Exp nr 34/2010 aftonbladet.se, beslutsdatum 100504
I en krönika påstod aftonbladet.se att en advokat som var agent för fotbollsspelare var branschens kanske mest skrupelfria och sämst sedda aktör samt att han opererade i en gråzon då han tog betalt. Det fanns dock ingen grund för tidningens påståenden om advokaten. Tidningen fälldes av PON för åsidosättande av god publicistisk sed.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar aftonbladet.se för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
_________________
Genom beslut den 21 december 2009 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot aftonbladet.se till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 24 november 2008 publicerade aftonbladet.se en krönika av sin sport-krönikör som handlade om de svenska idrottsstjärnornas, särskilt fotbollsspelarnas agenter. Artikeln var rubricerad Klubbledarna är lika stora skurkar och försedd med en underrubrik inom citationstecken: “Agent-branschen smutsigare än du anar”.
I texten påminde skribenten läsarna om agenten ——- skumraskaffärer på 1990-talet och ställde frågan hur branschen såg ut idag. Antalet licensierade agenter hade ökat dramatiskt under de senaste två åren konstaterade skribenten och fortsatte: “Från 15-20 under 2000-talet räknar jag till 30 stycken idag. 28 är licensierade av Svenska Fotbollsförbundet, plus advokaten A (namnet angavs) (som har som affärsidé att utnyttja den gråzon som finns) samt välrenommerade Anders Wallsten, verksam från Schweiz men respresenterar många landslagsspelare (bland annat Olof Mellberg).”
Längre fram i krönikan stod bl.a. följande: “Det finns naturligtvis bra och dåliga agenter. Sällan eller aldrig hörs klagomål från fotbollen på dagens mest framgångsrika namn. Samtidigt, i detta nu, avtjänar ——- fängelse för grovt skattebrott.
A har prickats av Advokatsamfundet två gånger vilket fick Fotbollsspelarnas fackförening SFS att utfärda en varning för att teckna avtal med honom. A, som för övrigt medverkade som ‘good guy’ i ett konstigt ‘Kalla Fakta’-reportage signerat TV4:s Lennart Ekdal som ‘granskade’ agentbranschen. Till saken hör att Ekdals egen son, Juventus-Albin, representeras av just A, branschens kanske mest skrupelfria och sämst ansedda aktör.”
Det sistnämnda citatet i krönikan föregicks av en mellanrubrik: A sämst ansedd.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A.
A undrade vilken gråzon aftonbladet.se:s krönikör menade att han arbetade i. Det stod oerhört klart vilka regler som gällde för hans verksamhet, nämligen svensk lag och Advokatsamfundets regler om god advokatsed. Dessa regler var mycket strängare än de regler som FIFA (Internationella Fotbollsförbundet) ställde upp för vanliga fotbollsagenter. De etiska reglerna måste alltid följas och det var otänkbart att “ha som affärsidé” att ställa sig vid sidan om dem.
Anmälaren framhöll att det inte finns något dokumenterat underlag för att han skulle vara den sämst ansedde bland de trettio agenter och rådgivare som finns i Sverige. Detta var bara något som skribenten själv tyckte även om denne valde en formulering som gav vid handen att det rörde sig om något slags objektivt konstaterande, baserat på någon form av undersökning.
A underströk att han i motsats till de flesta av landets rådgivare satt “på bara en stol” och tillvaratog enbart sina klienters intresse medan de ordinära fotbollsagenterna tillvaratog flera parters intressen. Han hade svårt att förstå att aftonbladet.se hade kallat honom den sämst ansedde och mest skrupelfrie bland landets aktörer samtidigt som skribenten i samma artikel nämnde att en av aktörerna avtjänade ett fängelsestraff vid samma tidpunkt.
A vidgick att han hade varnats två gånger av Advokatsamfundet och beklagade detta men underströk att varningarna berodde på att han i ett fall inte hade kunnat redovisa sina debiteringar till klienterna därför att han blivit bestulen på sin dator. I ett annat fall hade Advokatsamfundet missförstått underlaget för hans debiteringar.
(Advokatsamfundet hade anmärkt på att anmälaren hade tagit betalt av sina klienter i procent på dessas inkomster – vilket inte var tillåtet enligt Advokatsamfundets regler – och att han på så sätt tog för mycket betalt. Anmälaren ansåg att han hade begärt skäligt arvode. Han skötte mängder av uppgifter åt sina klienter. PO:s anm.)
Anmälaren uppgav att de vanliga fotbollsagenterna tog betalt i procent på klienternas inkomst.
A vände sig emot att han inte hade fått kommentera krönikörens påståenden och meddelade att samme skribent hade redogjort för Advokatsamfundets varningar i en artikel ett år tidigare. Då hade anmälaren försökt få ett genmäle, som redogjorde för de ovan nämnda omständigheterna, publicerat i tidningen men det hade avvisats.
Anmälaren påpekade att aftonbladet.se är Sveriges största sporttidning som läses av väldigt många, inklusive fotbollsspelare och deras föräldrar. Krönikörens nedsättande omdömen om anmälaren hade påverkat hans rykte och hans möjligheter att behålla gamla samt rekrytera nya klienter. aftonbladet.se:s artikel hade vållat honom stor skada.
Tidningens yttrande
aftonbladet.se svarade, genom sin ansvarige utgivare, att papperstidningen Aftonbladet genom åren hade granskat handeln med fotbollsspelare och deras kontrakt i ett flertal artiklar. I november 2008 hade Sportbladet uppmärksammat en bok som agenten ——- hade skrivit om sin tid i branschen. I detta sammanhang hade tidningens sportkolumnist tagit upp agentbranschen i en personlig krönika. Denna publicerades också på aftonbladet.se.
Att kolumnistens artikel var att betrakta som en personlig kolumn framgick tydligt av redigering och lay out liksom av det faktum att krönikan var skriven i jagform. Krönikan handlade inte om anmälaren utan om agentbranschen i stort. I en bisats och i en mening nämndes anmälaren som representerar flera svenska fotbollsspelare.
Inom parentes sades att anmälaren hade som affärsidé att utnyttja den gråzon som finns. Anmälaren hade fått två varningar av Advokatsamfundet i samband med att han hade debiterat sina idrottande klienter – gråzonen är liktydig med skillnaden mellan att vara licensierad agent och advokat.
Krönikören hade redogjort för Advokatsamfundets prickningar samt för att fotbollsspelarnas fackförbund, SFS, hade utfärdat en varning för att teckna avtal med A. Det var mot den bakgrunden han i en bisats hade formulerat sig i termer av att anmälaren var branschens kanske mest skrupelfria och sämst ansedda aktör.
Skribenten hade aldrig skrivit att A var oseriös. Det epitetet var anmälarens egen tolkning. Krönikören hade heller aldrig jämfört honom med den för ekonomisk brottslighet dömde ——-, som inte längre var någon aktör i branschen. Det var anmälaren själv som hade gjort den kopplingen.
A hade aldrig kontaktat vare sig krönikören eller aftonbladet.se med begäran om ett genmäle till krönikan. Sålunda hade han inte förvägrats något sådant dåhan aldrig begärt det. Att han inte hade fått in sitt genmäle 2007 betydde inte att ett genmäle avvisades 2008. Alla genmälen prövades skilt för sig, vilket den medievane anmälaren nog visste. Skulle anmälaren i efterhand vilja kommentera uppgifterna i krönikan skulle en begäran om beriktigande behandlas i positiv anda.
A var en offentlig person och en av huvudprofilerna i en bransch som ofta var ifrågasatt och omdiskuterad. Han hade varnats två gånger av Advokatsamfundet. Fotbollsspelarnas fackförening, SFS, hade utfärdat en varning för att teckna avtal med honom.
Att aftonbladet.se:s fotbollsexpert mot denna bakgrund hade kritiserat anmälaren var, enligt tidningens ansvarige utgivare, inget som kunde föranleda pressetiskt klander.
Anmälarens kommentar
A framhöll att aftonbladet.se:s påstående att SFS skulle ha utfärdat en varning till sina spelare att teckna avtal med honom inte var korrekt. Det var aftonbladet.se:s krönikör som själv hade skapat det intrycket i en artikel publicerad den 6 december 2007. (Kopia bilades.) Spelarföreningen hade inte varnat uttryckligen för anmälaren utan endast klargjort att man skulle upplysa sina medlemmar om skillnaden mellan att teckna avtal med licensierade agenter och med advokater. I den anmälda artikeln återgav krönikören den felaktiga vinkling han hade gjort sig skyldig till året innan och förvandlade den till ett faktum.
Anmälaren vidhöll att formuleringen om gråzonen var kränkande. Den lät förstå att anmälaren hade skaffat sig en egen fristad utanför regler andra måste följa och att han tjänade ekonomiskt på det. I själva verket följde han strikt Advokatsamfundets regler för god advokatsed. Detta regelverk var strängare än det Svenska Fotbollsförbundets licensierade agenter följde.
A klargjorde att Advokatsamfundets disciplinnämnd i två samtidigt meddelade beslut från juni 2006 hade givit honom två varningar i anledning av att han i avtal med två klienter hade överenskommit att hans arvode skulle beräknas som en andel av klienternas inkomster. Han hade därefter ändrat debiteringsprinciper. Icke desto mindre fann aftonbladet.se:s krönikör för gott att påminna om varningarna ett och ett halvt år senare och sedan en gång till i den anmälda krönikan 2008. Detta stod naturligtvis tidningen fritt att göra men anmälaren undrade över nyhetsvärdet.
Anmälaren ansåg att aftonbladet.se:s krönikör blottade en negativ grundinställning till honom personligen då hans framträdande i TV 4 hos Lennart Ekdal fick tjäna som krok för de kränkande beteckningarna “mest skrupelfria” och “kanske sämst ansedda aktör” som krönikören hade använt om honom.
PO:s bedömning
Handeln med fotbollsspelare, dessas kontrakt och agenternas verksamhet är av stort allmänintresse och ska självfallet granskas kritiskt av medierna.
A är en stor aktör på sportmarknaden. Han är en offentlig person som får tåla att hans verksamhet följs närgånget och kommenteras till och med i fräna ordalag i sportjournalisternas personliga krönikor.
Det finns ingenting att invända emot att aftonbladet.se har skrivit om varningarna A erhållit från Advokatsamfundets disciplinnämnd och ifall fotbollsspelarnas fackförbund, SFS, hade varnat sina spelare för att ingå avtal med A hade det naturligtvis varit viktigt att skriva om det också.
A har emellertid i skriftväxlingen med PO påpekat att aftonbladet.se:s krönikör i den anmälda publiceringen hade förvrängt vad spelarföreningen, via sin ordförande, hade uttalat ett år tidigare. Någon varning hade det aldrig varit tal om och man hade inte haft några särskilda synpunkter på just A.
aftonbladet.se har inte invänt mot A:s påpekanden i denna del.
A har i sitt andra yttrande till PO redogjort för vad varningarna från Advokatsamfundets disciplinnämnd gick ut på. De var två år gamla vid tidpunkten för den anmälda publiceringen och hade gällt grunden för A:s debitering av sina klienter. Sedan dess hade A ändrat sitt sätt att debitera.
aftonbladet.se har inte invänt mot denna redogörelse heller.
aftonbladet.se:s krönikör använde hårda ord om A. Beskyller man någon för att ha skapat sig en affärsidé som går ut på att arbeta i en “gråzon” hävdar man att personen beter sig oetiskt. Skrupelfrihet är en ännu starkare beskyllning i samma riktning och att tala om någon som den kanske sämst ansedde inom sitt yrkesområde syftar tveklöst till att misskreditera denne så att klienter och andra ska vända sig ifrån vederbörande.
I personliga krönikor och åsiktsartiklar är det pressetiskt högt i tak och hårda värdeomdömen om antagonister i en debatt tolereras i den fria polemikens namn. Likväl måste nedsättande påståenden om andra människors vandel bygga på ett minimum av saklighet även i personliga krönikor, särskilt om värdeomdömena framställs som faktiska konstateranden och inte som stilgrepp i en polemik. År 2008 fanns, såvitt jag kan bedöma, inget underlag för att hävda att A opererade i en “gråzon” då han tog betalt. Detta påstående kunde A emellertid ha korrigerat genom att begära genmäle.
De för A förödande värdeomdömena “skrupelfri” och “kanske sämst ansedd” är dock inget man kan genmäla emot. Efter vad som framkommit i ärendet hade krönikören ingen saklig grund för dessa omdömen om anmälaren.
aftonbladet.se har genom att publicera den anmälda krönikan åsamkat A en oförsvarlig publicitetsskada och bör därför klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
aftonbladet.se har anfört bl.a. följande. Krönikan handlade om fotbollsagenter i allmänhet. När det skrivs att anmälaren är “branschens kanske mest skrupelfria och sämst sedda aktör” är det en uppfattning som krönikören som fotbollsexpert har efter att i tio år skrivit om bland annat fotbollsagenter och deras verksamhet. Mot bakgrund av uttalandena av spelarföreningens ordförande var det befogat att använda begreppet varning. När det gäller ordet gråzon är det debiteringsrutinerna som krönikören avser, dvs. att anmälaren tar betalt i procent av intäkterna vid övergångar vilket inte en advokat får göra. Det kan Fifalicensierade agenter däremot göra. Anmälaren var inte i kontakt med tidningen för ett genmäle på krönikan i anslutning till publiceringstillfället.
Anmälaren har anfört bl.a. följande. Spelarföreningens ordförande har aldrig utfärdat någon varning för honom utan endast informerat om vad som gäller när man tecknar avtal med en advokat som inte har agentlicens. Efter påpekande från advokatsamfundet ändrades byråns debiteringsberäkningsmetoder och det föreligger således inte några gråzoner. Uttalandet att anmälaren är “branschens kanske mest skrupelfria och sämst ansedda aktör” saknar saklig grund. Krönikans värdeomdömen om anmälaren går inte att genmäla mot, varför ett uteblivet genmäle i efterhand, när publicitetsskadan dessutom redan har uppstått, inte torde ändra förhållandet att tidningen borde klandras för sitt agerande.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.