Så här fungerar MO-systemet

Varför finns det en Medieombudsman?

Medieombudsmannen ska se till så att svenska medier förhåller sig till de etiska riktlinjer (Publicitetsreglerna) som branschen själv dragit upp. Enskilda, och i viss mån även företag och organisationer, ska ha möjlighet att få upprättelse om de utsatts för en skada i samband med en publicering. På så sätt sker en självsanering i mediebranschen, och genom att medierna själva tar ansvar för fel och brister kan man undvika lagstiftning som begränsar de fria medierna och det fria ordet.

Vem finansierar verksamheten?

MO är ingen juridisk instans och inte någon myndighet, utan en del av branschens eget självsanerande system. Verksamheten finansieras av medierna via de åtta organisationer som förvaltar det medieetiska systemet (Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, SVT, SR, UR, TV4, Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet).

Hette det inte Pressombudsmannen förut?

Jo, från inrättandet 1969 till 2019. Men 2020 bytte PO namn till MO eftersom en rad etermedier anslöt sig och sina sajter till det medieetiska systemet. ”Pressombudsmannen” blev då lite missvisande och namnet ändrades till ”Medieombudsmannen”. Samtidigt gjorde den nämnd som överprövar MO:s beslut också ett namnbyte, från Pressens Opinionsnämnd (PON) till Mediernas Etiknämnd (MEN).

Vad är Medieombudsmannens uppgifter?

• Att ta emot anmälningar och utreda om enskilda utsatts för en oförsvarlig skada av en publicering.

• Att ta emot anmälningar och utreda om organisationer eller företag (juridiska personer) kan ha rätt att få en rättelse eller ett genmäle publicerat.

• Att, genom att branschen själv hanterar bristfälliga publiceringar via MO, förhindra eventuell lagstiftning som skulle begränsa svenska mediers möjligheter att verka fritt.

• Att verka för att det ska finnas fria, oberoende och ansvarstagande medier som stärker demokratin.

• Att upplysa och utbilda medier och allmänhet om vikten av god etik inom svensk journalistik.

Vem kan anmäla och få sin sak prövad av MO?

Enskilda personer kan få sin sak prövad om de själva är drabbade och utpekade med skadliga uppgifter i en publicering. Utpekad kan man vara antingen med namn, bild eller andra uppgifter som gör att man bli igenkänd i en större eller mindre krets. Anmälan måste göras inom tre månader från publiceringen, annars har den kommit in för sent.

När företag och organisationer (juridiska personer) prövar Medieombudsmannen endast rätten till uppföljande publiceringar, det vill säga om den juridiska personen kan anses ha rätt till en rättelse eller ett svar (genmäle) efter en publicering. Detta gäller dock inte SVT, SR, UR och TV4 – där hanteras denna typ av anmälningar av Granskningsnämnden.

Här kan du läsa mer om vad man som företag eller organisation (juridisk person) bör tänka på när det gäller anmälan till MO.

Vilka medier kan MO utreda?

• Alla tryckta periodiska skrifter som kommer ut minst fyra gånger per år och som registrerat ansvarig utgivare.

• De flesta svenska tidningar och magasin samt deras sajter, förutsatt att de är medlemmar i Tidningsutgivarna (TU) eller Sveriges Tidskrifter.

• SVT, SR, UR samt TV4.

• En rad sajter och andra medier som frivilligt anslutit sig till det medieetiska systemet.

Hur gör man när man anmäler?

Lämpligast är att anmäla via Medieombudsmannens sajt – här hittar du formulär samt instruktioner om hur och vem som kan anmäla. Viktigt är att vara tydlig med vilken publicering som anmäls samt skicka med en kopia av densamma, eller länk om det handlar om radio- eller tv-inslag.

Vad händer när man anmält?

Medieombudsmannen tittar på om en utpekad person drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra det utreds allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i vissa frågor. Vidare utreds om personen har en sådan ställning i samhället att hon eller han ska tåla granskning samt om anmälaren fått möjlighet att bemöta kritiska uppgifter. MO avgör inte vad som är sant eller falskt i en publicering, men tittar på om mediet haft ett underlag (belägg) för att publicera uppgifterna.

Ibland inleds en skriftväxling med det anmälda mediet, där mediet får möjlighet att svara på anmälan och förklara hur man tänkt med publiceringen. Anmälaren har i sin tur möjlighet att yttra sig över mediets svar, och så vidare. Skriftväxlingen kan pågå ett tag, tills Medieombudsmannen anser sig ha ett tillräckligt underlag för att avgöra om mediet ska frias eller om det bör klandras.

Som bas för MO:s beslut finns Publicitetsreglerna. Det är etiska riktlinjer som mediebranschen själv dragit upp.

Agerar MO som anmälarens ombud i processen?

Nej, när en anmälan väl prövas verkar MO neutralt och ska göra en objektiv bedömning av huruvida anmälaren utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Medieombudsmannen tar hänsyn till båda parter, alltså mediet och anmälaren. Däremot kan MO hjälpa, lotsa och ge råd åt personer som hör av sig med frågor och önskar hjälp med hur man ska gå tillväga när man anser sig utsatt för en skada av en publicering.

Vad händer sedan med MO:s beslut?

Om MO tycker att mediet bör klandras går beslutet per automatik till Mediernas Etiknämnd (MEN) för slutligt avgörande. Det är alltså aldrig Medieombudsmannen själv som beslutar om ett klander. I MEN finns representanter från såväl allmänheten som från medierna, och nämnden leds av erfarna domare.

Om MO kommer fram till att mediet bör frias har anmälaren möjlighet att överklaga saken och få den prövad i MEN.

Vad händer om MEN slutligen slår fast att publiceringen ska klandras?

Då måste mediet publicera det uttalande som Mediernas Etiknämnd skriver. Det ska ske skyndsamt och på väl synlig plats på motsvarande ställe där den klandrade publiceringen skedde. Etermedier ska på samma sätt läsa upp en sammanfattning av klandret i motsvarande sändning som den klandrande publiceringen skedde, samt publicera nämndens uttalande på mediets hemsida.

Klandrat medium ska också betala en expeditionsavgift på 13 000 eller 32 000 kronor beroende på storlek. Pengarna används för att delfinansiera det medieetiska systemet.

Tanken med processen är att den person som utsatts för en skada får upprättelse genom publiceringen av klandret – ett slags erkännande att man utsatts för en skada. Något skadestånd eller motsvarande utgår inte.

Här kan du läsa mer om hur ärendeprocessen går till.

Vilka är de vanligaste missförstånden om Medieombudsmannen?

• Att MO likt JO, DO och motsvarande är en myndighet. Så är det alltså inte – tvärtom finns MO till för att hålla myndigheter och lagstiftare borta från mediernas möjlighet att verka fritt.

• Att Medieombudsmannen är en juridisk distans som prövar ”förtal” eller ”dömer” medier som gjort fel. MO sysslar inte med juridik utan etik. MO utreder inte skuld, utan skada; om någon utsatts för en skada av en publicering.

• Att Medieombudsmannen generellt prövar ”dålig journalistik”, bristande objektivitet eller motsvarande. För att Medieombudsmannen ska göra en prövning krävs att en enskild person pekats ut med skadliga uppgifter. MO prövar inte heller yrkesetiska frågor – det gör Yrkesetiska Nämnden.

Vem är Allmänhetens Medieombudsman?

Nuvarande MO heter Caspar Opitz. Han tillträdde den 1 april 2021 och efterträdde Ola Sigvardsson som suttit tio år på posten. Vem som ska bli MO föreslås av den styrelse som förvaltar det medieetiska systemet, Medieetikens Förvaltningsorgan (Mefo). Beslutet om vem som ska bli Medieombudsman fattas tillsammans av chefs-JO och Sveriges Advokatsamfunds ordförande.