Aftonbladet frias för publicering om avliden persons roll i narkotikapolitiken
november 18 2021
Exp.nr. 49/2021 dnr.21239
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Aftonbladet.
Genom beslut den 9 september 2021 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Du har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Aftonbladet som den 21 maj 2021 publicerade en krönika med rubriken Hans totalitära syn på knarkare styr än i dag på tidningens webbplats, aftonbladet.se, och [namn angivet] till det onda i den tryckta utgåvan av tidningen.
Vad mediet publicerade
Den anmälda publiceringen var en opinionstext på Aftonbladet Kultur där nedryckaren löd: Den livsfarliga svenska narkotikapolitiken och debattören A [namn angivet].
Texten handlade om svensk narkotikapolitik och skribenten kritiserade Sveriges politiska hållning i frågan. Han ifrågasatte varför regeringen hade två helt olika förhållningssätt till forskning när det gällde två dödliga folksjukdomar: covid 19 respektive drogberoende.
Regeringen lyssnade på forskare och experter när det gällde covid 19-pandemin, men inte när det gällde beroendesjukdomar. I krönikan ställde sig skribenten frågan: varför? Han gjorde därefter ett försök att besvara den och det löd sammanfattningsvis så här:
Varifrån kom då Sveriges envisa extremism? Framträdande var kommunisten, läkaren och den flitige debattören A (1921-1988), som samarbetat mycket med polismyndigheten och envist och skickligt format den svenska drogideologin.
Kommunisten A och antikommunisten Nixon hade delat dels kalla krigets paranoia, dels avskyn mot egoistiska njutningssökare (vilket dock kunnat vara en definition av liberalismens hjälte utan den kapitalistiska medelklasspuritanismen).
Bakgrundshistorien hade kunnat döpas “från Huss till A”. Magnus Huss (1807-1890) var vid sidan av Linné den mest inflytelserika svenska läkaren i historien. Alla droghistoriker kände till honom för att han hade skapat begreppet “alkoholism” och idén att beroende inte var en moralisk defekt utan en sjukdom. Huss hade varit både mystiker och vetenskapsman, progressiv och hovläkare. Han hade humaniserat mentalvården. För han hade satt människan före staten.
Modernisten A hade satt staten före människan: först stalinist, hade han under 70-talet blivit mer militant. Vad skulle han ha ansett om de tusentals som dött på grund av hans idéer? Kanske att man måste knäcka några ägg för att tillverka en perfekt samhällsomelett.
Magnus Huss skulle aldrig ha sett missbrukare som brottslingar, vilket var vad Sveriges lag gjorde. Detta gjorde Huss viktig: sjuka behövde vård, inte våld. Trots att han bara hade avrått från hembränning hade Huss varit nykterhetsrörelsens stora namn. Denna rörelse och arbetarrörelsen hade via socialdemokratin tagit över landet på 1930-talet och byggt folkhemmet, en idé präglad både av ideal om rättvisa och jämlikhet men också på nationalism och rasbiologi. A hade sett missbruket som en smitta: missbrukaren hade förlorat sin fria vilja och infekterade andra – till folkhemmets skada. En av hans lösningar hade varit att isolera missbrukare i koncentrationsläger.
Att ta sig ett rus var universellt. Hos en minoritet blev ruset till “problematiskt bruk”: genom stigmatisering och sjukdomar kunde det leda till social utstötning och sluta med en för tidig död. Sociologiprofessor emeritus Ted Goldberg kallade detta, utifrån sina fältstudier bland heroinister, för missbrukarspiralen. Hans sammanfattning av sin långvariga forskning, boken Legalisera narkotika? (2011), hade förtigits när den kommit. Cancelkulturen var som sagt en svensk tradition.
Så: varför litade politikerna på vetenskapen under corona-pandemin, men avfärdade den angående beroendesjukdomar? Riksdagens arbete grundades på utredningar av erfarna experter, som hade olika åsikter och jämfördes. Men ibland fick politikerna panik, av rädsla att förlora väljare eller för att de saknade utbildning och inte fattade vetenskapliga termer och metoder.
När socialminister Hallengren hade förbjudit forskarna att granska lagen om kriminalisering av eget bruk från 1988, den lag som varit startpunkten för just de ovanligt höga dödstalen som skulle utredas, hade Folkhälsomyndigheten unikt nog svarat med att vilja göra en egen utredning. Varför denna dubbelhet?
Enkelt: klass. Den beroendesjuka kom ofta från problematiska förhållanden och hamnade ofta i social misär, medan covid-19 slog mot alla klasser. Missbrukare, behandlade som kackerlackor, mosades mellan socialtjänsten, psykiatrin, beroendevården, rättsväsendet: instanser utan samordning och med dålig koll på viktig ny forskning.
När “bara” bögarna smittats med aids hade de sjuka stötts bort, när även vita medelklassmän kunnat smittas, hade resurserna kommit och handskarna dragits av när tårar torkats skulle. En sjukdom som drabbade alla klasser fick politikerna att hylla förnuft och vetenskap. Men en vars symptom gjorde de fascistoida medelklassfamiljerna obekväma, fick dem att aktivera statens våldsmonopol, med avhumaniserande kränkningar av folkhemmets inre fiender.
Skam åt dem som ännu vårdade A totalitära ideologi. Återuppväck Magnus Huss läkaretos, lindra smärtan och försök bota de sjuka. Målet måste vara ett klasslöst samhälle, inte ett drogfritt.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av dig, NN [namn angivet], [anhörig angiven] till den framlidne A som omskrevs i texten, och du anförde följande:
Det stämde inte att A varit maoist. Han hade lämnat kommunistpartiet år 1956, vilket var med än 30 år före sin död. Därefter hade han varit politiskt obunden.
Du vände dig mot följande som skribenten skrivit: att anhörig [relation angiven] under 70-talet blivit mer militant, vad han skulle ha ansett om de tusentals som dött på grund av hans idéer, att man kanske måste knäcka några ägg för att tillverka en perfekt samhällsomelett.
Det fanns ingen sanning i att den anhöriges idéer var skyldig till tusentals människors liv. Intressant nog hade länder med mer liberal narkotikalagstiftning, som exempelvis Kanada och USA, långt fler döda i överdoser än vad Sverige någonsin haft.
Du vände dig även mot följande som skribenten skrivit: att en av den anhöriges lösningar varit att isolera missbrukare i koncentrationsläger. Även detta var en lögn. Den anhörige hade aldrig någonsin förordat koncentrationsläger för narkomaner, eller andra.
Den anhörige var utpekad och han kunde inte längre försvara sig när han blev förtalad. Ni var endast [antal angivet] personer i Sverige som bar efternamnet A.
Medieombudsmannens bedömning
MO:s uppgift är att pröva om uppgifter i en anmäld publicering har orsakat en enskild en oförsvarlig publicitetsskada. När en anmälan, som i detta fall, gäller en avliden prövas om dennes anhöriga direkt eller indirekt utsatts för en publicitetsskada. MO uppfattar att anmälaren vill ha en sådan prövning.
Texten är i detta fall en opinionstext publicerad på Aftonbladet Kultur – det påverkar den medieetiska bedömningen. Utgångspunkten är att skribenten i en sådan text fritt ska få uttrycka sina åsikter, och ett tillspetsat språk accepteras i större utsträckning än i till exempel nyhetsartiklar. Skribenten får sedan tåla att eventuella meningsmotståndare går i svaromål.
Det kan inledningsvis konstateras att den anmälda publiceringen starkt ifrågasätter hans [relation angiven] hållning i narkotikapolitiska frågor, samt kritiserar hans yrkesgärning. Det är fullt förståeligt att du reagerat negativt på publiceringens innehåll. Du har invänt mot att en del av de uppgifter som angetts i publiceringen inte stämmer, men det ligger dock inte inom MO:s uppdrag att bedöma vad som är sant eller falsk.
MO har som sagt att bedöma om uppgifterna i en anmäld publicering har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Det är tveklöst att negativa uppgifter om den anhörige som har publicerats. Med hänsyn till hans ställning som framträdande psykiater och forskare i frågor som bland annat rör narkotikamissbruk, måste hans yrkesgärning och teorier, som på många sätt än i dag är härskande, kunna ifrågasättas i ett sammanhang som det nu aktuella. Trots att väldigt hårda ord och offensiva formuleringar har använts har det sammanfattningsvis inte varit fråga om en oförsvarlig publicitetsskada.
Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Endast anmälaren har yttrat sig i nämnden och har anfört sammanfattningsvis följande:
Anmälaren undrar på vilket sätt A:s “yrkesgärning och teorier” idag skulle vara förhärskande. Det enda A skulle hålla med om i dagens narkotikapolitik är förbudet att inneha narkotika, vilket inte är unikt internationellt sett. Det förefaller som om MO tror på de förtal som sprids i narkotikaliberala kretsar om A:s gärning. Genom att låta publikationen i Aftonbladet passera utan att fällas anser jag att MO bidrar till att sanktionera dessa förtal. Helt nyligen publicerades en bok av sociologen [namn angivet] om A, där framkommer med all tydlighet att inget av det som publicerats i Aftonbladet är sant.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot Aftonbladet.