Exp nr 5/2013, Veckorevyn, 2013-01-29
I samband med ett reportage om Zumba poledance framställde tidningen träningsformen med sexuella förtecken samt exponerade en deltagare mot hennes uttalade vilja.
Pressens opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Veckorevyn för att ha brutit mot god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 7 november 2012 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från N till Pressens Opinionsnämnd.
Beslutet har följande lydelse:
Vad tidningen skrev
I nummer 9 2012 publicerade tidningen en artikel med rubriken VeckoRevyn testar höstens träningstrender med underrubriken 1. Zumba pole – latinorytmer och stångdans.
Ingressen berättade att tidningens reporter testat de senaste och mest effektiva träningstrenderna: militärträning, balettrörelser och sexig dans.
Den första texten handlade om Zumba poledans. Dansens bakgrund presenterades liksom reporterns erfarenheter av ett träningspass. På två ställen i texten anspelas det på sex:
“För utan teknik spelar det nämligen ingen roll hur smidig och stark du är när du ska kasta dig runt stången lite sexigt och snyggt.”
“Styrkebiten och att anspela på min sexighet var den stora utmaningen.”
Huvudillustrationen var en bild som föreställde fyra kvinnor under själva träningspasset, som rörde sig med var sin ridpiska. En av kvinnorna hade fått en pratbubbla kopplad till sig med texten:
“Jag är en sexy babe med piska, jag är inte rädd. Jag är en sexy babe med piska…”
En mindre bild föreställde fyra kvinnor som med armar och ben håller sig fast en bit upp på var sin stång. Den hade bildtexten:
“Ursäkta, har du en påle mellan benen? Hehe…”
Anmälan
Publiceringen anmäldes av en av de fyra kvinnorna. Hon syntes på båda bilderna och var fullt identifierbar på huvudillustrationen.
Hon och hennes vänner hade varit och tränat poledance. De hade då sett en fotograf, som berättat att han skulle göra ett reportage om reportern som skulle pröva träningsformen.
Hon och hennes vänner hade strikt talat om för fotografen att de inte ville vara med på bild. Detta hade de talat om för honom vid flera tillfällen. De hade också ställt sig längre bak i lokalen för att slippa vara med. Trots det hade de kommit med i tidningen, som dessutom innehållit “dumma texter”.
Efter publiceringen hade anmälaren varit i kontakt med tidningen. Hon hade då fått reda på att reportern talat om för redaktören att kvinnorna inte ville vara med på bild, medan fotografens version hade varit att de inte skulle vara i fokus. Så var emellertid inte fallet.
Vid direkt kontakt med tidningens redaktör hade denna sagt att skadan redan var skedd eftersom tidningen givits ut och att hon skulle skicka biobiljetter som plåster på såren. Anmälaren ansåg inte att detta var en rimlig kompensation. För övrigt hade hon inte fått några biobiljetter.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin förlagsredaktör och redaktionschef att de var uppriktigt ledsna för det inträffade. När de fått kännedom omPO-anmälan hade de sökt anmälaren på telefon vid upprepade tillfällen utan att få kontakt. Nu visste de inte hur de skulle komma vidare och kompensera anmälaren så att hon skulle bli nöjd.
Bakgrunden var denna:
Anmälaren hade kontaktat tidningens redaktionschef och tillförordnade utgivare efter att tidningen kommit ut och talat om att hon inte velat vara med på bild. Det hade varit en helt ny information för utgivaren.
Vid en uppföljning med reportern hade det framkommit att anmälaren och hennes vänner sagt att de inte ville vara i fokus. Enligt fotografen hade han inte lovat att de inte skulle vara med på bilderna, utan just att de inte skulle vara i fokus. Han var ledsen över detta missförstånd.
Med denna information hade redaktionschefen tagit kontakt med anmälaren och förklarat situationen. Att det blivit ett misstag i kommunikationen och att tidningen aldrig publicerade bilder mot någons vilja.
Hon hade erbjudit biobiljetter, vilka också skickats.
Om tidningen känt till att anmälaren inte velat vara med på bild hade de valt andra bilder.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll att hon och hennes vänner med stor tydlighet talat om att de inte ville vara med på bild. Det hade skett med såväl kraftord som kroppsspråk.
Anmälaren hade sagt att hon skulle vidta åtgärder om bilder på henne publicerades. Hennes budskap hade inte gått att missförstå – och det fanns vittnen till det inträffade.
Hon var inte nöjd med biobiljetter som kompensation. Biljetter som hon fortfarande inte fått.
PO:s bedömning
Tidningen har valt att framställa den utvalda träningsformen med sexuella förtecken, framför allt genom pratbubblan och bildtexten “Ursäkta har du en påle mellan benen? Hehe…”. Principiellt finns det inget att invända mot att tidningen väljer att skildra saken i ett sådant ljus.
Sexualitet är emellertid ett integritetskänsligt område. Ur ett pressetiskt perspektiv åligger det tidningen att försäkra sig om att de personer som lyfts fram i ett sådant sammanhang är införstådda med exponeringen.
Anmälaren är inte namngiven i reportaget och inte heller citerad. Däremot är hon lätt att identifiera på huvudillustrationen för dem som känner henne.
Det står därmed klart att hon utan medgivande och mot sin uttalade vilja exponerats i reportaget. För detta bär tidningen, oavsett eventuella missförstånd, ansvar.
VeckoRevyn bör klandras för brott mot god publicistisk sed. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har i nämnden förklarat att publiceringen berodde på ett missförstånd och att den beklagar att anmälaren tagit illa vid sig. Tidningen hävdar dock att publiceringen inte är kränkande i pressetisk mening.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.