Publiceringen av ett filmklipp som visade ett överfall på en minderårig flicka ledde till en oförsvarlig publicitetsskada.
Gefle Dagblad, dnr. 20203, exp. nr. 51/2024
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Gefle Dagblad för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 19 juni 2024 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Gefle Dagblad.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) för sin dotters räkning riktat kritik mot Gefle Dagblads artikel Här filmar flickorna misshandeln – flera örfilar och knytnävsslag, publicerad på gd.se den 19 april 2024.
Vad mediet publicerade
Publiceringen bestod av en kort artikeltext tillsammans med ett filmklipp.
Enligt artikeln hade en X-årig flicka erkänt och dömts för misshandel av en jämnårig, anmälarens dotter. Överfallet hade filmats av den dömdas väninnor.
I det sex sekunder långa klippet syntes hur flickan slog den andra två gånger i ansiktet. Slagen visades en gång i normal hastighet, en gång i slowmotion. Händelsen utspelade sig på vad som såg ut som en gångväg. Ansiktena var pixlade.
Anmälan
NN förde fram i huvudsak följande.
Flickan som blev misshandlad på filmen var hans dotter. Hon var vid tillfället X år gammal. Filmen kom från en rättegång som nyligen hållits. Dottern hade blivit varse publiceringen efter att eleverna på hennes skola pratat om den. Merparten av stadens jämnåriga kände till händelsen väl och kunde direkt koppla ihop filmen med de personer som förekom i den. Det var horribelt att tidningen kunde publicera denna typ av material på omyndiga barn. Publiceringen hade gjorts utan att någon målsman kontaktats i förväg.
Efter anmälarens kontakt insåg den ansvarige utgivaren sitt misstag och avpublicerade nyheten. Skadan för dottern var dock redan skedd. De visste inte ännu vilken påverkan detta skulle ha på dotterns vardag.
Mediets svar
MO bad Gefle Dagblad att yttra sig över anmälan. Tidningen svarade genom Katarina Ekspong, chefredaktör och ansvarig utgivare, som förde fram i huvudsak följande.
Tidningen hade publicerat en kort artikel och ett filmklipp om en misshandel mot en ung kvinna. Personen som blev slagen var pixlad i filmklippet och kunde därmed inte identifieras vid publicering, vilket även gällde tjejen som slog. Det framgick att flickorna var i högstadieåldern, men inte vilken skola de gick i eller var i Y-ort brottet skett.
Syftet med en lokal tidning var att kunna berätta om det som hände i dess närhet, inklusive våld. Det var viktigt att skildra vad unga utsattes för genom att belysa våld bland ungdomar i samhället.
I detta fall visade publiceringen också hur vittnen till misshandeln filmade händelsen, en verklighet som var av allmänintresse att lyfta fram. Att avstå dokumentation var att förtiga verkligheten och det våld som skedde i miljöer ungdomar vistas i. Samtidigt skulle en tidning inte peka ut vare sig offer eller förövare, vilket var orsaken till att båda var rejält pixlade. Det gick inte att utläsa vem den slagna flickan var genom klippet eller texten – för att veta det behövde man redan känna till incidenten.
Med hänsyn till reaktionen från pappan avpublicerades ändå artikeln och filmsnutten när han hörde av sig till tidningen. Detta betydde inte att publiceringen var felaktig.
Medieombudsmannens bedömning
MO:s uppgift är att pröva om en publicering orsakat den enskilde en oförsvarlig publicitetsskada. Utgångspunkten för bedömningen är en avvägning mellan allmänintresset (det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika samhällsfrågor) och den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet.
Det finns ett allmänintresse för rapportering om våld som utövas mot och mellan unga. Av detta följer att det ibland kan vara motiverat att visa hur sådan brottslighet kommer till uttryck. Brottsoffer, inte minst minderåriga sådana, har dock en extra skyddsvärd ställning inom medieetiken. Medier som väljer att rapportera om integritetskänsliga brott med unga offer måste visa stor hänsyn och inte omotiverat exponera dem.
Det framstår som självklart att dottern tagit illa vid sig av publiceringen. Pappan menar också att hon gått att känna igen i klippet. Tidningen har å sin sida gjort gällande att det på grund av pixlingen inte varit möjligt att identifiera någon av de iblandade.
Även om jag håller med om att pixlingen gjort det svårare att identifiera flickan, är det inte uteslutet att en grupp läsare kan känna igen henne utifrån vad som i övrigt framgår av filmen (till exempel det som syns av hennes kropp och kläder). När det rör sig om en minderårig person i en så pass utsatt situation som en misshandel är det tillräckligt att endast en liten krets förstår vem som avses för att det ändå ska vara tal om en oförsvarlig skada. Jag har inte heller någon anledning att ifrågasätta anmälarens berättelse om att dottern känts igen av personer efter publiceringen. Dessutom får personer som sedan tidigare känt till misshandeln men inte sett den, också mer detaljerad information om övergreppet genom filmen.
Som utgångspunkt behöver inte medier inhämta godkännande före publicering. Det är upp till den ansvarige utgivaren vad som ska tryckas eller inte. När det rör en integritetskänslig artikel av nu aktuellt slag, hade det emellertid varit önskvärt om tidningen i förväg kontaktat flickan och hennes vårdnadshavare.
Det är min sammantagna bedömning att anmälarens dotter orsakats en oförsvarlig publicitetsskada och att tidningen bör klandras. Att tidningen tagit bort klippet efter kontakt från anmälaren är bra, men är inte tillräckligt för att väga upp den skada hon drabbats av.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Både anmälaren och mediet har yttrat sig i nämnden. De har anfört sammanfattningsvis följande.
Mediet:
Syftet med en lokal och regional tidning som Gefle Dagblad är att kunna berätta om vad som sker lokalt. Tidningens uppgift är att skildra det som sker i närheten, inklusive att det våld som finns i Sverige i stort även finns lokalt. Att avstå dokumentation är att förtiga verkligheten, i detta fall att förtiga det våld som sker i de miljöer som ungdomar vistas i. I detta fall visar publiceringen också hur vittnen till misshandeln filmar händelsen, en verklighet som är av allmänintresse att lyfta fram.
Anmälaren:
Anmälarens barn har fått både vanliga frågor och dumheter till sig efter publiceringen och det har påverkat hennes välbefinnande starkt negativt i perioder. Bland annat har de som var med och filmade fått nytt bränsle till att sprida sina lögner kring händelsen.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Gefle Dagblad för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Karin Näslund, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Göran Ellung, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Filippa Bergin, Johan Trouvé, Göran Collste, Arash Sanari, Laura Hartman och Anders Forkman, representerande allmänheten.