Den långtgående yttrande- och tryckfrihet vi har i Sverige lägger ett mycket stort ansvar på enskilda tidningar, ansvariga utgivare och redaktioner på tidningar och andra medier. Friheten måste användas med mycket stor omsorg. Därför är det viktigt att pressen har sina egna etiska regler, utöver lagarna.
År 1916 beslöt pressens organisationer att inrätta en hedersdomstol, Pressens Opinionsnämnd. Syftet var att kunna lösa konflikter mellan tidningar och dess läsare. Den som blivit illa behandlad skulle få upprättelse genom nämndens beslut.
1923 antog Publicistklubben publiceringsregler som rekommenderade tidningar att inte namnge brottslingar som fått villkorlig dom. 1933 vidgades reglerna till att till exempel även gälla försiktighet vid sexualbrott och självmord. 1969 reformerades PON. Tidigare hade den bara bestått av pressfolk, men nu kom det även in representanter för allmänheten. Samma år inrättades också Allmänhetens Pressombudsman (PO). Bakgrunden till denna förstärkning av det pressetiska systemet står bland annat att söka i den sensationsjournalistik som uppkommit efter andra världskriget och som innebar att det fanns ett större behov av – och även ett politiskt tryck för – att skapa ett starkare skydd för enskilda.
Till Pressombudsmannens 50-årsjubileum 2019 utgavs boken I pressetikens tjänst av Torbjörn von Krogh. Boken finns att ladda ner här:
År 2009 togs initiativ till att utvidga det medieetiska systemet till att också omfatta etermedier och bli mer teknikoberoende. Det tog 10 år av utredningar och förhandlingar. 2019 bildades en organisation för ett nytt utvidgat medieetiskt system. Det innebar att Pressombudsmannen bytte titel till Medieombudsmannen, Pressens Opinionsnämnd blev Mediernas Etiknämnd och granskningen av medierna blev mer heltäckande och lättare att förstå.
På ett möte med företrädare för branschorganisationer, medieföretag, Journalistförbundet och Publicistklubben instiftades i september 2019 Medieetikens Förvaltningsorgan. Bakom det anonyma namnet ryms en viktig utvidgning och efterlängtad förändring för granskningen av medierna.
Den nya Medieombudsmannen prövar mediers publiceringar när det gäller den enskildes integritet, oberoende av publiceringsplattform, det vill säga även radio- och tv-sändningar och etermediers webbpubliceringar.
Huvudmän för det nya utvidgade systemet är TU-medier i Sverige, Sveriges Tidskrifter, SVT, SR, UR, TV4, Journalistförbundet och Publicistklubben. Det nya systemet vilar samtidigt på en över hundra år gammal tradition av publicistisk självreglering genom Allmänhetens Pressombudsman och Pressens Opinionsnämnd.
Litteratur om medieetik
- Axberger, Hans-Gunnar (1994), Pressetik: en översikt över pressetiska konflikter, regler och synsätt, Juristförlaget
- Bergling, Michael, von Krogh, Torbjörn och Nejman, Fredrik (2009), 40 år av övertramp PO/PON 1969-2009 – Pressetikens framväxt, funktion och framtid, Juridisk Reportagebyrå
- Cars, Thorsten (1991), Pressetiken i praktiken, Allmänna Förlaget
- Groll, Lennart och Berg, Curt A (1976), Ett fall för PO, Pressens samarbetsnämnd
- von Krogh, Torbjörn (2006), Värst i världen? Kritiken mot Expressen 1944-1954, i Presshistorisk årsbok 2006
- von Krogh, Torbjörn (2008), Mediernas ansvarighet – om media accountability på svenska, Sim(o), Institutet för mediestudier
- von Krogh, Torbjörn (2009), Medieetik, SNS-förlag
- Stenholm, Olle (red) (1991), Pressens Opinionsnämnd 1916-1991, Pressens samarbetsnämnd
- Weibull, Lennart och Börjesson, Britt (1995), Publicistiska seder. Svensk pressetik i teori och praktik 1900-1994, Tidens förlag
- von Krogh, Torbjörn (2019), I pressetikens tjänst, Jubileumsskrift PO 50 år
- Sigvardsson, Ola (2022), Äventyr i etikbranschen, Fri Tanke förlag