Dagens ETC publicerade detaljer om en utpekad aktivist och hans åsikter. Aktivisten fick inte komma till tals – trots att det riktades skarp kritik mot honom.
Dagens ETC, dnr. 25549, exp. nr. 33/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Dagens ETC för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 14 januari 2026 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens ETC.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält två publiceringar:
- Ekot anklagas för att mörka rasistiska utspel publicerad på etc.se den
25 augusti 2025 (artikel 1)
- När Ekot tog in en rasistisk agitator publicerad på etc.se den 28 augusti 2025 (artikel 2)
Vad mediet publicerade
Ingressen
”I ett inslag i Ekot under måndagen intervjuas NN [namn angivet] som ska lämna Sverige på grund av växande antisemitism.
Nu kritiseras Sveriges Radio för att inte berätta att NN är en aktivist, som kallat kriget i Gaza för en ’fredsskapande aktion’ och sagt att det palestinska folket, inte Hamas, är förövaren i konflikten.”
Brödtexten
”’Det som händer i Gaza är inget krig. Det är en fredsskapande aktion.’ Orden kommer från den sionistiska aktivisten NN:s och publicerades på hans X-konto under söndagen.
NN driver podcasten ’Z’ och är senior rådgivare/analytiker på den sionistiska tankesmedjan Y som också är skriven på NN:s hemadress.
På X har han, bara den senaste månaden, förnekat att det pågår svält i Gaza, kallat Aftonbladet för en antisemitisk tidning och uppmuntrat till fler israeliska bosättningar på Västbanken.
I ett avsnitt av hans podcast, där han gästas av Erik Ullenhag, Sveriges förra ambassadör i Israel säger NN: ’Jag menar att det är det palestinska folket, inte Hamas, utan det palestinska folket och den palestinska nationella rörelsen, som är förövaren i den här konflikten.’
När han på måndagsmorgonen intervjuades i Sveriges Radio nämndes inget av detta. Inslaget som sändes i Ekot handlade om att allt fler judar lämnar Sverige på grund av antisemitism, och NN intervjuades som ett exempel. Reportern presenterar NN som boende i Malmö, för att sedan berätta att han är en av dem som bestämt sig för att flytta från Sverige efter att ha utsatts för antisemitiska trakasserier.
’Det här är inte ett hem längre, varken Malmö eller Sverige’, säger NN i inslaget.
Men att NN:s aktivism inte nämns i sändningen har lett till kritik på sociala medier. Bland annat från skribenten och översättaren Kholod Saghir och musikern och den politiska aktivisten Dror Feiler.
Instagram-kontot ’Vardagsrasismen’ skriver i ett inlägg att ’debatten om antisemitism görs en rejäl otjänst när just NN görs som ansiktet utåt för judar som tvingas lämna Sverige (…)’.
I Instagram-inlägget står att det visserligen kan vara så att ’nån idiot’ hoppat på NN enbart för att han burit judiska symboler eller haft på sig kippa. Men att det är ’minst lika troligt att påhoppen kommit till följd av hans trakasserier av palestinasupporters och den grova rasism han själv sprider i sociala medier.’
Vardagsrasismens inlägg avslutas med följande ord: ’Att han okritiskt ges detta utrymme i SR är mer än fucked up’.
Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, skrev en artikel under måndagen baserad på Ekots inslag. Inte heller där nämns NN:s egna antipalestinska utspel. Björn Wiman skriver bland annat ’NN:s upplevelse stämmer dessvärre överens med den som många andra judar i Sverige har’.
Dagens ETC har sökt Ekot för att få svar på hur det kommer sig att så mycket information om NN utelämnas från inslaget och huruvida han är en lämplig person att intervjua utan att hans egna åsikter påtalas.
Claes Bertilsson, presschef på Sveriges Radio, har förmedlat frågorna till Ekot som ber om att få återkomma. Han säger att ’redaktionen behöver kolla på inslaget och det vet jag pågår.’
Efter att Dagens ETC publicerat artikeln ovan svarar Helena Giege, tillförordnad publiceringschef på Ekot, via mejl. Hon skriver att redaktionen i påannonseringen lagt till att NN driver podden ’Z’ och att det har gjorts ’för att vara transparenta.’
Helena Giege skriver också att inslaget handlade om hat och hot mot judar i Sverige, och om hur de bemöts när de till exempel använder judiska symboler i offentligheten. Hon fortsätter med: ’Vad de individer vi talat med i inslaget har för personliga åsikter i Mellanösternfrågan är i sammanhanget vid sidan av vinkeln.’”
Övrigt
Publiceringen bildsattes med en skärmdump från Sveriges Radios nätpublicering där även en bild på anmälaren fanns med.
Artikel 2
Publiceringen var en ledarartikel.
Ingressen
”Ekot i Sveriges radio gjorde ett inslag om judar som flyttar till Israel. Men deras case, NN, har bott i Israel i 20 år och är en aktivist som menar att det palestinska folket är ansvariga för folkmordet i Gaza. Det redovisar inte Ekot. Han borde inte ha blivit intervjuad överhuvudtaget.”
Artikeltexten
”När en radioreporter gör ett inslag börjar den ofta med ett case. En person som kan ge exempel på en nyhet. Det gör det lättare för lyssnaren att ta in informationen. Men när Ekot ska prata om att judar flyttar till Israel på grund av antisemitism, så glömmer de ta upp att personen som är deras case är en aktivist.
NN, som driver den självutnämnda ’sionistiska tankesmedjan’ Y och podden Z, är en aktiv opinionsbildare för Israel. Han är, tillsammans med sin vän NA med i inslaget för att berätta om antisemitiska händelser.
På frågan om hur de tänker kring Gaza, säger NA att han bryr sig om barnen. Medan NN svarar:
’Det ska engagera mig känslomässigt för fiendegruppen. Var är det mest rimligt att jag ska känna mig känslomässigt rörd?’
I ett poddavsnitt gästas han av Erik Ullenhag, Sveriges förra ambassadör i Israel. NN säger:
’Jag menar att det är det palestinska folket, inte Hamas, utan det palestinska folket och den palestinska nationella rörelsen, som är förövaren i den här konflikten.’
Det är ett rasistiskt sätt att beskriva ett folk, att beskylla dem för något som en annan grupp har gjort, bara för att de har samma etnicitet. Och att de får skylla sig själva.
Historikern Rasmus Fleischer påpekar i Aftonbladet Kultur att NN inte är ett exempel på svenska judar som flyttar, just för att han bott i Israel i 20 år och kom tillbaka till Sverige under pandemin. Han är också kritisk mot att Ekot hänvisar till Brottsförebyggande rådets siffror om att 40 procent judar överväger att flytta.
Men i EU-rapporten som siffrorna kommer från har 684 svenskar besvarat en öppen enkät på nätet, där det inte är säkert att det ens är judar som har svarat. 40 procent av dem är alltså 274 svenskar. Av 20 000 judar i Sverige.
När Dagens ETC publicerat sin artikel om Ekot-inslaget, svarar Ekot att de kommer ändra påannonseringen om att NN driver en podd. Det längre inslaget på sajten har ingen påannonsering. Men han borde inte ha tillfrågats överhuvudtaget. Det finns andra case som kan berätta om antisemitism. I stället valde de en rasistisk agitator.”
Anmälan
NN anförde i huvudsak följande.
Publiceringarna var i strid med publicitetsreglerna. Han hade inte givits tillfälle att kommentera artikel 1 trots att tidningen namngav honom. I artikeln tolkades hans sociala medier på ett sätt som inte stämde överens med hans avsikt. Det påstods till exempel att han hade sagt att ”alla palestinier var Hamas”. Det hade han dock inte sagt, han hade bara delat en intervju med en palestinsk forskare som sade något liknande.
Han fick inte heller möjlighet att bemöta kritiken i artikeln 2. Tidningen misstolkade hans ståndpunkt och skrev följande: ”Det är ett rasistiskt sätt att beskriva folk, att beskylla dem för något som en annan grupp har gjort, bara för att de har samma etnicitet och att de får skylla sig själva.”. Detta reflekterade inte hans faktiska ståndpunkt som var långt mer nyanserad och komplex samt grundad i politisk teori och ontologiska positioner om kollektiva subjekt.
Mediets svar
Dagens ETC svarade genom Andreas Gustavsson, chefredaktör och ansvarig utgivare, som anförde i huvudsak följande.
Artikel 2 var en publicering på ledarsida. Skribenten tog fasta på anmälarens faktiska åsikter som hade uttryckts i sociala medier. Där hade anmälaren framfört att palestinier i Gaza kunde anses ha ett kollektivt ansvar för Hamas gärningar. Skribenten benämnde detta som rasism. Rasism är ett negativt epitet, men här grundades användningen som sagt i vad anmälaren de facto hade gett uttryck för. Den bakgrunden förklarades också i den publicerade texten.
Det som publicerades på en ledarsida måste vara sant och riktigt. Det som påstods om en persons åsikter skulle spegla verkligheten. Så var också fallet i den aktuella publiceringen. Den redovisade utförligt åsikter och drog utifrån dessa en politisk slutsats. Att det rörde sig om en opinionsartikel påverkade också tidningens ansvar att söka anmälaren. I detta sammanhang hade det inte varit en skyldighet.
Artikel 1 var en nyhetspublicering. Där fanns en annan skyldighet i att söka en person som framställdes som klandervärd. Han noterade att anmälaren inte hade sökt reporter, redaktör eller ansvarig utgivare efter publicering för att kräva rättelse eller liknande. Sakfrågan var till sist om Dagens ETC borde ha tagit in en kommentar från anmälaren. Hans bestämda uppfattning var att det inte förelåg en sådan skyldighet i detta fall. Anledningen var att anmälarens egen opinionsbildning och åsikter om palestinier, Gaza, och medier grundligt och med sanningens överensstämmande redovisades i artikeln. Anmälaren framställdes i enlighet med hur anmälaren själv agerade i offentligheten. Utifrån det förbehöll sig Dagens ETC att kategorisera detta system av uttryckta åsikter.
Anmälaren hävdade att Dagens ETC skulle ha påstått att anmälaren uttryckt att ”alla palestinier är Hamas”. Det hade dock inte skett. Citatet förekom överhuvudtaget inte. Däremot återgavs vad anmälaren själv hade sagt i podden Z, vilket var följande: ”Jag menar att det är det palestinska folket, inte Hamas, utan det palestinska folket och den palestinska nationella rörelsen, som är förövaren i den här konflikten.”
Artikeln var mediekritisk, syftet var att belysa Ekots publicering, inte främst att skärskåda anmälaren. Denne var inte primärt föremål för artikeln, det var i stället Sveriges Radios publicering. Anmälaren framställdes i enlighet med hur han agerade i offentligheten.
Anmälarens kommentar
Anmälaren svarade och anförde i huvudsak följande.
Vad gällde artikel 2 påstod tidningen i sitt svar att anmälaren hade framfört att ”palestinier i Gaza kan anses ha ett kollektivt ansvar för Hamas gärningar”. Detta stämde dock inte. Hans ståndpunkt var att relatera till ”palestinierna” som folk, som ett kollektivt politiskt subjekt, inte till alla palestinier i Gaza, eller till godtyckliga palestinska individer. Han var tydlig med distinktionen i flera inlägg. Här fanns alltså en ontologisk ståndpunkt där han identifierade det kollektiva politiska subjektet på aggregerad nivå vilket Dagens ETC återgivit på ett helt förvanskat vis.
Enligt tidningen motiverades vidare att anmälaren etiketterades med det negativa epitetet ”rasist” genom att hänvisa till hans uttalande i podden Z där han sa: ”Jag menar att det är det palestinska folket, inte Hamas, utan det palestinska folket och den palestinska nationella rörelsen, som är förövaren i den här konflikten”. Att detta skulle utgöra ”rasism” var ingen självklarhet och inte heller en neutral analys. Med ”rasism” borde rimligtvis avses essentiell missaktning, fördomar eller uppmaningar till diskriminering gentemot en etnisk grupp. Han hade inte uttryckt något sådant. Kritiken riktades mot den palestinska politiska kulturen i relation till konflikten, om det kollektiva politiska subjektet på aggregerad nivå, inte mot enskilda människor på grund av etnicitet eller annan grupptillhörighet. Detta var en helt avgörande skillnad som Dagens ETC helt bortsåg från. Att etiketteras som ”rasist” var ett allvarligt omdöme, och tidningen borde åtminstone ha problematiserat denna etikettering eller gett honom tillfälle att bemöta den.
Mediet hävdade vidare att artikel 1 främst var mediekritisk och att syftet inte var att skärskåda anmälaren. I praktiken ägnades lejonparten av artikeln till anmälaren och hans uttalanden. Han fick även utstå allvarliga konsekvenser av artikeln, till exempel en potentiell hotbild. Även av den anledningen borde han fått bemöta kritiken i artikeln.
I artikeln citerades exempelvis ett Instagraminlägg från kontot Vardagsrasismen, där det påstods att det var ”minst lika troligt att påhoppen kommit till följd av hans trakasserier av Palestinasupportrar och den grova rasism han själv sprider i sociala medier”. Här anklagades anmälaren alltså för ”trakasserier” utan att det motiverades och för att sprida grov rasism, något som han bestämt förnekade (enligt ovan). Han borde självklart ha fått möjlighet att bemöta påståendena i samband med publiceringen.
Medieombudsmannens bedömning
Om prövningen
MO:s uppgift är att pröva om en publicering har medfört en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren. Artiklarna innehåller flera kritiska uppgifter om anmälaren som har pekats ut med namn och bild. För att det ska finnas skäl att klandra tidningen för detta krävs dock att publicitetsskadan är oförsvarlig. Vid den prövningen tittar jag på allmänintresset för ämnet, anmälarens ställning, vilka belägg mediet haft för sina påståenden samt om den utpekade har fått möjlighet att gå i svaromål.
Allmänintresse och ställning
Bakgrunden till artiklarna är ett reportage i Sveriges Radio där anmälaren intervjuades om att allt fler judar lämnade Sverige på grund av antisemitism. De anmälda artiklarna handlade huvudsakligen om vad Sveriges Radio berättat eller utelämnat om anmälarens politiska bakgrund och vad det inneburit för reportaget. Dessa frågor har ett klart allmänintresse och är något som medier måste kunna rapportera om. Detta gäller särskilt om den omskrivna personen själv driver opinion. Anmälaren har ställt upp på intervju i Sveriges Radio och på detta klivit ut på en offentlig arena där han får tåla viss kritik. Jag har sammantaget inget emot att tidningen rapporterat om ämnet som sådant och i sammanhanget berättat om anmälaren och hans politiska bakgrund.
Belägg
Anmälaren har fört fram att det saknas grund för vissa påståenden i artiklarna. Till exempel menar han att han felaktigt pekats ut som rasist i artikel 2. MO:s roll är primärt inte att avgöra vad som är sant eller falskt, utan om tidningen haft underlag (belägg) för att göra sina påståenden i publiceringen. Jag slår alltså inte fast huruvida anmälaren är rasist eller inte, utan om det varit medieetiskt acceptabelt att i sammanhanget benämna honom som det.
I förevarande fall hänvisar tidningen till uttalanden som anmälaren ska ha gjort, där han menat att det palestinska folket och den palestinska nationella rörelsen är förövaren i konflikten. Enligt artikelförfattaren är det rasistiskt att beskylla ett folk för något som en grupp gjort, bara på grund av att de har samma etnicitet.
Att peka ut en enskild som rasist är hårt och i det aktuella fallet nära gränsen för vad som är medieetiskt acceptabelt. Uttalandet görs dock i en opinionsartikel. I en sådan ska det vara högt i tak att uttrycka åsikter och ett mer tillspetsat språk tillåts jämfört med en vanlig nyhetsartikel. Även om försiktighet måste iakttas när det gäller starkt kritiska epitet om en person är min sammantagna slutsats ändå att mediet inte ska klandras för den saken.
Bemötande
Det är en medieetisk grundprincip att den som pekas ut och kritiseras i en publicering ska få svara och komma med sin version av det som inträffat. I det aktuella fallet har anmälaren inte fått möjlighet till något bemötande alls.
Vad gäller artikel 1 handlar publiceringen i första hand om mediers eventuella skyldigheter att redovisa intervjuade personers politiska bakgrund. Det förekommer dock även skarp kritik mot anmälaren. Till exempel citeras ett Instagraminlägg där det påstås att anmälaren trakasserat Palestinaaktivister och att han sprider grov rasism. Detta är sådana konkreta påståenden och värderande kommentarer om anmälaren att han borde fått möjlighet att bemöta kritiken, även om artikeln huvudsakligen behandlade Sveriges Radios ansvar.
I opinionsartiklar finns inte samma rätt att lämna svar. Att tidningen inte gett anmälaren möjlighet att bemöta påståendena i artikel 2 är alltså inte något som mediet ska klandras för. Tilläggas kan att den som blir kritiserad på ledarplats har möjlighet att vända sig till mediet för att begära ett genmäle, även om det är upp till den ansvariga utgivaren att besluta om ett sådant ska publiceras eller inte.
Sammanfattande slutsatser
De aktuella ämnena har ett stort allmänintresse. Personer som intervjuas i medier och deras politiska bakgrund måste i många fall kunna granskas. Detta gäller särskilt om personen själv driver opinion. I en opinionsartikel ska det vara högt i tak och omskrivna personer får normalt tåla mer i en sådan publicering.
I artikel 1 har dock mediet inte iakttagit den grundläggande medieetiska skyldigheten att låta den kritiserade personen komma till tals. Med anledning av detta är min bedömning att Dagens ETC inte kan undgå klander.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Ingen av parterna har yttrat sig i sak i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Dagens ETC för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Linda Haggren samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Göran Ellung, utsedd av TV4, Eva Landahl Kihlman, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Gertrud Åström, Anders Forkman och Eva Lindström, representerande allmänheten.