Fel att namnge anmäld psykiatriker (Laholms Tidning)
maj 30 2018
Laholms Tidning, exp. nr. 51/2018, dnr. 33/2018
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Laholms Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
__________
Genom beslut den 12 februari 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Laholms Tidning till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 25 augusti 2017 publicerade tidningens webbplats en artikel med rubriken Kritiserad läkare anmäls på nytt.
Av texten framgick att den hårt kritiserade psykiatrikern NN [namn angivet] anmälts på nytt av flera patienter. Han hade flera gånger tidigare blivit anmäld för att han bemött patienter felaktigt och flera gånger hade han riskerat att bli av med sin läkarlegitimation.
Ett av de mer uppmärksammade fallen hade inträffat 2013 då han blivit föremål för en Lex Maria-anmälan i samband med att han behandlade en 17-årig patient som blivit våldtagen av polischefen XX [namn angivet]. NN skulle bland annat ha nekat henne en kvinnlig terapeut och uppmanat henne att “sluta älta”.
Nu rapporterade SVT att han blivit anmäld till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) av flera patienter. Två hade uppgivit att han hotat dem med att de kunde få “problem” om de anmälde honom. En av patienterna skulle, enligt anmälan felaktigt ha placerats i spännbälterum i flera dagar. Uppgiften om den felaktiga bältningen återkom i bildtexten till artikeln.
Den andra patienten hade enligt anmälan blivit kränkt av religiösa skäl.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes av NN. Han framförde att det funnits några anmälningar hos IVO i juni, men de hade skrivits av den 4 juli 2017, det vill säga mer än en månad innan artikeln skrevs. I den framstår det som att anmälningarna är aktuella.
Den hårda kritiken var historisk och låg flera år tillbaka i tiden och hänförde sig till vad som framkommit i en radiodokumentär [SR P1 2013/PO:s anmärkning].
Artikeln byggde på anonyma anmälningar till IVO. Tidningen borde ha kontrollerat med IVO inför publiceringen. Då hade man fått reda på att de var avskrivna.
Publiceringen stred mot flera formuleringar i de pressetiska reglerna, till exempel “Sträva efter att ge personer som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.” Och “Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från en sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”
Anmälaren jämförde med andra, i hans ögon liknande fall, där läkare inte fått sina namn publicerade.
Om han varit en offentlig person 2013 när dokumentären publicerades (företagsledare, psykiatriker och den berörda patientens läkare), så undrade han nu när han skulle övergå till att bli en icke-offentlig person. Nu var han en vanlig läkare, anställd av Västra Götalands region.
Tidningens svar
Laholms Tidning svarade genom sin utgivare, Lars Bernfalk, att artikeln var ett referat av en nyhet från SVT.
NN:s yrkesutövning hade varit starkt ifrågasatt, särskilt kopplat till behandlingen av en ung flicka som utsatts för övergrepp av den före detta polischefen. Omständigheterna i det fallet hade gjort att många medier, inklusive Laholms Tidning, publicerat hans namn.
Läkare utövar ett yrke som riktar sig till en bred allmänhet. Det var naturligt att tidningar ledsagade människor i uppgiften att få kontakt med läkare som utövade yrket med hög professionell kvalitet. Ett sätt var att inte namnskydda läkare som klandrats av HSAN.
Mot den bakgrunden hade det varit försvarligt att publicera NN:s namn när han än en gång blivit anmäld av patienter som var kritiska mot hans yrkesutövning.
Anmälarens kommentar
Anmälaren svarade bland annat att av de fyra punkter IVO kritiserat honom för efter radiodokumentären, var det endast en punkt som gällde grov oskicklighet. Det hade varit natt och han hade inte besökt en patient som var inlagd och bältad med midjebälte. Hon ville själv vara fortsatt bältad och hade personal i rummet hela tiden. Detta var grunden för prövotiden.
Han hade inte bidragit till att någon patient skadats, fått fel diagnos eller fel medicinering. Ändå ansåg pressen hans gärningar så allvarliga att han fortfarande skulle namnges och hängas ut. Var det rimligt?
De nya anmälningarna saknade substans. I det ena fallet hade tre intagna på en rättspsykiatrisk avdelning anonymt anmält honom. De var rädda för honom och påstod att han snortade medicin och fejkade drogtester. Anmälningarna avskrevs.
En anmälan kom från en grovt kriminell, som skrivit att han anmälde för att vinna fördelar vid en kommande vårdplanering.
Det rörde sig alltså om tre anonyma tips och en anmälan med dold agenda. Hur kunde det motivera en nyhetsartikel där han pekades ut med namn?
Texten innehöll även sakfel. Det hade inte funnits någon anmälan om att någon blivit kränkt på religiösa grunder. Det var också fel att någon anmälan innehöll påståenden om att patienten varit fastspänd.
PO:s övriga åtgärder
PO har kontrollerat anmälningarna hos IVO. Dagen för publiceringen av TT-artikeln fanns det ett (1) pågående ärende mot NN hos IVO. Anmälan var inlämnad av en (1) person.
PO:s bedömning
Felbehandlingar inom vården, och hur misstänkta sådana tas om hand av de ansvariga, har ett allmänintresse. Det beror på att vården är en viktig samhällssektor, att den är finansierad av allmänheten och något som de flesta människor förr eller senare kommer i kontakt med.
Ur ett pressetiskt perspektiv åligger det emellertid tidningar att vara försiktiga när man rapporterar om anmälningar. Vem som helst kan anmäla av vilket skäl och på vilken grund som helst. En anmälan säger således inget om skuldfrågan, eller om det till exempel finns skäl för vården att ändra sina rutiner.
Det är bra att det av texten framgår att det rör sig om anmälningar. Men det minskar inte nämnvärt den skada som uppstått av namngivningen. Att tidningen väljer att namnge antyder att uppgifterna i anmälningarna är allvarliga och relativt väl belagda.
Allvaret understryks av att anmälaren påstås vara anmäld av flera patienter. Vid publiceringstillfället fanns, enligt PO:s kontroll, endast en anmälan från en person.
Mot detta ska ställas det faktum att anmälarens läkarlegitimation är satt under prövotid med anledning av ett uppmärksammat fall för fem år sedan. Prövotid är emellertid inte en generell grund för namnpublicering flera år efter det som föranlett beslutet. För att åter motivera namnpublicering krävs en allvarlig händelse som belagts till en rimlig nivå. Så förhåller det sig inte i detta fall.
Uppgifterna i artikeln är av sådan art att det hade varit rimligt att låta den berörde komma till tals i samma text. Men tidningen har inte vidtagit någon åtgärd för att anmälaren ska få försvara sig eller förklara. Att hänvisa till en publicering i ett annat medium minskar inte tidningens ansvar för att tillgodose den utpekades rätt till ett samtidigt bemötande.
Sammantaget finner jag att Laholms Tidning inte iakttagit den försiktighet som krävs vid rapporteringen av anmälningar när den namngivit NN. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Vården är en grundläggande samhällsfunktion som berör alla medborgare. Felbehandlingar inom vården och hur anmälningar om sådana hanteras av ansvariga organ är därför av allmänt intresse. Vid rapportering av anmälningar måste emellertid tidningen noga överväga och vara försiktig med de närmare detaljerna. Som PO anger kan vem som helst anmäla av vilket skäl och på vilken grund som helst. En anmälan säger därför inget om vad som verkligen har hänt.
Tidningen har i sin rapportering namngett den anmälda läkaren. Läkaren var satt under prövotid, men de händelser som föranlett detta låg ett antal år tillbaka i tiden. Att tidningen väljer att namnge läkaren antyder att uppgifterna i anmälningarna är allvarliga och relativt väl belagda.
Nämnden delar PO:s bedömning att det faktum att läkaren är satt under prövotid inte är en generell grund för namnpublicering flera år efter det som föranlett beslutet om prövotid. Ett skäl till att publicera läkarens namn skulle kunna vara att omständigheterna är sådana att det finns anledning att informera allmänheten om vem den anmälda läkaren är. Det förutsätter att det är fråga om allvarliga händelser som belagts till en rimlig nivå. Så förhåller det sig inte i detta fall och det har saknats grund för att av detta skäl namnge läkaren. Inte heller av andra skäl har en namnpublicering varit motiverad. Och detta gäller oavsett om det rör sig om endast en eller ytterligare någon eller några anmälningar.
Mot denna bakgrund anser nämnden, i likhet med PO, att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.