Haparandabladet publicerade namn på en handläggare inom socialtjänsten i en artikel om en mamma som nekats höjd assistansersättning. Anmälarens ställning är inte sådan att den går att jämföra med en hög chefsposition.
Haparandabladet, dnr. 25815, exp. nr. 75/2026
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Haparandabladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 22 juni 2026 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Haparandabladet.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Kati Invall anförde i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) klagomål mot en artikel med rubriken ”Det enda jag vill vara är hans mamma”, publicerad i Haparandabladet den 17 december 2025.
Vad mediet publicerade
Artikeln handlade om en mamma och hennes son som hade drabbats av en allvarlig sjukdom. Mamman bedrev en kamp på flera fronter för att sonen, nu 18 år gammal, skulle få ha ett bra liv. Hon hade ansökt om att bli god man för sonen, men tingsrätten hade inte gått med på det utan i stället förordnat en utomstående förvaltare. Fallet var överklagat och skulle prövas av hovrätten.
Mamman var personlig assistent för sonen och hade tidigare fått assistansersättning från kommunen om 40,5 timmar per vecka. I samband med att sonen fyllde 18 ansökte mamman på nytt om höjd ersättning från kommunen, 53 timmar, eftersom 14 timmar skulle falla bort i och med att föräldraansvaret försvann när sonen blev myndig. Kommunen beviljade dock endast ersättning för 39,46 timmar per vecka.
Mamman som intervjuades sa att familjen hade fått beskedet av handläggaren i oktober, fast mamman menade att sonen behövde fler timmar, inte färre.
– Vår handläggare Kati Invall har gjort så fel, trots att hon har haft alla intyg, fortsatte mamman.
Ärendet var överklagat till förvaltningsrätten.
Haparandabladet hade sökt Kati Invall för en kommentar och hon hade hänvisat till socialchefen Sanna Kallijärvi. Socialchefen sa att kommunen aldrig kommenterade enskilda ärenden eller enskilda medarbetares tjänsteutövning. Generellt kunde hon dock svara att beslut om personlig assistans grundade sig på en samlad bedömning av individens behov, dokumentation, medicinska underlag samt gällande lagstiftning och rättspraxis.
Anmälan
Anmälaren anförde att rapporteringen var ensidig. Hon, som var den omskrivna handläggaren, var bakbunden av sekretess och lagstiftning. Hon hade aldrig sett något liknande: Att man hängde ut en person som var myndighetsutövare med fullständigt namn och lät en enskild ensidigt få framföra kritik. Hon kunde inte bemöta artikelns påståenden på något sätt då hennes arbete styrdes av sekretess.
Yttrandefrihet fanns men i dag fanns även en annan ny lag för att skydda myndighetsutövare och som gällde ”stärkt skydd för offentligt anställda” som gällde sedan 2 juli 2025. Hur kunde lokalpressen lämna ut henne som person på detta sätt och var fanns allmänintresset i ett enskilt ärende?
Mediets yttrande
Haparandabladet svarade genom sin tidigare chefredaktör Örjan Pekka. Han anförde i huvudsak följande.
De i artikeln speglade frågorna, om assistans och förvaltarskap, hade högsta allmänintresse och skulle komma att avgöras i kammarrätten och förvaltningsrätten. Tidningen förstod att en namnpublicering självklart kunde kännas besvärande för anmälaren, men ansåg att allmänintresset i detta fall var överordnat.
Kritiken som levererades i artikeln var mammans personliga kritik, det framgick tydligt i artikeln att det rörde sig om hennes upplevelser, känslor och tankar. Kritiken framfördes inte som fakta, utan just som mammans åsikter i för henne och sonen avgörande frågor.
Att vara handläggare vid socialförvaltningen innebar makt över andra människor som påverkade deras liv och leverne på ett avgörande sätt. I det här fallet fanns en mamma som gick ”på knäna” och kämpade för livskvalitet åt sin son, i ett skede där handläggarens beslut på ett avgörande sätt påverkade livet för dem båda. Att vara en myndighetsperson i sådan ställning innebar makt över andra människor som på många sätt var högre än den påverkan som de flesta höga chefer hade.
Av en myndighetsperson kunde förväntas att denne skulle kunna stå upp för och förklara beslut som fattades på ett förståeligt sätt. Tidningen hade gett anmälaren möjlighet att kommentera och ge sin syn på saken. Även om anmälaren ansåg att det rådde sekretess, fanns fortfarande möjlighet att uttala sig generellt om besluten. Det var närmast en skyldighet för viktiga samhällsaktörer att göra lagstiftning begriplig för allmänheten.
Att välja att avstå att medverka vid intervju innebar inte per automatik att en namnpublicering stoppades. Då handläggaren själv avböjt, hade i stället socialchefen fått uttala sig. Socialchefen hade beretts gott om utrymme för att bemöta kritiken och förklara myndighetsgången.
Tidningen ansåg alltså att namnpubliceringen var motiverad.
Anmälarens kommentar (i sammanfattning)
Anmälaren kommenterade tidningens yttrande och lyfte därvid lagstiftning som styrde hennes arbete och även sådan som skulle skydda henne som tjänsteman.
Hon anförde vidare bland annat att en biståndshandläggares arbete inte kunde jämställas med en hög chefsposition, det fanns en stor skillnad i både lön och arbetsansvar. Tidningens argumentation om hennes position var en efterhandskonstruktion och namngivningen av henne framstod inte som ett övertänkt publicistiskt beslut av utgivaren. Artikeln hade spridits i sociala medier.
Medieombudsmannens bedömning
Vid prövningen utgår MO från Publicitetsreglerna, inte lagar.
MO har till uppgift att pröva om enskilda har tillfogats oförsvarliga publicitetsskador genom det som publicerats om dem. Vid bedömningen vägs ämnets allmänintresse – det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika samhällsfrågor – mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet. Anmälarens samhällsställning är av betydelse. Vidare ska mediet ha haft ett gott underlag för publicerade uppgifter och en kritiserad part ska ha getts tillfälle tillbemötande.
MO bedömer skada, inte skuld. Det är alltså inte primärt avgörande om mediet har överträtt en viss regel, den medieetiska prövningen avser i stället vad det kan dras för slutsatser om hur publiceringen drabbat anmälaren.
Det finns ett klart allmänintresse för ämnet, regler och beslut gällande assistansersättning och förvaltarskap samt hur tillämpningen påverkar enskilda, därför är det är motiverat att tidningen belyser frågorna.
Anmälaren har som biståndshandläggare ett viktigt arbete av betydelse för enskilda som ansöker om ekonomiskt bistånd, men anmälarens ställning är inte att jämföra med en hög chefsposition och försiktighet bör som regel iakttas när det gäller publicering av uppgifter som kan peka ut personer i anmälarens position.
Kontexten är att en mamma med en allvarligt sjuk son nekats det bistånd hon anser att sonen behöver, och skulden, kritiken, faller i publiceringen på anmälaren, som namnges. Att personer i chefsställning som företräder kommunen eller socialtjänsten ska tåla att namnges och stå till svars för den typen av beslut är en självklarhet. På samma sätt måste medieetiken som huvudregel ge skydd åt personer som inte har någon tung ställning i offentligheten genom att vara i chefsposition eller sitta i någon ledningsgrupp.
Tidningen hade enkelt kunnat anonymisera anmälaren i artikeln. Eftersom uppgifterna om henne var negativa har Haparandabladet utsatt henne för en publicitetsskada. I egenskap av handläggare ska hon i detta fall inte behöva tåla kritiken med namns nämnande. Mediet bör därför inte undgå klander.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Ingen av parterna har yttrat sig i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Haparandabladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Eva Landahl, utsedd av Utbildningsradion, Göran Collste, Anders Forkman, Per Lyrvall och Vesna Jovic, representerande allmänheten.