Barometern-OT bröt mot god publicistisk sed, när tidningen ingående redogjorde för vad som sas i ett samtal till SOS Alarm.
Barometern-OT, dnr. 25598, exp. nr. 31/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Barometern-OT för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 17 februari 2026 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Barometern-OT.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artikeln Befäl ”tänkte fel” – person [könstillhörighet angiven] dog i lågorna trots brandkår på plats, publicerad på barometern.se den 28 augusti 2025 och i papperstidningen samma dag.
Vad mediet publicerade
Ingressen
”I 36 minuter och 37 sekunder pågår larmsamtalet där en person vädjar om hjälp. Hen har vaknat av att det brinner i huset, men är nyopererad och kan inte ta sig ut. Men hen räddas aldrig, utan avlider i sin säng. Detta trots att räddningstjänsten är på plats i 20 minuter medan personen fortfarande lever. Enligt en internutredning ’fastnade befälen i en felaktig tankeloop’ – att ingen i huset kunde vara vid liv, trots att de fick information om det pågående larmsamtalet.”
Artikeltexten (i sammanfattning)
Artikeln beskrev händelseförloppet vid branden samt den internutredning som gjorts och som kom fram till att räddningstjänsten agerat felaktigt.
Den del av textens om var av särskild vikt i detta ärende löd:
”Klockan 02.11 på natten den 13 juni ringer en person själv in till SOS alarm. Hen bor i ett rött trähus öster om X-ort och har vaknat av sin brandvarnare. Personen kan höra hur det knastrar utanför sovrummet och ser också att det kommer ljus rök. Hen berättar för larmoperatören att hen nyligen har opererat lårbenet och inte kan ta sig upp själv ur sängen. Sovrummet där personen befinner sig har öppet fönster och är på nedre botten då det handlar om ett enplanshus.
Samtalet mellan personen i det brinnande huset och SOS alarm är delvis återgivet i en olycksutredning från Räddningstjänsten i Sydost.
Enligt utredningen uppmanar operatören personen att försöka ta sig ut genom det öppna fönstret, men hen säger att hen inte orkar och att hen har så ont i sitt ben.
’Snälla kom och hjälp mig’, ber personen och säger att det börjar bli varmt om benen.
I samtalet hörs tydligt hur elden knastrar och sprakar i bakgrunden. När räddningstjänsten kommit fram till platsen hostar personen och säger att det är jobbigt: ’Snälla kom nu, det sprakar så mycket runt mig’.
Operatören frågar för kanske tredje gången var personen befinner sig och hen svarar återigen att hen är i sitt sovrum med öppet fönster på baksidan.
25 minuter in i samtalet berättar hen att det nu brinner i sängen och att det gör ont i benen. Hen är ledsen, men hen pratar fortfarande obehindrat och säger: ’Snälla, kom och hjälp mig. Kom till mitt öppna fönster’.
Efter 34 minuter kan personen fortfarande prata, men säger att det är svårt. Men det blir det sista hen säger. Efter 36 minuter och 37 sekunder bryts samtalet.
När personen inte längre är kontaktbar har räddningstjänsten varit på plats utanför enplansvillan i 20 minuter.
I räddningstjänstens interna olycksutredning skriver utredaren att det var många bakgrundsfaktorer som ledde till att man misslyckades med att rädda personens liv.”
Texten fortsatte därefter att beskriva hur räddningstjänst på plats, trots samtalet med larmoperatören, inte förstod att det fanns en person vid liv inne i villan. Man lät den brinna ned och inledde inga insatser för att rädda någon person i huset, visade den internutredning som gjorts.
Anmälan
NN, anmälaren, var anhörig till NA som förolyckades branden i sitt hem i region Y den 13 juni 2025. Anmälaren framhöll i huvudsak följande.
Barometern publicerade en omfattande artikel med räddningstjänstens utredning utan att meddela de anhöriga. Utredningen var okänd för dem.
Anmälaren ansåg att Barometern-OT inte följt de publicitetsregler som fanns för journalister. Tidningen hade inte respekterat enskildas privatliv. Det kunde inte heller ligga i allmänhetens intresse att läsa en så omfattande redogörelse av händelseförloppet där NA:s samtal till SOS-alarm citerades.
Familjen hade en begravningsceremoni för NA den 28 augusti. Barometerns artikel samt Räddningstjänstens utredning slog ner som en bomb. Det var chockerande, makaber läsning för de anhöriga, det vill säga anmälaren och hens anhörigas sex barn.
Mediets svar
Mediet svarade genom Anders Enström, chefredaktör och ansvarig utgivare.
Inledningsvis ville han visa stor förståelse för att de anhöriga blev upprörde när de fick läsa om utredningen i tidningen, utan att de kände till att den existerade.
Det var dock kritik som främst måste riktas mot räddningstjänsten, som inte informerat anhöriga, vare sig under utredningens gång eller efter att den blev klar. Utredningen blev offentlig den 18 augusti och publiceringen gjordes den 28 augusti.
Det var ur flera perspektiv inte rimligt att avkräva att medier i förväg skulle informera anhöriga om kommande publiceringar, där innehållet byggde på offentliga handlingar.
I en uppföljande artikel två dagar senare sa också räddningschefen:
– Det är helt enkelt en miss från vår sida. Det finns inget annat att säga. Vi skulle givetvis ha säkerställt att de fick informationen innan.
Den 9 september 2025 publicerade tidningen en intervju där den träffat flera av barnen, som var kritiska till räddningstjänstens agerande. I artikeln sa sonen:
– Jag tror inte vi hade fått reda på vad som hände om ni inte hade skrivit om det här. Jag får känslan av att räddningstjänsten försökte mörka det.
Det kunde vara värt att notera att inget av de sex barnen hittills framfört kritik mot publiceringen, däremot mot Räddningstjänst Sydost, som man också valt att polisanmäla.
I anmälan ifrågasattes också om allmänintresset var tillräckligt stort för att motivera den detaljerade beskrivningen av händelseförloppet. Utgivaren ansåg att allmänintresset var mycket stort. Bränder med dödlig utgång var ovanliga och engagerade människor på många nivåer. Anhöriga berördes så klart mest, men också andra människor i lokalsamhället påverkades. Hur väl brandkåren fungerade var en trygghetsfråga för hela samhället.
Räddningstjänstens utredning var också anmärkningsvärd på många sätt. Den belyste allvarliga brister under räddningsinsatsen, framför allt när det gäller bedömningen av om personen befann sig i huset, och om det var möjligt att rädda hen. För att läsarna skulle förstå vad som gått snett och vad kritiken bestod i, krävdes en relativt detaljerad beskrivning av händelseförloppet. Och det var först när man fick ta del av samtalet mellan personen och larmcentralen som man som läsare på allvar förstod konsekvenserna av felbesluten.
Det var också viktigt att komma ihåg att publiceringen skedde drygt två månader efter branden, och att utgången av den tragiska händelsen därmed var känd sedan länge.
Publiceringen om utredningen hade bidragit till en viktig samhällsdebatt och förhoppningsvis lett till att räddningstjänsten i fortsättningen skulle fungera bättre vid liknande situationer.
Anmälarens kommentar
Anmälaren var den enda anhöriga kvar från NA och hens ursprungsfamilj. Hen hade kommit överens med NA:s barn om att det var hen som skulle kolla upp hur en anmälan kunde göras. Detta orkade barnen inte med.
Räddningstjänsten utredning var klar den 18 augusti. Det fanns gott om tid för tidningen att kontakta anhöriga och förvissa sig om att de kände till utredningen.
Det var fullt rimligt att medier kontaktade anhöriga efter en bedömning av omfattningen av uppgifterna i räddningstjänstens utredning gällande tyngd, svårighetsgrad och komplexitet. Hänsyn borde ha tagits till de publicitetsregler som fanns gällande att respektera den enskildes privatliv. Även gällande bildmaterial samt namnpublicering
Allmänintresset kunde inte väga tyngre än anhörigas lidande av att läsa detaljer av SOS-samtalet. Det fanns inget annat än smärta för anhöriga att få ta del av den anhörigas sista ord i livet. Det var respektlöst och integritetskränkande för hen att bli utfläkt i lokalpressen.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen: I den anmälda publiceringen hade mediet inte namngett personen, och tidningen hade heller inga andra uppgifter, till exempel ålder, som kunde bidra till ett utpekande.
I en senare publicering, som byggde på intervjuer med barnen, publicerade tidningen förnamn och ålder, efter godkännande av hens barn.
Medieombudsmannens bedömning
Inledningsvis vill jag beklaga den sorg som anmälaren drabbats av i och med den anhörigas död.
Min uppgift är att pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada av det som publicerats.
Generellt har bränder som sker i samhället ett stort allmänintresse. Det är en lokaltidnings uppgift att informera sina läsare om sådana händelser, särskilt om de, som i det aktuella fallet, har dödlig utgång. Den typen av publiceringar måste dock ske med stor respekt och hänsyn till anhöriga.
Det finns också ett stort allmänintresse för hur samhällets räddningsinstanser sköter sitt arbete. Att räddningstjänstens verksamhet fungerar väl ligger i medborgarnas intresse och det är mediers roll att granska och informera om så inte är fallet. Jag har således inget generellt att invända mot att Barometern-OT rapporterat om branden och den efterföljande utredningen.
Generellt ska medier, till exempel efter olyckor, alltid säkerställa att anhöriga underrättats innan information om skadade eller omkomna publiceras. I det aktuella fallet handlade det om en internutredning som myndigheten kommit med flera veckor efter branden; en rapport som var klar och hade offentliggjorts tio dagar före publiceringen.
Det hade varit bra om Barometern-OT hört av sig till familjen och informerat om publiceringen, men att så inte skedde ger inte skäl till klander – utgivaren kunde i detta fall omöjligen ha förstått att anhöriga inte fått information om rapporten från räddningstjänsten.
När det gäller utredningens slutsatser delar jag tidningens uppfattning om att det varit viktigt att uppmärksamma hur räddningstjänstens arbete fallerat under branden. Allmänintresset för detta har varit mycket stort.
Dock anser jag att beskrivningen av NA:s larmsamtal och hur hen upplevde sina sista minuter i livet varit alltför närgången. Jag förstår att anhöriga reagerat på att så detaljerade uppgifter om nära nog ett dödsögonblick sprids i en tidningsartikel. Mediet hade kunnat beskriva händelseförloppet och räddningstjänsten ödesdigra misstag utan detaljerna om hur elden når hen i sängen.
Sammanfattningsvis är min uppfattning att rapporteringen haft ett stort allmänintresse. Att anhöriga inte kände till den utredning som artikeln handlar är inte tillräckliga skäl för klander. Däremot kan Barometern-OT inte undgå kritik för att alltför närgånget ha rapporterat känsliga detaljer om den omkomna personens larmsamtal till SOS. Det har utsatt anmälaren för en oförsvarlig publicitetsskada.
Ärendet hänskjuts därför till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Varken anmälaren eller Barometern-OT har yttrat sig i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Barometern-OT för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Eva Landahl Kihlman, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Gertrud Åström, Anders Forkman och Eva Lindström, representerande allmänheten.
Dessutom har Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, närvarat vid ärendets behandling.