Tidningen har i artikeln på ett tydligt vis redogjort för skillnaden på de personer som är åtalade för grov brottslighet och på anmälaren. Det har vid upprepade tillfällen framgått att hen inte är misstänkt för något brott.
Helsingborgs Dagblad, dnr 25610, exp. nr. 59/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Helsingborgs Dagblad.
Genom beslut den 8 januari 2026 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Helsingborgs Dagblad.
MO:s beslut
NN har via ombud anmält artikeln HD följer de misstänkta svenska knarkmiljonerna från Marbella till Bermuda – och hem till Helsingborg, som publicerades på Helsingborgs Dagblads sajt hd.se den 2 juli 2025 och i papperstidningen samma dag, där med rubriken Knarknätverkets pengaspår förgrenar sig hit.
Vad mediet publicerade
Ingressen
”På de åtalades bänk i Madrid: En mytomspunnen X-borgare och styvsonen till Marbellas borgmästare – utpekade för att ha tvättat gangsterpengar.
HD följer ett pengaspår från spanska solkusten, till ett mystiskt livförsäkringsbolag på Bermuda som haft en storägare från X-ort. Runt om i världen är deras kunder nu oroliga:
– Nu får jag väl fortsätta att arbeta tills jag dör, säger Adem [fingerat namn] som plötsligt fick sina besparingar på paradisön frysta.”
Artikeltexten
”En februarikväll 2019 lägger en färja ut från den marockanska staden Tanger. Bland passagerarna finns en man från Sverige som bedöms vara en nyckelspelare i smuggling av stora mängder narkotika till Norden. Han tros ha varit i Marocko för att tillsammans med andra planera knarktransporter norrut.
Ombord på färjan finns också en annan svensk man – styvson till Marbellas borgmästare och verksam i fastighetsbranschen på spanska solkusten.
De två känner varandra. Men när färjan anländer i Tarifa, på den spanska sidan av Gibraltar sund, väljer männen att passera passkontrollen var och en för sig.
Knappt två månader senare spanar den spanska polisens narkotikaenhet Udyco mot ett möte som hålls på en juristbyrå i Marbella. Svenskarna från färjan är på plats.
Det är också en tredje man, som anländer i en Porsche. Det är en X-borgare som i dag är XX år. Svenska polisen har länge haft uppfattningen att han är en nyckelspelare i den undre världen och en spindel i nätet när det gäller att hantera pengar från narkotikaaffärer. HD har skrivit om honom flera gånger. Han förnekar själv all inblandning i narkotikahandel.
Männen som håller möte på juristbyrån är enligt spansk polis ledare i ett svenskt nätverk som misstänks ha tvättat mångmiljonbelopp genom fastighetsaffärer i Spanien.
Men härvan på Solkusten är inte begränsad till Sverige och Spanien. Pengarna som nätverket investerat i fastigheter har slussats genom bolag i en rad länder.
Vi har följt ett av de mest anmärkningsvärda penningspåren. Den här historien ska ta oss till Bermuda, frysta miljarder och människor runt om i världen som saknar sina besparingar. Sedan tillbaka till X-ort. – och till en man med kontor på Rådhustorget, 30 meter från HD:s redaktion.
Men vi börjar i ett lyxigt bostadsområde väster om Marbella.
’Villa X ligger på en av de sista tillgängliga tomterna inom resorten Y-klubben i A-ort. Denna imponerande villa på 500 kvadratmeter är uppförd i tre plan och har 5 sovrum, 5 badrum samt öppna sällskapsytor med fönster från golv till tak. Dessutom finns 400 kvadratmeter terrasser och en välskött trädgård med en stor infinitypool.’
Citatet är hämtat från en spansk mäklarannons där prislappen är satt till 35 miljoner kronor. Men Villa X har en ovanlig bakgrund. Det är en av fastigheterna det svenska nätverket misstänks ha använt för att tvätta pengar.
Spanska handlingar som HD tagit del av visar att de miljoner som finansierade köpet av tomten kom från ett bolag på önationen och skatteparadiset Bermuda.
Bolaget heter A-bolaget.
Vår granskning visar att företaget har kontrollerats av svenska affärsmän. Vilka de är ska vi återkomma till. För det finns andra viktiga personer i den här berättelsen.
A-bolaget är registrerade som ett livförsäkringsbolag. Antalet kunder har uppskattats till över 2 000 runt om i världen. Företaget har erbjudit olika investeringsupplägg, genom kapitalförsäkringar.
De har hanterat mycket pengar. På kundkontona i företaget har det funnits närmare tre miljarder kronor. Men samtidigt som utredningen mot det misstänkta svenska penningtvättsnätverket i Spanien pågick började det hända saker på Bermuda.
Finansinspektionen där, BMA, införde plötsligt sanktioner mot A-bolaget. Och i november 2023 beslutade Bermudas högsta domstol att försäkringsbolaget skulle tvångsförvaltas. Bolagets pengar frystes.
Sedan dess har försäkringstagarna inte längre tillgång till sina konton. HD har talat med flera av dem.
En är Adem. Han flyttade cirka 460 000 dollar till det svenskägda försäkringsbolaget. Det verkade till en början vara en utmärkt investering.
– Jag fick löpande rapporter från min rådgivare om hur min investering vuxit. Till slut var vi uppe i närmare 800 000 dollar.
Men så träffade Adem en släkting med bra insyn i finansbranschen.
– Han sa till mig att det lät för bra för att vara sant.
Adem började söka information och krävde att få se sitt faktiska kontosaldo hos A-bolaget. Det blev en chock. Hälften av pengarna var borta. På kontot fanns cirka 250 000 dollar kvar.
Det skulle bli värre. För på grund av frysningsbeslutet på Bermuda kunde Adem inte komma åt sina pengar alls.
– Vi vet egentligen ingenting. Och föreställ dig – hundratals människor är i samma situation som jag. De har i princip investerat hela sitt pensionssparande. Nu väntar de på sina pengar som de behöver för barnens utbildning, för sjukvårdskostnader och annat viktigt, säger han och berättar att många andra försäkringstagare han har kontakt med mår dåligt.
– Det är helt otroligt. Den förödelse den här situationen orsakat i vår vardag är enorm.
Grundaren [mellanrubrik]
Den som varit A-bolagets ansikte utåt är den XX-årige svensken NA, hemmahörande på Västkusten.
Han var med och grundade verksamheten för över tio år sedan. Och har varit bolagets vd. NA har också varit majoritetsägare i ett svenskt bolag, B-bolaget, som ägt A-bolaget.
I höstas gick ägarbolaget i konkurs. Då hade det skulder till sitt A-bolaget på närmare 15 miljoner kronor. Det ska visa sig att NA är svår att få tag på. Sedan en tid är den XX-årige försäkringsbolags-vd:n hos släktingar i ett mindre samhälle. Efter att HD sökt honom på olika sätt ger han sig till känna på Facebook:
’Jag ser att du önskar göra en intervju om A-bolaget. För att kunna ta ställning till en eventuell medverkan, ser jag gärna att du skickar dina frågor skriftligen via email.’
Det gör vi. Men det kommer inte några svar.
Runt världen – och tillbaka till Helsingborg
A-bolaget har haft en ägare till.
Han har sitt kontor bara 30 meter från Helsingborgs Dagblads redaktion, vid Rådhustorget.
NN är lokal fastighetsföretagare och har bland annan varit styrelsemedlem i C-klubben.
Varken han eller NA är eller har någonsin varit misstänkta för några brott i den spanska utredningen.
När HD får tag på NN på telefon säger han så här om A-bolaget:
– Jag kan säga att jag har ingen kännedom om det. Jag vet vilket det bolaget är, men jag har ingen kännedom om några detaljer. Så jag får hänvisa dig till bolaget. Jag är inte involverad i bolaget. Jag kan inte svara på några frågor vad de har gjort eller inte gjort.
Men du har ju varit delägare genom ett svenskt aktiebolag?
– Har varit, ja. Men jag har ju bara varit ägare. Jag har liksom varit en mindre ägare i det bolaget och inte varit involverad i någon verksamhet.
Men HD:s granskning visar att han ägt närmare 40 procent av aktierna i A-bolagets svenska ägarbolag. Och i handlingar från Skatteverket ser vi att NN 2018 reser till Bermuda.
Han tar in på lyxiga golfresorten Fairmont Southampton och är bland annat där för att träffa styrelseledamöter i A-bolaget, revisorer och banken. Dessutom deltar han i möten för att diskutera investeringar i Spanien.
Enligt de uppgifter NN självmant lämnat till Skatteverket har han fungerat som konsult för A-bolaget i projekt knutna till fastigheter i Spanien.
När vi försöker fråga honom om informationen som han gett till myndigheten lägger han på luren.
Röda flaggor
Det finns frågetecken kring vad som pågått hos A-bolaget. Det visar rapporter från revisionsföretaget Deloitte på Bermuda som HD fått tillgång till. I dag är det Deloitte som förvaltar A-bolaget efter ett beslut av Bermudas högsta domstol.
Rapporterna innehåller en rad röda flaggor.
Vi läser exempelvis att rapportförfattarna inte kunnat se vilka tillgångar som tillhör vilka kunder. Och att de två år i rad inte lämnade in kompletta årsredovisningar.
Det finns inget känt officiellt samband mellan den spanska penningtvättsutredningen och sanktionerna mot A-bolaget på Bermuda.
Men förvaltarna har upptäckt en märklig sak i A-bolagets ekonomi. Livförsäkringsbolaget har haft flera tillgångar som inte verkar vara knutna till försäkringstagarnas konton. Det handlar om bland annat om kryptovalutor, investeringar i onoterade bolag och fastighetsprojekt – i Spanien.
Dessutom framgår det i rapporterna att NA, som bolagets vd, vägrat lämna ut en lång rad uppgifter till den pågående utredningen på Bermuda. Det handlar bland annat om information om alla försäkringstagare.
Enligt finansinspektionen BMA finns en osäkerhet om hur A-bolaget hanterat försäkringstagarnas pengar.
Lånade ut miljoner
Lånet till tomten där lyxiga Villa X byggdes i Marbella är inte den enda kopplingen mellan A-bolaget och den misstänkta penningtvätten i Spanien. Det visar HD:s granskning.
Livförsäkringsbolaget har lånat ut miljontals kronor till tre spanska fastighetsbolag som förekommer i den spanska utredningen. Exempelvis till ett företag i Solkustenhärvan som investerat i tomter i bergen norr om Marbella.
Och i den spanska brottsutredningen hittar vi uppgifter som visar att samtidigt som A-bolaget lånat ut pengar så har aktier från de spanska fastighetsbolagen överförts till ett litet svenskt aktiebolag, C-bolaget AB. I styrelsen hittar vi två bekanta namn. NA och NN.
Efter att NN lagt på luren skickar HD över en lång rad frågor. De förblir obesvarade. I ett kort mejl skriver han däremot:
’Jag har ingen operativ roll eller insyn i bolagens dagliga verksamhet. Varken jag personligen eller bolagen är misstänkta eller åtalade i den aktuella rättegången. Jag har därför inga ytterligare kommentarer.’
Upprop i Madrid
Förmiddagen den 6 maj i år tar en brokig skara personer plats i tre bänkrader längst fram i sal 1 i domstolen Audiencia Nacional i Madrid.
Det har gått fyra och ett halvt år sedan spansk polis slog till mot det svenskledda nätverket som misstänks ha tvättat tiotals miljoner kronor genom fastighetsaffärer i Spanien. De misstänkta satt inledningsvis häktade. Men har vid det här laget varit på fri fot i flera år.
En efter en får de 25 personerna nu räcka upp handen när domaren ropar upp deras namn. Det är starten på en två månader lång rättegång. En man har en gipsad arm som han vilar i en mitella. Han var inblandad i en svensk flyttfirma som transporterade stora mängder cannabis från Solkusten till Sverige.
En annan åtalad är en holländsk cannabishandlare i XX-årsåldern. Där på bänkarna finns också några polacker som misstänks för omfattande knarkhantering.
Men det är inte de som är rättegångens huvudpersoner.
Det är istället en grupp väletablerade svenska män i XX-årsåldern som bott eller vistats på Solkusten länge.
I mitten på den andra raden sitter XX-åringen från Helsingborg, som länge varit en strategisk viktig måltavla för svenska polisen.
Längst till höger på den bakre raden finns den svenske styvsonen till Marbellas borgmästare.
Och några platser från honom sitter en person som spansk åklagare pekat ut som central. Det handlar om en XX-årig man som frontat de fastighetsbolag som fått lån från A-bolaget.
Två män i kavaj
Rättegången i Madrid har pågått i nästan en månad när två solbrända män i välskräddade kavajer och ljusa byxor tar plats för att vittna framför domaren i Madrid.
HD har sökt dem en tid.
Det är A-bolagets ägare NN och NA. Kallade att vittna av försvaret, om sitt samarbete med just 51-åringen.
De beskriver penningströmmarna från Bermuda till de spanska företagen som lån till fastighetsprojekt på Costa del sol, som de själva varit involverade i.
NN får frågan om pengarnas ursprung. Var kommer de ifrån?
– Det är försäkringstagarna. De sätter in pengar i sin försäkring. Och sedan kan de investeras i olika typer av investeringar. Det kan vara aktier, det kan vara räntebärande papper. Det kan vara lån eller affärer av olika typer.
Både NN och NA beskriver för rätten hur deras bolag på Bermuda haft välrenommerade revisorer och följt regler för att förhindra penningtvätt.
– A-bolaget är ett licensierat försäkringsbolag på Bermuda. Och för att följa lagstiftning på Bermuda så måste vi ha vissa policys och regler som bland annat handlar om penningtvätt och terrorfinansiering. Vi behöver också ha en person som är ansvarig och ska arbeta med hur vi förebygger penningtvätt, säger NA.
Varken han, NN eller XX-åringens advokat nämner den pågående situationen på Bermuda, de frysta miljarderna eller den skarpa kritiken från Bermudas finansinspektion och Deloitte.
Ett nytt spår
Runt om i världen håller försäkringstagarna i A-bolaget andan och undrar hur mycket av deras besparingar som egentligen finns kvar.
Bermudas högsta domstol ska ta ställning till om bolaget ska tvångslikvideras. I juni sköts beslutet upp i två månader.
Adem förbereder sig på att en stor del av hans pensionspengar kan vara borta.
– Nu får jag väl fortsätta att arbeta tills jag dör, säger han.
Men de spanska fastighetsprojekten är bara en liten del av A-bolagets investeringsportfölj.
Var har kundernas pengar egentligen placerats?
HD har svaret.
Och det ska leda oss tillbaka till en av våra tidigare granskningar. Den om det kraschade fastighetsimperiet BB från Helsingborg. Men också till ett ifrågasatt svenskt finansbolag.
I morgon: Paradisspåret leder till skrotade planer på studentlägenheter i Malmö.
Fotnot: Adem heter i verkligheten något annat.”
Övrigt
Anmälaren förekom inte på bild i publiceringen. Däremot publicerades en grafik i form av ett slags ”kopplingsschema” med anmälarens namn, där det framgick att han tidigare var ägare och styrelseledamot i A-bolagets konkursade ägarbolag, att A-bolaget lånat ut pengar till tre spanska fastighetsföretag och att dessa i sin tur överfört aktier till bolaget C-bolaget AB där anmälaren var styrelseledamot.
Anmälan
NN anmälde publiceringen via ombud. I huvudsak anfördes följande:
Mediet hade genom publiceringarna lämnat uppgifter som innebar att anmälaren kopplades till synnerligen grov brottslighet. Uppgifterna var felaktiga och Helsingborgs Dagblad hade inte haft tillräckliga belägg för att publicera dem.
Bakgrund
NN var en företagare primärt verksam inom fastighetsbranschen. Han hade tidigare innehaft ett aktieägande i det svenska aktiebolaget B-bolaget som hade ägt A-bolaget.
Den 23 maj 2025 ringde en reporter från Helsingborgs Dagblad till anmälaren och frågade om A-bolagets inblandning i en spansk rättegång gällande penningtvättbrott. Anmälaren uppgav att han inte kände till de aktuella uppgifterna och att han inte haft någon del i bolagets operativa verksamhet, han kunde därför inte kommentera uppgifterna vidare. Anmälaren meddelade även att han inte hade möjlighet att fortsätta samtalet på grund av ett viktigt möte.
Strax efter samtalet skickade reportern ett mejl till NN (bilagt anmälan). I mejlet angavs att reportern avsåg att publicera artiklar med vissa uppgifter och bad därför anmälaren att kommentera uppgifterna. I mejlet påstods, bland annat, att anmälaren ägt en tredjedel av B-bolaget som ägt D Holding och därigenom A-bolaget.
Den 5 juni 2025 skickade reportern ytterligare ett mejl (bilagt anmälan). I det hänvisades till att NN medverkat vid en rättegång i Madrid och att det var angeläget att han skulle få bemöta de frågeställningar som reportern tidigare hade skickat. Vidare angav reportern att anmälaren skulle bli namngiven i kommande artiklar och att det därför var viktigt att han övervägde att svara.
Anmälaren besvarade mejlet den 6 juni 2025 (bilagt anmälan). Han framhöll att han önskade en skriftlig redogörelse för om redaktionen avsåg att publicera hans namn och vilket allmänintresse som i sådana fall motiverade namnpubliceringen. Han angav även att han kallats som vittne till rättegången i Madrid och att han varken var misstänkt eller åtalad för något brott i Spanien eller Sverige.
Reportern svarade i ett mejl (bilagt ärendet) den 6 juni 2025 där han anförde att frågorna gällde NN:s ägande av aktier i A-bolaget och inte hans roll som vittne i det spanska brottmålet. Anmälaren svarade i sin tur att A-bolaget inte hade någon som helst roll i det aktuella rättsfallet, det hade nämnts i periferin men var varken part, misstänkt eller föremål för någon som helst rättslig prövning. Att försöka koppla bolaget till saken saknade grund och riskerade ge en felaktig och missvisande bild. Anmälaren avböjde att kommentera saken vidare.
Medieetiska utgångspunkter
Det fanns ett medieetiskt krav på att rapportering skulle vara korrekt. Kravet innebar att det vidpubliceringstillfället skulle ha funnits tillräckliga belägg för uppgifterna. Kravet på korrekthetomfattade även artikelns presentation i rubrik och ingress samt publiceringens uppläggning iövrigt.
Punkt 14 i Publicitetsreglerna innebar att en person som var misstänkt för brott i lagens mening alltid skulle betraktas som oskyldig om inte en fällande dom förelåg, vilket tydligt anknöt till oskuldspresumtionen i artikel 6.2 i Europakonventionen.
Europadomstolen hade fastställt att medier inte fick överskrida vissa gränser, särskilt när det gällde skyddet av individers anseende och rättigheter, vid publiceringar. För att en publicering där någon utpekades som brottslig skulle anses godtagbar krävdes enligt Europadomstolens praxis som huvudregel stöd i en fällande brottmålsdom eller offentlig granskning i en officiell rapport. Om sådant stöd inte förelåg ställdes långtgående krav på att anklagelserna hade entydigt stöd i en mycket ingående och tillförlitlig journalistisk utredning.
Det fanns vidare ett medieetiskt krav på att noga överväga publicitet som kunde kränka enskildas privatliv och att avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse krävde offentlig belysning. Namn- och bildpublicering skulle dessutom avstås från om inte ett uppenbart allmänintresse krävde att namn och bild angavs.
Rubriker, ingress, textavsnitt och bildmaterial i den anmälda publiceringen kopplade, såväl i sig som i sammantaget, NN till den misstänkta brottsligheten med penningtvätt av knarkmiljoner. Det till läsarna förmedlade budskapet var explicit och entydigt. Att det i artikeln angavs att anmälaren inte delgivits någon misstanke i den spanska utredningen samt att det inte fanns något känt officiellt samband mellan A-bolaget och den spanska penningtvättsutredningen, förtog inte att publiceringarnas bärande tema var att anmälaren kunde kopplas till den aktuella brottsligheten.
Uppgifterna var dock helt ogrundade. NN hade inte haft någon som helst koppling till eller vetskap om någon brottslig verksamhet. Genom att han kopplades till allvarlig brottslig verksamhet och penningtvättbrott hade anmälaren utsatts för en publicitetsskada.
Kärnfrågan var därmed om tidningen ändå skulle anses ha grundat publicering av uppgifterna om en sådan koppling till grov kriminalitet på erforderlig utredning och faktastöd (tillräckliga belägg). I avsaknad av en fällande brottmålsdom krävdes, som ovan berörts, stöd i en mycket ingående och tillförlitlig journalistisk utredning. Mycket stränga krav ställdes därmed på en sådan utredning. Det gällde även om uppgifterna formulerades som en misstanke.
A-bolagets pågående tvist med finansinspektionen i Bermuda (BMA), var ett fristående förfarande som saknade samband med penningtvättsutredningen i Spanien.
Uppgiften att A-bolaget lånat ut miljontals kronor till de fastighetsbolag som
förekom i den spanska utredningen skulle bedömas mot följande bakgrund: Besluten om hur kapitalet som förvaltades inom A-bolagets försäkringar skulle investeras fattades helt och hållet av försäkringstagarna själva. De kunde välja att göra investeringar i aktier, räntebärande papper, lån eller andra typer av affärer. A-bolaget agerade endast som förvaltare och administratör i enlighet med försäkringstagarnas instruktion och gällande regelverk.
Anmälaren hade inte haft någon operativ eller styrande funktion i A-bolagets verksamhet. Hans aktieägande i bolaget kunde därmed inte utgöra något faktastöd för att NN skulle ha koppling till penningtvätt av svenska knarkmiljoner från Marbella. Inte heller den omständigheten att det i Skatteverkets dokumentation framkom uppgifter om att anmälaren agerat som konsult för A-bolaget och att han besökt Bermuda för åtta år sedan, kunde utgöra faktastöd för att han skulle vara en del av knarkmiljonernas pengaspår från Spanien till Bermuda – och hem till Helsingborg.
Vidare anfördes i publiceringarna att aktier i spanska fastighetsbolag som förekom i utredningen överförts till C-bolaget AB där bland andra NN satt i styrelsen. Förvärv av aktier i ett bolag där det sedan visade sig att företrädare för bolaget misstänktes för penningtvätt, kunde inte i sig ge stöd för att utsträcka brottsmisstanken till att omfatta även köparen. De nu aktuella aktieförvärven var en investering på helt lagliga och affärsmässiga grunder utan någon som helst kunskap om något brottsligt förfarande.
Aktierna överläts till holdingbolaget C-bolaget AB, som tillskapats för att hantera fastighetsrelaterade investeringar i koncernen på ett transparant och skattemässigt korrekt sätt. Tidningen hade hämtat uppgifterna om aktieförvärven från förundersökningen och dessa uppgifter hade inte föranlett utredarna att förhöra anmälaren ens upplysningsvis.
Anmälaren hade i sin mejlkorrespondens med reportern tydligt angivit att han inte varit operativt verksam A-bolaget och han hade bestämt tillbakavisat att han skulle ha några kopplingar till penningtvätt. De svar som anmälaren lämnat på ställda frågor från reportern hade inte lett till uppföljande utredning eller kontroll av uppgifterna från mediets sida. Det skulle i detta sammanhang framhållas att journalisten konfronterade NN med misstanke om koppling till allvarlig brottslighet som han saknade all kännedom om. Det var då fullt rimligt och
förståeligt att han svarade med att tämligen kortfattat avvisa uppgifterna.
Särskilt om namnpublicering
NN var inte en offentlig person. Han hade ingen offentlig befattning och deltog inte i offentliga diskussioner om samhälleliga, kulturella eller vetenskapliga frågor. Han var inte heller en sådan central aktör inom det ekonomiska livet som fick anses ha beträtt den offentliga scenen. Det fanns således inget som medförde att publicering av uppgifter om honom skulle ha ett särskilt allmänintresse. Han tillhörde därmed inte heller den krets av personer som behövde tåla mer ingående granskning än andra.
Publiceringarna hade inneburit en orättfärdig skandalisering av NN som människa och yrkesman. Helsingborgs Dagblad hade enligt anmälaren grovt brutit mot god publicistisk sed.
Medieombudsmannens bedömning
MO ska pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada av publiceringen. För att avgöra det väger jag allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot det eventuella intrånget i den personliga integriteten.
Prövningen sker inom det svenska medieetiska systemet med Publicitetsreglerna som grund; MO prövar inte anmälan i förhållande till lagar eller konventioner.
Sammanhanget anmälaren förekommer i är skadligt för honom eftersom artikeln handlar om misstänkta narkotikapengar och penningtvätt. Det företag han varit delägare i påstås bland annat vara tvångsförvaltat efter ett domstolsbeslut i Bermuda, och kunder anser att deras pengar försvunnit när de investerat i bolaget. Vidare framkommer att bolaget köpt en fastighet där penningtvätt misstänks ha ägt rum. Bolaget ska även ha lånat ut pengar åt fastighetsbolag som förekommer i en stor penningtvättshärva, där anmälaren även kallats som vittne av försvaret. Ett annat av de bolag där anmälaren är styrelseledamot ska ha tagit emot pengar från några av de personer som förekommer i penningtvättsutredningen.
Även uppgifter som är skadliga kan vara försvarliga enligt medieetikens sätt att se på saken. För att avgöra det aktualiseras frågor som allmänintresset för ämnet, anmälarens ställning, vilka belägg mediet haft för sina påståenden samt om anmälaren fått möjlighet till ett bemötande.
Allmänintresset och anmälarens ställning
Det finns ett stort allmänintresse kring misstänkt brottslighet i samhället. Vidare finns ett allmänintresse för att rapportera om svenskägda bolag i skatteparadis, som hanterar och investerar stora summor av andras pengar.
Anmälaren har ingen tung ställning i offentligheten. Men som företagare och bolagsägare får han tåla att förekomma i sammanhang där frågor som rör hans bolagsengagemang, och därmed yrkesroll, diskuteras och kritiseras. Jag har således inget generellt att invända emot att mediet namngivit anmälaren och rapporterat om ämnet i stort.
Frågan om belägg
MO:s roll är inte exakt att avgöra vad som är sant eller falskt i en publicering. I stället tittar jag på om mediet haft ett underlag, eller belägg, för att göra sina påståenden. Där kan jag konstatera att mediet bygger sin publicering på uppgifter från myndigheter i Bermuda, samt rapporter från revisionsfirman Deloitte. Vidare refererar tidningen till handlingar från spanska rättsinstanser och svenska Skatteverket, samt intervjuer med personer som varit kunder och investerare i anmälarens tidigare bolag.
Det framgår att anmälaren har ägt 40 procent av A-bolagets svenska ägarbolag, samt att han enligt handlingar från Skatteverket på olika sätt varit aktiv i bolaget.
Ur ett medieetiskt perspektiv är ovanstående att betrakta som acceptabla belägg för publiceringen.
Frågan om bemötande
En grundläggande medieetisk princip är att den som kritiseras eller granskas i en publicering ska få möjlighet att gå i svaromål. I det aktuella fallet har tidningen sökt anmälaren och bett om en intervju. Som MO förstått saken svarar han på ett antal frågor men väljer sedan att avsluta intervjun. Mediet har sökt honom på nytt, utan framgång.
Det är upp till var och en att välja om man vill låta sig intervjuas av en tidning. Om ämnet har ett allmänintresse, och man väljer att avstå, innebär det inte hinder för tidningen att publicera.
Anmälaren citeras där han får säga att han inte haft någon aktiv roll i A-bolaget. Vidare refereras ett kort mejlsvar från honom där samma sak framgår – att han inte haft någon operativ roll eller insyn i bolagets dagliga verksamhet – samt att varken han personligen eller bolagen är misstänkta eller åtalade i den aktuella rättegången.
Det sistnämnda, att han inte är eller någonsin har varit misstänkt för några brott i den spanska utredningen, skrivs också ut av tidningen på annan plats i publiceringen.
Vidare refererar mediet från hans framträdande vid rättegången i Spanien där han kallats som vittne. Där framgår bland annat hans uppfattning att hans bolag på Bermuda haft välrenommerade revisorer och följt regler för att förhindra penningtvätt.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att bemötandefrågan hanterats på ett medieetiskt acceptabelt vis.
Särskilt om sammanhanget
Min slutsats av ovanstående är att de uppgifter som förekommer om anmälaren varit försvarliga. Den medieetiska frågeställningen i detta ärende är i stället om han ska behöva förekomma i en publicering som handlar om personer som är misstänkta för allvarlig brottslighet, när varken han eller hans bolag är åtalade eller misstänkta för något.
Även om det är begripligt att anmälaren reagerat på det negativa sammanhanget anser jag att tidningen i artikeln på ett tydligt vis redogör skillnaden på de personer som är åtalade för grov brottslighet och på anmälaren, där det vid upprepade tillfällen framgår att han inte är misstänkt för något brott. Att hans tidigare bolag beskrivs som kopplat till tveksamma affärer och att det påstås ha lånat ut pengar till suspekta personer är en annan sak – som anmälaren givet sammanhanget får tåla.
För en sak förtjänar tidningen kritik: Rubriken på webben som gör gällande att ”HD följer de misstänkta svenska knarkmiljonerna från Marbella till Bermuda – och hem till Helsingborg”. Som jag uppfattat saken finns det inga belägg för att ”knarkpengar” ska ha gått till anmälarens tidigare bolag på Bermuda och inte heller därifrån hem till Helsingborg. Rubriken i papperstidningen, att mediet följt ett ”pengaspår”, är mer rimlig. Eftersom det tydligt framgår av artikeln att anmälaren och hans bolag inte är misstänkta för någon brottslighet stannar jag vid att inte klandra mediet endast för den saken.
Sammanfattningsvis är min slutsats att anmälaren utsatts för en tuff publicering och det är förståeligt att han reagerat på att hamna i ett sammanhang som berör allvarlig kriminalitet trots att han inte själv är misstänkt för något brott. Det sistnämnda får dock läsarna upplysning om vid upprepade tillfällen i publiceringen, och givet anmälarens ställning som affärsman och bolagsägare får han tåla att förekomma i artikeln då det är hans tidigare bolag som granskas. Mediet har haft belägg för sina påståenden och anmälaren har fått möjlighet till ett bemötande. Min slutsats är därför att publicitetsskadan som anmälaren utsatts för inte varit oförsvarlig.
Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både anmälaren och mediet har yttrat sig i nämnden. De har anfört i huvudsak följande.
Anmälaren: Mediet har lämnat uppgifter som innebär att han kopplas till synnerligen grov brottslighet. Uppgifterna är felaktiga och mediet har inte haft tillräckliga belägg för att publicera dem. Mediet har bortsett från att uppgifterna tillbakavisats och underlåtit att kontrollera samt faktagranska uppgifterna. Uppgifterna är allvarliga och publiceringarna har givit dem en omfattande spridning. Vidare har mediet utsatt honom för en oförsvarlig publicitetsskada genom att publicera hans namn, utan att ett uppenbart allmänintresse krävt detta.
Mediet: Mot bakgrund av hans roll i inblandade bolag har namnpubliceringen varit proportionerlig och motiverad av allmänintresset. Anmälaren har kontaktats före publicering och getts möjlighet att bemöta uppgifterna. Hans svar återges i artikeln. I artikeln anges uttryckligen att varken anmälaren eller hans bolag är eller har varit misstänkta eller åtalade i den spanska utredningen.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Helsingborgs Dagblad.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Axel Arnö, utsedd av Utbildningsradion, Arash Sanari, Laura Hartman, Gertrud Åström, Anders Forkman och Eva Lindström, representerande allmänheten.
Dessutom har Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, närvarat vid ärendets behandling.