Exp nr 65/2005 Hundliv
En veterinär fick inte bemöta uppgifterna om att hon felbehandlat en hund. Tidningen redogjorde för ansvarsnämndens beslut om disciplinpåföljd men inte för länsrättens friande dom.
Publiceringen
Tidningen Hundliv inledde i nr 6/2004 en artikelserie om veterinärer som felbehandlat hundar. Den första artikeln handlade om en hund som blivit sjuk med diarré och kräkningar. Ägaren hade tagit hunden till ett djursjukhus i Stockholm. Resultatet hade enligt rubriken blivit att hon fått betala 11 000 kr för att de nästan tog livet av hunden. I artikeln redogjordes för sjukhusets behandling av hunden. Den hade en tid efter behandlingen avlidit på grund av en infektion i magen. Ägaren var övertygad om att hunden skulle ha levat längre om de hade skött den bättre på djursjukhuset. Hon hade anmält den behandlande veterinären till Veterinära ansvarsnämnden. I anslutning till artikeln fanns en redogörelse för ärendets handläggning hos nämnden, av vilken framgick att en av de behandlande veterinärerna, A (namngiven) hade fått disciplinpåföljd i form av en erinran, därför att hon inte tidigare än som skett satt in antibiotika. Hundägaren ansåg att veterinären borde ha fått ett hårdare straff och fråntagits sin legitimation.
Anmälan
A anmälde artikeln till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Artikeln var kraftigt vinklad och innehöll mängder av direkta felaktigheter och det var bara djurägaren som fick komma till tals. Tidningen hade inte givit vare sig henne eller arbetsgivaren möjligheter att bemöta påståendena. Inte heller hade den slutliga utgången av rättssaken redovisats och det framställdes felaktigt att hon var fälld. Så var inte fallet. Hon hade överklagat ansvarsnämndens beslut och friats av länsrätten den 7 juli 2004. A ansåg att Hundliv hade orsakat henne en oacceptabel publicitetsskada yrkesmässigt och vållat henne psykiskt lidande. Hon hade framställts som inkompetent och som den som nästan orsakathundens död trots att expertis slagit fast att inget fel begåtts. Nu var hon orolig för att djurägares förtroende för henne skulle ta skada.
Yttrande från tidningen
Hundliv ville med sin artikelserie uppmärksamma läsarna på att man kunde anmäla veterinärer till ansvarsnämnden för felaktiga behandlingar. Det var tidningens plikt att föra läsarnas talan och låta djurägarna få komma till tals. När artikeln var lämnad till tryck hade Hundliv fått veta att ansvarsnämndens beslut var överklagat. Tidningen valde att publicera artikeln i befintligt skick men med avsikt att återkomma och publicera länsrättens dom. Nr 7/2004 innehöll också information om att A friats. Veterinärerna hade fått komma till tals inför ansvarsnämnden. Hundlivs uppgift var inte att redovisa deras upplevelser utan djurägarens.
Anmälarens kommentar
Anmälaren upplyste att hon fått sin erinran från ansvarsnämnden i februari 2003. Beslutet, som ifrågasattes av hela yrkeskåren, överklagades i mars samma år. Länsrätten friande dom kom den 9 juli 2004. Rätten hade funnit att hon handlat i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och att disciplinpåföljden skulle undanröjas. Tidningen borde ha kunnat redovisa den slutliga utgången redan i nr 6/2004. Ett enkelt samtal till anmälaren hade gjort att missen kunnat undvikas. Informationen måste vara korrekt även om man ville belysa saken ur djurägarens perspektiv. Vad som var sant kunde inte baseras bara på den ena partens uttalanden.
PO:s bedömning
I beslut den 15 februari 2005 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Den anmälda artikelns beskrivning av den irländska vattenspanieltiken Greenwoods behandling bygger helt och hållet på ägarens version. Uttalandena om anmälaren är sådana att hon borde ha getts möjlighet att samtidigt bemöta de långtgående anklagelser som riktades mot henne i Hundliv nr 6/2004. Jag vill med skärpa framhålla att det faktum att A haft möjlighet att ge sin version inför Veterinära ansvarsnämnden och länsrätten på intet sätt befriar Hundliv från den pressetiska förpliktelsen att låta henne komma till tals också i tidningen. Genom att inte erbjuda henne en sådan möjlighet har Hundliv brutit mot god publicistisk sed.
Enligt Hundlivs egna uppgifter skulle manus för nr 6/2004 lämnas till tryck den 4 oktober. Det var tre månader efter länsrättens dom. Det fanns således gott om tid för tidningen att skaffa fram underlag för att beskriva inte bara överklagandet utan också länsrättens beslut. Tidningen har omtalat att den inte var bekant med utgången inför tryckningen av nr 6/2004. Detta är inte en förmildrande utan en graverande omständighet. Det rör sig om offentliga handlingar som med lätthet kan skaffas fram av envar.
Sammanfattningsvis har Hundliv inte levt upp till en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Tidningen har tillfogat anmälaren en i varje avseende oacceptabel publicitetsskada. För det bör Hundliv klandras.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har i yttrande till nämnden anfört att den inte anser att den tagit ställning utan endast återgett hundägarens upplevelse, veterinärens försvar och ansvarsnämndens bedömning.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen genom den anmälda publiceringen brutit mot god publicistisk sed. Härför skall tidningen klandras.