Mediernas Etiknämnd klandrar VLT för en publicering där en skolflicka oemotsagt pekas ut som skyldig till en långvarig konflikt med en jämnårig pojke. Särskilt med hänsyn till flickans unga ålder är publicitetsskadan att betrakta som oförsvarlig.

Vestmanlands Läns Tidning, exp. nr. 35/2020, dnr. 19227

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Vestmanlands Läns Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 22 augusti 2019 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) [1] ett ärende avseende en anmälan mot Vestmanlands Läns Tidning (VLT) till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

VLT publicerade den 4 maj 2019 en artikel på vlt.se med rubriken Skola löste konflikt – genom att stänga in x-årig elev på rasten: ”Sa att jag inte ville”. Artikeln publicerades i den tryckta utgåvan samma dag med rubriken Löste konflikt genom att stänga in elev på rasten.

I ingressen stod att efter en långvarig konflikt med en annan elev stängdes den x‑åriga pojken in i klassrummet på rasten, trots att det var han som var utsatt. Läraren hade också medgett att hon glömt att informera föräldrarna. Skolverket var kritiskt och menade att alla elever hade rätt att vara ute på rasten och att de skulle känna sig trygga med det.

I artikeln stod att under delar av terminen hade den x-åriga pojken stängts in i ett klassrum på [skola angiven] varannan lunchrast, utan att föräldrarna hade fått veta något.

”– Till slut, för några veckor sedan, berättade han det för sin mormor”, sade pojkens mamma.

Pojkens lärare hade under ett senare möte, som sammankallats efter att mamman hört av sig till skolan, bekräftat att hon glömt att informera föräldrarna om att pojken skulle stanna inne på lunchrasten. Läraren sade att det var en muntlig överenskommelse mellan eleverna och skolan.

Anledningen till att pojken hade tvingats vara inne var en långvarig konflikt med en jämnårig elev på skolan.

”– Hon låter honom inte vara ifred, är jättenärgången och till slut tröttnar han och puttar till henne. Han har också dragit omkull henne”, sade mamman.

Mamman berättade också att sonen inte ens fick vara ifred på fritiden.

”– Under jullovet skickade hon massor av meddelanden via ’Snapchat’, så till slut tvingades vi stänga ner den.”

Pojken själv tyckte att han hade stort tålamod, men när flickan aldrig gav sig tröttnade han.

”– Då lägger jag ner henne på marken och går därifrån”, sade han.

Konflikterna på skolgården gjorde också att skolarbetet blev lidande.

”– Ett litet bråk växer till en stor grej inne i huvudet på mig och då kan jag inte koncentrera mig på lektionerna. Ibland bryter jag sönder pennor eftersom jag blir så arg, eller så går jag bara därifrån. Går fram och tillbaka ute i korrido­ren”, sade han.

Under mötet med föräldrarna framgick att personalen tidigare hade försökt lösa skolkonflikten genom ett schema där fler lärare var ute på rasterna. Men det av­bröts efter ett tag eftersom lärarna då inte fick någon egen rast.

I stället blev lösningen att de båda eleverna skulle turas om att stanna inne på lunchrasterna, i ett stängt klassrum utan vuxna. Däremot fick de ha någon eller några kompisar hos sig, om det var någon som ville stanna inne.

”– I början tyckte jag att det var bra, men sedan ångrade jag mig och sa att jag inte ville längre. Men då sa lärarna att vi skulle fortsätta ett tag till”, sade pojken.

Han sade att dörren till klassrummet var stängd, men att han kunde gå ut om han ville.

”– Men när jag har försökt gå ut stoppar de mig och säger att jag måste gå till­baka in igen.”

Före påsklovet sade pojken ifrån redan på morgonen att han inte ville vara inne på rasten, men läraren stod på sig och sade att det var hans dag. Han fick sällskap av en kompis, men ilskan över att inte få gå ut gjorde att han började kasta saxar, både på dörren och på väggen. En lärare hörde smällarna och kunde stoppa honom.

”– Tänk om han istället hade skadat sig själv, eller missat och träffat kompisen”, sade mamman.

Tidningen hade talat med A [namn angivet], rektor på skolan. Hon sade bland annat att hon inte kunde uttala sig i ett enskilt ärende men var bestämd med att ingen elev tvingades att vara inne på rasten mot sin vilja.

Sandra Lundberg, undervisningsråd vid Skolverket, intervjuades också. Hon sade bland annat att lösningen när det var konflikter på rasten inte var att eleven skulle sitta i ett rum utan tillsyn, att en elev skulle känna sig bestraffad för att någon annan agerat så att det blev konflikter.

Enligt mamman till pojken behövde han inte längre vara inne på lunchrasten. Rektorn A sade att de nu hade fler rastvakter på skolgården.

Anmälan

Publiceringen anmäldes av flickans mamma, NN [namn angivet].

I artikeln skrev tidningen att pojken var utsatt av flickan. Det stämde inte. Verk­ligheten var att pojken gjorde flickan illa och att han ständigt mobbade henne. Hon hade inte gjort något mot honom, men pojken hade utsatt henne för många kränkningar.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom ansvarig utgivare Daniel Nordström.

När en tidning skrev om minderåriga var det särskilt viktigt med en god press­etik, säkra källor och faktagranskning. I denna typ av fall fanns i regel alltid olika versioner av vad som hade inträffat. Tidningen pratade därför med olika personer inför publiceringen. Den samstämmiga bilden var att pojken var utsatt. Artikeln var faktabaserad och korrekt.

I artikeln skrev tidningen om både pojkens och flickans agerande. Fokus låg emellertid inte på skuldfrågan, vilket av barnens fel det var. Artikeln tog upp Skolverkets kritik och det faktum att en långvarig konflikt mellan två elever resulterade i att en x-årig pojke stängdes in i ett klassrum under rasten. Dessutom hade läraren glömt att informera föräldrarna.

PO:s bedömning

Det finns ett allmänintresse av att skriva om skolors hantering av konflikter mellan barn och hur det påverkar skolmiljön. Det är också av intresse att belysa om barn får hållas inne på rasterna och hur skolan kommunicerar med föräldrarna i frågan. Det var alltså motiverat att föra diskussioner kring dessa ämnen i tid­ningen och att, åtminstone i allmänna termer, beröra själva händelsen på skolan.

Samtidigt är barn en särskilt skyddsvärd grupp, varför tidningar bör visa hänsyn och omtanke. Det innebär till exempel att tidningen noggrant bör överväga om identifiering av ett omskrivet barn är möjlig, och vilken publicitetsskada som kan drabba barnet.

Frågan som PO har att ta ställning till är om den anmälda publiceringen orsakat flickan en oförsvarlig publicitetsskada. Vid bedömningen av den publicitetsskada som tillfogats henne är både utpekandet och uppgifternas karaktär av betydelse. Samt den särskilda hänsyn som bör visas på grund av hennes ringa ålder. PO:s uppdrag är inte att avgöra vad som är sant eller falskt.

I ingressen står att efter ”en långvarig konflikt” med annan elev stängdes den x‑åriga pojken in i klassrummet på rasten, ”trots att det var han som var utsatt”.

Tidningen beskriver sedan konflikten genom pojkens mamma och pojken själv:

”’– Hon låter honom inte vara ifred, är jättenärgången och till slut tröttnar han och puttar till henne. Han har också dragit omkull henne’, säger mamman.

Mamman berättar också att sonen inte ens får vara ifred på fritiden. ’– Under jullovet skickade hon massor av meddelanden via ’Snapchat’, så till slut tvinga­des vi stänga ner den.’

Pojken själv tycker att han har stort tålamod, men när flickan aldrig ger sig trött­nar han. ’– Då lägger jag ner henne på marken och går därifrån’, säger han.”

I artikeln beskrivs också att konflikten innebär att pojkens skolarbete blir lidande.

Enligt artikeln är pojken ”utsatt” för flickans beteende. Pojkens agerande be­skrivs endast som reaktioner på flickans agerande. Skulden för den långvariga konflikten läggs därigenom på flickan.

Tidningen har inte publicerat barnens namn. Men i artikeln anges att pojken och flickan går på [skola angiven] och att de är x år. Utifrån dessa uppgifter kan en viss krets förstå vilka de inblandande barnen är, exempelvis lärare, elever och föräldrar med koppling till skolan. Även om vissa personer redan känner till kon­flikten, kan det inte antas att alla i denna krets kände till detaljerna, eller att de hade en uppfattning om vem som var ansvarig.

Flickan och hennes föräldrar kommer inte till tals i artikeln. Eftersom det inte har angetts i artikeln eller i skriftväxlingen i ärendet, utgår PO från att tidningen inte heller har sökt dem för en kommentar. Att tidningen har haft flera källor som stödjer pojkens version av konflikten, fråntar inte tidningens ansvar att erbjuda flickan och hennes föräldrar en möjlighet att ge sin version. Flickans uppfattning, enligt hennes mamma, är dessutom att det är pojken som har kränkt och mobbat henne.

Det kan antas att situationen påverkar flickans vardag i stor utsträckning, särskilt eftersom konflikten är med en jämnårig pojke som går i samma skola. Även om de enskilda händelserna som beskrivs i artikeln är av mindre allvarligt slag, har flickan oemotsagt presenterats som den som bär skulden för den långvariga kon­flikten. Sådana uppgifter är känsliga, i synnerhet för ett x-årigt barn. Det med­förde en beaktansvärd publicitetsskada för flickan.

Med särskild hänsyn till hennes unga ålder är publicitetsskadan att betrakta som oförsvarlig. Tidningen bör därför klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Tidningen har endast givit in ett kort yttrande till nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar PO:s bedömning att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

[1] Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman ombildades den 1 januari 2020 till Mediernas Etiknämnd och Allmänhetens Medieombudsman.

Fagersta-Posten klandras för spekulationer kring ett misstänkt mord
Aftonbladet klandras för rubrik om fotbollstränare