Exp nr 10/2009 Aftonbladet
A hade polisanmälts för ekonomiska oegentligheter i en ideell förening, vilket hade allmänintresse. Artikeln bestod dock av anklagelser mot A som gick utöver vad som framgick av en revisionsrapport. Även om A:s synpunkter framkom var publicitetsskadan oacceptabel.
Publiceringen
Under den citationsteckenförsedda rubriken “Chefredaktör stal 700 000” skrev Aftonbladet den 7 november 2007 att tidningen X:s (namnet angavs) chefredaktör A (namnet angavs) hade polisanmälts för ekobrott.
Det berättades att A, som varit styrelseordförande för den ideella föreningen X och tillika chefredaktör för den tidskrift med samma namn som föreningen gav ut, hade polisanmälts av sina kolleger i styrelsen, som anklagade honom för att ha tagit 700 000 kronor ur föreningens kassa. Det skrevs även att A hade jobbat som TV-reporter.
Aftonbladet uppgav att föreningen X under de senaste åren hade fått stora bidrag av Allmänna arvsfonden. En bild illustrerade ett nummer av tidningen X på vars framsida tidningens medarbetare poserade. Chefredaktörens ansikte var inringat.
Enligt Aftonbladet var det föreningens kassör som hade upptäckt att det hade försvunnit mycket pengar från föreningens kassa. Hennes fullmakt att hantera föreningens bankkonto hade dragits in av A under en viss tid. När hon fick tillbaka fullmakten gjorde hon upptäckten.
Styrelsen hade låtit en oberoende revisor granska ekonomin. Revisionsrapporten gjorde gällande att bokföringen inte hade skötts på ett riktigt sätt, att pengar hade överförts till A:s privata bankkonto, att det inte fanns någon attestfunktion och att den interna kontrollen var obefintlig. A ägde ett bolag som gjort omfattande affärer med föreningen. Bland transaktionerna fann revisorn en rad kvitton som han benämnde som “rörelsefrämmande kostnader”. Som exempel nämnde Aftonbladet kvitton på mat, inköp av hemelektronik, möbler, verktyg och skruvar.
Aftonbladet tillade att A var i färd med att bygga ett hus i Y:s (ortsnamn) skärgård. Tidningen publicerade en bild på det halvfärdiga huset. Bildtexten löd: Köpte verktyg A (namnet) bygger ett hus i Y:s (ortsnamnet) skärgård. Han misstänks ha låtit föreningen X (namnet) betala en del av byggkostnaderna. Själv förnekar han allting. “Man har gått bakom ryggen på mig hela tiden”, säger han.
A uttalade i artikeln att han bestämt förnekade att han skulle ha använt föreningens pengar till byggmaterial eller till möbler eller andra privata saker. Han sa även att han tyckte det var märkligt att alla i föreningen plötsligt vänt sig mot honom och han misstänkte att det var någon form av odemokratiska krafter som agerade.
Aftonbladet citerade kassören som framhöll att hela styrelsen låg bakom polisanmälan mot A. Kassören uppgav också att det inte bara var pengar som saknades utan även saker såsom datorer, skrivare, mattor, hemelektronik och möbler.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Han anförde att han kände sig kränkt och förtalad av att utpekas, avbildas och namnges och av att hans familjs hus tjänat som illustration till artikeln. Han vände sig mot att tidningen utpekat honom som brottslig och klandervärd. Han var varken åtalad eller dömd. Han förnekade brottsligt eller oegentligt agerande.
På grund av att A och hans familj var nyinflyttade i området där husbygget pågick hade publiceringen varit särskilt kränkande för dem alla eftersom deras nya grannar ännu inte hade lärt känna dem. Han ansåg att publiceringen kränkte privatlivets helgd.
A anförde vidare att uppgifterna om att han hade tillskansat sig medel från den förening och den tidning han förut hade jobbat på härstammade från hans antagonister i den maktstrid han var invecklad i inom föreningen. Han kritiserade Aftonbladet för att tidningen inte hade beaktat möjligheten av att polisanmälningen kunde ha som enda syfte att skada honom.
A ansåg att han i artikeln inte hade fått bemöta de anklagelser som riktades mot honom tillräckligt. Han hade krävt omedelbar rättelse och genmäle av de felaktiga uppgifterna i artikeln utan att det lett till någon åtgärd.
Tidningens yttrande
Aftonbladet framhöll i sitt yttrande att de misstankar om ekonomiska oegentligheter som den anmälda artikeln tog upp var av uppenbart allmänintresse. Medlen som det var frågan om härrörde från Allmänna arvsfonden och A uppträdde själv i offentligheten som granskare i populära TV- program. Mot den bakgrunden var det motiverat att namnge A i samband med polisanmälan och även att publicera den bild på tidningen X och på chefredaktören själv som man hade gjort.
Beträffande den sakliga grunden för misstankarna påpekade Aftonbladet att en utomstående revisor hade granskat ekonomin hos föreningen som tog emot miljonbelopp av Allmänna arvsfonden. Revisionen visade en rad brister, bland annat att stora summor pengar förts över till A:s privata bankkonto.
Att publicera bilden på A:s husbygge hade inte varit självklart. Avgörande för beslutet blev att stora belopp av det som revisorn angav som rörelsefrämmande kostnader misstänktes ha använts till bygget. Aftonbladet hade avsiktligt avstått från att ange i vilken ort huset byggdes.
A hade fått bemöta de anklagelser som riktades mot honom i ursprungsartikeln. Krav om rättelse av specifik sakuppgift hade inte riktats till tidningen. A hade vid telefonsamtal framfört mer allmänna påståenden om att det mesta i artikeln var fel.
Ytterligare skriftväxling
A framhöll att han var utsatt för en smutskastningskampanj från sådana personer inom tidningens redaktion som hotats av uppsägning därför att minskade anslag hade tvingat honom att dra ned på personalen. Dessa odemokratiska krafter ville rädda sina jobb, ta över tidningen och även dess kassa.
A bestred att Aftonbladet hade haft saklig grund för sin artikel. Två revisioner hade företagits. Den ena av föreningens auktoriserade revisor som inte hade haft något att anmärka på. Den andra revisionen var initierad av en intern gruppering inom föreningen. Denna revision hade A inte fått ha synpunkter på. Revisorn hade anmärkt på brister i vissa rutiner. De drabbade hela styrelsen, inte bara ordföranden, menade A.
I revisionsrapporten sades ingenting om stöld eller förskingring. Inte heller sades det något om att stora summor förts över till A:s privata bankkonto. Revisorn hade inte framfört några misstankar om att stora belopp som härrörde från “rörelsefrämmande” kostnader hade använts till bygget.
Även om Aftonbladet inte hade nämnt var i Y:s skärgård A byggde sitt hus var det uppenbart för alla på den lilla ort där huset var beläget liksom för byggjobbare och en bredare allmänhet vilket hus det var frågan om.
A upprepade att han varken var åtalad eller dömd för något brott. Han ansåg att han inte hade fått komma till tals tillräckligt i artikeln och bifogade den begäran om rättelse han skickat till tidningen.
Aftonbladet yttrade att tidningen aldrig påstått att det stått i revisionsrapporten att det förekommit stöld eller förskingring. Det hade inte heller påståtts att A var åtalad eller dömd. I artikeln fanns inte något påstående om att pengar från den ideella föreningen använts till A:s privata husbygge. Däremot hade tidningen skrivit att revisionen visat att stora summor förts över till A:s privata bankkonto. För detta påstående fanns god grund i revisionsrapporten. Tidningen bifogade en kopia av rapporten.
PO:s bedömning
I beslut den 31 juli 2008 avskrev PO ärendet med följande motivering:
En tumregel inom pressetiken säger att man som ansvarig utgivare ska vara försiktig med att publicera polisanmälningar därför att sådana inte kan tas till intäkt för att brottsmisstankar mot någon person är befogade.
När en hel styrelse i en ideell förening polisanmäler sin ordförande för misstänkt ekonomiska brottslighet, är detta naturligtvis uppseendeväckande. När den ideella föreningen uppbär medel från Allmänna Arvsfonden och den misstänkte dessutom innehar en position i offentligheten som samhällsgranskande journalist blir fallet inte mindre intressant. När en tidning dessutom får i sin hand dokument som visar att misstankarna inte kan avfärdas som grundlösa, äger historien uppenbart allmänintresse.
Alltså finns enligt min mening i detta fall ingenting att invända mot att Aftonbladet publicerade uppgifterna om polisanmälan mot A. Mot bakgrund av ovanstående finns heller ingenting att invända mot att A namngavs och att bild på honom publicerades i det sammanhang han hade varit verksam. Till saken hör att A gavs tillfälle till samtidigt bemötande.
Anmälaren gör gällande att polisanmälan är en produkt av intrigmakares smutskastningsbehov sedan en konflikt blossat upp på tidningen X. Om eventuella intriger kan jag inte ha någon uppfattning. Vad jag dock kan utläsa ur handlingarna är att en auktoriserad revisionsbyrå i sin rapport har funnit en kaotisk ekonomi på X där pengar från X:s kassa samt utbetalningar från X har hamnat på A:s privata bankkonto.
Därmed anser jag att Aftonbladet har haft fog för allt det väsentliga i sin artikel. Återstår frågan om tidningen har gått för långt i sitt språkbruk där man talar om stöld samt i sitt sätt att behandla misstankarna mot A som gjorde gällande att pengar från X har gått till dennes privata husbygge.
Rubriken som talar om att en chefredaktör stal 700 000 kronor är hård men citationstecknen indikerar att det är frågan om ett påstående, inte ett faktum. Misstankarna om vart de omdiskuterade pengarna har tagit vägen framkommer i ett bemötande från A där han förnekar att han finansierat husbygget med medel från X.
Det var inte särskilt välbetänkt av Aftonbladet att publicera bilden på det halvfärdiga huset. Dels därför att publiceringen förstärker de obevisade hypoteserna om att A skulle ha finansierat husbygget med medel från X. Dels för att bilder på folks hem berör den privata sfären på ett sätt som ofta är onödigt.
Jag är dock beredd att godta denna publicering. Dels därför att huset av allt att döma spelar en roll i misstankarna mot A som omedelbart fick tillbakavisa dem i artikeln. Dels för att bilden på huset inte visar något färdigt hem utan ett bygge. Det var namngivningen av A, inte bilden på bygget, som upplyste byggjobbare och andra om vad A hade råkat ut för.
Aftonbladet var enligt min mening inte skyldigt att publicera A:s krav på rättelser eftersom hans långa inlaga inte innehöll andra sakuppgifter än dem tidningen hade publicerat. I stället hade A ägnat sig åt förklaringar och förnekanden som inte gick in på revisionsrapportens fynd på vilka tidningen hade byggt sin artikel.
Min sammanfattande bedömning blir att Aftonbladet har haft grund för sin publicitet kring A och att det obehag den vållat honom är något han med hänsyn till sin offentliga roll och allvaret i den ekonomiska oredan runt X måste stå ut med.
Överklagandet
A har begärt att Pressens Opinionsnämnd prövar hans anmälan. Han har anfört bl.a. följande: A:s information om bakgrunden till konflikten borde ha tagits med för att balansera artikeln, om den alls skulle ha publicerats. Under intervjun redogjorde A för att utbetalningarna till hans privata bankkonto utgjordes av hans lön för anställningen och ersättning för kostnader för föreningens räkning. Det var väl känt och godkänt att A:s företag stöttade föreningens verksamhet genom sponsring och rabatterade arvoden samt tjänster som text, research, foto och webbproduktion.
Tidningens yttrande
Tidningen har yttrat sig till nämnden och i huvudsak vidhållit vad som anförts i yttranden till PO.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Som PO uttalat var det av allmänintresse att A polisanmälts för ekonomiska oegentligheter i den ideella förening som han arbetade i. Det fanns även anledning för tidningen att redogöra för innehållet i revisionsrapporten. På grund av A:s offentliga position var det befogat att namnge honom i sammanhanget.
Artikeln bestod emellertid i stor utsträckning av ett återgivande av anklagelser mot A som gick utöver vad som framgick av revisionsrapporten. Detta gällde t.ex. bildtexten, där det angavs att A misstänktes ha låtit föreningen betala en del av byggkostnaderna för sitt hus, och den kategoriskt formulerade rubriken Chefredaktör stal 700 000. Rubriken var visserligen satt inom citationstecken, men det framgick inte varifrån citatet hade hämtats. Enligt nämndens mening förstärktes påståendena om att A begått oegentligheter i samband med husbygget genom att bilden på bygget togs in. Visserligen återgav tidningen A:s uppgifter om att han förnekade anklagelserna och gjorde gällande att personer inom föreningen gick bakom ryggen på honom. Detta förtog dock inte intrycket av publiceringen som en kompakt anklagelse mot honom.
Enligt nämndens uppfattning har A genom publiceringen förorsakats en oacceptabel publicitetsskada och tidningen bör klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.