Mediernas Etiknämnd klandrar Expressen för en dokumentär om det uppmärksammade fallet med ”Kapten Klänning”. Anmälaren pekas ut och kritiseras för att ha brustit i sitt yrke som läkare utan att få bemöta kritiken.
Expressen, dnr. 24603, exp. nr. 58/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 18 mars 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Expressen.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) framfört klagomål mot Expressen för dokumentären AA [förnamn angivet], 35, våldtogs av ”Kapten klänning” som publicerades på expressen.se den 25 december 2024.
Vad mediet publicerade
I den knappt 20 minuter långa dokumentären framträdde AA öppet och berättade om sitt liv. Hon hade tidigare förekommit i medierna under det fingerade namnet ”Nora” i rapporteringen kring det uppmärksammade fallet ”Kapten klänning”.
AA berättade om en problemfylld uppväxt som kantats av tvångsomhändertaganden och psykiatrisk vård. Hon hade haft ett självskadebeteende och ett missbruk som i de sena tonåren finansierades med att hon sålde sex.
17 år gammal kom hon i kontakt med polischefen Göran Lindberg, ”Kapten klänning”, som våldtog henne. Han dömdes för grov våldtäkt av henne och även för sexbrott mot andra kvinnor. Några år efter domen blev hennes fall uppmärksammat i Sveriges Radios P1-dokumnetär Den fastspända flickan,2013. I dag levde AA ett ordnat liv med hus, jobb inom vården och sambo, och deras första barn var på väg.
Särskilt om innehållet i den nu anmälda dokumentären vad gäller anmälaren
Knappt 13 minuter in i den nu anmälda dokumentären, i samband med att reportern pratade om den tidigare dokumentären Den fastspända flickan, rullade/skymtade i bakgrunden, några sekunder och mot grå bakgrund, en artikeltext som handlade om Nora och där NN:s namn fanns med. Texten innehöll kritik mot honom.
Därefter sa reportern: I (den tidigare) dokumentären kritiserar hon psykvården, särskilt den psykiater som inte lät henne träffa en kvinnlig psykolog efter våldtäkten.
I anslutning visades under korta sekvenser publiceringar i Expressen. På en förstasida fanns texten: Hon var Göran Lindbergs offer UPPSALA-LÄKAREN kritiseras för vården av VÅLDTAGNA NORA, 17. Intill texten fanns en mindre ansiktsbild på NN och hans namn skymtade i den visade bildtexten. En därefter visad insidesartikel hade rubriken NORA, 17, NEKADES HJÄLP EFTER VÅLDTÄKTEN med underrubriken /…/ uppgifter i Sveriges Radio om Göran Lindbergs sexoffer. Under dessa rubriker återkom bilden på NN.
Den ovan beskrivna sekvensen i den nu anmälda dokumentären, som i vissa delar rörde NN, varade i cirka 15 sekunder.
Anmälan
Anmälaren kritiserade att han pekades ut i den nu anmälda dokumentären AA, 35, våldtogs av ”Kapten klänning”.
Han hade aldrig haft kontakt med ”Kapten klänning” eller på något annat sätt haft med honom att göra, varken då eller nu. Han visste att MO inte tog ställning till vad som var sant eller falskt i det material som granskades, men ville ändå vara tydlig med att ”Nora” under hela den tid hon behandlades av anmälaren hade haft tillgång till psykolog, sjuksköterska och en skötare med specialuppdraget att stötta henne i hennes kommunala boende. Påståendet om att hon vägrades vård var därför direkt felaktigt.
12.58 in i dokumentären rullade i bakgrunden en TT-artikel där hans namn syntes tydligt. Detta i samband med att reportern pratade om den tidigare dokumentären Den fastspända flickan. Som illustration hade tidningen alltså valt en TT-artikel som handlade om Nora och där anmälaren nämndes.
13.08 berättade reportern vidare om en psykiater som vägrade Nora en kvinnlig psykolog samtidigt som en annan artikel användes som illustration, denna med rubriken Nora vägrades hjälp efter våldtäkten, och som tydligt visade ett foto av anmälaren.
Även om reportern inte nämnde hans namn, innebar publiceringen utan tvekan ett utpekande av anmälaren. På natten den 26 december hade han dessutom blivit uppringd av en man som anklagade honom för att köpa sex av unga flickor, att han var en gris och han skulle bara ”ha det”.
Att igen bli trakasserad väckte många negativa känslor till liv, gamla artiklar med hans namn dök upp på Google och fast PO och PON i sitt beslut (diarienummer: 12–46/2018) den 8 maj 2018 slog fast han inte längre skulle betraktas som en offentlig person. I det tidigare beslutet fälldes 36 tidningar, varav GT och Expressen var två. Därför borde ansvarig utgivare veta hur anmälarens namn skulle behandlas i medierna.
Mediets svar
Expressen svarade genom Karin Olsson, biträdande chefredaktör och stf ansvarig utgivare. Tidningen ansåg inte att anmälaren vållats en oförsvarlig publicitetsskada. Skälen var följande.
Den anmälda publiceringen bestod av en knappt 20 minuter lång Expressen-dokumentär om AA. Hon blev rikskänd år 2013 genom P1-dokumentären Den fastspända flickan. Den före detta länspolismästaren Göran Lindberg hade, bland mycket annat, utsatt henne för en brutal våldtäkt. AA berättade nu, drygt tio år senare, för Expressen att hon kommit vidare i sitt liv och att hon ville dela med sig av sina erfarenheter utan att vara anonym.
Dokumentären återgav vissa, sedan tidigare, kända händelser. AA berättade om våldtäkten, om sin utsatthet och om kampen för att få den hjälp hon behövde. I det sammanhanget refererade reportern den kritik som AA formulerade i Sveriges Radios dokumentär år 2013 och som handlade om hennes syn på den vård hon erbjöds efter våldtäkten:
Reportern sa: I dokumentären (från 2013) kritiserar hon psykvården, särskilt den psykiater som inte lät henne träffa en kvinnlig psykolog efter våldtäkten.
AA:s besvikelse mot att anmälaren inte låtit henne träffa en kvinnlig psykolog var inte någon ny uppgift. Tvärtom hade hennes kritik bekantgjorts förut och var allmänt känd från tidigare mediebevakning. Det faktum att AA berättade att hon nekades en kvinnlig psykolog var för henne en viktig händelse som påverkade henne mycket då, men även hade betydelse för henne i dag. Den nya uppgift som fanns i Expressen-dokumentären var att hon till slut fick möta den kvinnliga psykolog hon så länge efterfrågat. Med samtal och stöd tog hennes liv en ny, kanske avgörande, vändning. Hon mådde i dag förhållandevis bra och hade både arbete och familj.
Expressen hade vägt de hänsyn som skulle visas anmälaren mot intresset av att på ett rättvisande och komplett sätt beskriva AA:s erfarenhet, en berättelse som var hennes egen och som kom direkt från henne. Det betydde inte att allt lyftes in i programmet. Av hänsyn till anmälaren återgav dokumentären exempelvis inga närmare detaljer om meningsskiljaktigheterna mellan anmälaren och AA, anmälarens bemötande av AA, eller de konsekvenser som anmälarens agerande mot AA ledde till för anmälaren.
Tidningen ville understryka att den medieetiska prövningen enbart skulle avse den uppgift som publicerats, nämligen vad AA sagt om att anmälaren nekade henne en kvinnlig psykolog.
Den uppgiften innebar inte i sig att anmälaren agerat på ett otillåtet eller klandervärt sätt. Anmälaren hade gjort tydligt i tidigare rapportering att han ansåg att beslutet var okontroversiellt, och hade hela tiden stått fast vid att beslutet var korrekt. Det hade också sin betydelse att uppgiftens karaktär hade att göra med anmälarens professionella värv och inte var privat för honom.
Anmälaren omtalades inte heller med namn i publiceringen, låt vara att den som stannade uppspelningen kunde utläsa anmälarens namn i brödtexten i en artikel som rullade i bakgrunden under några sekunder. Tidningen underströk att sekvensen handlade om vad AA hade att anförtro tittarna i helt andra saker. Hon sa ”Så att jag har ju i stort sett tvingat mig själv till att träffa torskar och sånt där för att just för att jag varit så jävla äcklad av det liksom”.
Tidningen tvivlade på att det skulle vara mer än någon enstaka person som tittade så noga att den noterade anmälarens namn. Expressen hade lagt text och symboler ovanpå artikeln som syntes i faksimil, vilket gjorde den svår att läsa. Dessutom visades artikeln bara helt kort.
Vidare var den bild på anmälaren, som fanns i en annan artikel som rullade i bakgrunden, liten och svårläst med svag upplösning. Det var inte uppenbart för en tittare att det var anmälaren på bilden.
Expressen ansåg också att namngivningen som sådan inte kunde vara angripbar. Tidningen hade en annan uppfattning än anmälaren om Pressens Opinionsnämnds beslut år 2018. PON:s kritik tog uttryckligen sikte på att det inte varit motiverat att publicera anmälarens namn i samband med rapportering om nya anmälningar som inkommit till IVO mot anmälaren. Beslutet innebar, naturligtvis, inget förbud att nämna anmälaren i media. Inget om anmälningarna till IVO nämndes heller i den nu anmälda Expressen-dokumentären.
Sammanfattningsvis hade anmälaren inte vållats någon beaktansvärd medieetisk skada av de uppgifter som fanns i Expressen-dokumentären. Expressen hade på ett återhållsamt sätt återgivit kritik mot anmälaren och hade vägt hans intressen mot AA:s anspråk på att berätta om sina erfarenheter, och kanske framförallt, vägt in tittarnas möjligheter att ta del av en livshistoria med stor grad av angelägenhet.
Anmälarens kommentar
Anmälarens förde fram att kritiken avsåg att tidningen hade visat hans namn och bild, i ett sammanhang som bara var negativt utpekande. När speakerrösten pratade om ”den psykiater” som AA kritiserade och samtidigt lät anmälarens namn och bild rulla som faksimil blev det bestickande. Det förvånade anmälaren att Expressen gick emot PON:s beslut (dnr: 42/2018), med ett påstående om att beslutet endast gällde anmälningar till IVO. Så var det förstås inte.
Med ovanstående beslut i minnet ansåg anmälaren att det var nonchalant och slarvigt att inte maskera hans namn och bild, en åtgärd som annars var mycket vanlig. Han uppfattade det som maliciöst, och det hade fått avsedd effekt. Mediedrevet mot honom sedan 2013 väcktes till liv på nytt. Han fick ovälkomna telefonsamtal, ytterst sällan några arbeten och ansåg att publiceringen lett till en oförsvarlig publicistskada för honom.
Han blev inte tillfrågad av Expressen om sin syn på det som sas om ”en psykiater som vägrade en kvinnlig psykolog”. Inom psykiatrin ett mycket välkänt citat, trots att det aldrig varit meningen. Det fanns en vårdplan, som det skulle finnas, och den innehöll en kvinnlig psykolog om sex månader. Att peka ut någon och utan att låta den personen komma med synpunkter var oetiskt.
Hans roll målades upp mycket onyanserat och dessutom gravt felaktigt. I boken Förvriden Sanning av Annica Frisk (som ingivits till MO) visades hur extremt förvanskad denna historia blivit i händerna på Sveriges Radios reporter fast den prisats stort. Dock verkade SR:s reaktion vara att inte låta denne reporter göra fler psykiatriprogram, något som varit dennes signum. Anmälarens tolkning var att SR förstått att deras reporter missbrukat den journalistiska etiken genom att klippa i bandinspelningar som AA och hennes väninna spelat in under en längre period på ett sätt som passade den egna vinkeln. Han hade försökt få ut råmaterialet av allt inspelat utan att lyckas.
Ytterligare svar från tidningen
Anmälarens kritik handlade i stort om P1-dokumentären och den efterföljande medierapporteringen år 2013 med den påverkan som den uppgavs ha haft på hans arbete och liv. Även om Expressen förstod att den anmälda publiceringen kunde väcka minnen till liv, var händelserna från en mer än tio år gammal publicering ingen del av MO:s prövning i detta ärende. Prövningen nu kunde bara avse det som Expressen nu hade publicerat i den aktuella dokumentären.
Det var centralt för prövningen att anmälaren nekade AA en kvinnlig psykolog efter våldtäkten, trots att hon flera gånger bad om en sådan kontakt. Anmälarens besked var centralt för att AA i stället fick möta en olegitimerad, manlig skötare. Hon skulle få tillgång till en kvinnlig psykolog endast om hon under sex månader lyckades avstå från att självskada sig – ett villkor som hon inte förmådde att klara av.
Den som åtog sig en roll som psykiatriker, på det sätt anmälaren gjort, måste tåla att ens professionella bedömningar och beslut senare kunde kritiseras av den som varit föremål för behandlingen. Ingen uppgift rörde för övrigt anmälarens privatliv. Det borde ha sin betydelse att anmälarens mening under alla år varit att beslutet att neka AA en kvinnlig psykolog var korrekt.
Tidningen underströk att en psykiatriker hade en viktig och unik roll för sina patienter. Psykiatriker sörjde för människor i ovanligt svåra och utsatta situationer. Patienterna var ofta helt utlämnade till psykiatrikerns bedömningar och beslut om behandling som ofta berörde en människans allra innersta och som lätt upplevdes som mycket ingripande. Patientens möjligheter att själv påverka sin behandling kunde samtidigt vara begränsade eller, som i det aktuella fallet, i praktiken obefintliga.
Expressen gjorde i dokumentären ingen egen värdering av om behandlingen av AA i det här fallet var rätt eller fel. Däremot förmedlades kortfattat och sakligt att AA själv var kritisk mot psykvården och särskilt mot anmälarens beslut att neka henne en kvinnlig psykolog. Det vore milt talat underligt om hennes röst inte skulle få ta plats i hennes egen berättelse i dag.
Medieombudsmannens bedömning
Prövningen i detta fall avser Expressen-dokumentären. Varje anmälan till Medieombudsmannen bedöms också på sina egna meriter.
MO prövar om enskilda har tillfogats oförsvarliga publicitetsskador genom det som publicerats om dem och deras personliga angelägenheter. För att en oförsvarlig publicitetsskada ska anses föreligga fordras till att börja med att det har skett ett utpekande av anmälaren i publiceringen och att negativa uppgifter om denne har publicerats där.
Jag konstaterar att anmälaren har pekats ut i dokumentären. Även om de sekvenser där han är särskilt apostroferad är korta och inte tydliga eller framträdande, går det att utläsa hans namn och se hans bild. Kritik har samtidigt riktats mot honom. Skadliga uppgifter om honom har alltså förekommit.
MO har att avgöra om denna publicitetsskada ska betraktas som oförsvarlig eller försvarlig. Vid den bedömningen beaktas faktorer som ämnets allmänintresse, anmälarens ställning, tidningens underlag för publiceringen och frågor om möjligheten till bemötande.
Allmänintresset och anmälarens ställning
Fallet gällande den tidigare polischefen Göran Lindberg som rönt stor uppmärksamhet i medierna har alltjämt ett allmänintresse.
”Nora” valde nu, efter 10 år, att framträda öppet under sitt riktiga namn. Numera levde hon ett ordnat liv. Hon berättade sin historia och gav ett ansikte åt våldtäktsoffer och psykiskt sjuka, och förmedlade att människor kan komma vidare trots allvarliga problem tidigare i livet.
Hennes berättelse har ett allmänintresse. Men det innebär förstås inte att mediet kan återge vad som helst som hon säger om vem som helt. Integritetssfären för andra som omnämns och berörs i publiceringen behöver också beaktas.
Kontakterna mellan anmälaren och ”Nora” ligger i och för sig långt tillbaka i tiden. Efter dokumentären 2013 inleddes dock en granskning av NN som ledde till att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) 2015 föreslog Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) att läkaren skulle fråntas sin läkarlegitimation på grund av ”grov oskicklighet” som bland annat gällde bemötandet av ”Nora” och andra patienter. HSAN beslutade att NN skulle få behålla sin läkarlegitimation, men gav honom en prövotid på tre år. Anmälaren överklagade beslutet om prövotid till förvaltningsrätten och senare, 2016, till kammarrätten. Anmälaren är alltjämt verksam som psykiater. Hans position i förhållande till patienter innebär en förtroendeställning och patienter som kommer i kontakt med psykiatriker kan vara mycket sköra.
Bakgrunden med den allvarliga kritiken tillsammans med hans fortsatta verksamhet som psykiater innebär att han i viss mån får tåla uppmärksamhet i medierna.
Underlaget för publiceringen och möjligheten till bemötande
Det är ostridigt att ”Nora” inte fick träffa en kvinnlig psykolog efter våldtäkten trots att hon bad om det, och att hon kritiserade NN för det. Att läkaren utlovade att hon skulle få träffa en kvinnlig psykolog efter sex månader om hon slutade att självskada sig, ger inte skäl för något annat sätt att se på saken. NN har vidhållit att hans bedömning att på detta sätt neka Nora tillgång till en kvinnlig psykolog var korrekt.
Det reportern i den nu anmälda dokumentären konstaterade om sakförhållandena – att Nora kritiserade psykiatern i dokumentären från 2013 för att hon inte fick tillfälle att träffa en kvinnlig psykolog efter våldtäkten – stämde alltså. Att det inte samtidigt framgick att psykiatern ansåg att beslutet var korrekt och att det fanns en behandlingsplan som innefattade en kvinnlig psykolog, efter ett halvår, villkorad av att Nora slutade självskada sig under de 6 månaderna (vilket hon efter vad som framkommit inte klarade), innebar i någon mån en förenkling, men motsäger inte uppgifterna från Nora på ett sådant sätt att Expressen kan klandras för att tidningen underlät att låta anmälaren komma till tals. Härvid beaktas det begränsade utpekandet.
Sammanfattningsvis:
Allmänintresset och det återhållsamma utpekandet av anmälaren gör att jag inte anser att publiceringen har tillfogat honom en oförsvarlig publicitetsskada.
Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut och fört fram sammanfattningsvis följande. Han vidhåller vad han fört fram i sin anmälan. Han har orsakats stor publicitetsskada genom Expressens publicering av hans namn och bild tillsammans med de skadliga uppgifterna som anges om honom. Det han vänder sig emot är att han åter pekas ut med namn och bild med skadliga och felaktiga uppgifter som dragit i gång det gamla drevet mot honom. Det påverkar hans möjligheter att få uppdrag och hans psykiska balans. Han har inga synpunkter på att Noras röst ska bli hörd. Det han vänder sig emot är att MO inte anser att han orsakats någon oförsvarlig publicitetsskada trots att MO finner att han är utpekad med namn och bild med skadliga uppgifter. Han förstår inte heller vad MO menar med att bakgrunden till tidigare kritiska publiceringar om honom skulle medföra att han ska tåla den nu anmälda publiceringen.
Expressen har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande. Expressen hänvisar till sina yttranden till MO och delar MO:s bedömning att anmälaren inte har orsakats någon oförsvarlig publicitetsskada. Anmälarens uppgifter om att ett drev skulle ha väckts mot honom på grund av publiceringen tillbakavisas. Vidare anser Expressen att även uppgifter om anmälaren som inte nämns i publiceringen har betydelse vid den medieetiska prövningen, såsom uppgifter om tidigare prövotid för anmälarens läkarlegitimation.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Nämnden konstaterar att den nu anmälda publiceringen, filmen, visar ett antal tidigare negativa publiceringar där anmälarens namn och även i vissa fall bild på honom, förekommer. De tidigare publiceringarna som visas innehåller bland annat skrivningar om att ”Kritiserad psykiater får sparken”, ” Uppsalaläkaren kritiseras för vården av våldtagna Nora, 17” och att ”Nora nekades hjälp efter våldtäkten”. Även om dessa tidigare publiceringar endast syns i bakgrunden i filmen är utpekandet av anmälaren och de negativa uppgifterna om honom tydliga. Tydligheten förstärks av att det är enkelt att stanna filmen och zooma in de tidigare publiceringarna. Vidare framkommer ingenting om något bemötande av de negativa uppgifterna.
De negativa uppgifterna om anmälaren som publiceras igen genom filmen är flera år gamla. Även om allmänintresset för det ämne och den livshistoria som filmen gäller är mycket stort, finns det inget uppenbart allmänintresse som motiverar att anmälaren pekas ut igen på det angivna sättet. Till detta kommer att det inte framkommit något om att anmälaren skulle ha getts tillfälle till bemötande.
Sammantaget medför detta att anmälaren drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. Expressen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Christine Lager samt Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Stefan Pettersson utsedd av Tidningsutgivarna, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Göran Collste, Laura Hartman, Per Lyrvall och Johan Pekkari, representerande allmänheten.
Dessutom har ledamöterna Kajsa Stål, utsedd av TV4 och Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, närvarat vid ärendets behandling.