Bristande källkritik

april 8 2003


Transportarbetaren Exp nr 40/2003



Transportarbetaren kritiserades för bristande källkritik när det gällde publicerade uppgifter om att några företagsägare gjort sig skyldiga till oegentligheter: svarta löner, bokföringsbrott, m m.


Transportarbetaren berättade i sitt septembernummer (nr 9/2002) om diverse kommersiella och arbetsrättsliga turer kring Raka Vägen, en anläggning i Västerås med hotell, restaurang och bensinstation. Den ägdes av A. och B. och sköttes av C.

Ägarnas affärsidé var att köpa mark som gick att exploatera och göra en förtjänst på att sälja den till företag som ville investera i nya anläggningar. Fastigheten i Västerås var nu såld och skulle under hösten överlåtas till Bauhaus som skulle bygga varuhus där.

Det betalades svarta löner på Raka Vägen. Personal hade sagts upp. På macken hade flera fått erbjudande om svart lön men tackat nej. I restaurangen förekom svartjobb enligt anonyma sagesmän. En nyanländ hade jublat över goda inkomster eftersom vederbörande också var sjukskriven. Lön betalades kontant direkt ur kassan, menade en anonym röst.

Personal hade påträffat en rapport skriven av C. till de två ägarna där han föreslog att han skulle arrendera Raka Vägen. På det sättet skulle han få bort 20 procent på en halv miljon kronor utan att någon skulle märka det. Han skrev också att det gick att tjäna pengar på glassförsäljning under sommaren eftersom försäljningspersonalen bara kostade 50 kronor i timmen.

“Det är svartjobbarna” kommenterade en ombudsman i Transport. Hon hade lämnat kopior på dokumenten till ekopolisen. Tidningen hade även uppgifter om att skattemyndigheten hade Raka Vägen under bevakning.
Anställda hade sent en natt sett C. och ännu en person dumpa papper från kontoret i en sopbehållare. “Där rök nog bokföringen” kommenterade en anonym handläggare på skattemyndigheten. Personal berättade att C. varje vecka åkte till Stockholm med en kasse pengar. Det kanske var en kassa i veckan som blev “bankad”. Resten försvann i tomma intet.

Det hade funnits en familjekoppling mellan C. och A. när de var gifta med kvinnor som var systrar med varandra. Men C.:s äktenskap tog slut. Det hade varit handgemäng mellan svågrarna inför ögonen på personalen.

Enligt Transportarbetaren gick det många rykten om vad som hände med penningpåsarna när de väl anlänt till Stockholm. B. sade att redovisningen skedde i Stockholm. Man kunde inte ha en redovisningskonsult även i Västerås som gjorde samma jobb.

B. hade aldrig hört talas om att det skulle förekomma svarta löner. Men C. hade minskat kostnaderna. Senare lämnade han besked att C. bestämt förnekade att svartlön förekom. C. kunde, när han tillfrågades, inte erinra sig någon rapport till ägarna om att man kunde få bort 20 procent på 500 000 kr och om kostnaden för glassförsäljning.

I en avslutande fotnot skrev Tranportarbetaren att anställda på Raka Vägen inte ville framträda med namn. De interna dokument som citerats var undertecknade av C. Övriga upplysningar härrörde från olika myndigheter.

A. och B. anmälde publiceringen i Transportarbetaren till Allmänhetens Pressombudsman (PO) och anförde. Artikeln innehöll flera fel. Tidningen brast i källkritik. Allvarliga anklagelser framfördes. Det gällde svarta löner och förstörd bokföring. Tidningen antydde förskingring. De var också kritiska mot att A.:s privatliv berörts och insinuationen att C.:s skilsmässa hade något med Raka Vägen att göra. Vad gällde verksamheten vid Raka Vägen påpekade de att rörelsen aldrig hade utarrenderats. Det hade aldrig skett någon separat glassförsäljning. Den nämnda lönenivån var f ö kontraktsenlig. All bokföring fanns på anläggningen. Skattemyndigheten hade i juli informerats om verksamheten. Kommunens tillståndsenhet hade gjort en kontroll samma månad.

All denna information hade tidningen kunnat få om den frågat A., B. eller C. Men B. hade bara fått kommentera ett påstående och A. inget. Båda ifrågasatte publiceringen av namn och bild. Anmälarna anförde också att artikeln lagts ut på Transportarbetarens hemsida.
Transportarbetaren yttrade sig. Tidningens ansvarige utgivare hade själv efter PO-anmälan talat med personer som arbetade eller hade arbetat på Raka Vägen. De bekräftade uppgifterna om svartlön, leverantörsskulder och andra oegentligheter. En anställd på bensinstationen uppgav att det varit en ström av tillfälliga inhoppare i restaurangen. Personal där hade till honom sagt att de fick svart lön. En gång hade det blivit kontrovers när det framkommit att en fick 80 kr svart i timmen medan en annan person bara fick 70 kr. En person hade till sagesmannen uttryckt sin glädje över den svarta lönen eftersom vederbörande också hade sjukpenning. En annan som jobbade på macken återgav liknande uppgifter. Det fanns också flera vittnesmål om att leverantörer hade svårt att få betalt. Dokumentet där C. skrev att han kunde få bort 20 procent på drygt 500 000 kr var särskilt graverande enligt utgivaren. Till Transportarbetaren hade han förnekat all kännedom om pappret. I en senare publicering i VLT hade han erinrat sig dokumentet och PO-anmälarna hade förklarat märkligheterna däri med att C. var ordblind. Transportarbetaren skrev ofta om arbetsvillkoren för medlemmarna i Svenska Transportarbetareförbundet. Tyvärr förekom det fiffel på en del arbetsplatser. Det var försvarbart och av allmänintresse att publicera artikeln om Raka Vägen och dem som ansvarade för verksamheten.

Anmälarna noterade i sitt svar att Transportarbetaren inte ens bemödat sig om att kommentera uppgifterna om förstörd bokföring. Det fanns inga belägg för påståendet att löner betalats ut utan arbetsgivaravgifter och källskatter. Transportarbetaren hade erbjudits att ta del av dokumentation men avstått. Den besparing på 20 procent som nämnts i en skriven rapport från C. förklarade anmälarna med att det handlade om att det skulle gå att driva anläggningen billigare utan att kunderna blev lidande. Artikeln byggde till stor del på tredjehandsinformation och skvaller.

I beslut den 22 november 2002 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande:

Förhållandena på en enskild arbetsplats där flera medlemmar i Svenska Transportarbetareförbundet arbetar har ett klart allmänintresse för Transportarbetarens läsare. Raka Vägens ägare får tåla att de presenterats med namn och bild i denanmälda publiceringen.

I artikeln beskylls ägarna för att anlita svart arbetskraft. Det görs också gällande att bokföringsbrott förekommit. Något slags bedrägeri eller förskingring antyds.

Ansvarige utgivaren har i sitt yttrande upplyst att påståendena om svart arbetskraft är andrahandsinformation. Upplysningarna kommer från sagesmän som hört andra påstå att svarta löner utbetalas. Anklagelsen är så allvarlig att betydligt strängare krav på källkritik måste ställas än vad Transportarbetaren presterat. De vaga och summariska antagandena om bokföringsbrott och andra oegentligheter framstår som källkritiskt ännu bräckligare. Sammantaget har påståendena tillfogat anmälarna en oacceptabel publicitetsskada.

Formuleringen om 20 procent på en halv miljon kronor som återfinns i en skriftlig rapport från C. till A. och B. lånar sig möjligen till den tolkning Transportarbetaren gjort. Andra tolkningar är dock möjliga och ligger minst lika nära tillhands. Tidningens slutsatser förstärker artikelns misstänkliggörande av anmälarna och därmed även publicitetsskadan.

Slutligen har tidningen exponerat A.:s privatliv med uppgifter, vilkas källkritiska halt återigen synes skör. De innebär en publicitetsskada för A. som inte uppvägs av allmänintresset.

Transportarbetaren har inte levt upp till kraven på god publicistisk sed och bör erhålla pressetiskt klander.

Transportarbetaren yttrade sig till nämnden och anförde att det är PO som dragit slutsatsen av tidningens yttrande att påståendena om svart arbetskraft skulle vara andrahandsinformation. Tidningen önskade återkomma efter att ytterligare ha gått igenom materialet bakom artikeln.

I yttrande från A. och B. anförde de bl a att deras namn var ovanliga och att skadan förvärrats av den långa publiceringstiden på nätet.

Transportarbetaren fick del av A.:s och B.:s yttrande men anförde inget ytterligare i sak.

Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:

Pressens Opinionsnämnd delar PO:s uppfattning i fråga om de i publiceringen behandlade förhållandenas allmänintresse. De publicerade uppgifterna rör sådana förhållanden att – som PO anfört – betydligt strängare krav på källkritik måste ställas än vad Transportarbetaren presterat. De särskilda uppgifterna om A.:s privatliv saknar också enligt nämndens uppfattning allmänintresse. Publicitetsskadan är i detta fall inte acceptabel.

Pressens Opinionsnämnd finner mot denna bakgrund, liksom PO, att tidningen skall erhålla pressetiskt klander för den anmälda publiceringen. Transportarbetaren har genom publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.