Helsingborgs Dagblad fälls av Pressens Opinionsnämnd

Helsingborgs Dagblad, dnr. PON 47/2015, exp. nr. 121/2015

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Helsingborgs Dagblad för att ha brutit mot god publicistisk sed.

___________________

Vad tidningen publicerade

Genom beslut den 26 juni 2015 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från en man till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.

Den 30 januari 2015 hade Helsingborgs Dagblad rubriken Internetchef spred osanning.

Av puffen framgick att Helsingborgs internetchef Joakim Jardenberg påstått att den granskning tidningen genomfört av kommunens pr-verksamhet var ett politiskt beställningsjobb. Påståendet hade gjorts i en sluten facebookgrupp.

Inne i tidningen fanns vinjetten Efter HD:s PR-granskning. Under den löd rubriken Jardenberg i blåsväder efter osant påstående.

Joakim Jardenberg hade kommenterat tidningens granskning Kommunen som pr-byrå på flera digitala plattformar. Han hade bland annat skrivit så här i den slutna facebookgruppen Kommunikatörsnätverk i Helsingborgs stad, som hade ett hundratal medlemmar:

”Min syn på granskningen är att det blir allt mer tydligt att det är ett politiskt beställningsjobb som havererat. (…) jag är ännu mer säker eftersom jag själv blivit falskeligen anklagad av ledande oppositionspolitiker att driva partipolitik.”

Tidningen hade konfronterat stadsdirektören Palle Lundberg med citaten. Han sa till tidningen att ”Alla medarbetare har rätt att uttrycka sina privata åsikter.” och fortsatte:

”Jag vill verkligen betona att det inte är Helsingborgs stads åsikt. Jag vet inte vad som ligger bakom HD:s beslut att granska kommunikationsavdelningen. Och som företrädare för Helsingborgs stad är det absolut inte min sak att spekulera i det heller.”

På fråga om vad som skulle hända nu svarade han:

”Jag räknar med att hans chef tar en diskussion med honom, just utifrån vikten av att vara tydlig när man uttalar sig som privatperson eller som tjänsteman.”

Joakim Jardenbergs närmaste chef svarade emellertid att han ansåg att det som Jardenberg skrivit på Facebook var en personlig åsikt som han inte hade anledning att agera mot.

Därefter följde en intervju med Joakim Jardenberg. Här återges såväl det som tidningen själv skriver, som hans svar:

”Huvudpersonen själv tycker inte att han har gjort något fel, trots att det är osant att HD:s granskning är ett politiskt beställningsjobb.

’Det är min känsla, min syn. En reflektion jag gör en lördag eftermiddag i en sluten facebookgrupp’, säger Joakim Jardenberg.

I denna grupp finns kommunikatörer som arbetar i staden.

’Jag tycker inte att jag har spridit det här i någon större krets.’

Är det okej att sprida osanningar i en sådan krets?

’Klart jag tycker det hade varit bättre om jag formulerat mig annorlunda. Men jag står fortfarande bakom andemeningen i inlägget. Udden är inte riktad mot politiken, utan mot er på HD.’

Under intervjun fortsätter Joakim Jardenberg att spekulera i hur HD:s granskning kom till stånd.

’Min känsla var att ni har fått en tändande gnista som kommer från politiskt håll.’”

Artikeln avslutades med en intervju med det socialdemokratiska kommunalrådet Ola Möller. Han sa bland annat:

”Som politiker tänker jag inte recensera ledande tjänstemän. Jag tycker att det är rimligt att de låter bli att göra det mot oss också.”

”Jag vet inte vad han syftar på. Det är beklagligt att han gör sådana anklagelser.”

Artikeln publicerades även på tidningens webbplats.

Anmälan

Publiceringen anmäldes av Joakim Jardenberg som ansåg sig grovt kränkt eftersom tidningen hävdade att han spred osanningar. Han vände sig främst mot rubrikerna:

Internetchef spred osanning

Jardenberg i blåsväder efter osant påstående

Hur kunde tidningen ta sig rätten att hävda att hans påstående i facebookinlägget var osant? Den enda grund tidningen hade för det var dess egen version. Anmälaren höll med om att det kunde vara så att det han skrivit inte stämde, för det var en spekulation. Nu hade tidningen utmålat honom som en lögnare inför hundratusentals människor bara för att tidningen hade en annan uppfattning om vad som var sant.

Anmälaren ansåg sig inte vara en särskilt privat eller tillbakadragen person och öppenhet var viktigt för honom. Han förstod också att den slutna facebookgruppens diskussioner inte kunde betraktas som hemliga. Att intressanta diskussioner där skulle nå medierna hade han tagit för givet. Problemet var det sätt som tidningen valt att hantera vad han skrivit.

Utöver påståendena om osanning vände han sig mot namngivningen av honom, eftersom han endast var tjänsteman utan personalansvar och egen budget.

Att det skulle ha rört sig om ett ”blåsväder” var något som endast fanns i tidningens spalter.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin biträdande ansvarige utgivare att Joakim Jardenberg inte var vem som helst, trots att han försökt minimera sin egen roll i anmälan till PO.

Han var en av Sveriges mest kända it-visionärer och som sådan flitigt anlitad föreläsare både i Sverige och utomlands. Han hade också haft uppdrag åt regeringen, Sida med flera. Han hade tusentals följare i sociala medier och tidningen bedömde honom som en person med stort informellt inflytande i kommunen.

I granskningen som tidningen genomfört av kommunens kommunikationsavdelning var anmälaren ytterst perifer. Uppmärksamheten i den anmälda artikeln berodde på att anmälaren uttryckt sig som han gjort på Facebook.

Eftersom tidningen var part i målet visste utgivaren att det var osant att granskningen varit ett politiskt beställningsjobb. För en gångs skull kunde tidningen tvärsäkert slå fast att något var lögn. Påståendet var en grov anklagelse mot tidningens journalistiska integritet.

Dessutom var det anmärkningsvärt att en hög tjänsteman indirekt anklagade hälften av sina uppdragsgivare för att ha planterat nyheten hos tidningen. Det var därför tidningen beslutat att återge hans uttalande.

Jardenberg hävdade i sin anmälan att han uttalat sig som privatperson. Det var ett häpnadsväckande påstående från en it-guru, som borde veta att det inte finns något som är privat på nätet.

Utgivaren framhöll också att anmälaren fått hela artikeln uppläst för sig, inte bara hans egna citat, och att han vidimerat korrektheten i den.

Anmälarens kommentar

Anmälaren vände sig mot att utgivaren i sitt yttrande skrivit att, eftersom tidningen var part i målet, visste man att påståendet från facebookgruppen var osant. Effekten av ett sådant resonemang var att en tidning aldrig kunde kritiseras eller ens diskuteras utan risk för repressalier.

Om man läste hela hans inlägg på Facebook framgick det att det handlade om mediekritik. Trots det hade tidningen tagit det han skrivit som intäkt för att på förstasida, nyhetsplats och på webben utmåla honom som en lögnare.

Oavsett om hans kritiska fundering på Facebook hade täckning eller inte, gick det väl inte att peka ut honom som en lögnare för att han uttryckte en åsikt?

Anmälaren utvecklade sin talan bland annat även på följande punkter:

• Tidningen hade fel i sin beskrivning av hans roll i kommunen. Han var inte IT-chef utan en av fyra utvecklingsledare för internet.
• Innebar att han haft en ”perifer roll” i granskningen av kommunikationsavdelningen att han inte hade rätt att ha synpunkter på HD:s publiceringar?
• Han hade inte anklagat hälften av sina arbetsgivare för att ha planterat nyheten hos HD. Hela udden i hans kritik var riktad mot tidningen.
• Anmälaren kritiserade utgivarens åsikt att inget var privat på nätet. Tillgång till en uppgift och tillgängliggörande av densamma var inte samma sak. Utgivaren gav uttryck för ett skrämmande förakt för den personliga integriteten.
• Det stämde inte att han fått artikeln uppläst för sig, bara sina egna citat.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen framförde att man visst kunde diskutera dess publiceringar. Men som kommunal chef fick man räkna med att det man sade, särskilt när det var kritik mot ens egna indirekta arbetsgivare och valda politiker, kunde dyka upp som en nyhet i tidningen.

Han gav anmälaren rätt i att han inte fått hela artikeln uppläst för sig. På den punkten hade utgivaren varit felinformerad. Men anmälaren hade i allt väsentligt i förväg fått veta vad artikeln skulle handla om och fått sina citat upplästa.

PO:s bedömning

Det är inte PO:s uppgift att utreda vad som är sant och falskt i den frågeställning som väcktes av anmälaren på Facebook och som sedan återgavs i tidningen. PO:s roll är att bedöma om tidningens publicering förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

Uttalanden av en tjänsteman kan ha ett allmänintresse. Det gäller både om uttalandet är av vikt för allmänheten eller om det är att betrakta som kontroversiellt. I allmänhet är namngivning av en tjänsteman i offentlig tjänst oproblematiskt, det är en uppgift som allmänheten har rätt att ta del av.

Det finns därför inte grund att kritisera tidningen för att den namngivit Joakim Jardenberg.

Inte heller kan tidningen kritiseras för att ha lyft fram ett yttrande från en sluten grupp på Facebook. Den som deltar i diskussioner i fora av det här slaget får räkna med att det som skrivs kan uppmärksammas i medierna.

Den pressetiskt betydelsefulla frågan i detta ärende är hur tidningen valt att presentera de uppgifter som hämtats från Facebook.

I insidesrubriken använder tidningen ordet ”blåsväder”.

Artikeltexten ger emellertid svagt stöd för påståendet från rubriken. Tre personer får kommentera i artikeln:

• Stadsdirektören tänker inte vidta någon åtgärd. Han räknar med att Jardenbergs närmaste chef ska ta en diskussion med honom.
• Anmälarens närmaste chef säger dock i tidningen att det tänker han inte göra, eftersom uttalandet var en personlig åsikt som han inte hade anledning att ha synpunkter på.
• Det socialdemokratiska kommunalrådet beklagar uttalandet, men har inga krav på åtgärder.

Artikeln innehöll således inga uppgifter som bekräftar att Joakim Jardenberg hamnat i blåsväder. Skadan av ordet får emellertid ses som begränsad.

Av allvarligare slag är användningen av ordet ”osanning”. Det finns med såväl i rubriken på förstasidan, som i rubriken på insidan och i artikeltexten.

Enligt Svenska Akademiens ordbok är ”osant tal” eller ”osann uppgift” att jämställa med lögn. En lögn har, till skillnad från till exempel en ”felaktig uppgift” ett mått av medveten bedräglighet. Det gör påståendet om osanning allvarligt.

Jag noterar även att tidningens biträdande utgivare i sitt första yttrande själv väljer att beteckna anmälarens yttrande på Facebook som just lögn.

Att i tidningen beskylla en namngiven person för osanning kräver att tidningen har tydliga belägg för saken. I det här fallet redovisas inga andra belägg än att det är tidningens egen åsikt. En uppfattning som baseras på att tidningen, som utgivaren skriver i sitt yttrande, är part i målet.

En ledande lokaltidning har ett betydande genomslag hos allmänheten på sin utgivningsort. Helsingborgs Dagblad är den dominerande mediaarenan i staden. Den rollen borde mana till försiktighet när det gäller anklagelser, som lögn, mot en enskild person, även om denne är kommunal tjänsteman och dessutom känd it-personlighet. Särskilt som tidningen inte återger uppgifter från utomstående källor, utan själv är källan.

I det här fallet framstår dessutom det som anmälaren skrivit på Facebook inte som ett påstående, ett faktum, utan som en spekulation. En åsikt om bakgrunden till tidningens granskning av kommunens kommunikationsavdelning.

Genom att upprepade gånger använda ordet osanning om anmälarens yttrande på Facebook, utan att presentera belägg för detta, har Helsingborgs Dagblad förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada för vilken den bör kritiseras.

Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd, PON.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Helsingborgs Dagblad har yttrat sig till nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd delar PO:s bedömning. Helsingborgs Dagblad ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.