Di frias för artikelserie om ifrågasatt rekonstruktionsbyrå

september 21 2022


Nämnden finner inte skäl för klander av Dagens industris granskning av hur en kritiserad rekonstruktionsbyrå har hanterat ett antal uppdrag.

Dagens industri, exp. nr. 79/2022, dnr. 21306

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Dagens industri.

*****

Genom beslut den 8 november 2021 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Dagens industri.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NA har genom ombud riktat kritik mot Dagens industri (Di) som mellan den 4 maj och 17 juni 2021 publicerade flera artiklar i en granskning av företaget XY på webbplatsen, di.se, och i den tryckta tidning­en. De små skillnaderna mellan de olika versionerna av artiklarna saknar betydelse för den medieetiska bedömningen.

De anmälda artiklarna har följande rubriker:

Skandalrekonstruktören tömde bolaget – Make Up Store återkräver miljon­arvode på webbplatsen den 4 maj 2021, och Konkursbo kräver tillbaka arvode i den trycka tidningen den 5 maj 2021.

(Publicering 1)

Skandalrekonstruktören krävs på miljoner – nu sätter Skatteverket ner foten på webbplatsen den 26 maj 2021, och Ultimatum mot XY i den trycka tidningen den 27 maj 2021.

(Publicering 2)

XY tog 40 procent av företagets omsättning: ”Använde kontot som en plån­bok” på webbplatsen den 30 maj 2021, och ”De ska inte lura fler människor” – i den trycka tidningen den 31 maj 2021.

(Publicering 3)

XY:s topprekonstruktör petas – skyller på Di: ”Ingen smickrande bild av mig” på webbplatsen den 30 maj 2021, och XY:s rekonstruktör petas – skyller på Di i den trycka tidningen den 31 maj 2021.

(Publicering 4)

”Jag förlorade mitt livsverk” – XY vägrade släppa Make Up Store på webb­platsen den 14 juni 2021, och Han blev av med sitt livsverk i den trycka tidningen den 15 juni 2021.

(Publicering 5)

XY:s pressade vd nekar till anklagelserna – krävs på 1,4 miljoner på webb­platsen den 14 juni 2021, och XY:s vd nekar till alla anklagelser i den trycka tidningen den 15 juni 2021.

(Publicering 6)

Advokaten spår rekonstruktionsboom när stöden försvinner: ”Ta tag i problem­en i tid” på webbplatsen den 16 juni 2021, och ”När man valt är man fast” i den trycka tidningen den 17 juni 2021.

(Publicering 7)

Make Up Stores konkursförvaltare punkterar XY:s påståenden på webbplatsen den 16 juni 2021, och Advokater slår tillbaka mot XY i den trycka tidningen den 17 juni 2021.

(Publicering 8)

Vad tidningen publicerade

Nedan återges nätversionen av respektive artikel. Redogörelserna är inriktade på uppgifter som avser anmälaren.

Publicering 1

Ingressens huvudsakliga innehåll

Skandalerna fortsatte kring rekonstruktören XY, som anklagades för att köra företag i botten. Nu krävde konkursboet för Make Up Store tillbaka drygt en miljon kronor av arvodet som XY:s rekonstruktör plockat ut. Enligt konkursförvaltarna hade XY i princip ”tömt bolaget” som gått i konkurs i mars.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

I december hade Di rapporterat om XY som enligt Kronofogden misslyckats med 97 procent av sina rekonstruktioner och som pressats av flera stämningar. Sedan dess hade en ny stämning tillkommit, vilket innebar att det för närvarande fanns sju pågående stämningar riktade mot XY vid Attunda tingsrätt.

Dessutom krävde konkursboet för sminkkedjan Make Up Store tillbaka cirka 1,1 miljoner kronor av arvodet som XY tagit ut för den tolv månader långa rekonstruktionen, som nu hade avslutats. Det framgick av ett yttrande som Di tagit del av och som lämnats till Stockholms tingsrätt. Yttrandet, som kom från advokatbyrån Carler, avslutades med att samman­fatta rekonstruktionen: ”det som gjorts är att rekonstruktören genom sitt arbete i princip har tömt bolaget.”

På 14 sidor beskrev konkursförvaltarna hur XY:s mest framträdande rekonstruktör bland annat plockat ut arvode från företagets konton, trots att det inte funnits medel till skatteinbetalningar. Såvitt Make Up Stores konkursförvaltare Linda Schenholm kände till hade bolaget, när rekonstruktionen pågick, vid flera tillfällen ifrågasatt rekonstruktörens arvode och hur man tillgodogjort sig det.

Betalningen av XY:s fakturor hade, såvitt hittills utrett, skötts av rekonstruktören själv – i de flesta fall utan att Make Up Store först attesterat eller ens fått ta del av dem innan de betalades. Enligt David Rutegård, även han konkursförvaltare för Make Up Store, hade bolaget i praktiken saknat möjligheter att i förväg förhindra betalningar till rekonstruktören, utan varit hänvisade till att invända mot betalningarna i efterhand.

Vidare ansåg konkursförvaltarna att rekonstruktionen borde ha avbrutits efter tre månader. Redan i maj förra året hade det stått klart att Make Up Store inte klarat att betala sina skatteskulder och dragit på sig dröjsmålsräntor.

XY:s vd NA ansåg dock att längden på Make Up Stores rekonstruktion varit motiverad. Han svarade i ett mejl till Di: ”Vid tidpunkten för förläningarna till­styrkte Skatteverket och rekonstruktören ansökningarna och tingsrätten delade deras bedömning och fann att det fanns såväl särskilda som synnerliga skäl för att låta rekonstruktionen fortsätta.”

Av samma anledning hade XY också stämts av konkursboet för Boro Nordic. Det gällde samme rekonstruktör. Under de två månader som rekonstruktionen pågått hade XY hunnit lyfta drygt 440 000 kronor i arvode och utlägg.

Paul Wisén, grundare och tidigare ägare av Boro Nordic, hade reagerat på de vidlyftiga summorna som plockats ut från bolaget. Han sa:

” – Skälet till att vi gick in i rekonstruktion var för att pausa amorteringarna till banken under en period. Men kostnaden för rekonstruktörens arvode var mycket större än det vi annars skulle ha amorterat”, och tillade:

” – XY har ett utstuderat sätt att tömma bolag på. De är smarta. Jag ryckte i nödbromsen efter två månader – då hade de ändå hunnit ta ut nästan en halv miljon kronor.”

I både Boro Nordics och Make Up Stores fall hade XY på eget initiativ kontaktat ägarna för att sälja rekonstruktioner. Konkursförvaltaren David Rutegård kommenterade:

” – Vårt intryck är att XY ägnar sig åt vad som närmast kan beskrivas som ’ambulance chasing’ (amerikansk stereotyp av advokater som följer ambulanser till akuten för att skaffa sig klienter, reds. anm.).”

NA slog ifrån sig kritiken mot XY:s uppsökande marknadsföring.

” – Vi verkar för att göra rekonstruktioner mer tillgängliga, något som ligger i linje med EU-direktivet. Vårt engagemang i de små och medel­stora bolagen är mycket uppskattat hos ägarledda bolag som i normala fall kanske inte får gehör hos de traditionella advokatbyråerna.”

Från juli 2022 kunde dock marknaden för aktörer som XY försvinna. En statlig utredning, som nu låg på regeringens bord, föreslog att bara konkursförvaltare (ofta advokater) skulle få ansvara för rekonstruktioner. Juristen som ledde utredningen förklarade att det skulle bli fråga om ett helt annat erfarenhetskrav vilket motiverades av en undersökning från Kronofogden som visat att rekonstruktioner lyckades i högre grad när de hanterades av en konkursförvaltare.

I pappersutgåvan fanns en bild på NA.

Publicering 2

Ingressens huvudsakliga innehåll

Rekonstruktörsbyrån XY pressades av åtta stämningar och ytterligare två tvister. Skatteverket ställde nu ett ultimatum inför ett borgenärssammanträde i tingsrätten: så länge XY fanns med i bilden vägrade myndigheten rekonstruktion.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

Trots inblandning i tio uppseendeväckande tvistemål lyckades XY, störst i landet på sin marknad, hitta nya kunder i trångmål.

Tidigare i maj hade Elbolaget A&T ansökt om företagsrekonstruktion vid Kalmar tingsrätt. Rekonstruktören som föreslogs i ansökan var samma rekonstruktör som figurerade i sex av åtta pågående stämningar mot XY och som anklagades för att tömma bolagen han tog sig an. Inför elbolagets första borgenärssammanträde hade Skatteverket lämnat ett yttrande till tingsrätten, där bevis på bevis lades fram till varför myndigheten vägrade rekonstruktion så länge XY fanns med i bilden.

En person med god insyn i branschen kallade yttrandet ”unikt” och syftade på de ”graverande anmärkningar” som Skatteverket drog upp både mot rekonstruktören och XY som företag. Bland annat hänvisade Skatteverket till den senaste i pärlbandet av stämningar, där konkursboet för Rosento Bygg krävde XY på 3 miljoner kronor.

Medan byggbolagets rekonstruktion pågått hade XY:s rekonstruktör plockat ut 4,2 miljoner kronor från företaget – ett belopp som varit flera gånger större än det offererade arvodet på 1,2–1,7 miljoner kronor, enligt Skatteverket. Rekonstruktören hade vidare vilselett företagets borgenärer genom att undanhålla information och gjort sig skyldigt till att bolagets skulder dubblades till 107 miljoner kronor genom nya krediter.

Ytterligare ett skäl till att Skatteverket bedömde XY som olämplig var att företaget hade en skuld hos Kronofogden på drygt 1 miljon kronor. Dessutom hade XY:s rekonstruktör struntat i att lämna in inkomstdeklarationer för ett bolag där han var styrelseledamot.

Skatteverket skrev följande som slutkläm: ”Därtill har XY AB inte återbetalat arvode som tingsrätten bedömt vara oskäligt, vilket visar en respektlöshet mot både sina tidigare uppdragsgivare, dess borgenärer och att man inte följer beslut från domstolar.”

Oskar Ahlm på Skatteverket kunde inte uttala sig till Di specifikt om myndighetens ställningstagande mot XY, men konstaterade att Skatteverket generellt skulle vara positivt inställd till rekonstruktioner. Han kommenterade:

” – Samtidigt har staten också andra överväganden att göra, sett till allmänhetens perspektiv. Är det så att vi ser att en rekonstruktör inte agerar utifrån företagens eller borgenärernas bästa ställer vi oss frågande.”

På frågan hur det kom sig att Skatteverket inte satt ned foten tidigare, svarade han:

” – Det finns olika partsuppfattningar i tvister och innan vi sätter ned foten måste vi ha ett fullgott underlag. Som myndighet har vi en utredningsskyldighet och kan inte, så att säga, gå på hörsägen.”

Temat för stämningarna mot XY var vidlyftiga arvoden, tveksam fakturering och undermåliga arbetsinsatser som rekonstruktör.

En konkursförvaltare sa följande till Di:

” – De bidrar till problemen i företag. När betalningar kommer in från kunder lyfter XY ut arvode så att inte löner kan betalas.”

Flera advokater som Di talat med ansåg att XY, och framför allt bolagets mest frontade rekonstruktör, balanserade på en hårfin gräns till ljusskygg verksamhet.

Bland annat hade rekonstruktören använt de anställdas pensionsmedel i det numera konkursade företaget Digital Vision till att arvodera sig själv – pengar som XY sedan betalat tillbaka efter att konkursboet tillsatt en rättsutredning.

I branschen applåderade man Skatteverkets beslut. Marcus Wenner, vd för den konkurrerande rekonstruktionsbyrån 180 Grader, pekade på att XY, med sin marknadsdominans, även skadade förtroendet för andra aktörer.

” – Det är jättebra att någon vidtar åtgärder. Jag tolkar det som ett gene­rellt ställningstagande – det kan vara så att Skatteverket alltid kommer att ha invändningar gentemot XY framöver. Vi får hoppas det.”

XY hade bemött Skatteverkets ställningstagande i ett eget yttrande till Kalmar tingsrätt. XY:s vd NA kommenterade via mejl till Di: ”Skatte­verkets ifrågasättande bedömer vi grundar sig på de spekulativa och ogrundade skriverier som publicerats i Di”, och konstaterade att rekonstruktionen av Elbolaget A&T redan var i gång och att det fanns ”goda förutsättningar” att den lyckades.

I pappersutgåvan fanns en bild på NA.

Publicering 3

Ingressens huvudsakliga innehåll

Företagaren Kent Alatalo klandrade XY för att hans utbildningsföretag tvingats i konkurs. Bortsett från att frekvent plocka ut arvode, hade rekonstruktören knappt lyft ett finger under rekonstruktionen, enligt Kent Alatalos uppfattning.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

För en vecka sedan hade Kent Alatalos företag Nikor AB försatts i konkurs. Verksam­heten hade inte hunnit inte ställa om till de nya digitala villkoren i tid. Men enligt Kent Alatalo hade den sex månader långa rekonstruk­tionen varit det som ytterst sänkt bolaget. Den hade kostat företaget nästan 40 procent av den återstående omsättningen, som redan var slaktad med 90 procent till följd av pandemin. Han kommenterade:

” – På en omsättning på 1,1 miljoner kronor tog de ut runt 420 000 kron­or, exklusive moms. I princip var företaget chanslöst att rekonstruera.”

Det var när problemen hopat sig och situationen blivit alltmer desperat som rekonstruktionsfirman XY börjat med en intensiv uppvaktning. Kent Alatalo sa:

” – De ringde som attan ett tag, så pass att jag inte svarade. Men till slut gjorde jag det och fick höra om deras upplägg – och jag gick på det, om man säger så.”

Nikor hade haft över 40 fordringsägare och med ett bra ackord (nedskrivning av skulder) skulle notan för rekonstruktionen bli försvarbar, hade han resonerat. Under det halvår som rekonstruktionen pågått hade, enligt Kent Alatalo, XY:s rekonstruktör aldrig lämnat något förslag till en ackordsuppgörelse, vilket fått Skatteverket att sätta stopp för en förlängning på ytterligare tre månader.

Så vad hade rekonstruktören gjort?

” – Absolut ingenting. Det enda han såg till var att lönegarantin gick ut till personalen. Så här i efterhand verkar det som om hans plan aldrig var att rekonstruera företaget, enligt min mening.”

Vidare berättade Kent Alatalo om XY:s arvodesuttag från klientmedelskontot – det konto som tillfälligt gav rekonstruktören makt över företagets ekonomi.

Han sa:

” – I princip använde de kontot som en plånbok. Det kom heller inga underlag på det XY tog ut från klientmedelskontot. Fakturaunderlagen fick jag efterlysa själv, men då var skadan redan skedd.”

Kent Alatalo hade själv hört av sig till Di i syfte att varna andra företagare för XY.

” – Jag tror inte att vi får tillbaka pengar. Nu är bara målet att de inte ska lura fler människor. Du hamnar i en sådan jäkla loop med dem, och den är inte uppåtgående direkt. På så sätt har det varit en enormt jobbig resa.”

Kent Alatalo trodde att hans företag hade kunnat räddas om han själv gjort ett underhandsackord och sparat in kostnaden för XY:s arvode om 420 000 kronor. Han kunde inte överblicka konkursens konsekvenser för honom personligen. Konkursboet hanterades nu av advokatbyrån Kaiding. Kent Alatalo trodde att byrån skulle gå så långt de kunde, och gissade att det skulle landa i en stämning – det var hans önskan.

XY:s vd NA kommenterade i mejl att Nikor sannolikt varit ”en av Sveriges billigaste rekonstruktioner det senaste året” – trots att den alltså inte varit framgångsrik. Vidare påstod han att XY:s arvode landat på 268 000 kronor, vilket stred mot uppgifter från Nikors redovisningsbyrå. Han hävdade att rekonstruktör­en tagit fram ett ackordsförslag, men att det inte skickats ut av Nikor. Han skrev: ”Ibland jobbar vi med svårt sjuka patienter, och tyvärr går inte alla att rädda.”

Konkursboets förvaltare, Peter Olofsson vid advokatbyrån Kaiding, hade begärt men ännu inte fått redovisningen för XY:s uttag. Eventuellt rörde uttagen inte enbart arvodering, vilket skulle kunna förklara att XY kom fram till ett lägre belopp än Nikors redovisningsbyrå, sa han.

Nikors redovisningsbyrå hade skickat över samtliga XY:s fakturor till Di, vars summerade belopp uppgick till 522 000 kronor inklusive moms.

Publicering 4

Ingressens huvudsakliga innehåll

Skatteverket satte stopp för rekonstruktören NN och företaget XY, som Di uppmärksammat för en rad skandaler. Såväl myndigheten som andra tunga borgenärer saknade förtroende för både NN och XY, till följd av flera stämningar och misskötsel av uppdrag. Själv skyllde NN haveriet på Di.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

Det stod nu klart att XY:s rekonstruktör NN skulle komma att petas från sitt uppdrag att ansvara för Elbolaget A&T:s rekonstruktion. Beslutet hade fattats vid ett borgenärssammanträde i Kalmar tingsrätt, där Skatteverket i förväg lämnat in ett yttrande med en mängd bilagor om varför myndigheten vägrade rekonstruktionen så länge NN och XY fanns med i bilden.

Det hade varit ett tungt bevisartilleri som myndigheten fyrat av inför tingsrättsmötet. Bland annat hade Skatteverket dragit upp tio pågående tvistemål där XY var inblandat, plus en skuld till Kronofogden på drygt en miljon kronor.

Skatteverkets företrädare hade vid mötet konstaterat att myndigheten inte stod bakom rekonstruktionen med den rekonstruktören, eftersom det saknades förtroende, och pekat på statens tyngd som borgenär med fordringar på närmare 4,5 miljoner kronor.

Även bolaget Elektroskandia, med fordringar på 6,5 miljoner kronor, hade motsatt sig XY som rekonstruktör. Vidare hade även Almi och Sparbanken Eken krävt en ny rekonstruktör för att godkänna rekonstruktion.

NN, som dagarna före sammanträdet själv lämnat in ett yttrande till tings­rätten med invändningen att Skatteverkets grund var för ”allmänt hållen”, hade vikit ned sig när borgenärerna framfört sina synpunkter:

” – Jag kommer att godkänna att jag entledigas i samband med att bolaget föreslås en ny rekonstruktör”, hade han sagt, vilket han även meddelat rätten strax före mötet. 

” – Då uppfattar jag det som att du begär att du blir entledigad”, hade tingsrättens företrädare fastslagit.

Skälet till att NN frånsagt sig uppdraget hade dock inte varit Skatte­verkets bevisning, poängterade han och skyllde i stället situationen på ”skriverier i Di”.

” – Den här publiciteten ger ingen smickrande bild av varken mig eller XY. De flesta borgenärer här har ingen möjlighet att skaffa sig en egen uppfattning av vad som är riktigt och oriktigt i det här påståendet.”

Som en sista punkt på mötet hade Skatteverket begärt att tingsrätten prövade skälig­heten i NNs arvode – alltså det arvode som han hunnit ta ut sedan Elbolaget A&T ansökt om rekonstruktion tidigare i maj.

Publicering 5

Ingressens huvudsakliga innehåll

XY hade vägrat att avsluta Make Up Stores rekonstruktion, trots flera uppmaningar från ägaren. Det hävdade kosmetikföretagets grundare som spelat in sina möten med rekonstruktören i stället för att ta minnesanteckningar.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

Runt 500 000 kronor skulle Make Up Stores rekonstruktion kosta. Det hade XY:s rekonstruktör meddelat när Mika Liias, kosmetikföretagets vd och grundare, krävt att få en prislapp på arbetet. ”Plus–minus”, hade rekonstruktören lagt till.

Mika Liias, hade själv hört av sig till Di och som, i likhet med andra företagare tidningen talat med, ville varna för XY. Enligt Mika Liias hade de enats om ett takbelopp om 850 000 kronor. Men redan efter tre veckor hade XY överskridit budgeten för hela Make Up Stores rekonstruktion, som skulle landa på en slutnota som varit nästan sex gånger så stor som den offererade kostnaden: 2,9 miljoner kronor.

Fakturorna hade kommit på löpande band – efter att pengarna redan lämnat klientmedelskontot som XY styrt över, berättade han.

” – Vi hade ingen som helst kontroll över våra konton eller vad XY tog ut. Allt låg i händerna på rekonstruktören. Hela tiden fick vi tigga om pengar. XY gick alltid först – innan leverantörer, Skatteverket och banken fick betalt.”

Förutom att förlora kontrollen över företagets ekonomi, hade Mika Liias inte heller lyckats sätta stopp för rekonstruktionen – trots flera uppmaningar om att kliva ur den, hävdade han.

I december hade han slutligen blivit lovad att rekonstruktionen skulle rundas av före jul, vilket inte skett.

” – Det hände ingenting. Bolaget befann sig i en gisslanliknande situation. Rekonstruktören skyllde hela tiden på att han inte fått uppgifter av oss – jag vet inte hur många gånger vi skickade in dem.”

Rekonstruktörens inställning till sitt uppdrag och till Make Up Stores borgenärer fanns dokumenterad i ljudfiler, eftersom Mika Liias bandade deras samtal i stället för att ta minnesanteckningar i syfte att hålla personalen informerad.

För att tygla XY:s skenande fakturor hade han själv och Make Up Stores ekonomi­avdelning gjort det mesta av jobbet kring rekonstruktionen, hävdade Mika Liias. Rekonstruktörens inblandning hade varit ytterst begränsad, konstaterade han och pekade på att de inte ens fick någon form av åtgärdsplan under året. Ju mer de slitit, desto mer hade XY tagit – allt de sparat hade gått till XY, enligt Mika Liias. 

Efter tolv månader hade rekonstruktionen slutat med att Skatteverket sagt nej till det ackordsförslag som XY tagit fram och att Make Up Store försattes i konkurs. Företaget hade då tretton butiker och närmare 70 anställda. Mika Liias berättade att han hade förlorat sitt livsverk, och att han önskade att personalen fått behålla sina jobb.

Di hade tidigare rapporterat om att advokatbyrån Carler, Make Up Stores konkurs­förvaltare, krävde tillbaka drygt 1,4 miljoner kronor av det arvode som rekonstruktör­en plockat ut. XY var nu tvunget att återkomma med en redovisning av skäligheten i arvodet som konkursförvaltarna krävde tillbaka.

” – I princip ska ett års arbete redogöras, bevisbördan ligger på XY. De har bara norpat pengar”, kommenterade Mika Liias.

Med facit i hand ansåg Mika Liias att rekonstruktionen varit en ren panikåtgärd och att bolaget hade kunnat hantera den bättre utan XY. Med de 2,9 miljoner kronor som XY tagit hade de garanterat kunnat klara företaget från konkurs, enligt honom.

Publicering 6

Ingressens huvudsakliga innehåll

NA:s företag XY var inblandat i tio tvistemål och krävdes på 1,4 miljoner efter Make Up Stores rekonstruktion. Därtill ansåg Skatteverket att bolaget var olämpligt som rekonstruktör. NA ansåg att XY inte gjort något fel.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

Tvärtemot Mika Liias uppgifter hävdade NA att Make Up Store fått mer stöd ”än vad som normalt ingår i en rekonstruktion”. Vidare sa han att Make Up Store först i början av 2021 lämnat informationen som XY begärt för att kunna gå ut med ett ackordsförslag och därmed avsluta rekonstruktionen. Hans förklaring till att rekonstruktionen blivit fyra gånger så lång som planerat (tolv månader) var ”den begränsade intjäningen under pandemin”. Utan förlängning hade konkursen varit ett faktum tidigare, vilket företrädarna naturligtvis inte ville, skrev NA.

Varför hade XY inte avslutat rekonstruktionen tidigare om det stått klart att bolaget varit konkursmässigt?

NA svarade: ”Under rekonstruktionen, fram till den sista månaden, betalade bolaget fortlöpande sina egna kostnader. Så i det fall ett ackord hade fastställts skulle Make Up-bolagen levt vidare och kunnat betala alla borgenärer.”

NA:s förklaring till att slutnotan landade på 2,9 miljoner kronor var att XY:s uppskattade kostnad på (”minst”) 500 000 kronor gällt för vart och ett av Make Up Stores två bolag och endast för den första tremånadersperioden.

Enligt Mika Liias var detta en efterhandskonstruktion från XY:s sida – rekonstruktören hade aldrig talat om två separata rekonstruktionsbudgetar för bolagen.

Rekonstruktören som ansvarat för Make Up Stores rekonstruktion var samma som Skatteverket nyligen satt stopp för i Kalmar tingsrätt. Inför ett borgenärssammanträde i tingsrätten hade myndigheten lagt fram bevis efter bevis varför både rekonstruktören och XY som företag var olämpliga att hantera rekonstruktioner. Skatteverket hade bland annat hänvisat till tio tvistemål där XY var inblandat. I för närvarande åtta stämningar mot XY figurerade rekonstruktören sammantaget i sex av dem.  

I artikeln fanns en bild på NA.

Publicering 7

Ingressens huvudsakliga innehåll

Marknaden för rekonstruktioner kunde växa när företag som fått stöd skulle klara sig på egen hand. Rekonstruktörerna Guy Lofalk och Marcus Wenner redde ut vad man kunde förvänta sig av processen och hur man undvek att hamna i fel händer.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

Till hösten kunde antalet rekonstruktioner öka igen, spådde advokaten Guy Lofalk och hänvisade till utfasningen av de statliga coronastöden och Skatteverkets beviljade miljardanstånd som så småningom skulle återbetalas.

” – När man tar bort kryckorna visar sig sanningen. Det är inte naturligt att konkurserna är ’all time low’ under en kris”, sa han och tillade:

” – Nu är det viktigt att företag och ledningar tänker på hur skuldsätt­ningen har påverkat det egna kapitalet. Missar man att upprätta en kon­troll­balansräkning kan styrelsen bli personligt ansvarig för skulderna.”

Marcus Wenner, vd för rekonstruktionsbyrån 180 Grader, rådde företagare att träffa olika rekonstruktörer innan man bestämde sig.

” – Ta ett par förutsättningslösa kontakter och be om offerter. Ställ frågor om vem som gör vad under rekonstruktionen och jämför svaren. Använd Google till egen forskning. När man väl har valt rekonstruktör är man ganska fast.”

Vad hade han att säga om att kostnaden för Make Up Stores rekonstruktion som blivit sex gånger större än uppskattningen?

” – Det går inte att räkna så fel. Då har man utnyttjat osäkerhets­momentet kring kostnaderna och satt ett lågt pris för att få in uppdraget.”

Hur vanligt var det att rekonstruktören betalade sig själv från klientmedelskontot?

” – Jag skulle säga undantagsvis, men det är möjligt att det går att lösa avtalsmässigt. Det vanliga är man gör en faktura som bolaget hanterar som vilken annan betalning som helst. Eftersom företaget ska bokföra fakturan är det klart enklaste sättet också.”

Guy Lofalk betonade att rekonstruktioner kunde bli en kostsam historia. Samtidigt var själva syftet med en rekonstruktion att minska skulderna och i förlängningen återställa det egna kapitalet genom ett ackord.

Vilken längd på rekonstruktionen skulle man räkna med?

” – En rekonstruktion är sällan kortare än tre månader – tre veckor försvinner före första borgenärssammanträdet. Tolv månader låter dock väldigt långt, men det beror på förutsättningarna”, sa Guy Lofalk och syftade på Make Up Stores rekonstruktion.

Marcus Wenner ansåg att de flesta rekonstruktioner hanns med på mellan tre och sex månader. Han sa:

” – Ifall företaget inte kan stå sina kostnader, däribland skatter, ska rekonstruktionen inte drivas vidare. Då är den bara ett sätt att mjölka ur pengar på.”

Publicering 8

Ingressens huvudsakliga innehåll

Enligt XY:s vd hade det dröjt flera månader innan Make Up Store lämnat över de underlag som XY begärt för att kunna avsluta rekonstruktionen. Hittills pekade inget i advokatbyrån Carlers utredning av konkursen på att detta stämde. Dessutom visade utredningen att XY lovat borgenärerna att Make Up Stores grundare personligen skulle betala bolagets skulder om företaget saknade medel.

Artikelns innehåll i väsentliga delar

Di hade tidigare i veckan rapporterat om kosmetikkedjan Make Up Stores tolv månader långa rekonstruktion som landat på en nota som var sex gånger större än den summa rekonstruktören uppskattat när han sålt in rekonstruktionen till bolaget.

Enligt Make Up Stores grundare Mika Liias hade XY tömt bolaget och i princip även hållit företaget gisslan i syfte att mjölka ur mer pengar under rekonstruktionen.

XY:s vd, NA, nekade till alla anklagelser och hävdade att offerten på 500 000 kronor som rekonstruktören givit gällt vart och ett av Make Up Stores bolag och endast för de första tre månaderna. Han påstod även att XY inte kunnat avsluta rekonstruktionen eftersom Make Up Store inte lämnat över underlag som begärts.

Konkursförvaltaren Carler bemötte nu NAs påståenden med hänvisning till utredningen av Make Up Stores konkursbo.

Redan en knapp månad in i rekonstruktionen hade XY tagit ut cirka 1,1 miljoner kronor i arvode. Även om den uppskattade kostnaden på 500 000 kronor gällt vart och ett av Make Up Stores två bolag, som XY:s vd NA hävdade, överskreds budgeten alltså första veckorna.

Dessutom hade rekonstruktionen omöjligt kunnat genomföras på tre månader eftersom varken XY eller Make Up Store gjort de förberedelser som krävdes för att avsluta den på så kort tid, enligt Carler, som konstaterade att XYs påstådda prisuppgift för tre månader därför varit irrelevant.

Utredningen hade inte heller funnit någon anledning att ifrågasätta Mika Liias uppgifter om att XY fått efterfrågade underlag av Make Up Store. Att det tagit tolv månader för rekonstruktören att ta fram ett ackordsförslag hade i stället berott på hans egen oförmåga och på XY:s affärsmodell att dra ut på rekonstruktionen för att fakturera så mycket som möjligt, ansåg konkursförvaltaren.

Vidare hade ackords­förslag som XY skickat till tingsrätten fyra dagar före den sista tremånadersperiodens utgång varit ofullständigt. Vissa borgenärer hade saknats i borgenärsförteckningen, dessutom hade vissa skulder varit upptagna till felaktiga belopp.

Endast 14 procent av borgenärerna hade stått bakom ackordsförslaget, vilket var långt under den nivå som krävdes (40 procent) för att ett ackordsförslag över huvud taget skulle få ges in till domstolen för förhandling. Därutöver hade XY i ackordsförslaget uppgivit att bolagets ställföreträdare, Mika Liias, garanterat ackordet. Utan Mika Liias medgivande hade XY därmed lovat att han personligen skulle betala ackordet (skulderna efter nedskrivning) om inte bolaget kunde betala det.

I pappersutgåvan fanns en bild på NA med följande bildtext: ”UNDER PRESS. NA, vd för XY.”

Anmälan

Allmänna synpunkter

Di anklagade anmälaren för att tillsammans med NN ha varit delaktig i ett brottsligt förfarande inom ramen för XY:s verksamhet. Anklagelserna var osanna.

Di hade underlåtit att redovisa vitala delar av anmälarens berättelse, vilket stod i strid med rätten till ett samtidigt bemötande. Tidningen hade inte heller i tillräcklig utsträckning kontrollerat de uppgifter som han lämnat.

Övergripande budskap

Publiceringarnas övergripande syfte var att XY:s företrädare ägnat sig åt att på ett utstuderat sätt tömma bolag på pengar. Ett sådant förfaringssätt var straffbart. Artiklarna pekade alltså ut anmälaren och NN som brottsliga.

Artiklarna hade beskrivit att anmälaren och NN skulle ha ”tömt bolag” under rekonstruktion samt ”norpat” och ”mjölkat ur” ur bolagen. Rekonstruktioner skulle ha förlängts och pågått långt efter att det funnits förutsättningar att lyckas. Detta utstuderade sätt att tömma bolag hade orsakat konkurser som annars kunnat undvikas.

Intrycket av att upplägget var brottsligt förstärktes av att Di angett att NN dömts för brott år 2007, alltså för nästan 20 år sedan.

Belägg

Anmälaren tillbakavisade samtliga anklagelser.

Den centrala frågeställningen var om tidningen haft tillräckligt underlag för att publicera uppgifterna i avsaknad av en fällande dom. När det var fråga om en publicering där någon utpekades som brottslig, ställdes särskilt höga krav på beläggens styrka. Oskuldspresumtionen, så som den kom till uttryck i Europakonventionen, skulle även beaktas vid bedömningen av om det var tillåtet att publicera uppgifter med innebörd att någon utpekades som brottslig – det krävdes som utgångspunkt stöd i en fällande dom eller offentlig granskning i en officiell rapport.

Det förhållandet att Di givit anklagelserna stort utrymme signalerade att tidningen bedömde uppgifterna som viktiga och värda att bli tagna på allvar – det skärpte än mer kravet på belägg för uppgifterna.

Di hade inte – i avsaknad av en fällande dom – tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna. Det var fråga om svepande anklagelser från ett antal personer.

Tvisterna som berördes var inte avgjorda och XY:s möjligheter till framgång bedömdes som mycket goda. Tvistemålen gav inte heller stöd för brottsanklagelserna.

Uppgiften om att XY misslyckats med 97 procent av uppdragen var felaktig, och ägnad att underbygga anklagelserna om att den egentliga drivkraften var att tömma bolagen. Den som misslyckades med nära samtliga rekonstruktionsuppdrag, kunde ju med fog misstänkas för illojalt och bedrägligt agerande i förhållande till sina uppdrags­givare.

Anmälaren och NN hade låtit två forskare, en professor i statistik och en professor i matematik, oberoende av varandra granska Kronofogdens kartläggning. De hade funnit allvarliga metodologiska brister i kartläggningen och menat att inga säkra slutsatser kunnat dras av kartläggningen. Anmälaren framförde invändningar mot hur rapporten tagits fram och kritiserade urvalsuppgifterna.

Anmälaren menade att uppgiften om att XY misslyckats med nära nog samtliga uppdrag var grovt vilseledande och felaktig. Det var anmärkningsvärt att tidningen vidhållit och återpublicerat uppgiften.

Rätten till samtidigt bemötande

Di hade underlåtit att redovisa vitala delar av det som anmälaren anfört i sitt bemötande till tidningen. Di hade underlåtit att publicera följande.

Publicering 1: Att arvodet i rekonstruktionen för Make Up Store avsåg rekonstruk­tions­kostnader men även tilläggstjänster inom administration som bo­lag­et separat avtalat om med anledning av dess interna personal­brist. Vidare att pandemin påverkat handeln negativt i synnerligt hög utsträckning, vilket för­anlett att intjäningen inte kommit tillräckligt snabbt för att ge ett finansierat ackordsförslag.

Publicering 2: Hans uppgift om att XY skulle komma in med ett yttrande för att bemöta påståendena från Skatteverket.

Publicering 3: Hans uppgifter om varför XY behövde mer tid innan det var möjligt att skicka ut det framtagna ackordsförslaget, varför förlängning av rekonstruktionen behövdes och varför Skatteverket inte tillstyrkte ny förlängning av rekonstruktionen.

Di hade därtill inte rättat det felaktiga påståendet om att XY misslyckats i nära nog samtliga rekonstruktionsuppdrag.

Särskilt om publicitetsskadan

Publiceringarna hade varit förödande för anmälaren, som mötts med kraftig misstro i såväl privata som yrkesmässiga sammanhang.

Anmälaren kände sig djupt kränkt över att bli starkt ifrågasatt av kunder, samarbets­partners, medarbetare, vänner och familj. Det var kränkande att återkommande behöva tillbakavisa anklagelserna som Di publicerat.

Anmälaren hade dessutom mottagit hotfulla telefonsamtal, blivit bemött med glåpord på gatan vilket lett till att han fått uppsöka vård och led av sömnsvårigheter.

Anmälaren och NN upplevde att deras professionella verksamhet – som under tio års tid mottagit utmärkelser – slagits i spillror genom de grundlösa anklagelserna. Med anledning av publiceringarna hade pågående och planerade samarbeten avslutats på kundernas begäran och medarbetare hade sagt upp sig. Ett ekonomiskt bortfall hade konstaterats och tidigare värdering av bolaget hade kraftigt sänkts. Anmälaren hade tillfogats en synnerligen allvarlig publicitetsskada.

Anmälaren har bifogat statistik över XY:s rekonstruktioner, två analyser av Krono­fogdens kartläggning samt mejlkorrespondens mellan NA och reportern.

Medieombudsmannens bedömning

Ramen för prövningen

De anmälda artiklarna är del av en större granskning som Di gjort. Varje publicering i en sådan granskning behöver uppfylla de medieetiska kraven, och står, så att säga, på egna ben. Utgångspunkten är alltså att artiklarna bedöms var för sig.

MO prövar om anmälaren har drabbats av en oförsvarlig publicitets­skada. För att av­göra om anmälaren utsatts för en sådan skada är artiklarnas allmän­intresse av relevans: ju större allmänintresse, desto större rätt till insyn har allmänheten i frågan. Det spelar även roll vad anmälaren har för yrke eller ställning i samhället: ju mer fram­trädande yrke eller ställning, desto tuffare granskningar måste han eller hon tåla. Om tidningen publicerar negativa uppgifter om anmälaren, så måste den ha ett tillräckligt underlag för uppgifterna och, som utgångspunkt, ge anmälaren möjlighet till bemötande.

Generellt om allmänintresset och anmälarens ställning

En väl genomförd företagsrekonstruktion kan hjälpa ett företag från konkurs, vilket innebär stora vinster för såväl enskilda som samhället. Ett företags chans att undvika konkurs beror till viss del på vem som tilldelas uppdraget som rekonstruktör. Valet av rekonstruktör påverkar även indirekt andra aspekter av verksamheten, till exempel eventuella anställdas möjligheter att få behålla sina jobb. Allmänintresset av att granska bolag som ägnar sig åt företagsrekonstruktioner är alltså stort.

Den som utses till företagsrekonstruktör har stort inflytande över ett företag med ekonomiska problem. Rekonstruktörens uppgift är att få företaget på fötter igen, att undvika konkurs. Han eller hon har omfattande befogenheter och kan exempelvis säga upp personal eller sälja delar av företaget. En företagsrekonstruktör har en viktig samhälls­uppgift, och det ställs höga krav på erfarenhet, kompetens och lämplighet.

XY:s agerande påstås ha drabbat flera företag mycket hårt. Anmälaren är vd i XY, och det är därför oundvikligt att han får stå till svars för XY:s affärs­verksamhet när den granskas och ifrågasätts. En sådan granskning måste han tåla, även om den är tuff.

Särskilt om publiceringarna

Utgångspunkter

MO:s uppgift är inte att ta ställning till om varje omtvistad sakuppgift är sann eller falsk. Det publicistiska kravet på korrekthet prövas i stället genom att MO bedömer om Di haft tillräckliga belägg för att publicera negativa uppgifter om anmälaren.

En tidning väljer fritt hur en publicering ska vinklas och vilka uppgifter som ska finnas med. MO prövar enbart vad den ansvarige utgivaren har valt att faktiskt publicera – hur urvalet av uppgifter gjorts är alltså inget som MO kan anmärka på.

Den omskrivne ska även, som utgångspunkt, få möjlighet att komma till tals och få bemöta den kritik som förs fram om honom eller henne. En eventuell publicitetsskada kan minska genom ett bemötande.

Belägg för negativa uppgifter

Det kan konstateras att artiklarna innehåller mycket besvärande uppgifter för XY. Anmälaren omnämns i egenskap av vd i XY, och får stå till svars för kritiken som riktas mot bolaget. Även om kritiken som förs fram i artiklarna i huvudsak riktar sig mot XY, och inte mot anmälaren, så har den indirekt även drabbat anmälaren på ett negativt sätt efter­som han är företrädare för XY. I sin yrkes­roll som vd, måste han dock tåla att viss granskning och att svara på frågor om den verksamhet han leder.

MO delar inte anmälarens uppfattning att artikelserien antyder av att anmälaren ägnat sig åt brottslig verksamhet.

Vidare ska framhållas att tidningen haft ett omfattande underlag för publiceringarna. Di har bland annat talat med personer som anlitat XY, konkurs­förvaltare, myndighets­personer och andra aktörer på marknaden. Som underlag finns även uppgifter från allmänna handlingar samt rapporter och dokument från myndig­heter. Det finns sammantaget inget att anmärka på Di:s publiceringsunderlag: tidningen har haft tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna.

Generellt om bemötandefrågan

Som nämnts riktar sig kritiken i huvudsak mot XY. Anmälaren har, så som vd för bolaget, fått komma till tals på ett generöst sätt och genom det getts möjlighet att lämna sin version. Även om anmälaren menar att Di har utelämnat eller felaktigt vinklat vissa av hans uppgifter, så har hans bemötande ändå nyanserat bilden av XY.

Nedan följer bedömningen av respektive publicering (de artiklar som publicerats samma dag behandlas under samma rubrik):

Publicering 1 (den 4 maj)

XY får motta hård kritik för sin hantering av rekonstruktionen av Make Up Store och Boro Nordics. Vissa formuleringar är offensiva – exempelvis den att XY påstås ha ägnat sig åt så kallad ”ambulance chasing”. Det är dock tydligt att detta är konkurs­förvaltarens beskrivning av sitt eget intryck av XY:s verksamhet.

Uppgiften om Kronofogdens utredning – som visat att XY misslyckats med 97 procent av rekonstruktionerna – har varit mycket negativ för bolaget. Den utredning som bifogats anmälan utvisar, enligt anmälaren, att det angivna procenttalet är missvisande. I sammanhanget ska återigen understrykas att MO inte tar ställning till om en enskild uppgift är riktig eller inte, utan om Di haft belägg för uppgiften. Det kan konstateras att Di genom Kronofogdens utredning haft tillräckliga belägg för procent­satsen, även om det hade varit bra om det framgått hur siffran räknats fram.

Anmälaren har i egenskap av vd fått bemöta påståendet om ”ambulance chasing” och kritiken som i övrigt riktats mot XY.

Eftersom kritiken inte riktar sig inte mot anmälaren, utan mot XY, och han har fått komma till tals, finns inte skäl att rikta medieetisk kritik mot publiceringen.

Publicering 2 (den 26 maj)

I artikeltexten rapporteras om ett, vad som påstås vara ”unikt”, yttrande från Skatte­verket om att myndigheten inte tillstyrker rekonstruk­tion om XY utses att fortsatt ansvara för den. Omfattande kritik riktas mot XY och en enskild rekonstruktör hos XY, som efter vad som framgått inte är anmälaren. Även i denna publicering får anmälaren bemöta kritiken och ge sin förklaring till Skatteverkets yttrande. Det finns sammantaget inte skäl att kritisera artikeln.

Publicering 3 och 4 (den 30 maj)

I publicering 3 berättar Nikors vd om sina upplevelser av samarbetet med XY – vd:ns kritik är hård mot såväl XY som en omskriven rekonstruktör och vd:n varnar andra för att ta hjälp av XY. Anmälaren ges möjlighet att svara på kritiken. Givet detta finns inte skäl att kritisera publiceringen.

Publicering 4 handlar om att en tingsrätt skiljt NN från ett rekonstruktions­uppdrag, och kritiken i artikeln, som NN fått svara på, riktar sig mot honom.  Anmälaren namnges inte, och inga negativa uppgifter om honom har publicerats. Det finns alltså inte skäl att kritisera publiceringen.

Publicering 5 och 6 (den 14 juni)

I publicering 5 berättar Make Up Stores vd om sina upplevelser av XY:s arbete med att rekonstruera hans bolag. Kritiken går ut på att rekonstruktören, som inte namnges och inte heller är anmälaren, misskött sitt uppdrag. Denne ska i princip inte utfört något arbete, men tagit väldigt mycket betalt. Beskrivningen att Make Up Store påstås ha befunnit sig i en gisslan­liknande situation är offensiv.

Publicering 6 är publicerad samma dag som, och i papperstidningen i direkt anslutning till, publicering 5. I artikeln får anmälaren på ett generöst sätt bemöta kritiken från Make Up Stores vd, och det framgår tydligt att XY nekar till alla anklagelser. MO konstaterar även att anmälaren i denna del inte invänt mot hur han fått komma till tals.

Det finns inte skäl att rikta medieetisk kritik mot någon av dessa publiceringar.

Publicering 7 och 8 (den 16 juni)

Varken anmälaren eller XY nämns i publiceringarna. Nätversionen av publicering 7 är publicerad under vinjetten ”Smart företagande”, och innehåller ingen länkning till övriga artiklar i artikelserien. I papperstidningen finns dock faktarutan – ”Di granskar XY: Detta har hänt” – med hänvisning till övriga artiklar i serien. I papperstidningen är den publicerad på samma mittuppslag som publicering 8, i vilken XY nämns.

I publicering 7 reder två rekonstruktör­er, som Di talat med, ut vad man kan förvänta sig av rekonstruktionsprocessen och hur man undviker att hamna i fel händer. Även om XY inte nämns, så kommenterar de Make Up Stores rekonstruktion.

Eftersom publiceringen inte innehåller någon konkret kritik mot XY eller anmälaren har tidningen inte haft skäl att be anmälaren om en kommentar.

I publicering 8 framför Make Up Stores konkursförvaltare kritik mot XY och bolagets hantering av rekonstruktionen, och bemöter det som anmälaren framfört i publicering 6. Konkursförvaltarna riktar skarp kritik mot XY. Det framgår att XY genom anmälaren nekar till anklagelserna. Sett till sammanhanget går bildtexten ”UNDER PRESS…” att motivera medieetiskt. Sammanfattningsvis finns inte heller skäl att kritisera publicering 8.

Sammanfattning

Allmänintresset av att skriva om företag som ägnar sig åt företagsrekonstruktioner är stort, och det finns även ett intresse av att namnge aktörer vars verksamhet är starkt ifrågasatt. Kritiken i publiceringarna riktar sig i huvudsak mot XY som företag, och anmälaren har namngetts på grund av sin roll i bolaget. Även om Di inte har publicerat negativa eller skadliga uppgifter om anmälaren, så har kritiken mot XY indirekt drabbat honom. Detta måste han dock tåla i egenskap av vd.

Tidningen har haft ett tillräckligt underlag för att publicera uppgifterna och den har hanterat bemötandefrågan på ett godtagbart sätt.

Även om anmälaren orsakats en publicitetsskada har denna skada sammantaget inte varit oförsvarlig. Det finns därmed inte grund för medieetiskt klander av tidningen.

Ärendet skrivs därför av.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Såväl anmälaren som tidningen har yttrat sig i MEN.

Anmälaren har vidhållit sin inställning och hänvisat till vad han anfört inför MO och därtill framhållit sammanfattningsvis följande. Artikelserien innehåller uppgifter med anklagelser av innebörd att han har varit delaktig i ett brottsligt förfarande inom ramen för XY:s verksamhet. Den övergripande innebörden i såväl de enskilda artiklarna som i hela artikelserien är således att han utpekas som brottslig. Avgörande vid bedömningen är att den som tar del av publiceringen uppfattar det så. För publicitetsskadan av att utpekas som brottslig saknar det därför betydelse om det explicit anges att förfarandet är brottsligt, liksom om läsaren kan göra en precis brottsrubricering. Vad gäller bemötandefrågan har tidningen underlåtit att redovisa vitala delar av det som han har anfört till bemötande av de negativa uppgifterna. Rätten till samtidigt bemötande har därför inte uppfyllts.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot Dagens industri.

                                                                

I beslutet har deltagit Stefan Johansson, ordföranden, Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Eva Burman, utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Lisa Sennerby Forsse, Filippa Bergin, Magnus Ramberg och Ruth Mannelqvist, representerande allmänheten.