Detaljerad och integritetskänslig beskrivning av brott och brottsoffer

mars 22 2011


I en artikel om mäns våld mot kvinnor beskrev tidningen mordet på en kvinna samt omständigheter kring brottet på ett integritetskänsligt och detaljerat sätt. Tidningen klandrades för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Exp nr 39/2011, Lokaltidningen Mitt i Sollentuna, 2011-03-22

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Lokaltidningen Mitt i Sollentuna för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 26 januari 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Lokaltidningen Mitt i Sollentuna till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 25 maj 2010 hade Lokaltidningen Mitt i Sollentuna på förstasidan rubriken Sara knivhöggs till döds hemma. Ovanför fanns en bild på en gata med ett flerfamiljshus i bakgrunden. Över bilden stod Här på (en gata angavs) dödades en kvinna av expojkvän och under fanns bildtexten Sara mördades hemma i sin lägenhet i (ett område angavs) den (datum angavs). I texten stod att nästan hälften av alla kvinnor någon gång hade utsatts för våld av en partner. Nu föreslog ett kommunalråd i Sollentuna att en haverikommission skulle tillsättas varje gång en kvinna dödas av sin man.

Inne i tidningen var rubriken Kommission ska rädda kvinnoliv. En haverikommission skulle öka kunskapen om vilka brister som fanns i samhällets bemötande av misshandlade kvinnor, ansåg kommunalrådet.

En stor del av artikeln handlade om det nämnda mordfallet. —åriga Sara (ett fingerat namn, åldern angavs) hade mördats av sin före detta pojkvän. Händelseförloppet liknade många andra fall där kvinnor mördats av sina män.

Den nu —årige mannen (åldern angavs) hade enligt domen haft ett förhållande med Sara i ett par år. I förhör hade han berättat att han började misstänka att Sara var otrogen i (år och månad angavs). Han började kontrollera hennes mobiltelefon, kontaktade män som hon hade haft kontakt med och sökte information om hennes bilfärder. I oktober hade paret tagit en paus i relationen. Sara ”pallade inte mer”. Uppbrottet hade fått mannen att må mycket dåligt. Han var bitter och kände sig ”förnedrad och kränkt” och tyckte att han gjort så mycket för Sara. Detta gjorde att han började tänka onda tankar om henne, hade han berättat. På nätet köpte han tre knivar, tejp och ett rep.

Den (datum angavs) åkte han efter en sömnlös natt till Saras bostad. (Därefter beskrevs händelseförloppet som ledde fram till mordet på Sara).

Sedan åkte han hem till sin funktionshindrade mamma och dödade även mamman genom att kväva henne med en kudde. Mannen dömdes den (datum angavs) till livstids fängelse för morden på Sara och mamman.

Både Sara och den dömde mördaren hade varit i kontakt med sjukvården och terapeuter för att få hjälp med sina problem i relationen. (Ytterligare detaljer angavs).

Sara hade kanske levt i dag om samhället varit bättre på att skydda kvinnor från våldsamma män, menade det nämnda kommunalrådet. Det var sällan första gången myndigheterna fick veta att det varit problem i en familj när en kvinna mördades. Det var en process. Man måste bli duktigare på att fånga upp signalerna tidigt och bättre på att stötta kvinnor som anmälde missförhållanden, fortsatte denne.

Anmälan

Publiceringen anmäldes till PO av ”Saras” mamma. Hon anförde att det politiska förslaget om att tillsätta en ”haverikommission” när kvinnor dödades av sina män var bra. Det var dock inte motiverat att i sammanhanget publicera de utförliga och närgångna detaljerna om mordet på hennes dotter. Även om dottern inte var namngiven räckte de andra uppgifterna i publiceringen för att läsare skulle kunna sluta sig till mordoffrets identitet. Det nämnda dubbelmordet hade tidigare uppmärksammats i medierna när det inträffade.

Anmälaren var inte den enda som hade reagerat utan personer i hennes omgivning hade också förstått vem publiceringen handlade om.

Saras dotter var vid mordet — år. Vid tidpunkten för publiceringen gick hon i tredje klass. Hon och alla i hennes ålder var fullt läskunniga. Tidningen delades ut till alla hushåll i Sollentunaområdet. Var det så en dotter skulle få reda på hur mamma hade dött, med alla detaljer om vapen och tillvägagångssätt? Ingen som inte tidigare varit med på rättegången eller tagit del av förundersökningen

hade förut fått del av den hemska information som lämnades i tidningen.

Efter mordet hade BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) gett familjen rådet att inte gå in på detaljer om mordet såsom vapen, tillvägagångssätt m m för att inte skada flickan ännu mer. Som tioåring var flickan inte mer mogen att bearbeta det.

Dotterdottern hade mycket riktigt kommit hem, hittat tidningen och undrat varför mammans hus var i tidningen. Hon hade fått ont i magen och inte kunnat gå till skolan på flera dagar.

Tidningens yttrande

Lokaltidningen Mitt i Sollentuna anförde genom sin ansvarige utgivare att syftet med artikeln var att belysa ett viktigt samhällsproblem vilket hade ett stort allmänintresse. Det var också något som hände i Sollentuna i vanliga familjer i vanliga hus.

Den ansvarige utgivaren beklagade att de anhöriga hade tagit så illa vid sig av publiceringen. Tidningens strävan hade varit att berätta hur hemskt det faktiskt var när någon misshandlades till döds i sitt eget hem. I efterhand kunde man dock konstatera att tidningen kunde ha varit mer återhållsam med detaljerna. Samtidigt behövde man beskriva historien ingående och från början för att kunna se när samhället borde ha tagit ett större ansvar. Ansvarsfrågan var själva poängen med artikeln.

Tidningen hade gjort bedömningen att de anhöriga inte pekades ut i någon vidare krets. Flera år hade gått. Ingen bodde kvar i huset och namnet Sara var fingerat.

Den ansvarige utgivaren uttryckte dock sin förståelse för att de anhöriga i och med publiceringen påmindes om det hemska som de aldrig skulle glömma.

Anmälarens kommentar

Anmälaren framhöll bl a att publiceringen hade väckt starka reaktioner även utanför den vanliga familjekretsen och att hennes barnbarn hade skadats ytterligare av artikeln.

PO:s bedömning

Det pressetiska regelverket innebär att tidningarna bör visa brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Tidningen bör noga pröva publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

Upplysningarna i publiceringen var tillräckliga för att en viss krets av läsarna skulle kunna sluta sig till mordoffrets identitet. Jag har inte anledning att ifrågasätta vad anmälaren har anfört om att ”Saras” dotter inte tidigare hade varit bekant med de närmare omständigheterna kring hur mordet på hennes mamma hade gått till. I artikeln lämnades också integritetskänsliga uppgifter om Sara. — Även andra i familjens omgivning torde genom publiceringen ha fått en närmare inblick i omständigheterna kring Saras död.

Det samhällsproblem som artikeln tar upp har ett stort allmänintresse. Detta intresse motiverade dock inte den närgångna och detaljerade beskrivningen av mordet på Sara. Vid denna bedömning beaktar jag särskilt den hänsyn som bör visas hennes barn.

Jag anser därför att Lokaltidningen Mitt i Sollentuna inte har iakttagit en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Tidningen bör därför klandras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Både anmälaren och tidningen har yttrat sig till nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.