Privata uppgifter i en krönika klandras
februari 20 2020
Östra Småland, exp. nr. 6/2020, dnr. 19077
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Östra Småland för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 30 april 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) [1] ett ärende avseende en anmälan mot Östra Småland till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 24 januari 2019 publicerade Östra Småland en krönika med rubriken Vem i hela världen kan jag lita på? skriven av [skribent angiven], frilansjournalist och bosatt [plats angiven].
I krönikan stod om en man som för några år sedan bott periodvis hos skribenten. De hade inte varit käraste, men bästa vänner. I början var det kul, men rätt snart hamnade de i obalans.
Han fullkomligt dränkte henne i presenter: rosor, champagne, räkmackor, nattlinnen och underkläder, men även större grejor som dammsugare, ny toalett och snöslunga.
Han var överdrivet generös och mån om att vara henne till lags. Och hon var en rätt knepig kvinna. Han log och nickade och sa javisst till allt – men lyssnade inte. Efter ett halvår fick hon nog och sa de måste avsluta, det här gick bara inte.
Då började han gråta, stammade fram att han hade cancer, och sa att hon inte kunde överge honom. Han bad henne vänta åtminstone tills han blev frisk. Där hade han träffat hennes akilleshäl, hela hennes släkt hade dött av cancer.
Hon visste fortfarande inte om han drabbats av cancer eller inte. Han sa sig vara patient på två sjukhus, men hon fick inte kontakta någon av hans läkare.
De fortsatte sin tango i otakt. Han började lyssna lite mer på henne och ansträngde sig för att hålla igen med presenterna.
En vacker dag träffade han en kvinna som blev blixtkär i honom. Det hade kunnat bli till ett lyckligt slut, om det inte var för de många lögner han började förpesta hennes tillvaro med. Till saken hörde att han var extremt konflikträdd, och hon en hetsig, rätt stökig bråkstake.
Han ville hålla två bollar (brudar) i luften för säkerhets skull och samtidigt fortsätta att bo hos henne. Nu började han servera henne en del konstigheter.
Han påstod vid flera tillfällen att hans SIM-kort hoppat ur telefonen. En annan dag kom han hem med ena armen och handen i bandage. Han hade just varit på akuten och sytt fast fingrarna – han hade råkat slinta med sågen så illa att alla fem höll på att trilla av.
Trots att hon knappt kunnat tro sina öron pressade hon fram något slags medlidande. Nästa dag besökte han en annan kvinna. Bandaget på armen var borta och alla fingrar satt där de skulle.
Då sa skribenten till honom att det behövdes två egenskaper för att bli en bra lögnare: ett gott minne och ett visst mått av intelligens. Eftersom han saknade båda borde han sluta ljuga, sa hon till honom.
Skribenten var allergisk mot lögner. Det satt djupt i henne.
Hennes mor hade växt upp i en prästfamilj på landet och blev med barn när hon var väldigt ung. När det hände, på 1940-talet, var det en stor skandal. Mormor och morfar såg till att barnet adopterades bort, för att rädda familjens rykte.
Mamman hade dock sagt att hon gjort abort. Först efter mammans död talade en moster om att det fanns en halvbror någonstans i Norrland. Skribenten förlät sin mamma, men hon glömde inte. Lögner rispade sår i hjärtat.
Hon valde att lita på människor. Visst hade hon åkt på en del nitar, men hon trodde att lögnen fungerade som en bumerang. Den som ljög skulle i slutändan få betala för det.
Vad trodde läsarna?
Anmälan
Krönikan anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman, PO, av den omskrivne mannen. Han anförde att uppgifterna i krönikan pekade ut honom med kränkande påståenden och osanningar.
Krönikan handlade om hans person och om hans hälsa. Den var full av antaganden och spekulationer om hans privatliv. Det fanns inget allmänintresse som motiverade publiceringen.
Hans familj och närmaste hade blivit mycket illa berörda av publiceringen. Hans fru hade [årtal angivet] polisanmält skribenten, eftersom denna hade terroriserat och hotat familjen per telefon.
Att skribenten nu fick detta publicerat var hemskt.
Tidningens yttrande
Östra Småland svarade genom sin ansvariga utgivare Gunilla Persson:
Den anmälda texten var en personligt hållen krönika som tog upp resonemang om tillit och förtroende, sanningar och lögner, helt utifrån skribentens egna reflektioner och funderingar.
Krönikor kunde handla om vad som helst, från fågelholkar och nostalgi till samhällsfrågor och politik. Texten i en krönika skilde sig i både form och innehåll från en nyhetstext, bland annat på grund av dess ofta personliga och subjektiva karaktär.
Utgivaren beklagade att anmälaren kände sig uthängd och kränkt.
Det skulle dock understrykas att det inte någonstans i texten framgick vem det handlade om, vilken ålder denna person hade, hur densamme såg ut, vilket yrke han hade, eller vilket år eller tidsperiod det rörde sig om.
Det var enligt utgivaren omöjligt att identifiera personen som krönikören skrev om.
Sammanfattningsvis: I händelse av att det var anmälaren som skribenten haft i åtanke i den anmälda krönikan var det ändå, enligt utgivarens uppfattning, omöjligt för en utomstående att identifiera honom.
Anmälarens kommentar
Anmälaren kommenterade att han inte själv läste Östra Småland. Men efter krönikan hade han direkt blivit uppringd av flera personer och vänner som läst den och reagerat på innehållet i texten. Östra Småland var en lokaltidning och världen på landsbygden ibland väl liten.
Han var medveten om krönikans frihet i uttryck och form. Krönikan kunde vara personlig men inte privat, som den i detta fall blivit. Han höll alltså inte med om att hans identitet skyddats. I så fall hade inte så många kontaktat honom efteråt, om hans dåvarande hälsotillstånd, med mera.
Anmälaren tyckte att texten var präglad av skribentens egen frustration och att den tagit formen av en privat vendetta. De som hörde av sig efter att ha läst krönikan var bevis nog. Och allmänintresset hade anmälaren svårt att se.
Han hade varit vän med skribenten för länge sedan och beklagade att denna vänskap vållat så stora problem och frustrationer.
Han hoppades att hans klagomål åtminstone skulle bli en tankeställare för Östra Småland.
PO:s bedömning
En krönika kännetecknas av att den är en personligt hållen betraktelse. Krönikan ger större möjlighet att uttrycka åsikter, än vad som är fallet i en nyhetstext.
Att det är högt i tak för att uttrycka åsikter, även på ett skarpt sätt, innebär dock inte att det på något sätt är fritt fram att kränka omskrivna personer.
Vid en pressetisk bedömning tar PO till att börja med ställning till vilket utpekande av den omskrivne som har skett genom publiceringen. Ett klandervärt utpekande kan ske genom att en krets som har viss insyn i förhållandena, får ny kränkande eller skadande information om den omskrivne.
Det finns inte anledning att ifrågasätta vad anmälaren har anfört om att han efter publiceringen blev kontaktad av ett flertal personer som förstod att han var den man som det stod om i krönikan. Personer som kände till att han tidigare hade bott hos skribenten.
Uppgifterna i krönikan förmedlade intrycket av att anmälaren var en mytoman och lögnare, och texten beskrev hans beteende som klandervärt. Denna tillkommande information lämnades till läsare som visste att han hade bott hos skribenten. Uppgifterna kränkte anmälaren på ett allvarligt sätt.
Sammanfattningsvis: Även om det förvisso faller inom ramen för en krönika att berätta personliga anekdoter, var beskrivningen av mannens påstådda agerande inte av något allmänintresse som kunde uppväga publicitetsskadan för honom.
Publicitetsskadan är att bedöma som oförsvarlig. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd instämmer i PO:s bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
[1] Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman ombildades den 1 januari 2020 till Mediernas Etiknämnd och Allmänhetens Medieombudsman.