Exp nr 53/2009 Norrtelje Tidning
Tidningen skrev om en arbetsplatskonflikt. Artikeln skildrade ensidigt arbetstagarens uppfattning och innehöll en rad för anmälaren mycket negativa uppgifter. Anmälaren borde fått bemöta samtliga påståenden i artikeln. Även om utpekandet var begränsat fann nämnden att anmälaren orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.
Publiceringarna
Den 9 juli 2008 toppade Norrtelje Tidning sin löpsedel med följande rubrik: Norrtäljekrögare döms betala sparkad servitris 400 000:- i skadestånd.
Huvudnyheten på tidningens första sida var rubricerad Sparkad servitris får 400 000 i skadestånd. Underrubriken löd: Norrtäljekrögare sägs ha hotat personalen till livet.
I texten på första sidan inledde Norrtelje Tidning med att referera till tidigare publicitet kring huvudpersonen i rubrikerna. Man talade om att den nya artikeln rörde samma krögare som tidigare stått inför rätta åtalad för grov ekonomisk brottslighet ihop med kändisvakten AB (namnet angivet). Åtalet mot krögaren hade dock ogillats ien dom ett par veckor tidigare.
Nu hade krögarens namn dykt upp i en annan rättsprocess. Krögarens gamla företag hade dömts att betala en servitris 400 000 kronor i utebliven lön och skadestånd. Kvinnan hade fått sparken från sitt jobb på krogen och sade sig ha hotats till livet efter det att hon försökt hjälpa till att hitta en ersättare för chefskocken som svimmat av utmattning vid stekbordet.
Inne i tidningen, på nyhetsplats berättades servitrisens historia utförligare. Hennes redogörelse för arbetsförhållandena på den krog där hon fick tillsvidareanställning upprörde, konstaterade tidningen. Hon berättade om långa arbetsdagar, en chef med kort stubin och en rädd personalgrupp som inte ens fick lön för mödan.
Servitrisen hade arbetat för krögaren förut och då hade han varit kanonsnäll. Men när hon hade börjat arbeta hos honom denna gång hade hon anat oråd redan när anställningskontraktet skrevs under. Allt stod inte rätt till med löneöverenskommelserna.
Enligt servitrisen hade det varit en tuff arbetsmiljö med hårda krav. Kulmen nåddes när den hårda chefens kompanjon, kocken, svimmade vid stekbordet. Innan han gick hem hade han bett servitrisen hjälpa till med att ringa in en ersättare. Servitrisen hade blivit tvungen att vända sig till ett bemanningsföretag för att få en ny kock.
När beskedet nådde chefen fick hon sparken på stående fot – per telefon. – Är du inte borta om tjugo minuter kommer du inte levande härifrån, uppgav servitrisen att krögaren hade sagt. Servitrisen hade blivit mycket rädd. Till sist ringde hon facket som rådde henne att göra en polisanmälan.
När krögaren vägrade prata med facket gick ärendet vidare till åtal. Vid det laget hade Norrtäljekrögarens bolag ombildats två gånger och senare försatts i konkurs. Servitrisen hoppades få ut 24 000 kronor genom lönegarantin. Dessutom hade hon skadeståndsanspråk på 360 000 kronor som nu hamnade hos konkursförvaltaren. Hon var inte säker på att få ut några pengar men var glad över att ha fått rätt i domstol.
I artikeln upprepades att den ifrågavarande krögaren var densamma som hade åtalats i en ekobrottshärva där AB hade varit huvudaktör. Åtalet mot krögaren hade ogillats.
Ovanför intervjun med servitrisen, på samma uppslag i tidningen fanns ytterligare en artikel om krögaren och händelserna på hans krog. Rubriken löd: Kompisarna skulle driva krogen ihop och under den fanns följande ingress: “Den ene skulle ansvara för köket medan den andre skulle sköta resten. Det gick inget vidare för kompisarna som skulle starta krog tillsammans.”
Omedelbart efter ingressen följde nedanstående text: “Bolaget har dömts att betala skadestånd i en tredskodom. Det innebär att de personer som var ansvariga för företaget under tiden som rättsprocessen pågick varken har svarat på tingsrättens delgivningar eller deltagit vid rättegången mot dem. NT hade i stället ringt upp de två män som stod som ansvariga för företaget dåservitrisen fick sparken”.
Den ene, den förut nämnde kocken, bekräftade servitrisens historia och tillade att han hade fått betala flera av kockarnas lön ur egen ficka. “Jag har känt skuld för det där”, sade han till tidningen. Det hade snabbt skurit sig mellan honom och hans kompanjon och han hade blivit tvungen att anlita advokat för att kunna begära utträde ur företaget.
Den andre krögaren (C) hade givit en annan beskrivning och sagt att han var den enda som hade förlorat på samarbetet. Enligt honom fick servitrisen sluta därför att hon misskötte sig.
Det hade kommit fram att hon stal ur kassan och därför fick hon gå. Dessutom var hon timanställd och inte tillsvidareanställd som facket gjorde gällande. Krögaren hade polisanmält stölderna men anmälan lades ned efter det att polisen hade pratat med flera anställda på krogen.
Anmälan
Publiceringen anmäldes tillAllmänhetens Pressombudsman (PO) av C.
Anmälaren vände sig främst emot att han inte hade fått bemöta de påståenden om hot och olaglig uppsägning som servitrisen hade beskyllt honom för i artikeln. Hans version av vad som hade hänt på och med hans företag skilde sig radikalt från vad servitrisen hade berättat.
C framhöll att han inte hade hotat servitrisen. Hennes påståenden var bara ett sätt att hämnas när hon inte fick fler arbetspass på grund av stölderna. Så länge C själv företrädde sitt bolag hade han anlitat en advokat som bestred servitrisens anmälan om felaktig uppsägning. Advokaten hade velat fortsätta driva denna fråga då krögarens bolag övergick i ny ägo. De nya ägarna hade dock inte varit intresserade av detta. C hade själv velat ge sin syn vid förhandlingarna i Norrtälje Tingsrätt men hade nekats detta då han inte längre företrädde bolaget.
Domen i Norrtälje tingsrätt var en tredskodom på grund av att de nya ägarna till krögarens gamla bolag inte medverkade i rättsprocessen. Efter domen hade C ringt upp konkursförvaltaren som hade meddelat att de inte driver några processer och att det ändå inte fanns några pengar att betala till servitrisen. Anmälaren ansåg att servitrisen fritt hade kunnat svartmåla honom eftersom konkursförvaltaren inte gjorde något och han själv inte kunde tillvarata sina intressen i rätten. Den polisanmälan om olaga hot som servitrisen hade lämnat in lades snabbt ned av Norrtäljepolisen efter vittnesuppgifter från andra anställda.
Avslutningsvis framhöll anmälaren att han bor i en liten kommun “där alla känner alla”. Tidningens publiceringar som innehållit falska och ogrundade anklagelser om brott hade inneburit att det var tveksamt om han kunde bo kvar i Norrtälje kommun.
Tidningens yttrande
Norrtelje Tidning framhöll att den aldrig hade pekat ut C. I samband med tidigare publiceringar om misstänkt brottslighet hade tidningen inte namngivit anmälaren och han var inte utpekad nu heller. Det finns omkring nittio krogar i kommunen. Tidningen hade undvikit att skriva var i kommunen anmälarens krog fanns. Den aktuella orten låg fyra mil från Norrtälje stad.
Anmälaren hade fel i sitt påstående att han inte hade fått komma till tals i samband med anklagelserna mot honom. Han hade yttrat sig i samband med publiceringen den 9 juli 2008 och då fått säga en hel del av det han nu hade anfört i sin anmälan till PO.
Artikeln som handlade om att servitrisen tilldömts 400 000 kronor i skadestånd föranleddes av tredskodomen i Norrtälje Tingsrätt. Tidningen citerade servitrisens uttalanden om vad som låg till grund för domen. Förundersökningen mot servitrisen som polisanmäldes för stöld lades ned sedan polisen förhört de anställda.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll att tidningens artiklar på många olika sätt kunde härledas till honom. Han hade blivit identifierad redan i samband med de tidigare publiceringarna som gällde honom och kändisvakten AB. Nunämndes kopplingen igen.
I artikeln den 9 april citerades servitrisen som påstod att anmälaren hade hotat henne till livet samt sagt upp henne olagligt. De påståendena fick han inte bemöta. I sam¬band med att servitrisen framförde sina anklagelser mot anmälaren underlät tidningen att klargöra att domen i Norrtälje Tingsrätt var en tredskodom. Artikeln gav en felaktig föreställning om att servitrisen hade vunnit i rätten mot sin forna arbetsgivare. Detta var inte fallet, påpekade anmälaren då han själv formellt inte var part i målet och förhindrad att föra talan i rättegången.
Anmälarens krog låg inte fyra mil från Norrtälje utan exakt 1,9 mil. Anmälaren påpekade att namnet på krogen han hade ägt, orten där den var belägen samt hans och hans kompanjons efternamn hade stått i Norrtelje Tidning den 25 juni 2008. Inte heller i samband med den publiceringen hade anmälaren beretts tillfälle att yttra sig.
PO:s bedömning
I beslut den 11 mars 2009 ansåg PO att tidningen borde klandras för publiceringarna och hänsköt ärendet till Pressens Opinionsnämnd (PON) med följande motivering.
När Norrtelje Tidning den 9 juli 2008 på sin löpsedel, första sida samt över två insidor skrev om en servitris som i domstol tilldömts 400 000 kronor i skadestånd och som hävdade att hennes arbetsgivare hade hotat henne till livet, avstod tidningen inte från att tipsa läsarna om vem det rörde sig om. I de anmälda publiceringarna hade uppgiften om att den lokale krögaren var samme man som stått åtalad för grov ekonomisk brottslighet ihop med AB ingen annan relevans än att leda läsarna på rätt spår. Eller för att uttrycka saken annorlunda: Det allmänintresse som betingade tidningens beslut att publicera servitrisens historia byggde på att de flesta i Norrtäljetrakten antogs veta vilken krögare som via sitt vaktbolag hade hamnat inför rätta i samma härva som A.
Till saken hör dessutom att Norrtelje Tidning i en artikel någon vecka tidigare, strax efter tredskodomen i Norrtälje Tingsrätt, hade namngivit anmälaren, som före detta ägare till bolaget som dömdes samt krogen han hade drivit och orten där det hela utspelade sig. Detta underlättade ytterligare identifiering av anmälaren för den läsekrets som hade tagit del av den anmälda artikeln.
Artikeln rubricerad Krögaren hotade mig till livet den 9 juli 2008 är så rörig att läsaren har svårt att bilda sig en uppfattning om vad saken gäller. Det sägs att krögaren hotat servitrisen till livet (“Är du inte borta inom tjugo minuter kommer du inte härifrån med livet i behåll”) på grund av att hon försökt hitta en ersättare för en avsvimmad kock. Den kritiske läsaren frågar sig om detta kan stämma (Varför skulle krögaren belöna sin hjälpsamma servitris på detta sätt?) och det borde journalisten också ha gjort. Krögaren borde uttryckligen ha fått svara på frågan om han hotade någon till livet och i så fall varför.
I samma artikel blandar artikelskribenten friskt äpplen och päron genom att tala om hänvändelse till facket, åtal, dom och skadestånd i en anda av att servitrisen hade fått rätt mot krögaren i en gängse rättegång, när hela saken handlade om en tredskodom mot ett helt annat bolag.
I den separata artikeln, rubricerad Kompisarna skulle driva krogen ihop nämns äntligen något om en tredskodom, som dock inte klart låter sig kopplas ihop med artikeln inunder. Anmälarens kompanjon uttalar sig kritiskt om anmälaren och arbetsförhållandena på krogen. Detta får anmälaren svara på och han får också ge sin version av anledningen till att servitrisen fick sluta.
Enligt min bedömning fanns ett visst allmänintresse att berätta om Norrtälje tingsrätts tredskodom mot bolaget som tagit över en förhållandevis känd krögares kända krog. Pressetiskt hade det inte funnits något att invända mot en korrekt beskrivning av domens innehåll kompletterad med kommentarer från berörda personer.
Norrtelje Tidnings artiklar den 9 juli 2008 utgick i huvudsak från en inblandad parts skildring av vad som förevarit i anmälarens bolag innan det avyttrades till nya ägare. Anmälaren utsattes för hårda beskyllningar från sin vedersakares sida. Påståendet om olaglig uppsägning fick anmälaren bemöta i en nära ansluten artikel men anklagelsen om olaga hot fick han inte svara på någonstans.
Artiklar som pekar ut människor som klandervärda i ett eller annat avseende bör enligt vedertagna pressetiska principer vara i allt väsentligt sakligt korrekta. Norrtelje Tidnings artikel om servitrisens skadestånd var i sak förvirrad på ett sätt som skadade anmälaren, särskilt som han inte fick tillfälle att bemöta det som påstods.
Därutöver noterar jag särskilt att tidningen nämnde att polisutredningen om stöld mot servitrisen hade lagts ned men underlät att nämna samma sak om polisutredningen om olaga hot mot anmälaren.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen vidhåller att anmälaren inte blivit identifierad genom publiceringen. Det är riktigt att krögaren inte längre ägde bolaget och att det därför blev en tredskodom men han var ägare när händelsen inträffade.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden finner att de uppgifter som lämnats om anmälaren i artiklarna inte kan ha medfört att han, annat än i begränsad omfattning, blivit utpekad för andra än dem som ändå kände till vem publiceringarna rörde. Artikeln skildrade dock ensidigt servitrisens uppfattning och innehöll en rad för anmälaren mycket negativa uppgifter. Han borde därför ha fått bemöta samtliga påståenden i artikeln, bl.a. att han sades ha hotat personalen till livet. Det borde också tydligare ha framgått att det rörde sig om en tredskodom och innebörden av en sådan dom. Nämnden finner att – även om utpekandet är begränsat – anmälaren genom uppgifterna har orsakats en oacceptabel publicitetsskada. Tidningen ska därför klandras för att den brutit mot god publicistisk sed.