Anmälaren har på ett relevant sätt fått möjlighet att bemöta kritiken och någon skyldighet för tidningen att publicera ett genmäle har därför inte förelegat.
Dagens Nyheter, dnr. 25268, exp. nr. 92/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Dagens Nyheter.
Genom beslut den 9 juni 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens Nyheter.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Du har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artikeln
- Hård kritik mot företag med verklighetstrogna ”skoldåd” publicerad på dn.se den 6 maj och i papperstidningen den 7 maj 2025 (Artikel 1).
I din anmälan refererar du också till ytterligare publiceringar:
- Efter skoldådet – rusning bland ifrågasatta säkerhetsutbildare publicerad på dn.se den 5 maj och i papperstidningen den 6 maj 2025 (Artikel 2).
- Hårdare krav på konsulter som övar skoldåd – kan få genomgå vandelsprövning publicerad på dn.se den 6 maj 2025 och i papperstidningen den 9 maj 2025 (Artikel 3).
- ”Skoldåd” var PDV-övning: ”Jag hade kunnat skjuta någon” publicerad på dn.se den 11 maj och i papperstidningen den 12 maj 2025 (Artikel 4).
Vad mediet publicerade (i sammanfattning)
Artikel 2
Med artikeln Efter skoldådet – rusning bland ifrågasatta säkerhetsutbildare inledde Dagens Nyheter (DN) en serie granskningar av den aktivitet i säkerhetsbranschen som följde efter skolskjutningen i Örebro. Artikeln hade en övergripande karaktär och ringade in den granskning som redaktionen i senare artiklar konkretiserade.
DN visade att bland de säkerhetskonsulter som uppvaktade landets skolor efter skoldådet fanns personer som dömts för brott, klassats som säkerhetsrisker eller fått sparken från myndigheter:
”Sedan masskjutningen den 4 februari har ett 40-tal företag uppvaktat landets skolor för att sälja PDV-utbildningar eller olika skydd, visar DN:s enkät bland svenska kommuner.”
DN underbyggde sina slutsatser med direktcitat från en rad skol- och myndighetsföreträdare. Det redovisades också tänkbara skäl till säkerhetsbranschens aktivitet: den oro bland både personal och föräldrar till skolbarn som Örebro-skjutningen medfört, samt det faktum att regeringen uttryckt ett behov av att det skulle bli obligatoriskt att öva inför eventuella skoldåd.
Ett centralt tema i artikeln var avsaknaden av en gemensam plattform för dem som utbildar i pågående dödligt våld (PDV):
”Det finns inga kompetenskrav, ingen kvalitetskontroll eller tillsyn, visar DN:s granskning.”
Begreppet PDV var oskyddat, vilket enligt artikeln kunde innebära att den som köpte en PDV-utbildning fick en falsk trygghet eller till och med bidrog till ökad oro.
Petter Säterhed, ansvarig för området säkerhet i offentlig miljö på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), sa:
– Eller att den gör skada och skrämmer upp personalen så de snarare blir rädda, än förberedda.
DN:s granskning visade också att landets kommuner la betydande ekonomiska summor på säkerhetsföretag:
”… det rör sig om flera hundratusen kronor upp till miljonbelopp, årligen.”
I artikeln förklarades begreppet PDV både i en faktaruta, där även tidigare skoldåd redovisades, och i den löpande texten, där bakgrunden gavs till PDV:s inträde i den svenska skolmiljön:
”Efter flera våldsamma attacker på svenska skolor lånade säkerhetsföretag begreppet och började sälja egentillverkade PDV-utbildningar till helt andra yrkesgrupper som varken bär uniform eller vapen: lärare och rektorer.”
I den enkät som utgjorde grunden för DN:s granskning framkom att flera kommuner ifrågasatte både kvaliteten, kostnaderna och nyttan med kurserna.
– Vår kravspecifikation på utbildare är hög och många erbjudanden når inte halvvägs. Många vill passa på att tjäna pengar på detta, sa Ingvar Åkesson, säkerhetssamordnare i Båstads kommun.
I artikeln gavs även beskrivningar av säkerhetsföretagens storlek, exempel på hur kurserna utformades och vilken utbildning säkerhetskonsulterna hade.
”En del har enbart gymnasiekompetens. Vissa hänvisar till att de har arbetat som ordningsvakt, inom polisen eller räddningstjänsten – eller har sysslat med kampsport. Andra uppger att de har gått privata säkerhetskurser utomlands. Bland utbildarna finns också personer som har fått sparken, klassats som säkerhetsrisker, eller är dömda för brott.”
Artikelns avslutning uppmärksammade även den titulatur som användes i samband med PDV-utbildningar – enligt DN ”titlar som saknar formella kompetenskrav.”
” Säkerhetsföretaget X [företagsnamn angivet] utbildar skolor och kallar sig marknadsledande. I samarbete med Folkuniversitetet i A-ort har företaget startat en utbildning till något som de kallar diplomerad skolsäkerhetssamordnare.
– Det har vi hittat på, sa NN [namn angivet], grundare av Säkerhetsföretaget X.”
Jeanette Lesslie Wikström på branschorganisationen Säkerhetsbranschen konstaterade att ”många företag är seriösa, men att det gäller att välja de som har rätt kompetens.”
Artikel 1
Artikeln Hård kritik mot företag med verklighetstrogna ”skoldåd” vinklades på att företaget använde riktiga vapen i sina PDV-utbildningar för lärare, sålde utbildningar för unga med svåra problem samt innehöll en redogörelse enligt en tingsrättsdom av grundarens kompetens.
Artikelns huvudillustration var en explosiv bild där grundaren NN demonstrerade hur det kunde se ut under ett kurstillfälle. Företagets ”offensiva marknadsföring” exemplifierades med ett citat från sociala medier där grundaren skrev:
”GÅ IN PÅ HEMSIDAN OCH KOLLA!! RING OCH PRATA!! BOKA IN ETT TEAMSMÖTE eller MAILA!!”
I artikeln framgick att företaget erbjöd utbildningar i pågående dödligt våld, särskilt riktade till skolpersonal, där mycket realistiska och fysiskt intensiva övningar användes – bland annat med riktiga vapen, knivar, yxor och startpistoler.
– Vi har riktiga vapen. Vi har skjutvapen. Vi har startpistol, hagelgevär som vi skjuter lösa skott med. Vi har riktiga knivar. Yxor. Allt möjligt, sa företagets grundare.
Varför?
– Du får lukten av krutet. Lukt, doft, ljud och synminnet gör att man blir bättre förberedd när det sedan händer på riktigt. Då har vi nått den mentala vaccinationen.
Några månader före skolskjutningen i Örebro utbildade Säkerhetsföretaget X en annan skola i samma stad. I artikeln gavs rektorn vid denna skola möjlighet att utvärdera kursen:
– Jag tycker att övningen var otäck, men väldigt viktig.
I artikeln redovisades att det fanns lärare som genomgått företagets utbildning och uppfattat den som en nödvändig väckarklocka.
Samtidigt hade DN tagit del av kritik mot företagets metoder – kritik som framfördes av olika professioner, såsom en psykoterapeut, en tidigare chef för den militära säkerhets- och underrättelsetjänsten Must, en medarbetare från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och en före detta polis.
Utifrån dessa skilda professioner gjordes bedömningar som ifrågasatte nyttan med delar av kursinnehållet; om hjärnan var mottaglig till lärande under stark stress, att det inte var skolans uppgift att utbilda livvakter och att pedagogiken inte var uppdaterad.
Denna kritik kommenterade NN utifrån sin bild av de lärare som deltagit i kursen:
– De är extremt förberedda. I 99,99999 procent av fallen tycker folk att det är spännande och roligt. Men det är klart att det finns människor som går på äggskal hela tiden, ”det är jätteläskigt allting”. De kommer ha svårt att klara av en skarp händelse.
Under intervjun med DN exemplifierade grundaren en del av sin kursmetodik:
– Då kan det vara så att jag står här, jag pratar. Så tar jag helt plötsligt fram en kniv och skriker ”Jag ska döda dig!”, sa NN, reste sig upp och högg med armen i luften för att visa.
I artikeln gavs en summarisk bild av Säkerhetsföretaget X övriga verksamhet, som även ”omfattar skyddade boenden för hotade personer, riskanalyser och avhopparverksamhet för kriminella. Arbetet baserar sig på metoder som grundaren NN själv har tagit fram och säljer, men som myndigheterna inte känner till,” vilket kontrasterade mot vad som uttrycktes på företagets hemsida:
”Sedan 1999 använder även polisen denna typ av system.”
DN redovisade i artikeln att Socialstyrelsen inte kände till behandlingsmetoden och att Polismyndigheten uppgav att de inte använde sig av självskyddssystemet.
I en mejlkonversation mellan DN och grundaren framgick att NN tillstod att ”polisen inte använder hans självskyddssystem.”
I artikelns avslutning redogjorde DN för utfallet av en tingsrättsdom från 202X, där NN var anlitad som personsäkerhetsspecialist. Ärendet handlade om en vårdnadstvist där ett familjehem skulle ta över vårdnaden av en pojke som utsatts för våld och kränkande bestraffning.
De biologiska föräldrarna anlitade NN, som i sin riskanalys kom fram till att föräldrarna var lämpliga att ta hand om barnet. I DN:s artikel redovisades delar av tingsrättens utlåtande:
”Utifrån vad som har framkommit om NN:s bristande sakkunskap avseende riskbedömningar och barn, kan någon vikt inte läggas vid den bristfälliga skriften.”
Det framgick att NN motsatte sig denna beskrivning, bland annat genom att påpeka att det inte fanns någon relevant högskoleutbildning för att göra riskanalyser samt att:
– Jag är utbildad inom personskydd och har livvaktsutbildning och har gått i alla möjliga typer av utbildningar. Jag har alla kunskaper man behöver ha för att göra riskanalyser.
I en faktaruta i direkt anslutning till artikeln citerades från företagets hemsida om behandlingsmetoden KOBTIVA som NN, en kollega och en psykolog utvecklat ”för personal som arbetar med ungdomar med sociala problem.”. Det framkom också att NN var författare till en bok där metoden beskrevs.
Socialstyrelsen sa efter en fråga från DN att myndigheten inte kände till metoden.
Artikel 3
Artikeln med rubriken Hårdare krav på konsulter som övar skoldåd – kan få genomgå vandelsprövning hade två huvudspår: dels en sammanfattning av de två tidigare publiceringarna, dels reaktioner på dessa artiklar, vilka huvudsakligen kretsade kring samtal om avsaknaden av regelverk som styr utbildning inom området pågående dödligt våld.
I texten refererades till vad som tidigare framkommit, och det fanns även länkar till de tidigare artiklar där Säkerhetsföretaget X omnämnts och vars grundare stod bakom anmälan till MO.
Några nya uppgifter eller påståenden riktade mot företaget Säkerhetsföretaget X eller dess grundare NN förekom inte.
Under ”Relaterade texter”, och i formen av en skärmdump, på dn.se, förekom bilden på NN när han demonstrerade sitt agerande under ett kursögonblick. I papperstidningen fanns samma bild tillsammans med utdrag från de övriga artiklarna i granskningen.
Artikel 4
Texten som följde efter rubriken”Skoldåd” var PDV-övning: ”Jag hade kunnat skjuta någon” beskrev den utsatthet som poliser upplevde när de kallades till vad de trodde var ett skarpt läge med PDV – men som visade sig vara en övning, något varken skolan eller säkerhetsföretaget hade informerat myndigheten om.
Även i denna artikel refererades det till tidigare publiceringar, med länkhänvisningar i den digitala utgåvan, men några nya uppgifter eller påståenden riktade mot företaget Säkerhetsföretaget X eller dess grundare NN framfördes inte.
Anmälan
Du lyfte i din anmälan fram i huvudsak följande.
Publiceringarna innehöll uppgifter som hade skadat dig, ditt företag och ditt anseende. Både du och ditt företag Säkerhetsföretaget X hade svartmålats. Företaget framställdes som oseriöst och du som outbildad och inkompetent.
DN hade, genom bildsättning och upprepad namngivning av dig och ditt företag, givit läsarna en felaktig bild baserad på exempel som inte handlade om dig eller Säkerhetsföretaget X. DN hade också gett intrycket av att ditt företag var en ”uppstickare” kopplat till skoldådet i Örebro.
Du hade vänt dig till DN med en begäran om rättelse, men inte fått någon återkoppling.
Medieombudsmannens bedömning
MO:s uppgift är att pröva om anmälaren utsatts för en oförsvarlig skada av publiceringen. För att avgöra detta väger jag allmänintresset – det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor – mot det eventuella intrånget i den personliga integriteten.
I din anmälan menar du att även ditt företag, Säkerhetsföretaget X, har utsatts för publicistisk skada. Då har jag att bedöma om det förekommer allvarliga sakfel som drabbat företaget, och om dessa har påtalats för mediet utan att ha korrigerats. Eller om det förekommit allvarlig kritik som företaget inte har fått tillfälle att bemöta och tidningen har nekat genmäle (bemötande i efterhand).
Du omnämns med namn i artikeln i egenskap av vd och grundare av Säkerhetsföretaget X. Säkerhetsföretaget X är också enligt egen utsago marknadsledande. Du har därmed en sådan ställning att det som regel är godtagbart att du blir ansiktet utåt när företaget omskrivs, även när kritik riktas mot det.
Du har framfört att granskningen var vinklad mot dig och ditt företag. Hur en publicering vinklas är dock upp till ansvarig utgivare att besluta om, och det är inget jag kan ha invändningar mot. Däremot kan konstateras att det funnits ett allmänintresse i ämnet, ett intresse som ökade i aktualitet efter skoldådet i Örebro.
Av de artiklar som ingår i DN:s granskning är det specifikt en som du anmält, men du refererar i din anmälan även till ytterligare artiklar.
I artikeln Säkerhetsföretaget X använder riktiga vapen för att PDV-utbilda lärare ges läsarna en genomgång av företagets verksamhet. Dessutom får andra branschkunniga personer med olika professioner möjlighet att reflektera över både Säkerhetsföretaget X metoder och branschen i stort.
Det är korrekt att delar av de metoder som Säkerhetsföretaget X använder kritiseras – av olika professioner och med olika infallsvinklar. Kritiken riktas dock inte specifikt mot dig personligen, och du får kommentera och försvara dig mot de uppgifter som presenteras. Mediet har alltså haft ett underlag för kritiken och även gett dig tillfälle att bemöta den.
Jag ser heller inte att du eller företaget beskrivs som en ”uppstickare” eller att du framställs som ”outbildad” (undantaget möjligen tingsrättsdomen – se nedan). Mediets granskning visar att det inte finns någon gemensam plattform för säkerhetsarbetet på skolorna och att det saknas professionell certifiering för att genomföra PDV-utbildning. Och att det i branschen finns aktörer med tvivelaktig bakgrund och kunskapsgrund. Flera andra professioner uttrycker oro över detta.
I en del av publiceringen finns uppgifter om dig som inte är direkt branschrelaterade, men som är relevanta eftersom DN:s granskning i stort är en systemgranskning av hur skolor, kommuner och säkerhetsföretag agerar i förhållande till ökade krav på säkerhet för elever och skolpersonal. Den delen handlar om en tingsrättsdom från 202X, som är relevant att uppmärksamma med tanke på ditt och företagets roll och ambition att verka som säkerhetskonsult i vid bemärkelse.
Genom att citera ur domen fokuseras på tingsrättens uppfattning om dina personliga brister i fråga om riskanalys. Även här ges du dock möjlighet att bemöta kritiken.
Också i detta avseende anser jag att de publicerade uppgifterna ryms inom allmänintresset.
Att DN online använder sig av begreppet ”relaterade texter” och skärmdumpar för att visa på tidigare publiceringar, samt att papperstidningen på motsvarande sätt exemplifierar tidigare inslag i granskningen, är ett vedertaget sätt att knyta ihop enskilda delar till en helhet. Det kan ses som konsumentupplysning för de läsare som önskar ta del av tidigare publicerade artiklar. Den exponeringen är medieetiskt försvarbar.
Flera av de saker du anför i din anmälan är oprecisa och därmed svåra att direkt härleda till specifika textavsnitt.
Det ska inte uppfattas som att jag inte kan förstå din känsla av utsatthet inför den exponering som du och företaget fått som följd av DN:s granskning. Sammantaget anser jag dock att tidningen haft skäl att namnge dig i granskningen och att du därmed inte har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.
Jag anser inte heller att det har framkommit sådana felaktigheter att du eller företaget, Säkerhetsföretaget X, har haft rätt till rättelse. Du har också på ett relevant sätt fått möjlighet att bemöta kritiken och någon skyldighet för tidningen att publicera ett genmäle har därför inte förelegat.
Din anmälan kan mot den bakgrunden inte leda till någon ytterligare åtgärd från min sida.
Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat till Mediernas Etiknämnd och sammanfattningsvis fört fram följande. Det finns ingen grund för den kritik mot företagets utbildningar som förs fram i artiklarna. De kritiker som artiklarna refererar till har inte varit med om företagets utbildningar och övningar och vet inte hur företaget arbetar. Det finns väldigt mycket stöd för att man ska öva på att hantera en verklig, stressad och svår situation under ordnade former om man ska bli bra på att hantera en verklig sådan situation. Artiklarna innehåller flera sakliga felaktigheter. Han har lidit en oförsvarlig publicitetsskada eftersom han med anledning av Dagens Nyheters artiklar blivit av med uppdrag för cirka 500 000 kr, plus de eventuella uppdrag han inte fått på grund av artiklarna. DN har gjort allt de kunnat för att framställa honom och hans företag på ett negativt sätt.
Även Dagens Nyheter har yttrat sig i nämnden och sammanfattningsvis fört fram följande. Vad nämnden ska bedöma är om anmälaren lidit en oförsvarlig publicitetsskada. Någon sådan föreligger inte och MO har, enligt tidningen, gjort en korrekt bedömning. Den kritik som anmälaren utvecklar i sitt överklagande tillbakavisas. Anmälarens argument är missriktade, delvis felaktiga och utan betydelse för den medieetiska prövningen. De som uttalat sig ifrågasättande om företagets verksamhet har haft ett tillräckligt underlag för att uttalandena ska kunna förmedlas i tidningen. Dessutom finns i vart fall ett uttalande som inte kan betraktas som kritiskt mot anmälarens verksamhet. Ämnet för artiklarna har ett stort allmänintresse och anmälaren har intervjuats öppet och fått svara på frågor.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Dagens Nyheter.
I beslutet har deltagit ordförande Christine Lager samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Markus Gustafsson, utsedd av Tidningsutgivarna, Göran Ellung, utsedd av TV4, Eva Landahl Kihlman, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Robert Hårdh, Arash Sanari, Gertrud Åström, Anders Forkman och Eva Lindström, representerande allmänheten.