Inte motiverat att publicera misstankar och beskyllningar

september 28 2004


Exp nr 68/2004 Bohusläningen



Det var inte motiverat av något allmänintresse att i två uppföljande artiklar publicera uppgifter med misstankar och beskyllningar mot en namngiven person. Bohusläningen bröt mot god publicistisk sed.


Publiceringarna

Den 11 december 2003 publicerade Bohusläningen en artikel med rubriken ”Resebyrå i konkurs har miljonskulder”. Företaget Dansk Booking Center hade dragit på sig miljoner i skulder. Nu var den en gång framgångsrika resebyrån begärd i konkurs av ägaren och vd:n. Dennes namn angavs i artikeln. Han – här betecknad A. – hade ensam utgjort bolagets styrelse. Revisorn hoppade redan i våras av sitt uppdrag och skrev i sin revisionsberättelse att han avrådde från att bevilja styrelseledamoten ansvarsfrihet för räkenskapsåret. Tidningen hade förgäves försökt nå A. för en kommentar.

Den 14 januari 2004 publicerade tidningen en uppföljande artikel med rubriken ”B. känner sig lurad”. (Personen, här betecknad B., namngavs). Grundaren och förra ägaren till Dansk Booking Center, B., hade polisanmält A. för förskingring och bedrägeri. 1996 hade B. genom ett rekryteringsföretag anställt A. som chef för resebyrån eftersom B. blivit sjuk och inte orkade driva företaget själv längre. Byrån hade god omsättning och B. stod kvar som ägare. Det blev en chock för förra ägaren när företaget 1999 uppvisade en förlust på 222 000 kronor. A. övertog då byrån för 1 krona och B. lämnade företaget. B. ansåg nu att det varA. som drivit företaget i konkurs. Konkursförvaltaren uppgav att bristen i bolaget uppgick till sex miljoner. A. hade vid flera tillfällen utan framgång sökts för en kommentar.

Den 7 februari 2004 publicerade tidningen en artikel med rubriken ”Miljonbrist i konkurs”. Nästan 7 miljoner var bristen i Danska Booking Centers förlust. Enligt konkursförvaltaren kunde A. ha brutit mot aktiebolagslagen. Konkursen skulle nu bli ett fall för ekobrottsmyndigheten. Efter edgångssammanträdet valde A. att mycket snabbt avlägsna sig från tingssalen. Bohusläningen kunde därför inte få kommentarer angående förra ägarens polisanmälan mot honom. Inte heller visste man hur han såg på de uppgifter från flera oberoende källor som hävdade att han spenderat mycket pengar på spel. Tidningen hade även tagit del av dokument som styrkte de sistnämnda uppgifterna.

Anmälan

A. anmälde via ombud Bohusläningen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Anmälaren ansåg att han var en för allmänheten totalt okänd person. Det hade därför varit omotiverat att uppge hans namn i tidningen. Inga resenärer drabbades av konkursen utan alla resor hade kunnat genomföras enligt respektive kunds beställning. A. hade vidare inte noterat att tidningen försökt kontakta honom. Vad gällde anklagelserna från förra ägaren om bedrägeri var det rent förtal. Det förvärrades dessutom i kombination med tidningens påståenden om spel. A. och hans familj hade på grund av publiceringarna drabbats av ringaktning och andra tråkiga reaktioner från allmänheten.

Tidningens yttrande

Dansk Booking Center var välkänt och hade både kunder och leverantörer i tidningens spridningsområde. Det fanns ett stort intresse av att få kännedom om företagets ekonomiska situation och om vad som orsakat det besvärliga läget. Eftersom A. drev företaget fanns ett allmänintresse av att publicera hans namn. Som skattebetalare drabbades läsarna av konkursen eftersom den statliga lönegarantin fått betala de anställdas löner. Därför var det motiverat att berätta att de icke redovisade beloppen enligt tidningens källor gått till spel. Tidningen hade vid upprepade försök sökt A. på de telefonnummer som gick till hans hemadress, vilka var hustruns och sonens mobiltelefoner. Meddelanden om att tidningen sökte A. hade lämnats. Tidningen hade också utan framgång försökt få kontakt med honom via företaget.

Ytterligare korrespondens

Enligt anmälaren hade tidningen varken försökt kontakta honom via företaget eller på hans mobil. Endast hans hustru och hans son hade blivit uppringda. I tingsrätten hade tumult uppstått och när en för honom okänd journalist försökt få en kommentar hade han inte velat uttala sig. Enligt anmälaren hade varken resenärer eller lokala leverantörer drabbats av konkursen. Stena Line hade fått ta den stora smällen.

Tidningen framhöll att Bohusläningens reportrar försökt nå A. vid upprepade tillfällen utan att lyckas. A. hade inte heller själv kontaktat tidningen.

PO:s bedömning

PO anförde i beslut den 23 april 2004 följande:

Dansk Booking Center är ett i Bohusläningens spridningsområde tillräckligt välkänt företag för att det skall vara pressetiskt försvarligt att publicera ägarens namn i samband med rapportering om företagets konkurs. Publiceringarna rör inte hans privatliv utan hans näringsverksamhet. Vissa läsare torde f ö redan ha känt till vem som ägde resebyrån.

Anmälarenhar haft goda skäl att kommentera flera uppgifter i de anmälda artiklarna, särskilt den förra ägarens påståenden om honom och de anonyma uppgifterna om hasardspel. Min bedömning är att de ansträngningar Bohusläningen gjort att få kommentarer från honom uppfyller de pressetiska krav som kan ställas.

Ärendet avslutas utan ytterligare åtgärder av PO.

Överklagandet m.m.

A. överklagade genom ombud PO:s beslut till Pressens Opinionsnämnd. A. menade med hänvisning till de etiska reglerna att det var oförsvarligt att publicera hans namn och utpeka honom som misstänkt för brott. Något uppenbart allmänintresse kan inte anses ha förelegat.

Tidningen svarade och höll fast vid sin tidigare inställning.

Pressens Opinionsnämnds beslut

A. har i bolagsform bedrivit en näringsverksamhet i resebranschen som riktat sig till allmänheten inom tidningens spridningsområde.

Den första publiceringen om uppgivna missförhållanden i företaget och med angivande av namnet på företagets ägare har i och för sig medfört en publicitetsskada för A. Publiceringen har emellertid enligt nämndens bedömning ett uppenbart allmänintresse. Detta överväger publicitetsskadan för A. Denna publicering ger därför inte anledning till pressetiskt klander.

I fråga om de två senare publiceringarna var det dock enligt nämndens uppfattning inte motiverat av något allmänintresse att i dessa långt senare uppföljande artiklar på sätt som skedde mot en namngiven person publicera uppgifterna med misstankar och beskyllningar. I dessa delar har A. vållats en publicitetsskada. Nämnden finner att tidningen härvid brutit mot god publicistisk sed.