Exp nr 33/2004 Länstidningen Östersund
Vid rapporteringen om en tonårspojke som försvunnit från sitt hem lämnades integritetskänsliga uppgifter om pojkens problem.
Publiceringarna
Den 18 augusti 2003 rapporterade Länstidningen Östersund på förstasidan om att polisen letade efter en sedan några dagar försvunnen 14-årig pojke. Omständigheterna beskrevs närmare. Pojkens namn och utseende liksom hans klädsel vid försvinnandet framgick också. Det lämnades även en uppgift om vart man kunde ringa om man hade tips att komma med.
Den 19 augusti rapporterade tidningen att 14-åringen fortfarande var borta. Polisen sökte inte längre aktivt efter pojken, eftersom det lutade åt att han höll sig undan självmant. Uppgifter om pojkens namn, utseende och klädsel samt uppgift om tipstelefonen återkom.
Den 20 augusti hade tidningen en förstasidespuff med rubriken 14-åringen borta för femte dygnet. Därunder fanns en bild på den namngivna mamman som höll upp ett foto av sonen. I texten på förstasidan stod att mamman nu vädjade till sonen att höra av sig. I insidesartikeln sades att mamman och pappan var utom sig av oro. Flera integritetskänsliga uppgifter lämnades, bl a att pojken skulle byta miljö och skola.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av pojkens pappa. Han anförde att han hade bett Länstidningen Östersund att inte skriva något om saken för att inte skada pojken, dennes syskon och pappan. Det var bedrövligt att tidningen lät en chockad mamma framträda och berätta om sådant som inte främjade någon i familjen. Man hade hela tiden känt till att pojken höll sig undan frivilligt. På grund av skriverierna hade ryktena gått och en skolstart på den andra orten var inte längre aktuell. Det var inte motiverat av något allmänintresse att skriva att pojken kommit “på glid”.
Tidningens yttrande
Länstidningen Östersund anförde att tidningen i samband med publiceringarna hade varit i kontakt med båda föräldrarna vid olika tillfällen. Det
var ställt utom allt tvivel att föräldrarna inför publiceringarna vädjade till tidningen att bidra till efterlysningen. Samma vädjan kom för övrigt från polisen, eftersom försvinnandet var polisanmält. Mot den bakgrunden tedde det sig något motsägelsefullt att ifrågasätta publiciteten på det sätt som anmälaren gjorde i sin anmälan.
När det gällde sakuppgifterna menade tidningen att det var svårt att skriva en artikel om ett försvunnet barn utan att berätta om omständigheterna kring försvinnandet. Uttrycket “på glid” användes av anmälaren men förekom inte i artikeln.
Anmälarens kommentar mm
Anmälaren kommenterade att eftersom sonen var borta av fri vilja, något som alla inblandade visste om, fanns det inte anledning att över huvud taget skriva något. Tyvärr hade anmälaren och mamman inte varit överens om detta. Han hade alltså vädjat till tidningen att inte skriva om saken. Den andra lokaltidningen på orten hade respekterat hans vilja och inte skrivit en rad om saken. När det gällde uttrycket “på glid” var det anmälarens ord, men man fick tyvärr ändå den bilden av vad tidningen skrev om sonen. Dessa uppgifter saknade allmänintresse. Utpekandet förstärktes genom att familjen hade ett ovanligt efternamn. Tidningen hade även berättat var pojken skulle gå i skolan vilket hade omöjliggjort en skolstart i den aktuella skolan.
Sammanfattningsvis hade artiklarna medfört obehag för honom och barnen. Det hade inte främjat sonen att tidningen skrivit om denne på det sätt som skett.
PO:s bedömning
I beslut den 12 december 2003 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde bl a följande:
Barn och ungdomar är en särskilt skyddsvärd grupp. När en tidning skriver om minderåriga finns det anledning att noggrant och självständigt överväga om publiceringen kan leda till en publicitetsskada för den enskilde.
I detta fall står ord mot ord beträffande om pappan var med på att tidningen skulle gå ut med uppgifterna om att pojken var försvunnen. Tidningen har dock inte invänt mot anmälarens uppgifter om att denne inte var införstådd med att närmare uppgifter skulle publiceras om de problem som lett till att föräldrarna kommitöverens om att pojken skulle byta miljö.
Oavsett om pappan gett sitt medgivande är emellertid min bedömning att det fanns ett tillräckligt starkt allmänintresse av att publicera uppgifter om själva försvinnandet och att i det sammanhanget identifiera pojken. Mot publiceringarna den 18 och 19 augusti har jag inte några pressetiska invändningar. Det kan också noteras att tidningen följde upp publiceringarna och rapporterade om att pojken odramatiskt kom till rätta några dagar senare.
Allmänintresset var alltså knutet till pojkens försvinnande och resultatet av spaningarna. De integritetskänsliga uppgifterna om pojkens problem i artikeln den 20 augusti, motiverades inte av något sådant starkt intresse, utan tillfogade istället en ung människa en obefogad publicitetsskada. Uppgifterna var bl a ägnade att försvåra pojkens anpassning vid ett miljö- och skolbyte.
Mot denna bakgrund bör Länstidningen Östersund erhålla pressetiskt klander för publiceringen den 20 augusti.
Tidningens och anmälarens yttranden till Pressens Opinionsnämnd I sitt yttrande har tidningen anfört att anmälaren och mamman var överens
om att även publicera uppgifter om omständigheterna kring försvinnandet. Tidningen har uppehållit sig närmare vid sina telefonkontakter med anmälaren. Tidningen har sagt att det är svårt att rapportera om fallet utan att berätta något om de bakomliggande omständigheterna. Artikelinnehållet blir svårförståeligt om inte historien återges, givetvis dock med stor hänsyn tagen till den enskildes integritet. Uppgifterna hade kontrollerats och dubbelkontrollerats. Tidningen hade tagit hänsyn till olika önskemål och gjort en självständig bedömning. Den hade iakttagit rimlig återhållsamhet med hänsyn tagen till både allmänintresset och den enskildes integritet.
Anmälaren har bemött tidningen i fråga om kontakterna dem emellan. Han har vidhållit sin anmälan.
Tidningen har återkommit i frågan om kontakterna med anmälaren.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden finner att uppgift står mot uppgift i frågan om kontakterna mellan tidningen och anmälaren. Det finns inte anledning för nämnden att här behandla detta ytterligare. Oavsett vad som förekommit dem emellan är det nämligen, som också tidningen anfört, tidningen som har att göra en självständig bedömning av sina publiceringar.
Nämnden ansluter sig till vad PO anfört i sitt beslut. Nämnden finner därför att Länstidningen Östersund genom publiceringen den 20 augusti 2003 har brutit mot god publicistisk sed.