Exp nr 24/2004 Se & Hör
Uppgifter rörande ett litet barns familjeförhållanden utgjorde spridning av mycket känsliga uppgifter rörande barnets och de anhörigas privatliv. Informationen presenterades på ett sätt som öppnade för spekulationer. Se & Hör bröt grovt mot god publicistisk sed.
Publiceringen
På löpsedeln och förstasidan på Se & Hör nr 7/2004 fanns rubriken Släktdrama D:s /namn/ son är pappa till systerns baby och bild på D (känd person). I anslutning till artikeln inne i tidningen fanns namn och bilder på A, B (A:s partner) och C (A:s bror). Enligt en bildtext hade C gjort sin systers fru med barn. Under en rubrik där det felaktigt talades om det nyfödda barnet som “dotter” gavs alternativa beteckningar på D:s och C:s släktskap med B:s son. Enligt artikeln hade tidningen utan framgång sökt A, B och C.
Anmälan
A, B och C anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Publiceringen var fruktansvärd och oerhört integritetskränkande. Tidningen hade låtit påskina att det handlade om något slags incesthistoria eller, enligt bildtexten, otrohet. I själva verket var det fråga om en ytterst privat angelägenhet (spermadonation) som på intet sätt hade karaktär av släktdrama. Ingen av de tre var offentliga personer vilket bekräftades av att tidningen tvingats använda passfoton. Barnet kunde ha skadats genom publiceringen. Det var inte sant att tidningen hade sökt dem för en kommentar.
Yttranden till PO
Enligt tidningen kunde artikeln inte tolkas som att det rörde sig om ett incestuöst förhållande. Artikeln baserades på offentliga uppgifter. Beskrivningen av förhållandena stod i överensstämmelse med tidningens ställningstagande att alla skulle behandlas lika oberoende av sexuell läggning. De tre var offentliga personer genom att deras fäders offentlighet “spillde över” på dem. A hade vidare själv skapat sig en offentlig plattform som debattör. Artikeln handlade huvudsakligen om D. Vem som var far till denne kände persons barnbarn hade ett stort allmänintresse.
Anmälarna vidhöll vad de anfört. A hade skrivit någon enstaka publicerad text men hade i övrigt – liksom B och C – valt ett liv utanför offentligheten. Det var orimligt att hävda att fädernas kändisskap skulle tillåtas “spilla över” på dem. Att uppgifter om partnerskap m.m. fanns registrerade kunde inte legitimera publiceringen. Publiceringen hade orsakat dem stor skada såväl i yrkeslivet som privat. Tidningen hade aldrig skrivit om dem om de hade varit heterosexuella och skaffat barn på ett sätt som accepteras av alla i samhället.
PO:s beslut
I beslut den 30 mars 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Rubrikerna på tidningens löpsedel och förstasida är en klart incestuös anspelning. Av artikeln och dess bilder framgår att det inte varit fråga om incest. Man kan i stället, såsom anmälarna har framhållit, få bilden av att C haft ett sexuellt förhållande med B. Ett påstående om att en man gjort en kvinna med barn uppfattas nämligen lätt som om de har haft sexuellt umgänge med varandra. Ingenstans i artikeln klargörs det rätta förhållandet. Därtill förvirras läsaren ytterligare av att rubriken talar om en dotter medan artikeltexten anger att barnet är en pojke. Allmänintresset för denna typ av helt privata uppgifter måste anses i det närmaste obefintligt.
För den som ändå förstått eller trott sig förstå att det varit fråga om donation och insemination bör följande framhållas. När och hur vetskapen om det genetiska ursprunget skall förmedlas till ett barn som avlats genom insemination är något som varje förälder själv måste få avgöra. Att basunera ut en sådan uppgift i pressen är enligt min mening ett helt oacceptabelt intrång i privatlivet för donatorn, den biologiska modern med partner och barnet. Även tidningens spekulationer om vilka ord som bör användas för att ange D:s och C:s släktskap med barnet är kränkande för anmälarna och för barnet.
Ett barn till en känd person, underårigt eller vuxet, kan aldrig enbart på grund av sitt släktskap bli en offentlig person som får räkna med att få sitt privatliv belyst i pressen. Det förhållandet att A någon eller några gånger skrivit publicerade debattinlägg gör inte heller att hon själv är en person som får tåla den sortens publicitet om sitt privatliv.
Ingen av anmälarna har själva lämnat uppgifterna till tidningen eller ens fått möjlighet att kommentera artikelinnehållet. Det kan i det här fallet framhållas som tveksamt om ens ett uttryckligt samtycke från anmälarna hade gjort publiceringen pressetiskt försvarlig eftersom hänsyn även måste tas till barnets integritet.
Publiceringen har genom namn och bild pekat ut anmälarna i samband med uppgifter av mycket integritetskänslig karaktär. Anspelningar och otydligheter i såväl rubriker som artikeltext lämnar utrymme för spekulationer. Något uppvägande allmänintresse finns inte. Härigenom har Se & Hör orsakat de tre anmälarna, och enligt min mening även barnet, en allvarlig och oacceptabel publicitetsskada. Ärendet överlämnas därför till Pressens Opinionsnämnd.
Uppgifter rörande ett litet barns familjeförhållanden utgjorde spridning av mycket känsliga uppgifter rörande barnets och de anhörigas privatliv. Informationen presenterades på ett sätt som öppnade för spekulationer.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen och anmälarna yttrade sig. Bl.a. anförde tidningen att den sökt men inte lyckats få kontakt med berörda personer medan anmälarna framhöll att det även från principiell synpunkt var viktigt att tidningen klandrades.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Se & Hör har gett spridning åt mycket känsliga uppgifter rörande anmälarnas privatliv, presenterade på ett sätt som öppnar för spekulationer. Publiceringen saknar allmänintresse i den mening som avses i de pressetiska reglerna. Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Se & Hör grovt brutit mot god publicistisk sed.