Markbladet klandras för att ha pekat ut barn som mobbare

juni 18 2019



Markbladet skrev hösten 2018 om ett fall av allvarlig mobbning i en skola. I publiceringen pekades ett barn ut på ett sådant sätt att hon tillfogades en oförsvarlig publicitetsskada. Att tidningen i nästkommande nummer gav föräldrarna tillfälle att ge sina synpunkter uppväger inte skadan. Nämnden klandrar tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.





Markbladet, exp. nr. 38/2019, dnr. 18588





Pressens Opinionsnämnds beslut





Pressens Opinionsnämnd klandrar Markbladet för
att ha brutit mot god publicistisk sed.





_______________





Genom beslut den 22
februari 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en
anmälan mot Markbladet till Pressens Opinionsnämnd.





PO:s beslut hade följande lydelse.





Publiceringar i Markbladet den 24
oktober 2018
, numret för vecka 43





Artikelrubrik: Mobbad elev tvingades bort – förövaren kvar





Artikeln presenterades som den
första delen i en reportageserie där Markbladet skulle belysa problemen med
mobbning i Marks kommun. Mobbning var ett samhällsproblem som varje år drabbade
tiotusentals barn och unga i Sverige.





I ingressen stod: ”Hon uppmanades att ta
sitt liv, blev hotad, förnedrad och jagad med kniv. I åratal mobbades eleven
svårt på X-skolan [namn angivet]. Nu har hon mot sin vilja bytt skola – medan
mobbaren går kvar.”





I artikeltexten återgavs ett
meddelande från Snapchat: ”… Du kan
fucking gå och ta självmord. Ingen jävel gillar dig. Du kommer aldrig att få en
kille. …”





Meddelandet kom från en tjej i
x-åldern och var riktat till en skolkamrat som i reportaget kallades NN [fingerat
namn angivet].





Därefter följde mellanrubriken Stal saker.





När meddelandet på Snapchat
spelades in, var NN sedan åratal van vid den här typen av verbala attacker. Hon
var van att bli kallad bullfitta, fetto och gris. Hon var van, men det smärtade
lika mycket varje gång.





” – Jag var väldigt ledsen, jag mådde illa och hade ont i magen”,
sade NN.





Hon berättade att mobbningen hade
pågått länge och tagit sig allt grövre uttryck.





” – Det spreds också rykten om mig i skolan som inte var sanna. Det
värsta var att hon rotade i min väska och snodde grejer. En gång tog hon min
tröja och sprang i väg. Jag letade efter tröjan på rasten och hittade den i en
vattenpöl.”





Efter det följde mellanrubriken Hotade med kniv.





Mobbaren skulle flera gånger ha
hotat med att utdela käftsmällar och enligt NN jagat barnen med en kniv vid ett
tillfälle.





” – Kniven grävde hon ned i skogen och hotade sedan att gräva upp den
och ta den till skolan igen”
, sade NN, som hot, stölder och förnedring
blivit vardag för.





Hon och hennes mamma berättade att
även andra tjejer, som NN hållit ihop med i skolan, hade varit utsatta.





” – I början när tjejerna kom till mig och berättade så trodde jag inte
på dem, men tyvärr så är det sant”
, sade mamman.





Mamman beskrev en situation där en
utåtagerande tjej skapade mobbningen, som tjejen även fått med sig andra svaga
elever på.





För något år sedan hade familjen
tagit beslutet att flytta till en annan kommun och även där hade NN möts av
kränkningar.





” – Men den nya skolan tog tag i problemen direkt och löste dem”,
sade mamman.





De trivdes dock inte på den nya
orten och efter ett halvår bestämde sig familjen för att flytta tillbaka till
Mark. NN saknade sina kompisar på X-skolan och återvände dit.





” – Vi tänkte att situationen skulle ha lugnat sig, men vi hade fel.
Mobbningen fortsatte direkt.”





NN berättade att hon förgäves hade
försökt att få personalen att förstå hur dåligt hon mådde. Bland annat hade hon
vänt sig till den biträdande rektorn och spelat upp självmordsuppmaningen från
Snapchat.





” – Men inget hände. Det enda de sa var att jag skulle ta upp det med
en kamratstödjare. Men det har vi gjort förut och då fick vi ingen hjälp.”





För en månad sedan hade läget
blivit så allvarligt att mamman beslutat att ta dottern ur skolan.





” – Den dagen jag gjorde det gick även två andra tjejer hem på grund av
situationen”
, sade mamman och hävdade att fler utsatta övervägde att göra
detsamma.





” – Det borde vara självklart att det är mobbaren som får flytta på sig
och inte tvärtom. Men jag ser ingen annan utväg än att det får bli så här. Min
dotter ska inte behöva må dåligt mer.”





När Markbladet mötte NN hade hon
suttit hemma i snart en månad.





” – Det var jobbigt att lämna sina kompisar. Vi var jättetighta och
stöttade varandra. Men jag vill så gärna komma bort från henne, jag vill inte
se henne mer”
, sade flickan, som inte hade långt till tårar.





Även NN:s syster hade fått bryta
upp från sin klass på samma skola. Detta på grund av oro för vad mobbaren nu
skulle kunna ta sig till.





” – Jag är rädd för henne. Så rädd att jag inte heller vågar låta något
av mina barn vara i närheten av henne”
, sade mamman.





Under tidningens arbete med
reportaget hade NN, efter hårda påtryckningar, fått komma till en ny skola.





” – NN är glad för det. Men det är synd om de andra på X-skolan. De
blir lidande för problemet består. Den här tjejen kommer att hitta andra barn
att ge sig på.”





Något som enligt mamman redan
skett, bland annat genom fysiskt våld. Men föräldern ville inte lägga skulden
på mobbaren, utan menade att även hon var ett offer. I stället riktade hon
skarp kritik mot X-skolan.





” – Tjejen skriker efter hjälp. Det är tydligt att hon inte mår bra.
Men ingen lyssnar till hennes skrik. Och ingen har lyssnat till våra. Mobbningen
var inte så här grov i början, utan har eskalerat. Hade skolan tagit tag i
problemen direkt så hade det aldrig behövt gå så här långt. Nu måste det få ett
slut.”





I direkt anslutning publicerades
ett bemötande från skolan:





Artikelrubrik: Rektor: ”Vi vill lösa situationen”





I ingressen stod att åtgärder mot
mobbning hade satts in på X-skolan. Den centrala elevhälsan hade kopplats in.





” – Det har varit en konflikt mellan elever som vi behöver lösa”,
sade biträdande rektorn vid X-skolan.





Den biträdande rektorn hade
tillträtt under sommaren. Han kände till det aktuella fallet, men menade att
åtgärder vidtagits.





Tidningen frågade: Flickan och mamman menar att de bett om
hjälp men inte fått någon?





” – Det är inte min uppfattning. Vi har varit väldigt tydliga mot dem
att vi löser det här på skolan. Vi jobbar dagligen med att det ska vara så bra
som möjligt för alla elever”
, svarade den biträdande rektorn.





Han pekade på olika dokument som
bildade utgångspunkt för arbetet.





” – Vi har planer mot kränkande behandling och en likabehandlingsplan
som reviderades så sent som för någon månad sedan. Så fort det dyker upp en
situation tar vi tag i den direkt.”





Uppenbarligen har insatserna inte fungerat eftersom flickan fortsatt
att må dåligt?





” – Jag har jättesvårt att uttala mig om hur det varit tidigare. Men
jag vet att vi kontinuerligt jobbar med de här frågorna. Vi accepterar ingen
mobbning eller kränkande särbehandling.”





Den biträdande rektorn lyfte fram
att rektor och mentorer hade haft återkommande möten med mamman och flickan.





” – Under hela processen har vi varit väldigt tydliga med att vi vill
att hon ska gå kvar här och att vi vill lösa det här på skolan”
.





Eleven berättar att hon blivit hotad med kniv. Hur ser du på det?





” – Det känner jag inte till. Men det är fruktansvärt om det är så.”





Flickan har för dig spelat upp ett klipp från Snapchat där hon av den
här tjejen uppmanas att ta självmord. Hur ser du på det?





” – Jag blev upprörd och tog tag i detta direkt. Vi kallade genast till
ett möte med tjejen som uttalat de här fruktansvärda sakerna och pratade med
henne väldigt skarpt. Vi har även pratat med mamman. Vi markerade tydligt att
det här är fullständigt oacceptabelt.”





Den biträdande rektorn menade att
klippet var gammalt, men slog samtidigt fast att man på skolan tittat närmare
på konflikten och fått reda på saker som man inte tidigare känt till. Skolan
behövde gå till botten med det här.





Han bekräftade att situationen i
en av årskurserna var tuff och att kränkningar förekom.





” – Under hösten har det dykt upp en grupp som vi förstår att vi
behöver jobba med
[…].





Skolan skulle därför dra igång ett
större värdegrundsarbete tillsammans med det centrala elevhälsoteam som
kopplats in.





Att förövaren i den utsatta
flickans frånvaro nu hade gett sig på andra elever var inget som den biträdande
rektorn kände till. Han kunde därför inte uttala sig om det.





Han kände inte heller till att
fler elever skulle ha mått så dåligt av mobbning att de lämnat eller övervägde
att lämna skolan.





” – Nej, det gör jag inte. Skulle det vara så är det jättehemskt och
oacceptabelt.”





Är det rimligt att den som mobbas känner sig tvingad att byta skola
medan mobbaren går kvar?





” – Min erfarenhet säger att även den som mobbar och kränker andra
behöver hjälp. För att vi ska lyckas hjälpa alla måste alla spelare vara med.
Då kan vi inte skicka iväg någon.”





Insändare i Markbladet den 31 oktober 2018, vecka 44





I påföljande nummer av Markbladet,
vecka 44, publicerades flera insändare som gällde Markbladets tidigare artikel
om mobbning. Nedan redovisas de inlägg som är av betydelse för bedömningen i
ärendet.





Insändarrubrik: Reaktion på Markbladets artikel om mobbning





Insändaren var undertecknad av ”Föräldrar till ´mobbaren´ i Markbladets
artikel”
.





Föräldrarna var mycket tacksamma
för att skolans rektor och skolpersonalen visat ett så stort engagemang efter
artikeln. Det hade varit ett utmärkt stöd för dem och deras dotter.





Föräldrarna hade upplevt en stor
chock när de läste artikeln. Den motsvarade inte alls sanningen – det fanns
många lögner i texten. Det stämde till exempel inte att deras dotter hade jagat
”NN” med en kniv. Det var en händelse som inte hade något med deras dotter och NN
att göra.





Artikeln försökte visa att deras
dotter var ett brutalt och grymt barn. Nej! Hon var ett bra barn. NN och
dottern hade varit vänner nästan ett helt år. NN hade varit hemma hos dem varje
dag.





En dag hade de varit väldigt
busiga och då hade de fått en veckas lekförbud. NN:s mamma hade blivit vidtalad
om detta. Föräldrarna visste dock inte hur NN:s mamma i sin tur hade förklarat
det för sin dotter, för barnen hade slutat att umgås.





Föräldrarna ansåg att deras dotter
hade lidit mycket mer än NN.





Man kunde inte säga att barnen
hade haft ett varaktigt bråk. De hade många gånger försökt att förbättra sin
relation. Under Skene Marten (en årlig
marknad, PO:s anm.
) den 9-10 september hade NN varit hemma hos dem och då
ville barnen att NN skulle sova över. Några dagar senare hade de blivit osams
igen.





Barn kunde vara mycket grymma mot
varandra för de hade ingen förmåga att tänka på konsekvenserna. Däremot hade
vuxna ingen sådan ursäkt. NN:s mamma borde inte som en spontan reaktion ha
flyttat sitt barn till en annan skola. NN:s mamma borde också ha tänkt på hur
mycket lidande hon skulle orsaka deras dotter genom uttalandena i den fiktiva
artikeln i Markbladet.





Att barn bråkade var ett socialt
problem och skolan lade mycket energi på att förhindra problemet. Alla behövde
samarbeta, både föräldrar och skola.





Insändarrubrik: Tillbaka på ruta ett





Denna insändare var undertecknad
av ”Skolledningen Y:s [namn angivet] rektorsområde”.





Det stod att alla handlingar vi i
vuxenvärlden gjorde fick konsekvenser. När tidningen pekade ut en elev på det
sätt som skett i artikeln om mobbning, fick det konsekvenser för dem som
arbetade på skolan. De var till exempel tillbaka på ruta ett när det gällde
arbetet med den här tjejgruppen.





På X-skolan arbetade man dagligen
med att eleverna och deras föräldrar skulle kunna arbeta, leka, studera,
träffas i affären, gå på fotboll och på Skene Marten tillsammans. En granskning
av det arbetet välkomnade skolan alla dagar i veckan.





Eleven som felaktigt påstods ha
blivit borttvingad till en annan skola, blivit mobbad, hotad och trakasserad i
flera år, var nu tillbaka på X-skolan sedan en dryg vecka tillsammans med den
av tidningen uthängda eleven. Trots alla hemskheter som skrivits i artikeln
hade det fungerat bra.





På skolan arbetade man med barn.
De lärde sig nya saker, testade, prövade, hängde på sociala medier, fick
intryck, ville göra intryck och ifrågasatte både sig själva och andra. Eleverna
var nyfikna och vetgiriga. I skolan hade man ännu inte träffat på någon elev
som inte ville ingå i ett socialt sammanhang. Denna förmåga var inte medfödd.
Vi vuxna, pedagoger, föräldrar och medmänniskor måste hjälpa våra barn och
elever att finna detta sammanhang.





Skribenterna menade att de
verkliga mobbarna här var de vuxna, som valt att oemotsagt hänga ut en tjej i x-åldern
som ett monster. Ett barn – en liten, liten flicka. Det kunde inte vara okej.





I anslutning till insändarna
publicerades också en replik från tidningen.





Replik från tidningen i Markbladet, den 31 oktober, vecka 44





Rubrik: Direktreplik från Markbladet





Tidningen skrev att enligt
skollagen, diskrimineringslagen och läroplanen hade skolan skyldighet att se
till att inget barn kränktes eller diskriminerades på skolan.





Centralt var att bedömningen
skulle utgå från den utsattes upplevelse. Det betydde att om en elev kände sig
kränkt, så var hon eller han kränkt och då hade skolan en skyldighet att agera.





I det här fallet hade en elev och
hennes mamma förgäves sökt skolans hjälp i flera år för att eleven mådde dåligt
i skolan. När ingenting hände såg de ingen annan utväg än att vända sig till
media. Flickan hade då stannat hemma från skolan i ungefär en månad.





Markbladet delade inte skolans uppfattning
om att någon blivit uthängd. Alla inblandade var anonymiserade, det framgick
bara vilken skola det handlade om. Detta eftersom skolan skulle få en chans att
bemöta kritiken.





Anmälan





Mamman, A, till flickan som
beskrevs som en mobbare i artikeln, B, inkom med klagomål till Allmänhetens
Pressombudsman, PO.





I artikeln talade mamman till en
annan flicka – och denna flicka själv – ut och berättade om den mobbning som B
skulle ha utsatt den andra flickan för i flera år. A ville inte gå i polemik,
men familjens bild var tvärtom att barnen stått varandra nära i flera år.





Vad bakgrunden till utspelet var
visste man inte. Det gick bara att spekulera i. Antagligen handlade det om ett
bråk mellan de båda flickorna på Snapchat som gått överstyr, men säkert kunde
man inte veta. Allt familjen kunde säga var att de inte delade den helhetsbild
som Markbladet hade förmedlat till läsarna.





Oavsett bakgrunden var det
orimligt att en konflikt mellan två minderåriga barn –
i x-åldern – på det
här sättet skulle bli föremål för ett stort uppslag i lokaltidningen.





Namnet på skolan framgick av
artikeln och även barnens ungefärliga ålder (x-åldern). Dessutom lämnades
uppgifter om händelseförloppet. Därför var det inte bara möjligt utan lätt för
andra att identifiera B. Det hade till exempel varit en äldre kamrat till B –
som gick på en helt annan skola – som uppmärksammat familjen på artikeln samma
dag som tidningen kom i brevlådan.





Kamraten hade ringt på kvällen och
berättat att det hade stått om B i tidningen. Detta visade hur lätt det varit
för människor att förstå att artikeln handlade om B.





Familjen hade inte blivit
kontaktad av Markbladet inför publiceringen, och alltså inte fått tillfälle att
bemöta påståendena direkt. I efterhand hade föräldrarna fått tillfälle att
framföra sina synpunkter i en insändare. Ett genmäle i form av en insändare
kunde dock inte jämföras med en stort uppslagen artikel skriven av en
journalist.





Familjen hade också reagerat på
ordvalet i artikelns rubrik, där dottern beskrevs som förövare. Ordet var
synonymt med brottsling. B var minderårig och hon var inte anmäld för att ha
begått något brott.





Artikeln hade åsamkat föräldrarna
och dottern stort privat och socialt lidande, även om dottern fått fint stöd i
skolan av lärare, kamrater och föräldrar. Den första tiden efter publiceringen
hade familjen mått mycket dåligt. Bland annat hade pappan fått vistas på
sjukhus på grund av svår hjärtklappning. Familjen hade fortfarande svårt att
ta till sig det som hänt.





Sammanfattningsvis skulle ett
minderårigt barn inte få bli kölhalat på det här sättet i en tidning.





Tidningens yttrande





Markbladet svarade genom sin
utgivare, Matz Hammarström.





I yttrandet anfördes att mobbning
var ett viktigt ämne att uppmärksamma. Det fanns ett stort allmänintresse kring
hur skolor klarade av att hantera problematiken. I det här fallet handlade det
om en elev som i flera år känt sig kränkt och till slut bytte skola eftersom
skolledningen inte lyckades lösa situationen.





Marbladet hade hållit de inblandade
anonyma. Det framgick bara att flickan var i x-åldern. Detta kunde inte leda
till något utpekande, eftersom det handlade om en skola där alla de drygt 300
eleverna var i den åldern. Tidningen hade inte ansett att det fanns risk för
att läsare skulle kunna räkna ut vilka elever det handlade om.





De enda personer som kunde förstå
vilka elever det gällde, var personer i elevernas omedelbara närhet. Det rörde
sig om personer som redan var bekanta med konflikten. För dem skulle detaljerna
i artikeln inte komma som någon nyhet.





Vissa av kränkningarna som
tidningen skrivit om fanns dokumenterade genom en inspelning. De inblandade
personerna och deras närstående hade hört inspelningen. Beskrivningen av de
kränkningarna kunde således inte heller komma som en nyhet.





Markbladet hade valt att skriva ut
skolans namn, eftersom det var skolan som var mottagare av kritiken från den
utsatta flickans mamma. Tidningen hade velat låta skolans rektor bemöta
kritiken.





När den andra elevens föräldrar
hörde av sig efter publiceringen, hade Markbladet tagit emot dem på
redaktionen för flera möten. Tidningen hade föreslagit att de skulle skriva ned
sina synpunkter i en insändare för publicering i påföljande nummer. Man hade
uppfattat att föräldrarna var tillfreds med den lösningen.





Eftersom de inblandade var
anonymiserade i artikeln och då kritiken var riktad mot skolan, hade tidningen
inte vänt sig till föräldrarna för ett samtidigt bemötande.





Markbladet hade inte haft för
avsikt att hänga ut någon elev. Syftet med artikeln var att belysa skolans
svårighet att lösa en situation som orsakat en elev stort lidande. Den drabbade
elevens situation hade skildrats för att situationens allvar skulle bli
tydligt. Mobbning förekom på många skolor. När det ledde till att en elev blev
hemmasittande eller bytte skola, var det en synnerligen allvarlig situation.





Anmälarens kommentar





Familjen vidhöll det som tidigare
anförts. Dottern hade varit lätt att identifiera. Det stämde inte att det hade
rört sig om mobbning som pågått i flera år. Familjen ville inte gå in på
detaljer av respekt för barnen, men Markbladets inställning gjorde det svårt
för dem att inte kommentera alls. De ville därför ge ett exempel: ett par
veckor före publiceringen hade artikelns båda huvudpersoner varit hemma hos dem
och lekt hela eftermiddagen och halva kvällen i bästa anda.





Den inspelning som Markbladet
nämnt i sitt yttrande verkade syfta på den Snapchatkonversation som spårat ur
och som familjen kommenterat redan i sin anmälan till PO. De hade reagerat
starkt på den och i skarpa ordalag tagit upp det inträffade i familjen. Det
hände ju dock att barn bråkade. Konversationen var inte representativ för
barnens relation, utan handlade om en situation som uppstått och som utvecklats
på ett mycket olyckligt sätt. Någon systematisk mobbning var det inte fråga om.
Hur som helst var det inträffade inte ett ämne att avhandla i Markbladet.





Att de inte hade blivit kontaktade
före publiceringen var det största mysteriet vid sidan av att Markbladet över
huvud taget publicerat artikeln.





Sist men inte minst: situationen
var fortfarande omtumlande. Skolan hade dock – som de såg det – gjort ett
fantastiskt arbete med att försöka normalisera barnens relation i skolan. Inget
var viktigare nu.





PO:s bedömning





Frågor om skolmiljö och mobbning
har ett stort allmänintresse. Det finns därför anledning för tidningarna att
belysa dessa ämnen.





Samtidigt är barn en särskilt
skyddsvärd grupp, varför tidningar bör visa hänsyn och omtanke när man skriver
om barn. Det innebär till exempel att tidningen noggrant bör överväga om
identifiering av ett omskrivet barn är möjlig, och vilken publicitetsskada som
kan drabba barnet.





I detta fall har tidningen
vidtagit vissa åtgärder för att anonymisera de berörda. Skolans och rektors
namn framgår dock liksom flickornas ungefärliga ålder (x-åldern).
Åldersangivelsen bidrar emellertid inte särskilt till utpekandet av enskilda
elever på skolan, eftersom det rör sig om en skola för årskurserna x-y.





Den krets som kunde förstå vilka
de inblandade barnen var – exempelvis lärare, elever och föräldrar med koppling
till skolan – kunde i viss utsträckning redan förväntas känna till konflikten
mellan barnen på skolan.





Det kan dock inte antas att alla i
denna krets också kände till alla detaljer i konflikten. Det gäller såväl
enskilda inträffade händelser som omfattningen av konflikten, samt vilket
eller vilka barn som bar ansvar för vad. Till saken hör att det framstår som
svårt att finna någon absolut sanning när det gäller konflikter av det här
slaget, och det är inte heller PO:s uppgift att ta ställning till vad som är
sant eller falskt.





Vad PO har att bedöma är om
allmänintresset motiverade publiceringen, eller om artikeln tillfogade flickan
som utpekades som mobbare en oförsvarlig publicitetsskada.





Härvid kan konstateras att det i
texten framförs mycket allvarliga anklagelser mot flickan, B. Hon beskrivs ha
uppmanat en flicka till självmord, ha hotat flickan och andra barn med kniv,
och anklagas också för stöld. Svepande anklagelser framförs även om att
mobbningen pågått i flera år, att hon kommer att fortsätta att mobba andra barn
och att hon utsatt andra barn för fysiskt våld.





När det gäller uppmaningen till
självmord och verbal kränkning har tidningen, efter vad som framgår, ett
inspelat klipp från Snapchat till stöd för uppgifterna. I övrigt baseras
påståendena på uttalanden från mamman till den flicka som upplevt sig utsatt
och denna flicka själv.





Tidningen har i vissa delar
formulerat sig reservationslöst. I rubriken står det således till exempel om ”förövaren”. I ingressen slås fast att
den mobbade eleven uppmanats att ta sitt liv, blivit hotad, förnedrad och jagad
med kniv samt mobbats svårt i åratal. Mellanrubrikerna Stal saker och Hotade med
kniv
är även de kategoriska och innebär således ett ställningstagande.





Att tidningen hade ett visst
underlag genom Snapchatklippet medför inte att det var godtagbart att publicera
denna detaljerade och nedsättande beskrivning om en liten flicka. I övrigt
framstår också artikeln som en partsinlaga där påståendena om knivhot, våld och
systematisk mobbning från B:s sida i huvudsak fick stå oemotsagda. Det
publicerade bemötandet från rektorn fokuserade framför allt på skolans
insatser.





Det kan noteras att föräldrarna
till den flicka som beskrivs som mobbare har en annan version av händelserna. I
yttrandena bestrids till exempel bestämt att det skulle ha förekommit något
knivhot och att det skulle ha rört sig om systematisk mobbning. Enligt familjen
har flickorna varit vänner under perioder men också hamnat i konflikter.





Sammanfattningsvis har det ett
stort allmänintresse att skriva om problem med mobbning på skolor och
svårigheter att lösa sådana problem. Granskningen får dock inte ske på
bekostnad av att enskilda barn utpekas på ett sådant sätt att de tillfogas
oförsvarliga publicitetsskador. I detta fall har anklagelserna som riktades mot
flickan lett till en sådan publicitetsskada för henne.





Att tidningen i nästkommande
nummer gav föräldrarna tillfälle att ge sina synpunkter är inte tillräckligt
för att uppväga denna skada som drabbat ett minderårigt barn.





Artikeln bryter därmed mot god
publicistisk sed. För det bör tidningen klandras.





Ärendet hänskjuts till Pressens
Opinionsnämnd, PON.





Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd





Anmälaren har yttrat sig i nämnden.





Pressens Opinionsnämnds bedömning





Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s
bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk
sed.