Dagens ETC klandras för att inte låtit utpekad få bemöta kritik. 

Dagens ETC, dnr. 25064, exp. nr. 46/2025

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Dagens ETC för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 8 april 2025 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens ETC.

MO:s beslut hade följande lydelse.

”Lulle” har genom ombud anmält artikeln Ny våg av trakasserier på bibliotek – med högerextrema kopplingar publicerad den 22 januari 2025 på Dagens ETC:s sajt etc.se

Vad mediet publicerade (i sammanfattning)

Ingressen

Trakasserier mot bibliotekspersonal hade åter blossat upp i Stockholm. Så sent som i måndags dök en man med filmkamera upp på ett stadsdelsbibliotek och ifrågasatte boken ”Jag är Bella: en flicka med snopp”.

Enligt uppgifter till Dagens ETC rörde det sig om en youtuber som snabbt blivit populär i högerextrema kretsar.

Brödtexten

Vid flera tillfällen den senaste veckan hade personer rört sig vid olika bibliotek i Farsta-Skarpnäck och filmat. De senaste händelserna skedde i söndags och måndags. Då kom en person in på Björkhagens bibliotek och ställde frågor om boken ”Jag är Bella: en flicka med snopp”. Han ifrågasatte boken samtidigt som han filmade personalen. Enligt uppgifter till Dagens ETC rörde det sig om Youtube-profilen ”Lulle”, som med sina inslag från bland annat Palestina-demonstrationer snabbt blivit populär och skapat sig ett nätverk i högerextrema kretsar.

Det var inte första gången något liknande hände. För drygt ett år sedan dök NA, en NMR-kopplad opinionsbildare, upp med en filmkamera och mikrofon vid en sagostund på Haninge bibliotek där dragqueens läste sagor för barnen. Vid det tillfället filmades bibliotekets chef.

Jan Jönsson, Liberalernas gruppledare och oppositionsborgarråd i Stockholm, reagerade starkt på att den typen av händelser åter blossade upp.

– Det är väldigt obehagligt för personalen. De kan inte styra vilka böcker eller program som ska tas in. Men också för att när filmerna hittar ut på nätet skapar det ännu mer obehag och ibland ordningsstörningar på biblioteken, sa han.

Vad är hans syfte?

– Vi har sett hur den högerextrema miljön använder sig av den här metoden för att förfölja, trakassera och hänga ut personer som de tycker är misshagliga. Det kan mycket väl göra att folk tystnar. Vi måste reagera i ett tidigt skede även på sådana här små händelser. Om det här får spridning och blir normaliserat så kommer det att leda till att människor tystnar. Jag förstår att det är deras syfte, men det vore förödande får vårt fria samhälle, sa Jan Jönsson.

Han kopplade också händelsen till vad som nu skedde i USA i samband med Trumps tillträde som president.

– Min känsla är att man just nu, bland annat med anledning av frisläppandet av alla extremister som deltog i stormningen av Kapitolium, signalerar att det är fritt fram för högerextremister och andra extremister att göra vad de vill. Även om det till och med hotar demokratins grundfundament. Det är förstås ett annat land, men det som sker i USA har inte sällan en överflyttning till den svenska kontexten.

Några dagar före aktionen mot biblioteket i Björkhagen, i onsdags förra veckan, sågs en annan person filma utanför Gubbängens bibliotek och sedan gå in på biblioteket och ställa frågor om en teaterverksamhet i intilliggande lokaler. I det fallet gjordes en incidentanmälan efter diskussioner med säkerhetsavdelningen, enligt Daniel Forsman, stadsbibliotekarie i Stockholm.

Ingen av händelserna hade polisanmälts.

– Däremot har vi varit i kontakt med polisen och de har pratat med medarbetarna och besökt Björkhagens bibliotek. Vi har en upparbetad relation med säkerhetssamordnare i stadsdelen och på kulturförvaltningen som vi har varit i kontakt med, sa Daniel Forsman.

Daniel Forsman sa att man hade en bild av vem den person som filmade personalen och ställde frågor om boken ”Jag är Bella” var men däremot kunde man, bland annat med hänvisning till bibliotekssekretessen, inte bekräfta Dagens ETC:s uppgifter om att det rörde sig om Youtube-profilen ”Lulle”

Hur har händelsen påverkat personalen?

– Personalen tycker naturligtvis att det är tråkigt och obehagligt. Att bli utsatt för att filmas är ju stressande.

Hur reagerar du själv?

– Det är inte ovanligt att vi får frågor om böcker. Det som var ovanligt i det här fallet var att man filmade personalen och sökte en reaktion eller ett uttalande som man på något vis ville använda, sa han.

– Det blir en väldigt utsatt situation för våra medarbetare när det kommer in någon som ifrågasätter varför en viss bok finns på biblioteket. De enskilda medarbetare som får frågorna är inte heller de som fattar beslut om vilka böcker vi ska köpa in. Det är en väldigt svår arbetssituation i de fallen och därför jobbar vi både med att vidareutbilda vår personal i hur man ska hantera situationen och när vi drar gränser. Vi har flera verktyg, vi samarbetar med vakter och vi kan ansöka om tillträdesförbud om vi upplever trakasserier.

I de här fallen har ni inte polisanmält. Var går gränsen?

– Gränsen för en ansökan om tillträdesförbud är tydlig. Det handlar om upprepade trakasserier. Om det skulle fortsätta i fallet där en person frågat om en titel och filmar, då kan både en polisanmälan och en ansökan om tillträdesförbud bli aktuellt, sa han.

Jan Jönsson sa att de aktivisterna med koppling till extremhögern tycktes ha hittat en gråzon där de kunde skapa stort obehag utan att det klassades som trakasserier eller hot i lagens mening. Han skulle dock gärna se att den saken prövades.

– Jag tycker att det skulle vara intressant att rättsligt pröva var gränsen går för ofredande. Att bli uthängd på ett konto som har stor spridning har samma effekt på en person som om trakasserierna skulle ske på stan.

Övrigt

Under artikeln fanns en faktaruta med rubriken Extrema medieaktivister. Den hade följande innehåll:

”Extremhögern använder sina medieplattformar för att begå trakasserier och för att under journalistisk flagg förfölja meningsmotståndare.

Unga aktivister kallar sig medborgarjournalister och agerar gränslöst mot personer som filmas eller hängs ut.

Enligt Expo är aktivismen en del av extremhögerns moderna propagandaproduktion”

Fler versioner av publiceringen

Efter den ursprungliga publiceringen redigerades artikeln. Framför allt mildrades utpekandet av ”Lulle” som högerextrem. Som MO uppfattat saken ändrades texten dagen efter ursprungspubliceringen.

I den nuvarande versionen lyder en mening i ingressen:

”Enligt uppgifter till Dagens ETC rör det sig om en youtuber som snabbt blivit populär i högerextrema kretsar”.

I ursprungsversionen löd meningen:

”Enligt uppgifter till Dagens ETC rör det sig om en välkänd högerextrem profil.”

På motsvarande sätt hade den sista meningen i brödtextens första stycke redigerats.

I nuvarande version lyder den:

”Enligt uppgifter till Dagens ETC rör det sig om Youtube-profilen Lulle, som med sina inslag från bland annat Palestina-demonstrationer snabbt blivit populär och skapat sig ett nätverk i högerextrema kretsar.”

I ursprungspubliceringen löd formuleringen:

”Enligt uppgifter till Dagens ETC rör det sig om den högerextrema Youtube-profilen Lulle”

Anmälan (i sammanfattning)

Artikeln anmäldes av partiet Medborgerlig Samling som ombud för Lulle. Partiet representerades av Fredrik Wilkens. Han framhöll i huvudsak följande.

I artikeln publiceras identifierande uppgifter om en av partiets medlemmar, en minderårig medlem vid namn NN. Den sistnämnde var på sina sociala medier öppen med sitt medlemskap i Medborgerlig Samling. I artikeln uppgavs hans alias, ”Lulle”. Namnet användes bland annat i den Youtube-kanal som drevs av NN, där han kunde identifieras med till exempel bild. Medborgerlig Samling accepterade inte att medier bortsåg från de pressetiska reglerna i syfte att hänga ut partiets minderåriga medlemmar och utan saklig grund peka ut deras handlingar eller åsikter/värderingar som klandervärda.

Medborgerlig Samling begärde att Medieombudsmannen skulle pröva om Dagens ETC brutit mot de pressetiska reglerna på följande tre områden:

Namnpublicering och kränkning av privatlivet

Mediet hade genom att publicera identifierande uppgifter skadat NN. Det hade inte förelegat ett uppenbart allmänintresse att NN identifierades. Vid bedömningen borde MO beakta hans ringa ålder, att han inte innehade någon maktposition, samt det faktum att allmänheten hade gjort tre orosanmälningar till socialtjänsten i hans hemkommun, vilka hänvisade till artikeln. Anmälningarna bifogades denna anmälan. Namnpubliceringen hade resulterat i att NN och hans föräldrars privatliv hade kränkts.

Den utpekade hade inte beretts tillfälle att bemöta påståenden

I artikeln målades NN:s beteende upp som klandervärt genom att hans handlingar betecknades som trakasserier och han betecknades som extremist. I den första versionen av artikeln betecknades NN som ”en välkänd högerextrem profil” och som ”den högerextrema Youtube-profilen Lulle”. Även om tidningen efterföljande dag ändrat artikeln hade tidningen inte tydligt redogjort för vilka förändringar som gjorts, varför MO borde bedöma den skada den ursprungliga publiceringen åsamkat NN. Tidningen hade inte sökt NN före publicering och således inte givit honom tillfälle att bemöta de påståenden som fördes fram. Tidningen hade inte i den omfattning som motiverades av sakförhållandena i fallet uppmärksammat att anmälningar av olika slag kunde ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

Inkorrekta sakuppgifter

I artikelns ingress påstods att NN hade deltagit i ”trakasserier från högerextrema mot bibliotekspersonal” genom att ”ifrågasätta boken ’Jag är Bella: en flicka med snopp’”. Tidningen valde därefter att okritiskt återge påståenden från ett kommunalråd. Tidningen lät kommunalrådet förstärka bilden av att NN faktiskt ägnat sig åt trakasserier genom att återge påståenden såsom ”den här metoden för att förfölja, trakassera och hänga ut personer som de tycker är misshagliga”, ”hotar demokratins grundfundament” och ”skapa stort obehag utan att det klassas som trakasserier eller hot i lagens mening”.

Eftersom ombudet hade tillgång till dokumentationen av vad som faktiskt skett vid de två tillfällena ifrågasattes tidningens beteckning av NN:s handlingar som trakasserier. Att artigt ställa frågor till bibliotekspersonal och avlägsna sig från platsen på anmodan kunde svårligen betecknas som trakasseri, oavsett om förfarandet spelades in eller inte. Det som låg Dagens ETC till last var att mediet, trots vetskap om att händelsen spelats in, valt att inte eftersöka materialet och inte heller hade hört huvudpersonen i fråga. Tidningen hade således inte kontrollerat sakuppgifter så noggrant som omständigheterna krävde. Trots att det saknades saklig grund för att beteckna NN:s handlingar som trakasserier, hade mediet på lösa grunder och okritiskt publicerat sådana påståenden.

Dessutom hade Dagens ETC låtit publicera påståendet att NN var högerextrem. Tidningen redogjorde inte för vad som avsågs med beteckningen eller vad som motiverade den. Att han var medlem i Medborgerlig Samling var dock information som framgick på hans sociala medie-kanaler. Att beteckna de åsikter och värderingar som partiet företrädde som extrema var osakligt. SVT:s Rapport hade vid ett tidigare tillfälle påstått att Medborgerlig Samling var ett högerextremt parti, vilket föranledde SVT att senare sända en rättelse.

Mediets svar (i sammanfattning)

Mediet svarade genom Andreas Gustavsson, chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagens ETC. Han framhöll i huvudsak följande.

Ett första konstaterande: Anmäld artikel nämnde på inget sätt ”Lulles” engagemang i Medborgerlig Samling. Det var inte alls ämnet för rapporteringen. Hur partiet skulle beskrivas, och hade klassificerats av andra medier, saknade därför relevans där.

Men till det Dagens ETC faktiskt publicerat, och till de invändningar som anmälaren hade:

Tidningen nämnde det digitala alias, Lulle, som personen själv nyttjade för att på Youtube och andra sociala medier skapa sig en följarskara – och för att interagera med och sprida vidare material till andra aktivister som var att betrakta som starkt högerradikala. Personens riktiga namn nämndes inte i artikeln.

Personen var minderårig, vilket naturligtvis ställde särskilda krav på återhållsamhet. Dagens ETC publicerade därför inte hans riktiga namn, utan valde att lägga nivån av identifierbarhet utifrån det material som var öppet tillgängliggjort av Lulle själv, avsett att hitta största möjliga publik, och utifrån att Lulle trots sin ringa ålder var en offentlig person som valt att engagera sig i samhällsdebatten som en del av en växande och konfrontativ nätaktivism, där han också ytterst frekvent interagerade med centrala individer som bland andra NA och NB. NA hade en bakgrund i terrorklassade NMR. Han ingick tillsammans med NB i en högerextrem rörelse som riktat in sig på att trakassera journalister.

Det fanns alltså en kontext här. Både vad gällde tidigare aktioner mot bibliotek,

utförda av andra, och vad gällde detta lösa men påtagliga nätverks ideologiska profil samt tilltagande genomslag. Tillsammans nådde de hundratusentals tittare och läsare, ofta unga män. Något som hade konsekvenser för opinionsbildning och för yrkesgrupper/minoriteter/journalister med flera. I detta låg ett uppenbart allmänintresse.

Dagens ETC kunde inte ta ansvar för orosanmälningar. Som ansvarig utgivare hade chefredaktören förståelse för anhörigas upplevda obehag, men ett publiceringsbeslut tog inte hänsyn till detta, utan utgick från om publiceringens faktauppgifter och relevans gjorde det försvarbart att utpeka en enskild som högerextrem och kopplad till ett högerextremt nätverk, genom sin propagandaproduktion, i sina metoder. Mediet ansåg att utpekandet var försvarbart. En detalj här var att anmälaren reagerade på denna publicering genom att punktbevaka Dagens ETC:s redaktion. Han smygfilmade personal och skapade konton på plattformen på X med bilder på enskilda journalister. Noteras borde att detta modus operandi helt överensstämde med hur äldre aktivister i samma miljö arbetade.

Det politiska partiet Medborgerlig samling ansåg inte att anmälarens besök på biblioteket kunde uppfattas som eller benämnas trakasserier. Jan Jönsson, Liberalernas gruppledare och oppositionsborgarråd i Stockholm, var av annan uppfattning. Han belyste just kontexten, att detta besök var ett av många som skett under senare år, där målsättningen varit att kritisera att bibliotek gav utrymme för bland andra transpersoner eller litteratur som speglade verkligheten för sexuella minoriteter. Dagens ETC hade löpande rapporterat om denna kampanj, som av personal upplevdes som trakasserier, till vilken Lulle nu anslutit sig. Kontext var alltså avgörande. Kontext vad gällde händelseutveckling och ideologisk miljö. Anmälarens handlingar beskrevs dock inte i sig som aggressiva: ”Han ifrågasatte boken samtidigt som han filmade personalen.”

Det var korrekt att Dagens ETC inte hade sökt anmälaren. Det var brukligt när en person utpekades som klandervärd, men här byggde artikeln helt på odiskutabla faktauppgifter. Lulle fullföljde en högerextrem kampanj mot bibliotek, genom sin position, genom det han kritiserade, genom sitt sätt agera. Anmälaren hade med sina egna digitala avtryck, och med odlandet av sin egen profil, placerat sig i den högerextrema miljön, vad gällde såväl kopplingar som åsiktsprofil. Det var fakta. Det kunde Dagens ETC slå fast genom att miljön kartlades löpande och systematiskt. Bakom denna publicering fanns alltså en omfattande kunskapsinsamling. ”Högerextremt” skulle inte användas lättvindigt som epitet. Särskilt inte när det gäller så unga aktörer som i detta fall. Men så hade heller inte skett. Snarare hade mediets kriterier för detta – nätverk, åsiktsproduktion, metod – applicerats med utökad noggrannhet.

Lulle delade och spred innehåll från högerextrema aktivister och sajter. I sina sociala medier avslöjade han att han hade hemliga ”antikommunistiska” trollkonton som han använde för att trakassera vänstermänniskor. I sina sociala medier skrev han ”repatriera mera”, att pedofili var en del av hbtq, att dragqueens inte skulle läsa sagor för barn, att det pågick ett folkutbyte i Sverige och att bibliotek bedrev ”transpropaganda”. Han instruerade vidare i sina videor hur man som individ kunde sabotera för biblioteken genom att göra det svårare för andra att låna vad han ansåg var transpropaganda. Allt detta ingick i Dagens ETC:s bakomliggande dokumentation

Anmälarens kommentar (i sammanfattning)

Dagens ETC publicerade sin artikel den 22 januari 2025. Artikeln hade efter publiceringsdatumet ändrats utan att det för läsaren framgick vad som ändrats eller att det gjorts tydligt om ändringarna också inneburit rättelse av någon felaktig uppgift.

Angående att Dagens ETC valt att inte publicera NN:s riktiga namn

Aliaset Lulle ledde omedelbart till hans Youtube- och X-konto, där han lätt identifierades. Trots att Dagens ETC inte publicerat NN:s riktiga namn hade publiceringen resulterat i att han har kunnat identifieras och utsättas för orosanmälningar till socialtjänsten.

Angående påståendet att anmälaren skulle vara en offentlig person

NN var på intet vis en offentlig person med makt som förtjänade att granskas av professionella journalister som ingick i medieredaktioner. NN hade ingen tjänst, förtroendeuppdrag eller ekonomi som gav honom makt. Anmälaren gjorde Youtube-videor på sitt pojkrum med en i sammanhanget mycket begränsad skara följare (vid publiceringstillfället 4 000). Dessa följare hade utan kostnad valt att följa hans konto.

Anmälaren gav i sina videor uttryck för sina åsikter och ställde frågor till människor som hade åsikter som skiljde sig från hans egna. Han innehade inte, och hade aldrig innehaft, någon position av makt, och hade inte uppnått den notabilitet som krävdes för att till exempel ha en artikel om sin person på svenska Wikipedia.

Dagens ETC:s artikel hade även lagt grunden för ett mediedrev som drabbat NN, där sex andra medier deltagit och godtagit Dagens ETC:s påståenden som sanna, däribland SVT och SR.

Angående påståendet att NN ingick i nätverk som med nätaktivism nådde hundratusentals tittare och lyssnare

Utgivaren försökte framställa alla som var politiskt engagerade i någon form som offentliga personer. Analogt med hans resonemang så skulle exempelvis varenda person som regelbundet deltog i demonstrationståg, till exempel på första maj, anses ägna sig åt aktivism. Vanligt politiskt engagemang rättfärdigade självklart inte att medier hängde ut enskilda individer med namn.

Angående påståendet att NN ingick i ”en högerextrem rörelse som riktat in sig på att trakassera journalister”

Detta var guilt by association. NN hade i sina videor varit öppen med att han tidigare var medlem i Moderata Ungdomsförbundet (MUF). Efter att han dokumenterat att medlemmar i MUF ägnat sig åt valsabotage valde han att lämna MUF för att i stället bli medlem i Medborgerlig Samling, vilket han öppet redovisat i inlägg på Youtube. Inte någon av dessa organisationer kunde betraktas som högerextrem. Denna information tydde på att Lulle inte hyste högerextrema åsikter, vilket åtminstone borde komplicera Dagens ETC:s vinkel på sin artikel. I stället hade mediet valt att handplocka information som passade mediets narrativ i syfte att peka ut NN som högerextremist.

Som skäl för att beteckna NN som högerextrem angav mediet att han uttryckt att ”bibliotek bedriver transpropaganda” samt att han i sina videor lämnade instruktioner för hur en individ kunde försvåra bibliotekens utlåning av vad NN ansåg var transpropaganda. Mediet påstod att detta ”ingår i Dagens ETCs

bakomliggande dokumentation”. Problemet för mediet var att bägge dessa händelser hade skett efter Dagens ETC:s publicering.

Angående påståendet att NN skulle ha ”punktbevakat” Dagens ETC:s redaktion

NN hade efter publiceringen sökt Dagens ETC för att erhålla svar på fullt legitima frågor till följd av de påståenden som Dagens ETC framför i artikeln. Han hade dokumenterat sina ansträngningar för att nå redaktionen telefon- och mejlledes. När detta varit utan framgång har han försökt komma i kontakt med redaktionen på deras kontor.

Angående huruvida NN trakasserat bibliotekspersonal

Vad som faktiskt utspelade sig fanns i det här fallet dokumenterat och publicerat på Youtube. Där framgick att något som skulle kunna betecknas som trakasserier inte hade förekommit. Dagens ETC hade valt att inte efterfråga materialet. Att publiceringen (delvis) baserades på Jan Jönssons åsikter, som i sin tur utgick från andrahandsuppgifter, måste anses ligga Dagens ETC till last i detta ärende. Det var ett skolboksexempel på kvällstidningsjournalistik som kompletterade bristfällig research med kommentarer från en namnkunnig politiker (med motsatta åsikter till artikelsubjektet) för att bygga en förtalshistoria mot en minderårig.

Angående att artikeln skulle bygga på ”odiskutabla faktauppgifter”

Mediet använde luddiga begrepp i sitt svar, som ”den högerextrema miljön”, utan att närmare beskriva vad som avsågs. Detta trots att utgivaren själv påstod att högerextremism som epitet ”inte ska användas lättvindigt”.

Angående de åsikter som lyfts fram som högerextrema

Enligt den definition av högerextremism som återgavs på svenska Wikipedia var det i Europa vanligt att antidemokratiska idéer och/eller våldsamma metoder var särskiljande för politisk extremism. Mot den bakgrunden framstod det som om Dagens ETC tillämpade en egen definition som avvek från den vedertagna. Följande åsiktsuttryck framförde utgivaren som grund för mediets klassificering av högerextrem: repatriera mera, pedofili var en del av hbtq, dragqueens skulle inte läsa sagor för barn, det pågick ett folkutbyte i Sverige och bibliotek bedrev transpropaganda. Inte något av dessa åsiktsuttryck var antidemokratiska eller

våldsbejakande.

Avslutningsvis ville ombudet särskilt peka på att anledningen till att NN i efterhand valt att publicera videomaterialet från sina två besök på Björkhagens bibliotek: Det var att han velat försvara sitt och familjens namn och heder mot Dagens ETC:s förtal. I bedömningen borde MO väga in att det inte enbart var NN som berördes av publiceringen, utan även hans föräldrar.

Medieombudsmannens bedömning

Formerna för prövningen

MO prövar om anmälaren drabbats av en oförsvarlig skada av publiceringen. Prövningen sker av skadan för personen som anmält och inte mot ombudet eller någon annan. Vidare så bedömer Medieombudsmannen skadan av de uppgifter som faktiskt publicerats i den anmälda artikeln.

Förtal, som nämns i anmälan, prövas inte av MO utan är en fråga för rättsväsendet.

Skadan och utpekandet

För att det ska vara fråga om en publicitetsskada krävs att personen som anmäler kan identifieras genom uppgifterna som förekommer i artikeln. Mediet har i publiceringen benämnt anmälaren med det namn som är hans alias i sociala medier. Det betyder att en krets av personer som följer anmälaren på Youtube och X, eller känner till att han bär det smeknamnet, kan förstå att publiceringen handlar om just honom. Han är därmed att betrakta som utpekad i medieetisk mening, men inför en begränsad krets av personer.

Uppgifterna som förekommer om anmälaren är skadliga. I den initiala publiceringen påstås bland annat att han är en välkänd högerextrem profil. Han kopplas också ihop med trakasserier mot bibliotekspersonal.

Skadliga uppgifter kan dock vara försvarliga. För att avgöra om det handlar om en oförsvarlig skada aktualiseras frågor om allmänintresset för ämnet, den utpekades ställning, vilka belägg mediet haft för sina uppgifter och om anmälaren fått möjlighet att bemöta kritiska uppgifter.

Allmänintresset och anmälarens ställning

Det finns ett allmänintresse av att rapportera om oroligheter på bibliotek eller uthängningar av bibliotekspersonal som drabbas av att ideologiskt drivna personer med kamera ska ställa dem till svars för det ena eller andra, vilket sedan blir till ”content” på dessa personers sociala medie-kanaler. Den oro och rädsla som bibliotekspersonal och andra personer som råkat ut för detta vittnat om är väl känd. Jag har således inget generellt emot att Dagens ETC tagit upp saken och rapporterat om ämnet som sådant.

Vad gäller anmälaren i detta ärende så kallar han sig ”konservativ medborgarjournalist” på sina Youtube-konton samt på X och Tiktok. Han har i skrivande stund sammanlagt över 10 000 följare i de kanalerna. Där framgår tydligt att hans politiska åskådning ligger en bra bit till höger, och de frågor han avhandlar rör till exempel invandring, islam, Israel/Palestina-frågan, med mera.

Den som ger sig ut och offentligt sprider sina politiska åsikter öppnar sig för att i viss mån omnämnas och få kritik i medier. Politiska debattörer på sociala medier, som strävar efter att torgföra sina åsikter, kan inte undantas från den principen. Det behöver inte betyda att man är en offentlig person som kan likställas vid vad en folkvald politiker eller annan formell makthavare ska behöva tåla medialt, men det går inte heller att hävda att man är en privatperson som inte ska behöva svälja uppmärksamhet i medier alls.

I det aktuella fallet är anmälaren bara 16 år och det kräver förstås extra stor försiktighet. Jag utesluter inte att även en mogen tonåring som på ett intensivt sätt driver opinion i offentligheten måste kunna få mothugg eller kritik i medier, men det bör ske med omsorg och extra hänsyn tagen till åldern.  

Frågan om belägg

Min roll är primärt inte att avgöra vad som är sant eller falskt, utan om tidningen haft underlag (belägg) för att göra sina påståenden i publiceringen.

Jag slår alltså inte fast huruvida anmälaren är högerextrem eller inte, utan om det varit medieetiskt acceptabelt att benämna honom som det. Det tycks som att han i viss mån rör sig i kretsar, och interagerar med personer, som är att betrakta som högerextrema, men det är ett epitet som mediet använt alltför kategoriskt i den ursprungliga versionen av artikeln. Där borde Dagens ETC ha varit försiktigare. I den bedömningen har jag vägt in att anmälaren är 16 år.

Vad gäller uppgiften om ”trakasserier” så påstås aldrig direkt att anmälaren trakasserat bibliotekspersonal vid sitt besök. I brödtexten står det:

”Då kom en person in på Björkhagens bibliotek och ställde frågor om boken ’Jag är Bella: en flicka med snopp’. Han ifrågasatte boken samtidigt som han filmade personalen.”

Dock är kontexten med såväl rubrik som ingress och senare resonemang i texten sådana att det impliceras att anmälaren ägnat sig åt trakasserier. Jag har full förståelse för att bibliotekspersonal känner sig trakasserade när personer kommer in och ställer frågor till dem med en kamera i högsta hugg. Men givet anmälarens ålder och hans agerande i biblioteket, vilket tycks ha varit lugnt och städat, borde mediet varit mer försiktigt även med de uppgifterna, i relation till anmälaren.

Frågan om bemötande

Det är en medieetisk grundprincip att den som pekas ut och kritiseras i en publicering ska få svara och komma med sin version av det som inträffat. I det aktuella fallet har det inte skett något bemötande alls.

Sammanfattande slutsatser

Så kallade medborgarjournalister som går runt med kameror för att ställa exempelvis bibliotekspersonal till svars för olika saker, för att sedan göra innehåll av det på sociala medier, måste kunna granskas och tåla kritik. Det har ett allmänintresse. Personer som i stor omfattning driver opinion på sociala medier måste också kunna tåla viss kritik och omnämnande i medier.

I det aktuella fallet har dock anmälaren kallats ”välkänd högerextrem profil” utan tillräckliga belägg. Han har också på ett alltför kategoriskt sätt klumpats ihop med påståenden om trakasserier. I bedömningen har jag vägt in att anmälaren endast är 16 år gammal.

Mediet har inte heller iakttagit den grundläggande medieetiska skyldigheten att låta kritiserade personer få komma till tals.

Min sammantagna bedömning är därför att Dagens ETC utsatt anmälaren för en oförsvarlig publicitetsskada, och bör klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Varken anmälaren eller tidningen har yttrat sig i nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Dagens ETC för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordföranden Kristina Svahn Starrsjö, Christine Lager, Johan Danelius och Linda Haggren samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Karin Näslund, utsedd av Tidningsutgivarna, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Filippa Bergin, Robert Hårdh, Göran Collste, Gertrud Åström, Anders Forkman, Karin Johannesson och Per Lyrvall, representerande allmänheten.