Dagen klandras för allvarliga anklagelser utan tillräcklig möjlighet till bemötande

Dagen, dnr. 25362, exp. nr. 16/2026

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Dagen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Genom beslut den 10 oktober 2025 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagen.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Johnny Lithell har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält ett antal artiklar i Dagen. De anmälda publiceringarna är:

• Församlingen som nekar medlemmar frivilligt utträde, publicerad på dagen.se och i papperstidningen den 10 april 2025 (Artikel 1)

• ”Linn” vägrade församlingstukt i G8B – blev utesluten, publicerad på dagen.se och i papperstidningen den 10 april 2025 (Artikel 2)

• Förre pastorn: Jag är rädd att katastrofer av Knutbys storlek ska inträffa, publicerad på dagen.se och i papperstidningen den 11 april 2025 (Artikel 3)

• “Pastorn om uteslutningarna: ”Det är ett uttryck för kärlek”, publicerad på dagen.se och i papperstidningen den 11 april 2025 (Artikel 4)

• G8B predikar nåd – men utövar makt. Oroväckande när ledare inte vill vara ansvariga inför andra, publicerad på dagen.se och i papperstidningen den 16 april 2025 (Artikel 5)

 
Vad mediet publicerade (i sammanfattning)

Publiceringen om Göteborgs 8:e baptistförsamling (G8B) gjordes ut på förstasidan och fem helsidor inne i tidningen den 10 april 2025, däribland artikel 1 och 2. Dagen efter, den 11 april, användes förstasidan samt fyra helsidor inne i tidningen, där artikel 3 och 4 publicerades.

Rubriker och vissa detaljer kan skilja sig mellan publiceringarna på dagen.se och i tidningen, men det saknar betydelse för MO:s bedömning.

Artikel 1

Flera decennier efter att de svenska frikyrkorörelserna upphörde med församlingstukt ansåg en relativt nystartad församling i Göteborg, med ett fyrtiotal medlemmar, att församlingstukten borde ha en central plats i den kristna församlingen.

Dagen hade fått insyn i omfattande korrespondens mellan ledare och medlemmar i Göteborgs 8:e baptistförsamling. Mejlen visade att medlemmar som velat lämna församlingen hållits kvar mot sin vilja – för att kunna ställas under församlingstukt.

– Om någon ger sig in på en destruktiv väg, så måste vi andra, som älskar honom, på ett eller annat sätt gripa in. Lägg märke till att jag säger måste.

Detta sa Johnny Lithell, pastor i Göteborgs 8:e baptistförsamling, på frågan om församlingstukt var nödvändigt. Han gjorde det i ett bibelstudium som församlingen publicerat på sin hemsida. Församlingsdisciplin förde ofta tankarna till ”bestraffning”, sa Johnny Lithell.

– Men vänner, det är mycket, mycket mer än så. Vi måste börja med att se att vi alla – alla vi kristna – vi är ofullkomliga. Alla har vi behov av disciplin.

För sju år sedan ställde sig Johnny Lithell utanför alla etablerade sammanhang i den svenska kristenheten. Han hade varit föreståndare i Tabernaklet i Göteborg – en församling som ingick i de båda samfunden Equmeniakyrkan och Evangeliska frikyrkan – men hamnat i en uppslitande konflikt med andra ledare i församlingen och till sist lämnat den.

Konflikten hade två källor. Den ena var Johnny Lithells teologi och förkunnelse. Under våren 2016 hade han studerat vid Capitol Hill Baptist Church i Washington DC – en kalvinistisk baptistförsamling som sågs som den nyreformerta rörelsens hjärta i USA. Vid hemkomsten hade han blivit så förstärkt i sin nyreformerta församlingssyn att konflikten var ett faktum.
 
Den andra källan var hans ”sociala beteende”. Det framgick av dokumentation från konfliktperioden som Dagen hade tagit del av.

Bland Tabernaklets medlemmar bildades två fraktioner: en på Lithells sida, en på de övriga ledarnas. Alltsammans blev mycket påfrestande för alla inblandande. Medlare kallades in, men någon samsyn gick inte att nå. Johnny Lithell fråntogs föreståndarskapet och erbjöds samtidigt att fortsätta undervisa i församlingen. Det erbjudandet tog han inte. I juni 2017 lämnade han Tabernaklet.

En mindre grupp medlemmar lämnade Tabernaklet tillsammans med Johnny Lithell. I mars 2018 bildade de, 13 vuxna med barn, Göteborgs 8:e baptistförsamling (G8B). Där titulerades Johnny Lithell församlingslärare och äldste – den formella titeln för pastor i G8B. Antalet äldste vid sidan av Johnny Lithell hade varierat genom åren, men oavsett antalet innehades ämbetet alltid av män. I dag hade församlingen tre äldste.

I den svenska frikyrklighetens tidiga historia hade sju baptistförsamlingar grundats i Göteborg – G8B var nu den åttonde. Församlingen anslöt sig inte till något svenskt sammanhang, utan gick i stället med i amerikanska The Pillar Network – ett baptistiskt nätverk som samlade hundratals nyreformerta församlingar i världen.

En viktig del var församlingstukten. I G8B hette det församlingsdisciplin.

G8B:s stadgar var i stora delar till punkt och pricka en svensk översättning av stadgarna för Capitol Hill Baptist Church, där Johnny Lithell under våren 2016 alltså studerade. Stadgarna angav att en medlem som ’med sitt liv vanhedrar Jesu Kristi namn och därigenom motverkar församlingens väl’ skulle ’bli föremål för äldstes förmaning och församlingsdisciplin’.

I bibelstudiet på G8B:s hemsida sa Johnny Lithell att ’vi har alla behov av disciplin, vi behöver korrigeras’.

– Och ibland är det så illa att vi behöver brytas sönder för att kunna göra oss hela. Men vad det än är för sorts behandling vi behöver, så kan vi åtminstone börja med att erkänna att vi har behovet. Vi kan inte låtsas som att vi är felfria.

G8B:s teologi om församlingsdisciplin motiverades med väckelselitteratur från 1800-talet och bibelverser – främst i Matteusevangeliets artonde kapitel, där Jesus talade om hur hans lärjungar ska agera ’om din broder har begått en synd’.

Församlingsdisciplinen skulle tillämpas i fyra steg:

Om en medlem hade syndat utan att ha omvänt sig skulle han eller hon konfronteras i ett enskilt samtal av en annan medlem. Sedan: Om den konfronterade inte omvände sig skulle frågan lyftas till pastorerna – de äldste – som då försökte tala medlemmen till rätta. Därefter: Bedömde de äldste att medlemmen inte omvände sig skulle de inleda en disciplinprocess. Till sist: Om de äldste bedömde att medlemmen inte heller under disciplintiden omvände sig rekommenderade de hela församlingen att rösta ut medlemmen ur sin gemenskap.

Hur detta tillämpades i verkligheten framgick av omfattande mejlväxlingar mellan G8B:s ledare och medlemmar som Dagen hade fått insyn i. Korrespondensen visade att personer som bedömdes ha syndat och ville lämna församlingen hade hållits kvar som medlemmar för att kunna ställas under församlingsdisciplin.

Hela församlingen fick i den typen av fall höra om de synder som ledarna bedömde att medlemmen hade begått. Det kunde vara ’gränslöshet i tal’, ’högmod’. Eller ’stridslystnad’.

För den som väl hamnat där fanns ett sätt att bryta den sociala isolering som disciplinprocessen innebar: att möta äldstegruppen och uttrycka sin vilja till omvändelse. Ansågs omvändelsen vara genuin kunde disciplinprocessen upphöra, annars väntade uteslutning.

Det fanns en bestämmelse i stadgarna som möjligen kunde ses som oförenlig med god föreningssed: G8B förbehöll sig ’auktoriteten att neka en persons frivilliga utträde eller övergång till annan församling i syfte att fullfölja en process av församlingsdisciplin’.

– När församlingsdisciplin väl håller på att utföras har man i varje sekund rätt att ändra sig och beviljas utträde. Det finns helt enkelt ingen verksam rättslig sanktion mot att utträda, sa Claes Martinson, professor i civilrätt vid Göteborgs universitet, till Dagen.

Ett av de fall som Dagen fått insyn i gällde en kvinna som tidningen kallade Carolina. Av mejlkorrespondens framgick det att G8B:s ledning under en tid vägrade gå med på att skriva ut henne som medlem, trots att hon ville lämna församlingen. ’[Vi kan] inte bara stryka dig eftersom du fortfarande är en kristen. Vi har fortfarande ett ansvar för dig, även om du själv inte vill det och trots att du inte är med i församlingslivet’, skrev G8B:s ledare till Carolina i ett mejl.

Inte heller kunde ledarna gå med på att flytta henne till en annan församling som hon ville ansluta sig till: ’Ingen av oss kan rekommendera dig till medlemskap i en annan församling med gott samvete. Varför? För att vi har allvarliga frågor mellan oss som behöver redas ut […] Därför är det inte möjligt för oss att bara släppa dig vidare till en annan församling utan att vi kunnat hitta ett sätt att försonas.’ 
Carolina berättade i dag att de ’allvarliga frågorna’ gällde kritik som hon hade uttryckt mot delar av församlingens struktur och teologi, som hon i dag beskrev som ’allt mer lagisk och strikt på ett potentiellt skadligt sätt’. Församlingens ledare ansåg i sin tur i samtal med Dagen att Carolina på ett oacceptabelt sätt hade framfört sina synpunkter till flera församlingsmedlemmar.

I stället för att beviljas utträde kunde Carolina uteslutas ur församlingen, förklarade ledarna för henne. Det betydde att församlingens medlemmar skulle få höra om hennes ärende på ett församlingsmöte, för att därefter rösta om en uteslutning. Genom att uteslutas skulle hon slippa vara medlem i församlingen, samtidigt som hon ’inte kan gå in i en annan församling förrän vi har kunnat hitta en väg till försoning’, skrev Johnny Lithell och församlingens övriga äldste till henne.

Lithell krävde också att Carolina skulle komma på ett samtal med de fyra äldste för att försonas med dem. Det vägrade hon göra.
– Att de här ledarna, som alla är män, kan ställa en person i beroendeställning – ett får, med bibliskt språk – mot sig själva, och mot hela församlingen, utan att någon har insyn i vad de gör, det är farligt, sa Carolina.

I dag avfärdade Carolina inte idén om församlingsdisciplin i sig. Det kunde vara ett verktyg ’för att skydda kyrkan och församlingsmedlemmarna mot destruktivitet’, sa hon. Men hon ansåg att ledarna i G8B använde verktyget ’på helt fel sätt’:

– Det blir ett verktyg för maktmissbruk. De tar sig en stor makt över människors liv, utan någon instans som granskar deras sätt att använda församlingsdisciplinen.

Till sist gick Johnny Lithell och de övriga ledarna, i december 2023, med på att skriva ut Carolina som medlem utan att utesluta henne. Uteslutningen ställdes in när Carolina var på väg att ta kontakt med andra ledare i den svenska kristenheten, berättade hon. En av G8B:s tidigare ledare menade i samtal med Dagen att ledarna i själva verket tog hänsyn till att en exkommunicering skulle bli för jobbig för Carolina.

Ett annat fall gällde en kvinna som tidningen kallade Lena. Hon och hennes make hade lämnat Tabernaklet tillsammans med Johnny Lithell och tyckte att Göteborgs 8:e baptistförsamling stod för något som behövdes i den svenska kristenheten.

I samtal med Johnny Lithell och de övriga ledarna hade Lenas make uttryckt kritik och avvikande uppfattningar, bland annat i fråga om tillvägagångssättet när församlingen tillsatte äldste, uppgav Lena för Dagen.
 
Dessa ifrågasättanden uppfattades av Lithell och de andra ledarna som angrepp mot ledarskapet, uppgav hon. Lenas make blev därmed föremål för församlingsdisciplin. Flera anklagelsepunkter mot honom lades fram på ett församlingsmöte, där medlemmarna röstade för att utesluta honom. Det gällde bland annat ’gränslöshet i tal’, ’högmod, arrogans och stridslystnad’ och ’utan vilja att omvända sig’.

Efteråt skrev Johnny Lithell och församlingens övriga ledare i ett mejl till honom att uteslutningsbeslutet hade fattats ’av kärlek’ till både församlingen och honom: ’Detta är den mest kraftfulla varning vi kan ge eftersom vi tror att du är på en väg [som] kan leda till undergång.’

Ledarna förklarade att de inte ville att han kontaktade församlingen mer, inte heller för att försvara sig mot de anklagelser som hade lagts fram inför hela församlingen. Ledarna hade dock ’inte för avsikt’ att han skulle ’behöva bryta kontakten’ med sin dotter och hennes man, ’men i frågor av andlig vägledning tror vi inte att din influens är till hjälp för någon av dem’, skrev Lithell och de övriga ledarna.

I mitten av oktober 2021 begärde Lena utträde ur församlingen. Men eftersom hon vid den tidpunkten inte hade bestämt sig för någon annan församling som hon i stället skulle bli medlem i, meddelade G8B:s ledning att den inte kunde gå med på hennes utträde. Representanten för de äldste skrev till henne att församlingens medlemmar i stället skulle få frågan om att utesluta även henne ur församlingen ’och således också utestänga dig från nattvarden hos oss’.

Men representanten konstaterade samtidigt att ledningen skulle ’förklara hur vi ser på situationen; att du står på [din makes] sida i detta, att vi (du och äldste) inte har en helt okomplicerad relation till varandra angående beslutet, vilket i framtiden kan leda till att vi skulle ha betänkligheter med att rekommendera dig (och naturligtvis [din make]) till en annan församling’.

I mitten av december fick Lena beskedet att församlingens medlemmar hade röstat för att behålla henne som medlem för att i stället gå vidare med en tydligare process av församlingsdisciplin. Den processen skulle bestå i samtal mellan de äldste, en representant från församlingen och Lena.

Lena avstod från att delta i disciplinsamtalen. I början av mars 2022 fick hon beskedet att församlingens medlemmar på nytt hade röstat om hennes uteslutning. Denna gång valde församlingen att utesluta henne ur matrikeln. Detta innebär att hon inte längre var medlem i G8B, skrev de äldstes representant till Lena.
 
Från det att Lena begärde utträde dröjde det alltså fyra och en halv månad – med två omröstningar om uteslutning och ett misslyckat försök att inleda en ’tydligare process av församlingsdisciplin’ – innan hon fick beskedet att hon inte längre var medlem i G8B.

I dag sa Lena att hon delade de teologiska satserna i Göteborgs 8:e baptistförsamling och att hon trodde att församlingen egentligen skulle kunna bidra med något positivt till den svenska kristenheten.

– Men utövandet av teologin blir så … konstigt, sa hon och fortsatte:

– Om de ska kunna bidra med något till Sverige behövs en omsorg och ett herdehjärta som jag inte såg där. Det finns en brist på självdistans som gör dem känslomässigt tondöva när de bemöter människor.

Övrigt

Johnny Lithell förekom på bild i reportaget såväl i tidningen som på sajten. Till artikeln fanns en faktaruta om ”Den nyreformerta rörelsen”.

Artikel 2

Texten handlade om Linn (fingerat namn) som hade en stark längtan efter att tillhöra en församling. Hon hade 2020 sökt sig till G8B som gjort ett gott intryck på henne.

Hon skrev in sig på en förberedande kurs för blivande medlemmar, och fick bland annat höra om två begrepp som hon aldrig hade hört förut: församlingsdisciplin och exkommunicering – uteslutning av medlemmar.

– Det lät som att församlingsdisciplinen var för väldigt extrema situationer och användes väldigt restriktivt, sa hon till Dagen.

Från barndomen bar hon med sig traumatiska erfarenheter. Som vuxen hade hon länge kämpat med psykisk ohälsa. Hon levde på små medel. När hon nu var på väg att bli medlem i G8B ville hon att hela församlingen skulle höra hennes livsberättelse.

Till en början hjälpte ett fåtal medlemmar henne ekonomiskt några gånger med mindre summor. Efter en tid strukturerades den ekonomiska hjälpen genom en församlingskassa för barmhärtighetsinsatser. Vid sidan av de ekonomiska bidragen ville församlingens ledare hjälpa henne med privatekonomisk planering. Hon träffade regelbundet en av ledarna för att gå igenom sin ekonomi.

Snart tog Johnny Lithell, G8B:s initiativtagare, över ekonomisamtalen. Det blev en eller ett par träffar under senvåren 2023, innan de ekonomiska genomgångarna rann ut i sanden. Stämningen mellan Johnny Lithell och Linn blev infekterad. Han ville att hon skulle komma på ett samtal med honom och församlingens övriga tre äldste, berättade hon.

I samtal med Dagen uppgav ledare i G8B att Linn hade bett enskilda medlemmar om ekonomisk hjälp, trots att tanken var att all hjälp till henne skulle förmedlas via församlingens barmhärtighetskassa – och att det var därför som ledarna ville träffa henne för ett samtal. Linn sa till Dagen att detta inte alls stämde.

Linn hade vid det här laget tappat förtroende för de äldste och ville inte gå på något samtal med de fyra männen. I ett meddelande till en av sina vänner i församlingen nämnde hon detta. Snart hörde Johnny Lithell av sig till henne med ett citat ur hennes meddelade till vännen.

– Det jag hade sagt hade hon då alltså skickat vidare till Johnny. Det säger något om kulturen i församlingen, berättade Linn.

Sedan kom ett besked som Linn i dag beskrev som ”en kniv i mitt bröst”. Johnny Lithell skrev till henne att hon inte längre skulle få hjälpa till i församlingens söndagsskola. Skälet till det var att hon hade vägrat att inställa sig hos de fyra äldste, och att hon på sistone dessutom inte hade deltagit i gudstjänsterna, berättade hon.

I februari förra året skrev hon ett mycket långt mejlsvar till honom. I mejlet menade hon att Lithell behövde omvända sig. Hon gjorde också klart att han och de andra ledarna saknade ”den emotionella intelligens som god själavård kräver”. Hon skrev också: ”Jag lämnar er nu, så att ni slipper mig och mina problem. Ni klarar inte av dem.”

Tre dagar senare svarade Johnny Lithell i ett mejl, som Dagen hade tagit del av, att han ”måste erkänna att jag verkligen är skakad. Djupt bedrövad. Jag älskar dig genuint och trodde att vår vänskap var verklig. Det gör ont att bli avskuren så svepande och så illvilligt.”

Men helt avskuren från församlingen hade Linn inte blivit. Lithell förklarade i mejlet att Linn inte bara kunde avsluta sitt medlemskap utan att samtidigt gå med i en annan församling. ”Vidare”, skrev han, ”säger vi i våra stadgar att församlingen förbehåller sig rätten att neka en persons utträde i syfte att fullfölja en process av församlingsdisciplin”.

Lithell gjorde klart för Linn att hon ”under flera månader vägrat att tala med oss” och dessutom ”förtalat oss och manipulerat personer som försökt vara till stöd för dig”. G8B:s äldste skulle presentera en sammanfattning av allt detta för medlemmarna på ett församlingsmöte ”och uppmuntra församlingen att vädja till dig att omvända dig”.

Linn blev chockad, berättar hon i dag. Johnny Lithell skrev vidare i mejlet: ”Om du framhärdar i denna stridslystnad och oförsonlighet kommer vi på följande församlingsmöte ett par månader senare att rekommendera att du utesluts ur församlingen som ett uttryck för vår oro att din kristna tro inte är vad den säger sig vara eftersom du håller fast vid din synd snarare än att lyda Jesu befallning.”

– Det värsta var att Johnny inte frågade: Är det okej att jag lägger fram det här? Jag förstod att han skulle lägga fram de här lögnerna om mig inför hela församlingen. Och jag förstod att de skulle överlämna mig åt Satan och att jag skulle förlora alla mina vänner i församlingen som hade älskat mig.

Därefter, berättade Linn, följde två månaders utfrysning. En dag innan medlemmarna skulle rösta om att utesluta Linn kontaktades hon av en ung man som ibland predikade på söndagarna och som i dag var en av G8B:s äldste. Budskapet i meddelandet, som Dagen hade tagit del av, var att Linn ännu hade tid att omvända sig. Den unge mannen återgav flera formuleringar som Linn hade använt i sin skriftliga kommunikation med Johnny Lithell efter att hon hade ställts under församlingsdisciplin. Hennes formuleringar – bland annat ”dina vassa klor har rivit mig” och ”har du ingen skam i kroppen alls?” – sågs av mannen som en bekräftelse på att disciplinprocessen var befogad: ”Dina brev vittnar emot dig om dålig frukt, starkare än något som de äldste har sagt om din synd.”

Mannen angav också specifika synder som han menade att Linn hade gjort sig skyldig till: ”Förtal och fräckheter”, ”lögn”, ”hån”, ”splittrande beteende”, ”brist på självbehärskning”, ”anklagelser mot äldste utan vittnen” och ”olydnad och ovilja att rätta sig efter sina ledare”. Varje punkt åtföljdes av bibelhänvisningar.

Dagen därpå röstade G8B:s medlemmar för att utesluta Linn. Några dagar senare skrev Johnny Lithell och de övriga äldste i ett mejl till henne att de hade försökt kommunicera en mild tillrättavisning, men att Linn hade stängt ned relationen helt.

I stället hade hon kontaktat övriga medlemmar genom flera meddelanden ”med enda syfte att framställa dig själv som ett offer och äldste som förövare och därigenom skapa splittring och misstänksamhet i vår församling”.

Johnny Lithell och de andra ledarna förklarade bland annat: ”Vi har ställt dig utanför församlingen som en symbol på det utanförskap vi fruktar att du kommer att erfara på den yttersta dagen.”
 
Artikel 3

I artikeln berättades att initiativtagaren till Göteborgs 8:e baptistförsamling, Johnny Lithell, ledde ett informellt nätverk av församlingsplanteringar i flera svenska städer.

Johnny Lithell ägnade mycket tid åt att utbilda och utrusta församlingsplanterare, berättade han i en artikel i Dagen nyligen. Han nämnde fyra församlingar som de senaste åren uppkommit genom Göteborgs 8:e baptistförsamling (G8B). De fanns i Jönköping, Södertälje, Örnsköldsvik och Mölndal. Men i det informella nätverket kring Johnny Lithell hade det tidigare även funnits församlingar i Stockholm och Kungsängen. Ingen av dessa församlingar fanns i dag kvar.

Texten bestod av en intervju med Ricard Beltran, tidigare pastor i den nedlagda församlingen Stockholms 9:e baptistförsamling. Han var i dag kritisk till vad han såg i nätverket.

– Människor har kommit till mig och vittnat om det man kan kalla andliga övergrepp. Deras tro har använts för att bryta ned dem. Allt detta har jag pratat med Johnny Lithell om, men han vill inte höra det här, sa han.

Beltran, som i dag var 48 år, sa att de övriga församlingsplanteringarna leddes av unga män, som såg upp till Johnny Lithell och imponeras av hans teologiska kunskaper.

Den tidigare pastorn menade sig se en besvikelse hos många kristna över det han beskriver som ”nästan en postmodernistisk liberalisering av kyrkan”. Hos dessa kristna hade G8B-nätverkets församlingar en tydlig målgrupp.

– Det finns en längtan efter församlingar som fokuserar på ett liv i lärjungaskap. Men det måste ske på ett moget sätt. Det finns en teologisk snobbism i den här rörelsen. Snobbismen innebär att man kan ge sken av vad som är ett sant lärjungaskap. Den orsakar också en slöja som hindrar självinsikten hos de här killarna. När någon inte tycker som de, så tycker de att man går emot Gud.

Johnny Lithell sa till Dagen att han och de andra ledarna hade nåtts av larm om att Ricard Beltran ägnade sig åt psykisk misshandel och allvarligt maktmissbruk i församlingen. Beltran själv sa att några sådana anklagelser aldrig framfördes till honom.

Ricard Beltran, arbetade i dag arbetade som psykologkonsult och var aktiv i en pingstförsamling norr om Stockholm.

Som ett exempel på de hårda, tuffa miljöer som han ansåg sig ha sett i det informella G8B-nätverket nämnde Ricard Beltran att den 27-årige ledaren i församlingen i Örnsköldsvik förväntat sig att kvinnliga medlemmar bar huvudduk under gudstjänsterna.

Dagen hade tagit del av en inspelad predikan i vilken den 27-årige pastorn i Örnsköldsvik talade om vikten av att församlingsmedlemmarna underordnade sig pastorn.

Ricard Beltran ansåg att det i kretsen kring Lithell frodades en ledarskapskultur som var ”godtycklig, makthungrig och diktatorisk” med ”extremt auktoritära inslag”.

– Det är få som vågar emot det Johnny Lithell säger. Det finns en manscentrerad hierarki i den här rörelsen som går emot vår svenska kristna syn på kvinnan. Starkast är det i Örnsköldsvik. Där uppfattar jag att det är en ren sekt, till hundra procent. Och Johnny Lithell stöttar den ledaren.

I ett par av G8B-nätverkets församlingar uppmuntrades barnaga, uppgav Ricard Beltran.

Såg du det med egna ögon?
– Ja, absolut. Jag och min fru såg det vid flera tillfällen när medlemmar från församlingen i Kungsängen besökte vår församling i Stockholm. Jag vet att det även förekom i Örnsköldsvik. Jag nämnde det här för Johnny Lithell, men jag uppfattade att han såg det som församlingarnas ensak.

Nu sa sig Ricard Beltran vara orolig för att ”katastrofer av Knutbys storlek” förr eller senare skulle inträffa inom G8B-nätverkets församlingar.

– Det här måste komma upp till ytan nu. Människor råkar illa ut. Vi måste ha ett samtal om det här i kristenheten, så att vi inte står där och är efterkloka när värre katastrofer inträffar, sa Ricard Beltran.

Artikel 4

Artikeln bestod av en intervju med pastor Johnny Lithell, som gav sin syn på församlingens uteslutningar och församlingsdisciplin.

Den historiska församlingstukten var inte var uttryck för kärlek, ansåg han.

– Man skrev en katalog (av synder, reds. anm.), vilket innebär att man går till symptom snarare än att fundera på orsaken. I stället för att gå igenom processen enligt dess syfte går man bara på processens slut och tar bort en person. Det resulterar i djupa sår och många frågor, sa han till Dagen.
 
En disciplinprocess i G8B rymde flera steg: en medlem som uppfattades leva i oomvänd synd skulle först konfronteras enskilt, sedan skulle frågan lyftas till pastorerna och först därefter – om pastorerna bedömde att medlemmen inte hade omvänt sig – skulle de inleda disciplinprocessen och ta upp frågan inför hela församlingen. I sista hand aktualiserades uteslutning.

– Den starkaste formen av församlingsdisciplin som vi har är uteslutningen ur gemenskapen. Jesus säger att en sådan person ”ska vara för dig som en hedning och tullindrivare”. Och Paulus säger på väldigt många ställen samma sak, framför allt i Första Korinthierbrevet, sa Johnny Lithell.

Paulus talar om en man som lever i svår synd och som ska överlämnas ”åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag”. Är det det ni gör när ni utesluter någon?
– Exakt. Syftet är att vi gör det i kärlek till varandra. När vi praktiserar exkommunicering fäller vi förstås en dom över personen, men vi säger inte: ”Du är inte kristen och på väg till helvetet.” Det vi säger är: ”Vi kan inte fortsätta ge vår aktiva bekräftelse på att du är född på nytt, för vi ser inte omvändelsens frukt i ditt liv.” Det måste alltid ske i kärlek och vara ett uttryck för kärlek.

Mejlväxlingar mellan G8B:s ledare och tidigare medlemmar visade att ledarna flera gånger hade nekat medlemmar utträde. Det hade motiverats med en stadgebestämmelse om att församlingen förbehöll sig ”auktoriteten att neka en persons frivilliga utträde eller övergång till annan församling i syfte att fullfölja en process av församlingsdisciplin”.

Vad betyder den bestämmelsen?
– Om det blir en konflikt i församlingen – för det blir det ofta när någon konfronterar en person – så finns det en tendens att den personen säger: ”Då är inte jag med, jag lämnar församlingen.” Men vi ser det här som ett uttryck för kärlek. Det finns en gemenskap som är genuint orolig och inte längre kan bekräfta personen som kristen. Så även om personen flyttar eller inte är med längre, så fullföljer vi processen och utesluter personen ur gemenskapen.

Varför gör ni det om personen själv vill lämna församlingen?
– Just för att det är ett uttryck för kärlek, för att vi vill kommunicera till personen att vi är oroliga. Vi vet inte hur det står till, och vi vill vädja, på det starkaste sätt vi kan, om omvändelse.

I stadgarna heter det också att ni organiserar er ”som en förening enligt god föreningssed”. Hur går det ihop med att ni förbehåller er rätten att neka frivilligt utträde?
 
– I en pågående process är det en alldeles speciell situation. Innan processen har uppstått är vem som helst fri att lämna hur som helst. Det går alldeles utmärkt att kombinera.

Av korrespondens som Dagen hade tagit del av framgick det att ledarna i G8B inte lät de tidigare medlemmarna Carolina, Lena och Linn utträda när de själva ansökt om det, utan först senare. I två av fallen inleddes disciplinprocesser som slutade med uteslutningar. I ett av fallen gick ledarna till sist, efter nästan ett halvår, med på att skriva ut kvinnan som medlem utan att formellt inleda en disciplinprocess.

Enligt Claes Martinson, professor i civilrätt vid Göteborgs universitet, kunde stadgebestämmelsen om rätten att neka frivilligt utträde inte gälla.
– Vi har väldigt klart och tydligt stipulerat villkor för medlemskapet i församlingen. Varje medlem är beredd att underordna sig de villkoren. Vi är inte intresserade av att driva en juridisk process, så om någon vill stämma oss är man förstås välkommen att göra det. Vi kommer inte att driva något i ett sådant sammanhang, sa Johnny Lithell.

Har ni någon gång åberopat den här bestämmelsen i skarpt läge?
– Nej, det har vi inte. Däremot har vi i vår medlemskurs varit tydliga med att bestämmelsen står där och att den, och rätt mycket annat, är villkoret för medlemskapet. Nej, vi har aldrig åberopat den i skarpt läge.

När Linn förra våren skrev till dig att hon ville lämna er svarade du: ”Vidare säger vi i våra stadgar att församlingen förbehåller sig rätten att neka en person utträde i syfte att fullfölja en process av församlingsdisciplin.”
– Just det.

Det stämmer ju inte att ni aldrig har åberopat den stadgebestämmelsen.
– Jag minns inte riktigt att hon vägrades att gå med i en annan församling.

Nej, hon ville gå ur er församling.
– Ja, det måste jag ha glömt helt. Det var en väldigt omfattande kommunikation med väldigt många variabler, så jag minns inte att jag skrev det. Jag betvivlar inte att jag gjorde det och jag hör att det är mitt språk, så absolut, då får jag korrigera mig och säga: Ja, vi har gjort det en gång.

Har ni gjort det bara en gång?
– Ja, såvitt jag kan minnas, absolut.

När en annan kvinna, Lena, begärde utträde svarade ni att ni inte kunde bevilja henne utträde. Ni skulle i stället ta upp frågan om en uteslutning på ett församlingsmöte. Hur går det ihop med att du sa att ni aldrig har åberopat den här bestämmelsen?
– Du tar mig när jag går i skogen här. Jag försöker inte att dölja någonting. Vi kan stå för båda de här fallen.

Till Lena skrev ni också att hon antingen kunde erkänna uteslutningen av sin make ”som rätt” eller annars ”klandra församlingen (och naturligtvis äldste) för ett fruktansvärt fel”. Var det lämpligt att skriva så till henne?
– Det var det den situationen kokade ned i. Det var en mycket förtätad situation. I den situationen var det absolut lämpligt. Vi gör ingenting annat än det vi ska göra enligt våra stadgar. Vi har inte agerat nyckfullt eller oförutsägbart på något sätt, utan vi gör exakt det vi säger att vi ska göra.

Ni skrev till Lena att ni skulle förklara för församlingen att ni ansåg att hon hade ”ställt dig på [makens] sida i detta”. Är det lämpligt att skriva så till en kvinna som vill gå ur er församling efter att hennes make har blivit utesluten?
– Alltså, jag var där, vilket innebär att jag tycker att det här är ytterst lämpligt. Du hör brottstycken från en part, en berättelse som verkar vara helt tagen ur sitt sammanhang.

När det gäller Linn skrev en av ledarna till hennes vän att ni var ”en fristående förening och kan sätta vilka villkor vi vill för de pengar vi vill skänka. Vi kan kräva att mottagaren ska hoppa runt i en rosa zebrapyjamas utan att någon har rätt att lägga sig i.”
– Det är verkligen själva sinnebilden av att rycka något ur sitt sammanhang. Det är ju för att illustrera en princip som vi naturligtvis aldrig någonsin skulle realisera. Poängen är helt enkelt att vi kan ge våra pengar till vem vi vill, av vilka anledningar vi vill. Kvinnans vän måste ha haft synpunkter på att vi slutade ge pengar till kvinnan.

Men vad tycker du om det här sättet att uttrycka sig?
– Nej, det var inte lämpligt. Det var en oklok formulering.

En medlem i G8B, som numera är en av era ledare, skrev till Linn att hennes synder var, bland annat, ”hån”, ”brist på självbehärskning” och ”olydnad och ovilja att rätta sig efter sina ledare”. Är det ens möjligt att försvara sig mot den typen av anklagelser?
– Nej, det skulle jag säga är olämpligt. Man utesluter inte någon för brist på självbehärskning.

Det gjorde ni ju i det här fallet.
– Nej, det gjorde vi inte. Det är mycket möjligt att någon skrev så till henne för att försöka hjälpa henne att förstå. Men det var inte anledningen till att vi uteslöt henne. Vad de anledningarna var har jag inget ansvar att rapportera för dig. Det får vi väl ta i någon typ av rättsprocess i så fall.

I en av de församlingar som ingår i G8B:s nätverk, i Örnsköldsvik, predikar pastorn om att medlemmar vars samveten inte tillåter dem att underordna sig pastorn ”har ett oerhört stort problem”. Han talar också om ”samvetets tyranni”. Hur ser du på det?
– Jag har ingen aning om vad han har sagt eller vad han menade med ”samvetets tyranni”. Samvetet är Guds röst in i våra liv. Det är något som vi i högsta grad ska lyssna på. Det finns ju något förödande enligt Bibeln över dem som har brännmärkt sina samveten.

Men vad tycker du om att han säger så? Han ingår ju ändå i ditt nätverk.
– Ja, han är en god vän. Jag vet inte vad han menar. Jag måste få lyssna på predikan i sin helhet för att förstå vad det handlar om. Men vi är fria församlingar och jag har ingen som helst formell auktoritet över honom. Vi har förvisso en nära vänskapsrelation, men jag har ingen formell auktoritet. Min enda auktoritet är rådgivande.

Även om församlingarna i G8B-nätverket är fria kan du använda ditt informella inflytande för att gripa in. Det gjorde du när det gällde Ricard Beltran, som var pastor i den dåvarande församlingen Stockholms 9:e baptistförsamling.
– Det var några i den församlingen som hörde av sig till mig och sa att det pågick ett allvarligt maktmissbruk, psykisk misshandel. Jag och flera andra blev oroliga och åkte dit och lyssnade på medlemmarna. I vår analys var det väldigt tydligt att det som pågick i församlingen där var gravt ohälsosamt.

I den analys som ni formulerade i ett rekommendationsbrev till Stockholmsförsamlingen står det inget om ”maktmissbruk” eller ”psykisk misshandel”. Borde ni inte ha nämnt det i brevet om ni såg något sådant?
– Jag tror att rekommendationen var alldeles tillräcklig som beslutsunderlag för församlingen, för att se att Ricard Beltran inte var lämplig som pastor. Varför ska vi skriva allt vi vet? Vi kan skriva det vi tror är klokt och lämpligt och tillräckligt.

Den tidigare pastorn i G8B-nätverkets Stockholmsförsamling, Ricard Beltran, uppgav för Dagen att han med egna ögon hade sett medlemmar i nätverket aga sina barn.

Hur ser du på barnaga?
– Barnaga? Ja, vad är din fråga? Hur jag ser på barnaga?

Ja, om en församlingsmedlem kommer till dig och frågar om han eller hon bör aga sina barn, vad säger du då?
– Då skulle jag säga att den personen får läsa Bibeln och säkert några böcker av personer som är klokare än jag, och följa sitt samvete. Jag har varnat många personer för att aga sina barn. Komplexiteten är att som kristen försöka höra vad Bibeln säger, och samtidigt förhålla sig till sitt lands lagar. I Ordspråksboken verkar barnaga till och med vara påbjudet. Jag har i predikan citerat de här texterna för att försöka lyfta fram komplexiteten i frågan. Min rekommendation är att göra som vi gör (i familjen, reds. anm.), att inte göra det. Men jag vet ju att Ricard anklagade personer för det här. Han försökte samla någon typ av pöbel mot dem.

Förekommer barnaga i G8B eller i G8B-nätverket?
– Jag vet att flera personer i nätverket har funderat på det. I vår församling skulle det förvåna mig mycket.

Har du sett dig föranledd att försöka förhindra det när personer i nätverket har funderat på det?

– Jag tror att det här samtalet är över nu. Det blir ju helt bisarrt. Det är fullt med märkliga anklagelser.

Artikel 5

Texten var en ledarkrönika som problematiserade och kommenterade innehållet i Dagens nyhetsartiklar om G8B. Anmälaren nämndes inte med namn i den. Ledarskribenten ansåg att det var ett starkt orostecken att en snäv grupp män med samsyn beslutade om teologi och församlingsdisciplin. Fanns det någon som hade rätt att korrigera ledarskapet i G8B om de hamnade snett, frågade sig ledarskribenten:

”Lyssnar de till andra, sådana som kanske inte håller med dem i allt? Utan detta finns det en risk för att sammanhanget blir för slutet, och i förlängningen också sektliknande.”

Texten avslutades:

”Kan människor som ser gemenskapen utifrån identifiera Andens frukter, som saktmod, mildhet, återhållsamhet, bland dem? Eller ser de främst en grupp människor som tror sig ha sanningen och i kampen för denna är beredda att krossa allt motstånd, ja till och med människor, som kommer i deras väg? Det är i så fall ett sammanhang som varken avspeglar Jesus som det slaktade lammet eller som ärar den Herre vi snart firar som uppstånden.”

Anmälan (i sammanfattning)

Johnny Lithell framförde i huvudsak följande.

Han var inte en offentlig person, utan en av tre pastorer i en fristående kristen församling med omkring 40 medlemmar. Han var inte känd för allmänheten i Sverige, och inte heller inom ”svensk och internationell kristenhet” som var det område som Tidningen Dagen enligt sin hemsida bevakade. Anmälaren var en relativt okänd pastor i en relativt okänd liten församling.

I tidningen Dagens fyra första artiklar nämndes anmälaren vid namn 109 gånger, i ett mycket negativt sammanhang vilket hade varit till stor skada både privat och i yrkesrollen. Artiklarna skulle förfölja anmälaren och hans familj för resten av deras liv. Dagen var den största maktspelaren i den svenska kristenheten, vilket innebar att i princip alla anmälarens bekanta, och den värld han verkade i professionellt och privat, hade tagit del av tidningens karaktärsmord på hans person. De anklagelser som framfördes var av grövsta sort (sekterism, maktmissbruk) och var lika grundlösa som förödande. Dagen hade inte noga har övervägt konsekvenserna av en namnpublicering som kunde skada människor. Det hade inte heller funnits något uppenbart allmänintresse som krävde namnpublicering. Dagen borde därmed ha avstått från det.

I artikel 1 hade anmälaren bland annat framställts som en person som höll kvar medlemmarna som ville lämna församlingen för att de skulle ställas under församlingsdisciplin, missbrukade sin stora makt över människors liv, uteslöt personer som kritiserade församlingens ledarskap och var känslomässigt tondöv när han mötte människor.

I artikel 2 framställdes han som en hänsynslös och straffande sektledare.

I artikel 3 stod att han utsatte människor för andliga övergrepp, där deras tro användes för att bryta ner dem. Han främjade enligt artikeln en ledarkultur som var makthungrig och diktatorisk och som stöttade en sekt.

I artikel 5 påstods att han var en del i en församling som liknade en sekt, att han var en del i en snäv grupp makthungriga män och att han var beredda att krossa allt motstånd och människor som kom i hans väg.

Dagen skulle sannolikt hävda att de givit anmälaren chansen att bemöta kritiken genom att genomföra en intervju med honom (artikel 4). Detta var dock missvisande. Han visste inte att han deltog i en intervju – journalisten presenterade det som att han ville ställa några uppföljande frågor utifrån en födelsedagsintervju som gjorts med anmälaren några veckor tidigare. Anmälaren fick inte veta vad han anklagades för och han fick inte någon möjlighet att förbereda sig. Han fick ta ställning till lösryckta citat och frågor som bara berörde en bråkdel av alla graverande påståenden om honom.

Därefter följde ett antal exempel ur artiklarna där anmälaren inte fått tillfälle att bemöta kritiken samtidigt, och där alla parters ståndpunkter inte hade återgetts:

Dagen lät inte anmälaren svara på påståenden om hans bakgrund i Tabernaklet, eller varför han sa upp sig därifrån (artikel 1).

Anmälaren skulle ha gett en helt annan bild av vad som var anledningarna till uteslutningarna av ”Carolina” (artikel 1), ”Lena” (artikel 1) och ”Linn” (artikel 2), rekommendationen till avsättningen av Ricard Beltran (artikel 3), samt hur processerna gått till. Han hade dock inte fått bemöta kritiken och bilden som de målade upp av honom och G8B.

Hela ”grävets” vinkel var att församlingen nekade medlemmar utträde. Det framgick bland annat av rubriken på tidningens förstasida. Om denna vinkel hade delgetts anmälaren skulle han lätt kunnat förklara att journalisten missuppfattat en teknikalitet i församlingens stadgar.

Ricard Beltrans påståenden (artikel 3) var helt gränslösa. Anmälaren hade inte fått bemöta något av hans påståenden. Ledarkrönikan var lika gränslös. Anmälaren hade inte fått bemöta innehållet i den.

Anmälaren önskade även att MO skulle pröva om Dagen genom denna artikelserie hade ägnat sig åt korrekt och allsidig nyhetsförmedling. Han var medveten om att MO inte avgjorde vad som var sant eller falskt i en publicering, men Dagen hade inte kontrollerat sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medgav, och inte heller gett sina läsare möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. Därmed hade tidningen underlåtit att uppfylla kravet på saklighet.

Det vore rimligt om Dagen gav anmälaren möjlighet att skriva ett genmäle där han kunde gå till botten med varenda lögn som tidningen publicerat om honom, ett bemötande i motsvarande omfattning som de ursprungliga artiklarna.

Mediets svar (i sammanfattning)

Mediet svarade genom utgivaren Felicia Ferreira som i huvudsak angav följande.

Frågan om allmänintresset

Församlingstukt var benämningen på ett disciplininstitut som varit vanligt förekommande i den svenska frikyrklighetens historia. Begreppet församlingsdisciplin (som G8B använde) var en svensk direktöversättning av church discipline, det vill säga det engelska begreppet för församlingstukt.

Av en artikel om församlingstuktens historia som Dagen den 10 april 2025, i anslutning till nyhetsartiklarna om G8B, hade publicerat på dagen.se och i papperstidningen, framgick att mer än 40 procent av de cirka 185 000 personer som döptes i svenska baptistförsamlingar från 1850-talet fram till 1930-talet uteslöts ur sina församlingar till följd av församlingstukt. Från pingströrelsens huvudförsamling, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, uteslöts till följd av församlingstukt närmare 300 av församlingens första tusen medlemmar.

Många människor upplevde sig fara illa i den historiska församlingstukten. I mitten av 1900-talet fasades församlingstukt som disciplininstitut ut ur de svenska frikyrkorörelsernas praktik.

G8B ansåg att församlingstukt, som av G8B alltså benämns församlingsdisciplin, borde ha en central plats i varje kristen församling. G8B önskade överföra den uppfattningen till andra kristna församlingar i Sverige, vilket framgick av ett cirka timslångt avsnitt i en serie undervisningsvideor som G8B, under rubriken ”Grundkurs i ecklesiologi”, publicerat på sin hemsida.

Anmälaren och G8B hade ambitionen att utöva ett stort inflytande på den svenska kristenheten. G8B bildades, enligt vad som framgick av församlingens hemsida, ”med en dröm om att denna församling skulle få fungera som en sändande församling utifrån vilken Sverige skulle fyllas med bibliskt och historiskt förankrade församlingar”, vilket ”innebär att Johnny [Lithell], utöver sin anställning som pastor i G8B, ägnar en stor del av sin tid åt att träna pastorer för församlingsplantering och arbeta fram litterära resurser för detta ändamål”.

Anmälarens och G8B:s ambition att påverka den svenska kristenheten framgick också av vad anmälaren uttalat i en intervju som publicerats i Dagen den 22 februari 2025: ”En stor del av min arbetstid ägnar jag åt att utbilda och utrusta församlingsplanterare. Vi arbetar för en reformation i Sverige och då är församlingsplantering vår högsta prioritet.”

Mot bakgrund av styckena ovan stod det klart att en journalistisk granskning av den samtida tillämpningen av församlingstukt i G8B hade ett klart allmänintresse, i ett samhällsperspektiv såväl som i ett inomkyrkligt perspektiv.

Frågan om anmälarens ställning

Anmälaren var under flera år pastor i och föreståndare för församlingen Tabernaklet i Göteborg. Tabernaklet bildades på 1860-talet och var en av de äldsta ännu verksamma frikyrkoförsamlingarna i Sverige. Tabernaklet var en av Svenska baptistsamfundets mest tongivande församlingar fram till 2011, då samfundet tillsammans med ytterligare två frikyrkliga samfund bildade det nya samfundet Equmeniakyrkan. Tabernaklet är, och var under anmälarens tid som dess föreståndare, ansluten till både Equmeniakyrkan och samfundet Evangeliska frikyrkan. Tabernaklet var således en välkänd församling i den svenska frikyrkligheten. Likaledes måste anmälaren ses som en välkänd person i delar av den svenska kristenheten.

Anmälarens avgång som föreståndare för Tabernaklet 2017 föregicks av en uppslitande konflikt i församlingen. När anmälaren lämnade Tabernaklet följde en grupp av församlingens medlemmar med honom. I början av 2018 bildade gruppen, med anmälaren i spetsen, den nya församlingen G8B. Anmälaren ledde, vid sidan av sin befattning som pastor i G8B, ett nätverk av församlingar på åtminstone fyra platser i Sverige. Ytterligare församlingar på två platser hade tidigare ingått i nätverket. Nätverket måste ses som ett uttryck för anmälarens och G8B:s ambition om att ”Sverige skulle fyllas med bibliskt och historiskt förankrade församlingar”.

G8B:s predikningar publicerades på församlingens hemsida och var åtkomliga för allmänheten. Anmälarens särställning bland G8B:s pastorer illustrerades av att han som den ende bland pastorerna även benämndes församlingslärare och att han fram till augusti 2025 hade hållit den stora majoriteten av G8B:s nätpublicerade predikningar, 210 till antalet. Den av G8B:s predikanter som hade hållit näst flest av dessa publicerade predikningar hade fram till augusti 2025 hållit färre än hälften så många predikningar som anmälaren. Härutöver hade predikningar av anmälaren i andra sammanhang än i G8B publicerats på Youtube.

Anmälarens särställning som G8B:s representant i kommunikationen med den övriga svenska kristenheten underströks av det förhållandet att han ensam förmedlade undervisning om G8B:s församlingssyn i tolv avsnitt om sammanlagt drygt 13 timmar i den undervisningsserie som under rubriken ”Grundkurs i ecklesiologi” publicerats på G8B:s hemsida.

Sammantaget stod det klart att anmälaren var en person med ansvar, makt och inflytande som fick tåla en journalistisk granskning. Publicitetsskadan till följd av granskningen hade således varit försvarlig.

Frågan om tidningens belägg för de publicerade uppgifterna

De publicerade uppgifterna hade grundats på belägg bestående i ett omfattande material, vars innehåll i relevanta delar hade återgivits i de publicerade artiklarna. Materialet hade bland annat bestått i:

• samtal med sammanlagt ett tiotal personer, varav flera av varandra oberoende, för att kunna göra självständiga redaktionella bedömningar i fråga om anmälarens tid i Tabernaklet, om förhållandena i G8B, om förhållandena i de andra församlingarna i G8B-nätverket samt om trovärdigheten för den intervjuade tidigare pastorn i G8B-nätverket som i en av artiklarna vittnade om vad han såg i nätverket.
• kontroll av registrerings- och resultatintyg för den nämnde tidigare pastorn i G8B-nätverket
• utdrag ur skriftlig dokumentation i samband med konflikten i församlingen Tabernaklet.
• G8B:s föreningsstadgar.
• intervju med en professor i civilrätt vid Göteborgs universitet samt korrespondens med en professor emeritus i civilrätt vid ett svenskt lärosäte gällande G8B:s stadgebestämmelse om att församlingen förbehåller sig ”auktoriteten att neka en persons frivilliga utträde eller övergång till annan församling i syfte att fullfölja en process av församlingsdisciplin”.
• mejlkorrespondens mellan anmälaren samt andra ledare i G8B och dåvarande medlemmar i G8B utvisande uttryck för församlingsdisciplinens praktiska tillämpning i G8B.
• brev från anmälaren och andra ledare i G8B-nätverket till den dåvarande församlingen Stockholms 9:e baptistförsamling med rekommendation om att dess pastor skulle avgå från sin befattning,
• mejlkorrespondens mellan anmälaren och den tidigare pastorn i Stockholms 9:e baptistförsamling, och
• samtal med nuvarande ledare tillika medlemmar utöver anmälaren i G8B och G8B-nätverket, intervjuer med dåvarande medlemmar som blev föremål för församlingsdisciplin i G8B, samt intervju med den tidigare pastorn i Stockholms 9:e baptistförsamling.

Beträffande ledarartikeln om G8B hade dess faktamässiga innehåll grundats på vad som framkommit i de fyra nyhetsartiklarna samt på ledarskribentens observationer av hur G8B:s ledare kommunicerat i sociala medier. De värderande omdömen som kom till uttryck i ledarartikeln föll uppenbart inom ramen för vad som fick rymmas i en vederhäftig opinionsbildning på en ledarsida.

Frågan om anmälarens möjlighet att bemöta uppgifterna

Anmälaren hade i en lång telefonintervju fått möjlighet att komma till tals och bemöta uppgifterna. Intervjun genomfördes den 31 mars 2025 och publicerades i en omfattande artikel om närmare 12 000 tecken, till övervägande del i fråga-svar-form på Dagen.se och i papperstidningen.

Intervjun med anmälaren publicerades dagen efter publiceringen av de två första artiklarna i granskningen. I de två första artiklarna framgick uttryckligen att en stor intervju med anmälaren skulle publiceras dagen därpå.

I den papperstidning i vilken de två första artiklarna publicerades, den 10 april 2025, ägnades en stor yta på förstasidan till att presentera granskningen utifrån de uteslutna medlemmarnas perspektiv. Att intervjun med anmälaren publicerades dagen efter de två första artiklarna gjorde det möjligt att ägna en minst lika stor yta på papperstidningens förstasida åt att lyfta fram intervjun med anmälaren, med den mycket synliga rubriken:

G8B-pastorn: Jag försöker inte dölja något

I pufftexten på samma förstasida stod:

”Göteborgs 8:e baptistförsamlings grundare, Johnny Lithell, svarar på kritiken: ’Vi gör exakt det vi säger att vi ska göra. ”

Anmälaren hade, mot bakgrund av att han i en av de publicerade artiklarna anklagats för att inte ha tagit itu med barnaga i G8B-nätverket, fått möjlighet att ge sin syn på barnaga samt sin syn på huruvida han sett sig föranledd att försöka förhindra barnaga bland medlemmar i G8B-nätverket när han känt till att medlemmar funderat på att börja tillämpa barnaga.

Utöver den omfattande intervjun med anmälaren hade nyanserande påståenden från anmälaren eller andra ledare i G8B i fråga om de granskade situationerna återgivits i samtliga nyhetsartiklar i granskningen. Intervjun med anmälaren genomfördes under en timme och sex minuter, med ett stort antal frågor som Dagens reporter ställde till anmälaren. Det fanns anledning att här återge telefonsamtalets inledning.

De följande citaten var transkriberade från bandningen av intervjun.

Dagens reporter:

”Det är så här att vi gjorde ju en jubilarintervju med dig för någon månad sedan var det väl. Och då sa du någonting som var lite intressant, att ni har, jag tror du sa något i stil med att ni har ett lite annat tilltal, eller lite annorlunda tilltal, typ något i den stilen. Ja, och då har vi intresserat oss för det här, och närmare bestämt en del av ert tilltal som är församlingsdisciplinen. Och jag tänkte ställa lite frågor till dig om den om det går bra. Om jag börjar med att fråga, vad är församlingsdisciplin för något, skulle du säga?” 
Anmälaren:

”Ja du, hur tänker du att det här ska publiceras?”

Dagens reporter:

”Ja, i artikelform.”

Anmälaren:

”Gör ni ett reportage om oss, eller vad är liksom…”

Dagens reporter:

”Ja, precis, alltså, vi kommer att skriva om församlingen och närmare bestämt om församlingsdisciplinen, och då är det liksom angeläget att er, vad ska man säga, bild självklart kommer med, så att det inte bara blir en beskrivning som skiljer sig från vad ni själva kanske beskriver det som.”

Anmälaren:

”Just det. Så ditt erbjudande så att säga är: antingen skriver ni åt oss eller också så får vi kommentera det du skriver?”

Dagens reporter:

”Nej, nej. Nej, nej, nej, vi skriver åt oss själva. Men mitt erbjudande är liksom att, att du liksom får vara med och ge din bild av det. Annars får vi liksom skriva att, ja, att vi har sökt dig och att du inte vill medverka, eller svara på frågor, eller ja, kommentera helt enkelt då.”

Anmälaren:

”Just det.”

Med hänsyn tagen till samtalets inledning samt till att anmälaren under en timme och sex minuter fick ett stort antal frågor som han besvarade måste påståendet om att anmälaren inte skulle ha förstått att han deltog i en intervju lämnas utan avseende.

Vad gällde anmälarens möjligheter att bemöta de uppgifter som publicerats i ledarartikeln konstaterade Dagen att anmälaren inte hade kontaktat Dagen med önskemål om genmäle.

 
Anmälarens kommentar (i sammanfattning)

Anmälaren hade aldrig argumenterat för att det inte fanns något allmänintresse för sakfrågan om församlingsdisciplin. Frågan var om det fanns ett uppenbart allmänintresse som krävde offentlig belysning och som därmed gav Dagen rätt att kränka hans privatliv.

Om anmälarens ställning

I Dagens yttrande stod bland annat att anmälaren och G8B hade ambitionen att utöva ett stort inflytande på den svenska kristenheten. En individs ambitioner och drömmar motiverade knappast en personlig belysning av detta slag. De fyra församlingar han hjälpt till att grunda hade tillsammans ett medlemsantal på färre än 100 personer. Den församling anmälaren arbetade i hade 41 medlemmar.

Angående påståendet att anmälaren var en välkänd person i delar av den svenska kristenheten: Innan den famösa ”stora intervjun” med anmälaren den 11 april (artikel 4, MO:s anmärkning) hade han blivit intervjuad vid ett enda tillfälle när tidningen Dagen av outgrundlig anledning ville göra en födelsedagsintervju med honom två månader tidigare, det vill säga, åtta år efter att han lämnade Tabernaklet. I ljuset av Dagens ”granskning” var denna födelsedagsintervju ett uppenbart vilseledande grepp för att få några citat till de kommande artiklarna och göra anmälaren tillräckligt känd för att argumentera att det var okej att krossa honom. Han hade aldrig varit skribent eller mediepersonlighet av något slag, inte heller haft någon framträdande roll vid kristenhetens gemensamma konferenser (som vissa pastorer hade) eller varit aktiv i sociala medier. Han hade levt hela sitt liv utanför offentlighetens ljus.

Dagens chefredaktör skrev:

”Anmälarens avgång som föreståndare för Tabernaklet 2017 föregicks av en uppslitande konflikt i församlingen. Konflikten kretsade till stor del kring anmälarens person samt anmälarens teologiska uppfattningar.”

Bara för att chefredaktören upprepade lögnerna från artikeln blev de inte sanna. Att det skulle ha med anmälarens ”sociala beteende” att göra, som Dagens publicering säger, var påhittat. Chefredaktören hänvisade till ”utdrag ur skriftlig dokumentation i samband med konflikten i Tabernaklet”. Vad detta skulle vara för dokumentation hade anmälaren ingen aning om. Framställningen var bara motiverad av Dagens avsikt att presentera anmälaren som en stridslysten person med sociala problem. Vilket var en kränkning och osakligt framställt eftersom anmälaren inte fått möjlighet att kommentera det.

Att anmälaren vid sidan av sin befattning som pastor i G8B, ledde ett nätverk av församlingar på åtminstone fyra platser i Sverige var osant. Han hade hjälpt till att grunda fyra små församlingar, men dessa levde sina egna liv och hade andra trosbekännelser och sitt eget självständiga styre.

Chefredaktörens argument för anmälarens särställning bland G8B pastorer var vilseledande. Församlingen som helhet hade den yttersta auktoriteten i de frågor som var viktigast i församlingens liv. Vidare leddes den av en pluralitet av pastorer, alltså ett kollektivt ledarskap där ingens ord vägde tyngre än någon annans. Styrelseskicket var omgärdat av mängder av spärrar för att förhindra maktmissbruk. Syftet var största möjliga förutsägbarhet och transparens. Att i det sammanhanget framställa anmälaren som en person som ”främjar en ledarkultur som är extremt auktoritär, godtycklig, makthungrig och diktatorisk” var bisarrt.

Att anmälaren hade gett en undervisningsserie i ecklesiologi innebar inget annat än just det. Vem som helst skulle ha kunnat göra det men det gjorde honom inte till församlingens ”representant” i samfundskonferenser eller pastorskonferenser.

Om tidningens belägg

Tidningens källor, samtal med sammanlagt ett tiotal personer, var omöjligt att fästa någon vikt vid eftersom dessa ”personer” inte citerats. Chefredaktören kunde lika gärna säga att det var tusen.

Vad gällde kontrollen av registrerings- och resultatintyg för den tidigare ”pastorn” i G8B så hittade chefredaktören akademiska poäng, men inte att han saknade legitimation. Anmälaren kunde rada upp argument och beslut som visade att personen inte var tillförlitlig.

Hela Dagens vinkel var att G8B var ”Församlingen som nekar medlemmar frivilligt utträde”. Detta byggde på vantolkning av en enda mening i stadgarna som sa att ”församlingen förbehåller auktoriteten att neka en persons frivilliga utträde eller övergång till annan församling i syfte att fullfölja en process av församlingsdisciplin.”

Frågan var alltså inte huruvida en person fått lämna eller inte, utan vilken etikett församlingen satte på medlemskapets avslut. Medlemskapet kunde när som helst avslutas enligt stadgarna, men om personen redan var i ett uteslutningsärende skulle man inte kunna förekomma uteslutningen genom att ”lämna först” utan måste låta processen ha sin gång. Att behöva stå kvar som medlem över ett församlingsmöte extra må vara provocerande för somliga, men det var knappast anmärkningsvärt. Att avsluta medlemskapet i Svenska Kyrkan tog upp till ett år, om man valde fel tillfälle.

Som pastor var anmälaren förhindrad av tystnadsplikten att dela detaljer från personliga samtal, men han var förbluffad över hur hela orsaksfrågan i princip var ignorerad i Dagens artiklar. Allt för att framställa honom som en godtycklig despot. Om Dagen hade läst hela mejlkorrespondensen och hade den minsta ambition att göra ett allsidigt journalistiskt arbete skulle det ha varit rimligt att ställa frågor om hur mycket pengar ”Linn” egentligen tog emot från olika medlemmar, huruvida de gav henne pengar av fri vilja, huruvida de kände till hur många andra som stöttade henne ekonomiskt och huruvida det fanns någon transparens i frågan. Vidare hur många små kristna grupper hon rört sig bland innan hon kom till G8B och hur mycket pengar hon tagit emot från dem. Trots att Dagen hade tillgång till nästan all information valde man att helt bortse från varför Linn uteslöts.

I ”Carolinas” berättelse angavs orsaken till uteslutningen helt kort som att hon framfört ”kritik mot delar av församlingens struktur och teologi, som hon i dag beskriver som ’allt mer lagisk och strikt på ett potentiellt skadligt sätt’”. Den som läst mejlkorrespondensen mellan G8B:s pastorer och ”Carolina” kunde direkt se att detta inte var sant. Detta var frågor som överhuvudtaget inte diskuterades.

I fråga om ”Lena” och hennes make angavs orsaken till uteslutningen att ”Lenas make uttryckt kritik och avvikande uppfattningar, bland annat i fråga om tillvägagångssättet när församlingen tillsatte äldste.” Vidare: ”dessa ifrågasättanden uppfattades av Lithell och de andra ledarna som angrepp mot ledarskapet […] Lenas make blev därmed föremål för församlingsdisciplin.” Vidare beskrevs att de blev uteslutna för ”gränslöshet i tal”, ”högmod, arrogans och stridslystnad” och ”utan vilja att omvända sig.” Hela orsakssambandet var fabricerat, vilket var övertydligt i mejlkorrespondensen. Dessutom glömde tidningen att nämna att ”Lena” och hennes make lyckats bli uteslutna av två församlingar tidigare.

Under den så kallade ”stora intervjun” förklarade anmälaren flera gånger för Dagens journalist att församlingen inte uteslöt personer av så vaga skäl. Likväl var det dessa benämningar som angavs upprepade gånger i artiklarna – enskilda ord ur ett åttasidigt dokument som ryckts ur sina sammanhang.

Om bemötandet

Hade anmälaren varit införstådd med vad intervjun handlade om? Naturligtvis förstod han att det var en intervju av något slag, men han fick inte veta vad han anklagades för, eller någon möjlighet att förbereda sig. Återgavs hans perspektiv korrekt i publiceringen? Han var korrekt citerad, men intervjun var i det närmaste helt irrelevant eftersom han aldrig fick höra eller bemöta många av de graverande påståenden som artiklarna innehöll.

Det var korrekt att anmälaren inte kontaktat Dagen med önskemål om genmäle. Dels för att anklagelsernas natur innebar att det fanns väldigt lite att säga för anmälaren som skulle ändra allmänhetens uppfattning. När man fick ta emot en sådan brännmärkning blev man aldrig fri från den. Dels för maktbalansen; tidningens reportage var enormt stort utgjort och marknadsfört.

Anmälaren var tidigare helt okänd och hade nu blivit anklagad för sekterism, maktmissbruk, att främja en ledarkultur som var extremt auktoritär, godtycklig, makthungrig och diktatorisk och att församlingen stod inför en katastrof av Knutby-mått. Vad han än sa inför sådana anklagelser födde det Dagens narrativ om att han var en maktmissbrukande despot.

Medieombudsmannens bedömning

MO ska pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada av publiceringen. För att avgöra det väger jag allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot intrånget i den personliga integriteten.

Anmälaren är hårt exponerad i tidningens granskning. Artiklarna är stort utgjorda såväl på webben som i papperstidningen, i den senare ägnas två förstasidor och ytterligare nio helsidor åt granskningen under två dagar. Anslaget är kritiskt och i huvudsak negativt för anmälaren som förekommer med namn och bild i flera artiklar.

Det står klart att han utsatts för en skada av publiceringen. För att avgöra om skadan är försvarlig eller inte aktualiseras flera av de frågor som anmälaren och mediet anfört i skriftväxlingen i detta ärende: allmänintresset för ämnet, vilket underlag som funnits för publiceringen, anmälarens samhälleliga ställning samt om bemötandet hanterats på ett acceptabelt vis.

Anmälan kommer i detta fall från Johnny Lithell och prövningen av publicitetsskadan sker i förhållande till honom. Den eventuella skadan av kritik som förekommer mot den juridiska personen som är församlingen G8B prövas inte av MO. Däremot beaktar jag att kritik mot församlingen kan spilla på anmälaren som är dess grundare och företrädare.

Det finns ett allmänintresse för hur församlingar och trossamfund utövar sin verksamhet. Särskilt gäller det då församlingarna vänder sig till allmänheten och välkomnar medlemmar. Att församlingen har som ambition att växa och sprida sitt budskap spelar också roll. Det är alltså inte konstigt att en kristen tidning som Dagen väljer att uppmärksamma hur en församling, även en mindre sådan, tolkar traditionsenliga regler och praxis på ett, enligt vad som framkommer i reportaget, kontroversiellt vis.

I den medieetiska prövningen har anmälarens position betydelse. Den som är i någon form av ansvarsställning får i högre utsträckning tåla kritik i medier jämfört med en privatperson. Detsamma gäller den som delar sina åsikter eller sin verksamhet i offentligheten.

Anmälaren har en tidigare roll i den stora och kända församlingen Tabernaklet, och har därefter grundat G8B-församlingen. Även om anmälarens församling är liten, och han formellt inte sökt offentlighet i andra sammanhang, så har han i egenskap av grundare och även pastor en position där han i viss mån måste tåla ifrågasättande i medier. Anmälaren har argumenterat för att han valt ett liv utanför offentlighetens ljus. Jag har förståelse för den saken, men ur ett medieetiskt perspektiv sker ansvarsutkrävandet givet hans formella ställning som en av församlingens främsta företrädare. Det faktum att anmälaren syns i en rad predikningar på bland annat församlingens hemsida och Youtube, vilket Dagens chefredaktör lyfter fram i skriftväxlingen, bidrar till min slutsats att han har en sådan ställning att han får tåla att förekomma i medier och svara på frågor om sin verksamhet, även kritiska sådana.

När det gäller frågan om belägg är det viktigt att slå fast att MO inte primärt avgör vad som är sant eller falskt i en publicering. Vad jag kan titta på är om tidningen har stöd, eller underlag, för att göra sina påståenden, till exempel i form av intervjuer, vittnesmål och dokumentation.

Av publiceringarna framgår att Dagen gjort intervjuer med flera tidigare församlingsmedlemmar i G8B som varit föremål för församlingsdisciplin. Några av dessa berättar utförligt och ingående om sina upplevelser. Tidningen har tagit del av kommunikation mellan dessa personer och församlingens pastorer. Vidare har en tidigare pastor i Stockholms 9:e baptistförsamling intervjuats, liksom forskare. Mediet har också, enligt skriftväxlingen, talat med en rad av varandra oberoende personer gällande anmälarens tid i hans tidigare och nuvarande församling.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta ovanstående information. Ur ett medieetiskt perspektiv är detta att bedöma som ett tillräckligt underlag för att publicera. Notera här att jag inte kan värdera enskilda intervjupersoners tillförlitlighet eller tidningens urval generellt. Anmälaren har flera invändningar gällande de personer som mediet intervjuat. Jag inser att det kan vara komplexa skäl till att man hamnar i konflikt och är missnöjd med en församlingsledning. Men där är det upp till mediet och dess utgivare att avgöra vad som ska lyftas fram, vilket urval som görs och hur reportaget ska vinklas.

En hörnsten inom medieetiken är att den person som kritiseras i en publicering ska ha möjlighet att svara, nyansera bilden och ge sin version av de händelser som beskrivs. Ju allvarligare kritik, desto mer generöst bör mediet vara i bemötandefrågan.
 
Mediet har ringt anmälaren, berättat att man vill ställa frågor om församlingsdisciplin, och därefter talat med honom i över en timme. Jag hade inte haft något emot om Dagen, då anmälaren vad MO förstår saknar medievana, tydligare informerat honom om att han skulle förekomma på ett omfattande vis i tidningen. Detta är dock en yrkesetisk fråga som inte prövas av MO; det jag tittar på är om det förekommit ett rimligt bemötande i själva publiceringen.

Intervjun med anmälaren är stort utgjord. På 12 000 tecken får han svara på kärnan av kritiken i granskningen, som frågor om församlingsdisciplin, hur enskilda medlemmar behandlats, om församlingens uteslutningsprocesser och vad han tycker om barnaga. Jag har inga invändningar när det gäller den delen av bemötandet.

Det förekommer dock ett antal hårda och kritiska omdömen om anmälarens person i granskningen, som han inte får kommentera. Jag väljer att lista dem nedan:

Dels gäller det hur hans anställningstid i Tabernaklet avslutades, och att det bland annat skulle handla om hans ”sociala beteende” (artikel 1). Även om det är en vag anklagelse, är det samtidigt en insinuant och allvarlig sådan.

Vad gäller Ricard Beltrans påståenden om att ”det i kretsen kring Lithell frodades en ledarskapskultur som var ’godtycklig, makthungrig och diktatorisk’ med ’extremt auktoritära inslag’” (artikel 3), så uttalas och kopplas grova anklagelser om maktmissbruk till anmälaren.

Vidare påstår Ricard Beltran att få vågar gå emot det anmälaren säger. Beltran nämner en manscentrerad hierarki som går emot den svenska kristna synen på kvinnan, att den synen är starkast i Örnsköldsvik, att han uppfattar det som en ”ren sekt, till hundra procent. Och Johnny Lithell stöttar den ledaren” (artikel 3). Uttalandet innehåller här indirekta formuleringar om att folk är rädda för anmälaren och att han stöttar en sekt.

Ricard Beltrans påstår vidare att det förekommit vittnesmål om ”andliga övergrepp”, och att människors tro har använts för att ”bryta ned dem”, och att han pratat med anmälaren om detta men att den senare inte velat lyssna på den saken (artikel 3). Anmälaren påstås här ha ignorerat allvarliga händelser inom församlingen.

Omedelbart efter Ricard Beltrans berättelse om barnaga i församlingarna i Kungsängen och Örnsköldsvik, och påståenden att han nämnt detta för anmälaren som enligt Beltran såg detta som ”församlingens ensak”, framkommer Beltrans oro för ”katastrofer av Knutbys storlek” inom G8B-nätverkets församlingar (artikel 3). Kritiken förekommer i anslutning till att anmälarens namn nämns, så även om den kan anses riktad mot själva församlingen så är den enligt min uppfattning även kopplad till anmälaren.

Det är omöjligt för ett medium att låta en kritiserad person svara på varenda enskild detalj vid en stor granskning. Den huvudsakliga kritiken och de huvudsakliga anklagelseakterna kräver dock ett bemötande. Här anser jag att Dagen borde varit mer noggrann. Även om artikeln där anmälaren svarar är 12 000 tecken får han aldrig möjlighet att bemöta några av de mycket allvarliga anklagelser som riktas mot honom i publiceringarna.

Gällande artikel 5 så handlar det om en ledartext. I en sådan opinionsartikel ska det vara högt i tak för skribenten att framföra sina åsikter. Ett tillspetsat språk tillåts i större utsträckning jämfört med till exempel en nyhetstext. Bemötanderätten gäller inte på samma sätt för en ledarartikel, men en kritiserad person kan höra av sig till tidningen och önska ett genmäle. Det är sedan upp till utgivaren om ett sådant genmäle ska publiceras eller inte. Anmälaren nämns inte med namn i artikeln, och någon begäran om genmäle har inte heller riktats mot tidningen. Det är upp till var och en om man vill svara i en tidning – anmälaren har i skriftväxlingen redogjort varför han avstått – men det betyder inte att mediet i sin tur måste avstå sin publicering. Jag finner därför inga skäl att rikta kritik mot Dagen i denna del.

Sammanfattande slutsats:

Dagen har publicerat en tuff granskning som berör anmälaren. Den har haft ett allmänintresse och anmälaren får givet sin ställning som grundare av och pastor i en församling tåla att förekomma med kritiska ordalag i medier. Tidningen har även kunnat peka på att man haft ett underlag för att göra publiceringen.

Dock finns brister i bemötandedelen. Även om anmälaren fått svara i en stor intervju i artikel 4 saknas bemötande gällande allvarliga anklagelser om bland annat anmälarens sociala beteende, maktmissbruk, och andliga övergrepp som förekommer i artikel 1 och artikel 3. Publicitetsskadan som anmälaren drabbats av har därmed inte varit försvarlig. Tidningen bör därför klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Både mediet och anmälaren har yttrat sig i Mediernas Etiknämnd.

Mediet har i huvudsak anfört följande. Anmälaren har i en cirka 12 000 tecken lång artikel beretts en generös möjlighet att komma till tals och ge sin bild av granskningen. De övriga artiklarna innehåller dessutom påståenden i nyanserade riktning från antingen anmälaren eller anmälarens medarbetare. Det har inte varit möjligt att låta anmälaren svara på alla detaljer i en så omfattande granskning som det här varit fråga om. De kritiska utsagor som anmälaren inte specifikt har fått bemöta har varit uppenbart subjektiva värdeomdömen som betecknat samma sakförhållanden som anmälaren redan har fått bemöta. Anmälaren valde att avbryta intervjun och därefter var ytterligare intervjuförsök enligt mediets bedömning lönlösa.

Anmälaren har i huvudsak anfört följande. Han delar inte tidningens bedömning att han skulle ha beretts en generös möjlighet att komma till tals och ge sin bild. Den intervju som gjordes med honom berörde knappt några av de mängder av starkt värderande omdömen som utsägs om anmälaren. Samtliga artiklar innehåller grövsta tänkbara anklagelser mot hans karaktär, vilket får stå okommenterat.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Dagen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförande Linda Haggren samt Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Johan Trouvé, Göran Collste, Laura Hartman, Karin Johannesson och Per Lyrvall, representerande allmänheten.

Dessutom har Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna, närvarat vid ärendets behandling.