Bjuvsweek klandras för att inte gett chef möjlighet till bemötande

Bjuvsweek, dnr. 25198, exp. nr. 72/2025

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Bjuvsweek för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 4 juli 2025 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Bjuvsweek.

MO:s beslut hade följande lydelse.

I en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktade NN kritik mot Bjuvsweek för en artikel med rubriken Polisutredning i X [ortsnamn angivet] kommunhus publicerad på bjuvsweek.se den 2 april 2025.

Vad mediet publicerade

Ingressen

”POLISANMÄLAN Polisen utreder just nu en anmälan mot en medarbetare i X kommun som fått lön utbetald till sitt privata bankkonto. Pengar som Kronofogden av allt att döma kanske istället skulle haft som avbetalning på medarbetarens gamla skulder.”

Artikeltexten

”Polisutredningen bekräftas av kommundirektör NA på onsdagen och betalningen som granskas är – enligt dokument bjuvsweek.se tagit del av – 50 000 kr gjord från kommunen direkt till en anställds personkonto.

Dokumenten visar att det var förre kommundirektören NB som i skrift beviljade förfarandet. Det heter dessutom enligt källor i huset att hen informerat nuvarande kommundirektören NA om saken. Innan hen tillträdde hösten 2024.

Medarbetaren började för en dryg vecka sedan att arbeta hemifrån och på kontoret i X inträdde en vikarie. Men enligt ett internt informationsmeddelande daterat 1.4 meddelades det istället att medarbetaren arbetar hemifrån mellan 1–30 april. Av ’personliga skäl’. Och att NC under tiden går in som ’Funktionsstöd avdelning Y [avdelning angiven].

För att bringa reda talar vi med NA:

Det råder skilda uppfattningar om vem som beviljat medarbetaren att få pengar direktinsatta på ett privat bankkonto. Enligt dokument som bjuvsweek.se tagit del av har tidigare kommunchefen NB givit tillstånd till detta. NB som sedan årsskiftet är bosatt i Australien.

Men källor knutna till kommunhuset säger också att du NA, av NB, informerats om den nämnda medarbetarens ekonomiska ’specialavtal’ med sin arbetsgivare. Innan du tillträdde ditt jobb.

NA förnekar inte att hen fått kännedom om saken men hens berättelse skiljer sig från andra källors:

– Jag får inte säga något om den pågående undersökningen för det kan föregripa polisens utredning. Men jag kan säga att det där hände före min tid. Och jag sa att jag ville inte ha med den saken att göra. Att det måste vara uppklarat innan jag skulle börja.

– Jag fick också en propå från Y servicecenter om att ärendet skulle vara utagerat innan jag tillträdde. Signerat NB.

Att saken inte var ur världen blev NA dock varse när polisen ringde om den anonyma polisanmälan om personliga insättningar till medarbetaren. Bakom Kronofogdens rygg?

’Får saker att hända’

NA var tidigare kommundirektör i X 2010–2012 och sägs bl a ha välkomnats tillbaka eftersom hon under den tiden visat prov på att vara effektiv och ’få saker att hända’.

Ändå går det ända tills polisen i mitten av mars ringer ND om att det finns en polisanmälan och kommundirektör NA får besöka polisen den 18 mars – innan hon blir varse att löftet hon säger att NB givit om att saken ska vara utagerad, inte stämmer.

Denna medarbetare har ju efter att det här med ifrågasatta utbetalningar blivit känt för dig till och med blivit befordrad? Fått utökat ansvarsområde. Höjd lön. Borde du inte bromsat lite där?

– Hens personliga ekonomi har jag ingen koll på. Och jag har ingen anledning att misstro hens person. Hen har gjort ett gott jobb.

Någon egen polisanmälan i ärendet har kommunen ännu inte gjort. Varför?

– Polisen har inte krävt det av oss. De gör nu en bedömning och återkommer i så fall, säger NA.

Du bad mig vänta med att skriva om saken en tid. Varför?

– Jag ville få allting kollat igen och gjorde en egen koll igår, svarar NA. Jag hade mer att gå igenom och måste också kolla med polisen vad jag kan säga.

För mig ser det mer ut som att flera i kommunhuset jobbat hårt med att dölja oegentligheterna istället för att utreda.

NA:

– Det är din tolkning i så fall. Vi har verkligen inte grävt ner och gräver inte ner något. Så mycket som vi städar nu. Men man kan inte döma någon för något förrän fakta är på bordet.

Utreder ni även andra ärenden av ekonomiska skäl eller är detta det enda?

– Vi har ingenting annat att utreda än det här ärendet, avslutar kommundirektör NA.”

Anmälan

Publiceringen anmäldes av NN som anförde i huvudsak följande.

Det gick att förstå att det var hen artikeln handlade om. Hen var Y-chef och hade arbetat hemifrån i en månad, någon som även stod på intranätet. Det var en liten kommun med x 000 invånare där alla visste vilka alla var. Det fanns inget allmänintresse i detta.

Artikeln innehöll inte korrekta fakta. Det stämde inte att hen hade blivit polisanmäld. Det hade endast inkommit ett tips till polisen om en transaktion avseende en löneutbetalning.

Hen fick inte möjlighet att bemöta påståendena i artikeln innan den publicerades.

Artikeln utgjorde förtal och skadade hen som person och hens yrkesroll.

Mediets svar

Bjuvsweek svarade genom chefredaktören och ansvariga utgivaren Marianne Rönnberg Galmor som anförde i huvudsak följande.

Det fanns ett stort allmänintresse i att X kommun som arbetsgivare utreddes av polisen för brott mot utsökningsbalken. Misstankarnas allvar innebar att allmänheten i kommunen förväntade sig att hon som journalist skrev om sådant som berörde skattebetalare. Det handlade om en av kommunens högsta chefer och hon var därför tvungen att skriva om det och intervjua kommundirektören NA. Kommundirektören bekräftade att det pågick en utredning men bad Bjuvsweek vänta två dagar med att publicera vilket hon gjorde. Mediet kom överens med kommundirektören om att man skulle benämna den anställde som ”medarbetaren” och att namn och titel inte skulle publiceras för att skydda hens identitet. Möjligtvis hade några få kollegor på arbetsplatsen läst på intranätet och förstått sambandet. Enligt uppgift hade kommundirektören direkt efter intervjun i Bjuvsweek beordrat att texten på intranätet skulle tas ned.

Anmälaren påstod att artikeln hade angett att hen var polisanmäld. Detta stämde dock inte. I publiceringen stod att polisen utredde en anmälan mot en medarbetare i X. Det framgick alltså inte att det var just NN som var polisanmäld.

Enligt utredande polis och X kommunledning hade en anonym anmälan gjorts till polisen. Polisen undersökte en rad transaktioner som förekommit i samband med utbetalningar. Enligt polisen utreddes brott mot utsökningsbalken, vilket var när arbetsgivaren rundade Kronofogdemyndigheten. Detta var mer underlag än endast ett tips.

Artikeln handlade inte om anmälaren. Straffansvaret, för det fall brott hade begåtts, låg på arbetsgivaren. Det fanns ingen anledning att intervjua medarbetaren eftersom kommunen hade ansvaret.

Anmälaren hade inte utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Artikeln handlade inte om personen NN eller hens yrkesroll.

Vid publiceringstillfället var bjuvsweek.se inte medlem i det pressetiska systemet. Bjuvsnytt.se, Bjuvsweeks föregångare, hade dock beviljats medlemskap. Därför besvarade mediet anmälan.

Anmälarens kommentar

NN kommenterade Bjuvsweeks yttrande och uppgav i huvudsak följande.

Hen vidhöll att publiceringen orsakade henne betydande skada, både personligen och professionellt.

Mediet hävdade att hens identitet hade skyddats eftersom det använt begreppet ”medarbetaren”. I själva verket var hen identifierbar för många genom den detaljerade beskrivningen av hen. Det framgick att hen arbetade hemifrån, något som hade kommunicerats på kommunens intranät, hens chefsposition samt tidpunkten för händelserna.

Rubriken ”Polisutredning i X kommunhus” var direkt missvisande. Det gav intryck av att det pågick en utredning mot en anställd, när det handlade om en granskning av arbetsgivarens hantering av löneutbetalningar. Hen själv var inte polisanmäld och att antyda det var vilseledande och skadligt för hen.

Mediet skrev att artikeln inte handlade om hen utan om kommunen som arbetsgivare. Trots det beskrevs detaljer som pekade ut hen. Att hen inte kontaktades för att få möjlighet att bemöta uppgifterna stred mot god publicistisk sed.

Anmälaren ifrågasatte även påståendet om ett stort allmänintresse. Det handlade bara om ett anonymt tips som inte lett till någon delgivning av misstanke. Detta innebar att det inte var etiskt försvarbart att publicera uppgifter som gjorde det möjligt att identifiera en enskild person.

Det var inte granskningen i sig som hen vände sig mot utan hur den hade genomförts och konsekvenserna den fått.

Ytterligare skriftväxling

Mediet förde fram i huvudsak följande.

Bjuvsweek pekade inte ut NN. Som innehavare av en av de högsta chefsposterna i kommunhuset borde hen dock tåla både granskning och exponering. Allmänintresset för hantering av allmänna medel och skattemedel var generellt sett stort. Att polisen granskade och utredde transaktioner till en av kommunens högsta, mest inflytelserika och högavlönade chefer hade ett stort allmänintresse.

NN var inte känd för allmänheten i X kommun. Hen varken kom ifrån, bodde eller hade arbetet i trakten innan hen började arbeta i kommunhuset. Igenkänningsfaktorn ”på byn” var alltså liten.

Bjuvsweek kände inte till vad som hade publicerats på kommunens intranät men någon längre exponering kunde inte ha skett där eftersom kommundirektören tog bort informationen om anmälarens hemarbete.

NN hade inte heller efter publiceringen hört av sig för att kommentera eller begära genmäle. Om hen hade hört av sig efter publiceringen hade mediet inte nekat hen att komma till tals men då hade hens namn blivit känt för fler.

Medieombudsmannens bedömning

Om handläggningen av ärendet

Bjuvsweek, som är en del av Bjuvsnytt, har publicerat den anmälda artikeln. Bjuvsnytt är formellt ansluten till det medieetiska systemet. När artikeln publicerades och sedan anmäldes stod följande på Bjuvsweeks sajt: ”Bjuvsnytt.se och Bjuvsweek.se är del av det Pressetiska systemet”. Det framgick också tydligt på Bjuvsweeks sajt följande: ”Bjuvsweek.se, en del av Bjuvsnytt.se”. MO kontaktade utgivaren för sajterna som bekräftade att Bjuvsweek var en del av Bjuvsnytt och att båda skulle anses anslutna till det medieetiska systemet. Mot bakgrund av ovanstående har MO beslutat att ta upp anmälan för prövning.

Om prövningen

Medieombudsmannens uppgift är att pröva om en publicering medfört en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra det vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot det eventuella intrånget i den enskildes integritet.

Skada och utpekande

En förutsättning för att det ska uppstå en publicitetsskada är att anmälaren är utpekad, genom namn, bild eller andra identifierande uppgifter. I den aktuella publiceringen namnges inte anmälaren men det förekommer andra uppgifter i artikeln som innebär att hen kan identifieras. Till exempel anges att hen var chef på kommunen, att hen hade börjat arbeta hemifrån samt vilken period detta gällde. Det framgår av artikeln att en annan medarbetare gick in som ”funktionsstöd Y” under perioden, även om jag noterar att denna uppgift har tagits bort från texten i en senare version.

Uppgifterna om medarbetarens position och arbetsområde, tillsammans med att kommunen tidigare informerat internt om att anmälaren skulle arbeta hemifrån, är enligt min uppfattning tillräckligt specifika för att peka ut anmälaren för en inte obetydlig krets. Jag har härvid också tagit hänsyn till att X är en mindre ort.

I publiceringen förekommer flera kritiska påståenden om anmälaren. Det anges att det pågår en polisutredning avseende löneutbetalningar till hen och att hen har skulder hos Kronofogdemyndigheten. Det står därmed klart att anmälaren har utsatts för en publicitetsskada genom utpekandet. Frågan är om den skada hen har utsatts för är att betrakta som oförsvarlig. För att avgöra detta aktualiseras allmänintresset för ämnet, anmälarens ställning, vilka belägg mediet haft för sina uppgifter samt om anmälaren fått möjlighet att bemöta kritiken.

Allmänintresse och ställning

Inledningsvis kan konstateras att det finns ett allmänintresse i att rapportera om hantering av allmänna medel, särskilt om det finns misstankar om att kommunen behandlat medlen felaktigt. Den aktuella artikeln handlar om en polisutredning kring utbetalningar från kommunen till en anställd. Detta har ett allmänintresse, särskilt på den ort som mediet riktar sig till. Det rör sig alltså om frågor som allmänheten har rätt till insyn i.

Av ärendet har framgått att anmälaren är Y-chef på kommunen. Detta innebär att hen är en högt uppsatt tjänsteman med ansvar för en viktig funktion på kommunen. Med hänsyn till anmälarens ställning och det stora allmänintresset anser jag att hen får tåla att granskas i dessa frågor. Jag har alltså inget emot att tidningen har rapporterat om ämnet som sådant och i begränsat avseende pekat ut henne.

Belägg

Anmälaren har vidare anfört att en del av uppgifterna i artikeln är felaktiga. Hen har till exempel uppgett att det inte stämmer att hen blivit polisanmäld utan att det endast inkommit ett tips till polisen. Av ärendet framgår, bland annat genom bekräftelse från polisen och kommundirektören, att det pågår en förundersökning med hänsyn till vissa utbetalningar. Som båda parterna anfört under skriftväxlingen är det arbetsgivaren som utreds för brottet, inte den enskilda medarbetaren. Eftersom misstankarna gäller utbetalningar till den anställde bedömer jag dock att hen är involverad på sådant sätt att mediets beskrivning av ärendet, det vill säga att medarbetaren blivit polisanmäld, inte ger tillräcklig anledning till klander.

I vissa fall finns en skyldighet för medier att vara försiktiga med publiceringar om allvarliga anklagelser före en myndighets eller domstols beslut. Detta innebär dock inte att det alltid krävs en dom innan en tidning får rapportera om ett misstänkt brott. I förevarande fall har mediet, som konstaterats ovan, haft ett gott underlag för att skriva att det pågick en polisutredning avseende de aktuella utbetalningarna. Med anledning av detta, tillsammans med allmänintresset för ämnet, har jag ingen invändning mot att mediet publicerade uppgifterna. Sammantaget anser jag alltså att mediet hade tillräckliga belägg för publiceringen.

Bemötande

En medieetisk grundprincip är att den som kritiseras i en publicering ska få möjlighet att svara och ge sin version. Ju hårdare kritik, desto mer generöst bör mediet vara i bemötandefrågan. I detta fall förekommer flera kritiska påståenden om anmälaren. Det anges att det pågår en polisutredning avseende löneutbetalningar till hen och att hen har skulder hos Kronofogdemyndigheten. Förvisso har kommundirektören fått svara på mediets frågor, men anmälaren har inte fått någon möjlighet att bemöta uppgifterna i artikeln. Detta är inte medieetiskt försvarbart.

Sammanfattning

Med hänsyn till det allmänintresse som finns för publiceringen får anmälaren tåla att mediet pekat ut hen inför en inte obetydlig krets. Jag har också bedömt att det fanns belägg för att publicera de aktuella uppgifterna. Anmälaren har dock inte fått möjlighet att bemöta de kritiska påståendena om hen. Detta har inneburit en oförsvarlig publicitetsskada och jag anser att mediet ska klandras för detta.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Varken anmälaren eller mediet har yttrat sig i nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Bjuvsweek för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Johan Trouvé, Laura Hartman, Per Lyrvall och Johan Pekkari, representerande allmänheten.

Dessutom har ledamöterna Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna och Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, närvarat vid ärendets behandling.