Ämnet för krönikan, hur demonstrationer i Palestinafrågan bevakas och bedrivs, har ett stort allmänintresse. Givet anmälarens position och hur denne agerar i offentligheten måste kritik kunna framföras i en opinionstext.
Aftonbladet, dnr. 25361, exp. nr. 86/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Aftonbladet.
Genom beslut den 7 juli 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Du har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Aftonbladet för en artikel med rubriken Låt inte SD:s trollfabriker provocera och trolla oss, publicerad på aftonbladet.se den 23 juni 2025.
Vad mediet publicerade
Artikeln var en opinionstext på Aftonbladet kultur, skriven av krönikören Mathias Wåg. Den löd:
”Det är en märklig rörelse som fyller våra gator. Palestinarörelsen liknar ingen annan. I tjugoen månader har den svämmat över torg världen över i protest mot Israels folkmord i Gaza. I Sverige finns den i varje stad, med demonstrationer varenda helg. I Stockholm varje dag. Fredligt och utan incidenter. Framtida forskning kommer ägnas åt att försöka förstå dess brokiga sammansättning.
Rörelse kanske är fel ord. Det är ett helt ekosystem av grupper, organisationer och individer, utan något centrum eller ledning. En protestvåg som saknar representation eller röst, ständigt närvarande i allas medvetande men ändå osynlig. Alla pratar om den, ingen pratar med den. Den förekommer aldrig i paneldebatter, det finns inga företrädare som lyfts fram och den bjuds aldrig in till politikerträffar. Inte ens Greta Thunberg är den här rörelsens Greta, dess självklara centrala gestalt. Inget av de stora partierna går i dess manifestationer. Den består bara av gräsrötter, inga toppar.
Här finns ett myller av lokala initiativ, äldre organisationer som Palestinagrupperna, vårdarbetare för Gaza, akademikeruppror med tusentals som vägrar samarbeta med Israels forskning, bojkottkampanjer, queers, barnvagnsmanifestationer, rebellmammor, nya och gamla mikrovänsterpartier och studenter som gör walkouts och tältläger.
Ena dagen samlar Amnesty, Oxfam och Svenska kyrkan tiotusentals rödklädda i en manifestation i Kungsträdgården för att symbolisera en röd linje som passerats, nästa dag samlas Judar för israelisk-palestinsk fred på Gustav Adolfs torg eller Latinos for Palestine på Möllevångstorget.
Det finns ingen svensk rörelse tidigare som haft samma mångkulturella sammansättning. Där palestinier och araber går i täten, men även latinamerikaner och judar. Födda i eller utanför Sverige. Alla klädda i keffiyehn, palestinasjalen. Förorten dominerar manifestationerna.
Det är mycket starka känslor, en våg av rädslor, vanmakt, ilska och sorg över att följa ett livesänt folkmord. Många har släktingar i eller själva flytt från regionen. Självklart finns det även extrema röster och gråzoner, frustration och desperation. Det är ett marginellt fenomen, men det är enda gången som manifestationerna lyfts i media och bryter igenom tystnaden. Det är enbart då de ges utrymme.
’Ta inte Mellanösterns konflikter till svenska gator och torg’, postar statsminister Ulf Kristersson på X. I Svenska Dagbladet varnar ledarskribenten Tove Lifvendahl att Palestinarörelsen har blivit ett hot mot demokratin och i DN:s ledare manar Lilian Sjölund till avståndstagande från en gatuteater som hon tolkar som hot riktade mot Kristersson. Kristdemokraten Alice Teodorescu Måwe kallar demonstranterna vänsternazister och hennes partikollega Nike Örbrink kräver att polisen börjar gripa fler demonstranter och flytta manifestationerna från innerstan. SKMA och extremistjägarna i Doku hårdgranskar talen på demonstrationernas öppna scen efter uttalanden som kan tolkas som antisemitism.
Sverigedemokraterna nöjer sig inte med kritik, de har tagit det ytterligare ett steg.
’Du ser inte ut som någon som betalar skatt’, säger den sverigedemokratiska riksdagspolitikern AA till en av palestina-aktivisterna som dagligen står utanför Riksdagshusets entré på Riksgatan. I flera dagar har även AA ställt sig framför demonstranterna, filmat dem och gjort inlägg på sociala medieplattformen X.
Den 11 juni hade hen med sig ett medieteam. Fotografen NN [namn angivet] följer hen och filmar alla AA pratar med. Diskussionen blir högljudd, rösterna höjs och mobiler trycks upp i ansiktet på varandra. En palestina-aktivists mobil slås i marken. ’Du rör inte mig’, ropar kvinnan åt NN som puttar på henne samtidigt som hen filmar. Därpå knuffas AA:s mobil bort. Med extrema närbilder, hård klippning och upptrissade känslor ser det dramatiskt ut.
Men konflikten är iscensatt. Den har blivit ett stående inslag vid varenda Palestinademonstration. En grupp frilansfotografer kopplade till extremhögern rör sig i klunga kring manifestationerna och försöker skapa reaktioner. De har utvecklat en speciell metod och använder sig själva som ’content’ i sina nyheter, gör inslag om de reaktioner de lyckas provocera fram.
Lördagen 7 juni demonstrerade 30 000 personer i Stockholm mot Israels folkmord och blockader av nödsändningar till Gaza. NN var också där, med en stor Israelflagga och sina fotografkollegor. Provokationen gav de bilder NN behövde. En fredlig massdemonstration kan skildras som arga, skrikande och knuffande människor om man filmar ur en viss vinkel.
Det här är en medveten strategi. Filmerna har en tydlig beställare, Sverigedemokraternas närstående mediekanal Riks. I april 2024 kunde TV4:s Kalla Fakta visa hur Riks och Sverigedemokraterna drev en gemensam trollfabrik, som producerade egna filmer och memer som spreds genom konton med dold avsändare i sociala medier. Trollfabriken har nu ersatts av en videofabrik, en frilanspool av fotografer som skapar filmade provokationer.
Och de får spridning. Efter händelsen vid riksdagsentrén producerade Riks sju inslag närmaste dygnet. Statsminister Ulf Kristersson spred själv AA:s post med NN:s film.
Allt det här är bra att ha i bakhuvudet när vi hör opinionsbildarna från höger kräva hårdare tag mot palestinademonstranter. Det finns ett mönster i hur bilden av aktivisterna som våldsamma skapas. Låt inte Sverigedemokraternas trollfabrik trolla oss igen i sin nya roll som videoprovokatörer.
Det finns ett enkelt sätt att bemöta extrema åsikter. Det är att inte göra dem till debattens centrum och låta dem känneteckna hela rörelsen. Att inte falla för provokationerna och vara medveten om de provokatörer som försöker utnyttja situationen. I stället måste vi klara av att lyfta den mångfald som aldrig får höras. Bjuda in myllret på gatan till samtal, paneler och intervjuer, som nu är röstlösa. Och aldrig tappa fokuset: det pågår ett folkmord som måste stoppas.”
Anmälan (i sammanfattning)
Du pekades ut med namn i ett laddat och politiserat sammanhang. Påståenden om din roll, dina motiv och dina eventuella kopplingar till politiska kampanjer var felaktiga, saknade belägg och hade framförts utan att du kontaktats för en kommentar. Publiceringen hade orsakat personlig skada och innebar en reell säkerhetsrisk.
Du var inte en offentlig person och ansåg att artikeln bröt mot flera delar av det pressetiska regelverket.
Felaktiga och obevisade påståenden
Artikeln utmålade dig som en aktör i en samordnad trollkampanj, med kopplingar till Sverigedemokraterna. Du hade inga sådana kopplingar, och uppgifterna var helt grundlösa. Du hade inte heller givits möjlighet att bemöta anklagelserna före publicering.
Utpekande av privatperson utan allmänintresse
Du var inte en makthavare, opinionsbildare eller offentlig aktör. Ändå namngavs du i ett sammanhang där du utmålades som en del av hatkampanjer. Det skedde utan någon tydlig koppling till artikelns kärna och saknade publicistisk motivering. Det fanns inget allmänintresse i att nämna dig vid namn.
Fakta och opinion blandades samman
Trots att artikeln publicerades på kultursidan framfördes påståenden om dig som om de vore sakförhållanden – inte åsikter eller spekulationer. Inga källor redovisades. Läsaren lämnades med intrycket att du faktiskt var del av en organiserad påverkanskampanj.
Yrkesroll och trovärdighet
Du var verksam journalist med presslegitimation utfärdad av Svenska Journalistförbundet. Du arbetade som fotograf och skribent och har aldrig prickats eller dömts i någon yrkesetisk prövning.
Det var särskilt allvarligt att du, som yrkesperson inom det pressetiska systemet, hängdes ut utan att bli kontaktad eller ges möjlighet till genmäle. Det undergrävde det förtroende som borde råda mellan kollegor i branschen.
Händelseförloppet och polisanmälan
Det händelseförlopp som skribenten beskrev i artikeln stämde inte överens med verkligheten. Det fanns videodokumentation av det aktuella skeendet, och den visade tydligt en helt annan bild än den som målades upp i artikeln.
I själva verket utsattes du för ett överfall – en händelse som var polisanmäld. Genom att förvränga verkligheten, och dessutom utmåla dig som angripare, agerade skribenten i strid med pressetiska krav på saklighet och återhållsamhet.
Det var särskilt anmärkningsvärt att Aftonbladet publicerade detta utan någon form av faktakontroll eller kontakt med dig.
Det här handlade inte bara om dig. Det handlade om en utveckling där kultur- och opinionssidor användes för att peka ut enskilda individer utan faktagrund, där gränsen mellan journalistik och aktivism suddades ut, och där integritetsoffer blev redaktionellt material. Denna typ av publicering förtjänade granskning – inte bara för din skull, utan för publicistikens trovärdighet.
Medieombudsmannens bedömning
MO ska pröva om du utsatts för en oförsvarlig skada av det som publicerats.
Först kan konstateras att det handlar om en opinionstext, vilket tydligt framgår av publiceringen. Det har betydelse för bedömningen. I en krönika ska det vara högt i tak att framföra sina åsikter. Ett tillspetsat språk tillåts i större utsträckning jämfört med till exempel en nyhetstext, även om det så klart inte går att påstå vad som helst om en person.
Centralt för om du ska behöva tåla kritiken och det som påstås i krönikan är din ställning. Såvitt jag förstår saken har du ingen formell maktposition i samhället. Däremot är du en känd journalist/fotograf och sedan lång tid tillbaka profil inom högerradikala kretsar. Du har tiotusentals följare på sociala medier inför vilka du opinionsbildar frekvent.
Ämnet för krönikan, hur demonstrationer i Palestinafrågan bevakas och bedrivs, har ett stort allmänintresse.
Även om du får skarp kritik i texten är min sammantagna bedömning att du har att tåla den. Givet din position och hur du agerar i offentligheten så måste kritik kunna framföras mot dig på krönikeplats. I opinionstexter råder inte samma rätt för kritiserad part till ett bemötande, men det går alltid att vända sig till tidningen med önskan om ett genmäle. Det är sedan upp till ansvarig utgivare om ett sådant genmäle ska publiceras eller inte.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag inte att den skada utsatts för i publiceringen varit oförsvarlig. Ärendet skrivs därför av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat till nämnden och anförde bl.a. följande. MO hänvisar till att hen har ”tiotusentals följare” i sociala medier. Hens huvudsakliga plattform är Twitter/X som endast används av cirka 5 procent av den svenska befolkningen. Det finns inte belägg för att hen tillhör ”högerradikala kretsar”. MO skriver att det finns ett stort allmänintresse i hur Palestinafrågan bevakas men den anmälda artikeln analyserar inte sakligt Palestinafrågan – den använder ämnet som en förevändning för att rikta ett personangrepp mot anmälaren.
Mediet har beretts tillfälle att yttra sig men har inget ytterligare att tillägga.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Aftonbladet.
I beslutet har deltagit ordförande Linda Haggren samt Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Göran Ellung, utsedd av TV4, Eva Landahl Kihlman, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Gertrud Åström, Anders Forkman, Per Lyrvall och Eva Lindström representerande allmänheten.
Dessutom har ledamoten Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, närvarat vid ärendets behandling.