Exp nr 79/2007 Norrländska Socialdemokraten
En politiker blev utpekad med namn och bild som skyldig till sextrakasserier av en kvinnlig medarbetare. Skuldfrågan var dock inte klarlagd och publiceringen medförde en oförsvarlig publicitetsskada för mannen.
Publiceringen
Den 5 augusti 2006 fanns på NSD:s förstasida rubriken “Politiker avstängd efter sexskandal”. I förstasidespuffen stod att A (namnet angivet), kommunpolitiker, kyrkopolitiker och nämndeman hade suspenderats från ett namngivet företag; som orsak angavs sextrakasserier mot en kvinnlig sommarvikarie. A ansåg sig vara dömd på förhand och utan utredning. – Det enda jag gjort är att jag gav henne en kram, sade han.
Inne i tidningen löd den stort uppslagna huvudrubriken “Sextrakasserade kvinnlig vikare” och underrubriken “Uppmanas att avsäga sig alla förtroendeuppdrag”. Ovanför rubriken fanns en stor bild på A med en bildtext om att han var anklagad för sexuella trakasserier.
I ingressen upprepades uppgifterna från texten på förstasidan om att A suspenderats och att orsaken skulle vara sextrakasserier. Vidare återgavs ett uttalande från ordföranden för ett politiskt parti på orten, om att det vore bäst om A avsade sig alla förtroendeposter. Av artikeltexten framgick att A även var klubbordförande i en angiven fackklubb. En fackordförande sade att man såg allvarligt på detta och skulle göra en egen utredning eftersom uppgift stod mot uppgift. Fackordföranden sade också att han förstod arbetsgivarens agerande. En namngiven personaldirektör uttalade sig allmänt om suspendering och sade att det var en form av straff eller tillrättavisning. Vidare sade ordföranden för det politiska partiet bl.a. att det var tragiskt för alla parter att sådant här inträffade.
Därunder fanns rubriken “Det enda jag gjort är att jag gav henne en kram”. A ansåg sig vara dömd på förhand och utan utredning. Han sade i texten att han gett henne en kram för att han blev glad och att han hade blivit avstängd utan utredning. Man borde ha hört arbetskamraterna som blev vittne till händelsen. Han hade bett om ursäkt. Det var inget sexuellt över det hela. Det var en sådan ålderskillnad mellan dem att han skulle kunna vara hennes farfar, fortsatte han.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av A genom ombud till Allmänhetens Pressombudsman (PO). I anmälan anfördes att det genom rubrikerna slogs fast att A faktiskt hade gjort sig skyldig till sextrakasserier. I anslutning till rubriken inne i tidningen publicerades också en stor bild på honom. Det budskap som rubrikerna förmedlade understöddes av uppgifter i texten om att fackordföranden förstod arbetsgivarens agerande och personalchefens allmänna upplysningar om vad som gällde för suspenderingar. Vidare sade partibrodern att det inträffade var tragiskt och att A borde lämna sina förtroendeuppdrag.
De uppgifter från A som lämnades i publiceringen var inte tillräckliga för att uppväga publicitetsskadan.
Skuldfrågan var alltså inte på något sätt klarlagd vid publiceringen som hade lett till personligt lidande för A och hans familj. Han hade blivit deprimerad och sjukskriven. När han så småningom kom på bättringsvägen hade han kraftigt dementerat allt tal om sexuella trakasserier vilket han inte hade fått tillfälle att framföra i artikeln.
Tidningens yttrande
NSD anförde att A:s förtroendeuppdrag gjorde det motiverat att rapportera om att han suspenderats och om reaktionerna från hans lokala parti samt från fackföreningens ordförande. A hade också fått ge sin syn på anklagelserna samma dag. Det framgick att han ansåg sig oskyldig och att en enligt honom oskyldig händelse fått orimliga proportioner. Han fick vidare framföra att arbetsgivaren behandlat honom orättvist och att han inte förstod reaktionen från det politiska partiet.
Anmälarens kommentar
I kommentaren anfördes att det var fel att hänga ut A i rubriker och med stor bild som skyldig till sextrakasserier vid en tidpunkt då skuldfrågan inte var klarlagd. Hans samhällsengagemang kunde inte ursäkta detta felaktiga och kränkande utpekande.
Nämnas kunde också att fackförbundet centralt genom sina jurister hade inlett undersökningar som på ett positivt sätt talade för hans sak. Han var tillbaka på arbetet och hade fått fullt mandat av de anställda att åter företräda dem i förhandlingar mot arbetsgivaren.
PO:s bedömning
I beslut den 1 juni 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Genom rubriker på förstasidan och inne i tidningen förmedlade tidningen budskapet att det var klarlagt att anmälaren varit inblandad i en sexskandal och gjort sig skyldig till sextrakasserier mot en kvinnlig vikare. Han utpekades i sammanhanget med namn och stor bild. Publiceringen skedde vid en tidpunkt då skuldfrågan inte alls var klarlagd. Min bedömning är att anmälaren inte skall behöva tåla de kränkande rubrikerna som innebar en publicitetsskada för honom. De uppgifter från honom som återgavs i publiceringen medför enligt min mening inte att NSD kan undgå klander.
Min bedömning är därför att publiceringen inte är förenlig med god publicistisk sed.
Skriftväxlingen hos Pressens Opinionsnämnd
Anmälaren har yttrat sig fyra gånger och bl.a. anfört följande. Publiceringen har medfört att det skapats spänningar och osynliga murar mellan A och hans omgivning. Den har även haft till följd att A:s egen familj splittrats och att han inte längre har kontakt med alla delar av den. En sak är om A på en enda punkt befunnits skyldig till det som NSD anklagar honom för. Men det fanns vid publiceringen ingen utredning om att den så kallade händelsen ägt rum. Det faktum att A bor i ett mindre samhälle borde ha medfört försiktighet från NSD:s sida. A anser att NSD har ödelagt hans liv.
Tidningen har yttrat sig tre gånger och bl.a. anfört följande. När en person med den typ av uppdrag som A hade plötsligt blir suspenderad från sin arbetsplats efter anklagelser om sexuella trakasserier har detta givetvis stort nyhetsvärde och allmänintresse. Att inte namnge en tongivande person i ett mindre samhälle när något sådant inträffar är principiellt fel. Risken för att andra personer kan bli utpekade är stor. Som förtroendevald och offentlig person har man ett stort ansvar för sina handlingar och riskerar på ett annat sätt än en vanlig samhällsmedborgare att få sina handlingar offentliggjorda. Att A förlorat kontakten med delar av sin familj efter det inträffade beklagar NSD men anser att orsaken till detta inte härrör från publiceringen.
Pressens Opinionsnämnds beslut den 9 oktober 2007
Pressens Opinionsnämnd finner på de skäl PO anfört att tidningen skall klandras. NSD har genom publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.