Göteborgs-Posten, exp.nr. 26/2021, dnr. 20213
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Göteborgs-Posten (GP)
Genom beslut den 27 november 2020 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot GP.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Inledning
I december 2019 åtalades Sveriges tidigare ambassadör i Kina för egenmäktig förhandling med främmande makt.
Åklagaren påstod att ambassadören hade sammanfört dottern till en svensk bokförläggare som frihetsberövats i Kina med två affärskontakter från Kina. Affärskontakterna skulle ha goda relationer med det kinesiska kommunistpartiet. Syftet med att sammanföra dem skulle ha varit att lösa frågan med den fängslade förläggaren. De två affärsmännen företrädde enligt åklagaren den kinesiska statens intressen.
I juli 2020 ogillade tingsrätten åtalet mot ambassadören. Domen överklagades inte.
Vad GP publicerade
Under mars 2020 publicerade GP en artikelserie om den kinesiske affärsmannen Kevin Lius aktiviteter i Sverige. Han var enligt GP en av de kinesiska affärskontakter som ambassadören hade sammanfört med dottern till den frihetsberövade mannen.
GP:s artikelserie innehöll sex publiceringar:
- [Titel angiven] olagliga samarbete med kinesiske affärsmannen, publicerad den 13 mars 2020 på tidningens webbplats (Del 1).
- Kinas ambassadör nekar till kännedom om Kevin Liu – gick på middag ihop, publicerad den 14 mars 2020 på tidningens webbplats (Del 2).
- Kevin Liu köpte svensk doktorandplats åt son till kinesisk statstjänsteman, publicerad den 15 mars 2020 på tidningens webbplats (Del 3).
- Huset i Majorna blev ny bas för Kevin Lius bolag – [Titel angiven] förde över miljonbelopp, publicerad den 18 mars 2020 på tidningens webbplats och den 19 mars 2020 i den tryckta utgåvan. Artiklarna hade samma innehåll (Del 4).
- Kevin Liu bluffade om universitetssamarbete – stor mängd patent skrevs på sönerna, publicerad den 18 mars 2020 på tidningens webbplats. Artikeln publicerades även den 20 mars 2020 i den tryckta utgåvan under rubriken Kevin Liu bluffade om samarbete med universitet. Artiklarna hade samma innehåll (Del 5).
- Den kinesiske affärsmannen: granskningen i korthet, publicerad den 18 mars 2020 på tidningens webbplats (Del 6).
NN [namn angivet] har anmält samtliga publiceringar till Medieombudsmannen. Tre av publiceringarna, Del 1-3, har anmälts för sent (se vidare om detta nedan under Medieombudsmannens bedömning). Medieombudsmannen prövar därför Del 4-6 och har tagit del av Del 1-3 som bakgrundsmaterial.
Nedan sammanfattas publiceringarna i de delar som är relevanta för NN och för de skäl han har anfört till stöd för sin anmälan.
Bakgrundsmaterial
[Titel angiven] olagliga samarbete med kinesiske affärsmannen
(Del 1)
Ingress
Kevin Liu anklagades för att i hemlighet ha gått den kinesiska statens ärenden. Nu kunde GP avslöja hur NN blev spindeln i nätet för hans kontakter med det offentliga Sverige och hur NN ljög för Säkerhetspolisen om deras affärsförbindelser. NN gav affärsmannens son en otillåten gräddfil in på en svensk högskola. Samtidigt som de förhandlade om ett olagligt samarbete drev de flera företag ihop.
Artikeltext
En tjänsteman på Sveriges generalkonsulat i Shanghai skrev i ett e-mejl till generalkonsuln:
”Kevins bakgrund är ett mysterium.”
Mejlet var hemligstämplat fram tills att den tidigare ambassadören i Peking, åtalades den 9 december 2019. Historien hade kallats för den största skandalen i svensk utrikesförvaltning på årtionden.
Den tidigare ambassadören stod åtalad för att ha arrangerat möten på hotell Sheraton i Stockholm, där ett ”nytt spår” skulle följas för att få en fängslad svensk bokförläggare frigiven. Men planen hade havererat och bokförläggaren hade dömts till tio års fängelse i Kina. Snart började den svenska rättegången, där även ambassadören riskerade ett fängelsestraff. En avgörande fråga i fallet var vem Kevin Liu egentligen var och i vems intresse han hade agerat.
Varifrån kom kraven på att bokförläggarens dotter skulle sluta kritisera Kina i media, och att hon skulle ta anställning hos en [titel angiven], som Kevin skulle ha kallat ”sin man i Sverige”?
Tjänstemannen berättade i sin varning till generalkonsuln att Kevin Liu egentligen var spärrad från att få visum till Sverige. Att han hade använt sig av åtminstone två olika identiteter och att han kringgått spärren genom att söka visum på det finska generalkonsulatet i Hongkong.
Kevin Liu hade samarbeten med svenska universitet och företag från sin bas i mångmiljonstaden Nanjing. Samarbetena var kopplade till myndigheterna i staden och till ett statligt ägt kinesiskt bolag. Bedömningen hade gjorts vid åtminstone två olika tillfällen att Kevin Liu egentligen reste till Sverige för andra syften än de han påstod.
”Vad gör de egentligen i Nanjing? I bästa fall köper de upp nordisk teknik för den kinesiska marknaden. I värsta fall lurar de forskare och universitet att spela med i en bluff där Nanjings pengar tvättas genom Kevins skalbolag”, skrev tjänstemannen.
GP hade granskat Kevin Lius resa i Sverige genom att kartlägga hans bolagsnätverk, gå igenom tusentals sidor av e-mejlkonversationer och andra handlingar samt prata med personer som på olika sätt kommit i kontakt med honom. Trots att Kevins verkliga identitet var oklar hade han under det senaste årtiondet dykt upp i olika sammanhang över hela landet. Han hade fångats på bild med Abba-Benny, politiker och till och med Stefan Löfven.
Det skulle visa sig att han gång på gång hade förvillat företrädare för det offentliga Sverige. Trots att larmen hade duggat tätt.
Första spåren i [orten]
I början av mars 2007 tillträdde den då X-årige NN som [titel angiven] på [handelshögskolan], en del av högskolan i [orten]. Han kom under årtiondet som följde att fungera som spindeln i nätet för Kevin Lius kontakter med det offentliga Sverige.
” – Högskolevärlden är ofta mycket reglerad och komplicerad. Men här drivs vi på ett annat sätt, av en stiftelse, som tillåter mer frihet”, sa NN vid den här tiden i en intervju med Expressen om sin nya roll.
” – Det känns lockande.”
Men det dröjde inte länge innan han möttes av hård kritik. I en enkät som Arbetsmiljöverket genomförde, konstaterades att planer inte förankrades i organisationen och att kritiker inte var välkomna. Högskolans revisorer anmärkte samtidigt på hur miljontals kronor plöjdes ned i högtflygande internationella projekt utan tydlig dokumentation. Ett av projekten rörde ett samarbete som skulle locka hundratals kinesiska studenter till Sverige.
I juni 2010 skrev NN under ett kontrakt med ett företag som vid den här tiden inte fanns, [bolaget]. Avtalet sträckte sig 16 år fram i tiden, men skulle förnyas efter ett år. Högskolan skulle ge en förberedande grund för att läsa vidare på skolan. [Bolaget] skulle hjälpa till att marknadsföra högskolan ute i världen.
Den som skrev under för [bolagets] räkning gick under namnet Liu Yiyu. Hans tagna internationella namn var Kevin Liu. Liu uppgav sig bo på Mauritius och hade knappt två veckor tidigare för första gången beviljats visum till Sverige.
I planerna för samarbetet ingick att bygga vad som av medarbetare kallades för ett ”Chinatown” i [orten] för studenterna. [Bolaget] skulle ordna fram både undervisningslokaler, studentboenden och skolmatsal. Högskolan skulle få 6 000 euro per student av [bolaget]. Enligt uppskattningar som hade gjorts skulle det leda till intäkter på nästan fyra miljoner kronor i dagens växelkurs.
Projektet var alltså bara ett av många ambitiösa, internationella samarbeten som skolan var inblandad i. Projekten blev vildare och vildare, finansiellt och legalt, enligt A [namn angivet]. I dag var han lektor på [tekniska högskolan x], men då arbetade han på högskolan i [orten], där han bland annat hade varit chef för sektionen företagsekonomi. Enligt honom var han tidigt kritisk mot de många projekten:
” – Vi var bara några som vågade ifrågasätta. Alla andra tyckte att de tjänade på att hålla med”, sa han.
” – Det var en riktig härva.”
A blev av med sin chefsroll, något som han menade berodde på att han hade kritiserat ledningen.
” – Vi är flera som är förbannade, riktigt förbannade, på vad som hände då”, sa han.
Vittnesförhör hos Säkerhetspolisen
Nästan ett årtionde senare, i augusti 2019, hade NN kallats till vittnesförhör hos Säkerhetspolisen. De frågade om hans roll på de skandalomsusade mötena på Sheraton, där han var en av deltagarna. Enligt NN:s uppgifter i förhöret diskuterades att bokförläggarens dotter skulle kunna få ett jobb som rådgivare till en investeringsfond som han arbetade för.
” – Tio-punktslistor och förhandlingar med ambassaden är ingenting jag känner till. Däremot hade vi diskussioner om hur de här rådgivarengagemangen kunde se ut”, sa NN under förhöret.
Under förhöret fick han frågan om hur han egentligen kände Kevin Liu. Han berättade att deras kontakt etablerades under tiden som han var [titel angiven] i [orten].
” – Kevin hade skickat en förfrågan till alla svenska universitet om de ville ha kinesiska studenter. Min rekryteringsansvarige på den tiden var den enda som svarat Kevin. Kevin kom över med ett team till [orten]. Kevin kanaliserade sedan över lite studenter och de jobbade på bra. Jag träffade sedan Kevin och fattade tycke för honom då jag gillar entreprenörer av olika slag”, svarade han.
Men det var inte hela sanningen om vad som egentligen hade hänt i [orten].
Fixade otillåten utbildning åt Kevin Lius son
NN berättade alltså för Säkerhetspolisen att Kevin Liu hade förmedlat över studenter till [ortens] högskola och att de hade jobbat på bra. Men det stämde inte, enligt högskolans dåvarande rektor.
” – Utav detta samarbete kom det inte ut något resultat. Det kom inga studenter, om jag uttrycker det enkelt”, sa hon till GP.
Uppgifterna om att det inte hade blivit något av studentutbytet bekräftades även av flera andra källor till GP, inklusive projektledaren på högskolan. Detta var dock en sanning med modifikation. Två studenter kom faktiskt till [orten] – Kevin Lius egna söner. Det fanns ett missnöje på skolan om hur de gavs en gräddfil.
”Sönerna har redan fått alldeles för många fördelar utan att förvalta dem”, skrev en anställd på högskolan i ett internt e-mejl från 2011, som GP hade tagit del av.
I själva verket var den ena av sönerna över huvud taget inte behörig för att läsa på skolan när han antogs, enligt en källa till GP med insyn i hanteringen. Ansökningshandlingarna var sedan länge makulerade. Av e-mejl som GP hade tagit del av framgick dock att NN i stället begärde att en så kallad uppdragsutbildning skulle skapas med kort varsel särskilt för Kevin Lius son.
Ett särskilt kandidatprogram skapades på [högskolan], med en enda deltagare: Kevin Lius son.
” – Det här är totalt förbjudet, han kringgår alla typer av regelverk. För det första är han inte behörig, vilket ju är ett problem i sig, sen kan ju inte en [titel angiven] skapa ett program för en person”, sa GP:s källa.
Syftet med uppdragsutbildningar var kompetensutveckling för medarbetare. De kunde exempelvis ges till företag, organisationer och myndigheter. Att de skulle ges till arbetsgivare för deras anställda var strikt reglerat för högskolor som ägdes direkt av staten.
Men inte heller på högskolan i [orten], som ägdes av en stiftelse, men i hög grad finansierades av staten, fick de ges hur som helst. Enligt högskolans hemsida måste det finnas en arbetsgivare som betalade för dem. Den som stod som kontaktperson för uppdragsutbildningar på högskolan 2010 bekräftade att reglerna gällde även då.
Den nuvarande VD:n för [högskolan], betonade att det nu var strikt reglerat hur uppdragsutbildningar och antagning skulle skötas.
” – Det låter ju verkligen inte bra. Det är ingenting som skulle förekomma i dag, det kan jag säga säkert. Vi är oerhört måna om att inte göra några genvägar, dessutom är vi väldigt hårt granskade”, sa han.
Kevin Lius son, som vid den här tiden var 20 år, läste grundkurser i företagsekonomi. Sonen lyckades i slutändan bara ta 10,5 högskolepoäng. Den andre av Kevin Lius söner, som läste delvis samma kurser på ett vanligt program, lyckades inte ta några poäng alls.
Det fanns inga avtal för uppdragsutbildningen dokumenterade. I den ekonomiska redovisningen framgick det även att [högskolan] aldrig hade fått betalt för den.
” – Det låter väldigt märkligt. Det skulle inte jag koordinera och administrera, ett sådant förfarande, för det avviker starkt från de processer jag är ålagd att följa”, sa B [namn angivet] koordinator med ansvar för uppdragsutbildningar på högskolan.
NN förnekade affärskoppling för Säkerhetspolisen – drev flera bolag med Kevin Liu
Den 27 september 2010 fick Bolagsverket ett e-mejl från ett bolag som tillhandahöll lagerbolag. E-mejlet gällde [bolaget], företaget som skulle rekrytera de kinesiska studenterna till [orten]. Bolaget fick nu sitt namn.
Kevin Liu och hans son, som vid den här tiden studerade på högskolan, stod som firmatecknare för bolaget. I styrelsen satt även NN. Han var alltså själv verksam i bolaget som han förhandlade med om utbildningssamarbetet i [orten].
C [namn angivet] var jurist på högskolan i [orten] började arbeta för högskolan hösten 2010 som konsult. Han sa att han inte kände till att det skulle ha funnits en rollkonflikt där NN hade andra band till Kevin Liu än att han samarbetade med honom i rollen som [titel angiven] för högskolan.
Tidningen frågade honom: Fanns det ett problem från ett juridiskt perspektiv med att ingå avtal på det sättet, om han skulle ha gjort det?
” – Ja, det finns naturligtvis. Om du är [titel angiven] i ett bolag så kan du inte delta i några avtalsförhandlingar med ett annat bolag, tredje man alltså, som du själv har intressen i. Det följer direkt av aktiebolagslagen, det är ju inte tillåtet”, sa C.
När NN tillträdde som [titel angiven] förband han sig att inte ha några otillåtna sidouppdrag, förutom ett antal företagsuppdrag som löpte vidare när han påbörjade sin nya tjänst. Men hans band till Kevin Liu fortsatte att stärkas. Knappt två månader efter [bolaget] hade skapats, bildades ett nytt bolag i Hongkong, [bolaget x].
Detta bolag ägdes gemensamt av Kevin Liu och NN. Bolaget kom under åren som följde att byta namn mer än en gång och användas för nya, ifrågasatta, samarbeten med svenska högskolor. Men den dåvarande rektorn för högskolan i [orten] sa att hon inte mindes att hon någonsin fått information om att NN hade affärsintressen ihop med Kevin Liu.
” – Jag ställde frågan, vad har han för erfarenhet av studentrekrytering? För det var ju det som han skulle göra då. Och då dök namnet på det här bolaget upp, [bolaget x]. Så jag känner igen namnet på bolaget, men jag visste inte att NN hade intressen i detta bolag, det hade jag faktiskt ingen aning om”, sa D [namn angivet].
Det fanns inte heller dokumenterat att han hade anmält detta som en bisyssla. Sådana anmälningar skulle redovisas till styrelsen, där D var vice ordförande. Dåvarande styrelseordförande E [namn angivet] mindes inte att han hade mottagit någon anmälan och sa att det skulle ha funnits noterat i protokoll om han gjort det.
I förhöret med Säkerhetspolisen menade NN att hans kontakt med Kevin Liu hade varit begränsad till enstaka tillfällen.
” – Jag har aldrig gjort någon affär med Kevin, förutom då att studenterna kom till [orten]. Jag har ändå uppskattat hans superenergiska hållning och idéer i olika riktningar. Jag har träffat honom till och från när han varit i Sverige.”
Men GP:s granskning visade att han under hösten 2010 blev ledamot i ytterligare ett bolag i Hongkong som Kevin Liu hade startat under namnet Liu Yiyu. Bolaget hette [bolaget y]. Året därpå blev NN även delägare i bolaget. Han innehade båda rollerna ännu i dag. Kevin Liu lämnade bolaget så sent som i maj 2018.
I ytterligare ett bolag där Kevin Liu fortfarande var aktiv, [bolaget z], köpte NN in sig i under våren 2011.
Men innan dess hade han hastigt slutat som [titel angiven] för [handelshögskolan] i [orten].
Hemlig rapport: samarbetet var olagligt
Den [datum angivet], dagen efter att [bolaget] registrerades, träffades styrelsen för [handelshögskolan] på Vetenskapsrådet i Stockholm. På mötet delades en hemlig rapport ut. Rapporten diariefördes inte.
I rubriken för dokumentet, som var en riskanalys över samarbetsprojektet om de kinesiska studenterna, framgick det att inga uppgifter från rapporten skulle spridas vidare. En av riskerna som togs upp var att projektet kunde komma att skapa starka motreaktioner inom [orten]. Det kunde leda till negativ publicitet.
”Det här är ett spännande och banbrytande projekt. För tillfället inte inom ramarna för den svenska lagen. Det finns en risk att [tidningen x], GP:s anmärkning) kan vinkla det negativt”, stod det i rapporten.
[Tidningen x] hade tidigare skrivit om kritiken mot NN:s ledarskap, hans höga bonusar och det ekonomiskt svåra läget som högskolan befann sig i eftersom man gett sig in i andra internationella projekt som kostat miljonbelopp.
GP hade sökt NN om varför man gjorde bedömningen att projektet var olagligt och varför man inte ville att informationen skulle komma ut. Han skrev i ett e-mejl att det inte var han som diarieförde rapporter och att bedömningen, vad han mindes, inte byggde på en ”komplett legal analys”. Han svarade inte på frågan om hur han hade tänkt kring detta.
Den dåvarande projektledaren på högskolan, F [namn angivet] berättade dock att det handlade om att det inte var tillåtet för utländska studenter att få visum till Sverige för förberedande studier.
” – Det var en direkt koppling till att man i Sverige inte hade rätt att erbjuda preparandstudier som studenterna skulle kunna söka visum för”, sa han.
Studenterna skulle enligt planen läsa förberedande kurser under två års tid på [bolaget] i bland annat engelska språket och akademiskt skrivande. Genom de förberedande studierna skulle studenterna alltså kunna bli antagna för att läsa på [handelshögskolan]. Upplägget fanns med i avtalet som NN och Kevin Liu skrivit under, men var alltså olagligt.
På samma styrelsemöte fick NN förnyat förtroende som [titel angiven] för de kommande fyra åren. Men det var inte utan motstånd. De fackliga representanterna för både SACO och ST reserverade sig mot beslutet. Och NN:s förnyade uppdrag varade bara ett par månader. Officiellt slutade han på egen begäran, med hänvisning till familjeskäl.
Dagen efter att beslutet hade blivit känt, rapporterade dock [tidningen x] att NN undvikit att dela en kritisk revisionsrapport med resten av styrelsen på mötet där han fått förnyat förtroende. Detta fick han skarp kritik för av D.
” – Det var den formella frågan om hur rapporteringen av dessa fakta till styrelsen sköttes som jag var väldigt kritisk mot då. Men underliggande låg ju min uppfattning, som var precis samstämmig med uppfattningen om Kevin och det projektet, att det var begränsade resultat i flera projekt. Det var planer utan resultat och det tyckte jag inte var så bra”, sa D.
” – Jag tyckte att det fanns en bristande öppenhet mot styrelsen i det fallet som gjorde att jag tappade lite förtroende.”
Hon förtydligade dock att hon överlag uppfattade det som att den dåvarande [titel angiven] arbetade hårt med skolans bästa för ögonen.
Kritiken i revisionsrapporten rörde just att flera internationella projekt överskred budgeten och hur framtida tilltänkta intäkter från dem, som i själva verket aldrig skulle komma att realiseras, var en förutsättning för att bokföringen skulle gå ihop.
A, i dag lektor på [tekniska högskolan x], hade representerat SACO på mötet. Han tyckte fortfarande att NN misskötte sitt uppdrag.
” – Jag tycker att det är bedrövligt hur han har kommit lindrigt undan”, sa han.
Förnekade kännedom om Hongkong-bolag – skrev själv under bolagets dokument
När GP kontaktade NN ville han inte, trots upprepade förfrågningar, medverka i en intervju. Han upprepade tidigt det han hade sagt till Säkerhetspolisen.
”Mina bolag eller verksamheter har inga kopplingar till Kevin Liu”, skrev han i ett sms.
Samtidigt menade han att han hade följt sitt mandat i rollen som [titel angiven] på [handelshögskolan]:
”Den strategi som jag var ansvarig för att implementera under min tid som [titel angiven] på [handelshögskolan] var den strategi som jag rekryterades för att implementera av styrelsen och var framtagen av styrelsen innan jag rekryterades.”
Han sa att han inte var inblandad i [bolaget]. Trots att det var han själv som hade undertecknat bolagets samtliga årsredovisningar och att det i dem framgick att han var styrelseledamot i bolaget. När GP påpekade detta, skrev han:
”Enligt det samarbete som Kevin Liu etablerat med enheten för studentrekrytering i [orten] så skulle företrädare ifrån [handelshögskolan] sitta i styrelsen för [bolaget] för att få insyn, vilket jag och andra kollegor ifrån [handelshögskolan] gjorde.”
Men när alla andra företrädare för högskolan hade lämnat styrelsen, då ledningen kommit fram till att upplägget var olämpligt, hade NN fortsatt som ledamot under flera års tid. Han skulle flera år senare även köpa bolaget av Kevin Liu.
”Gällande Hongkong känner jag bara till en diskussion om ett nytt bolag som skulle engagera sig i teknologiinvesteringar för många år sedan men som aldrig blev något av”, skrev han.
Ändå hade han själv undertecknat dokumenten som skickats in till myndigheterna i Hongkong, både när bolaget bildades 2010 och när han själv senare utträdde som ledamot 2013.
Två andra bolag som NN hade ägt i Hongkong tillsammans med Kevin Liu, uppgav han att han inte kände till. Men i sitt CV hade han själv skrivit att han var styrelseordförande för ett av dem, i samband med att han rekryterades för en ny tjänst.
NN skrev även att han hade meddelat att han skulle avgå som [titel angiven] innan han trädde in Kevin Lius bolag.
Angående uppdragsutbildningen som han begärde för den kinesiske affärsmannens son, uppgav han att han inte mindes.
Ledningen skickade ut skarpt brev – Kevin Liu försvann
Den 13 juni 2011 skickade D och den nya tillförordnade [titel angiven] för [handelshögskolan] ett brev till Kevin Liu. Ledningen hade beslutat att stoppa samarbetet, men en hemsida marknadsförde fortfarande [bolaget] och [handelshögskolan] för kinesiska och internationella studenter.
Förutom fördelarna med den anrika högskolan i [orten] förklarades det på hemsidan hur [bolaget] hjälpte till med visum och studietillstånd för Sverige och hur studenter kunde läsa vidare på en rad andra europeiska universitet, redan efter första året på [bolaget]. Dessutom fanns det en personlig hälsning från D på hemsidan, undertecknad med en bild av hennes signatur. Rektorn uppgav i brevet att hon aldrig hade gett tillstånd till att den användes.
”De här hemsidorna är oacceptabla för oss och vi protesterar starkt mot publiceringen av dem”, skrev hon.
Det hade funnits flera omständigheter som gjort att högskolans företrädare dragit öronen åt sig. I samband med att NN slutat hade man börjat titta närmare på det tilltänkta samarbetet med Kevin Liu. Problemet med hemsidan, som högskolan såg det, var att högskolan var beroende av förtroende och sitt varumärke för att överhuvudtaget kunna rekrytera studenter utomlands.
” – Vem är han? Vem är hans uppdragsgivare och varför gör han detta? Jag blev fundersam redan 2010 på grundvalen att det inte gick att få reda på vad hans bolag var”, sa D till GP.
Hon menade att det hade funnits en naivitet hos det offentliga Sverige, som inte hade ställt de här kontrollfrågorna.
” – Det är väldigt många här nu som inte har synat korten.”
Ett par månader senare satte sig en person i bilen med ett anonymt brev och körde till Norrköping Personen hade vid den här tiden fått kännedom om att Kevin Liu hade flera andra identiteter som han reste med och att det även fanns andra mystiska omständigheter kring affärsmannen.
” – Jag kände att det här måste jag ta via en kontakt jag hade på Migrationsverket”, sa personen.
I Norrköping hade Migrationsverket en avdelning som tog beslut om viseringar och uppehållstillstånd. Det anonyma brevet var en försiktighetsåtgärd, för att personen absolut inte ville att det skulle bli känt vem som låg bakom tipset.
” – Herregud, jag vill inte att mitt namn ska ut i det sammanhanget, om det är större saker med Kina och allt så vill inte jag synas i något sådant.”
Kevin Liu kallade sig under den här tiden alltså Liu Yiyu. Spåren efter honom försvann gradvis efter detta. Men trots att den kinesiske affärsmannen redan nu spärrades från att få visum till Sverige, skulle han snart dyka upp igen inom akademin, under andra alias.
GP hade sökt Kevin Liu vid upprepade tillfällen på de telefonnummer han hade använt i både Hongkong och Fastlandskina, samt på flera olika e-postadresser. Han hade inte återkommit. GP hade även sökt hans son.
Faktaruta
I publiceringen fanns också följande faktaruta.
Granskningen i korthet:
- NN, som var [titel angiven] för [handelshögskolan] i [orten], inledde ett samarbete med den kinesiske affärsmannen Kevin Liu 2010.
- Samarbetet gick ut på att rekrytera studenter från Kina för förberedande studier i Sverige, som skulle leda till att de kunde läsa på högskolan. I en rapport som hemlighölls framkom att det planerade upplägget för samarbetet var olagligt. Anledningen var att utländska studenter inte kunde beviljas visum för förberedande studier.
- NN hade vittnat för Säkerhetspolisen om att han inte gjort några affärer med Kevin Liu förutom studentsamarbetet i [orten]. Han hade även uppgett till GP att hans bolag inte hade några kopplingar till den kinesiske affärsmannen. Trots det blev han delägare och ledamot i tre olika bolag kopplade till affärsmannen i Hongkong under 2010 och 2011. I ett av dem var de båda fortfarande ägare. I ett annat bolag var de båda ägare och ledamöter samtidigt så sent som 2018.
- NN var även själv styrelseledamot i det svenska bolag som Kevin Liu startade i [orten], som högskolan hade tecknat ett första avtal med och planerade att teckna ett nytt avtal med. Detta var enligt högskolans jurist inte förenligt med aktiebolagslagen.
- Under hösten 2010 begärde NN att en särskild uppdragsutbildning skulle skapas med en enda deltagare: Kevin Lius son. Uppdragsutbildningar skulle egentligen ges på beställning av arbetsgivare för deras personal, mot betalning. Högskolan fick inte betalt för utbildningen och enligt en källa med insyn var anledningen till lösningen att sonen inte var behörig för att antas på vanlig väg.
Kinas ambassadör nekar till kännedom om Kevin Liu – gick på middag ihop (Del 2)
Artikeln handlade bland annat om nya samarbeten mellan NN och Kevin Liu, som hade inletts efter tiden i [orten]. Artikeln handlade också om personer och händelser som inte rörde anmälaren.
Uppgifterna om nya samarbeten gällde att anmälaren hade inlett ett nytt sådant med Kevin Liu på [musikhögskolan] Projektet hade kostat skattebetalarna två miljoner kronor. Projektet gick ut på att etablera en kinesisk-europeisk musikskola, men ledde aldrig till någon sådan.
Därtill påstod tidningen att NN och Kevin Liu fortsatt drev affärer tillsammans, genom aktiviteter i olika bolag.
Tidningen uppgav vidare att det var under tiden för Kevin Lius uppdrag för [musikhögskolan] som han kom i kontakt med ambassadören. När Kevin Liu mejlade henne i februari 2017 var bland andra NN inkopierad i e-mejlet.
Därtill upprepades uppgifterna om att Kevin Liu kom till [orten] för att etablera ett storskaligt samarbete med högskolan i staden, som skulle locka hundratals kinesiska studenter till Sverige. I stället kom bara den kinesiske affärsmannens egna söner.
Tidningen hade avslöjat att skolan bedömde att samarbetet var olagligt och hur den dåvarande [titel angiven] NN, ordnade en gräddfil för en av Kevin Lius söner. Samtidigt startade han flera olika bolag tillsammans med den kinesiske affärsmannen. Men samarbetet blev en flopp.
Kevin Liu köpte svensk doktorandplats åt son till kinesisk statstjänsteman
(Del 3)
Artikeln handlade bland annat om att ett av NN:s och Kevin Lius bolag användes för att starta nya samarbeten med [tekniska högskolan y].
NN introducerade vidare [tekniska högskolan y:s] vice rektor för internationella relationer för Kevin Liu. På Kevin Lius begäran hjälpte vice rektorn till att köpa en doktorandplats på [tekniska högskolan y] åt sonen till en person kallades för ”Big Dragon”.
Ett bolag i Hongkong som NN och Liu hade startat 2010 användes för att etablera ett nytt samarbete på [musikhögskolan], där NN hade anställts efter [orten]. Högskolan trodde felaktigt att den samarbetade med en välrenommerad musikhögskola i Hongkong. Trots att NN förnekat kännedom om att bolaget levt vidare stod han som företrädare på dess hemsida.
Därtill upprepades uppgifterna om att Kevin Liu hade kommit till Sverige 2010 och tillsammans med NN startat ett samarbete som skolan bedömde vara olagligt.
Artikeln handlade i övrigt om personer och händelser som inte rörde anmälaren.
Publiceringar som prövas
Huset i Majorna blev ny bas för Kevin Lius bolag – [Titel angiven] förde över miljonbelopp
(Del 4)
Artikeln handlade bland annat om att NN hade blivit stämd av tidigare kollegor för att han enligt dem hade fört över två miljoner kronor till ett bolag genom ett omtvistat lån.
I artikeln återupprepades uppgifterna om att de första spåren efter Kevin Liu fanns i [orten]. Dit kom han 2010 för att etablera ett storskaligt samarbete med en högskola, som skulle locka hundratals kinesiska studenter till Sverige. I stället kom bara den kinesiske affärsmannens egna söner. NN var [titel angiven] för högskolan och han fixade en otillåten gräddfil in på skolan åt en av sönerna. Samtidigt startade han flera olika bolag i Hongkong och Sverige med den kinesiske affärsmannen, bland annat [bolaget].
Detta bolag bytte namn till [företagsnamn angivet]. Det var till detta bolag som NN hade överfört de omtvistade två miljoner kronorna.
Artikeln handlade vidare om andra kopplingar mellan bolaget, Kevin Liu och mötena på hotell Sheraton. Tidningen uppgav att den fängslade bokförläggarens dotter hade kommit till hotell Sheraton i Stockholm den 24 januari 2019. Hon hade fått information från Sveriges ambassadör i Peking om att man skulle följa ”ett nytt spår” för att försöka få bokförläggaren frigiven.
Det nya spåret gick ut på att Kevin Liu skulle använda sitt inflytande inom det kinesiska kommunistpartiet för att säkra en överenskommelse om bokförläggarens framtid. Samtidigt hade Liu och hans samarbetspartners, en lankesisk medborgare och NN, uppmärksammat dotterns forskning. De ville erbjuda henne ett jobb.
Ett av kraven för bokförläggarens frigivning var dotterns tystnad i media. Ett annat var att hon skulle ta anställning hos NN och arbeta för honom i Kina. Tillsammans skulle kraven ha återfunnits på en tiopunktslista med krav på eftergifter från Sverige.
Artikeln handlade vidare om andra uppgifter och personer kopplade till [bolaget]. Bland annat blev den lankesiske medborgaren ansvarig för bolaget. Han hade för Säkerhetspolisen uppgett att det var NN som hade satt honom i kontakt med Kevin Liu och att de båda hade velat att han skulle bli VD för företaget.
Bilder
I den digitala publiceringen hade tidningen illustrerat sin granskning genom ett bildspel under rubriken Kevin Lius väg genom Sverige.
I bildspelet fanns ett flertal fotografier på platser och personer, post-its, dokument och papperslappar, mot en svart bakgrund. Det fanns bland annat ett fotografi av NN. De olika objekten sammankopplades sedan med pilar och trådar, för att tydliggöra sambanden mellan olika personer och händelser.
Bildspelet var uppmärkt med siffror, som läsaren kunde klicka på för att få ytterligare uppgifter. På detta sätt sammanfattade tidningen bland annat följande uppgifter om NN:
- NN, [X år]
Bosatt och verksam i [området] och hade haft en lång rad uppdrag för olika högskolor och företag, både i Sverige och utomlands. Han blev enligt GP:s granskning spindeln i nätet för många av Kevin Lius kontakter med det offentliga Sverige. Deras första dokumenterade kontakter som GP hade kunnat se var från när NN var [titel och högskola angivna].
- [Handelshögskolan]
De första spåren av Kevin Liu i Sverige finns i [orten] 2010, där han inledde ett samarbete med NN om att rekrytera studenter. GP:s granskning visade att samarbetet bedömdes vara olagligt och att [titel angiven] ordnade en otillåten gräddfil för Kevin Lius son för att han skulle kunna studera på skolan.
- Kevin Lius son, 29 år
Sonen läste som [ålder angiven] grundkurser i företagsekonomi på [ort och högskola angivna] genom en skräddarsydd uppdragsutbildning där han var den enda deltagaren. Det var NN som begärt att utbildningen skulle skapas.
- [Bolaget]
Bolaget som Kevin Liu skapade i Sverige för studentsamarbetet i [orten] i september 2010. NN hade varit styrelseledamot från start och varit det sedan dess.
I den digitala publiceringen fanns vidare ett videoklipp, där reportern ville ställa frågor till NN som sa att frågorna fick ställas via e-mejl.
Det fanns även ett fotografi av NN i tingsrätten. Fotografiet fanns också med i den tryckta utgåvan.
Kevin Liu bluffade om universitetssamarbete – stor mängd patent skrevs på sönerna
(Del 5)
Artikeln handlade i huvudsak om andra personer än om anmälaren. Vid två tillfällen hänvisade dock tidningen till tidigare publicerade uppgifter om NN.
Bland annat upprepades att Kevin Lius son hade fått en otillåten gräddfil in på [handelshögskolan] i [orten] av NN. Därtill nämndes också att NN hade överfört två miljoner kronor till ett bolag som ett omtvistat lån.
I webbpubliceringen fanns också bildspelet från den föregående publiceringen med. I artikeln fanns även anmälaren med på bild.
Den kinesiske affärsmannen: granskningen i korthet
(Del 6)
I artikeln sammanfattades de uppgifter som GP hade publicerat i artikelserien.
Ingress
GP hade i en serie reportage berättat den märkliga historien om hur en kinesisk affärsman, som ingen riktigt visste vem han var, hade lyckats ta sig in i de mest oväntade sammanhang. Och om hur det hade möjliggjorts av personer i Sverige som antingen inte berättat sanningen, eller tittat åt andra hållet.
Artikeltext
Kevin Liu anklagades för att i hemlighet ha gått den kinesiska statens ärenden. Han hade gått under flera olika identiteter och tagit sig in i Sverige trots att han varit spärrad från att få visum. Hans resa genom landet fick ett abrupt slut förra året när den före detta svenska ambassadören i Kina åtalades för brott mot rikets säkerhet efter möten med honom om en fängslad svensk bokförläggare.
GP hade granskat historien bakom mötena genom att kartlägga Kevin Lius bolagsnätverk, gå igenom tusentals sidor av e-mejlkonversationer och andra handlingar samt prata med personer som på olika sätt kommit i kontakt med honom.
Bland annat hade tidningen avslöjat affärsmannens dolda band till den kinesiska regimen, hur hans affärspartner ljugit för Säkerhetspolisen, hur han själv bluffat om universitetssamarbeten och fixat fördelar både åt sina egna söner och sonen till en kinesisk makthavare.
Därefter upprepades uppgifterna som hade publicerats i faktarutan i den första delen av granskningen, [Titel angiven] olagliga samarbete med kinesiske affärsmannen. Tidningen länkade även till artikeln. Också det tidigare nämnda bildspelet fanns med.
I övrigt sammanfattades uppgifterna i Del 2-5.
Anmälan
Artikelserien anmäldes av NN.
GP utmålade honom som brottsling och publicerade uppgifter om honom som var ägnade att utsätta honom för andras missaktning. Artiklarna hade haft en stor negativ inverkan på både honom och hans familj.
Redan genom rubriken [Titel angiven] olagliga samarbete med kinesiske affärsmannen påstod tidningen att han skulle ha ägnat sig åt något olagligt och alltså vara en brottsling.
Artikeln illustrerades med en bild där hans utrivna fotografi var uppsatt på en tavla med lappar och snören. Det var uppenbart att bilden skulle föra tankarna till en förundersökningstavla på TV-deckar-manér. I stort sett hela tavlan var skuggad, utom just fotografiet på honom.
Av artikeln framgick sedan att det olagliga samarbetet skulle ha bestått i en plan för hur kinesiska studenter skulle kunna lockas till högskolan. Det som förhindrade denna plan var att kinesiska studenter inte kunde få visum för förberedande studier. Detta hade han inte känt till när planen utarbetades och avsiktsförklaringen med den tilltänkte samarbetspartnern skrevs.
Innan planen skulle förverkligas, skulle förutsättningarna utredas och ett beslut fattas i styrelsen. Vid den interna utredningen kom man fram till att visumreglerna förhindrade planerna och samarbetet kom aldrig att påbörjas. Något olagligt samarbete hade således aldrig kommit till stånd och han hade inte brutit mot några lagar.
Tidningen påstod vidare att han hade arrangerat en uppdragsutbildning åt en person och att detta var totalt förbjudet något som förstorades genom ett citat. Tidningen gjorde alltså återigen gällande att han skulle ha handlat brottsligt eller i vart fall klandervärt.
För det första var det inte han som hade tagit initiativet och arrangerat detta. Kontakten med den tilltänkte samarbetspartnern, för vars son en uppdragsutbildning tillhandahölls, var redan etablerad när han introducerades genom rekryteringsenheten. Dessutom gällde regelverket för detta, förordningen (2002:760) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor, endast för universitet och högskolor som hade staten som huvudman. Eftersom högskolan i [orten] ägdes av en stiftelse omfattades skolan inte av regleringen. Inget brott hade begåtts.
En tredje antydan om att han skulle ha brutit mot lagen gjordes genom att citera en jurist som sa att det inte var tillåtet att som [titel angiven] delta i avtalsförhandlingar med en tredje part som man hade intressen i.
Artikelförfattaren utelämnade här den viktiga informationen att han inte hade något intresse i det bolag som skulle vara motpart till högskolan. Han hade inget ägande i motpartsbolaget. Han satt i bolagets styrelse endast för att högskolan skulle få möjlighet till insyn i ett bolag som man hade för avsikt att samarbeta med.
I ytterligare tre artiklar, den 15, 16 och 19 mars 2020, gjorde tidningen hänvisningar till honom och att han skulle ha varit inblandad i ett olagligt samarbete. Detta var direkt felaktigt.
Artiklarna hade fått mycket stor spridning där han bodde och var verksam. Han och hans familj hade drabbats mycket hårt privat, liksom hans affärsverksamhet.
Genom att publicera ovan nämnda uppgifter, hade GP grovt brutit mot god publicistisk sed.
Eftersom publiceringarna hade skett i en artikelserie, skulle de ses som en helhet. Den sista artikeln om honom publicerades den 19 mars 2020. Därför borde hela artikelserien kunna prövas av Medieombudsmannen.
Mediets svar
Tidningen svarade genom chefredaktören Christofer Ahlqvist.
I en serie reportage och artiklar granskade GP den kinesiske affärsmannen Kevin Lius förehavanden och affärer i Sverige. Som en del av granskningen förekom även anmälaren, i och med att han hade samarbetat med Kevin Liu.
Övergripande kommentarer
Det olagliga samarbetet
Tidningen påstod inte att anmälaren var en brottsling, utan endast att själva samarbetet var olagligt. Detta var en viktig skillnad. NN menade också att samarbetet aldrig påbörjades. Fakta visade dock att det visst hade inletts. Bland annat undertecknade han avtal och avsiktsförklaringar rörande samarbetet.
Uppdragsutbildningen
Anmälaren menade att tidningen utmålade honom som en brottsling genom uppgiften att den typen av uppdragsutbildning var förbjuden. Han menade också att han inte hade arrangerat den. Inte heller här påstod tidningen att NN var en brottsling. Tidningen hade flera källor på att upplägget var förbjudet enligt högskolans regler. Tidningen hade också källor som visade att han visst hade arrangerat upplägget.
Intressekonflikt vid avtalsförhandling
I artikeln uppgav en jurist att det inte var tillåtet för en [titel angiven] att förhandla med en part som hon eller han hade intressen i.
Anmälaren menade att tidningen antydde att han hade brutit mot lagen. Han menade vidare att tidningen hade utelämnat relevant information och att han inte hade något ägande i bolaget. Tidningen hade inte på något sätt försökt påskina att han hade något ägande i bolaget och det behövdes inte heller för att en intressekonflikt skulle kunna ha uppstått.
Angående att tidningen skulle ha antytt att NN hade brutit mot lagen, hade tidningen bara redogjort för fakta och låtit en expert uttala sig.
Anmälarens övriga kritik
Anmälaren anförde att det fanns flera felaktigheter i tidningens publiceringar. Han hade inte specificerat vad han syftade på eller visat på några sådana felaktigheter. Han hade inte heller bett om någon rättelse av några upplevda felaktigheter.’
NN menade att bildsättningen i reportaget ledde tankarna till en förundersökningstavla i en deckare. Syftet med bildsättningen var att visa på hur tidningen hade gjort sin research för att kartlägga Kevin Lius väg genom Sverige. Den hade även använts i grafik för att illustrera för läsarna hur det komplicerade händelseförloppet hängde ihop. NN hade varit en återkommande person under åren som granskningen rörde.
Anmälarens roll
NN hade haft en lång rad ledande befattningar vid högskolor och företag. Förutom [titel angiven] för [handelshögskolan] i [orten], hade han bland annat varit ordförande för [ett investmentbolag] fram till 2018. Vid tiden för granskningen var han bland annat ordförande för investeringsbolaget [namn angivet], där han hade samarbetat med Sveriges tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt. För närvarande hade han uppdrag i 32 olika företag bara i Sverige. Han var även inblandad i stora investeringar av stort allmänintresse i Sverige.
Han hade tidigare medverkat i media vid ett stort antal tillfällen, även innan det aktuella fallet med Sveriges tidigare ambassadör i Kina. En slagning i mediearkivet Retriever på hans namn för träffar fram till 1 januari 2019 gav 343 träffar.
Anmälaren var en offentlig person som bedrev verksamhet av allmänintresse. Hans samarbete med Kevin Liu var av synnerligen stort allmänintresse eftersom det utgjorde bakgrunden till ett unikt och mycket uppmärksammat rättsfall med bäring på Sveriges relation till Kina. Fallet rörde brott mot rikets säkerhet där både NN och Kevin Liu, som var huvudpersonen i GP:s granskning, tillhörde de inblandade.
Namn- och bildpubliceringarna var därför motiverade.
Närmare bemötande av anmälan
Det olagliga samarbetet
Tidningen hade endast skrivit att samarbetet i sig var olagligt. Skolan hade gjort bedömningen att upplägget inte rymdes inom lagens ramar. Trots det hade styrelsen under ett möte där NN medverkade ändå valt att gå vidare med projektet. Det var detta som låg till grund för rubriken [Titel angiven] olagliga samarbete med kinesiske affärsmannen.
Tidningen hade pratat med flera källor som arbetade på högskolan under den aktuella tiden. De uppgav att NN hade varit drivande i samarbetet med Kevin Liu. Tidningen hade också tagit del av en stor mängd allmänna handlingar från den här tiden.
Det var NN som undertecknade avtal och avsiktsförklaringar rörande samarbetet. I en riskanalys som togs upp i högskolans styrelse den 28 september 2010 framgick att samarbetet inte rymdes inom lagens ramar. I den specifika punkten där detta nämndes stod NN som ansvarig tillsammans med projektledaren för samarbetet.
Till skillnad från vad NN påstod, var det inte så att man på grund av detta inte förverkligade planerna. Tvärtom uttryckte styrelsen vid detta styrelsemöte sitt stöd för projektet. Detta trots att man hade bedömt att upplägget var olagligt, vilket finns dokumenterat i styrelseprotokollet. Samarbetet avbröts senare, men först efter att det blivit känt att NN skulle lämna sin roll som [titel angiven] (detta fanns också dokumenterat i styrelseprotokoll).
Officiellt slutade NN på egen begäran av familjeskäl. Bakgrunden var dock att han hade undvikit att dela en kritisk revisionsrapport med resten av styrelsen, vilket han fick skarp kritik för av dåvarande rektorn för högskolan D.
Hon berättade i en intervju att hon tappade förtroende för honom. Hon uppgav att anledningen till att samarbetet med Kevin Liu avslutades var att skolans företrädare blivit misstänksamma mot projektet och Kevin Liu i samband med att NN lämnade sin roll som [titel angiven]. Bland annat visade det sig enligt henne att samarbetspartnern inte hade någon som helst erfarenhet av att framgångsrikt driva den sortens verksamhet som samarbetet åsyftade.
NN hade vid upprepade tillfällen och i god tid före publicering (mer än två veckor) erbjudits en intervju för att kunna svara på kritiken. Tidningen hade sökt honom per telefon, sms och e-mejl samt träffat honom på tingsrätten. Vid samtliga tillfällen hade han avböjt att medverka i en intervju. Han hade endast valt att kortfattat svara på den aktuella kritiken per e-mejl och sms.
Så här löd hans fullständiga svar:
”Samarbetet med Kevin Liu startades med enheten för studentrekrytering inte med mig som [titel angiven]. Jag har ingen minnesbild av att begära att någon särskild uppdragsutbildning skulle skapas i detta eller något annat sammanhang, det var inte heller mitt ansvarsområde som [titel angiven]. Jag har inte heller någon minnesbild av någon rapport som du nämner, du borde väl kunna hitta någon ansvarig för rapporten som du kan följa upp detta med. Den strategi som jag var ansvarig för att implementera under min tid som [titel angiven] på [högskolan]var den strategi som jag rekryterades för att implementera av styrelsen och var framtagen av styrelsen innan jag rekryterades.”
När tidningen frågade hur han själv tänkte kring att skolan ansett att upplägget inte rymdes inom lagens ramar och varför rapporten inte diariefördes, kommenterade han enligt följande:
”Vad jag förstår ifrån den 10 år gamla interna arbetsrapport du skickat över och vad jag minns var den mening du beskriver inte baserat på en komplett legal analys och bedömning utan snarare en uppmaning att undersöka vidare ifrån rapportförfattaren. Du kan ju säkert få ytterligare information ifrån rapportförfattaren om bakgrund och fortsatt arbete runt denna punkt. Jag var inte den som diarieförde rapporter.”
NN hade inte velat svara på hur han såg på att avtalet bedömdes vara olagligt. Hans svar fanns återgivet i direkt anslutning till kritiken i det aktuella reportaget. Han fick se sina citat i förväg innan publicering. Han fick ett referat över hur tidningen avsåg att i övrigt återge hans svar. Han hade inga synpunkter och begärde inte någon rättelse. Han hade inte heller förnekat att samarbetet bedömdes vara olagligt.
Tidningen hade även sökt projektledaren för samarbetet. Han förklarade då vad det var som var låg till grund för bedömningen från högskolans sida att samarbetet inte rymdes inom lagens ramar. Hans förklaring var återgiven i reportaget.
I de tre artiklar som nu prövades nämndes endast att samarbetet bedömdes vara olagligt i sammanfattningen. I direkt anslutning till detta finns en länk till artikeln där NN:s ståndpunkt redovisades.
Uppdragsutbildningen
Tidningen hade aldrig påstått att uppdragsutbildningen och villkoren för den var olagliga. Däremot framgick det tydligt i ursprungsreportaget att agerandet var i strid med högskolans eget regelverk. Tidningen påstod att han hade begärt att uppdragsutbildningen skulle skapas och att han fixat en otillåten gräddfil åt sonen.
Båda dessa uppgifter var belagda med såväl skriftlig dokumentation som muntliga intervjuer. I ett e-mejl som tidningen tog del av framgick att NN personligen hade begärt att Kevin Lius son skulle antas med kort varsel till en särskild uppdragsutbildning. Tidningen tog även del av underlaget för uppdragsutbildningen. Underlaget visade att den enda person som varit inskriven på programmet var Kevin Lius son och att högskolan aldrig hade fått några intäkter för utbildningen.
När det gällde regelverket hade tidningen, precis som angavs i reportaget, tagit del av uppgifter på högskolans hemsida. Den angav att det måste finnas en arbetsgivare som betalade för uppdragsutbildningar. Den som hade varit kontaktperson för uppdragsutbildningar under 2010 hade i en intervju bekräftat att dessa regler gällde även då.
Högskolans nuvarande VD och koordinator med ansvar för uppdragsutbildningar var båda intervjuade och namngivna i texten. Även de vände sig mot det aktuella upplägget.
Anmälaren fick en fråga om detta skriftligen. Han fick veta att tidningen hade dokumentation på att han begärt att uppdragsutbildningen skulle anordnas specifikt för Kevin Lius son. Han svarade endast att han inte mindes. Detta återgavs i ursprungspubliceringen. Han fick även information innan publicering om hur tidningen skulle citera honom och hade inga invändningar mot detta.
NN:s ståndpunkt fanns inte återgiven varje gång som tidningen refererade bakåt till den ursprungliga publiceringen. Detta eftersom han inte hade förnekat uppgifterna utan uppgett att han inte mindes. I nätpubliceringarna hade tidningen länkat till det första reportaget där hans svar fanns återgivet.
Intressekonflikt vid avtalsförhandlingar
Tidningen påstod aldrig att NN hade något ägande i [bolaget], innan han senare köpte det. Det var inte heller en förutsättning för en potentiell intressekonflikt. Hans invändning om att han satt i styrelsen i bolaget för att högskolan skulle få insyn var tydligt redovisad i reportaget. Det fanns alltså inte fog för påståendet att detta hade utelämnats.
Som framgick av reportaget trädde NN även in som ledamot och ägare i bolag i Hongkong tillsammans med Kevin Liu vid den här tiden. Formuleringen om detta i publiceringen som nu prövades var endast publicerad digitalt i en sammanfattning. I direkt anslutning till denna fanns en länk till reportaget där frågan utvecklades.
Av dokumentation från Bolagsverket framgick tydligt att NN registrerades som styrelseledamot i [bolaget] när bolaget skapades från ett lagerbolag, samt att han hade undertecknat samtliga av bolagets årsredovisningar 2010-2015.
Gällande bolagen i Hongkong fanns detta dokumenterat i utdrag från Hongkongs bolagsregister.
NN fick vid upprepade tillfällen i god tid innan publicering tillfälle att svara på kritiken i en intervju. Han svarade i stället via e-mejl (enligt ovan). Han fick även citatet om detta skickat till sig i förväg och invände inte mot det.
Anmälarens kommentar
GP försvarade sig med att tidningen inte hade påstått att han var en brottsling, bara att han hade ägnat sig åt olagligheter. Tidningen menade att det skulle vara en viktig skillnad.
Han som hade fått genomleva hur detta drabbat honom, hans familj, vänner, yrkesnätverk och yrkesverksamhet visste med säkerhet hur det GP som hade skrivit hade uppfattats av läsarna. Läsarna gjorde inte den åtskillnaden. Han och hans omgivning hade fått frågor och kommentarer om det som skrivits och det var inte några trevliga kontakter. Hans barn hade fått en hel del påhopp både i skolan och i andra sociala sammanhang. Även hans mamma hade fått kritiska frågor av grannar.
Tidigare affärskontakter hade med hänvisning till GP:s uppgifter avslutat sitt samarbete med honom. Han och hans bolag hade fått kritiska frågor och kommentarer i diskussioner med nya kunder, investerare och affärspartners.
Publiceringarna skulle ses i ett sammanhang och bedömningen utgå från vilken bild som GP hade målat av honom genom text, kontext och bilder.
Det olagliga samarbetet
I artiklarna hänvisas gång på gång till det olagliga samarbetet. Något olagligt hade dock överhuvudtaget inte hänt! Den planerade rekryteringen av studenter som GP hänvisade till hade aldrig ägt rum.
GP:s påstående om att styrelsen hade gjort bedömningen att upplägget var olagligt var en ren lögn. Ärendet behandlades under punkten 9e vid ett styrelsemöte den 28 september 2010. I protokollet stod bara att en rapport hade delats ut och att ytterligare information lämnats. Oavsett vilken uppfattning rapportens författare hade i frågan, delades den uppenbarligen inte av styrelsen. Det fanns således inte dokumenterat i protokollet att styrelsen konstaterat att upplägget var olagligt. Tvärtom uttalade man sitt stöd.
I punkten 6 i styrelseprotokollet från den 7 december 2010 stod det inte att projektet lades ner, utan att man skulle låta det utredas av en expert och att universitetets jurist skulle konsulteras. Avsikten var således alltid att utformningen av projektet skulle genomföras på ett lagligt sätt. Något olagligt samarbete förekom inte heller.
De styrelseprotokoll som GP hänvisade till gav alltså inte stöd för det som hade publicerats eller det som tidningen nu anförde.
Uppdragsutbildningen
GP kunde inte gömma sig bakom påståendet att det var tidningens källa som hade stått för uttalandet. Det var GP som hade publicerat uppgiften. Uttalandet om att det var totalt förbjudet och att han hade kringgått alla typer av regelverk hade av läsarna uppfattats bokstavligt. Läsarna uppfattade det som att någon lag eller i vart fall förordning hade kringgåtts. Så var inte fallet eftersom regelverket inte gällde. GP:s uppgift var alltså inte sann.
Intressekonflikt vid avtalsförhandlingar
Han hade inget intresse i bolaget utan satt i styrelsen, tillsammans med andra ledamöter för högskolan, för att bevaka just [handelshögskolans] intressen. Om det skulle ha förelegat jäv, skulle detta i så fall ha neutraliserats av det uppdrag han hade fått av styrelsen att sköta detta.
Styrelsen var medveten om vad han hade gjort. Som framgick av styrelseprotokollet från den 28 september 2010, stöttade styrelsen fortfarande projektet och det sätt som det genomfördes på. Det visade att han fått styrelsens uppdrag att sköta dessa förhandlingar trots att han satt i bolagets styrelse. Då var det inte fråga om jäv. Det var inte heller något olagligt, vilket GP påstod.
Ytterligare skriftväxling
GP
Tidningen höll fast vid vad den tidigare hade anfört.
Tidningen hade full förståelse för att uppgifterna hade väckt frågor från NN:s omgivning och att publiceringarna hade fått konsekvenser för honom personligen. En granskning var krävande för den som granskades.
GP:s journalistik byggde på att sakligt redogöra för korrekta fakta och händelseförlopp och låta olika sidor komma till tals för att belysa det som granskades. GP kunde dock inte ta ansvar för hur den granskade valde att tolka det som publicerades.
Faktum kvarstod: skolan bedömde att samarbetet som olagligt, uppdragsutbildningen var i strid med högskolan i [ortens] eget regelverk och skolans jurist bedömde upplägget i avtalsförhandlingarna oförenligt med lagen. Därför fanns det en solid grund för GP:s formuleringar och rubriker.
Det olagliga samarbetet
Det stod svart på vitt i rapporten som delades ut på styrelsemötet den 28 september 2010 att projektet inte rymdes inom lagens ramar. Ingenstans hade det noterats något som motsade detta. Det fanns dokumenterat att styrelsen mottagit informationen och utryckt sitt stöd för projektet.
Vid styrelsemötet i december 2010 var det redan bestämt att NN skulle sluta som [titel angiven]. Detta meddelades styrelsen den 10 november 2010. Rektorn hade varit kritisk mot att han undvikit att dela en kritisk revisionsrapport med resten av styrelsen på mötet i september 2010.
Det var således efter detta som man beslutade att projektet skulle utredas, vilket så småningom slutade med att det lades ned. Det senare skedde alltså efter att NN hade lämnat sin roll som [titel angiven].
Till saken hörde även att den ursprungliga avsiktsförklaringen som NN skrev under med Kevin Liu i maj 2010 stipulerade att ett samarbete som löpte över 15 år skulle regleras i kontrakt redan den sommaren, men styrelsen begärde att det först skulle tecknas ett avtal för en kortare prövoperiod.
Uppdragsutbildningen
Tidningen redogjorde tydligt i artikeln för vilket regelverk som gällde, nämligen högskolans eget regelverk.
Intressekonflikt vid avtalsförhandling
Det var skolans jurist som uttalade sig om att ett sådant upplägg inte skulle vara tillåtet enligt aktiebolagslagen. Detta var med för att belysa att projektet inte hade genomförts på ett genomtänkt vis.
Ingivna handlingar
GP har gett in flera handlingar till Medieombudsmannen, bland annat årsredovisningar för [bolaget], e-mejlkorrespondens mellan NN och tidningen, avtalshandlingar mellan högskolan och [bolaget], handlingar från bolagsverket avseende [bolaget], och handlingar från högskolans styrelsemöten. Medieombudsmannen har tagit del av handlingarna inför beslutet och återkommer till innehållet i dem i den mån det varit relevant för bedömningen av ärendet.
Medieombudsmannens bedömning
Utgångspunkter för bedömningen
Medieetiskt klander förutsätter att en enskild person har lidit en oförsvarlig publicitetsskada. För detta krävs dels ett utpekande, dels att kränkande uppgifter om den enskilde har publicerats eller att denne i övrigt framstår som klandervärd på ett sätt som inte har varit försvarligt.
Tremånadersregeln
För att Medieombudsmannen ska kunna pröva en publicering krävs som huvudregel att anmälan inkommer inom tre månader från publiceringstillfället. Undantag kan göras om det finns särskilda skäl, till exempel om anmälaren på grund av allvarlig sjukdom varit förhindrad att anmäla inom fristen.
I detta fall har publiceringarna skett den 13-15 och den 18-20 mars 2020. NN anmälde publiceringarna den 17 juni 2020.
NN har anfört att eftersom uppgifterna om honom har publicerats löpande inom ramen för en artikelserie, ska samtliga publiceringar kunna prövas även om det gått längre tid än tre månader mellan den första publiceringen och anmälan. Detta utgör dock inte skäl för att göra undantag från tidsfristen. De artiklar som Medieombudsmannen prövar är därför publiceringarna den 18-20 mars 2020, det vill säga:
- Huset i Majorna blev ny bas för Kevin Lius bolag – [Titel angiven] förde över miljonbelopp (Del 4)
- Kevin Liu bluffade om universitetssamarbete – stor mängd patent skrevs på sönerna (Del 5)
- Den kinesiske affärsmannen: granskningen i korthet (Del 6)
Kränkande uppgifter
De uppgifter som anmälaren har ansett vara oförsvarligt kränkande mot honom, rör uppgifterna om hans agerande i [orten]. Han har anfört att tidningen genom dessa uppgifter utmålat honom som brottsling eller i vart fall klandervärd i tre olika avseenden (se vidare om detta nedan).
Dessa uppgifter publicerades ursprungligen i Del 1 av artikelserien, som alltså på grund av tremånadersregeln inte omfattas av Medieombudsmannens prövning. Däremot sammanfattas dessa uppgifter i Del 6 av granskningen. Vissa av dem omnämns också i Del 4 och 5.
Även andra uppgifter om anmälaren förekommer i GP:s rapportering, särskilt i Del 4 men även i Del 5 av artikelserien. Uppgifterna rör emellertid händelser som skett efter tiden i [orten]. Även om NN anmält dessa publiceringar, har han inte särskilt anmärkt mot några uppgifter i dem.
Medieombudsmannen prövar därför om de uppgifter som publicerats om anmälarens agerande i [orten] har inneburit en oförsvarlig publicitetsskada för honom.
Övergripande frågor
Det finns ett allmänintresse av att rapportera om Sveriges relationer till andra nationer och landets representanters agerande i förhållande till andra stater. Det huvudsakliga syftet med tidningens publiceringar har varit att kartlägga Kevin Lius agerande i förhållande till Sverige. En sådan granskning har ett uppenbart allmänintresse med hänsyn till Kevin Lius inblandning i det händelseförlopp som låg bakom åtalet mot landets tidigare ambassadör i Kina.
Inom ramen för granskningen har Kevin Lius aktiviteter och kontakter i Sverige under de år han varit aktiv i landet också kartlagts. På grund av Kevin Lius roll och agerande är även detta av stort intresse för allmänheten.
Som regel minskar allmänintresset med tiden. De händelser som NN har vänt sig mot i tidningens rapportering ligger cirka tio år tillbaka. Intresset för Kevin Lius aktiviteter i Sverige briserade emellertid i samband med händelserna på hotell Sheraton och det efterföljande åtalet i december 2019 mot Sveriges tidigare ambassadör i Kina. Detta gör att det finns ett allmänintresse av att rapportera om händelser kring Kevin Liu, även om viss tid har förflutit.
Medieombudsmannen har därför inget att invända mot att tidningen rapporterat om ämnet.
NN var, vid tiden som uppgifterna rör, [titel angiven] för en högskola. Han har efter det haft andra högt uppsatta positioner på bland annat [musikhögskolan] och i näringslivet. Han har därför haft en roll som medför att han får tåla en långtgående granskning av sin yrkesutövning.
Medieombudsmannen har därför inget att invända mot att anmälaren har namngivits i publiceringarna.
Uppgifterna och tidningens belägg
Att allmänintresset är stort och att en enskild person får tåla att namnges, utesluter dock inte att den enskilde kan ha lidit en oförsvarlig publicitetsskada.
Medieombudsmannen bedömer inte om de publicerade uppgifterna är sanna eller falska. Däremot krävs att tidningen haft tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna.
Det olagliga samarbetet
I de delar av artikelserien som prövas av MO, har anmälaren vänt sig mot följande uppgifter:
- Att han när han var [titel angiven] för [handelshögskolan] i [orten], inledde ett samarbete med den kinesiske affärsmannen Kevin Liu 2010 (Del 6).
- Att upplägget för det planerade samarbetet, som gått ut på att rekrytera studenter från Kina för förberedande studier i Sverige, var olagligt eftersom utländska studenter inte kunde beviljas visum för sådana studier (Del 6).
- Att samarbetet bedömdes vara olagligt (bildspelet i de digitala versionerna av Del 4-6).
Anmälaren har anfört att han inte kände till problemen med visumreglerna när planen utarbetades och avsiktsförklaringen med den tilltänkte samarbetspartnern skrevs. Vid den interna utredningen kom man fram till att visumreglerna förhindrade planerna. Samarbetet påbörjades aldrig. Något olagligt samarbete kom således aldrig till stånd och han bröt inte mot några lagar.
Det är den publicerade uppgiften som Medieombudsmannen bedömer. Tidningen har inte påstått att NN gjort något brottsligt. Däremot har han utpekats som klandervärd genom uppgifterna att han inlett ett olagligt samarbete. Det är förståeligt att anmälaren har reagerat, särskilt med beaktande av det utrymme som uppgifterna fick i Del 1.
Som grund för uppgifterna har tidningen presenterat följande belägg.
Tidningen har gett in ett avtal mellan högskolan i [orten] och [bolaget]. Avtalet undertecknades den 17 juni 2010 av NN, för högskolans räkning, och av Kevin Liu, för [bolagets]. Avtalet innehöll en överenskommelse mellan parterna om att högskolan skulle ta emot studenter. Tidningen har också gett in ett Letter Of Intent mellan parterna.
Tidningen har även uppgett att flera källor sagt att anmälaren var drivande i samarbetet med Kevin Liu. Genom dessa källor har tidningen haft belägg för att samarbetet i vart fall planerades och inleddes i viss mån, även om avtalet senare inte kom att fullföljas.
Tidningen har vidare gett in en rapport från högskolans styrelsemöte, daterad den 28 september 2010. Rapporten innehöll en riskanalys av samarbetet. Tidningen har pekat på följande innehåll i rapporten:
”Risk of negative media – medium. This is an exciting and ground breaking project. Currently not within the boundaries of Swedish law. There is a risk that [ortens tidning] or other actors can spin it negative. The fact that the local support from [orten] municipality is strong reduces the risk.
Suggested action – continue to inform and broaden the base of people and organizations receiving information.
Responsible:[dåvarande projektledare] and NN”
Tidningen har också gett in protokollet från styrelsemötet. I protokollet stod att rapporten delades ut och att styrelsen uttryckte sitt stöd för projektet.
Därtill har tidningen uppgett att den haft flera muntliga källor. Tidningen frågade den dåvarande projektledaren på högskolan, F, varför man hade gjort bedömningen att projektet var olagligt. Han citerades i Del 1:
” – Det var en direkt koppling till att man i Sverige inte hade rätt att erbjuda preparandstudier som studenterna skulle kunna söka visum för.”
Utifrån de belägg som tidningen presenterat, hade tidningen grund för att påstå att samarbetet inte rymdes inom ramarna för svensk lagstiftning.
Tidningen har dock påstått att samarbetet i sig varit olagligt. En möjlig tolkning av de belägg som tidningen presenterat är att samarbetet i sig inte var olagligt, men däremot omöjligt att genomföra på grund av de legala förutsättningarna för att få visum.
Medieombudsmannen prövar dock som sagt inte om uppgiften är sann eller falsk. Utifrån beläggen är tidningens uppgift om att samarbetet varit olagligt en medieetiskt acceptabel tolkning av omständigheterna.
NN har i ursprungspubliceringen (Del 1) fått möjlighet att bemöta uppgiften och därmed möjlighet att ge sin syn på tidningens påstående. Hans bemötande har inte uttryckligen återgivits i de prövade publiceringarna. Däremot har tidningen i Del 6 länkat till Del 1. Dessutom har publiceringarna gjorts inom ramen för en artikelserie, där artiklarna publicerats löpande och i närtid till varandra. Det saknas därmed skäl att klandra tidningen för att bemötandet inte återgivits i sammanfattningen.
Uppdragsutbildningen
I de delar av artikelserien som prövas av MO, har anmälaren vänt sig mot följande uppgifter:
- Kevin Liu kom till [orten] 2010 för att etablera ett storskaligt samarbete med en högskola, som skulle locka hundratals kinesiska studenter till Sverige. I stället kom bara hans egna söner. NN fixade en otillåten gräddfil in på skolan åt en av sönerna (Del 4).
- Kevin Lius son hade fått en otillåten gräddfil in på högskolan av anmälaren (Del 5).
- Under hösten 2010 begärde NN att en särskild uppdragsutbildning skulle skapas med en enda deltagare: Kevin Lius son (Del 6).
- Uppdragsutbildningar skulle egentligen ges på beställning av arbetsgivare för deras personal, mot betalning. Högskolan fick inte betalt för utbildningen. Enligt en källa med insyn var anledningen till lösningen att sonen inte var behörig för att antas på vanlig väg (Del 6).
- [Titel angiven] ordnade en otillåten gräddfil för Kevin Lius son för att han skulle kunna studera på skolan. Sonen läste grundkurser i företagsekonomi i en skräddarsydd uppdragsutbildning där han var den enda deltagaren. Det var anmälaren som hade begärt att utbildningen skulle skapas (bildspelet i de digitala versionerna av Del 4-6).
NN har anfört att det inte var han som tog initiativet att arrangera utbildningen. Kontakten med den tilltänkte samarbetspartnern, för vars son en uppdragsutbildning tillhandahölls, var redan etablerad när han introducerades genom rekryteringsenheten. Förordningen som reglerade detta gällde vidare inte för högskolan eftersom den ägdes av en stiftelse.
Inte heller i dessa delar har tidningen påstått att anmälaren gjort något brottsligt. Däremot har han genom uppgifterna om att han begärt att en otillåten utbildning som skolan inte fick betalt för utpekats som klandervärd.
Som grund för uppgifterna har tidningen presenterat följande belägg.
Tidningen har gett in ett dokument där det framgår att en person varit inskriven på utbildningen International Management. Tidningen har också gett in en Excel-fil som enligt tidningen legat till grund för uppgiften att skolan inte fått betalt för utbildningen.
Anmälaren har inte ifrågasatt uppgiften om att en av Kevin Luis söner ensam läst ett program på högskolan. Han har inte heller vänt sig mot uppgiften om att skolan inte fått betalt för utbildningen. Tidningen har därför haft belägg för dessa två uppgifter.
När det gäller uppgifterna om att utbildningen var otillåten, citerade tidningen i Del 1 en källa, som sa att detta var totalt förbjudet. Enligt källan hade NN kringgått regelverk eftersom han inte var behörig och eftersom han inte kunde skapa ett program för en person.
Vidare intervjuade tidningen skolans nuvarande VD samt koordinatorn för uppdragsutbildningar. Båda var kritiska till hur uppdragsutbildningen hade anordnats.
Tidningen har gett in information från högskolan om uppdragsutbildningar. Av informationen framgår bland annat att utbildningarna är till för yrkesverksamma personer, där arbetsgivaren står för kostnaden. Tidningen har vidare pratat med en person som bekräftat att dessa regler gällde under den aktuella tiden.
Tidningen har därför haft belägg för att utbildningen var otillåten.
När det gäller vem som anordnat utbildningen, har tidningen uppgett att den tagit del av e-mejl som visar att anmälaren varit den som begärt att utbildningen skulle anordnas. Även om högskolan hade etablerat en kontakt med Kevin Liu redan innan NN introducerades för honom, har tidningen alltså haft tillräcklig grund för påståendet att han begärt att uppdragsutbildningen skulle skapas.
NN har inom ramen för artikelserien fått möjlighet att bemöta uppgifterna och har därmed haft möjlighet att ge sin syn på det som hänt.
Intressekonflikt vid avtalsförhandlingar
I de delar av artikelserien som prövas av MO, har anmälaren vänt sig mot följande uppgifter:
- NN var styrelseledamot i det svenska bolag som Kevin Liu startade i [orten], [bolaget]. Högskolan tecknade ett första avtal med bolaget och planerade att teckna ett nytt. Detta var enligt högskolans jurist inte förenligt med aktiebolagslagen (Del 6).
Parterna är överens om att NN vid denna tidpunkt var både [titel angiven] för högskolan i [orten] och styrelseledamot i [bolaget]. Anmälaren har inte heller ifrågasatt uppgifterna om att avtal tecknats och att han i sin egenskap av styrelseledamot undertecknat bolagets årsredovisningar.
Han har däremot menat att han inte hade några intressen i bolaget eftersom han inte hade något ägande i bolaget och endast satt i styrelsen på uppdrag av högskolan. Därför är det enligt honom felaktigt att det skulle ha funnits en intressekonflikt i strid med lag.
Uppgiften om att anmälarens agerande inte har varit förenligt med aktiebolagslagen kom från högskolans jurist, som tidningen tillfrågade i den första delen av artikelserien.
Juristen uppgav i ursprungsreportaget (Del 1) att han inte kände till att det skulle ha funnits en rollkonflikt där NN hade andra band till Kevin Liu än att han samarbetade med honom i rollen som [titel angiven] för högskolan. Det var enligt honom inte tillåtet att förhandla med en part som man hade intressen i. Tidningen frågade om det fanns ett problem från ett juridiskt perspektiv med att ingå avtal på det sättet, varpå juristen citerades enligt följande:
” – Ja, det finns naturligtvis. Om du är [titel angiven] i ett bolag så kan du inte delta i några avtalsförhandlingar med ett annat bolag, tredje man alltså, som du själv har intressen i. Det följer direkt av aktiebolagslagen, det är ju inte tillåtet.”
Tidningen har alltså presenterat omständigheterna för en expert, vars bedömning har återgivits i publiceringen. Att det varit en experts bedömning har också framgått i Del 6.
Av dessa skäl har tidningen haft belägg för uppgiften att agerandet inte varit förenligt med aktiebolagslagen.
I Del 1 fick NN bemöta denna kritik. Han anförde bland annat då, liksom nu, att han suttit i styrelsen för att ge högskolan insyn. Genom hans bemötande har det också tydliggjorts för läsarna att det finns olika sätt att se på förhållandet. Hans bemötande återgavs inte i Del 6, men tidningen länkade till Del 1 där bemötandet fanns återgivet.
Bildspelet
NN har särskilt vänt sig mot tidningens bildspel i de prövade webbpubliceringarna. Han har anfört att bildspelet för tankarna till en förundersökningstavla i en deckare.
Tidningen har haft belägg för de uppgifter som NN har vänt sig mot och som framgick av bildspelet. Medieombudsmannen har inte heller haft någon invändning mot att han namngivits i reportagen (se ovan).
Det är förståeligt att NN reagerat över bildspelet. Av detta framkom dock inte några nya för anmälaren kränkande uppgifter än vad som framgick av texten. Tidningen har uppgett att bildspelet syftat till att ge läsaren en överblick av granskningen.
Med hänsyn till sin yrkesroll och den roll som anmälaren haft i Kevin Lius aktiviteter i Sverige, får han tåla att tidningen publicerat bilder på honom. Medieombudsmannen har därför inget att invända mot tidningens bildsättning.
Slutsatser och beslut
Det är förståeligt att anmälaren har reagerat på de uppgifter som GP har publicerat om honom. Det är också förståeligt att uppgifterna orsakat problem för NN, både privat och i hans yrkesutövning. Anmälaren har kritiserats i sin yrkesroll och har lidit en publicitetsskada.
Allmänintresset är dock stort och tidningen har haft belägg för de uppgifter som publicerats. NN har haft en sådan högt uppsatt position att han får tåla både namngivning samt en ingående granskning och kritik av hans agerande i sin yrkesroll.
Av dessa skäl är den publicitetsskada som han lidit inte oförsvarlig.
Det finns inte skäl att klandra tidningen. Ärendet avskrivs.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. Skriftväxlingen är omfattande och inriktar sig även på ett flertal enskilda detaljer i publiceringarna. Yttrandena kan sammanfattas på följande sätt.
Anmälaren:
Det är olyckligt att Medieombudsmannen inte beaktat hela artikelserien då de första artiklarna i GP:s artikelserie innehåller de grövsta och mest ogrundade anklagelserna. Artiklarna har lett till en mediabevakning där tidningen refererar till dessa artiklar vilket lett till stor skada för anmälaren samt hans familj och företag. I artiklarna hänvisas gång på gång till det olagliga samarbetet, men något olagligt samarbete har överhuvudtaget inte skett.
Sammanlagt nämns anmälaren vid namn över 120 gånger i GP:s artikelserie om den kinesiske affärsmannen där det påstås att NN handlat för främmande makts intressen. För läsaren, allmänheten och för NN själv uppfattas det som att NN skulle vara djupt delaktig i den kinesiske affärsmannens olagligheter eller misstänksamma affärer i Sverige, vilket han absolut inte varit. NN har personligen drabbats av en enorm stress och psykisk ohälsa, till följd av publiceringarna. Dessutom har de bolag som NN är verksam i drabbats av omfattande ekonomiska skador.
Det utgör en särskilt allvarlig kränkning att NN uppges ha ljugit för Säkerhetspolisen. Det har lett till att läsarna och allmänheten har uppfattat honom som en mycket klandervärd person, till och med kinesisk spion.
Tidningen:
Det har funnits belägg för alla delar av publiceringen som anmälaren kritiserar. Tidningen har förståelse för att det är tufft att få sitt professionella yrkesliv granskat och att det också på vissa sätt kan påverka ens privatliv. Anmälaren hade emellertid en sådan ställning att det var motiverat att namnge honom och publicera korrekta uppgifter om hans förehavanden när det fanns ett så pass stort allmänintresse.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot tidningen.