Jämtlands Tidning frias för granskande artiklar om ett vindkraftsprojekt

Anmälaren har mot bakgrund av allmänintresset och sin samhällsställning behövt tåla granskningen. Etiknämndens bedömning är att den skada anmälaren drabbats av inte utgör en oförsvarlig publicitetsskada.

Jämtlands Tidning, exp.nr. 2/2022 dnr. 21027

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Jämtlands Tidning.

Genom beslut den 6 oktober 2021 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Jämtlands Tidning.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Följande publiceringar i en granskning av planerna på en vindkraftsexploatering i Krokoms kommun har anmälts.

Åflobor vill bygga vindkraft på renbetesland, publicerad den 15 oktober 2020 i pappersutgåvan.
(Publicering 1)

Krokoms fastighetschef tecknar eget avtal med Per-Lennart Persson, publicerad den 27 oktober 2020 i pappers- och nätutgåvan.
(Publicering 2)

Krokoms affärsuppgörelse om vindkraft mörkad, publicerad den 29 oktober 2020 i pappers- och nätutgåvan.
(Publicering 3)

Unikt avtal med politiker i Krokom, publicerad den 29 oktober 2020 i pappersutgåvan.
(Publicering 4)

Starka reaktioner på vindkraftsplanerna i Offerdal, publicerad den 29 oktober 2020 i pappers- och nätutgåvan.
(Publicering 5)

Vindkraftsbolag betalade inte arrende – förrän avtalet löpt ut, publicerad den 3 november 2020 i pappers- och nätutgåvan.
(Publicering 6)

Kommunalrådet i Krokom – jävig som markägare? publicerad den 4 mars 2021 i pappersutgåvan och den 7 mars 2021 i nätutgåvan.
(Publicering 7)

PUBLICERING 1 – Åflobor vill bygga vindkraft på renbetesland

En Åflobo hade dragit i gång en omstart för ett vindkraftsprojekt i Nordbyn och Offerdalsfjällen. För tio år sedan hade det varit konfliktfyllt. Enligt markägare hade kontrakt med Vattenfalls loggor presenterats för dem. Området där man ville bygga var renbetesland.

Daniel Gustafsson, ansvarig för landbaserad vindkraft på Vattenfall, hade bekräftat att man hade en överenskommelse med Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhall om att bygga en vindkraftsanläggning som skulle täcka hela västra Offerdalsbygden.

Enligt Daniel Gustafsson var man ännu i ett tidigt skede. För närvarande var det Per-Lennart Perssons och Pär-Ola Säterhalls bolag som ägde processen, inte Vattenfall. Han hoppades att man med god dialog och fokus på lokal utveckling skulle kunna utveckla ett projekt som gynnade hela bygden. Från Vattenfalls sida fanns inga planer på att i nuläget informera övriga sakägare eller samerna. Det skulle Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhall göra.

Vindkraften var planerad på ett stort område från Nordbyn till Vallsta, hela västra Offerdals fjällkedja, vilken också var renbetesland. Enligt markägare som hade fått information om projektet handlade det om 70 vindkraftverk som mätte 250 meter, med vit högintensiv belysning.

De två bolag som Vattenfall hade en överenskommelse med var Affloardal Energi AB och Vallstarua Energi AB.

Affloardal Energi AB, hade startats av Per-Lennart Persson och hans barn år 2014. Bolaget hade initierat att det kunde göra en omstart på sina planer för vindkraftsindustri. Per-Lennart Perssons dotter Anna-Carin Hammarberg, som var gift med Krokoms kommunalråd Björn Hammarberg (M), hade gått ut och pratat om vindkraftsplanerna när bolaget startade. I styrelsen för bolaget satt även Pär-Ola Säterhall.

Det andra bolaget, Vallstarua Energi AB, var helt och hållet en familjeangelägenhet för familjen Persson. I styrelsen satt Per-Lennart Persson och hans tre barn, bland andra Anna-Carin Hammarberg.

För tio år sedan hade samma familj, tillsammans med ett företag som nu gått i konkurs, drivit vindkraftsplanering i området. De hade då haft stöd av Göte W Swén, Moderaternas starke man i Krokoms kommun. I samband med att Swén avslutade sin politiska karriär hade Björn Hammarberg, Per-Lennart Perssons svärson, fått överta hans politiska uppdrag i kommunen. Ungefär samtidigt hade familjen fått tillträde till ett stort kommunalt markområde, utan offentlig upphandling, genom ett arrendeavtal för vindkraft.

All vindkraftsutbyggnad beslutades av kommunens politiker, som hade veto. Daniel Gustafsson på Vattenfall ville tona ner de diskussioner som nu fördes med markägarna:

” – Vi är i ett väldigt tidigt skede och vi förstår att det varit mycket negativa synpunkter förra gången. Vi vet inte om vi kommer till nästa steg men då ska vi ha en dialog med de som berörs. Processen ligger hos Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhall“, sa han.

PUBLICERING 2 – Krokoms fastighetschef tecknar eget avtal med Per-Lennart Persson

Krokoms kommun hade fått kritik för att ensidigt gynna en enskild privat aktör och politiker när det gällde en markupplåtelse för vindkraftsetablering på kommunens mark i Offerdal. Bakom upplägget stod fastighetschefen Tomas Nilsson, som hade arbetat på egen hand, utan direktiv från kommunstyrelse eller kommunfullmäktige.

Tomas Nilsson hade utarbetat ett nytt avtal med Åflobon Per-Lennart Persson (kommunalrådet Björn Hammarbergs svärfar). Detta utan att övriga partier i kommunstyrelsen hade fått kännedom om det omfattande avtalet, som gällde en industrianläggning för vindkraft på kommunens mark.

Tomas Nilsson hade haft en mångårig affärsrelation med familjen. Det visade kommunala handlingar.

Reportern frågade om han inte tyckte att det verkade lite geggigt att kommunpolitiker (Anna-Carin Hammarberg med familj) skrev avtal med kommunen för egna privata bolag och affärsintressen. På det svarade han nej.

Det var det tredje kontraktet på sex år som Tomas Nilsson medverkat att tilldela Per-Lennart Persson, utan att bjuda in andra verksamma företag i kommunen till anbudsgivning. Han berättade att de båda samarbetat alltsedan den första vindkrafts-omgången 2013, men förnekade på en rak fråga att han någonsin skulle ha haft egna möten med Per-Lennart Persson och familjen.

Den kritik som kom från flera partier, om att den politiska ledningen i Krokom tillsammans med en enskild tjänsteman ägnade sig åt ensidigt gynnande av en enskild privat aktör med politisk koppling när det kom till vindkraft, tillbakavisades av Karin Jonsson, kommunstyrelsens ordförande.

PUBLICERING 3 – Krokoms affärsuppgörelse om vindkraft mörkad

Förvirringen var stor bland politiker i Krokoms kommun. Det gällde ett arrendeavtal för vindkraft som hade presenterats på senaste kommunstyrelsemötet. Få kände till att kommunen ingått en affärsuppgörelse med politikern Anna-Carin Hammarberg (M) och hennes vindkraftsbolag Affloardal Energi. Två avtal cirkulerade, med olika underskrifter, varav ett var påskrivet hela två år efter att det börjat gälla.

Bakgrunden var att kommunen 2014 ingått ett affärsavtal om att arrendera ut ett stort markområde till Affloardal Energi, som ägdes av en av kommunens politiker Anna-Carin Hammarberg och hennes pappa Per-Lennart Persson.

Beslutet om arrendet hade tagits utan upphandling i samhällsbyggnadsnämnden där Linus Kimselius (M) då varit ordförande. Vice ordförande i nämnden hade varit hans partikamrat Björn Hammarberg, tillika gift med Anna-Carin Hammarberg. Hon hade skrivit på avtalet för Affloardal Energis räkning. Kontraktet var också undertecknat av Linus Kimselius och fastighetschefen Tomas Nilsson.

Enligt villkoren i avtalet hade det löpt ut i fjol, 2019, då förutsättningen varit att det skulle ha byggts minst ett vindkraftverk under de första fem åren.

Efter tidningens uppgifter om att kommunen skulle ha förlängt eller förnyat avtalet hade Ronny Karlsson (SD) tagit upp frågan om dess giltighet vid senaste kommunstyrelsesammanträdet.

I samband med förfrågan hade kommunchefen Jonas Törngren presenterat ett annat avtal för politikerna, ett avtal som undertecknats 2016 av Christin Persson, samhällsbyggnadsnämndens ordförande, fastighetschef Tomas Nilsson och Anna-Carin Hammarberg.

Tidningen hade tagit del av båda avtalen, men enligt Jonas Törngren, kommunchef, existerade det bara ett avtal: det som blev påskrivet 2016 och som han presenterade för politikerna.

“Att datum för signering är senare än avtalets tillträdesdag beror på att det tog tid innan arrendenämnden kunde fatta beslut om avtalets giltighet utifrån en av klausulerna gällande förutsättningarna,” skrev Jonas Törngren som svar på frågan varför det undertecknades 2016 och inte 2014 när det första avtalet ingåtts.

Jonas Törngren hävdade att det inte funnits något annat påskrivet avtal. Flera av politikerna i kommunstyrelsen kände inte ens till att kommunen ingått en affärsuppgörelse med kommunalrådets fru, Anna-Carin Hammarberg, och hennes bolag om att bygga vindkraft i Offerdal.

Sist i artikeln stod: “Förtydligande – Krokoms kommun vann i Förvaltningsrätten när arrendeavtalet överklagades av ortsbor i september 2014.”

PUBLICERING 4 – Unikt avtal med politiker i Krokom

Att det fanns politiker med egenintressen i kommunens beslutsärenden var inget ovanligt, enligt Jonas Törngren, kommunchef.

Enligt honom hände det på vart och vartannat kommunstyrelsemöte och fullmäktige. Men några fler exempel när det gällde avtalet om vindkraft med familjen Hammarberg-Persson kunde varken han eller kommunalrådet ge. Jonas Törngren försvarade tjänstemannen och den politiska ledningens ingångna avtal med politikern. Han såg det som en styrka att företagare och människor med olika bakgrund engagerade sig politiskt:

“Då får vi perspektiv från personer som arbetar med annat till vardags än offentlig verksamhet. Det viktiga när det inträffar tveksamheter kring opartiskhet är att de anmäler jäv och inte medverkar i diskussioner och beslutsprocesser. Anna-Carin Hammarberg och Björn Hammarberg är inga undantag från detta“, skrev han till tidningen.

PUBLICERING 5 – Starka reaktioner på vindkraftsplanerna i Offerdal

Offerdalsborna reagerade kraftigt mot att återigen ställas inför en vindkraftsutbyggnad driven av samma familj som för tio år sedan. Möten hade hållits i bygden. Många var bekymrade över att kommunen mörkat planerna, och att det fanns en för allmänheten okänd affärsuppgörelse med familjen Persson-Hammarberg.

För Njaarke sameby var markområdet livsavgörande för rennäringen. Det framkom i ett brev till kommunen:

“Njaarke ser ingen möjlighet till att det i framtiden etableras vindkraftsparker på områdena Nordbyn/Vallsta, det är för oss existensavgörande områden som ingår i det för renen så livsviktiga vinterbetet” skrev samebyn i ett brev till kommunen.

Även det så framgångsrika inflyttningsprojektet Projekt Kaxås äventyrades. Inflyttade familjer var djupt oroade över att deras framtida boende hamnade i en industrianläggning.

Sune Sjöström hade varit aktiv för tio år sedan när bygden stått inför vindkraftsexploatering förra gången. Numera satt han för SD i regionen och skulle få vindkraftsindustrin rakt framför sitt hus. Han mindes hur demokratin på punkt efter punkt sattes ur spel då, för tio år sedan:

” – På grund av alla planerna drog kommunen igång arbetet med en vindbruksplan. I Offerdal var det en massiv protest mot vindkraftsetablering i samband med de samrådsmöten som kommunen höll. Boende ville att hela Offerdal skulle rödmarkeras för att det är renbetesland, känslig miljö och många boende som påverkas negativt. Kommunen valde ändå att vitmarkera området där de har egen mark mot folkets vilja och strax efter ingår Centern och Moderaterna ett avtal med ett företag med stark koppling till politiker som ges rätten att exploatera vindkraft på kommunal mark. Det är ensidigt gynnande av en person och ett företag med starka kopplingar till kommunen. Det här luktar…“, sa han, och fortsatte:

” – Vi överklagade avtalet som kommunen ingick med Affloardal Energi 2014 för vi ansåg att marköverlåtelsen skulle ha upphandlats. Vi förlorade. Men man ska komma ihåg att i Förvaltningsrätten sitter politiker och beslutar, därför är prövning av vindkraftsärenden inte rättssäkert idag när hela branschen styrs av politiska beslut. Alla instanser som prövar ärendena är politiskt styrda därför blir det en politisk bedömning och inte en lämplighetsbedömning.”

PUBLICERING 6 – Vindkraftsbolag betalade inte arrende – förrän avtalet löpt ut

Per-Lennart Persson på Affloardal Energi hade inte betalat arrendeavgiften under fyra av de fem år som kommunen arrenderat ut mark åt honom för vindkraft. Bolaget hade betalat arrendet för 2019 och 2020, men då var avtalet förfallet. Bolaget hade inte heller lämnat in årliga rapporter om projektläget, vilket varit ett villkor enligt avtalet.

Som tidningen tidigare rapporterat rådde det stor förvirring runt det avtal som kommunledningen ingått med Affloardal Energi år 2014. Detta bolag hade då drivits av Anna-Carin Hammarberg, moderat politiker i Krokoms kommun.

Avtalet hade förfallit vid årsskiftet 2018/2019. Kommunchefen Jonas Törngren bekräftade i ett mejl att det i dagsläget inte fanns något avtal med bolaget:

“Avtalet är inte förlängt men en samlad bedömning om att förhandling om förlängning skulle inledas gjordes av samhällsbyggnadschefen och fastighetschefen efter möte med Affloardal och Vattenfall,” skrev Törngren i ett mejl.

När tidningen begärde ut kundreskontra över inbetalningarna visade det sig att arrendatorn Affloardal Energi inte betalat arrendeavgiften under fyra av de fem år som avtalet gällt. Däremot hade bolaget betalat för arrende för åren 2019 och 2020 – när marken inte arrenderats ut alls.

Efter artiklar om tjänstemännens avtal med bolaget i Jämtlands Tidning, hade ansvariga tjänstepersoner Ulla Schill och Tomas Nilsson kallats till samhällsbyggnadsnämndens möte i onsdags. Detta för att reda klarhet i det kommunala vindkraftsarrendet. Ulla Schill hade då sagt att det varit kommunen som glömt skicka fakturor. Enligt Jonas Törngren hade kommunen inte begärt in de rapporter som enligt avtalet skulle lämnas in av bolaget varje år.

I artikeln fanns en bild på anmälaren.

I bildtexten i nätversionen av artikeln stod: “Kommunalrådet Björn Hammarberg (M) är svärson till Per-Lennart Persson och gift med Anna-Carin Hammarberg, företrädarna för Affloardal Energi. Han anmälde jäv när det första avtalet ingicks 2014. Han skriver nu på sin öppna fb: ‘Att nu en tidning grovt brister i både journalistisk sedlighet, grundläggande samhällskunskap samt källgranskning och faller ut i personangrepp och populistiska utspel mot enskilda tjänstemän är ju oerhört osmakligt och kanske rent av brottsligt!'”

I bildtexten i den trycka versionen av artikeln stod: “Kommunalrådet Björn Hammarberg (M) är svärson till Per-Lennart Persson och gift med Anna-Carin Hammarberg, företrädarna för Affloardal Energi. Han anmälde jäv när förra avtalet ingick.”

PUBLICERING 7 – Kommunalrådet i Krokom – jävig som markägare?

Tidningen kunde avslöja att kommunalrådet Björn Hammarberg var markägare i området där Affloardal Energi ville bygga vindkraft.

Ett av Krokoms kommuns kommunalråd, Björn Hammarberg (M), hade anmält jäv i samband med att kommunens vindkraftsplaner diskuterats. Detta då han varit gift med Anna-Carin Hammarberg som genom bolaget Affloardal Energi varit drivande i den kritiserade vindkraftsplanen i Offerdal.

Nu skulle hans äktenskapliga situation, enligt honom själv, ha ändrats. Något han ansåg påverkade hans jävsituation.

Men nu kunde tidningen avslöja att han var markägare i området, där Affloardal Energi ville bygga vindkraft. Detta hade inte framkommit tidigare.

Tidningen bad om en kort intervju med Björn Hammarberg angående jävsituationen, men han meddelade att han inte hade tid “i närtid”. Detta trots att han i annat sammanhang skrev:

“Som politiker sätter jag en ära i att vara så tillgänglig som möjligt för media.“

Han hade i stället fått frågan via mejl. Hur såg han på sin jävsituation idag när den äktenskapliga situationen ändrats? Tidningen hade fått ett kort svar: “Jomen det är ju klart att det påverkar.” När tidningen bett honom utveckla detta lite mer, med frågan om han ansåg sig jävig eller ej, hade han svarat lika kort:

“Frågan är under juridisk avdömning och har inte helt blivit klar än.“

Tidningen kunde nu visa att kommunalrådets jävsituation inte bara handlade om att han varit gift med bolagsföreträdaren för Affloardal Energi, utan han var också markägare i det område där bolaget tecknade vindkraftskontrakt med markägarna.

Björn Hammarberg stod som lagfaren ägare av fastigheten Offerdals-Nygården 1:39, enligt uppgifter från Lantmäteriet.

När planerna på en vindkraftspark kommit upp i kommunen i två tidigare omgångar, hade Björn Hammarberg anmält jäv. Men frågan om vindkraft i Offerdal var inte på något sätt avgjord ännu. Nu väntade en reviderad vindbruksplan som skulle vara klar först hösten 2022, i samband med nästa val.

Det hade nyligen också varit en utbildningsdag för politikerna i kommunen, där företrädare för de olika linjerna deltagit för att ge sina argument för och emot vindkraft. Hela frågan hanterades fortfarande av kommunen utifrån perspektivet Offerdal, där Affloardal Energis företrädare ägde mark i det område som de ville ha vindkraft på.

Kommunen hade mottagit ett brev från en markägare som varit kritisk till att kommunen beslutat att avsluta avtalet om vindkraft. När brevet diskuterades på senaste kommunstyrelsen deltog kommunalrådet Björn Hammarberg i diskussionerna, trots att han var markägare i området.

Frågan var infekterad och det fanns en opinion mot vindkraft i området. Det visade den namninsamling som Livskraft i Offerdal gjort, där över 1 100 personer skrivit under att de motsatte sig planerna. För samebyn Njaarke var frågan existentiell och området var av riksintresse för rennäringen. Turistnäringen hade i debattinlägg beskrivit att vindkraft i området helt skulle slå undan benen för turismen.

I artikeln fanns en bild som visade en sökträff i fastighetsregistret. Sökträffen avsåg den fastighet som nämnts i artikeln. Under rubriken “Lagfart” framgick anmälarens namn och adress.

ANMÄLAN

Publiceringarna anmäldes av Björn Hammarberg.

En oberoende, kritiskt granskande och etisk press var av yttersta vikt för en fungerande demokrati. Detta krävde dock att de pressetiska reglerna iakttogs. Han ansåg att tidningen brustit i det avseendet och att detta hade skadat honom personligen och som lokalpolitiker. Tidningen hade matat läsarna med en felaktigt konstruerad bild, vars enda syfte varit att skada honom som person.

Han var moderat kommunalråd i kommunen och gift med en av delägarna till, Affloardal Energi AB, som var involverat i etableringsplanerna. Av den anledningen förelåg det självklart en jävssituation. Han hade varit noga med att påtala detta, samt med att följa de regler som gällde vid jäv.

Det var otvivelaktigt så att hans politiska uppdrag i kombination med kopplingen till bolaget hade ett allmänintresse. Hur stort allmänintresset var borde vara avhängigt om det förekommit några oegentligheter eller inte, ansåg han. Allmänintresset för rapporter om ett kommunalråd som följt reglerna borde vara nära noll. Uppgifter av mer privat karaktär, som var bostaden finns, borde sällan eller aldrig ett ha allmänintresse. Att publicera missvisande, enkelt korrigerbara, uppgifter kunde omöjligt ha ett allmänintresse.

Om tidningen haft minsta intresse av en korrekt och saklig rapportering hade den kontaktat honom, vilket den inte gjort. Som politiker satte han en ära i att vara så tillgänglig som möjligt för media. Tidningen hade vid flera tidigare tillfällen kontaktat honom.

Tidningen hade inga belägg för att skriva att han varit inblandad i någon oegentlighet eller att han på annat sätt brustit i rollen som kommunalråd.

Skribenten hade en väldokumenterad historik kopplat till honom. Därför var det högst rimligt att anta att publiceringarna medvetet hade formats för att uppnå syftet att underminera hans trovärdighet, pålitlighet och anseende.

Tidningen hade motverkat sitt syfte att vara en del av den oberoende, kritiskt granskande och etiska pressen. Publiceringarna skedde utan faktakontroll, saknade objektivitet och tog ingen hänsyn till den enskildes integritet.

Genom publiceringarna skulle hans namn för alltid att riskera att vara sammankopplat med oegentligheter, även långt utanför länets gränser. Vid kommande rekryteringsprocesser, förtroendeuppdrag, och sammanhang där pålitlighet och anseende hade betydelse, skulle publiceringarna kunna påverka utfallet.

Publiceringarna riskerade också att underminera grunden för demokratin, då andra personer kanske valde att inte engagera sig politiskt när det blev så tydligt vilka risker man då utsatte sig för. Om endast kallsinniga och empatilösa personer kunde tänka sig att vara politiskt engagerade, vilket samhälle fick vi då?

Han hade valt ut de publiceringar som innehöll de mest allvarliga bristerna, bland de över 30 artiklar och ledare som var kopplade till ärendet.

Han kommenterade de anmälda artiklarna:

Publicering 1

Påståendet att han fått överta Göte Swéns alla politiska uppdrag och att familjen ungefär samtidigt fått tillträde till ett stort kommunalt markområde stämde inte, eller var åtminstone gravt missvisande. Fakta var att två andra kollegor hade övertagit uppdrag samt innehaft dem vid tidpunkten före och efter arrendeavtalets tecknande.

Att hans namn användes i en artikel med ytterligare felaktigheter ansåg han gjorde bristerna än allvarligare. Artikeln blandade ihop olika projekt med varandra, påstod felaktigt att företag gått i konkurs, överdrev omfattningar, et cetera.

Publicering 2

Sammanfattningsvis kunde man undra om tidningen ens haft en ambition om en korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

När det gällde publicitetsreglernas krav på att sakuppgifter skulle kontrolleras och läsaren ges möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer så fanns brister.

Påståendena om familjens kopplingar till enskilda tjänstemän och de förmåner detta medförde var inte underbyggda. Trots det framfördes de som fakta. Uppgifterna om kopplingarna/förmånerna var honom veterligen falska.

Formuleringarna var skrivna på ett sätt som gav intryck av “skumraskaffärer”. Vissa skrivningar hade dessutom underkänts av domstol, vilket tidningen mycket väl kände till. Ändå valde den att formulera sig felaktigt. Exempel på skrivningar var: “fastighetschef tecknar eget avtal”, “ensidigt gynna en enskild privat aktör och politiker”, “arbetat på egen hand, utan direktiv från kommunstyrelse”, “utan att övriga partier i kommunstyrelsen fått kännedom”, “mångårig affärsrelation med familjen”, “geggigt”, “kommunpolitiker skriver avtal med kommunen för egna privata bolag och affärsintressen”, “politiska ledningen i Krokom tillsammans med en enskild tjänsteman ägnar sig åt ensidigt gynnande av en enskild privat aktör med politisk koppling”, “politiker och tjänstemän upplåtit till en privat aktör för vindkraft utan upphandling”.

Påståendena var därutöver motsägelsefulla, samt osakliga.

Det framgick inte av artikeln att vittnet var sammanboende med en av skribenterna. Dessutom var uppgiften osann och berodde troligen på att vittnet misstagit sig angående vem han sett.

Det saknade rimligen relevans att noggrant redogöra för var hans hus var beläget i förhållande till restauranger och närståendes bostäder.

Tidningen hade inte vid ett enda tillfälle under denna artikelserie sökt honom för en kommentar.

Publicering 3

Påståendet “affärsuppgörelse om vindkraft mörkad” var felaktigt. På grund av jäv hade han inte deltagit i vare sig handläggning eller beslut i dessa ärenden. Därför hade han inte hela bilden. Det torde inte ha varit okänt för någon att hans fru hade en affärsrelation med kommunen. Detta var något han hade påtalat vid samtliga tillfällen där det varit relevant, samt under alla år sedan början av år 2014 då kommunen fått en förfrågan om avtal.

Avtalets tecknande hade dessutom givit upphov till en rättstvist där en av skribenterna varit inblandad. Samtliga medier i länet hade rapporterat om det.

Beslutet i samhällsbyggnadsnämnden den 2 september 2014 hade laglighetsprövats och begäran hade lämnades utan bifall av förvaltningsrätten. Affärsuppgörelsens tillkomst och existens kunde därför inte anses vara mörkad – särskilt inte ur skribentens perspektiv.

Tidningen hade inte kontaktat honom för en kommentar eller för att få sakupplysningar.

Det var rimligt att rapportera om att en av delägarna i bolaget var gift med honom och att han vid tiden för avtalets tecknande var vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Men eftersom publiceringen, och artikelserien, i första hand målade upp en bild av skumraskaffärer och korruption måste förbiseendet, att tydligt ange att han inte deltagit i beslutet på grund av jäv, anses vara i strid med publicitetsreglerna. Det var tydligt i protokollet att han angivit jäv. Korrekt uppgift hade alltså varit enkelt tillgänglig för tidningen.

Publicering 4

Påståendet “att det finns politiker med egenintressen på olika sätt i kommunens beslutsärenden är inget ovanligt” var missvisande i så måtto att det lätt kunde tolkas som att det var vanligt att politiker beslutade i ärenden de var jäviga i. Om så vore fallet skulle ju regelbrott begåtts rutinmässigt.

Formuleringen “tjänstemannen och den politiska ledningens ingångna avtal med politikern” kunde inte ha annat syfte än att skapa misstro.

Likaså måste påståendet “kommunen ensidigt gynnat politiker med inflytande i kommunen för vindkraftsindustrin” ifrågasättas. Det följde samma mönster som tidigare publiceringar.

Inte heller här hade han beretts tillfälle att yttra sig.

Publicering 5

Ett flertal formuleringar i artikeln var svepande och misstänkliggörande, såsom “ställas inför en vindkraftsutbyggnad driven av samma familj som för tio år sedan”, “kommunen mörkat planerna”, “en för allmänheten okänd affärsuppgörelse med familjen Persson-Hammarberg”, “demokratin på punkt efter punkt sattes ur spel”,

Tidningen borde ha berättat att den intervjuade, Sune Sjöström, varit ledamot i kommunfullmäktige samt ersättare i Samhällsbyggnadsnämnden och att denne därför hade goda förutsättningar att både sätta sig in i ärendena och påverka dem.

Publicering 6

Det var fullständigt obegripligt ur publicistiskt perspektiv att framhäva honom i bild och med namn. Publiceringen handlade om att ett bolag, som han visserligen hade koppling till men inte var företrädare för, inte fullgjort sina plikter gentemot kommunen.

Att i en artikel som handlade om något helt annat ha namn och en stor bild på honom i blickfånget måste anses som ett allvarligt övertramp och ett slags vilseledande effektsökeri. Ingenstans i artikeln i övrigt nämndes han.

Att bild på honom dessutom förekom i nättidningens “artikelblänkare” tillsammans med artikelrubriken gjorde intrånget än mer allvarligt. Vid delning av artikeln på till exempel Facebook kom bilden med, vilket ökade exponeringen ytterligare.

Strax innan publiceringen hade han riktat stark kritik mot tidningen. Var publiceringen en hämndaktion?

Det kunde ifrågasättas att tidningen dragit en juridisk slutsats om att avtalet förfallit.

Sammantaget kunde sägas att artiklarna var skrivna av en skribent som hyste ett välkänt agg mot honom och mot vindkraft. Åtminstone det senare var väl känt av tidningen och dess ansvarige utgivare. Det fanns därmed rimligen inga förmildrande omständigheter.

Skribenten hade öppet redovisat att hon var helt övertygad om att det enda sättet arrendeavtalet kunde ha kommit till stånd var genom korruption. Hon hade återkommande beskrivit denna övertygelse och det var kanske därför inte konstigt att hon inte vid något tillfälle kontaktat honom för en kommentar. Att ansvarige utgivaren låtit detta ske var dock en gåta.

MEDIETS SVAR

Tidningen svarade genom ombudet Mats El Kott.

Tidningen bedrev lokal journalistik som verkligen var lokaljournalistik. Reportrarna i ärendet verkade i Västjämtland och kände bygderna och dess invånare. I de anmälda artiklarna hade reportrarna inte tagit ställning, utan endast redovisat hanteringen av de olika avtalen, vilket inte varit helt lätt.

Anmälaren påstod att han hade skadats personligen för all framtid, samt att “samhället i stort” skulle ha drabbats. Tidningen bestred att det fanns några sådana skador. Tidningen hade aldrig beskyllt anmälaren för några oegentligheter.

Ombudet återgav hur anmälaren kommenterat artiklarna på sin Facebooksida och konstaterade att anmälaren hade använt starka ord för att beskriva en person.

Tidningens ansvarige utgivare Ralph Rentzsch och anmälaren hade talats vid i telefon den 5 november 2020. Anmälaren hade samma dag i sms till Rentzsch skrivit:

“Bara för tydlighetens skull, granskningen har mitt fulla stöd! Mvh Björn Hammarberg (M)“.

Vid samtalet hade anmälaren ingen kritik rörande uppgifter om honom själv. Han tyckte det var “oschysst” att, som han sa, hänga ut enskilda tjänstemän. Han hade dock inte begärt att få in några rättelser om honom själv, men hade tyckt att en bild på honom själv varit för stor.

Den 6 november 2020 hade anmälaren lagt ut en kommentar på Facebook om samtalet. Inte heller där hade han nämnt att det varit något fel i uppgifterna rörande honom. Han skrev att han avslutat samtalet med: “Kör hårt, men schysst!“

Kommentarer till de anmälda artiklarna:

Publicering 1

Det var riktigt att anmälaren inte omedelbart övertog alla Göte Swéns uppdrag.

När det första avtalet tecknades år 2014 hade anmälaren blivit vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Tidningen hade klart och tydligt redovisat att anmälaren anmält jäv då avtalet behandlades i nämnden.

I februari och april 2016 hade ett nytt arrendeavtal tecknats, likalydande med det från år 2014. Då hade anmälaren, sedan den 1 februari 2016, tagit över som kommunalråd. Även det avtalet undertecknades av, bland andra, anmälarens dåvarande maka. Av någon anledning föreföll det avtalet varken ha anmälts i samhällsbyggnadsnämnden eller ha beslutats där. När tidningen begärt att få del av arrendeavtalet hade man fått avtalet från år 2016.

Det hade i bägge avtalen funnits en likalydande bestämmelse om att avtalen upphörde efter fem år från tillträdesdagen om arrendatorn inte fullgjort vissa skyldigheter, vilket arrendatorn inte gjort i det här fallet. Villkoret hade krävt godkännande av arrendenämnden, vilket erhölls i juni 2016. Det var dock osäkert om avtalet överhuvudtaget gällde eftersom det inte var säkert om de som undertecknat haft korrekt delegation. Anledningen till att ett nytt avtal skrivits år 2016 hade förmodligen varit att man hade glömt att begära godkännande av arrendenämnden avseende det tidigare.

Den 3 december 2020 hade avtalet från år 2014 varit uppe till behandling i samhällsbyggnadsnämnden, som då beslutat att säga upp avtalet och avsluta förhandlingen om ett nytt arrendeavtal. En förhandling som tydligen pågått i ett par år utan något uppdrag från vare sig nämnden eller kommunstyrelsen. Anmälaren var fortfarande ledamot i styrelsen.

Enligt tidningens uppfattning måste anmälaren ha känt till att det pågått förhandlingar om arrendeavtal under lång tid utan något uppdrag från politiken. Han måste även ha känt till att, även om hela vindkraftsanläggningen berörde många markägare, den kommunala marken hade ansetts vara mycket viktig i sammanhanget.

Anmälaren påstod att han kränkts av att tidningen felaktigt påstått att ett företag gått i konkurs. Tidningen kunde inte förstå varför. Anmälaren påstod vidare att tidningen blandade ihop olika projekt, utan att ange vilka och på vilket sätt han skulle vara inblandad i dessa påstått ihopblandade projekt.

Anmälaren skrev att han satte en ära i att vara tillgänglig för media. Tidningen hade en annan erfarenhet. Det hade varit svårt att få uttalanden från honom. Han hade hävdat att, när han inte svarat, hade det berott på att han bara var halvtidsavlönad av kommunen och därför inte tillgänglig. Vid genomgång av loggar avseende kontakter med anmälaren visade det sig att det tagit i genomsnitt mer än en vecka att få svar från honom som kommunalråd, och så länge kunde man normalt inte vänta.

Anmälaren hade under den tid som de anmälda artiklarna varit publicerade inte kontaktat tidningen för att påpeka eventuella felaktigheter. Tidningen hade nu sökt honom i anledning av de uppgifter som redovisats ovan. Han hade sökts via telefon, mobiltelefon, mejl och messanger men varit oerhört svår att nå.

Så småningom hade man dock fått svar, den 22 februari: “Ok, toppen! Just i närtid har jag dock ingen möjlighet att lägga tid på den typen av intervjuer. Mvh Björn”. När tidningen svarade: “Det går snabbt, ingen fara. Tio minuter kan du kanske undvara, så jag ringer dig imorgon klockan 8.” hade han inte svarat. Han hade inte heller svarat på mobilen när tidningen ringt exakt på det föreslagna klockslaget.

Publicering 2

Det fanns inga sakfel i artikeln. Anmälaren tycktes mena att tidningen skulle underlåta att skriva om vad andra partiers företrädare i kommunen ansåg om saken, vilket var mycket märkligt då Hammarberg vurmade för det demokratiska samtalet.

Anmälaren påstod att vissa skrivningar var motsägelsefulla och logiskt falska, vilket de inte var om man inte valde att tolka dem på det sätt anmälaren gjorde. En normal läsare skulle inte ha instämt i den tolkningen. Visserligen var kommunstyrelsen kommunens ledande organ (förutom kommunfullmäktige), men i den “politiska ledningen” tolkade de flesta in den politiska majoriteten i kommunstyrelsen.

Att anmälaren vid den här tiden bodde i Åflo torde ha varit väl känt i kommunen. Där borde även Anna-Carin Hammarberg som, tillsammans med sin far, skrivit under de aktuella arrendeavtalen. Att fadern och företrädare för kommunen träffats i nära anslutning till den arrenderade marken var högst relevant enligt tidningens uppfattning.

Publicering 3

Anmälaren ansåg att påståendet om affärsuppgörelsen var felaktigt. Det var svårt att förstå vad anmälaren menade. Anmälaren blandade ihop avtalet från 2014 med de förhandlingar som pågått de senaste åren avseende ett nytt eller förlängt avtal. Att dessa förhandlingar varit okända för många politiker i kommunstyrelsen och i samhällsbyggnadsnämnden rådde det ingen tvekan om. Det var oklart vilka sakupplysningar anmälaren menade att tidningen borde ha kontaktat honom om.

Publicering 4

Skrivningen om egenintressen var ett direkt citat från kommunens högste tjänsteman Jonas Törngren och kunde naturligtvis inte vara missvisande. Tidningen hade redovisat att anmälaren anmält jäv. Att avtalet var unikt bekräftades av såväl högste tjänsteman som kommunstyrelsens ordförande. Det kunde inte heller råda något tvivel om att avtalet, om det skulle bli en vindkraftsetablering på det sätt som avsågs, var ekonomiskt mycket fördelaktigt för kommunens avtalspart.

Publicering 5

Tidningen hade i denna artikel redovisat reaktioner ute i samhället. Det föreföll som att anmälaren menade att tidningen skulle ha redigerat dessa reaktioner i stället för att återge dem in extenso.

Såvitt tidningen visste var Sune Sjöström ersättare i såväl kommunfullmäktige som i samhällsbyggnadsnämnden. Det var för tidningen oklart vad det spelat för roll att man inte angett det.

Som framgick av artiklarna hade det varit okänt, för större delen av kommunstyrelsens ledamöter och förmodligen även för samhällsbyggnadsnämndens ledamöter, att det pågått förhandlingar under lång tid mellan kommunens tjänstemän och företrädare för Affloardal Energi. Det var svårt att ställa frågor om något man inte kände till.

Publicering 6

Bilden på anmälaren tillsammans med bildtexten hade relevans. Vid telefonsamtal med den ansvarige utgivaren den 5 november 2020 hade anmälarens enda kommentar varit att bilden på honom var för stor.

Artikeln var en del av en serie. Bildtexten innehöll citat från anmälarens Facebooksida, där han kritiserat artikelserien. Anmälaren angrep tidningen för vad andra lagt ut på Facebook, vilket var något som tidningen inte kunde ansvara för.

Tidningen var helt främmande inför att publiceringen av bild på anmälaren med citat från hans kritik av tidningen skulle vara någon slags hämnd.

Tidningen förstod inte anmälarens angrepp när det gällde avtalet från år 2014. I det avtalet hade det funnits ett villkor som innebar att det upphörde utan föregående uppsägning efter fem år, om inte vissa krav var uppfyllda. Kraven var inte uppfyllda, varför avtalet borde ha upphört att gälla. Som framgick ovan krävde emellertid ett sådant villkor, enligt jordabalken, godkännande av arrendenämnden för att vara giltigt.

Vid sammanträde den 3 december 2020 hade samhällsbyggnadsnämnden beslutat att säga upp arrendeavtalet och, som framgått ovan, avsågs avtalet från 2014. På vilken grund det skulle sägas upp angavs inte i protokollet.

Avtalet från 2016 föreföll ha hanterats helt och hållet på tjänstemannanivå och utan någon delegation (även om det också var undertecknat av dåvarande ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden). Syftet syntes endast ha varit att reparera misstaget från 2014, då man inte sökt godkännande hos arrendenämnden. Hur som helst var det uppenbart att Krokoms kommun hade haft bristande handläggningsrutiner, vilket kommunen nu också medgett.

Anmälaren påstod i svepande ordalag att tidningens journalist hyste ett “välkänt agg” mot honom. Det var en allvarlig anklagelse som helt saknade grund. Samtliga artiklar hade dessutom författats av två journalister. Ingen av dem hade någon förutfattad mening avseende vindkraften, utan hade endast redovisat hanteringen av frågorna i Krokoms kommun.

Till yttrandet bifogades beslut från Hyres- och arrendenämnden i Sundsvall och ett utdrag över en sökträff i fastighetsregistret.

ANMÄLARENS KOMMENTAR

Grundlöst att koppla ihop honom med rapporteringen

Tidningen framförde att det “inte varit helt lätt” att redovisa “hanteringen av de olika avtalen”. Syftet med dessa formuleringar var oklart men det kunde oavsett inte försvara de felaktigheter han tidigare pekat på. Hur som helst kunde redovisningen av “hanteringen av de olika avtalen” inte ha något med honom att göra eftersom han inte deltagit på grund av jäv.

Jävsomständigheten bekräftades även av tidningen i dess yttrande. Den borde ha nöjt sig med att konstatera kopplingen mellan honom och det berörda bolaget samt att han regelmässigt och korrekt anmält jäv. Tidningen borde alltså inte ha blandat in honom överhuvudtaget i rapporteringen av “hanteringen av de olika avtalen”.

Märkligt nog tycktes inte tidningen förstå vad det innebar att anföra jäv eftersom tidningen skrev att han “måste […] ha känt till att de pågick förhandlingar om arrendeavtal under lång tid utan något uppdrag från politiken”.

Tidningen tycktes ha uppfattningen att han hade ett ansvar även för ärenden som han inte hanterade. Om tidningen hade denna felaktiga inställning som skäl för att blanda in honom i rapporteringen skulle det visserligen förklara tidningens agerande, men publiceringarna var fortfarande felaktiga.

Hans hållning hade varit att inte ens ta del av förda resonemang, efter som han utgick ifrån att de övriga politikerna och tjänstemännen gjorde det de skulle. Eftersom en jävig person inte skulle delta i handläggningen hade det ju inte varit möjligt för honom att upptäcka att eventuella sakuppgifter saknades och ännu mindre att tillhandahålla dessa sakuppgifter.

Tidningen hade antingen ingen aning om vad den höll på med eller så valde den att anta att oegentligheter hade begåtts. Oavsett vilket så var publiceringarna felaktiga.

Tidningen hade saknat grund för att låta hans namn löpa som en röd tråd genom tidningens artikelserie.

Publicitetsskadan

Det borde vara lätt att inse vilken skada han drabbats av till följd av att ha blivit ihopkopplad med de negativa vinklingarna och felaktigheterna i rapporteringen.

Tidningen anförde slentrianmässigt att han inte hade någon grund för det han påstod och att den aldrig beskyllt honom för några oegentligheter. Det var nonsens. Att hans namn och bild fanns med i negativa sammanhang, där de saknade relevans, var i högsta grad saklig grund för att påstå att skada uppstått.

Han hade inte påstått att tidningen explicit beskyllt honom. Det han hade vänt sig emot var att han sammankopplades med tveksamheter och oegentligheter. Det kunde såklart påverka utfallet i sammanhang där hans pålitlighet hade betydelse.

Tidningen hade, i sin beskrivning av samtalet mellan honom och chefredaktören, varken klarat av att återge samtalet korrekt eller förstå dess sammanhang. Under samtalets gång hade det blivit tydligt att det inte funnits något stort intresse av att ta till sig kritiken. Han hade då valt att försvara tjänstemannen som hade “hängts ut” på felaktiga grunder. När det gällde porträttbilden så hade han invänt mot att den fanns med överhuvudtaget – inte mot storleken.

Skadan av tidningens publiceringar hade ingenting att göra med huruvida han framfört eller inte framfört kritik.

Tidningen lade en stor del av publicistansvaret på den omskrivne.

Kommentarer angående artiklarna

Publicering 1

Påståendet att tidningen “har redovisat klart och tydligt” att han anmält jäv stämde inte såvida man inte menade att man gjort det vid ett tillfälle. Att redovisa något “klart och tydligt” innebar rimligen att det redovisades i varje artikel där hans namn nämndes, vilket inte var gjort.

Tidningen refererade felaktigt till ett kommunstyrelsesammanträde den 18 februari när man påstod att frågan om jäv tagits upp. Det var helt och hållet ett påhitt.

Tidningens påståenden om bristande tillgänglighet var irrelevanta för ärendet och även ogrundade. Enligt hans loggar hade tidningen fått svar inom någon eller några dagar. Att han inte korrigerat tidningens felaktigheter var också irrelevant, liksom den felaktigt beskrivna korrespondensen 22-25 februari. Av mailkorrespondensen framgick att tidningen fått svar, men att tidningen varit oärlig om förfrågan om intervju och tyckte sig självsvåldigt kunna diktera när den skulle äga rum.

Publicering 2

Tidningen försökte göra gällande att det var relevant att ange att ett möte skett “i nära anslutning till den arrenderade marken”. Detta var bara ytterligare ett sätt att försöka blanda bort korten eftersom det han kritiserade var att tidningen noggrant hade redogjort för var hans hus var beläget i förhållande till restauranger och närståendes bostäder. Det saknade rimligen relevans. Tidningen hade inte ens bemödat sig med att försöka förklara på vilket sätt det var relevant var han bodde. Antagligen för att det helt enkelt inte gick att förklara.

Publicering 3

Det fanns inga avtal att blanda ihop då artikeln tydligt angav att det var den historiska överenskommelsen som ansågs vara okänd. Artikeln angav även tydligt att syftet med överenskommelsen var att det skulle byggas vindkraftverk på den arrenderade marken. Att tidningen då ansett att det var oväntat att de inblandade parterna förde en diskussion om hur målet skulle kunna uppnås framstod som fullständigt obegripligt. Återigen valde tidningen att publicera hans namn i ett sammanhang som var negativt trots att han inte haft något med saken att göra.

Publicering 4

Tidningen tycktes mena att ett korrekt återgivet citat aldrig kunde vara missvisande. Med tanke på tidningens oförmåga att återge de mest enkla förhållanden på ett sakligt och korrekt sätt var det inte helt säkert att kommundirektören ens sagt det som påstods. Tidningen hade publicerat påståendet och var därför ansvarig för att det inte var missvisande och/eller åtminstone gav honom möjlighet att bemöta det före publicering. Dessutom var påståendet om att det slutits ett avtal med en politiker felaktigt. Att hans namn förekom i artikeln kunde omöjligt ses som positivt eller ens neutralt för honom.

Publicering 5

I sitt yttrande försvarade tidningen Sjöström. Att Sjöström inte skulle känna till avtalet var ju dessutom felaktigt då han både lämnat in en laglighetsprövning och insändare kopplat till affärsuppgörelsen. Sammantaget visade ovanstående att tidningen var mer intresserad av att skapa ett ensidigt och negativt narrativ snarare än en saklig rapportering.

Publicering 6

Denna artikel handlade om ett bolag som inte betalat sitt arrende. Eftersom han inte hade något med det bolaget att göra mer än att han varit gift med en av ägarna, så vidhöll han att publiceringen av hans namn och bild saknade relevans och var grovt missvisande.

Återigen skrev tidningen felaktigt att han endast kommenterat bildstorleken samt att han angripit tidningen för vad andra lagt ut på Facebook. Det jag skrev var “Vid delning av artikeln på till exempel Facebook kommer även min bild med vilket ökar exponeringen ytterligare.”

Tidningen borde ta ansvar för artikelns utformning samt vad som exponerades exempelvis vid delning på Facebook.

Tidningen skrev att hans anklagelse mot skribenten saknade grund, men för en normal läsare var det tydligt att perspektiv och retorik enbart syftade till att ge så stor skada som möjligt. Skribenten hade vid ett flertal tillfällen uttryckt sitt missnöje.

Publicering 7

Tog det någonsin slut? Tidningen hade valt att följa upp hans anmälan och skilsmässa med ytterligare en artikel.

Enligt artikeln kunde tidningen “avslöja att [han] är markägare i området där Affloardal Energi vill bygga vindkraft”. Förutom att det var felaktigt saknade publiceringen saklig grund och relevans.

Tidningen hade i sitt yttrande skrivit att det förhållandet att han “bodde i Åflo torde ha varit väl känt i kommunen” men i artikeln stod det att det inte framkommit tidigare. Antingen menade tidningen området rent generellt, vilket då enligt tidningen var allmänt känt, eller området för vindkraftsetablering, vilket var felaktigt.

Artikeln hänvisade till Lantmäteriets karta men kartan publicerades inte, antagligen för att läsaren då skulle kunnat avslöja tidningens bluff.

Artikeln kastade om kronologin och beskrev missvisande ämnet för en intervjuförfrågan.

Artikeln återgav därtill delar av hans anmälan till MO för att ytterligare ge näring åt det missvisande narrativet.

Artikeln angav dessutom både fastighetsbeteckning och bostadsadress.

Uppgiften att det “nu väntar en reviderad vindbruksplan som kommer att vara klar först hösten 2022” var fel. Något sådant beslut hade inte fattats men tidningen tycktes ju vara helt ointresserad av att återge fakta korrekt.

Till yttrandet bifogades mejlkorrespondens, utdrag över Facebookinlägg, samt kartvyer.

YTTERLIGARE SKRIFTVÄXLING

Tidningen tillade i huvudsak följande:

Att anmälarens namn skulle löpa som en “röd tråd” i rapporteringen fanns nog bara i anmälarens sinnevärld. Artiklarna handlade om kommunens bristande transparens och bristande handläggningsrutiner. Det fanns inga påståenden om att någon av de inblandade i Affloardal Energi AB eller anmälaren hade agerat felaktigt. Det var fråga om en granskning som knappast hade kunnat göras utan att nämna inblandade bolag, politiker och tjänstemän vid namn och hur de varit och var involverade i det hela.

Kommunens agerande i form av förhandlingar med Affloardal Energi AB under i vart fall mer än ett år hade skett utan någon dokumentation, vilket medfört att det inte hade kunnat följas i enlighet med offentlighetsprincipen.

Om anmälaren fått kännedom om att kommunen inte tillämpat acceptabla handläggningsrutiner, så borde han ha agerat oavsett om han skulle vara jävig i ett särskilt ärende eller inte. Risken var ju annars att det skulle uppfattas som att han medverkat till att mörka ärenden som han kunde ha ekonomiska intressen i.

Tidningens avslöjande hade lett till att kommunen nu ändrat rutinerna för sitt arbete.

Anmälaren skrev att han “hela tiden” tydligt informerat om att han befann sig i en jävssituation. Det var oklart för tidningen vad han menade med det.

Publicering 7

Anmälaren hade rätt vad avsåg påståendet om att den fastighet som han tidigare samägt med sin före detta hustru inte låg inom det område som pekades ut som möjligt för vindkraftsetablering i den gällande översiktsplanen. Tidningen hade skrivit fel.

Det var emellertid ett fel som aldrig hade behövt uppstå om anmälaren hade ställt upp på den korta intervju om tio minuter som skribenten försökt få. Försöken framgick av såväl yttrande från tidningen som från anmälaren själv.

Frågan om jäv för anmälaren i vindkraftsfrågor i Krokoms kommun var fortfarande högst aktuell. Det skulle kunna ingå andelar i Affloardal Energi AB i bodelningen mellan honom och den före detta makan. Det tycktes vara fråga om mycket höga värden. Innehållet i artikeln var av denna anledning högst relevant oavsett var den aktuella fastigheten var belägen.

Anmälaren tillade i huvudsak följande:

Han delade tidningens uppfattning att granskningen krävt omnämnande av de inblandade men, återigen, hur detta gjordes var viktigt. Han ansåg att tidningen brustit i hur det rapporterats inte att det rapporterats. Tidningen hade inte varit tydlig med hur olika personer varit inblandade, utan hade endast skrivit att det funnits en koppling. Tidningen hade överlåtit till läsaren att dra slutsatserna, vilket faktiskt förvärrat publicitetsskadan.

Han hade aldrig påstått att tidningen inte borde ha nämnt honom överhuvudtaget. Det han uttryckt var att om hans namn angavs i artikeln behövde det också framgå att han anmält jäv och inte deltagit i besluten. Detta just för att undvika misstankar om oegentligheter.

Tidningen tycktes mena att han hade brustit i att säkerställa kommunens handläggningsrutiner. I de ärenden han varit jävig så har han oavsett inte haft någon möjlighet att påverka handläggningen.

Publicering 7

Intervjuförfrågans syfte hade inte varit tydligt. Hade tidningen agerat professionellt hade detta aldrig hänt.

När det gällde själva jävsfrågan blev det väldigt märkligt att redogöra för den inom ramen för detta ärende, men han kände ändå att det var viktigt för trovärdigheten. Han hade uppmanat till att detta skyndsamt skulle redas ut, bland annat i ett initiativärende. Frågan var komplex och inte något han kunde reda ut själv. Det var dock helt klart att det inte var i egenskap av markägare som han skulle kunna anses vara jävig. Tidningen erkände att den gjort fel här.

MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING

Utgångspunkter

Det händer att anmälda artiklar, som i detta fall, är del av en större rapportering. Var och en av publiceringarna i en sådan rapportering behöver uppfylla de medieetiska kraven, och står, så att säga, på egna ben. Utgångspunkten för den medieetiska bedömningen är därför att varje publicering bedöms för sig.

MO prövar endast det som faktiskt publicerats och därmed godkänts av den ansvarige utgivaren. Yrkesetiska frågor prövas inte av MO och detsamma gäller synpunkter på att en nyhetsrapportering varit vinklad på vad anmälaren anser vara fel sätt.

Den aktuella granskningen är inte alltid helt lättillgänglig. I flera artiklar finns det påståenden som hade tjänat på att få en mer uttalad och fullödig förklaring. MO:s uppdrag är dock endast att bedöma om publiceringarna har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

För att avgöra om en sådan skada orsakats anmälaren spelar det roll vad artiklarna handlar om: ju större allmänintresse, desto större rätt till insyn har allmänheten. Det spelar roll vem anmälaren är: vad personen har för yrke eller ställning i samhället påverkar hur tuffa granskningar han eller hon behöver tåla. Om tidningen har publicerat negativa eller nedsättande uppgifter om anmälaren, så måste den ha haft belägg för det. Och om uppgifterna varit skadande, så behöver tidningen som utgångspunkt ha fått låta anmälaren bemöta uppgifterna.

Vid en sammanvägning av dessa kriterier kan publiceringen av en viss typ av uppgift ha orsakat en person en oförsvarlig skada, medan en annan person måste tåla skadan, till exempel på grund av sin ställning.

Anmälarens ställning och allmänintresset

Kommunens hantering av den aktuella vindkraftsexploateringen har ett stort allmänintresse. Även andra aspekter av det sedan tidigare omdebatterade projektet kan ha ett allmänintresse med hänsyn till den påverkan på omgivningarna som ett genomförande skulle kunna få.

Ett kommunalråd har ett stort inflytande på samhället där vederbörande verkar. Inte sällan är kommunalrådet någon de flesta känner till och en gemensam referenspunkt för medborgarna i kommunen. Mediernas utrymme att granska och skriva om en sådan person är stort. Anmälarens ställning som kommunalråd gör därför att han måste tåla granskningar och acceptera att bli omnämnd i stor utsträckning.

Det är inte möjligt för MO att ta ställning till om varje omtvistad sakuppgift varit sann eller falsk. Det publicistiska kravet på korrekthet prövas i stället genom att MO bedömer om tidningen haft tillräckliga belägg för att publicera negativa eller nedsättande uppgifter om anmälaren.

Anmälaren är i flertalet artiklar utpekad med namn i egenskap av kommunalråd samt på grund av släktskapet med Per-Lennart Persson och Anna-Carin Hammarberg. Genom dessa personer har han koppling till bolaget Affloardal Energi AB: bolaget som kommunen har förhandlat med om exploateringen. Att publicera sådana uppgifter är som utgångpunkt oproblematiskt mot bakgrund av anmälarens ställning som kommunalråd. Allmänheten har haft rätt till insyn i hans kopplingar till bolaget och det han gjort när han varit förtroendevald måste kunna omskrivas.

Publiceringarna

De medieetiskt mest kritiska delarna artiklarna bedöms enligt följande:

Publicering 1 – Det stod: “I samband med att Swén avslutade sin politiska karriär hade Björn Hammarberg, Per-Lennart Perssons svärson, fått överta hans politiska uppdrag i kommunen. Ungefär samtidigt hade familjen fått tillträde till ett stort kommunalt markområde, utan offentlig upphandling, genom ett arrendeavtal för vindkraft.” Passagen är ett exempel på den negativa vinkling som anmälaren menar att artikelserien har haft. Beskrivningen av vilka uppdrag anmälaren har fått ta över är dock inte en uppgift som kan anses skada honom, oavsett om den skulle vara något missvisande. I övrigt är det en hårdragen beskrivning av vad som hänt, men anmälaren pekas inte ut som ansvarig för något klandervärt.

Publicering 2 – Det finns uppgift om var anmälarens bostad ligger, något han får acceptera mot bakgrund av sin offentliga ställning. En tjänsteman får också frågan om inte han “tyckte att det verkade lite geggigt att kommunpolitiker (Anna-Carin Hammarberg med familj) skrev avtal med kommunen för egna privata bolag och affärsintressen”. Detta är återigen en hårdragen beskrivning, men där anmälaren inte kan sägas vara utpekad på något konkret sätt för att ha agerat klandervärt.

Publicering 3 – Artikeln innehåller inte några uppgifter som kan anses vara negativa för anmälaren.

Publicering 4 – Det står inte uttryckligen vem eller vilka politikerna är som har ingått det, enligt rubriken, unika avtalet. I brödtexten anges dock att “familjen Hammarberg-Persson” har ingått ett avtal med kommunen, samt, i ett citat, att anmälaren inte kan göra några undantag från jävsreglerna. Uppgifterna innefattar inte något påstående om att anmälaren agerat klandervärt.

Publicering 5 – Det anges att “familjen Persson-Hammarberg” haft en för allmänheten okänd affärsuppgörelse med kommunen. Det står även att en angiven politiker ansett att demokratin sattes ur spel för tio år sedan och att kommunen då hade ensidigt gynnat en person och ett företag med starka kopplingar till kommunen. Även i detta fall är uppgifterna enligt MO:s uppfattning inte sådana att de pekar ut anmälaren som ansvarig för något klandervärt agerande.

Publicering 6 – Endast i bild och i bildtext finns uppgifter om anmälaren. Hans släktskap med Per-Lennart Persson och Anna-Carin Hammarberg anges. Utan att ta ställning till om bildvalet varit motiverat eller inte, så är det godtagbart rent medieetiskt mot bakgrund av anmälarens offentliga ställning. Bildtexten till nätversionen av artikeln återger ett omdöme som anmälaren skrivit på sin Facebooksida angående “en tidning”. Att ett kommunalråd har lämnat ett sådant omdöme om en tidning har i sig ett allmänintresse och är något som måste kunna återges.

Publicering 7 – Anmälaren omnämns i egenskap av kommunalråd och markägare i det område som är aktuellt för exploatering. Artikelns redogörelse för om anmälaren skulle kunna vara jävig i den fortsatta hanteringen av exploateringen har inte innehållit några uppgifter som är negativa för honom. Att tidningen publicerat ett citat (“Som politiker sätter jag en ära i att vara så tillgänglig som möjligt för media.”) från anmälan till MO var olämpligt och borde inte ha skett med hänsyn till den hederskodex som gäller inom det medieetiska systemet. Eftersom tidningen inte angett varifrån citatet tagits kan den dock inte sägas ha givit offentlighet åt anmälan, vilket hade kunnat leda till klander.

MO kan konstatera att tidningen har publicerat anmälarens namn i sammanhang som i någon mån varit negativa för honom. Det har dock inte riktats någon tydlig kritik mot honom. Detta må vara insinuant, men avsaknaden av konkretion gör att uppgifterna inte har varit skadande på så sätt att det når upp vad som krävs för en oförsvarlig publicitetsskada. Det medför också att det varit godtagbart att han inte getts möjlighet att kommentera uppgifterna i var och en av artiklarna. Tidningen har dock gett anmälaren möjlighet att kommentera uppgifterna inför publicering 7, även om det tycks ha uppstått ett missförstånd inför intervjun.

Avslutningsvis

Anmälarens ställning och projektets allmänintresse gör att han får acceptera att ha blivit omnämnd även i artiklar som handlat om sådant han inte varit direkt involverad i. Uppgifterna i artiklarna har inte inneburit att någon konkret kritik riktats mot anmälaren. Även om de i någon mån varit skadande för honom, så når det därför inte upp till nivån som krävs för klander. Detta medför att artiklarna, trots att de i flera fall varit insinuanta mot anmälaren, inte har orsakat honom någon oförsvarlig publicitetsskada.

Ärendet avskrivs.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Endast anmälaren har yttrat sig i sak hos nämnden och har då anfört sammanfattningsvis följande. Hans jävssituation bestod enbart i en äktenskapsrelation och gemensam ekonomi. Att han förekommit med namn och bild på det sätt som skett är enbart för att skada honom och skapa en medial sensationseffekt. Läsaren får uppfattningen att han är en politiker som skor sig själv och sina närmaste. Det är en medvetet skapad effekt av tidningen.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot Jämtlands Tidning.

________________________________________________________________________

I beslutet har deltagit Stefan Johansson, ordförande, Martin Schori utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anders Nilsson, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Rolf Stengård, utsedd av Sveriges Radio, Jan Axelsson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Annika Levin, Magnus Ramberg, Robert Hårdh, Johan Trouvé och Göran Collste representerande allmänheten.

_________________________________________________________________________

Göran Collste var av skiljaktig mening och anförde följande.

Enligt min mening har Jämtlands tidning tillfogat Hammarberg en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen har i en rad artiklar behandlat frågan om tillkomsten av en vindkraftspark i Krokoms kommun. I flera artiklar antyds att kommunalrådet Hammarberg handlat oegentligt och t o m olagligt genom att han som politiker ska ha gynnat sina egna affärsintressen. Det framkommer dock inget sakligt stöd för dessa antydningar. Även om ett kommunalråds agerande bör utsättas för kritisk granskning av media, innebär inte detta att han eller hon ska behöva utsättas för ogrundade insinuationer och underförstådda anklagelser. Artiklarna i Jämtlands tidning innebär enligt min mening en oförsvarlig publicitetsskada för Hammarberg som person och undergräver förtroendet för honom som politiker.