Eskilstuna-Kuriren klandras för att inte ha modererat kommentarsfält

Eskilstuna-Kuriren, dnr. 24536, exp. nr. 47/2025

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Eskilstuna-Kuriren för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 7 februari 2025 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Eskilstuna-Kuriren.

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Eskilstuna-Kuriren för fyra artiklar som publicerades på ekuriren.se:

• Kommunchef i våldsam bilkrasch – döms för brott publicerad den 5 december 2024 (artikel 1)

• Kommunchefen jobbade med lön – under hela brottsutredningen publicerad den 5 december 2024 (artikel 2)

• Insändare: Om jag gjort detta skulle jag redan varit arbetslös publicerad den 9 december 2024 (artikel 3)

• Debatt: A-förvaltningen [namn angivet] orsakar förtroendekrisen publicerad den 12 december 2024 (artikel 4)

Vad mediet publicerade (i sammanfattning)

Artikel 1

Ingressen

”En högt uppsatt chef inom kommunen var med i en våldsam trafikolycka under våren.

Nu döms kommunchefen för flera brott.

Kvinnan som är i XX-årsåldern fälls för medhjälp till grovt rattfylleri, tillåtande av olovlig körning och ringa narkotikabrott.”

Brödtexten

”Den 13 april knackade polisen på kvinnans ytterdörr. Vad som låg bakom besöket var inget som avhandlades vid rättegången. Kvinnan fick dock lämna ett urinprov som vid senare analys visade spår av kokain och hasch.

Vid tidpunkten var kvinnan involverad i ett förhållande som kvinnan beskrivit som dysfunktionellt. Mannen som är i XX-årsåldern och förekommer under mer än tio avsnitt i belastningsregistret döms i samma mål.

Sex dagar efter polisens besök i kvinnans lägenhet satte sig paret i kvinnans bil. Det var mannen som satt vid ratten när bilen i hög hastighet kolliderade med en stålbarriär nära järnvägsbron på X-gatan, mellan Y och Z [adresser angivna].

Ett vittne som sprang fram till bilen var övertygad om ingen av de inblandade hade överlevt. Duon som fick klippas loss ur bilvraket klarade livhanken men båda skadades allvarligt.

I samband med händelsen kom både mannen och kvinnan att misstänkas för brott.

I polisförhör har kvinnan berättat om den aktuella kvällen.

’Jag minns att vi satt hemma hos mig och drack drinkar. Vi hade trevligt och pratade strunt vi rökte cigaretter under fläkten i köket. Vi drack tequila, vi var inte osams. Vi skulle ut men jag minns inte till vad eller varför. Vi åkte vid A-skolan [namn angivet] i hög hastighet. Han slirar och kör om någon bil i hög hastighet. Jag såg järnvägsövergången och såg att vi körde på fel sida vägen och tänkte att det här kommer inte att gå’.

Mannen som saknade körkort var påverkad av såväl alkohol som droger och kom att åtalas för grovt rattfylleri, olovlig körning och grov vårdslöshet i trafik.

Kvinnan som ägde bilen åtalades för medhjälp till grovt rattfylleri och tillåtande av olovlig körning.

X tingsrätt avkunnade på torsdagen dom i målet. Kvinnan döms för det ringa narkotikabrott som hon erkänt men även för de två andra brotten.

Även mannen fälls på samtliga åtalspunkter och döms till tre månaders fängelse.

Kvinnan kommer undan med villkorlig dom och samhällstjänst i 50 timmar.

Vad som händer med hennes chefstjänst på en förvaltning i X kommun är ännu oklart, säger ansvarig förvaltningschef till tidningen.

– Det här följer det som varit förväntat. Det har fallit en dom och nu ska den eventuellt överklagas innan den vinner laga kraft. Nu följer vi de regler och lagar och rutiner som finns för den här sortens ärenden. Vi har som kommun gjort många satsningar för att förhindra kriminalitet och har haft upplysningskampanjer för att sådant här inte ska hända men när det gör det följer vi de regler och lagar och riktlinjer som finns.

Vilka förutsättningar finns det för chefen i fråga att arbeta kvar med utgångspunkt i det du säger nu om hur ni jobbar med de här frågorna?

– Jag kan inte uttala mig i det enskilda fallet men det där är en rätt avancerad bedömning. Det beror på vad det är för chefsuppdrag personen har. Men vi ser generellt sett alltid allvarligt på all form av brottslighet i kommunen.

I ett tidigare samtal med oss sade du att det inte finns några räkmackor för de som är dömda för brott?

– Ja, eller ingen kommer undan. Vi bedömer alla lika efter de regler och lagar som finns.

Men är det förenligt med en så här hög chefsroll att dömas för narkotikabrott och medhjälp till grovt rattfylleri?

– Jag kan inte uttala mig i det enskilda fallet. Nu fortsätter vi att jobba med frågan internt.

Den här chefen har tillfälligt fått andra uppgifter under tiden som brottsutredningen pågått. Kommer hon att vara fortsatt i tjänst?

– Det kan jag inte svara på i dag, säger ansvarig förvaltningschef.

Under huvudförhandlingen i tingsrätten, för ett par veckor sedan, uppgav den nu dömda kvinnan att hon skulle förlora sitt arbete om hon fälls.”

Övrigt

I kommentarsfältet till artikeln kunde bland annat följande inlägg läsas under natten mellan den 5 och den 6 december 2024.

• Den 6 december klockan 01:33: ”Det är en HR-chef, vet namnet också.”
• Den 6 december klockan 07:30: ”Ta droger och vara hög HR-chef.”

Artikel 2

Ingressen

”Kommunens personalansvariga har följt brottsutredningen sedan ett par månader tillbaka.

Under tiden har den nu dömda kommunchefen kunnat arbeta vidare med andra arbetsuppgifter, men bibehållen lön.

– Vi ser extra allvarligt på narkotikaanvändning, säger HR-direktören.”

Brödtexten

”Tidningen har tidigare rapporterat om den högt uppsatta kommunchefen som nu dömts i tingsrätten för flera brott. Chefen – en kvinna i XX-årsåldern – hade i våras vad hon själv beskrivit som en dysfunktionell relation med en man hon stått åtalad i målet tillsammans med.

Den 13 april ertappades kvinnan först med spår av cannabis och kokain i kroppen efter att polisen knackat på hennes dörr. Sex dagar senare satte sig paret i kvinnans bil. Det var mannen som körde bilen när den i hög hastighet kolliderade med en stålbarriär nära järnvägsbron på X-gatan, mellan Y och Z. Mannen som saknat körkort var vid tidpunkten påverkad av narkotika och alkohol.

NA, HR-direktör på X kommun, säger att hen vetat om brottsutredningen sedan en tid tillbaka.

– Vi har känt till det här ärendet i ett par månader, säger hen.

Under tiden har den här chefen varit fortsatt i tjänst med bibehållen lön, men med andra arbetsuppgifter?

– Ja, det stämmer.

Varför stängde ni inte av chefen under brottsutredningen?

– Jag uttalar mig inte i det enskilda ärendet men det är en bedömning vi gör från fall till fall. Beroende på vad som hänt och personens roll har vi gjort bedömningen att personen i fråga kan fortsätta arbeta med anpassade arbetsuppgifter.

Brottmålet är inte avslutat förrän dom vunnit laga kraft. Ändå menar NA att kommunen nu kan inleda en process för att se över chefens förutsättningar att arbeta kvar.

– Det arbetet startar i princip nu när vi har den här informationen på bordet. Jag kan säga att vi ser extra allvarligt på narkotikaanvändning och det är något vi förstärkt under de senaste två åren.

Hur då?

– Både genom att vi lyft fram rutiner och arbetssätt där vi har ett material kring alkohol och droger, som alla arbetsplatser uppmanats att arbeta med för att förebygga den här sortens händelser. Vi har också gått ut externt med information för att minska droganvändningen i X generellt med anledning av läget i stan.

Hur ser du på de övriga brotten, där allmänhet utsatts för livsfara i samband med bilkraschen?

– Jag kan inte uttala mig om det nu.

Vad händer om det blir en utdragen process? Kommer hon fortsätta att arbeta och få lön under tiden ni utreder frågan?

– Jag kan inte uttala mig innan vi gjort en bedömning. Nu ska vi sätta oss så fort som möjligt och vidta åtgärder.”

Övrigt

I kommentarsfältet till artikeln kunde bland annat följande inlägg läsas under natten mellan den 5 och den 6 december 2024.

• Den 5 december klockan 23:17: ”X*x x*x?” [bokstäver och asterixer angivna]
• Den 5 december klockan 23:21: ”Om de är X*x x*x och jobbar på A-förvaltningen och får vara kvar på avdelningen??? Stackars barn och ungdomar.”
• Den 6 december klockan 01:37: ”Det är hon HR-chef”

Artikel 3

Artikeln bestod av två insändare under en gemensam rubrik. Insändarna kom från två personer under alias som var upprörda över hur kommunen hanterat situationen och ifrågasatte att den omskrivna personen i artiklarna fick arbeta kvar. Det förekom blålänkar som hänvisade till artikel 1 och artikel 2.

Artikel 4

Artikeln var en debattartikel signerad av en lärare vid en skola i X. I artikeln riktades kritik mot A-förvaltningen för olika beslut rörande skolorna i staden. I slutet av artikeln kunde följande läsas:

”För det femte: Förtroende i en organisation är avgörande, särskilt i kristider. De skandaler vi läser om i lokalmedia som rör förvaltningens personalpolitik bidrar inte till att ingjuta mod och förtroende hos oss som jobbar i verksamheten.”

Anmälan

NN förde fram i huvudsak följande.

Hon var fram till november 2023 ansvarig för HR-området i en kommunal förvaltning. Därefter blev hon sjukskriven. I maj 2024 fick hon anpassade arbetsuppgifter och hon hade vid tidpunkten för anmälan inte återgått till sin tidigare befattning. Hon hade aldrig underställda medarbetare. Det som beskrevs i artikeln inträffade i mars/april 2024 och skedde alltså under en tid då hon inte hade chefsansvar. Ändå beskrevs hon som ”kommunchefen” vilket antydde att hon hade inflytande och makt som hon inte hade. Hon var i denna situation en privatperson. Artikeln utelämnade alla omständig­heter som var förmildrande för henne, såsom att hon var sjukskriven och utsatt för våld och kontroll inom ramen för en våldsam relation. Allt detta framkom tydligt i domen. Journalisten valde sedan att endast skriva om det som var negativt för henne.

Artikelns vinkling framställde anmälaren som kriminell och gjorde att hon inte skulle kunna få arbete igen i sin hemkommun. Domen skulle överklagas och hade inte vunnit laga kraft. Hennes dotter delade hennes efternamn och mådde mycket dåligt av publiceringen. Anmälaren mådde mycket dåligt till följd av publiceringarna kring olyckan. Publiceringen fick enorma personliga konsekvenser för henne som i princip förstörde hennes möjligheter att försörja sig.

Bilden som användes i artiklarna var integritetskränkande och visade en närbild av en trafikolycka där anmälaren skadades svårt. Inte bara hennes bil syntes utan även saker som ramlat ur bilen, såsom resväskor och en köksapparat, syntes på bilden. Det kändes kränkande att alla läsare skulle ingående titta på vraket av hennes bil. Olyckan var ett trauma för henne och hon ifrågasatte allmänintresset i att se bilden.

Hennes namn låg helt öppet på tidningens kommentarsfält i minst sju timmar. Kommentarerna togs inte bort förrän kollegor till henne kontaktade tidningen. Hon var helt ensam om namnet i Sverige vilket gjorde att alla kunde veta vem hon var.

Efter publiceringen av artikel 1 och artikel 2 samt uppgifterna som kom fram i kommentarsfältet blev det allmänt känt i X att artiklarna avsåg henne. Trots identifieringen valde tidningen att publicera tre insändare som ytterligare bekräftade att det var hon som avsågs.

Den sista insändaren handlade om något annat, nämligen förtroendet mellan en skola och kommunens ledning. Inför publiceringen av artiklarna om henne tydliggjordes hur man skulle hindra att det kom ut vilken förvaltning ärendet gällde. Detta skulle göras genom att HR-direktören uttalade sig i stället för anmälarens chef och att ingen verksamhet skulle pekas ut. I insändaren framgick det dock att den ”lokala skandalen” rörde A-förvaltningen. Det var en uppgift som undanröjde eventuellt sista tvivel om att artiklarna pekade ut henne.

Hon meddelade journalisten inför samtliga publiceringar att hon mådde för dåligt för att lämna en kommentar och hänvisade i stället till sina uttalanden i rättegången och i domen. Tidningen valde i samtliga publiceringar att avstå från att nyansera artiklarna med dessa uttalanden. Att nyansera artiklarna med hennes beskrivning av vad som hade hänt hade inte ökat risken för identifiering utan hade i stället kunnat skapa sympati för det som hade hänt henne.

Hon bifogade skärmdumpar från tidningens kommentarsfält där uppgifter om hennes anställning och hennes namn hade offentliggjorts.

Mediets svar

Eskilstuna-Kuriren svarade genom Ulrika Sjöblom, chefredaktör och ansvarig utgivare, och förde fram i huvudsak följande.

Tidningen bevakade händelsen eftersom det fanns ett allmänintresse i hur X kommun hanterade att en chef inom verksamheten begått en typ av brott som det uttalat fanns en nolltolerans mot. Tidningen valde att vara återhållsamma med publiceringen i väntan på dom eftersom det inte var brotten i sig som var allmänintressanta utan det faktum att anmälaren hade en viss tjänst och huruvida handlingarna var förenliga med tjänsten. I publiceringarna lyfte tidningen fram hur arbetsgivaren agerade då detta bedömdes vara viktig samhällsinformation.

Bilkraschen skedde på en vältrafikerad plats i centrala X och var anmärkningsvärd i hänseende till hur våldsam den var. Senare under våren inkom ett tips till kommunens visselblåsartjänst som tidningen tog del av. Under sommaren hade tidningen kontakt med förvaltningschefen på förvaltningen där anmälaren hade sin tjänst. Den fick då svaret att anmälaren hade kvar sin chefstjänst även om hon var sjukskriven och sedan tillfälligt fått andra uppgifter. Även om hon hade andra arbetsuppgifter var faktum att hon fortfarande innehade sin chefstjänst. Tidningens reporter medverkade också under rättegången.

Tingsrätten skrev i domen att även om relationen mellan anmälaren och föraren hade varit konfliktfylld kunde det inte slås fast att hon handlade i nöd när hon lät föraren köra bilen påverkad. Hon hade inte heller lämnat några konkreta uppgifter om våld eller hot i samband med att han ville ta bilen. Anmälaren uppgav i domen att hon hade varit i en våldsam relation men domstolen tog inte ställning till huruvida uppgifterna var sanna. Anmälaren stod fram till veckan efter domen som HR-chef på förvaltningens hemsida och var den som det hänvisades till i HR-frågor.

Anmälaren hade ingen underställd personal men hade däremot en högt uppsatt position med ansvar för viktiga processer och enskilda personalfrågor på en av X största förvaltningar, med XX anställda. Hon hade i sin roll bland annat ansvar för att hantera personalärenden med narkotikabruk. Kommunen hade dessutom ett högt tonläge kring just droganvändning, bland annat genom kampanjer på välbesökta platser kring att alla som tog droger gödde den organiserade brottsligheten. Det ledande kommunstyret hade också framfört önskemål om att drogtesta all personal inom kommunal verksamhet och poängterade vid ett flertal tillfällen att det fanns en nolltolerans mot droganvändning inom kommunal verksamhet.

Mot den bakgrunden uppstod ett allmänintresse i att en chef inom kommunen själv dömdes för att ha brukat narkotika. Inför publiceringen övervägde tidningen att namnpublicera anmälaren med ovan nämnda argument i beaktande. Vid domslut gjordes dock bedömningen att inte namnpublicera med anledning av att anmälaren troligtvis kunde förlora sitt jobb till följd av domen. Anmälaren uttryckte själv under brottsutredningen att det kunde finnas skäl för uppsägning på grund av narkotikabrottet hon dömdes för.

Det var inte sannolikt att anmälaren stängdes av från arbeten enbart på grund av tidningens publicering. Arbetsgivaren agerade redan före publiceringarna genom att tillfälligt omplacera anmälaren i väntan på dom. Tidningen hade förståelse för att anmälaren mådde dåligt över det inträffade och att det var uppslitande för hela familjen. Det rörde sig dock om något som hade pågått under en längre tid och det destruktiva förhållandet, droganvändandet och brottsutredningen med domen som följd borde ha haft större påverkan på de inblandade personerna än tidningens publiceringar. Även om publiceringarna gjorde att informationen fick större spridning gjordes bedömningen att allmänhetens rätt att få veta vägde tyngre.

Vissa detaljer och omständigheter togs bort ur texten för att den inte skulle bli utpekande eftersom tidningen valde att inte namnpublicera. En vecka före domen föll tog tidningen kontakt med anmälaren via mejl för att ge henne en chans att berätta sin sida av saken och om den tuffa tiden hon hade haft. Hon valde att inte svara.

Tidningen hade kommentarsfält på sina artiklar via den inköpta tjänsten Ifrågasätt. För att kunna läsa kommentarerna och kommentera behövdes en prenumeration och inloggning på ekuriren.se. För att kommentera behövdes dessutom en registrering och identifiering med bank-id. Kommentarerna gjordes i ett externt verktyg som var inbäddat på tidningens sajt längst ned i artikeln. Modereringen innefattade automatisk och manuell moderering och skedde i båda fallen i efterhand. Det fanns möjlighet att anmäla kommentarer som upplevts som stötande och som då skyndsamt modererades.

Under dagen artiklarna publicerades inkom ett antal kommentarer under de två artiklarna, alla inom ramen för god ton och konstruktivt samtalsklimat. Under natten inkom dock ett antal kommentarer med utpekande information om anmälaren.

Så fort kommentarerna uppmärksammades, strax efter klockan 07:30 på morgonen, togs kommentarerna med anmälarens förvrängda namn bort av moderatortjänsten, men kommentarer med uppgifter om att hon var HR-chef låg kvar. Tidningen valde att stänga hela kommentarsfälten på båda artiklarna vid åttatiden på morgonen och då plocka bort alla kommentarer under artiklarna.

Det var olyckligt att utpekande uppgifter framkom i tidningens kommentarsfält under en kortare period. Under tiden kontoret var bemannat följdes de rutiner som fanns för att säkerställa god samtalston i kommentarsfältet. Under natten brast rutinerna hos tidningens leverantör och de lovade att se över hur de i framtiden ska kunna hantera sådana här situationer snabbare.

Tidningens analys var dock att väldigt få såg vad som stod i kommentarerna. Under natten hade ekuriren.se väldigt låg trafik. Sajten styrdes av en algoritm som gjorde att en artikel sjönk ned på startsidan när den börjat tappa trafik. De aktuella artiklarna gick ut under eftermiddagen och hade fram till natten sjunkit ganska långt ned på startsidan. För att se kommentarerna behövde man som läsare scrolla långt ned under artikeln. När läsaren hade läst artikeln till slutet krävdes fyra scrollningar till för att nå kommentarsfältet.

Det gick inte att fastslå exakt hur många som såg de enskilda kommentarerna. Under hela perioden som någon av de aktuella kommentarerna fanns i artikeln läste 337 användare minst 80 % av artikel 1 och 164 användare minst 80 % av artikel 2. Detta var de läsare som hade möjlighet att se kommentarerna. Dock krävdes det även efter 80 % av artiklarna att användaren scrollade mycket längre ned, vilket gjorde det troligt att många av dem inte såg kommentarerna. Som referens hade artiklarna totalt från publiceringen fram till den 11 januari 2025 16 935 sidvisningar.

Bilden från olyckan visade allvaret och vårdslösheten på ett sätt som motiverade publicering. Inga personer satt i bilen när bilden togs och den var av en vanlig modell som inte gjorde ägaren identifierbar. Inte heller ägodelarna var utpekande på så vis att de gick att spåra till en specifik individ.

Den tredje insändaren anmälaren hänvisade till [artikel 4, MO:s anmärkning] hade ingenting med publiceringarna kring henne att göra. Skandalen och personalpolitiken det refererades till in insändaren handlade om uppståndelsen kring en annan händelse.

Tidningen gav vid flera tillfällen anmälaren chansen att berätta sin sida av händelse­förloppet och lyfte då fram att den skulle skriva om domen och det som ledde fram till den oavsett. Anmälaren valde dock att avstå från att ställa upp på en intervju. Tingsrätten tog enligt domen inte ställning till några förmildrande omständigheter. Bakom varje brottslig handling fanns det ett människoöde som kunde vara mer eller mindre tragiskt men tidningen hade inte för vana att lyfta fram förmildrande omständigheter om inte någon annan part hade ansett dem vara viktiga. Tidningen hade gärna publicerat en text med mer detaljer om anmälarens privata omständigheter, som hon efterlyste i anmälan, men ville inte göra det utan hennes egen medverkan.

Anmälarens kommentar

Anmälaren svarade bland annat följande.

Kuriren hade under våren, sommaren och hösten 2024 täta kontakter med hennes chef om händelserna. De begärde ut hennes kalender. De kontaktade dock inte henne under perioden. Den första kontakten skedde några dagar före publiceringen och då meddelade tidningen att de skulle publicera artikeln oavsett men att hon kunde uttala sig om hon ville. Det framgick inte vad som skulle publiceras. Hon mådde mycket dåligt under denna period och bad sin chef kontakta tidningen och hänvisa till domen och rättegången.

Kuriren menade att kommentarerna med hennes namn endast kunde läsas under natten då få människor kunde läsa dem. Kommentarerna låg ute mellan kl. 23:20 och 8:00, det vill säga under den tiden man låg i sängen och läste nyheter i appen eller den tiden då man läste morgonnyheterna. Flera personer kontaktade henne och berättade att de hade sett kommentarerna dels på kvällen, dels till morgonkaffet. Kuriren spred uppgifterna till den breda allmänheten. De bar inte ansvar för tråden på Flashback, men utan publiceringen av artiklarna hade tråden inte tillkommit. Artiklarna gjorde därför att hon hängdes ut med namn och personuppgifter där.

Ytterligare skriftväxling

Eskilstuna-Kuriren

Tidningen begärde ofta ut allmänna handlingar som faktaunderlag till eventuella publiceringar. Vissa gånger ledde det till publicering och andra inte. När det bekräftades att domen skulle falla beslutade sig tidningen för att publicera vid domslut och tog då kontakt med anmälaren via mejl. Flera lokala medier rapporterade om domslutet vilket säkert kunde ha bidragit till uppfattningen att händelsen väckte stor uppståndelse. Att lokala medier bevakade att en chef inom kommunen dömdes för brott som det uttalat fanns nolltolerans mot var inte en uppseendeväckande nyhetsvärdering. Allmänhetens rätt att veta vägde tungt i det här fallet.

NN

Tidningen publicerade de mest graverande uppgifterna om henne men avstod från neutrala saker om henne. Hon ifrågasatte argumentationen att detta gjordes då hon inte ville uttala sig. Tingsrätten resonerade i stora delar av domen kring om hon hade befunnit sig i nöd men kom tyvärr fram till att hon inte hade gjort det. Domen överklagades. SVT gjorde en mindre artikel om händelsen och tillät inte allmänheten att sprida hennes namn och andra uppgifter som tydliggjorde att det gällde henne i kommentarer.

Medieombudsmannens bedömning

Medieombudsmannens uppgift är att pröva om en publicering har medfört en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren. Mitt mandat omfattar inte frågor om yrkesetik och journalistiska arbetsmetoder, som exempelvis hur kontakter med journalister har sett ut före en publicering. Sådana frågor kan i vissa fall prövas av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd, YEN.

Jag finner inte skäl att ifrågasätta anmälarens uppgift om att artiklarna handlar om henne. Uppgifterna som förekommer i publiceringarna, till exempel att hon dömts för brott, är skadliga, även om hon inte nämns med namn i själva artiklarna. Anmälarens namn har dock förekommit i lätt förvrängd form i tidningens kommentarsfält till artikel 2.

Prövningen av kommentarsfält

Jag kan pröva publiceringar som sker i sociala medier eller på annan digital plattform där ett grundlagsskyddat massmedium bedriver verksamhet under sitt varumärke och för yttranden som detta massmedium har godkänt.

Som utgivare ansvarar man rent juridiskt enligt Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) för de publiceringar man kan förfoga över. För kommentarsfält gäller generellt att ansvaret endast omfattar förhandsmodererade kommentarer. I fråga om efterhandsmodererade kommentarer är det skribenten själv som kan hållas straffrättsligt ansvarig. Den som tillhandahåller en sådan funktion kan dock ha ett visst ansvar för kommentarer med otillåtet innehåll som inte modereras inom skälig tid enligt lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor.

Medieetiken, som är MO:s prövningsområde, är dock bredare än det strikt juridiska ansvaret. Här kan generellt sägas att ansvaret endast omfattar publiceringar som mediet kan kontrollera. Medieetiken har som utgångspunkt valt att inte hålla utgivare ansvariga för läsarkommentarer på mediets sociala medier, till exempel Facebook, eftersom kommentarerna offentliggörs på en plattform som mediet inte har full kontroll över, och då de därtill efterhandsmodereras.

I det aktuella fallet har kommentarerna där anmälaren namngetts funnits i direkt anslutning till den anmälda artikeln, på tidningens egen sajt. Det har inte krävts några ytterligare åtgärder av läsaren än att man scrollat ner under artikeln för att se namnet. Tidningen har redogjort för att kommentarerna är efterhandsmodererade och att det funnits rutiner för att säkerställa att kränkande innehåll inte förekommer. Tidningen har dock vidgått att den upphandlade leverantören av kommentarsfältsfunktionen brustit i sina rutiner i det aktuella fallet och att kommentarerna med anmälarens namn legat uppe en tid trots att de borde ha raderats.

Enligt min mening kan tidningen inte undgå ansvar för de kommentarer som legat ute på den egna sajten och som röjt anmälarens identitet, även om de varit efterhandsmodererade. Kommentarerna ska därför ses som en del av publiceringen ur ett medieetiskt perspektiv och anmälaren är därför att betrakta som namngiven i artikel 2 och i viss mån utpekad i artikel 1 då uppgifter om hennes tjänstetitel har förekommit där. Att kommentarerna endast kunnat läsas under en begränsad tid då trafiken varit relativt låg förändrar inte bedömningen – jag har ingen anledning att ifrågasätta anmälarens uppgifter om att hon blivit kontaktad av flera personer som sett hennes namn.

Har anmälaren lidit en oförsvarlig publicitetsskada genom artikel 1 och 2?

Det finns ett allmänintresse för rapporteringen om händelsen, dels på grund av bilolyckan i sig och omständigheterna kring den, men främst utifrån hur kommunen som arbetsgivare har hanterat den uppkomna situationen.

Även om anmälaren tillfälligt har haft andra arbetsuppgifter har hon under hela perioden haft kvar sin chefstjänst. Det har framkommit att hon inte haft underställda medarbetare men hon har som jag förstått saken ansvarat för arbetsgivarfrågor, bland annat hanterat personalärenden med anställda som brukat narkotika, för ett mycket stort antal personer inom en av de största förvaltningarna i kommunen. En person som har den befattningen kan normalt sett förväntas tåla viss granskning i medier. 

Vad ett medium väljer att lyfta fram och inte är upp till ansvarig utgivare att bestämma. Även om jag har förståelse för att anmälaren önskat att saker som talade till hennes fördel i domen syntes tydligare artikeln, kan jag endast pröva de uppgifter som faktiskt publicerats. Jag kan också konstatera att tidningen givit anmälaren möjlighet att svara på frågor inför publiceringen.

När det gäller namngivningen genom kommentarsfältet gör jag följande bedömning. Tidningen har fört fram att den övervägde en namnpublicering men avstod, främst mot bakgrund av att det var troligt att anmälaren skulle förlora sitt arbete efter domen. Tidningen har också beskrivit att den var återhållsam med att redogöra för vissa uppgifter ur tingsrättens dom för att minska risken för identifiering, bland annat detaljer som anmälaren ansett som förmildrande omständigheter. Mot bakgrund av tidningens resonemang i dessa delar är det en brist att en namngivning ändå kunde ske. Vid känsliga publiceringar är det tidningens ansvar att på den egna sajten se till så att personer som ska hållas anonyma inte namnges. Sett till att anmälaren varit sjukskriven och hade anpassade arbetsuppgifter under hela perioden från bilolyckan till den fällande domen anser jag att en namnpublicering i detta fall inte varit medieetiskt motiverad. Genom att namnet röjdes har anmälaren därför utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.

Särskilt om insändarna (artikel 3 och artikel 4)

Vad avser de anmälda insändarna i artikel 3 konstaterar jag att de publicerades flera dagar efter det att kommentarsfältet stängdes och doldes. Trots att det funnits länkar till bland annat artikel 1 och artikel 2 har det därför inte funnits en direkt risk för identifiering i dessa publiceringar. Anmälaren kan visserligen genom informationen i insändarna och kontexten som framgår genom länkarna anses vara utpekad för en begränsad krets, på sätt som beskrivits ovan. Jag anser inte att bilden på bilen är utpekande i sig eftersom det inte framkommit att det rör sig om någon särskilt igenkännbar bilmodell. Det har varit försvarligt att publicera uppgifterna om anmälaren och tidningen har inte utsatt anmälaren för en oförsvarlig skada genom att ta in insändarna. Det ska även vägas in att insändarna främst riktar kritik mot kommunen.

Artikel 4 innehåller inte några länkar till de tidigare publiceringarna och det saknas identifierande uppgifter i övrigt i denna artikel. Det är, såsom jag läser artikeln, inte självklart att den hänvisar till händelsen som gäller anmälaren. Anmälaren är därmed inte utpekad i ett medieetiskt perspektiv och hon har alltså inte orsakats en oförsvarlig skada genom det som publicerats i insändaren.

Sammanfattning

Eskilstuna-Kurirens rapportering om händelsen har haft ett allmänintresse. Tidningen har också resonerat väl kring sina överväganden om hur den varit återhållsam med identifierande uppgifter. Mot denna bakgrund är det olyckligt att namnet på anmälaren röjdes genom en kommentarsfunktion som tidningen tillhandahållit i direkt anslutning till de anmälda artiklarna på tidningens hemsida.

Det är bra att kommentarerna togs bort och att kommentarsfältet stängdes så snart bristen uppmärksammades, men tidningen har själv vidgått att rutinerna för borttagning av skadliga kommentarer brustit under den tid som de legat synliga. Ansvaret för detta faller på Eskilstuna-Kuriren.

Genom namngivningen har anmälaren orsakats en oförsvarlig publicitetsskada och tidningen kan inte undgå kritik för hanteringen. Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Varken mediet eller anmälaren har i sak yttrat sig i nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Eskilstuna-Kuriren för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordföranden Johan Danelius, Christine Lager, Kristina Svahn Starrsjö och Linda Haggren samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Karin Näslund, utsedd av Tidningsutgivarna, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Carina Tenor, utsedd av Utbildningsradion, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Filippa Bergin, Robert Hårdh, Göran Collste, Gertrud Åström, Anders Forkman, Karin Johannesson och Per Lyrvall, representerande allmänheten.