Exp nr 21/2009 Norrländska Socialdemokraten
En person som varit rektor i ett litet samhälle fick delvis tåla publiceringar som orsakat denne en publicitetsskada. Det var dock oförlåtligt att tidningen inte låtit rektorn komma till tals. Tidningen hade inte visat en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Publiceringarna
Den 12 och 30 januari 2008 publicerade Norrländska Socialdemokraten (NSD) artiklar med rubrikerna Avskedad (ortsnamn)-lärare blev rektor i Västerbotten respektive Varnad lärare blev rektor – och får sluta igen. Tidningen hade även under perioden december 2005 t.o.m. november 2007 publicerat artiklar som handlade om den aktuelle läraren.
Publiceringen den 12 januari 2008 handlade om att en lärare som Norrländska Socialdemokraten förut skrivit om nu hade fått arbete som rektor på en skola i X kommun. Kommunen namngavs.
I artikeln redogjordes inledningsvis för vad tidningen tidigare publicerat om mannen. Bl.a. hade läraren efter flerårig kritik från elever varit föremål för utredningar. Medan en av utredningarna pågick hade han inte tillåtits att undervisa. När han återgick till arbetet tilläts han inte arbeta ensam med eleverna. Han hade dömts för vårdslöshet i trafik och polisanmälts för sexuellt ofredande av en minderårig elev. Då målsäganden inte kom till rättegången lades dock åtalet om sexuellt ofredande ned. Till följd av allt detta hade läraren avstängts från sitt arbete och sedermera avskedats av kommunen. Efter tvisteförhandling med facket valde han dock att säga upp sig själv.
Läraren arbetade nu som rektor i en annan kommun. Skolchefen där sade att man innan rektorn anställts bl.a. hade begärt utdrag från brottsregistret och kontrollerat referenser. Att mannen inte fått undervisa elever ensam hade inte framkommit.
– Jag ska kontakta vår personalchef och diskutera hur vi ska hantera det här utifrån den information vi har fått, sade skolchefen.
I publiceringen den 30 januari 2008 angavs att läraren som anställts som rektor i X kommun nu hade fått avsluta sin anställning där. Tidningen hade i flera tidigare artiklar beskrivit de problem som funnits kring den aktuelle läraren. Han hade fått sin första skriftliga varning av Y kommun (namngavs) år 1997 och problemen hade bara fortsatt efter det.
En extern utredning som gjorts av en konsult hade visat på att det fanns en omfattande kritik mot mannen. Ett stort antal elever hade skolkat för att slippa gå på hans lektioner. Kvinnliga elever berättade att de kände obehag och att läraren hade följt efter dem om de försökt gå undan. Även lärare talade om olämpliga kommentarer som fällts avseende kvinnliga elever. Vidare framkom det i utredningen att överviktiga elever ifrågasatts av läraren. En del elever var rädda för hans attacker, utbrott och otrevliga sätt.
Skolledningen hade erbjudit läraren ekonomisk ersättning för att sluta, men det tackade han nej till. Han stannade på skolan men fick inte undervisa elever ensam eller sätta betyg.
Då läraren polisanmäldes för sexuellt ofredande ville arbetsgivaren sparka honom. Det hade slutat med att han sade upp sig själv. Åtalet för sexuellt ofredande lades dock ned på grund av att målsäganden inte kom till rättegången. Läraren hade tidigare dömts för vårdslöshet i trafik.
För en tid sedan hade framkommit att läraren fått anställning som rektor i X kommun. Nu skulle hans provanställning där avslutas den sista mars. Under tiden fram till dess skulle han ha andra arbetsuppgifter.
Kommunchefen sade att beslutet att avsluta provanställningen grundade sig på en helhetsbedömning. Vad som framkommit i medierna, tillsammans med situationen på skolan och för föräldrar och elever, hade lett fram till beslutet. Arbetstagarorganisationerna var eniga om beslutet. Även läraren var ense med kommunen om att det var bäst att han slutade.
Kommunchefen sade vidare att man i fortsättningen skulle se över rekryterings-processen och kanske ta fler referenser.
Anmälan
A anmälde Norrländska Socialdemokraten till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han var den omskrivne läraren. I publiceringarna målades han upp som en dålig människa och lärare, i avsikt att svärta ned hans rykte. Tidningen bedrev en personförföljelse av honom och rapporteringen saknade allmänintresse.
De nedsättande och kränkande skriverierna hade pågått ända sedan år 2005 och tagit ifrån honom hans möjlighet att försörja sig. På grund av publiceringarna hade A varit tvungen att flytta från sin hemstad. Trots att han flyttade och började ett nytt arbete som rektor fortsatte tidningen att skriva om honom. Rapporteringen ledde till att hans anställning upphörde. Han var förtvivlad över den situation som tidningen försatt honom i. A och hans familj mådde mycket dåligt av publiceringarna.
Även om tidningen inte namngav A kunde läsarna identifiera honom eftersom han varit en känd idrottsledare på orten.
Artiklarna innehöll diverse felaktigheter. Bl.a. angav rubriken den 12 januari att A avskedats från sin tjänst som lärare i Y, vilket var fel då han sagt upp sig själv. Rubriken den 30 januari innehöll det felaktiga påståendet om att läraren hade fått en varning av kommunen. Vidare fick han undervisa barn ensam, men han hade inte haft något ensamt elevansvar. Det var fel att den omskrivna bilolyckan kopplades ihop med hans arbete som lärare. Dessutom gjorde tidningen antydningar om att han var skyldig till sexuellt ofredande, trots att tingsrätten ogillat åtalet.
NSD hade inte kontaktat A för att få dennes kommentarer. Elevers åsikter presenterades som om de vore fakta, när de egentligen bara var tyckanden och påhitt. Tidningen hade heller inte skrivit någonting om det stöd som läraren hade fått från elever, föräldrar och personal. Det var uppenbart att tidningen hämtat sina uppgifter från hans tidigare arbetsgivare, Y kommun. Genom publiceringen hade sekretessbelagda uppgifter om honom offentliggjorts.
Tidningens yttrande
Norrländska Socialdemokraten anförde bl.a. följande. Händelserna rörande anmälaren och hans arbete som lärare i Y hade väckt stor uppmärksamhet. Elever hade varit rädda för läraren och föräldrar varit oroliga för vad som hände på skolan.
När läraren fick anställning som rektor på en skola i Västerbotten var det av stort allmänintresse att rapportera om det. Att det var relevant att publicera uppgifterna styrktes av att skolledningen i X därefter omprövade sitt anställningsbeslut och bestämde sig för att förbättra sin rekryteringsprocess.
I artiklarna redogjordes för anmälarens nya anställning och för skolledningens agerande. Publiceringarna var en självklar uppföljning av det som tidigare rapporterats om läraren, särskilt eftersom läraren hade fått arbetsledande uppgifter med större ansvar för elever än tidigare.
Anmälarens kommentarer
A tillade bl.a. följande.
Den skriftliga varning som A fått av Y kommun under år 1997 hade återtagits under nästföljande år. Kommunens skrivelse med angivande av detta bilades PO-anmälan.
Efter skriverierna i NSD var det omöjligt för A att få arbete i Norrbotten. Han var arbetslös och vågade inte söka någon ny tjänst av rädsla för att tidningen skulle få vetskap om det och fortsätta sina trakasserier.
Genom att felaktigt beskriva hur skolan i Västerbotten hade förändrat sin rekryteringsprocess efter att den anställt A ville tidningen ge sken av att han var en dålig lärare. Att skolan lät anmälarens provanställning upphöra berodde inte på att han var oduglig som lärare, utan på att han var föremål för ett stort massmedialt intresse.
Tidningen skrev inte att tingsrätten ogillade åtalet om sexuellt ofredande, utan antydde istället att A var skyldig och att han skulle ha dömts om målsäganden kommit till förhandlingen.
Det fanns ingen grund för det som NSD påstod att anmälaren gjort sig skyldig till. Exempelvis byggde påståendet om anmälarens olämpliga uppträdande på uttalanden från elever i en klass som inte ville ha honom som lärare. Utifrån felaktiga antaganden hade tidningen drivit en smutskastningskampanj mot anmälaren som han inte ens fått bemöta. Mot bakgrund av att A inte begått något brott och inte heller var olämplig som lärare fanns det inget allmänintresse som kunde försvara publiceringarna.
PO:s bedömning
I beslut den 9 oktober 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
För att PO ska kunna pröva en anmälan krävs att den inkommer inom tre månader från publiceringen. I detta fall har anmälan mot publiceringarna under perioden december 2005 t.o.m. november 2007 inkommit för sent och omfattas inte av PO:s prövning.
Som rektor på en liten ort har A haft en ställning som gör att han haft stort inflytande på inte minst unga personers liv. Att rapportera om rektorns bakgrund har således haft ett allmänintresse.
Klart är att anmälaren redan i den första publiceringen är utpekad. Det är en liten ort och det anges att mannen är rektor. Det kan inte rimligtvis ha funnits många nya rektorer på orten och ett stort antal personer måste därför ha förstått vem artiklarna handlade om.
I den senare publiceringen, som handlar om att rektorns anställning upphört, är A än mer utpekad. Samtidigt späder tidningen på med mycket integritetskränkande uppgifter ur sekretessbelagda dokument, i en situation där anmälaren redan fått lämna sin tjänst. Det är pressetiskt tvivelaktigt att tidningen fortsatt att avslöja detaljer om lärarens bakgrund även efter det att hans anställning som rektor upphört.
Att A utsatts för en allvarlig publicitetsskada står alldeles klart. På grund av hans ställning som rektor i ett litet samhälle måste A åtminstone delvis tåla den. Oförlåtligt är dock att tidningen inte låtit honom komma till tals. NSD borde ha kontaktat anmälaren för dennes kommentarer.
Enligt min mening har Norrländska Socialdemokraten i detta fall inte visat en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och bör därför klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd (PON).
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
A har anfört bl.a. följande. Tidningen har inte vid något tillfälle kontaktat honom för kommentarer. Beskyllningar mot honom har återgetts okritiskt. Varningen år 1997 åter¬togs eftersom det saknades saklig grund för att meddela honom varning. Efter anmälan om sexuellt ofredande varslades A om avsked. Följden blev att A sade upp sig själv. Åtalet ogillades sedermera.
Tidningen har anfört bl.a. följande. Reportern sökte A men han gick inte att nå. En facklig företrädare intervjuades då i stället. Problemen på skolan var väl kända bland alla som kunde identifiera A utifrån artiklarna. En utdelad varning är en varning även om den återtas något år senare. Skolledningen hade beslutat att avskeda A varefter det blev en facklig uppgörelse som innebar att A sade upp sig.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen genom publiceringen har brutit mot god publicistisk sed.