Den komplexa frågan om hur medier ska rapportera om självmord har lett till att en särskild checklista tagits fram.
I början av året vände sig SVT Nyheters ansvariga utgivare Charlotta Friborg till överläkaren och suicidforskaren Ullakarin Nyberg för att få kunskapsstöd i frågan. De vände sig i sin tur till Medieombudsmannen Caspar Opitz för att inleda en diskussion om hur medier bör förhålla sig till rapportering om självmord.
Bakgrunden var ett antal uppmärksammade dödsfall där läsare, tittare och lyssnare lämnades i ovisshet om vad som egentligen hade hänt, trots att det var mer eller mindre uppenbart att det handlade om självmord.
Fick man berätta eller inte? Känslan var att journalister hade beröringsskräck för en stor och viktig samhällsfråga som skördade åtskilliga dödsoffer varje månad. Gamla ”sanningar” om att rapportering om självmord kunde trigga nya självmord – stämde det? Hade det som journalister fått lära sig om självmord verkligen stöd i forskning? Hur balanserade man allmänintresset kring uppmärksammade dödsfall med kravet på återhållsamhet och integritetsskydd för anhöriga?
Samtalet mellan Charlotta Friborg, Ullakarin Nyberg och Caspar Opitz ledde fram till en checklista för hur reportrar och redaktörer kan tänka när det gäller rapportering om självmord. Ett slags enkelt utformat kunskapsstöd som inte ger alla svar men som kan användas som bas för rapporteringen.
Checklistan har faktagranskats av Ullakarin Nyberg samt av ett antal reportrar/redaktörer med lång vana av att bevaka självmord – de före detta medarbetarna på DN Insidan, Malin Nordgren och Thomas Lerner. Den har också varit uppe för diskussion under ett seminarium med reportrar och redaktörer på SVT Nyheter.
Listan finns publicerad nedan:
Checklista vid rapportering om självmord
I de medieetiska reglerna fastslås att journalister ska iaktta stor försiktighet vid rapportering om självmord – av hänsyn till anhöriga och för att inte kränka enskildas privatliv.
Ett självmord kommer nästan utan undantag som en chock för familj, vänner och kollegor. När en känd person tar sitt liv väcker det ett större allmänt intresse.
Redaktioners hantering av självmord måste alltid ske med försiktighet, men det betyder inte att rapportering bör undvikas. Fyra människor tar sitt liv varje dag i Sverige och hos tonåringar/unga män i åldersgruppen 15 – 24 år är det den vanligaste dödsorsaken. Minst tio gånger så många gör självmordsförsök. Det handlar om ett allvarligt samhällsproblem som kräver journalistisk belysning.
Nedan följer en checklista som kan vara bra att tänka på. Den ska ses som en vägledning att förhålla sig till om man är osäker när det gäller den komplexa frågan om rapportering kring självmord.
- Om det finns ett allmänintresse av att berätta att det skett ett självmord, och anhöriga inte har något att invända, så är utgångspunkten att man ska kunna berätta. Hänsyn måste förstås tas till omständigheterna i stort och den enskildes samt anhörigas integritet.
- Att beskriva hur ett självmord gått till bör undvikas. Val av metod kan inspirera andra självmordsbenägna individer att använda samma metod. Man blir dock inte självmordsbenägen av att läsa om självmord.
- Undvik att skriv att någon ”valt” att begå självmord. En formulering som ”tog sitt liv” kan fungera bättre. Självmord är inget rationellt val, utan något som i majoriteten av alla fall sker i desperation som en impulshandling.
- Undvik i största möjliga mån att rapportera ”romantiserande” om självmord, det vill säga att någon ”fått frid” eller motsvarande. Rapportering om självmord som en rationell utväg kan ha skadande effekt.
- Det är bra att skriva om möjligheten att få professionell hjälp och att uppmuntra dem som tar del av rapporteringen att söka hjälp om de själva tänker på självmord som en utväg.
- Man kan ge röst åt närstående som sörjer en person som tagit sitt liv genom att berätta deras personliga historia. Det fungerar i bästa fall självmordsförebyggande, eftersom andras lidande är en viktig skyddsfaktor för många självmordsbenägna personer.
- Man bör sträva efter att ge en så nyanserad bild av händelseförloppet som möjligt. Undvik att spekulera eller citera andras spekulationer om orsaken bakom ett självmord. Varje självmord har en komplex bakgrund och därför ska förenklingar undvikas. Det sistnämnda gäller inte minst statistik och andra faktauppgifter som bör rapporteras på ett sätt som minskar risken för feltolkningar.
- Man bör inte intervjua sörjande som befinner sig i akut kris, eftersom man då riskerar att de berättar mer än de i efterhand kommer att känna sig bekväma med.