Utpekad som smågangster

september 27 2005


Exp nr 75/2005 Västerbottens-Kuriren



En man som körde ”svarttaxi” pekades ut. Tidningen publicerade också negativa och grundlösa uppgifter om honom.



Publiceringen

Den 8 januari 2005 hade Västerbottens-Kuriren (VK) en publicering om illegal taxiverksamhet i Umeå. Under rubriken ”Straffade och körkortslösa förare” berättades i artikelingressen att ett tiotal bilar körde ”svarttaxi” i Umeå. Varje helg raggade de kunder när krogarna stängde. Den som åkte med, utsatte sig för fara. Bland chaufförerna fanns körkortslösa fängelsekunder. Bilarna kunde vara obesiktigade skrothögar. Det visade VK:s kartläggning.

Av artikeltexten framgick att VK under en helg fått kontakt med totalt åtta bilar. Med hjälp av VK:s spaning, Vägverkets trafikregister, Skatteverkets personregister och tingsrättens målregister kunde tidningen presentera de människor läsaren valde att lita på om han eller hon åkte svarttaxi i Umeå. Därefter redovisades för fem män, ålder, bilmärke, färg på bilen och brottslighet.

Under rubriken ”Med en nick får vi napp” berättades mer ingående om de körningar som tidningen varit med om, bl.a. med en 32-årig man.

Senare hade tidningen fått kännedom om att chauffören hade ett straffregister som sträckte sig tio år tillbaka i tiden. Han var enligt artikeltexten ”långt ifrån någon mördare” utan ”smågangster” var en lämpligare beskrivning. Eller som tidningens guide, en riktig taxichaufför sade: – Det är inte precis pojkarna som sjöng i kyrkokören, det här.

Artikeltexten illustrerades med flera bilder. På en av dem syntes en man i grön jacka snett bakifrån. Ansiktet var suddigt, men anletsdragen framgick ändå till viss del. Mannens frisyr och hårfärg syntes tydligt. I bildtexten stod att den 32-årige chauffören hade sålt en resa för 50 kronor. Vidare redogjordes för brottslighet han gjort sig skyldig till. Det uppgavs bl.a. att han suttit i fängelse i två månader.

Anmälan

Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den 32-årige mannen. Han undrade om VK fick publicera foto och uppgifter om honom på det sätt som skett.

Han hade haft elektronisk fotboja i hemmet i en månad och alltså inte suttit i fängelse. Arbetskamrater hade känt igen honom och kommit med gliringar om att han skulle vara en kåkfarare och gangster, vilket han inte var. Han orkade inte med detta.

Tidningens yttrande

VK anförde att problemet med svarttaxi hade blivit alltmer omfattande i Umeå som en följd av stadens expansion. Det var bakgrunden till tidningens granskande artiklar om den illegala verksamheten.

Det stämde att anmälaren inte hade suttit i fängelse.

Bilden på anmälaren kunde ha varit ytterligare maskerad. Men tidningens uppfattning var att det ändå inte gick att identifiera honom utifrån det publicerade fotot. VK:s avsikt med reportaget hade inte varit att misskreditera anmälaren, utan att peka på ett i Umeå växande samhällsproblem.

PO:s beslut

I beslut den 17 juni 2005 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:

Till att börja med konstaterar jag att det finns ett allmänintresse av att granska illegal taxiverksamhet. En fråga att ta ställning till blir i detta fall om anmälaren identifierades i sammanhanget och, för sådant fall, om ett utpekande av honom var motiverat.

Bilden var enligt min mening tillräckligt tydlig för att identifiera mannen inför en viss krets av personer t.ex. arbetskamrater.Inför denna krets pekades mannen ut som svarttaxichaufför samtidigt som artikeln även upplyste om hans tidigare brottslighet. Han kallades för smågangster. Uppgiften om att han suttit i fängelse var dessutom felaktig. Det negativa sammanhanget förstärktes genom generaliserande uttryck som ”körkortslösa fängelsekunder” tillsammans med andra allmänna uppgifter om brottslighet förknippad med illegal taxiverksamhet.

Att anmälaren gjorde en körning mot betalning den aktuella kvällen, var inte av sådan allvarlig art att allmänintresset motiverade att han personligen skulle behöva bli utpekad på detta sätt i tidningen. Han tillfogades således en oförsvarlig publicitetsskada.

Enligt min mening utgör publiceringen ett klart brott mot god publicistisk sed. För det bör Västerbottens-Kuriren klandras.

Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd

Bildutformningen var sådan att anmälaren inte blev igenkänd av andra än dem som redan kände till honom. På hans arbetsplats fanns det åtminstone hos en del arbetskamrater kunskap om tingsrättens dom.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Nämnden ansluter sig till PO:s bedömning och finner att Västerbottens-Kuriren genom den anmälda publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.