Ystads Allehanda klandras för att ha pekat ut affärsman som brottslig

Ystads Allehanda, dnr. 22407, exp. nr. 14/2023

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Ystads Allehanda för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 13 december 2022 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Ystads Allehanda.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Ystads Allehanda (YA) för en artikel med rubriken Porrkung begärs i personlig konkurs – skyldig staten 1,3 miljoner som publicerades på ystadsallehanda.se den 25 juli 2022.

Vad tidningen publicerade (i urval)

Ingress

NN, huvudåtalad i ett av Malmö tingsrätts största mål någonsin – om påstådda porrbedrägerier – hade nu begärts i personlig konkurs. Men han såg ut att leva ett bra liv i Rumänien med ny fru och ny familj. Och nytt namn.

Artikeltext

Nere vid stranden vid X (ortsnamn angivet) låg ett stort hus klätt i ljus marmor. Tidningen knackade på.

– Söker du NN? Haha, vilket skämt, han har inte bott här på typ nio år. Jag får lite post till honom då och då men jag har ingen aning om var han är. Brasilien, kanske?

Ägaren till den fastighet där NN, eller som han numera kallade sig: NN, tidigare bott hade köpt huset på exekutiv auktion för fyra miljoner kronor år 2013. Trots det var NN fortfarande officiellt skriven på adressen.

Ägaren vill vara anonym och försäkrade att han inte sett eller hört någonting på nio år. Ansökan om personlig konkurs för NN hade nyligen lämnats in till Ystads tingsrätt. Det var kronofogden som konstaterat att han var skyldig staten 1,3 miljoner kronor.

Det var förstås ingenting om man såg tillbaka sådär en 20 år i tiden. NN hade varit en av de första som uppmärksammats i samband med ett stort antal telefonbedrägerier.

Han hade en magisk förmåga – själv menade han att han hela tiden varit oskyldig – att ständigt flyta vid sidan om och aldrig fällas för något brott. Genom olika bolag hade hot skickats ut till mängder av kunder. Bara Skånepolisen hade utrett omkring 1 000 anmälningar mot företagen.

Men så hade han givit sig in på en känsligare form av bedrägeri. Han och hans kumpaner hade skickat ut hundratals krav till personer som han påstått hade porrsurfat med sina mobiler.

De hade klickat på en porrsida och därmed ”köpt” filmen och fått saftiga fakturor. Till slut hade 4 000 personer tillsammans krävts på 2,3 miljoner kronor för att ha sett porrfilm på mobilen.

NN hade åtalats för grov utpressning av tusentals mobilabonnenter och ställts inför rätta i Malmö tingsrätt. De mottagare som inte betalat för den påstådda nedladdningen av porrklippet hade efter flera hotfulla påminnelser fått se sig hängas ut som porrsurfare på NN:s hemsidor. Själv hade han trots uppståndelsen tagit rättegången med ro och sagt:

– Om människor stjäl och tar saker som inte tillhör dem så får de stå sitt kast. Det gäller även för porr.

Målet hade varit unikt. Dels genom det stora antalet målsägare, men också genom rättegångens omfattning.

Malmö tingsrätt hade avsatt 30 förhandlingsdagar för att hinna igenom de otaliga förhören och den ganska snåriga juridik som omgärdat målet. Det kunde jämföras med de 25 dagar som ägnats åt mastodonträttegången mot Malmöskytten Peter Mangs.

Till slut hade NN dömts till två år och sex månaders fängelse.

Hovrätten hade dock nästan helt underkänt straffet och sänkt det till åtta månader. I hovrätten hade han inte alls dömts för utpressning, utan för grovt bokföringsbrott och andra mindre förseelser.

Ute i det fria hade han kastat sig över nya projekt i tveksamma (själv såg han sig som en unik entreprenör) gränstrakter mellan lagligt och olagligt. Han hade lanserat en sorts bitcoin som hette ABC (namn angivet) vars värde styrts av marijuanaodlingar i Schweiz. Han hade fått med sig tusentals som satsat stort i projektet, till en början hade kunderna fått pengarna tillbaka men sedan hade det tagit slut.

Paradoxalt nog hade till och med marijuanasajten Cannabisifokus varnat för NN:s bravader.

Men pengarna hade strömmat in och för Aftonbladet hade han visat upp sig som nygift, nyrik med lyxiga viner, restauranger och fina bilar i Y (ort angiven) i Rumänien. Tittade man på Facebook kunde man följa hans nya, lyxiga liv.

Han hade dessutom tagit ett av Rumäniens mest omtalade namn, N efter AA, en nationalhjälte i Gustav Vasas dimension. I omvärlden dock mest känd som AB och vampyr.

Svenska myndigheter ville nu alltså sätta honom i personlig konkurs. Eftersom han inte svarat på tingsrättens brev så skulle han troligen försättas i konkurs utan att själv finnas i rätten.

Nästa steg skulle då bli att han fick näringsförbud och att det tillsattes en konkursförvaltare som kunde söka efter hans tillgångar både i Sverige och internationellt. Men det skulle ta tid. Entreprenören NN kunde då ha sett till att han saknade tillgångar.

Bild

I artikeln fanns en bild på Malmö tingsrätt. Bildtexten löd:

”Här hölls målet mot mannen som utpressade tusentals kunder. Målet handlade om att de skulle besökt en porrsida och därmed skulle betala. Trots rekordmånga målsägare och rekordmånga rättegångsdagar, 30 dagar, fick huvudmannen bara ett blygsamt fängelsestraff.”

Anmälan

NN anförde att det flera gånger i artikeln påstods att han begick eller arbetade med bedrägerier, något som inte stämde.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom Lars Mohlin, chefredaktör och ansvarig utgivare.

Tidningen hade publicerat två artiklar om att NN begärts i personlig konkurs.

I den första texten hade på ett ställe funnits en slängig formulering där ordet bedrägeri använts felaktigt. Den korrekta benämningen på brottet som anmälaren åtalats för var utpressning. Läste man hela texten framgick detta dock klart och tydligt och även att hovrätten upphävt tingsrättens dom i detta avseende.

I den andra texten gavs NN stort utrymme att själv kommentera sin skatteskuld och de brott han fällts för i domstol. Redan i ingressen slogs det fast att ”Trots tusentals anmälningar mot hans företag har han inte fällts för bedrägeri”.

Han kunde inte på något sätt se att tidningens artiklar skulle ha tillfogat anmälaren någon oförsvarlig publicitetsskada. Detta då namnpubliceringen varit oproblematisk eftersom anmälaren själv valt att ett flertal gånger framträda i Sveriges största tidning, sakuppgifterna i de båda artiklarna hade varit hundraprocentigt korrekta och anmälaren hade beretts stort utrymme att bemöta och kommentera uppgifterna.

Anmälarens kommentar

I huvudsak anfördes följande.

Den första artikeln skrevs utan att han hade fått en chans att bemöta de felaktiga påståendena.

Han hade inga invändningar mot att hans namn publicerades så länge artikeln var korrekt.

Vad tidningen anfört om att sakuppgifterna varit hundraprocentigt korrekta kunde omöjligt stämma då chefredaktören samtidigt medgivit i sitt svar att de felaktigt använt begreppet bedrägeri.

Adressen som tidningen angivit som hans hade han inte varit folkbokförd på sedan 10 år. Detta var dock inget problem för honom utan bara för den personen som bodde på adressen idag.

I artikeln angavs ”NN var en av de första som uppmärksammades i samband med ett stort antal telefonbedrägerier.” Han hade aldrig blivit dömd eller åtalad för några bedrägerier. Detta var således felaktigt.

I artikeln angavs även: ”Men så gav han sig in på en känsligare form av bedrägeri.”

I hovrättens dom konstaterades följande.

“Vid bedömningen av målet har hovrätten således att utgå från att det laddats ned film i de telefoner som besökt sidan och där krav senare erhållits. Åklagarna har under handläggningen av målet i hovrätten vid ett flertal tillfällen gjort jämförelser med det s.k. 118 108-målet, ett mål som gällde bedrägeri genom bluffakturor (Hovrätten över Skåne och Blekinges dom 2015-05-06 i mål B 2095-14). Hovrätten vill redan inledningsvis framhålla att 118 108-målet, enligt hovrättens mening, i relevanta avseenden inte är jämförbart med det nu aktuella målet. Den främsta anledningen härtill är att målsägandena i 118 108-målet söktes upp av företaget, betalade för en genom utredningen i målet konstaterad värdelös produkt och blev därvid vilseledda om värdet och innehållet i den tjänst de betalt för. I det här målet har användarna själva gått in på sidan, klickat på OK-knappen och – vilket åklagarna godtagit – laddat ner den valda filmen”.

I hovrättens ögon rådde det alltså inga tvivel om att de som erhållit krav tveklöst medvetet laddat ner copyrightskyddat material.

När medier tilläts kalla honom för bedragare eller skriva att han arbetade med bedrägerier fick det konsekvenser. Han hade i över 20 år varit utsatt för flera utpressningsförsök av grovt kriminella personer. Ett fall från 2007 fanns till och med inspelat. Senaste försöket hade varit sommaren 2020.

När personerna uppfattade det han gjorde som brottsligt trodde de att han inte skulle polisanmäla de som hotade honom.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen

Det framgick tydligt i den anmälda artikeln samt i den uppföljande publiceringen att anmälaren inte var dömd för bedrägeri. Bland annat hade angivits att anmälaren inte alls dömts för utpressning i hovrätten. I den andra artikeln angavs att NN, trots tusentals anmälningar mot hans företag, inte hade fällts för bedrägeri.

Såväl Skatteverket som Ystads tingsrätt hade använt sig av den aktuella adressen i Simrishamns kommun.

Till yttrandet bifogades en handling från Ystads tingsrätt.

NN

Tidningen berörde inte vad han anfört om att de på två ställen i artikeln anklagat honom för att ha medverkat i bedrägerier.

Genom sättet på vilket tidningen skriver samt det faktum att han inte fått möjlighet till samtidigt bemötande har han orsakats ansenlig skada och såväl personligt som affärsmässigt lidande.

Enligt det bifogade personbeviset från Skatteverket hade han varit folkbokförd på samma adress sedan 2020 och hade inte någon bostadsadress i Sverige.

Medieombudsmannens bedömning

Allmänt om prövningen

MO prövar om anmälaren har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Av betydelse för bedömningen är bland annat allmänintresset av rapporteringen, de publicerade uppgifternas karaktär, anmälarens roll i förhållande till allmänheten, vilket underlag (belägg) tidningen haft för uppgifterna om anmälaren samt på vilket sätt tidningen hanterat frågan om bemötande.

Anmälarens roll och allmänintresset av publiceringen

Anmälaren har på olika sätt figurerat i offentligheten, bland annat i samband med det i artikeln nämnda åtalet och genom att ha bedrivit olika typer av verksamheter riktade till allmänheten, exempelvis en bitcoinsatsning, ett nätcasino och en bettingsajt. Som MO uppfattat det har han även till viss del själv sökt offentligheten, till exempel i samband med det reportage i Aftonbladet som hänvisas till i den nu anmälda artikeln.

De som på olika sätt har kommit i kontakt med anmälarens verksamheter och till exempel investerat pengar eller mottagit kravbrev har rätt till insyn i att anmälaren nu har begärts i personlig konkurs. Det finns således ett allmänintresse av rapporteringen.

De publicerade uppgifternas karaktär och frågan om belägg

Anmälaren har riktat kritik mot att tidningen, utan att ha belägg för det, skrivit att han sysslat med bedrägerier. Som tidningen påpekat framgår visserligen i artikeln att anmälaren i slutändan inte dömts för vare sig bedrägeri eller utpressning i samband med de så kallade porrfakturorna. Genom det sätt på vilket artikeln är skriven, med formuleringar som att anmälaren ”uppmärksammats i samband med ett stort antal telefonbedrägerier” och att han givit sig in på en ”känsligare form av bedrägeri” när han skickat kravbrev till de som tagit del av en porrfilm, anser MO dock att anmälaren pekas ut som skyldig till brott.

Även bildtexten, med uttryck som ”Här hölls målet mot mannen som utpressade tusentals kunder” och ”Trots rekordmånga målsägare och rekordmånga rättegångsdagar, 30 dagar, fick huvudmannen bara ett blygsamt fängelsestraff”, kan uppfattas som att anmälaren var skyldig till dessa brott och också dömdes för detta trots att hovrättens dom enbart avsåg bokföringsbrott och andra mindre förseelser.

Anmälaren har inte dömts för brott i samband med det som tidningen i artikeln påstår vara bedrägerier. Har tidningen trots detta haft belägg för att påstå att anmälaren agerat bedrägligt? Anmälaren har åtalats för brott för sitt agerande med kravbreven och också dömts för utpressning i tingsrätten. Det står även klart att hans handlande enligt många har kunnat uppfattas som klandervärt. Detta utgör visst underlag för de publicerade uppgifterna. Tidningen har dock saknat tillräckliga belägg för det intryck av att anmälaren gjort sig skyldig till utpressning eller bedrägeri som förmedlades i texten.

Anmälaren påstås även ha samröre med ett stort antal telefonbedrägerier. Vilka belägg tidningen har för detta framgår inte av artikeln.

MO vill även peka på vad som sägs i artikeln om att anmälaren, när konkursförvaltare väl skulle få i uppdrag att kartlägga hans tillgångar, då kunde ha ”sett till att han saknade tillgångar”. Anmälaren hade vid tidpunkten för publiceringen enbart blivit begärd i konkurs och något beslut om en sådan hade inte fattats. Mot denna bakgrund och då det inte framgår vad tidningen haft för belägg för påståendet framstår det som såväl insinuant som ogrundat.

Frågan om bemötande

Anmälaren har riktat kritik mot att tidningen inte givit honom möjlighet till samtida bemötande av de publicerade uppgifterna.

I artikeln redogörs inte för anmälarens inställning till annat än vad han sa i samband med rättegången mot honom. Han har inte bemött övriga uppgifter i publiceringen.

Den 4 augusti 2022, alltså 10 dagar efter den första publiceringen, publicerades en artikel (”Porrkungen” svarar: ”Jag är ingen bedragare”) på tidningens webb där anmälaren fick möjlighet att bemöta den kritik som riktats mot honom i den anmälda artikeln.

Frågan som MO har att ta ställning till i denna del är om den uppföljande publiceringen varit tillräcklig för att tillgodose anmälarens rätt till bemötande.

Ju allvarligare anklagelser som riktas mot en person vid en publicering, desto större är kravet på att ge den som kritiseras möjlighet till ett bemötande i nära eller omedelbar anslutning till det som publiceras. Mot bakgrund av de publicerade uppgifternas skadliga karaktär anser MO att anmälaren hade rätt till ett samtidigt bemötande av dem. Frågan är då om tidningen gjort tillräckligt för att ge honom en sådan möjlighet.

Enligt vad som framgår av artikeln har tidningen sökt anmälaren på hans adress i Sverige. Detta trots att det står klart att tidningen varit medveten om att anmälaren bor utomlands. I övrigt framgår inte av artikeln eller tidningens yttranden inför detta beslut om tidningen på annat sätt sökt anmälaren för ett bemötande i samband med den första publiceringen.

MO anser därför att tidningen inte har gjort tillräckligt för att tillgodose anmälarens rätt till bemötande, även om det naturligtvis var bra att den gjorde en uppföljande publicering.

Sammanfattning

Anmälaren har på olika sätt verkat i offentligheten, bland annat genom verksamheter riktade till allmänheten, som i många fall uppmanats att betala pengar till dessa verksamheter. Det har därför funnits ett allmänintresse av uppgiften att han blivit begärd i konkurs.

I den anmälda artikeln har anmälaren utmålats som skyldig till olika former av brott. Det har även antytts att han kan komma att undanhålla egendom i ett pågående konkursärende. Det är fråga om uppgifter som orsakar anmälaren en skada.

Uppgifterna har varit av sådan allvarlig karaktär att anmälaren haft rätt till ett samtidigt bemötande av dem. Tidningen har, av vad som framgått, inte gjort tillräckligt för att tillgodose anmälarens rätt i denna del.

Även om det i artikeln anges att anmälaren inte dömdes för utpressning gällande sitt agerande i samband med de så kallade porrfakturorna har artikeln varit formulerad på ett sådant sätt det lätt kunnat uppfattas som att han varit skyldig till olika typer av bedrägerier och utpressning. Tidningen har inte haft tillräckliga belägg för detta.

Tidningen har även saknat belägg för vad som angivits om att anmälaren kan komma att agera illojalt i samband med konkursärendet.

För bristerna i fråga om bemötande och belägg kan inte tidningen undgå klander.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Både anmälaren och mediet har yttrat sig i nämnden. De har sammanfattningsvis anfört följande.

Mediet:

Artiklarna har inte tillfogat anmälaren någon oförsvarlig publicistisk skada. Namnpubliceringen är oproblematisk då anmälaren själv ett flertal gånger valt att framträda i Sveriges största tidning. Sakuppgifterna i de båda artiklarna är korrekta. Det framgår tydligt av de båda artiklarna att anmälaren inte är dömd för bedrägeri. Anmälaren har dessutom beretts stort utrymme att bemöta och kommentera uppgifterna.

Anmälaren:

Han har inga problem att hans namn står med om artikeln är korrekt. Det är den inte. Han har aldrig dömts för bedrägeri. Han fick bara tillfälle att bemöta i den andra artikeln och den har han inte anmält.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Ystads Allehanda för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit Johan Danelius, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Robert Hårdh, Johan Trouvé och Laura Hartman, representerande allmänheten.