Mediernas Etiknämnd klandrar Enköpingsposten för att ha brutit mot god publicistisk sed, efter rapportering om ett uppmärksammat försvinnande av en assistanshund.
Enköpingsposten, dnr. 24468, exp. nr. 24/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Enköpingsposten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 2 december 2024 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Enköpingsposten.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN [i publiceringarna nedan benämnd som ”A” respektive ”X”] har, genom ombudet advokat Joakim Lundqvist, riktat kritik mot Enköpingsposten för följande tre artiklar.
- Tidigare anställda menar att assistanshunden Y [namn angivet] vanskötts (artikel 1),
- Ny information gör Y:s uppfödare kritiska – ägaren bestrider (artikel 2),
- ANMÄLNINGARNA: ”Y har det bättre där hon är nu” (artikel 3).
Artiklarna publicerades på eposten.se den 26 juli, 28 juli respektive 29 augusti 2024.
Vad mediet publicerade
Artiklarna handlade om en försvunnen assistanshund vid namn Y. Nedan följer en sammanfattning av artiklarna.
Artikel 1
Y var assistanshund åt A. Tidningen hade pratat med flera tidigare anställda som jobbat med att vårda A. Enligt de tidigare anställda borde A inte ha hund eftersom hen på grund av sin funktionsnedsättning inte förstod hur man behandlade djur.
NA [namn angivet], förälder till A som köpt in hunden, svarade:
– Det stämmer inte alls. Och om mitt barn gör något fel är det personalens skyldighet att anmäla det och någon sådan anmälan finns inte.
Men de personer tidningen pratat med var eniga: om någon hade stulit Y hade hunden det högst sannolikt bättre där hon var nu, menade de.
De berättade om en miljö där hunden misshandlats fysiskt och psykiskt, en miljö där de anställda förbjudits av familjen att skydda hunden då NN inte förstod vad som var rätt och fel.
– Y är rädd för hen, sa en person.
– Hen håller för nosen så att Y inte kan andas, drar i svansen och sparkar på hunden, berättade en annan.
På frågan vad de trodde kunde ha hänt svarade en person att hen undrade om någon vetat hur illa Y behandlats och velat rädda henne.
Flera uppgifter talade om hårdhänthet och avsaknad av sympati för hunden.
– NA har sagt att Y är som vilket hjälpmedel som helst, som en rullstol, hon är så tränad att A ska kunna slå ihjäl henne.
NA sa att det var en grupp tidigare anställda som fått sparken som var bittra och ville hämnas och att inget av vad de sa stämde.
I juni i år hade det gjorts en anmälan till länsstyrelsen. I den stod bland annat ”Hunden blir slagen flera gånger i veckan”, ”Hunden blir fysiskt och psykiskt misshandlad”, ”En hundkunnig person kan se att hunden beter sig på ett sätt som visar att den är rädd”.
NA hade inte sett anmälan, men visste att en sådan hade gjorts.
– Men jag förstår ju vem som gjort den, sa hen.
Sanningshalten i anmälan hade inte utretts. Djurskyddshandläggarna på länsstyrelsen hade inte hunnit göra något tillsynsbesök för att kontrollera hur Y hade det.
Längst ned i artikeln fanns en ruta med rubriken ”Ur anmälan, Länsstyrelsen”. Där stod följande.
”(XXXX) är som ett (XXXX) och kan inte ta ansvar för hunden. (XXXX) tillåts att slå på hunden, skaka den och skrika den i örat.
(XXXX) har skrivit att hunden är stabil nog för att (XXXX) i princip skulle kunna slå ihjäl hunden utan att hunden skulle säga ifrån.
…hunden tvingas sitta oskyddad i gassande sol
När (XXXX) skriker så blir hunden rädd och går sin väg, men tvingas tillbaka.
4-5 gånger per dag gör (XXXX) något så att hunden blir rädd. Det kan exempelvis vara att slå hunden med leksaker.
Ibland tar (XXXX) med hunden in i badrummet och får för sig att hälla och spruta vatten på hunden. Hunden har ingen möjlighet att komma undan.
(XXXX) tvångshåller hunden när (XXXX) klipper klorna. (XXXX) klipper så det blöder. (XXXX) säger att hunden inte har några känslor, den är som en (XXXX).
(Eftersom ärendet är pågående är somligt överstruket i handlingarna. Det överstrukna markeras här som (XXXX).”
Artikel 2
Det var över två veckor sedan Y försvann. Nu fanns uppgifter om att Y skulle ha behandlats illa, något som ägarna nekade till.
Personal på assistanshundsverksamheten i Uppland födde upp Y. BA och BC, ansvariga för verksamheten i Uppland, sa:
– En assistanshund får självklart aldrig utsättas för hot eller våld, varken psykisk eller fysisk sådan.
Innan avtal om försäljning av assistanshund upprättades kontrollerade de alltid vilken miljö hunden skulle komma att hamna i. Så hade även skett med Y.
– Föräldrarna försäkrade oss om att det inte fanns risk för våld eller att det fanns andra liknande problem, sa de.
NA menade att de inte hade gett assistanshundsverksamheten någon försäkran och att de hade känt till situationen till fullo.
– Anledningen till att vi skaffade hunden är att A är utåtagerande, och hunden skulle förebygga. Det vet de om. Vi kan inte försäkra oss om att det aldrig kan ske, men vi har inte fått information om att det har skett, sa hen.
Brukaren som skulle ha en assistanshund bodde då på ett LSS-boende. Inte heller personalen där sa något till assistanshundsverksamheten i Uppland om att det kunde finnas en problematik.
– Hade vi vetat att det förelåg risk för att brukaren kunde bli utåtagerande eller aggressiv hade vi inte sålt en assistanshund till familjen, sa de.
NA menade å sin sida att assistanshundsverksamheten hade fått den information som möjligen kunde avkrävas hen.
För cirka två månader sedan hade hunduppfödarna fått flera rapporter om att hunden Y inte hade det bra, att hon blev illa behandlad. De hade sedan dess fått ytterligare information som pekade i samma riktning.
– Vi har även sedan dess fått ta del av material som på ett mycket oroande sätt bekräftar att Y behandlas illa.
– Hundens välfärd är för oss det viktigaste och har högsta prioritet. Vi har flera steg i vår process för att förvissa oss om att en hund ska få ett bra liv med sin förare. Att information undanhållits oss är givetvis upprörande.
NA sa att hen inte visste något överhuvudtaget om det material i form av bland annat filmer och bilder som hunduppfödarna på assistanshundsverksamheten sagt att de tagit del av.
– Vi har inte fått någon information om detta. Det personal har sagt är att X ibland har lekt lite hårdhänt. Personal har också instruerats i hur man då hjälper X i de situationerna. Men det är inget som är så farligt att det har lett till anmälningar, sa hen.
Hen ville understryka att de aldrig hade sett Y fara illa.
Längst ned i artikeln angavs att brukaren kallades X i citat.
Artikel 3
Cirka två månader innan hunden Y mystiskt försvann hade hunduppfödarna fått flera rapporter om att Y inte hade det bra, att hon blev illa behandlad. Efter det hade de fått ytterligare information som pekade i samma riktning.
Uppfödarna, assistanshundsverksamheten i Uppland, hade pratat med flera ur personalen som varit förtvivlade över hur hunden behandlats. I de anmälningar som kommit in till Länsstyrelsen i Uppsala från tidigare personal fanns bland annat beskrivet att hunden farit illa flera gånger i veckan – att brukaren som hade assistanshunden tillåtits att slå på Y, skaka henne och skrika henne i örat.
Totalt hade det kommit in sju orosanmälningar till länsstyrelsen – tre gällande Y och fyra gällande katten i familjen.
I en anmälan som lämnats in anonymt till polisen hade uppgiftslämnaren beskrivit att brukaren sparkat ned hunden från soffan, slagit den i huvudet och kroppen och låtit hunden sitta utan vatten i värmen. Enligt uppgiftslämnaren hade detta hänt dagligen och djurägaren hade känt till det.
Y:s ägare NA nekade till att Y skulle ha behandlats illa.
– Det stämmer inte alls. Och om mitt barn gör något fel är det personalens skyldighet att anmäla det och någon sådan anmälan finns inte, sa hen.
Men de personer EP hade talat med var eniga: om någon stulit Y hade hunden det högst sannolikt bättre där hon var nu. De hade berättat om en miljö där hunden misshandlades fysiskt och psykiskt, en miljö där de anställda förbjudits av familjen att skydda hunden då brukaren inte förstod vad som var rätt och fel.
Polisen uppgav att det i dagsläget inte fanns någon anmälan eller utredning av djurplågeri, men att det fanns några andra ärenden kopplade till fallet Y. Det fanns uppgifter om att flera av anmälningarna som hade kopplingar till utredningen stod mot varandra.
På länsstyrelsen hade man idag ingenting nytt att berätta kring Y.
– Vår plan var att besöka familjen för en oanmäld kontroll. Men hunden försvann innan vi hann dit. Alla ärenden specifikt kring Y är avslutade eftersom hon är borta, sa Catarina Lehman på Länsstyrelsen i Uppsala.
Längst ned i artikeln fanns en ruta med samma utdrag ur anmälan till länsstyrelsen som i artikel 1.
Anmälan
NN förde genom sitt ombud fram bland annat följande.
Grunden för anmälan var sammanfattningsvis att tidningen lämnat uppgifter om att hen skulle ha agerat klandervärt mot sin assistanshund utan att detta motsvarades av något allmänintresse.
Hen har epilepsi, ADHD och en lindrig utvecklingsstörning. På grund av detta hade familjen införskaffat assistanshunden Y för att hjälpa hen med hens dagliga behov. Y försvann från familjens inhägnade tomt den 11 juli 2024 och försvinnandet engagerade ett stort antal personer.
I de tre artiklarna lämnades uppgifter om att hen hade agerat klandervärt mot assistanshunden. De publicerade uppgifterna utgjorde i flera avseenden beskrivningar av gärningar som vid en rättslig bedömning utgjorde brottet djurplågeri.
Hen blev utpekad genom att det i artiklarna angavs att hen var NA:s barn, även om hen omnämndes som ”Y:s brukare”, ”X” och ”NN”. Eftersom familjen hade eftersökt Y offentligt och medier kontinuerligt hade rapporterat om saken var hen identifierbar för en stor läsekrets.
Att utpekas för att ha agerat klandervärt och brottsligt mot sin assistanshund utgjorde en kränkning av hens privatliv och innebar en publicitetsskada.
Hen hade inget att invända mot att tidningen tidigare hade rapporterat om Y:s försvinnande. Det fanns dock inte något uppenbart allmänintresse som motiverade offentlig belysning av anklagelser mot hen om hur hen ska ha agerat mot Y.
Hen är varken en offentlig person eller en del av svensk opinionsbildning. Tvärtom har hen flera diagnoser och är ställd under förvaltare. Det fanns inte något allmänintresse i anklagelser om hur en person med dessa diagnoser och behov har påståtts agera mot sin assistanshund. Den omständigheten att Y:s försvinnande hade uppmärksammats i medier borde inte medföra någon annan bedömning. Till detta kom att hens privatliv borde anses vara särskilt skyddsvärt i ljuset av hens diagnoser. På grund av diagnoserna var hen i hög grad begränsad i sin förmåga att försvara sig mot de anklagelser som riktades mot hen.
Mot den bakgrunden hade tidningen utsatt hen för en oförsvarlig publicitetsskada.
Mediets svar
Enköpingsposten svarade, genom ansvarig utgivare Roger Berglund, i huvudsak följande.
Försvinnandet av assistanshunden Y blev en riksnyhet den 11 juli 2024 efter NA:s efterlysning. Inom några dygn hade NA intervjuats i flera tv-kanaler och också omskrivits i flera tidningar. Genom familjens försorg skapades lokala Facebook-grupper över hela landet för tips och lokala sökinsatser. Antalet medlemmar i berörda grupper var inom några dygn närmare 40 000. Intresset för vad som hade hänt hunden, som kunde ses på familjens egen videoupptagning samma kväll som den plötsligt var borta, skapade såväl engagemang som konspirationsteorier.
Enköpingsposten berättade om försvinnandet. Den fortsatta, påtagligt stora uppmärksamheten i sociala medier, som drevs av familjens företrädare, var i sig ett skäl att fortsätta bevakningen och söka svar på frågan vad som hänt hunden. Inom någon vecka höjde familjen hittelönen till 100 000 kronor och intresset för försvinnandet ökade ytterligare.
I det här sammanhanget var det relevant att berätta att kort tid innan försvinnandet hade flera anmälningar gjorts om att djur i familjen uppgavs fara illa. Flera av anmälningarna gällde den försvunna hunden. Enligt anmälningarna, som gjorts till Länsstyrelsen i Uppsala län, skulle hunden ha utsatts för bland annat upprepat våld. Länsstyrelsens planerade besök hos familjen ställdes in och ärendet lades ned efter att hunden försvunnit.
NA hade, i egenskap av sig själv och som vårdnadshavare för sitt barn, fått komma till tals och getts utrymme att bemöta uppgifterna. Barnet hade aldrig namngivits, var inte känt i något sammanhang och var därmed inte heller automatiskt en identifierbar person.
Medieombudsmannens bedömning
Medieombudsmannens uppgift är att pröva om anmälaren, i detta fall NN, har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Vid den bedömningen väger jag allmänhetens rätt till insyn i olika frågor mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet.
NN är inte namngiven i någon av de tre publiceringarna, men jag bedömer att de uppgifter som finns är tillräckliga för att hen i var och en av artiklarna ska kunna identifieras av en förhållandevis stor krets. Jag beaktar särskilt att hens förälder NA – som hen delar efternamn med – är namngiven i alla artiklar och att det framkommer att hen är barn till hen.
Anmälaren är såvitt framgår en privatperson utan någon roll i offentligheten. Hen är ung vuxen, med bland annat en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning samt en lindring utvecklingsstörning, och hen står under förvaltarskap. En person i hens ställning ska normalt inte behöva utstå kritisk granskning i medier av hur hen behandlar sin hund eller i övrigt uppför sig i sitt privatliv.
Trots det innehåller samtliga artiklar detaljerade påståenden om hur anmälaren ska ha agerat mot sin hund. Exempelvis anges att hen håller för nosen så att hunden inte kan andas, drar hunden i svansen och sparkar på den (artikel 1), att hen är utåtagerande och att det kommit rapporter om att hunden blev illa behandlad (artikel 2) och att hen sparkat ned hunden från soffan, slagit den och låtit den sitta ute i värmen utan vatten (artikel 3). NN:s påstådda behandling av hunden är, som jag uppfattar det, kärnan i publiceringarna.
Mediet har i detta fall motiverat publiceringarna med att det förelegat ett stort intresse kring hunden i fråga efter att den försvunnit och efterlysts, vilket Enköpingsposten och många andra medier tidigare hade rapporterat om. Att många människor varit nyfikna på vad som hänt hunden innebär dock enligt mig inte att det funnits ett tungt vägande allmänintresse kring frågan. Jag noterar också att det inte är NN själv som sökt offentlighetens ljus i samband med hundens försvinnande, utan hens förälder.
Min bedömning är att det, även med beaktande av det uppmärksammade försvinnandet, inte funnits ett allmänintresse som motiverat det stora ingrepp i anmälarens privatliv som artiklarna medfört. Publiceringarna har gått klart över gränsen för vad som är medieetiskt acceptabelt och anmälaren har drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. För detta bör mediet klandras. Ärendet hänskjuts därför till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Enköpingsposten har yttrat sig i nämnden och anfört bland annat följande. Allmänintresse kan inte begränsas till att omfatta granskning av offentliga medel eller i tjänsten uppsatta personer. Ett privat agerande ska också kunna vara föremål för granskning om agerandet skapar en situation där många människor engageras genom att deras tid eller pengar tas i anspråk. Så är fallet med den försvunna hunden Y. Familjens företrädare byggde, främst i sociala medier, upp en kommunikation kring försvinnandet och det bildades lokala sökgrupper i hela landet. Det utlovades en hög hittelön och antalet engagerade kunde snabbt räknas i många tiotusentals. Att hundens välmående var under utredning av djurvårdande myndigheter efter flera anmälningar om vanvård nämndes dock inte. Det var därmed relevant att publicera uppgifterna om vanvård utifrån den ensidiga bild som i övrigt förmedlades.
Anmälaren har yttrat sig i nämnden men inte anfört något nytt i sak.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Enköpingsposten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Sanna Gustavsson, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Karin Näslund, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Filippa Bergin, Göran Collste, Johan Trouvé och Anders Forkman representerande allmänheten.
Dessutom har Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television och Göran Ellung, utsedd av TV4, varit närvarande vid ärendets behandling.