Mediernas Etiknämnd klandrar Dagens Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed genom att ha publicerat namn och bild på en intervjuperson i en riskfylld situation.
Dagens Nyheter, dnr. 25297, exp. nr. 2/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Dagens Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 4 juli 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens Nyheter.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Abdallah Maraka har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält DN-artikeln Går det att stötta Gaza genom att köpa porslin från Hebron? publicerad på dn.se den 21 maj 2025. I tryck publicerades artikeln den 22 maj 2025 med rubriken Svenskar luras köpa porslin för Gaza – här avslöjas bluffen.
Vad mediet publicerade
Redovisningen nedan utgår i huvudsak från nätartikeln.
Ingressen
”HEBRON. Nätbutiker säljer produkter från Palestina till svenska kunder och säger att alla pengar går till Gaza. Men när DN besöker porslinstillverkarna i Hebron uppdagas en bluff.
– Jag är så trött på att folk använder oss för att väcka medlidande, säger glasblåsaren Hamzeh Natsheh.”
Artikeltexten
”Kriget i Gaza har pågått i över ett och ett halvt år. Många följer det via sociala medier, som varje dag fylls av fler fruktansvärda bilder på döda och lemlästade människor och hungriga, hemlösa barn.
När algoritmen har lärt sig att användaren ser det palestinska lidandet kommer nätbutikernas reklam i strid ström. Köp tröjor till stöd för Palestina! Köp kryddor, olivolja och sjalar tillverkade av palestinier! Köp äkta palestinskt porslin från Hebron – 100 procent av vinsten går direkt till behövande i Gaza.
Hebron på Västbanken brukar ofta beskrivas som det absolut värsta exemplet på hur israelisk ockupation ser ut. Här finns bosättningarna inne i stadskärnan, delar staden på mitten och den palestinska delen är ofta avstängd av israeliska soldater.
En av nätbutikerna som samlar in pengar till Gaza säger sig ha ett samarbete med en specifik fabrik. I januari fick den hela sitt lager sönderslaget av israeliska soldater.
’Vi har pratat med våra samarbetspartners i Hebron och de säger att de inte vill att vi startar en insamling för deras skull. De vill att ni köper deras produkter från oss, eftersom all vinst går direkt till Gaza. Det är det bästa sättet vi kan stötta dem’, uppger webbshoppen med säte i Danmark i ett inlägg på Instagram, där de visar filmklipp av sönderslaget porslin.
De uppger också att de har samlat in motsvarande en miljon svenska kronor ’till Palestina’ hittills.
Flera av vägspärrarna in till Hebron är stängda, men efter att ha kört flera omvägar förbi soldater beväpnade med automatvapen hittar vi en som är öppen och åker till huvudgatan Jerusalem street, där porslinsfabrikerna ligger på rad.
Den första ägs av familjen Natsheh. Den har inte slagits sönder, men när butiksbiträdet granskar porslinet som säljs i den aktuella webbshoppen känner han igen flera produkter.
– Den där skålen är vår. Och den där. Fast de är tio gånger dyrare på den där sajten, säger han.
Hamzeh Natsheh är en av ägarna till familjeföretaget som har gått i arv sedan 1800-talet. Porslinet handmålas och det är därför lätt för varje företag att känna igen sina egna produkter, även om de ser väldigt likartade ut för en lekman.
När han får se sajten suckar han djupt.
– ’All vinst går till Gaza’? Det är många som försöker använda oss för politiska syften, jag är så trött på det, säger han.
Bara för någon vecka sedan sade han upp samarbetet med en fransk återförsäljare.
– Hon gjorde samma sak, hävdade att det var någon slags välgörenhet att sälja vårt porslin. Vi är ett företag! Vi behöver ingen välgörenhet! säger Hamzeh Natsheh.
Det var inte hans fabrik som blev sönderslagen. Hamzeh Natsheh pekar oss i rätt riktning för att finna den drabbade fabriken. Den ligger bara ett par hundra meter längre ner på gatan.
Inne hos Gaiths porslin och glas sitter hela familjen, inklusive de två bröderna som är huvudägare, och målar keramik. Först ritas mönstret, sedan färgläggs det i knalliga kulörer. Khalef Gaith, den ena ägaren, fokuserar på det svartvita mönstret som efterliknar en palestinsk keffiyeh, den klassiska sjalen.
– Danmark? Vi exporterar till Tyskland, det är det enda landet i Europa, säger han.
Förvirring uppstår när DN visar sajten med webbshopen. Familjen Gaith känner, precis som familjen Natsheh, igen några av sina produkter. Men långt ifrån alla. När de får se att mannen bakom webbshoppen har delat filmklipp på förödelsen efter att israeliska soldater gick in i butiken övergår förvirringen till ilska.
– Det där har jag filmat! Men jag har inte skickat filmen till någon dansk, säger Luay Gaith.
En yngre familjemedlem med flinka fingrar knappar snabbt fram ett nummer till dansken i fråga. Khalef Gaith kräver att få telefonen när han svarar och inleder en lång utskällning på arabiska.
– Du utnyttjar namnet på vår fabrik och säger dig samla in donationer för Gaza! Förstår du vilka problem vi kan få med myndigheterna? Vi har tillräckligt med problem med våra liv. Jag har redan förlorat en nära anhörig, vi har två andra i fängelse, och vår fabrik krossades av ockupationen. Du, min bror, orsakar mig mycket smärta, säger Khalef Gaith i telefonen.
Den danska mannen urskuldar sig och låter ångerfull när han försöker förklara.
– Jag arbetar i Guds namn, jag får inte ens en krona. Jag fick videon från Palestina med uppmaningen att använda den. Jag kan ta bort det direkt. Jag hade ingen aning, säger mannen.
Khalef Gaith avslutar med att påpeka att priserna är enormt höga i mannens butik och att han borde skämmas.
Det är känsligt på Västbanken att proklamera sitt stöd till Gaza och ännu mer att visa motstånd till den israeliska ockupationen. Godtyckliga gripanden sker allt oftare sedan den 7 oktober 2023, det har i vissa fall räckt med att man har gillat ett inlägg i sociala medier som kritiserar Israel. I Hebron är det extra känsligt. Bosättarna i stadskärnan är omtalade för sin aggressivitet och soldaterna i området är kända för att skydda bosättarnas framfart.
– Det är klart att vi känner för Gaza. Men vårt porslin har ingenting med Gaza att göra, säger Khalef Gaith.
Den danska mannen har under samtalet uppgett ett namn på en fabrik han har haft kontakt med. Den ligger också på samma gata och när vi kommer dit träffar vi en man som faktiskt har hört talas om den danska shoppen.
– Ja… hans porslin kommer härifrån, men de kan inte producera tillräckligt, så jag har varit runt på de andra fabrikerna och köpt på mig för att komplettera, säger mannen som säger sig heta Abdullah.
Han har jobbat länge för olika hjälporganisationer och suckar lite när vi nämner det här med att ’100 procent av vinsten’ ska gå till Gaza.
– Just därför har ingen vinst gått någonstans. Jag har försökt förklara för honom att det är omöjligt att skänka pengar utan en del omkostnader, men han vägrar lyssna, säger Abdullah.
Han var nyligen i Danmark och hade möte med företrädare för nätbutiken.
– Inga pengar har än så länge gått någonstans, de är kvar i Danmark. Han vill helst bygga en skola i Gaza som ska uppkallas efter honom och som du vet kan ingen bygga något just nu, säger Abdullah.
Webbshoppen är dansk, men den har även en svensk webbadress och bland omdömena från köpare finns flera svenskar. Det alla kunder har gemensamt är att de tror sig ha köpt porslin från Gaiths fabrik i Hebron och att de därmed har stöttat Gaza samtidigt som de fått vackra föremål till sina hem.
Men i de flesta fall har de fått produkter från en helt annan fabrik. Och inget stöd har hittills gått till Gaza.
– Om man verkligen vill vara säker på att pengarna kommer till nytta är det bästa att ge till etablerade organisationer med dokumenterad verksamhet i Palestina. Det är inte lätt att få in hjälp och därför är det viktigt att försäkra sig om att det finns en historik som visar att organisationen i fråga har lyckats förr, säger Charlotte Rydh.
Hon är generalsekreterare på Giva Sverige, en branschorganisation för tryggt givande. En sak som bör väcka misstanke är enligt Rydh när en organisation eller ett initiativ säger sig ge ’100 procent’.
Charlotte Rydh pekar också på andra risker med att ge pengar till egna initiativ eller att handla för välgörenhet av privata aktörer.
Man måste beakta risken för att det är bedrägeri eller finansiering av saker man inte tänkt finansiera. I förlängningen finns också risken att seriösa organisationer drabbas. Att förtroendet urholkas för dem som verkligen gör skillnad.
DN har sökt den danska mannen. Han bad om att få frågor via mejl och återkom sedan inte. Filmklippet med sönderslaget porslin har raderats, men insamlingen fortsätter.”
Bilder
Till artikeln fanns bilder på de intervjuade porslinstillverkarna. Bland annat fanns i den tryckta versionen bild på mannen som enligt tidningen kallade sig Abdullah. Denna bild fanns från början också i nätversionen, men togs senare bort.
Anmälan (i sammanfattning)
Anmälarens kritik riktades framför allt mot att han inte hade lämnat sitt uttryckliga tillstånd till publiceringen, i vilken han identifierades genom namn och bild, och uttalanden från honom återgavs. Anmälaren menade att ett sådant medgivande krävdes.
Efter publiceringen på nätet vände han sig till tidningen och bad om att hans namn, bild och uttalanden skulle tas bort.
Anmälaren hade inte fått något formellt svar från DN men journalisten hade kontaktat honom på plattformen WhatsApp där de haft en dialog. Skärmavbilder på den diskussionen bifogades anmälan till MO.
Efter dialogen på WhatsApp togs hans foto bort från nätversionen av tidningens publicering, men det var bara det som hände, inget annat.
I anmälan togs också problematiken gällande hjälp till Gaza upp, situationen var mycket osäker på Västbanken och det tidningen skrivit kunde tolkas av myndigheterna som att anmälaren var involverad i kriminella aktiviteter.
Genom att förknippa honom med bistånd till Gaza hade mediet utsatt honom för en reell och allvarlig risk som inte var motiverad.
(Hela anmälan, som är på engelska, finns inlagd i akten, MO:s anm.)
Medieombudsmannens bedömning
Till att börja med: Jag utgår ifrån att anmälaren är den person som i publiceringen omnämns som Abdullah.
Allmänna utgångspunkter för prövningen
MO:s prövning gäller om en anmälare har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada genom det som publicerats. Bedömningen gäller främst det som faktiskt har publicerats, inte journalisters arbetsmetoder, även om frågorna i någon mån kan överlappa varandra.
Jag kan i den delen konstatera att kritiken i stort gäller journalistens sätt att arbeta, men det kan MO alltså i huvudsak inte pröva.
Några allmänna reflektioner kring arbetsmetoderna kan ändå ges
Av diskussionen på WhatsApp framgår att journalisten har intervjuat anmälaren med mikrofon och kamera. Något allmänt krav på tillstånd för att återge personers namn, bild och uttalanden i publicerad text, föreligger inte. Anmälaren kan inte ha varit omedveten om intervjusituationen.
Innehållet i den publicerade texten och bilden
Anmälaren är identifierad och om honom återges att han varit involverad i inköp till webbshoppens innehavare i Danmark, samt att anmälaren har talat om för inköparen att alla pengar inte kan gå till Gaza; tillverkarna måste få ersättning för sitt arbete och pengarna hade hittills stannat i Danmark.
Skadan för anmälaren
Det kan vara känsligt att förekomma i ett sammanhang och uttrycka saker som kan uppfattas som kontroversiella. Det framgår också av texten hur ansträngd situationen i Hebron är. Men samtidigt har flera porslinstillverkare medverkat öppet i reportaget. Anmälaren var en bland flera andra. Skillnaden är att det står att anmälaren har haft direkt kontakt med den danska återförsäljaren och besökt honom i Danmark. Även en annan av tillverkarna ringer dock till den danska mannen under intervjun. Det påstås inte att anmälaren är kriminell.
Min sammanfattande bedömning:
Situationen är känslig men anmälaren måste ändå ha varit medveten om att han medverkade i en intervju. Allmänintresset för konflikten är stort och värd att rapportera om. Det har inte framkommit tillräckliga skäl att anta att det som stod om anmälaren skiljer sig från vad som förekom vid intervjusituationen och vad han faktiskt sa till reportern. Tidningen har också avpublicerat bilden på nätet.
Jag anser därför att den publicitetsskada anmälaren drabbats av inte är oförsvarlig.
Ärendet avskrivs.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat till Mediernas Etiknämnd och fört fram sammanfattningsvis följande. Han hade ett samtal med journalisten men förstod inte att det var en intervju och att det togs ett fotografi på honom som skulle publiceras. Han blev aldrig tillfrågad om han ville intervjuad för publicering med bild och namn. Att andra personer kan ha samtyckt att publiceras med bild och namn har ingen betydelse för frågan om identifieringen av honom i artikeln. Artikeln associerar honom med bistånd till Gaza. Artikeln anger att han är involverad i aktiviteter som försöker att ge hjälp till Gaza. Att identifiera honom på detta sätt bryter mot de pressetiska reglerna, eftersom det utsätter honom för en verklig fara. Det är en politisk mycket känslig och farlig fråga att uttrycka solidaritet med Gaza i den region det är fråga om. Situationen i området är farlig och våldsam. Tidningen borde därför inte ha publicerat bilden på honom. Att inte publicera bilden som identifierade honom hade inte påverkat budskapet i artikeln och det fanns därför inga skäl för tidningen att inte ta hänsyn till skadan för honom.
Dagens Nyheter har yttrat sig i nämnden och fört fram sammanfattningsvis följande. Anmälaren kan inte anses ha drabbats av någon beaktansvärd publicitetsskada. Anmälaren intervjuades av tidningen i samband med en granskning. Tidningen berättade varför han fick frågor och tidningens medarbetare presenterade sig tydligt med både bandare och kamera. Anmälaren var alltså införstådd med intervjusituationen. Han erbjöds också att höra av sig till tidningen inför publiceringen, men han återkom inte. När anmälaren vände sig till tidningen efter publiceringen tillmötesgick tidningen hans begäran att ta bort bilden av honom i nätversionen av publiceringen. Sammanfattningsvis anser tidningen att den iakttagit en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Enligt de medieetiska publicitetsreglerna ska mediet noga överväga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor och avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges. Och om inte namn anges ska mediet undvika att publicera bild eller andra uppgifter som gör en identifiering möjlig.
Enligt medietiken är det alltså mediets ansvar att överväga om en identifiering av en individ i en publicering kan skada individen och att avstå från en sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att individen identifieras. Medieetiken ställer inte upp något krav på samtycke från en individ som berörs av en publicering för att individen ska få identifieras i publiceringen. Ett samtycke kan ändå ha betydelse vid bedömningen av om publiceringen medfört en oförsvarlig publicitetsskada för individen. Att en person förstått och samtyckt till att han eller hon deltar i en intervju där namn och bild ska publiceras tillsammans med uppgifterna från intervjun, kan många gånger medföra att de identifierande uppgifterna inte kan anses leda till någon oförsvarlig publicitetsskada om inte andra uppgifter eller sammanhang i publiceringen ändå innebär att individen drabbas av en sådan skada. Sammantaget fråntar inte ett medgivande från en person att delta i en intervju mediet från ansvaret att bedöma om det är motiverat att ange identifierande uppgifter om personen i publiceringen.
Den aktuella artikeln berör ett område och en fråga av stort allmänintresse. Frågan är alltså om detta allmänintresse motiverar att anmälaren identifieras med namn och den bild som finns av honom i artikeln, eller om detta har orsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada.
Som framgår av artikeln är det känsligt att på Västbanken uttrycka stöd för Gaza och att visa motstånd till Israel. Artikeln anger att godtyckliga gripanden ofta sker och att situationen i Hebron, det område som artikeln omfattar, är extra känslig. Detta sammanhang aktualiserar särskilt det medieetiska ansvaret för tidningen att noga överväga konsekvenserna av att publicera identifierande uppgifter om anmälaren.
Artikeln identifierar anmälaren tydligt genom den bild av honom som publiceras tillsammans med det förnamn som anges under bilden och i artikeltexten. Genom uppgifterna i artikeln sätts han i samband med att han arbetar för att ge bistånd till Gaza. Det innebär en påtaglig risk för att anmälaren kan drabbas av skada av publiceringen. Även om anmälaren förstått att han pratade med en journalist har det inte framkommit att han förstod och accepterade att en tydligt identifierande bild av honom skulle publiceras i ett sammanhang som associerade honom med stöd till Gaza. Tidningen har inte ens gjort gällande att anmälaren har en sådan ställning att allmänintresset uppenbart kräver en identifiering av honom eller att det finns några andra uppenbara skäl utifrån allmänintresset som kräver att han identifieras.
Slutsatsen är att anmälaren, genom publiceringen av bilden av honom tillsammans med förnamnet i det ovannämnda känsliga sammanhanget som artikeln associerar honom med, drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. Dagens Nyheter ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Christine Lager samt Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Johan Trouvé, Göran Collste, Laura Hartman, Per Lyrvall och Johan Pekkari, representerande allmänheten.
Ledamöterna Kerstin Brunnberg, Johanna Lindblad Ahl, Per Lyrvall, Thomas Nilsson, Stefan Pettersson och Johan Trouvé är av skiljaktig mening och delar MO:s bedömning. De anser således att Dagens Nyheter inte ska klandras.
Not: Medieombudsmannen Caspar Opitz har funnit att han är jävig i ärenden som gäller Dagens Nyheter och Medieetikens Förvaltningsorgan har därför delegerat beslutanderätten till Robert Olsson.