Mediernas Etiknämnd klandrar Ystads Allehanda för att i ett videoklipp ha använt nedsättande uttryck om en kvinna.
Ystads Allehanda, dnr. 25412, exp. nr. 8/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Ystads Allehanda för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 9 december 2025 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Ystads Allehanda.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Inger Åby har, genom ombud, Jan Rydén, anmält Ystads Allehanda (YA) för publiceringar i artikelserien Kulturbråk i sydöst som publicerades sommaren 2025, stort uppslagen i tryck och även på nätet.
MO kommer nedan att utgå från nätpubliceringarna. Anmälan gäller artikeln Vattenkriget på Österlen – när kändisarna möttes i tingsrätten, publicerad på ystadsallehanda.se den 19 juli 2025 (publicering 1), och ett anslutande videoklipp på tidningens Tiktok-konto (publicering 2).
Vad tidningen publicerade
Artikelserien presenterades i en krönika den 12 juli 2025 med rubriken Därför älskar vi kulturbråk – och väljer nu att skriva om dem.
I ingressen stod: ”Kulturhistoria eller skvaller? Åsikterna om kändisarnas privatliv går isär. Men ett som är säkert är att kulturbråken satt spår i svenskt kulturliv. Visste du till exempel att Henning Mankell spelade en avgörande roll i Jan Myrdals skilsmässa 2018? Nu drar YA igång en sommarföljetong om kulturbråk från förr.”
Publicering 1
Det framgick av presentationen av artikeln att den var en personligt hållen betraktelse som avspeglade skribentens åsikter.
Ingressen
”Det började med en flygel och slutade i tingsrätten. I den andra delen av YA:s sommarföljetong om kulturbråk från förr tittar vi närmare på ’grannfejden på Österlen’ mellan Ulf Lundqwist, Kicke Sturesjö och Inger Åby.”
Artikeltexten inleddes med en faktaruta:
”Ulf & Kicke vs. Inger Åby
Inblandade: Ulf Lundqwist, Kicke Sturesjö, Inger Åby
Tidsperiod: maj 2002-mars 2006
Orsak: en grannfejd
Källor: Aftonbladet, Expressen
Minnesvärt citat: ’Hon skrek att jag med mina tjocka äckliga bilringar gick på tomten och blottade mig’”
Brödtexten
”Maj 2002-mars 2006
Kändis är ett relativt begrepp. För de flesta svenskar är Göran Persson en före detta statsminister. För oss som har tillbringat okristligt många timmar på Andra långgatan i Göteborg är Göran Persson i första hand en pandapoppare med en, sägs det, ’perfekt snedlugg’. Ibland pratar man om lokalkändisar. Inte sällan rör det sig då om utmärkande original som är världsberömda inom kommungränsen men som ingen i den stora vida världen har hört talas om (såvida inte Filip & Fredrik har haft med hen i sitt program ’100 höjdare!!!’).
Jag hörde en gång att ett land i Sveriges storlek bara har plats för 200 kändisar åt gången. Partyprissarna Ulf Lundqwist, Kicke Sturesjö och manusförfattaren Inger Åby var nog inte med på den listan ens när de var som mest i ropet. Ändå valde Aftonbladet att kalla det för ’kändisbråk’ när de var involverade i en ’grannfejd på Österlen’ (7/3–2006).
Inger Åby var visserligen regissör och hennes tv-filmer ’Kronbruden’ och ’Rucklarens väg’ fick viss uppmärksamhet på 90-talet. Ulf och Kickes kändisskap var mer diffust. De arbetade nämligen som festtraktörer, ett ord som inte finns med i Svenska Akademiens ordlista men som rimligtvis betyder att man trakterar fest.
I mitten av 80-talet knöts Ulf och Kicke till Aftonbladets nystartade söndagsbilaga. För en smal krets i Stockholms kulturliv var de redan kända som festfixare och tanken var att de skulle dra nytta av sitt kontaktnät för att få göra hemma hos-reportage. Exakt hur Ulfs och Kickes insats såg ut i de här reportagen är aningen diffust: en fotograf tog bilderna, en reporter skrev texterna och kändisarna lagade maten.
Det blev hur som helst en himla många fester – ’över 600 reportage med mat och kändisar’, enligt Aftonbladet. Som ett slags förlängning av festtrakterandet utkom de med tre kokböcker /…/.
Lika oklart vad en festtraktör gör, lika luddigt är det hur en festtraktör försörjer sig. Ulf och Kicke lyckades ändå festtraktera till sig tillräckligt med kosing för att köpa ett hus på Österlen. Som granne fick de Inger Åby.
Vilket tar oss till pingsthelgen 2002. Ulf & Kicke bygger då till en flygel på sitt hus som är så pass hög och bred att den skymmer grannfruns eftermiddagssol på uteplatsen. Som en konsekvens av bygget hamnar festfixarnas toalett obekvämt nära Inger Åbys hus och hon tvingas höra varje gång någon av dem ’pudrar näsan’. Det leder till att grannarna slutar prata med varandra. I stället pratar de om varandra med andra. För Aftonbladet berättar Kicke Sturesjö att Inger Åby ’har ägnat sig åt att smutskasta oss bland grannarna på Österlen’.
Det hela kulminerar i september 2005 när Kicke tvättar sin bil och råkar stå på Inger Åbys tomt. När hon påpekar detta riktar han vattenslangen mot henne. I polisens förundersökning, som enligt Aftonbladet är ’mycket omfattande och kompletterad med bilder från brottsplatsen’, kan man läsa sig till att det rör sig om två sprut mot Åbys ansikte och fyra sprut mot hennes kropp.
Inger Åby väljer att göra en rättssak av angreppet, och i en inlaga till tingsrätten skriver hon att hon upplevde incidenten som ’djupt förnedrande’ och ’även i högsta grad kränkande’.
Kicke Sturesjö menar å sin sida att han bara sprutade vatten på Inger Åby för att han ’trodde att det skulle lugna henne’.
– Jag tyckte att det gick för långt när hon skrek att jag med mina tjocka äckliga bilringar gick på tomten och blottade mig, förklarar han senare för Aftonbladet.
Den 23 mars möts Kicke Sturesjö och Inger Åby i Ystad tingsrätt. Där framkommer det att parterna under de senaste åren enkom har kommunicerat via skrik. ’De skrek att jag antingen var en jävla apa, obeskrivligt ful eller ett jävla svin’, säger Inger Åby, som i sin tur ska ha ropat att ’man vet väl hur sådana är, de ligger väl i samma säng allihop’ när Ulf och Kicke har haft bekanta på besök.
En vecka senare faller domen. Kicke Sturesjö döms till att betala dagsböter, men slipper betala det skadestånd på 10 000 kronor som Åby har begärt (’det är viktigt för mig att tingsrätten anser att jag inte har skadat Inger Åby’).
Inger Åby är i dag pensionär. Ulf Lundqwist och Kicke Sturesjö gick båda bort 2023, med bara tio månaders mellanrum. De hade då varit tillsammans i över 60 år.
Avslutningsvis lämnar jag er med den specialskrivna dikt som Björn Ranelid så generöst delade med sig av när Ulf och Kicke trakterade fest hos honom på 90-talet.
Låter du en tomat mogna långsamt på en kvist i språket, kan du plocka den och smaka medan du läser
Barnet ligger vid moderns bröst
Du är aldrig ensam när du äter”
Videoklippet på Tiktok
I det aktuella videoklippet berättade journalisten på ett lättsamt sätt om grannfejden och de inblandade parterna. Bilder visades på Inger Åby samt på Ulf Lundqwist och Kicke Sturesjö. På en konturbild av en människokropp markerade journalisten med kryss var Inger Åby skulle ha blivit träffad av vattnet som sprutades på henne, i ansiktet och flera gånger på kroppen.
Reportern ifrågasatte hur stort deras kändisskap egentligen hade varit och sa även att de inte hade varit så ”goda grannar”. Vissa nedsättande omdömen som de skulle ha lämnat om varandra återgavs i klippet. Reportern sammanfattade:
”Inger Åby var lite homofobisk och Ulf och Kicke var väl lite störiga i största allmänhet.”
Reportern berättade också om incidenten där Ulf råkat stå ”lite in på” Inger Åbys tomt när han tvättade bilen. Hon blev enligt reportern förbannad och anklagade Ulf för att ”Citat: stå där med sina tjocka bilringar och vara äcklig”. Då blev Ulf enligt reportern ”såklart ledsen och arg och sprutar därför ner Inger Åby med vattenslangen, enligt förundersökningen”.
I klippet berättades också att saken skulle avgöras i Ystads tingsrätt, men hur det gick i rätten skulle framgå först av artikeln.
Anmälan
I anmälan anfördes i huvudsak följande.
I början av 2000-talet hade anmälaren blivit involverad i en konflikt med ägaren till närmaste grannfastighet. Efter hand som konfliktnivån stegrades och trakasserierna blivit olidliga, stämde hon grannen. Tingsrätten dömde grannen till
30 dagsböter för ofredande.
Trots att domstolen gått henne tillmötes, kändes det olustigt för henne att bo kvar så nära grannarna. Hon kände sig tvingad att flytta, men det var med sorg i hjärtat som hon sökte sig en annan bostad.
Trakasserierna och den framtvingade flytten blev en svår traumatisk upplevelse som för lång tid satte spår i hennes psykiska och emotionella välbefinnande. Det tog många år innan hon färdigbearbetat traumat och definitivt kunde lämna det bakom sig.
Och nu, 20 år senare, hade hon abrupt kastats in i traumat igen. Ystads Allehanda hade nämligen fått för sig att producera en serie reportage, som tidningen kallade ”Kulturbråk i sydöst”, och då lyft fram den grannkonflikt som hon beskrivit.
I ett stort uppslaget reportage i papperstidningen, och även på ystadsallehanda.se, hade skribenten på ett utlämnande, raljant, anekdotiskt och nedlåtande sätt beskrivit det ”kulturbråk” hon varit en del av. Ett av hennes livs största trauman hade, till synes känslolöst, gjorts till ett kuriöst nöjesreportage i lokaltidningen. Bilder visades på såväl henne som grannen och hans sambo. Reportaget hade också kryddats med invektiv som parterna enligt polisens förundersökning påstods ha riktat mot varandra.
Anmälaren ville få prövat om artikeln, som hon kände sig djupt kränkt av, stod i samklang med de pressetiska reglerna. Detta särskilt med beaktande av den respekt för individen och den personliga integriteten som tidningen borde iaktta. Hon kritiserade också att hon i förväg inte hade fått någon information om att artikeln skulle publiceras. Den slog ner ”som en blixt från en klar himmel”. Anmälaren uppfattade det också som att tidningen hade förminskat hennes konstnärliga gärning.
Till sist ville hon lyfta fram det videoklipp som tidningen publicerat på nätet (publiceringsdatum var den 12 juli 2025 enligt anmälaren) där reportern gjorde reklam för och triggade till läsning av artikeln. Här försvarade han inte bara den ofredande partens beteende, utan beskrev även anmälaren som ”homofobisk”. Att utan grund förse henne med det epitetet kunde utgöra förtal. Uttalandet borde inte få kvarstå opåtalat!
På grund av anmälarens höga ålder, hon fyllde 87 år i våras, hade hon tagit hjälp av en bekant, Jan Rydén, för att formulera anmälan.
Mediets svar
Ystads Allehanda svarade genom Lars Mohlin, chefredaktör och ansvarig utgivare. Han förde fram i huvudsak följande.
På kultursidorna hade tidningen hade under sommaren publicerat en serie krönikor som uppmärksammade mediefenomenet ”kulturbråk”. Det hade varit historiska tillbakablickar på händelser som genererat stor massmedial uppmärksamhet och där välkända lokala profiler som Ulf Lundell, Björn Ranelid, Klas Östergren, Henning Mankell och Inger Åby varit inblandade.
Texterna i serien var skrivna som krönikor och innehöll inga nya sakuppgifter. Källmaterialet utgjordes av intervjuer och nyhetsartiklar som fanns tillgängliga för läsning.
Om utgivaren förstod anmälaren rätt så tycktes hon mena att offentliga personer inte skulle behöva bli påminda om händelser som låg långt tillbaka i tiden. Utgivaren höll inte med. All journalistik mådde bra av ett tillbakablickande perspektiv och för god kulturjournalistik var det grundläggande att kunna anlägga ett historiskt perspektiv på massmediala företeelser.
Att en kulturskribent i en personligt hållen text skulle inhämta berörda kulturpersoners tillstånd för att ge sig i kast med ett ämne var en åsikt som utgivaren hade svårt att dela. Värt att nämna var också att Inger Åby inte hade hört av sig till Ystads Allehanda för att påpeka några felaktigheter i den aktuella kulturkrönikan.
Anmälarens kommentar
Ombudet förde i huvudsak fram följande.
Utgivaren hade avstått från att kommentera essensen i anmälan, nämligen att journalisten i tidningens videoinspelning raljant basunerade ut att ”Inger Åby var lite homofobisk”. Detta uttalande kunde utgöra förtal, men hade förbigåtts med tystnad.
Lika besvärande blev detta homofobi-uttalande när utgivaren betonade att den aktuella artikeln, i förhållande till källmaterialet, inte innehöll några nya sakuppgifter. Menade utgivaren då att uttalandet om homofobi var en gammal sakuppgift och hämtad från det använda källmaterialet? Efter att ha läst igenom detta material och även tingsrättsdomen, kunde ombudet konstatera att så inte var fallet. Uppgiften om homofobi föreföll ha skapats av tidningen.
Videoinspelningen brast också i opartiskhet när journalisten insinuerade att Inger Åby nog fick skylla sig själv för att grannen sprutade ner henne med vatten. Därmed satte han sig över det faktum att domstolen slagit fast att Inger Åby var offret och grannen förövaren!
Vidare jämställde utgivaren, i frågan om ställning i offentligheten, Inger Åby med lokala och högprofilerade personer som Ulf Lundell, Björn Ranelid, Klas Östergren och Henning Mankell. Det var nog ingen mer än utgivaren som ansåg att Åbys kändisskap var lika stort som de andra uppräknade personernas. Hennes påtalade kändisskap var en efterhandskonstruktion och uppmärksamheten som riktades mot henne i artikeln var inte motiverad, utan djupt integritetskränkande.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen: När det gällde att utgivaren inte skulle ha svarat på ”essensen” i anmälan bad han om ursäkt om han hade missuppfattat saken. Eftersom det till den ursprungliga anmälan inte hade bifogats något videoklipp hade utgivaren inte förstått att det var essensen i anmälan.
Klippet var en ”teaser/recap” av artikeln som sedan länge avpublicerats, men tillgängliggjordes för Medieombudsmannen i en bifogad fil. Om det var den ursprungliga och av anmälaren tillhandahållna artikeln eller Tiktok-publiceringen som skulle prövas överlät utgivaren till Medieombudsmannen att avgöra.
Krönikörens uttalande om att Inger Åby ”var lite homofobisk” var såklart inte gripet ur luften. Under rättegången förekom det flera anklagelser mot Åby om just detta. Bland annat skulle hon ha sagt att ”att det vet man väl hur sådana är. De ligger väl i samma säng allihop” om sina homosexuella grannar. (Utgivaren hänvisade till en angiven artikel från 2006 i Aftonbladet.)
Graden av Inger Åbys kändisskap kunde diskuteras men utgivaren veterligen var hon, som påpekats i den ursprungliga anmälan, den enda svenska regissör som erhållit Prix Italia-priset fyra gånger. Näst bäste svensk, Ingmar Bergman, fick detta prestigefulla pris två gånger.
Utgivaren bemötte också anmälarens påstående om att tidningen inte skulle ha varit opartisk – genom att journalisten i klippet skulle ha insinuerat att Inger Åby fick skylla sig själv trots att rätten hade dömt hennes granne för ofredande. Det framgick dock tydligt i det publicerade materialet att anmälaren vann den rättsliga tvisten och inte någonstans insinuerades det att hon skulle ha sig själv att skylla.
Anmälaren: Videoklippet bifogades inte den ursprungliga anmälan av den enkla anledningen att ombudet inte hade tekniska kunskaper nog att koppla det till mejlet. Däremot hade klippet och homofobi-uttalandet kritiserats i anmälan.
Videoklippet och tidningsartikeln hängde samman. Problemet var att sannolikt inte alla tidningens läsare tog del av såväl videoklippet som tidningsartikeln. I synnerhet de som enbart såg videoklippet fick en snedvriden och delvis falsk bild av det händelseförlopp som så småningom hamnade i tingsrätten.
Uttalandet om homofobi kunde inte legitimeras av att parterna under rättegången redogjorde för anklagelser som de skulle ha riktat mot varandra. Anklagelserna var inte styrkta utan bottnade endast i vad motparten påstått. I videoklippet förespeglades dock att det Inger Åby skulle ha påstått om motparten var belagt. Men så var inte fallet. Trots det kunde journalisten i videoklippet reservationslöst och enbart med stöd av vad motparten sagt hävda att Inger Åby ”var lite homofobisk”.
Trots att uttalandet alltså inte var belagt och trots att motparten dömdes för ofredande, tog sig journalisten också friheten att i videoklippet hävda att Inger Åby nog ändå fick skylla sig själv för att hon blev nedsprutad med vatten. Detta framgick tydligt av videoklippet.
Övrigt om handläggningen hos MO
MO har tagit del av den nämnda domen från 2006 som finns i akten.
Medieombudsmannens bedömning
MO ska pröva om publiceringarna har orsakat anmälaren en oförsvarlig skada. För att avgöra det vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot det eventuella intrånget i den enskildes integritet.
Det är klart att en lokaltidning måste kunna göra historiska återblickar på till exempel uppmärksammade ”kulturbråk” mellan kända personer i tidningens spridningsområde. Den medieetiska frågan i detta fall gäller på vilket sätt tidningen har beskrivit händelserna; om beskrivningen har skett med tillräcklig hänsyn tagen till anmälarens privatliv.
Tidningen har haft ett lättsamt anslag vid beskrivningen av kulturbråken och artiklarna har formen av krönikor, där det framgår att publiceringarna är personliga betraktelser av skribenten. Men även om tidningen har syftat till att vara underhållande, kan det som publiceras vara mycket kränkande för den som är omskriven eller omtalad.
Jag utgår från att grannfejden och rättegången på sin tid (och till viss del även nu) var väl kända i området. Det kan i sammanhanget noteras att Aftonbladet då rapporterade om saken och till exempel beskrev att båda parter hade haft med sig sin egen hejarklack i rätten.
Men 20 år har nu förflutit sedan grannfejden när Inger Åby åter utpekas med namn och bild. Även om det kan vara motiverat med historiska återblickar avtar allmänintresset som regel med tiden. Anmälaren beskrivs i det anmälda videoklippet som homofobisk på grund av en tolkning av något som hon skulle ha sagt för flera decennier sedan, utifrån uppgifter från motparten i konflikten. Det var inte motiverat att publicera detta allvarliga påstående, utan uppgiften orsakar henne i stället en oförsvarlig publicitetsskada.
Sammanfattningsvis rör det sig om en historisk tillbakablick på ”kulturbråk” i lättsam ton, och grannfejden samt parternas uppfattning om varandra borde till viss del redan vara kända i tidningens spridningsområde. Jag anser att beskrivningen i huvudsak är godtagbar från medieetisk utgångspunkt.
Uttalandet i videoklippet om att Inger Åby var homofob passerar dock gränsen för vad som är medieetiskt försvarbart. För det uttalandet bör tidningen klandras.
MO överlämnar ärendet till Mediernas Etiknämnd för prövning.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Varken anmälaren eller mediet har anfört något nytt i sak i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Ystads Allehanda för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Göran Ellung, utsedd av TV4, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Arash Sanari, Gertrud Åström, Anders Forkman och Karin Johannesson, representerande allmänheten.