I en artikel om arbetsmiljön på ett hem för ensamkommande flyktingbarn beskrevs barnen på ett ofördelaktigt sätt. Hemmet låg på en liten ort och endast ett fåtal barn bodde på hemmet. Barnen ansågs därför utpekade. Ensamkommande flyktingbarn befann sig i en särskilt utsatt position i samhället och inget legitimt intresse fanns som motiverade utpekandet, varför barnen ansågs ha tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Mariestads-Tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_____________
Genom beslut den 20 augusti 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Mariestads-Tidningen till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 24 november 2009 var en av rubrikerna i Mariestads-Tidningen Skyddsombud kräver besked. Artikeln var införd på sidor hänförliga till en angiven tätort (X) i en angiven kommun (Y).
Skyddsombudet på ett boende för ensamkommande flyktingbarn krävde åtgärder för att trygga god arbetsmiljö på hemmet för ensamkommande flyktingbarn som fanns i Y kommun. I skrivelsen till Arbetsmiljöverket stod att det förekommit verbala hot som “jag ska märka dig” och även fysiska hot: “inventarier (hade) kastats mot personalen, en potatisskalare hade hållits i handen, samt att boende hade gjort hotfulla rörelser mot personalen”. Vidare stod att sexuella trakasserier förekommit: “kvinnliga arbetstagare blir berörda av ‘barnen’ på ett sexuellt icke önskvärt (sätt)”. Det saknades också rutiner vid nödsituationer. Över huvud taget fanns dålig kännedom om rutiner och vem som hade ansvar: “chefen är ofta oanträffbar och bor på annan ort”.
Vidare stod att det fanns flera förslag till åtgärder. Skyddsombudet ville till exempel informera “barnen” om deras skyldigheter och att det här beteendet inte var acceptabelt.
Den 27 november hade tidningen en insändare med rubriken Illa berörd av artikel om arbetsmiljökritik. Skribenten kritiserade att tidningen pekat ut flyktingbarnen för sexuella trakasserier och hot. Händelserna borde i så fall ha polisanmälts. Detta hade såvitt skribenten visste inte skett. Tidningen borde därför ha varit försiktig med att okritiskt och utan kommentar från ansvariga publicera en artikel, som drog alla över en kam och som kränkte alla boende på hemmet. Tidningen hade kunnat redovisa skyddsombudets åsikter om brister på hemmet utan att på detta förnedrande sätt hänga ut flyktingbarnen.
Tidningens chefredaktör replikerade på insändaren. Hon skrev att saken hade allmänintresse. Publiceringar innebar alltid att någon kände sig kränkt, men det var viktigt att problemen inte sopades under mattan och att pressen beskrev verkligheten. Tidningen hade förgäves försökt att nå den som var ansvarig påhemmet för en kommentar.
Anmälan
Insändarskribenten PO-anmälde artikeln den 24 augusti för flyktingbarnens räkning (fullmakt ingavs för två av pojkarna på hemmet).
Enligt ombudet redovisade artikeln en handling som hade inkommit till Arbetsmiljöverket om boende på ortens särskilda hem för ensamkommande flyktingbarn. Dessa utpekades på ett kränkande sätt och anklagades för sexuella trakasserier och hot. Artikeln tog inte hänsyn till att någon polisanmälan inte gjorts. Inte heller intervjuades någon ansvarig för hemmet. Artikeln var onyanserad och drog alla över en kam.
Den 3 december 2010 inkom ombudet med en kompletterande anmälan mot tidningens replik den 27 november. Ombudet ansåg att svaret från chefredaktören förstärkte den kränkning som barnen på hemmet fått utstå.
Tidningens yttrande
Mariestads-Tidningen anförde att ingen enskild person blivit utpekad i artikeln och att tidningen sakligt redovisat vad skyddsombudet anmält till Arbetsmiljöverket.
Tidningens reporter hade vid publiceringstillfället och även efteråt försökt få en kommentar från den som var ansvarig för boendet, men utan framgång.
Till yttrandet bifogades en ledare som chefredaktören skrivit med anledning av artikeln. Ledaren belyste ytterligare frågans komplexitet.
Anmälarens kommentar
Ombudet vidhöll vad han tidigare anfört och utvecklade frågan om utpekande. Han menade att tidningen hade pekat ut en liten grupp barn som var lätt identifierade i X eftersom det är det enda boendet för ensamkommande flyktingbarn i det aktuella länet. (X är tätort i Y kommun och har enligt SCB:s statisktik från 2005 1375 innevånare. Enligt uppgift på telefon från anmälaren, bodde vid tiden för publiceringen ett 10-tal barn på hemmet, PO:s anm.)
Ombudet ansåg det irrelevant att reportern kontaktat ansvariga på boendet för att få en kommentar. Det fråntog inte tidningen dess ansvar; barnen skulle väl inte pekas ut på grund av att de vuxna inte hade en dialog.
PO:s bedömning
Vad PO har att pröva är om enskilda orsakats oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen.
Det omskrivna hemmet ligger i X i Y kommun. I samhället bor ca 1400 personer. Det råder enligt min uppfattning inga tvivel om att de som bor i X är väl medvetna om vilka barn som bor på hemmet. Barnen är således utpekade i artikeln.
Ämnet för publiceringen, missförhållanden och problem som kan finnas på denna typ av boende, har allmänintresse. Tidningar bör dock iaktta försiktighet vid publiceringar som gäller barn och ungdomar. Inte minst när det gäller publiceringar om ensamkommande flyktingbarn som befinner sig i en särskilt utsatt position i samhället. Det fanns således inget legitimt intresse som motiverade utpekandet av flyktingbarnen på hemmet i X i sammanhanget. De allvarliga anklagelserna som riktades mot dessa unga personer tillfogade dem en oförsvarlig publicitetsskada.
Min bedömning är att artikeln den 24 november 2009 utgör ett klart brott mot god publicistisk sed. Mariestads-Tidningen bör därför klandras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl ombudet som tidningen har inkommit med yttranden till nämnden.
Tidningen har anfört bl.a. följande. Det framkommer inte att ombudet var politiker och delaktig i beslut och förhandlingar om hemmet för ensamkommande flyktingbarn. Den kritik som riktas mot kommunen gäller indirekt ombudet. Det finns ett fel i PO:s skrivelse. I chefredaktörens insändarsvar stod att en publicering innebär att någon kan känna sig kränkt. Tidningen kränker inte medvetet människor men berättar om problem i samhället.
Ombudet har anfört bl.a. följande. Han var visserligen ledamot i kommunstyrelsen men satt i opposition. Han är inte kritisk till att tidningen granskar kommunens verksamhet men artikeln kom att orsaka barnen på hemmet en oförsvarlig publicitetsskada.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden gör samma bedömning som PO och klandrar tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.