Mediernas Etiknämnd anser att Hudiksvalls Tidning utsatt en utpekad kommunchef för en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen publicerade nedsättande uppgifter om honom men gav honom inte möjlighet att bemöta dem.

Hudiksvalls Tidning, exp. nr. 14/2020, dnr. 19216

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Hudiksvalls Tidning för att ha brutit mot god publicis­tisk sed.

_______________

Genom beslut den 11 september 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) [1] ett ären­de avseende en anmälan mot Hudiksvalls Tidning till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 26 januari 2019 publicerade Hudiksvalls Tidning på sin webbplats, helahalsingland.se, en artikel med rubriken Facklig oro för kommunchefs ledarskap: ”Inte nått de resultat vi uppnår om jag varit en buffel”.

Det behövdes en utvärdering av X-ortens [ortsnamn angivet] kommunchef NN:s [namn angivet] ledarskap. Det ansåg fackföreningen Vision efter en skyddsrond på X-ortens kommunledningskontor.

” – Ja, det tycker jag absolut. Kommunstyrelsen är högst ansvarig arbetsgivare och därmed också arbetsgivare till kommunchefen”, sade A [namn angivet], ordförande för Vision X-orten.

Det fanns uppgifter till helahälsingland.se om att NN inför hela ledningsgruppen bemött en avvikande åsikt genom att ifrågasätta om den frånskilda medarbetaren var ”sur för att du inte fått ligga”. Vid en nyanställning skulle NN ha inlett sin presentation av personen i fråga med orden ”nu ska ni få något att vila ögonen på”. Det fanns också medarbetare som tidningen talat med och som uppgav att de ”mår skitdåligt” under NN:s ledarskap.

”– Jag uttrycker mig inte så. Då hade vi inte nått de resultat vi uppnår. Skydds­ronden och medarbetarenkäten visar att vi har en arbetsplats med god arbets­miljö på ledningsenheten. Det betyder inte att alla är nöjda eller att det inte upp­står konflikter ibland”, sade NN.

Med resultat syftade han på att X-ortens kommun redovisade ett ekonomiskt överskott för 2018 i ett hårt pressat läge.

NN fanns också med på bild. Bildtexten var Det har varit en pressad situation och då uppstår slitningar men majoriteten uppskattar ledarskapet bedömer kommunchef NN.

Efter signaler från medlemmarna under hösten hade Vision tagit initiativet till en skyddsrond om arbetsklimatet på kommunledningskontoret. Den genomfördes i slutet av 2018.

Enligt företagshälsovården Alert hade två personer upplevt kränkande särbehand­ling på sin arbetsplats det senaste året. En medarbetare hade ”upplevt icke önsk­värd sexuell uppmärksamhet”. En hade upplevt hot om våld.

”– Jag kan inte relatera till det och det är inte rapporterat eller anmält vare sig till mig, kommunalråd eller personalenheten. Om någon kränks har vi rutiner för det”, sade NN.

Ovanför uttalandet stod med uppförstorad text Ingenting säger att kränkningarna är kopplade till mig. Jag kan inte relatera till det och det är inte rapporterat eller anmält till mig.

Företagshälsovården Alerts sammanfattande bedömning var att personalen på kommunledningskontoret trivdes med sina arbetsuppgifter och med sina kolle­gor. Alert bedömde att flertalet av de tolv medarbetarna på kommunledningskon­toret tyckte att de fick stöd av sin chef och att de kände sig rättvist behandlade. Det fanns förutsättningar för att uppnå en bra arbetsmiljö enligt företagshälso­vårdens rapport, som beställts av kommunens personalchef.

”– Skyddsronden uppfattar jag som positiv. En majoritet uppskattar mitt ledar­skap. En del saker är jobbiga och då uppstår friktioner”, sade NN.

Under en andra bild på NN stod Medarbetarna på kommunledningskontoret rör sig ute i samhället och där kan de ha upplevt kränkningar förklarar kommunchef NN.

Alert underströk att riktlinjerna för kränkande särbehandling måste tillämpas, inklusive gruppsamtal om bemötande och stöd på kommunledningskontoret.

”– Denna kartläggning visar både positiva och negativa resultat. Vision anser att det är av yttersta vikt att kommunledningen tar sitt arbetsmiljöansvar och arbetar med de brister som framkommer. Det kräver ett aktivt och ständigt på­gående arbete framåt”, sade Visions fackordförande.

B [namn och partibeteckning angivna], tidigare kommunanställd på personal­avdelningen, gick längre än så i sin kritik mot kommunchefen. I en skrivelse till X-ortens kommun anmälde han arbetsgivaren för passivitet och misskötsel. Detta för att kommunstyrelsen avslagit förslaget att genomföra en oberoende utvärde­ring av kommunchefens sätt att leda verksamheten. B ansåg att medarbetare hade kommit till skada av de psykiska och sociala arbetsförhållandena under kommun­chefens ledning.

Under en bild på B stod B drar paralleller mellan arbetsmiljöärendet efter ett självmord i Krokom och situationen på X-ortens kommunledningskontor.

Hälften av de 12 personer som ingick i ledningskontoret uppgav i Alerts enkät och intervjuer att arbetsbelastningen var så hög att de inte hann med sitt arbete. Alla uppgav att de arbetade i ett högt tempo hela dagen och att de hamnade i känslomässigt påfrestande situationer i sitt arbete.

”– Vi har en slimmad och effektiv organisation. Den är svår att driva med alla de ansvar som vi har. Det fungerar tack vare duktiga medarbetare, men vi har varit under stark press för att vända kommunens ekonomi till ett positivt resultat, vilket vi har lyckats med”, sade NN.

Kommunchefen förklarade att det var ett pågående arbete att titta över chefernas arbetssituation och att han ville anställa en biträdande äldreomsorgschef.

Tre medarbetare tyckte att verksamhetens mål var oklara, och två personer svara­de att de inte visste vilka deras befogenheter var. Tre av de anställda var tvek­samma till att rekommendera en vän att söka jobb på kommunledningskontoret. Det visade företagshälsovårdens rapport.

Var tredje medarbetare ansåg att de inte fick information om viktiga beslut, för­ändringar och framtidsplaner i god tid. Företagshälsovården konstaterade att nästan hälften av de anställda var tveksamma till chefens förmåga att planera arbetet.

”– Fokus är att få ihop ekonomin på sista raden. Att ha god ekonomi underlättar en god arbetsmiljö. Oavsett ekonomin finns en lagstiftning på området och den följer vi noga”, sade NN.

Bland de 9 av 12 medarbetare som svarat på enkäten jobbade sex personer på chefspositioner. Fyra av de sex cheferna ansåg att de inte fick de resurser som krävdes för att fullgöra sitt ansvar.

Alert drog slutsatsen att det fanns goda förutsättningar för att skapa en god arbetsmiljö inom kommunledningskontoret genom mer styrning, förtydliganden, kommunikation, respekt för varandras arbetstid och mer gemensamt ansvars­tagande.

Under en bild på kommunkontoret stod Det är av yttersta vikt att kommunled­ningen tar ansvar för arbetsmiljön på kommunkansliet framhåller facket.

”– Det viktiga är inte om Vision delar uppfattning med Alert, det viktiga för oss är att medlemmarnas synpunkter framkommer och att vi utifrån det kan bevaka och arbeta för bättre arbetsmiljö”, sade A, facklig ordförande för Vision X-orten.

Artikeln uppdaterades därefter. Rubriken ändrades till Facklig oro över kommunchefs ledarskap: ”En del saker är jobbiga och då uppstår friktioner”.

I den uppdaterade versionen togs också bildtexterna bort under den andra bilden av NN och under bilden av B. Det inskjutna citatet i uppförstorad text fanns inte heller kvar.

Artikeln publicerades även i Hudiksvalls tidning den 26 januari, där med rubri­ken Facklig oro för chefens ledarskap. I den tryckta artikeln fanns endast den första bilden på NN, med tillhörande bildtext. Vidare fanns bilden på B med mot­svarande bildtext som i den första versionen av nätartikeln.

Rapporteringen fortsatte i mitten av februari.

Den 14 februari publicerades, på helahalsingland.se, artikeln Anmälan om kränkning i X-orten: ”Alla vågar och får säga precis vad de tänker”.

X-ortens personalchef och en förtroendevald politiker anmäldes för kränkning av en tjänsteman på kommunledningskontoret.

”– Jag vet inte om jag skulle våga ta ställning mot min chef på nytt, nu när jag vet hur det har gått”, sade tjänstemannen.

Mer kritik riktades nu mot ledarskapet inom X-ortens kommun. Den här gången framfördes kritiken i en anmälan mot personalchef C [namn angivet] för krän­kande särbehandling samt mot kommunpolitikern D [namn och partibeteckning angivna] för trakasserier.

”– Min upplevelse, efter att jag bett om ursäkt och samtalat med personen, var att situationen var utagerad. Anmälan kom därför som en chock”, sade D.

Som bakgrund till att anmälan gjordes nu, fanns uttalanden från politisk nivå till stöd för att förnya NN:s förordnande som kommunchef.

”– Den tid jag varit här upplever jag att alla vågar och får säga precis vad de tänker. Jag hoppas min upplevelse stämmer och är det annorlunda hoppas jag att det kommer fram”, sade E [namn och partibeteckning angivna], som var ny­tillträdd som kommunstyrelsens ordförande.

Brister i ledarskapet förklarades av oppositionsledaren F [namn och partibeteck­ning angivna] bland annat med att slitningar i arbetsgruppen uppstått i brist på politiska direktiv.

”– Så en man i hög position ska få pytsa ut sin frustration genom sexuella kränk­ningar”, sade tjänstemannen som anmält kränkande särbehandling.

Nyssnämnda citat fanns även inskjutet i artikeln i uppförstorad text.

Vidare fanns i texten en länk till en annan artikel: Läs mer: Kommunchefen ska utvärderas – men får stöd: ”En tradition att hitta fel på högste chefen”.

För att förklara anmälan mot personalchefen hänvisade tjänstemannen till kommunchef NN:s uttalanden om att han inte nåtts av rapporter om att någon i hans personalstyrka utsatts för kränkning.

Därefter fanns länken Läs mer: Facklig oro för kommunchefs ledarskap: ”En del saker är jobbiga och då uppstår friktioner”.

Tjänstemannen uppgav sig ha haft uppemot tio samtal med personalchefen C sedan januari 2018, om hur arbetsmiljön påverkats av NN:s agerande, ett ageran­de som anmälaren upplevde som gränslöst och nedsättande mot kvinnor.

Nu ifrågasatte anmälaren om dennes information gått vidare från personalchefen till arbetsgivaren X-ortens kommun.

”– Någon gång måste en personalchef reagera på att en person inte klarar av sin chef, även om det råkar vara kommunchefen själv”, sade tjänstemannen.

Det som i stället hade hänt var att tjänstemannen tvingats byta arbetsuppgifter, trots att det inte fanns någon kritik mot hur arbetet utförts. Tjänstemannen upp­levde detta som en repressalie på grund av konflikten med NN.

Tjänstemannen och kommunchefen hade under hösten fått psykologhjälp för att lära sig att hantera konflikten dem emellan.

Personalchef C valde att inte uttala sig om anmälan.

”– Jag tackar för förfrågan men avböjer att uttala mig, då jag inte vill föregå den kommande utredningen”, svarade hon tidningen.

Trots omplaceringen till en annan avdelning, hade kommunchefen behållit reha­biliteringsansvaret för den omplacerade fram till i mitten av januari. Tjänste­mannen ifrågasatte det lämpliga i att den person som konflikten gällde också var ansvarig för rehabiliteringen.

Samtidigt anmäldes kommunstyrelseledamoten D för kränkning genom trakasse­rier. Detta sedan D spridit rykten om att tjänstemannen skulle ha haft en sexuell relation med kommunchefen NN. Den informationen hade nått tjänstemannen via socialchef G [namn angivet].

”–Vad jag förstår så har arbetsgivaren gjort sin del i detta, men då jag inte satt i personalutskottet vid tillfället, så kan jag inte svara utförligare på det”, sade D.

Ryktesspridningen hade diskuterats på ett möte i september förra året. Två dagar senare ska kommunchefen ha ifrågasatt om anmälaren verkligen tog så allvarligt på ryktet eller om det var en förevändning för att bli förflyttad, uppgav tjänste­mannen.

”– Jag tog väldigt illa vid mig, och jag saknade, jättemycket, ett stöd när det hände”, sade anmälaren.

En motsvarande artikel publicerades i Hudiksvalls Tidning den 15 februari, med rubriken Chef och politiker anmäls för kränkande särbehandling. I den tryck­ta artikeln fanns inga hänvisningar till andra artiklar. Inte heller fanns det ovan­nämnda citatet i uppförstorad text.

Uppföljande publicering

Den 28 maj publicerades Personalchef anmäldes för kränkande behandling – får rätt efter utredning på helahalsingland.se. Motsvarande publicering skedde i Hudiksvalls Tidning den 31 maj, där med rubriken Personalchef får rätt efter utredning.

Anmälan

NN anmälde artiklarna till Allmänhetens Pressombudsman, PO.

I Hudiksvalls Tidnings nätupplaga hade artikeln med rubriken Facklig oro för kommunchefs ledarskap: ”Inte nått de resultat vi uppnår om jag varit en buffel” publicerats.

Redaktionen hade bett om att få intervjua anmälaren med anledning av den skyddsrond och arbetsmiljöutredning som beställts av kommunens företagshälso­vård.

Inför publiceringen hade anmälaren fått läsa de citat som valts, efter att han bett om det. Fyra korta citat mejlades, varav två hade tyngdpunkt på andra saker än vad artikeln kom att handla om. Efter kontakt med ansvarig utgivare fördjupades innehållet i hans svar.

Vid publiceringen konstaterade han att:

  • Rubriken saknade täckning i texten och var en rest från de första citaten som skickades.
  • Artikeln hade ett inskjutet citat som inte fanns i artikeltexten, även det från de första citaten.
  • En namngiven person tilläts, utan något som helst stöd för sitt påstående, likställa arbetsmiljön under anmälarens ledning med den vid ett självmords­ärende i Krokoms kommun.

Redaktionen hade även delat artikeln i sina sociala kanaler.

Särskilt illa berörd blev anmälaren av att hans ledarskap tilläts jämställas med en arbetsmiljö där självmord hade förekommit. Den person som fick göra jämförel­sen var en före detta kommunanställd vars anställning avslutats långt innan an­mälaren börjat sitt arbete i X-ortens kommun.

Denne hade som privatperson gjort en anmälan till kommunen om bristande arbetsmiljöarbete, trots att insynen i kommunens arbetsmiljöarbete måste vara begränsad eftersom han slutat. NN ifrågasatte om tidningen övervägt vilka syften som kunde ligga bakom B:s anmälan.

Senare uppdaterades artikeln och tidningen tog bort uppgiften om självmords­fallet och det inskjutna citatet. Även rubriken korrigerades. Emellertid hade arti­keln hunnit delas av Facebookanvändare och i grupper på sociala medier, bland annat Facebookgruppen Politik i X-orten.

I den tryckta upplagan fanns liknelsen med självmordsfallet kvar.

Anmälaren invände också mot att intrycket av artiklarna blev ensidigt, då slut­satser huvudsakligen drogs utifrån den enkät som gjorts som en del i skydds­ronden och arbetsmiljöarbetet. Enkäten besvarades bara av 9 av de 12 medarbe­tarna. Tidningen nämnde inte att samtliga 12 deltagit i djupintervjuer, vilka i företagshälsovårdens rapport gav en helt annan bild av arbetsmiljön i arbetsgrup­pen än den tidningen valt att beskriva genom att betona en liten del av en omfat­tande utredning.

En publicering med felaktiga uppgifter kunde inte försvaras med att någon per­son fört fram felaktigheterna, särskilt inte då det var enkelt att kontrollera om uppgifterna stämde. Inte heller kunde felaktigheter försvaras med att en utpekad, kritiserad part fick komma till tals.

Vidare kritiserade NN artikeln som publicerades på nätet den 14 februari med rubriken Anmälan om kränkning i X-orten: ”Alla vågar och får säga precis vad de tycker”, och i den tryckta tidningen den 15 februari.

Artikeln grundade sig på två anmälningar i samband med ett personalärende som var under utredning i enlighet med lagstiftningen och kommunens rutiner. An­mälningarna, som var gjorda av en medarbetare, riktade sig mot en politiker och en mellanchef, bägge namngivna.

Den ena parten i ärendet tilläts i tidningen komma med påståenden om att han fått ”pytsa ut sin frustration genom sexuella kränkningar”. I artikeln framfördes också att han hade ett agerande som tjänstemannen upplevde som ”gränslöst och nedsättande mot kvinnor”.

Han hade inte beretts möjlighet till vare sig samtidigt eller senare bemötande av de påståenden som gjordes i artikeln.

Tidningen återgav även detaljerna i ett rykte och spred därmed ryktet. De expli­cita detaljerna i ryktet saknade uppenbart allmänintresse och innebar för honom en publicitetsskada, då han till skillnad från den intervjuade medarbetaren nämn­des vid namn och funktion. Ryktet var osant och grundlöst.

Det kunde inte uteslutas att även medarbetaren lidit publicitetsskada när ryktets detaljer spreds av tidningen.

Tidningen gjorde också gällande att medarbetaren omplacerats som repressalie för sin kritik mot hans ledarskap. I själva verket handlade det om ett nytt och utökat uppdrag som överenskommits redan våren 2018.

Han ställde sig särskilt frågande till att publicera uppgifter om att han träffade psykolog. Även om bakgrunden låg i en arbetsmiljöfråga, ansåg han att uppgiften innebar ett omotiverat intrång i hans privatliv.

Tidningens yttrande

Hudiksvalls Tidning och helahalsingland.se svarade genom ansvarig utgivare Anders Ingvarsson.

En kommunchef var högsta ansvarig tjänsteman i kommunen och jobbade på uppdrag av kommunmedborgarna. En sådan tjänsteperson fick tåla hård och när­gången granskning, särskilt när det gällde ledarskapet och arbetsmiljön – som direkt och indirekt fick konsekvenser för en hel kommuns administration och styre.

Tidningen hade bevakat arbetsmiljöfrågorna. Flera ledande personer i kommunen hade tidigare lämnat sina anställningar, vilket tidningen tidigare hade rapporterat om. De nu rapporterade problemen hade lett till en skyddsrond på kommun­kansliet ledd av företagshälsovården, samt anmälningar om kränkande särbe­handling och trakasserier. Bevakningen gällde också frågan om förnyat förord­nande av kommunchefen.

I januari hade en handlingsplan upprättats mellan arbetsgivaren i form av NN och fackföreningen Vision.

Tidningen ansåg att rapporteringen var korrekt och att den intagit en källkritisk hållning. Tidningen hade pratat med ett antal personer i och kring verksamheten för att få en bredare bild, men inte redogjort för alla källor i texten. Det som redo­visats ansågs belagt och relevant.

B hade tidigare varit personalkonsulent vid X-ortens kommun, men slutade 2010. Han hade sedan skrivit boken [boktitel angiven].

Sedan i oktober 2018 satt B i X-ortens kommunfullmäktige som representant för [politiskt parti angivet]. Han hade också skickat skrivelser till kommunen i ett ärende som utretts som kränkande särbehandling, gällande en konflikt mellan NN och en anställd på kommunkansliet.

B hade varit i personlig kontakt med den anställda sedan hösten 2018 med anled­ning av hennes konflikt med kommunchefen, enligt tidningens uppgifter.

I januari 2019 anmälde B arbetsgivaren X-ortens kommun med anledning av situationen för den anställda. Han hade också inbjudit X-ortens kommun till ett seminarium om ”Lojalitet på gott och ont” utifrån företagshälsovårdens utredning om situationen på kommunledningskontoret.

Det var felaktigt att avfärda B som en privatperson utan insikter i ärendet.

Att B såg paralleller mellan arbetsmiljöärendet i X-orten och det i Krokom var inte så konstigt, mot den bakgrund som angetts ovan. Därmed hade inte påståtts att fallen var likställda. Tidningen hade tvärtom betonat arbetsmiljöärendet i texten, inte självmordet.

Att bildtexten där självmord nämndes togs bort i efterhand, berodde på att an­mälaren ville få det borttaget. Tidningen ansåg dock i grunden att det inte var fel att en person som var insatt i ett uppmärksammat fall faktiskt ”drar paralleller”.

Det stämde att delar av rubriken (citatet) saknade täckning i texten. Tidningen skickade citaten till anmälaren dagen före publiceringen. Kort innan tryckeriet skulle ha hela tidningen för tryck, återkom han med begäran om att få stryka vissa citat. Då var sidan redigerad och klar. Tidningen lät honom ändå ta bort vissa citat, uttalanden som han förvisso gjort, men nu inte ville skulle komma ut. Man hade prioriterat att få in den nya korrigerade texten, men missade ändringen av rubriken. Direkt när tidningen uppmärksammades på detta ändrades rubriken dock på sajten. Även det gjordes för att tillmötesgå anmälaren. I grunden hade tidningen kunnat låta rubriken vara kvar, då citatet var korrekt återgivet.

Anmälaren hade fått bemöta de uppgifter som tidningen hade publicerat. Redan i den första artikeln redogjordes för de sexuella kränkningarna och de nedsättande orden mot kvinnor. Tidningen hade dessutom flera av varandra oberoende källor som bekräftade tid och plats för när dessa ord skulle ha yttrats av anmälaren och han fick bemöta, bland annat med citatet ”Jag uttrycker mig inte så”.

Artikeln som publicerades den 14 och 15 februari handlade i första hand om två anmälningar av trakasserier och kränkande särbehandling som den nämnda kommunanställda kvinnan riktat mot personalchefen och en politiker. Hon hade specifikt hänvisat till tidningens rapportering om att det fanns politiska uttalan­den till stöd för kommunchefen, artikeln Kommunchefen ska utvärderas – men får stöd: ”En tradition att hitta fel på högste chefen”, publicerad den 2 feb­ruari. Därför hade tidningen ställt de ansvarsutkrävande frågorna till personal­chefen och politiker.

Att en psykolog kopplades in vid oro och konflikt på en arbetsplats var ganska vanligt förekommande. Det fanns inget klandervärt, privat eller integritetskrän­kande i den uppgiften. Dock var informationen en viktig del i att göra situationen och allvaret begripliga för läsare och kommunmedborgare.

Tidningen hade inte spridit något rykte av sexuell innebörd. Tidningen hade redogjort för bakgrunden (som bland annat startade med ett rykte som växte till något mycket större genom anmälningar och arbetsmiljöärenden) till en av delar­na i detta ärende.

Anmälarens kommentar

De äldre artiklar (varav en fyra år gammal) som tidningen hänvisat till i sitt ytt­rande gav inte stöd för att det förelåg brister i ledarskapet på kommunlednings­kontoret. Som kommunchef hade han 800 medarbetare, många av dem chefer. I en organisation av den storleken fanns alltid en naturlig rörlighet bland medar­betare, i synnerhet chefer.

En annan hänvisning i yttrandet gjordes till en artikel på tidningens webbplats, publicerad den 2 februari 2019. Kontentan var att hans förordnande skulle prövas på begäran av facket och ett politiskt parti. I själva verket var detta reglerat i samtliga av kommunens chefsavtal. Inget förordnande förlängdes utan en ny ut­värdering.

När det gällde B:s ställning som källa, hade de skrivelser han ingett till kommu­nen undertecknats med hans namn och privata mejladress. Han hade alltså gjort detta i egenskap av privatperson, inte som politiker.

Att B hade gett ut ett häfte på Akademibokhandeln, hållit i några författarkvällar och förekommit i lokala medier, gav inte någon särskild tyngd åt honom som källa.

I stället kunde konstateras att presentationen av dennes bok tryckte hårt på att två förvaltningschefer dömdes för vållande till annans död i Krokomfallet. Detta på­stående återkom även i skrivelsen till kommunen. En snabb sökning på nätet gav vid handen att den enda lagakraftvunna domen gällande den tragiska händelsen i Krokom var friande, alltså tvärt emot vad B gav sken av.

B:s anställning i kommunen hade avslutats flera år innan NN:s anställning på­börjades [årtal angivet].

De eventuella insikter i ärendet som B hade, kom alltså från den ena parten i en konflikt. Som källa i detta sammanhang borde B väga mycket lätt.

Tidningen hade i bildtexten skrivit att B drar paralleller mellan arbetsmiljö­ärendet efter ett självmord i Krokom och situationen på X-ortens kommunled­ningskontor.

Det kunde bara tolkas som att anmälaren var skyldig till en verksamhet där med­arbetare riskerade att ta livet av sig.

När det gällde den missvisande rubriken, hade utgivaren haft ansvar för att skjuta på en publicering som denne visste var felaktig eller misstänkte var bristfällig.

I artikeln publicerad den 14 och 15 februari hade han inte getts tillfälle till bemöt­ande, utan frågorna ställdes i stället till personalchef och politiker. Konsekvensen blev att den medarbetare som var part i denna konflikt, oemotsagd fick påstå att han fått ”pytsa ut sin frustration genom sexuella kränkningar” och hade ”ett agerande som anmälaren upplever som gränslöst och nedsättande mot kvinnor”.

Det kunde inte vara tillräckligt att han hade fått komma till tals i ett annat sammanhang två veckor tidigare.

I samma artikel skrev tidningen:”…anmälaren ska ha haft en sexuell relation med kommunchef NN”. Tidningen hade alltså spridit ryktet.

Bakgrunden var följande: Kommunledningen fick kännedom om ryktet via en politiker. Uppgiften hölls därefter inom en mycket snäv krets av hänsyn till de in­blandade och frågan hanterades som ett personalärende. Sannolikt hade det osan­na ryktet kunnat stanna i denna lilla krets, men fick i stället omfattande spridning genom tidningens publicering.

Hälsotillstånd och vårdbehov var ytterst privata och integritetskänsliga uppgifter. Uppgiften att han tagit psykologhjälp kunde inte ha ett sådant allmänintresse att det motiverade publicering.

Utgivaren hävdade att tidningen bara redovisat det som var belagt och relevant. Det kunde inte bli mer belagt och relevant än företagshälsovårdens utredning, som var både oberoende, högkvalitativ och mycket omfattande. Resultatet av den var i princip motsatsen till den bild som tidningen spridit.

Det hade i det här ärendet funnits ett flertal muntliga källor för tidningen att an­vända sig av, exempelvis i kommunens ledningsgrupp där flera personer ställt sig frågande till varför de inte blivit kontaktade. Det verkade som att tidningen hade valt att bara tala med ett fåtal källor som drev frågan i samma riktning.

Den anmälan om kränkande särbehandling som låg till grund för artikeln var nu även den utredd. Företagshälsovården hade i egenskap av oberoende utredare lämnat en slutrapport som avfärdade anklagelsen om kränkande särbehandling. Trots att tidningen begärt ut rapporten hade tidningen inte publicerat någon upp­följning som nyanserade bilden.

Anmälaren var medveten om att han som hög tjänsteman fick tåla en närgången granskning. Tidningen hade dock i detta fall åsidosatt grundläggande pressetiska krav, vilket inte var acceptabelt.

Han var inte bara kommunchef. Han var också sambo och pappa och han hade haft ett rikt socialt liv. Publiceringarna hade på ett mycket påtagligt och negativt sätt påverkat honom och hans relationer. Det hade förändrat hur människor i hans vardag – utanför arbetet, märk väl – såg på honom.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen anförde att det var anmärkningsvärt att kommunchefen ansåg att hans synpunkter var vederhäftiga, medan B:s synpunkter, baserade på personliga kon­takter med den andra parten i konflikten med kommunchefen, vägde lätt.

Tidningen stod fast vid sin tolkning av bildtexten.

Fackföreningen Visions begäran om skyddsrond föranleddes av att skyddsombu­det fick synpunkter på kränkande särbehandling från medlemmar på kommunled­ningskontoret om kommunchefens ledarskap. Det var inte samma sak som ny ut­värdering inför ett förnyat förordnande.

Personalchefen anmäldes för kränkande särbehandling när hon uppmanade den anställda att vända sig till sin närmaste chef, kommunchefen, som den anställda hade en konflikt med. Företagshälsan friade personalchefen, vilket tidningen hade rapporterat om. Dock skedde det inte omedelbart, utan så snart det var möj­ligt utifrån arbetsbelastning.

Att en psykolog kopplades in vid en konflikt på en arbetsplats var inte integritets­känsligt.

Tidningen vidhöll vad den tidigare anfört om ryktet.

Tidningen anförde vidare att anmälaren inte hade kännedom om tidningens källor och vilka personer som tidningen pratat med.

Anmälaren hade aldrig hävdat att skyddsronden om arbetsmiljöfrågan hade med frågan om förordnande att göra.

Tidningen hade först i slutet av maj rapporterat om att personalchefen inte ansågs ha gjort sig skyldig till kränkande särbehandling. Det var en månad efter att tid­ningen hade begärt ut och fått handlingen i april. Publiceringen skedde inte för­rän anmälaren i yttrande till PO påpekat att ingen uppföljning gjorts.

Flera ur ledningsgruppen hade på eget initiativ kommit till honom och beklagat och förkastat den bild som tidningen gett, och ifrågasatt varför tidningen inte kontaktat dem.

I övrigt vidhöll anmälaren vad han tidigare anfört.

PO:s bedömning

Anmälaren har som kommunchef en sådan ställning att han får tåla även en när­gången granskning av förhållanden som är av betydelse för hans yrkesutövning.

Publiceringarna den 26 januari

Enligt PO:s bedömning var uppgifterna om skyddsronden av allmänintresse. Den hade initierats av facket och utförts under ledning av företagshälsovården. Anmä­laren fick också tåla att tidningen återgav exempel på hur anmälaren skulle ha ut­talat sig på ett kränkande sätt samt uppgiften om att medarbetare sagt att de mått ”skitdåligt” under hans ledning.

Han har i den inledande publiceringen getts tillfälle till ett adekvat bemötande. Tidningen har tagit hänsyn till hans synpunkter vid publiceringen och även gjort justeringar i efterhand. Citatet i rubriken i den tryckta tidningen ger inte tillräck­lig anledning till klander. Enligt tidningens yttrande till PO hade han uttalat sig på detta sätt från början. Anmälaren har inte invänt mot detta påstående.

Det kan inte heller riktas kritik mot att tidningen använde sig av B som källa. Eller att den redogjorde för skrivelser med klagomål som denne stod bakom. Det är dock förståeligt att anmälaren reagerat mot bildtexten B drar paralleller mellan arbetsmiljöärendet efter ett självmord i Krokom och situationen på X-ortens kommunledningskontor.

B ansåg uppenbarligen att det förelåg allvarliga brister i arbetsmiljön i X-ortens kommunledning. Det behövde dock inte tolkas av läsaren som att anmälaren på­stods leda en verksamhet som kunde driva människor till självmord. Formule­ringen var dock olycklig och tidningen har också tagit bort bildtexten från arti­keln på nätet.

Publiceringarna strider sammantaget inte mot god publicistisk sed.

Publiceringarna den 14 och 15 februari

Det fanns ett allmänintresse av att rapportera om de anmälningar som gjorts om kränkande särbehandling och trakasserier. Anmälningarna var riktade mot perso­nalchefen och en politiker och det var därför motiverat att tidningen vände sig till dem för kommentarer. Tidningen efterfrågade också andra kommunpolitikers ut­talanden.

Det finns inte heller tillräcklig anledning att klandra tidningen för att den återgav ryktet om att kommunchefen och den anställda vid kommunledningskontoret skulle ha haft en sexuell relation, eftersom det var uppgifter om ryktet som låg bakom anmälan om trakasserier. Att tala om att de inblandade hade tagit hjälp av psykolog i arbetsmiljöärendet framstår inte som kränkande eller skadande på sådant sätt att det kan leda till pressetiskt klander.

Även om anmälningarna riktade sig mot personalchefen och en politiker gällde dock den bakomliggande konflikten kommunchefen och den anställda på kommunledningskontoret.

Flera av påståendena i publiceringarna den 14 och 15 februari riktade sig mot kommunchefen. Det gällde att han fick ”pytsa ut sin frustration genom sexuella kränkningar” och hade ”ett agerande som anmälaren upplever som gränslöst och nedsättande mot kvinnor”, samt att det fanns ett rykte om att han och den an­ställda skulle ha haft en sexuell relation.

Det var pressetiskt försvarligt att publicera dessa uppgifter för att tydliggöra kon­fliktens orsaker. Uppgifterna var emellertid av känslig art och riktade sig mot honom som person. Därmed hade tidningen ett pressetiskt ansvar för att låta honom bemöta uppgifterna samtidigt som de publicerades. De kommentarer från honom som tidningen publicerade flera veckor tidigare minskar inte det ansvaret. Publiceringarna den 14 och 15 februari strider därför mot god publicistisk sed.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Det är pressetiskt problematiskt att använda svepande beskrivningar och kränkande omdömen om en utpekad person, särskilt eftersom sådana är mycket svåra att försvara sig mot. Påståendena i publiceringarna den 14 och 15 februari att kommunchefen fick ”pytsa ut sin frustration genom sexuella kränkningar” och att han hade ”ett agerande som anmälaren upplever som gränslöst och nedsättande mot kvinnor” är exempel på detta. Vidare anser nämnden att det saknas ett allmänintresse i sammanhanget att åter­ge och ge ytterligare spridning åt ryktet om att kommunchefen och en anställd skulle ha haft en sexuell relation. Nämnden anser därför, till skillnad från PO, att det inte var pressetiskt försvarbart att publicera dessa uppgifter. Till detta kommer att anmälaren inte fick möjlighet att bemöta uppgifterna.

Publiceringarna den 14 och 15 februari strider därför mot god publicistisk sed och för detta ska tidningen klandras.

[1] Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman ombildades den 1 januari 2020 till Mediernas Etiknämnd och Allmänhetens Medieombudsman.

Polischef hade inte omplacerats
Ledarsidorna.se klandras för otillräcklig maskering