Exp nr 63/2006 Dagens Nyheter
En artikel om TV-programmet “Könskriget” innehöll känsliga uppgifter om en ung flickas mentala hälsa.
Publiceringarna
Dagens Nyheter hade den 27 maj 2005 i kulturdelen en artikel med kritik mot det uppmärksammade teveprogrammet “Könskriget” av producenten Evin Rubar, som sänts i SVT i mitten av maj. De ansvariga för programmet hade enligt artikeln inte varit källkritiska, hade beskrivit vissa förhållanden fel och använt sig av olämpliga arbetsmetoder.
Artikeln uppehöll sig i några avsnitt vid den roll en av de medverkande hade i programmet. Hon hade framträtt i bild och uttalat sig om sina erfarenheter av att av arrangörerna för ett kvinnoläger i Västerbotten ha blivit förd till Norge efter ett påstått hot från ett satanistiskt nätverk av pedofiler. Liksom i teveprogrammet nämndes denna kvinna i artikeln vid sitt rätta förnamn, (här A.), medan efternamnet utelämnades. De ansvariga för färden ville enligt artikeln att hon skulle åka tillbaka till Sverige. Men hon hade bönat och bett att få stanna. Hon ville inte åka hem till sin tomma lägenhet i Skåne. En annan av lägerdeltagarna som också ingick i den grupp som for till Norge ansåg att det var tydligt att A. ville vara kvar hos dem och att hon mådde bättre då.
Vidare stod det i DN-artikeln att det var A. som stod i fokus i “Könskriget”:
“Det är (A.) som pratar om knivar, hot och tabletter. Det är (A.) som vittnar om att hon har hållits instängd mot sin vilja. Efteråt ångrar hon sig – hon försöker kontakta de tre medarbetarna men lyckas bara nå två. För en av dem berättar hon att hon blivit totalt utnyttjad av SVT, hon förstår inte hur journalisten har fått tag i hennes telefonnummer. Plötsligt en dag har tv-teamet stått utanför hennes dörr i Skåne. (A.) mår dåligt och vet inte efteråt vad hon egentligen har sagt. SVT flyger upp henne till Stockholm för att hon skall se på den inspelade intervjun. Så fort hon kommer till Stockholm hamnar hon på (en i artikeln namngiven) psykakut. Det är där SVT och Evin Rubar, tvärtemot den journalistiska etik som säger att man inte skall utnyttja psykiskt sjuka, missbrukande eller labila individer, håller kontakten med henne.”
Artikeln utmynnade i omdömet att en redaktion som struntade i källkritik, undvek att höra alla parter och utnyttjade personer med psykiska och fysiska problem hade dåliga förutsättningar att prestera värdefulla debattinlägg.
Efter ett bemötande från SVT av artikeln om “Könskriget”, infört den 28 maj, publicerade DN den 1 juni en replik. Där stod bl a att A. under tiden i Oslo shoppade och plockade jordgubbar medan andra i gruppen som flytt från Sverige förhördes sedan de polisanmält att de var hotade. Till slut hade hon åkt på semester med den person som tagit hand om henne i den norska huvudstaden.
Debatten fortsatte den 10 juni där DN bl a skrev att hela den sensationella berättelsen i teveprogrammet byggde på utsagor från två personer. Den ena var en norska och den andra “en instabil ung flicka”.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. genom Evin Rubar som ombud. A. ansåg att DN i artikeln den 27 maj beskrivit henne som en person som ljög, att hon velat ta tillbaka vad hon sagt i teveprogrammet och att hon var fysiskt och psykiskt instabil. Påståendena gjordes utan att tidningen någonsin kontaktat henne. Hon kände sig mycket kränkt. Framställningen byggde på uppgifter från en person som tvingat henne med på flykten och som hon polisanmält för olaga frihetsberövande. En annan uppgiftslämnare var en av de kvinnor som liksom anmälaren deltog i kvinnolägret.
Anmälaren hade inte bett att få stanna i Norge. Hon hade tvärtom bett att få åka hem. Hon hade inte velat ta tillbaka sina uttalanden i “Könskriget”. Däremot hade de som var lägerledare och även ledde flykten till Norge försökt förmå henne att ta avstånd från vad hon sagt. Hon var också kritisk mot det som skrivits i olika avsnitt i artikeln om hennes fysiska och psykiska hälsa. I artikeln den 1 juni vände hon sig mot påståendet att hon shoppat, plockat jordgubbar och till sist åkt på semester medan en annan i gruppen hade kontakter med polisen. Hon framförde att tiden i Norge var det hemskaste hon varit med om. Hon mådde jättedåligt och fick självmordstankar. Shoppa och plocka jordgubbar hade hon äntligen fått göra när lägerledningen åkt.
I publiceringen den 10 juni vände hon sig mot att hon blivit kallad “en instabil ung flicka”, fortfarande utan att tidningen talat med henne. Hon bodde på en liten ort där alla kände alla. De flesta hade sett reportaget i SVT. När DN beskrivit henne som psykiskt labil och hävdade att hon hittat på allt visste hon inte vad folk skulle tänka om henne. Hon kände sig kränkt och utskämd.
Tidningens svar
Dagens Nyheter påpekade att anmälaren kunde identifieras av allmänheten genom att hon framträtt med förnamn, ansikte och röst i teveprogrammet.
DN hade återgett hennes riktiga förnamn men av hänsyn till hennes utsatta situation avstått från bildpublicering.
I teve hade hon själv berättat att hon mått dåligt och umgåtts med självmordsplaner. Programmet hade förmedlat intrycket av en person i ytterst dålig psykisk kondition. Det hade uppenbarligen skett med hennes samtycke. Det var inte DN som lämnat ut henne. Hon hade själv valt att träda fram.
Tidningen hade inte anklagat henne för att ljuga. Det stod ingenstans. Att det stått i en av artiklarna att man inte skall utnyttja psykiskt sjuka, missbrukande eller labila individer var inte att utpeka anmälaren som psykiskt sjuk eller missbrukare. Däremot hade DN liksom teveprogrammet understrukit att hon kunde vara labil eller i obalans. Eftersom hennes berättelse var avgörande för att styrka sanningshalten i programmet hade tidningen tagit upp detta till diskussion. Det skulle inte ha skett om inte anmälaren beskrivit sig själv på det sätt som skedde i “Könskriget”.
DN hade inte haft för avsikt att med nedvärderande omdömen utpeka anmälaren för någonting. Men hon måste trots sina upplevelser tåla att hennes berättelse kommenterades i opinionsjournalistik sedan hon offentligt redogjort för sina upplevelser. Anmälaren hade inte begärt rättelse i DN. Programproducenten hade två gånger fått omfattande utrymme i tidningen.
Dagens Nyheter hade också kritiska synpunkter på anmälarens val av ombud.
Anmälarens kommentar
Anmälaren uppfattade att tidningen ansåg att hon fick tåla att utpekas som lögnare och psykiskt sjuk och att det sedan var hennes sak att kontakta tidningen, inte tvärtom.
DN:s redogörelse, i den första artikeln, för flykten till Norge inleddes med orden “Detta är sanningen om helvetesflykten till Norge”. Eftersom anmälarens egen version av flykten skilde sig från det tidningen ansåg vara sanning måste det tolkas som att hon ljög. Hon menade också att hon blivit utpekad som psykiskt sjuk och inte bara som labil. Det hon sagt om hur hon mådde gällde tiden för flykten till Norge. Det innebar inte att hon beskrev sig själv som labil idag.
Hon undrade varför ingen från tidningen kontaktat henne inför artiklarna för att fråga vad hon själv hade att säga. Efter publiceringarna ville hon inte tala med några journalister. Då orkade hon inte, hon ville bara vara i fred.
PO:s bedömning
I beslut den 24 november 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande:
Anmälaren har gjort vissa antaganden om vilka muntliga källor tidningen använt sig av och DN har haft synpunkter på anmälarens val av ombud. Ingendera frågan är föremål för PO:s bedömning.
Eftersom anmälaren framträdde i bild och med egen röst och rätt förnamn i “Könskriget” har hon blivit utpekad när DN analyserat hennes berättelse och använt förnamnet. Ingen pressetisk kritik kan riktas mot det förfarandet.
Tidningen har gjort anspråk på att berätta sanningen om “helvetesflykten” till Norge. Denna påstådda sanning skiljer sig från anmälarens berättelse. Jag delar anmälarens åsikt att det måste tolkas som att DN anser att hon farit med osanning. Redan det har vållat henne en publicitetsskada.
I fokus för den pressetiskabedömningen måste dock tidningens uppgifter om anmälarens hälsotillstånd ställas. Dagens Nyheter har lämnat flera djupt integritetskänsliga uppgifter om framför allt hennes påstådda psykiska hjälpbehov och psykiska status. I den första artikeln nämns med namn den psykakut som hon enligt tidningens källor uppsökt. I meningen efteråt resoneras om att SVT inte respekterat den journalistiska etik som säger att man inte skall utnyttja psykiskt sjuka, missbrukare eller labila individer. Tidningen har inte uttryckligen utpekat henne som psykiskt sjuk men gjort en nära och tydlig koppling mellan henne och psykisk ohälsa. Ytterligare en referens till psykiska problem förekommer i samma artikel. I den tredje artikeln talas om anmälarens instabilitet.
Dessa upprepade anspelningar på anmälarens hälsotillstånd har vållat henne en avsevärd publicitetsskada. Det finns inget allmänintresse som gör den ursäktlig. En källkritisk och etisk analys av tevefilmen “Könskriget” hade kunnat göras utan de utpekande och integritetskänsliga uppgifterna.
Artiklarna har ett opinionsbildande syfte. Men de gör anspråk på att inte bara driva en kritisk tes utan också på att redovisa sanningen i dokumentär bemärkelse. Beskrivningen av de integritetskänsliga aspekterna bygger i avgörande utsträckning på andrahandsuppgifter. Att anmälaren själv inte fått möjlighet att samtidigt bemöta och kommentera dem utgör också en avvikelse från god publicistisk sed.
Dagens Nyheter bör därför få pressetiskt klander. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd m.m.
Tidningen anförde att den inte lämnat integritetskänsliga uppgifter om anmälarens hälsotillstånd på ett sådant sätt och i en sådan omfattning att tidningen förtjänade klander. DN hade i enlighet med vad som hade skildrats i dokumentären reflekterat kring frågan om A.:s psykiska tillstånd, eftersom hon själv i TV-programmet gjort ett flertal uttalanden om sin psykiska status. Det var inte detsamma som att utpeka henne som psykiskt sjuk. Tidningen hade endast understrukit att A. kunde vara labil eller ur balans. Det hade inte stått i tidningen att A. ljugit. – DN avslutade med att framhålla att Evin Rubar var part i målet. Hon agerade ombud för den person som utgjorde den avgörande källan för hennes starkt ifrågasatta och hett omdebatterade produktion.
A. fick del av tidningens yttrande.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Yrkesetiska frågor för journalister ligger vid sidan av publiceringsreglerna i det pressetiska regelverket och faller utanför nämndens uppgifter att pröva. A.:s val av ombud är inte heller en fråga för nämnden. En annan sak är att nämnden när den skall bedöma ärendet inte kan underlåta att konstatera att ombudet också har ett eget intresse av att vända sig mot tidningens kritiska publicering mot hennes program. Anmälningen blir därmed i ytterligare ett hänseende en inlaga mot tidningen.
Anmälaren har själv först framträtt i det uppmärksammade TV-programmet med dess skildring av bl.a. hennes personliga förhållanden. Tidningens uppföljande artiklar har haft ett opinionsbildande syfte. De har tagit sin utgångspunkt i anmälaren och hennes personliga förhållanden och berör trovärdigheten i hennes berättelse. Som PO anfört har vissa inslag i artiklarna medfört en publicitetsskada för A, däribland uppgifterna om att A. hamnat på en psykakut.
Nämnden ansluter sig också i övrigt till de skäl PO åberopat som grund för att publiceringarna bör klandras. Nämnden finner att tidningen åsidosatt god publicistisk sed.
Skiljaktig mening
Ordförande Johan Hirschfeldt samt ledamöterna Björn Fjaestad och Lotty Nordling var av skiljaktig mening och anförde:
Vi instämmer i majoritetens uppfattning att A:s val av ombud inte är en fråga för nämnden. Vid vår bedömning kan emellertid inte heller viunderlåta att konstatera att ombudet också har ett eget intresse av att vända sig mot artiklarna i Dagens Nyheter.
“Könskriget” var 2005 års mest omtalade och omdebatterade tv-program i Sverige. Såväl själva tv-programmet som den efterföljande samhällsdebatten innehöll uttryck för starka känslor och profilerade åsikter. Namngivna individer – både sådana som uttalade sig i programmet och andra – fick i debatten utstå hård kritik. Artiklarna i Dagens Nyheter ingick i denna omfattande och ofta omilda samhällsdebatt, och de måste till sitt innehåll och sina formuleringar – liksom till hur de uppfattades vid publiceringstillfället – ses mot denna bakgrund.
Ett av ämnena för Dagens Nyheters artiklar var medieetik. Publiceringarnas kanske viktigaste kritik mot tv-programmet var att dess producenter intervjuade A när hon var så psykiskt labil att hon strax därefter togs in på en psykakut, där tv-teamet fortsatte att föra samtal med henne. Att för tidningens läsare ta upp denna kritikpunkt utan att i artikeln konkret gå in på detta förhållande hade inte varit görligt.
De anmälda publiceringarna i Dagens Nyheter kan ses som svar på påståenden som redan framförts, nämligen i tv-programmet. Tidningen underlät dock att inför debattartikeln i det kontroversiella ämnet ge personer som nämns i texten möjlighet att samtidigt bemöta och kommentera debattartikelns teser. Det finns skäl som talar för att A. borde ha fått denna möjlighet. DN:s redaktion har emellertid berett omfattande replikplats för tv-programmets upphovsmän, varav en är A:s ombud i ärendet hos nämnden.A har varken själv eller genom sitt ombud begärt plats för rättelse eller genmäle.
Artiklarna i DN var angelägna ur den synpunkten att de, genom att använda andra källor än de som intervjuades i tv-programmet, gav en alternativ verklighetsbild till den som förmedlades i tv-programmet. Debattartiklar i dagsaktuella frågor som är så omstridda som detta tv-program bör kunna åtnjuta betydande frihet i tonfall och ordval och ändå rymmas inom god publicistisk sed. Denna frihet kan bland annat innebära att kontroversiella uttalanden och verklighetsbeskrivningar som offentliggjorts i andra medier uttryckligen ifrågasätts. Mot bakgrund av det anförda anser vi, trots att en publicitetsskada obestridligen åsamkats A., att tillräckliga skäl för att rikta pressetiskt klander mot Dagens Nyheter inte föreligger.
Suppleanten Randi Mossige-Norheim, som inte deltog i nämndens beslut, lät som sin mening anteckna att hon ansluter sig till denna skiljaktiga mening.