Exp nr42/2011, Barometern, 2011-05-10
Barometern skrev att en rektor på en skola i en viss kommun riskerade att sägas upp av personliga skäl pga missbruksproblem. Anmälaren kunde med säkerhet identifieras av en begränsad krets som fick ta del av de illa underbyggda och integritetskänslig uppgifterna. Att rektorn senare fick komma till tals och invända mot påståendena uppvägde inte den skada anmälaren åsamkades. Barometern klandrades för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Barometern för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_________
Genom beslut den 22 februari 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende Barometern till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 12 juni 2010 var rubriken till en av Barometerns förstasidespuffar Rektor kan få sparken.
Tidningen skrev att en rektor på en X(kommunens namn angavs)skola riskerade att få sparken. Efter långvariga problem såg barn- och ungdomsnämnden ingen annan utväg än att säga upp rektorn av personliga skäl.
I insidesartikeln var rubriken Rektor riskerar att sägas upp. Ingressen förtäljde att rektorn riskerade att få gå efter missbruksproblem.
Sedan en tid tillbaka gick rektorn hemma med full lön. Efter återkommande missbruksproblem hade rektorn tagits ur tjänst. Det stämmer att vi meddelat att vi överväger uppsägning av personliga skäl, sade förvaltningschef Kjell-Ove Petersson. Mer än så ville han inte kommentera.
Enligt arbetsrätten kunde anställda bara sägas upp av två skäl, antingen på grund av arbetsbrist eller på grund av det man kallade för personliga skäl. Enligt uppgifter till Barometern handlade det om en längre tids missbruksproblem. Rektorn skulle dock inte ha uppträtt påverkad på jobbet. Enligt en källa med god insyn i verksamheten handlade det snarare om att vederbörande inte skött sitt jobb, varit frånvarande och inte klarat av sina uppgifter som rektor. Enligt samma källa skulle X kommun ha vidtagit åtgärder, såsom åtgärdsplan och stöd.
Det var ett drastiskt beslut som barn- och ungdomsförvaltningen nu stod inför. Att säga upp en skolledare var ovanligt. Fackförbundet Sveriges skolledarförbund motsatte sig både avskedandet och avstängningen. De hade därför kallat till förhandling.
Den 14 juni 2010 var rubriken till en av förstasidespuffarna Avstängd rektor till motangrepp. Den rektor i X kommun som var avstängdoch riskerade att sägas upp, förnekade missbruksproblem och sade att det var lögn och förtal.
I insidesartikeln var rubriken “Lögn och förtal”. Underrubriken var Uppgifter om missbruksproblem upprör rektor. De uppgifter som hade publicerats två dagar tidigare om missbruksproblem var helt felaktiga och förnekades av den avstängde rektorn. Skolledaren var beredd att häva sekretessen och låta Barometern ta del av uppgifter som fanns hos företagshälsovården. Det fanns ingenting där om missbruksproblem. Det var rena lögnen, sade rektorn som för någon vecka sedan blivit avstängd med omedelbar verkan och dessutom blivit varslad om uppsägning. Den officiella orsaken var personliga skäl. Rektorn själv ville inte avslöja orsaken till avstängningen. Det var ingenting som rektorn ville ventilera i pressen. Jag kommer att ta strid om det här och jag kommer att vinna, sade rektorn.
Barn- och ungdomsförvaltningens chef Kjell-Ove Petersson, var å sin sida lika säker på att personen inte skulle komma tillbaka. Personen skulle inte jobba kvar som rektor hos dem. Sedan får vi se hur förhandlingarna fortlöper, sade han.
Reaktionen från rektorns fack, Skolledarförbundet, hade blivit omedelbar. Man hade motsatt sig avskedandet och avstängningen i ett skarpt formulerat brev till barn- och ungdomsförvaltningen.
Anmälan
Rektorn anmälde Barometern för artikeln som hade publicerats den 12 juni.
Att anmälaren var avstängd och varslad om uppsägning kände föräldrar, kollegor och medarbetare till. Trots att anmälarens namn inte nämndes, visste denna omgivning vem artiklarna handlade om. Hon hade utpekats som missbrukare, utifrån uppgifter från en källa. Uppgifterna var antingen ren lögn eller en sammanblandning med någon annan person. Tidningen hade inte dementerat dessa uppgifter.
Tidningens yttrande
Tidningen anförde följande genom sin ansvarige utgivare: Det var en extraordinär åtgärd som X kommun ville vidta mot en tjänsteman i en hög och ledande befattning, efter det att stöd och åtgärdsplan prövats. Nyheten var viktig med tanke på rektorns stora ansvar och befogenheter.
Vad tidningen skrev om avstängningen, varslet om uppsägning, uppgifter om missbruksproblem, frånvaro och oförmåga att klara arbetsuppgifterna var inte utpekande för den berörda rektorn. Tidningen hade iakttagit största försiktighet just för att inte röja anmälarens identitet.
I X kommun fanns 63 rektorer och biträdande rektorer inom förskola och grundskola. Tidningen nämnde inte skolans namn, rektorsområdet eller skolformen. För den som inte kunde skolorganisationen skulle det även kunna handla om gymnasiet, vilket gav ytterligare ett 20-tal möjliga rektorer.
Inte heller angav tidningen att det rörde en kvinnlig rektor utan hade formulerat sig neutralt i fråga om kön.
Tidningen menade att det runt en person ofta fanns en liten grupp som visste vad som hade hänt och som trodde sig kunna gissa att artikeln handlade om just den personen, men artikeln bekräftade inte om gissningen var rätt eller om det handlade om någon annan. Artikeln ledde inte heller till att människor utanför denna trängre krets fick någon kunskap om vem som berördes.
Samma dag som rektorn anmälde tidningen publicerade Barometern en intervju med henne där hon dementerade missbruksproblemen och tillbakavisade påståendena som lögn och felaktiga. I artikeln rapporterade tidningen också om att rektorns fackliga organisation motsatte sig avskedande och avstängning. En dementi hade således gjorts.
Den uppföljande artikeln var placerad itopp på en nyhetssida med stor rubrik och fanns också som puff på förstasidan. Den publicerades den första utgivningsdagen efter ursprungsartikeln.
Anmälarens kommentar
Barometern hade på nyhetsplats, utan säkra grunder, svartmålat en ledande tjänsteman i kommunen. Det var naivt och okunnigt av tidningen att tro att de uppgifter som hade publicerats inte var utpekande, samtidigt som man hänvisade till uppgifternas nyhetsvärde genom kopplingen till en person i hög och ledande befattning.
X kommun hade endast 60 000 invånare vilket innebar att personer med rektorstjänst var väl kända. Det stod dessutom rektor i artikeln, inte biträdande, vilket begränsade antalet potentiella personer till 27-28 stycken. Vad anmälaren kände till fanns det ingen annan rektor i kommunen som under denna tid hade varslats om uppsägning och avstängts. Det hände inte särskilt ofta att sådana åtgärder vidtogs.
Information hade i detta fall gått ut till personal och föräldrar. Personal på olika enheter, liksom föräldrar med barn på olika skolor talade med varandra, särskilt när något hade hänt som var utöver det vardagliga. Samtliga rektorer och många anställda i X kommun visste vem det handlade om eftersom man före artikelns publicering känt till avstängningen och varslet om uppsägning. Många hade undrat över grunden till det hela och frågetecknen hade varit många.
Efter publiceringen var det många som spontant sade att de nu förstod vad det hela handlade om. Omgivningen hade alltså helt felaktigt, med hjälp av massmedia, fått information om att en person var missbrukare. Genom detta fick de en förklaring till arbetsgivarens annars märkliga agerande.
Den process, som helt utan anmälarens medverkan, hade startat bland kollegor och föräldrar, för att avkräva svar från chefen om varför en rektor behandlades arbetsrättsligt regelvidrigt och oetiskt, kom helt av sig. Ingen undrade längre över detta. Plötsligt stod hon och hennes fackliga företrädare ensamma. Artikeln påverkade således även anmälarens möjlighet att få upprättelse mot arbetsgivaren.
Barometern hade uppgett till anmälaren att endast en källa hade talat om missbruk och åtgärder i samband med detta. Tidningen hade lovat att återkoppla till personen för att kontrollera uppgifterna. Vad anmälaren visste hade tidningen ännu inte gjort detta och hon ifrågasatte hur mycket tidningen verkligen hade ansträngt sig för att kontrollera den enda källan. Den enda som kunde haft kännedom om huruvida ett missbruk låg till grund för uppsägningen var den i ärendet handläggande tjänstemannen eller en facklig företrädare. Ingen av dessa skulle ha lämnat en sådan uppgift till pressen utan att äventyra sin egen legitimitet, begå tjänstefel eller ett allvarligt förtroendebrott.
Det var helt fel att stöd och åtgärdsprogram hade prövats.
Det var viktigt att skilja på arbetsgivarens information och andra källor. Tidningen hade t ex inte ställt frågor till hennes fackliga företrädare eller tagit kontakt med anmälaren själv för att ge henne möjlighet att kommentera uppgifterna. När hon kontaktade tidningen för att påpeka felaktigheterna var skadan redan skedd. Någon dementi hade inte förekommit. Att anmälaren förnekade uppgifterna dög knappast som dementi.
Anmälarens möjligheter att verka som skolledare i X och närliggande kommuner hade genom tidningens agerande mer eller mindre omöjliggjorts.
Utöver en dementi av uppgifterna, ansåg anmälaren att det var rimligt med en offentlig ursäkt från tidningens sida samt ett skadestånd somkunde uppväga det lidande som anmälaren och hennes familj hade utsatts för.
PO:s bedömning
PO prövar inte frågor om skadestånd.
Vad PO har att pröva är om enskilda orsakats oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen.
Frågor om skolan och dess ledare äger allmänintresse. Rektorer får därför i många fall tåla att bli omskrivna i sammanhang som har betydelse för deras tjänsteutövning. Av den orsaken finns det ingenting att invända mot att tidningen rapporterade om att en rektor i X blivit avstängd och varslad om uppsägning av personliga skäl.
Missbruksproblem handlar om integritetskänsliga personliga förhållanden som tidningarna i regel inte ska skriva om ifall inte ett osedvanligt stort allmänintresse motiverar publicitet. Även om en rektor har en förhållandevis hög ställning i samhället finns inget godtagbart pressetiskt skäl för Barometern att ge offentlighet åt de påstådda uppgifterna om anmälarens missbruk som hade nått tidningen.
I Barometerns publicering kunde anmälaren med säkerhet identifieras av en begränsad krets. Med det menas att anmälarens bekantskapkrets liksom också elever, lärare och andra som kände till vad som hade hänt på rektorns skola, kunde räkna ut att det var henne Barometerns artiklar handlade om. Denna krets fick nu ta del av uppgifter om att anmälaren hade missbruksproblem, vilket var ägnat att vålla henne en oförsvarlig publicitetsskada även om uppgifterna hade varit sanna. Nu visade det sig dessutom att tidningens påståenden härrörde från en enda källa och uppenbarligen var illa underbyggda, vilket gjorde publiceringen ännu mer oförsvarlig.
Att anmälaren senare fick komma till tals och invända mot uppgifterna i Barometerns ursprungspublicering uppväger inte den skada tidningen åsamkat henne. Barometern bör därför klandras.
Ärendet överlämnas till Pressen Opinionsnämnd (PON).
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.