Exp nr 92/2011, Kristianstadsbladet, 2011-10-18
En patient riktade allvarlig kritik mot en klinik där en tandläkare och en läkare arbetade. Nätartikeln toppades av en kategorisk rubrik om att patienten hade fått fel diagnos. Först i slutet av artikeln (papper och nät) framgick det att tidningen refererade en anmälan till HSAN som ännu inte var färdigutredd. Kliniken fick inte rimlig möjlighet till samtidigt bemötande.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Kristianstadsbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
________________
Genom beslut den 16 juni 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende Kristianstadsbladet till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 21 december 2010 publicerade Kristianstadsbladet (KB) en artikel i sin nätupplaga med rubriken Patient fick fel diagnos hos X (klinikens namn angavs). Dagen efter publicerades samma artikel i papperstidningen med rubriken Patient missnöjd med sömndiagnos.
Tidningen skrev om en man som gått som patient hos X under nästan tio månader. Ett tjugotal besök, inklusive tandläkarbesök hade gjorts på kliniken. Mannen fick efter sömnregistrering och undersökningar diagnosen sömnapné med 18 till 20 andningsuppehåll i timmen. Han fick en remiss till tandläkaren på X, där det tillverkades en skena som flyttar underkäken, vilket skulle förhindra andningsuppehållen. Efter en ny sömnregistrering med apnéskenan i munnen konstaterade läkaren att besvären hade blivit mycket bättre tack vare skenan.
Efter något halvår fick mannen problem med själva apnéskenan. Han fick svårt att bita ihop eftersom överkäken inte längre stämde med underkäken när han stängde munnen. Han hade fått svårt att forma ord och bet sig ofta i kinden när han tuggade på grund av bettfelet. Han slutade med skenan en period men besvären fanns ändå kvar.
Under sommaren besökte han läkaren och förklarade problemen. Han fick göra nya sömntest, nu med en så kallad CPAP-apparat, en sorts andningsmask. Efter detta skrev läkaren remiss till sjukhuset, CSK, för att mannen skulle få prova ut en CPAP-apparat för fortsatt bruk.
I väntan på kallelsen till CSK fick mannen idén att med hjälp av en mp3-spelare spela in sin andning under natten för att lyssna efter andningsuppehållen. När han senare lyssnade på inspelningen upptäckte han inga andningsuppehåll. Inte ens när han gjorde inspelningar flera nätter.
När mannen sedan fick kallelsen till CSK berättade han om mp3-inspelningarna och undrade om inte diagnosen han fått var felaktig. Ännu en sömnregistrering gjordes och personal på sjukhusets CPAP-mottagning kunde konstatera att mannen inte hade någon sömnapné, syresättningen var normal.
Efter denna bekräftelse hade mannen utan resultat försökt komma i kontakt med X. Han hade t ex inte fått svar på ett brev som han skickat i vilket han bett om en förklaring till den felaktiga diagnosen och bettfelet. Han förmodade att han skulle få dras med bettfelet resten av livet.
Efter det som hänt hade mannen nyligen gjort en anmälan om fel i vården till HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
KB hade sökt X för en kommentar. De hade inte svarat.
Anmälan
Ett företag anmälde Kristianstadsbladet genom ombud och anförde huvudsakligen följande:
Företaget bedrev verksamhet i X i Kristianstad. På kliniken arbetade läkaren A och tandläkaren B. Den anmälda artikeln gällde en patient på kliniken som var missnöjd med sin behandling.
Genom publiceringen ansåg företaget att KB brutit mot god publicistisk sed i flera avseenden.
Det angavs bl a i rubriken till nätartikeln att patienten ifråga hade fått fel diagnos hos X. Bedömningen av huruvida en diagnos är korrekt eller inte kan endast göras av Socialstyrelsen (tidigare HSAN). Det fanns således inget underlag för att påstå att en felaktig diagnos hade ställts innan Socialstyrelsen gjort sin bedömning. Ärendet var för närvarande under handläggning och det gick inte att uttala sig om huruvida diagnosen var felaktig.
Vad som i artikeln angavs om diagnosens felaktighet, var enbart en åsikt som patienten hade fört fram. Företaget var övertygat om att Socialstyrelsen skulle finna att diagnosen som ställts var korrekt. Såväl rubriken som innehållet i artikeln var således ogrundade.
Den 21 december kl 15:45 hade tidningen spelat in ett meddelande på X:s telefonsvarare. Kliniken var för tillfället obemannad varför ingen lyssnade av meddelandet förrän påföljande morgon, den 22 december. På det inspelade bandet nämndes inte något om att kommentera en artikel. Artikeln hade publicerats redan 17:59 den 21 december och alltså varit tillgänglig för allmänheten i mer än ett halvt dygn innan X tog del av tidningens kontaktförsök. I artikeln angavs det att KB hade sökt X för en kommentar men att man inte hade svarat. På det inspelade bandet nämndes det inte något om att kommentera en artikel. I artikeln framstod det som att X av något skäl undanhöll sig kontakt med tidningen. I själva verket hade tidningen publicerat artikeln utan att ge X en rimlig möjlighet att ge sin version av historien.
I telefonsamtal med tidningen den 22 december gav tidningen ett erbjudande om rättelse till kliniken. Företaget ansåg dock med hänsyn till patientsekretessen, att man var förhindrad att i sak kommentera de påståenden som gjorts i artikeln. Man nödgades därför avböja erbjudandet.
Just faktumet att artikeln avsåg sådana omständigheter som omfattas av patientsekretess torde ställa särskilt höga krav på tidningen, då det ligger i sakens natur att ena parten saknar möjlighet att bemöta den andra partens påståenden.
I artikeln angavs att patienten gått till X. Även “läkaren” och “tandläkaren” omnämndes – vilket mot bakgrund av att kliniken är den enda i närområdet med denna inriktning och endast har en läkare och tandläkare – innebar att såväl kliniken som A och B personligen identifierades och misskrediterades av artikeln. Den publicistiska skadan för företaget var omfattande.
Sammantaget hade KB publicerat en ensidig och partisk artikel som i rubrik och text innehöll grundlösa påståenden utan att företaget gavs möjlighet att bemöta patientens påståenden.
Även juridiska personer måste åtnjuta skydd och möjlighet att anmäla artiklar av aktuell typ när rättelse varken är en möjlighet eller en relevant åtgärd för att reparera den publicistiska skadan.
Anmälaren framhöll att patienter självklart ska ha rätt att kritisera läkare, men att tidningar som publicerar sådan kritik är skyldiga att agera på helt annat sätt än tidningen gjort i detta fall.
Tidningens yttrande
Kristianstadsbladet anförde följande genom sin ansvarige utgivare:
Tidningen följde kontinuerligt, i likhet med övrig svensk press, ärenden som anmälts till HSAN. Detta ärende skiljde sig inte från andra och hade behandlats på sedvanligt sätt.
Tidningen hade refererat vad anmälan handlade om och som brukligt sökt de ansvariga för en kommentar. Tidningen hade vid upprepade tillfällen sökt de ansvariga på kliniken.
Tidningen försökte inte få det att framstå som att X avsiktligt hade avstått från kontakt med tidningen.
A hade varit i kontakt med tidningens nyhetschef samma dag som artikeln publicerades i papperstidningen och erbjöds då att kommentera innehållet i artikeln. KB erbjöd sig dessutom att omedelbart rätta till felaktigheter om det fanns sådana men anmälaren hade avböjt med hänvisning till patientsekretessen.
Anmälarens kommentar
Anmälaren motsatte sig inte att anmälningar till HSAN refererades i pressen men menade att detta måste ske på ett balanserat sätt.
Det felaktiga i artikeln var framför allt att det drogs slutsatser som var ogrundade.
Ett referat av den aktuella anmälan hade möjligen kunnat ske under en rubrik som: “Patient anser att han fått fel diagnos…”. Även längre ner i artikeln talades det om “den felaktiga diagnosen” utan att det på ett tydligt sätt förklarades att detta var patientens egen uppfattning.
Några andra kontaktförsök än det inspelade meddelandet kände anmälaren inte till. Tidningens kontaktförsök innan publiceringen hade varitotillräckliga.
PO:s bedömning
Frågor om missförhållanden i vården äger stort allmänintresse. Att redovisa en anmälan till HSAN är därför högst rimligt. Samtidigt ställer det stora krav på tidningen eftersom en anmälan inte behöver betyda att vårdinrättningen eller personalen i slutändan kritiseras.
I det här fallet har ombudet angivit företaget som anmälare. Publiceringar om företag prövas endast avseende frågor om rättelse eller genmäle. Ur den aspekten finns inget att invända mot Kristianstadsbladets agerande. X erbjöds att publicera ett genmäle efter tidningens artikel om anmälan till HSAN, men avstod.
I de fall företaget är litet, med få anställda, visar tidigare utslag från Pressens Opinionsnämnd att det är möjligt att pröva ett ärende även ur enskilda anställdas perspektiv. I så fall öppnas möjligheten att pröva om tidningen brutit mot god publicistisk sed.
Jag väljer att göra en sådan prövning i det här fallet eftersom X bara har en läkare och en tandläkare anställda och artikeln behandlar hur båda agerat.
Den artikel som publicerades i Kristianstadsbladets nätupplaga den 21 december 2010 hade rubriken Patient fick fel diagnos hos X. Det kan tidningen rimligen inte slå fast eftersom ärendet vid tidpunkten bara var anmält, inte avgjort.
En sådan felaktighet i en rubrik kan vägas upp av att texten omgående redovisar det korrekta förhållandet, att det handlar om en anmälan. I det här fallet får läsaren först veta det vid artikelns slut.
Redan detta är grund för pressetiskt klander.
Till det kommer frågan om samtidigt bemötande. De anklagelser som riktas mot X i artikeln är allvarliga. Det påstås att kliniken för det första gjort en feldiagnos och för det andra behandlat diagnosen på ett sådant sätt att patienten kan ha fått ett bettfel, som han förmodar att han får dras med hela livet.
Trots allvaret i anklagelserna har tidningen publicerat artikeln på nätet endast två timmar och en kvart efter att reportern misslyckats med att få kontakt med kliniken och lämnat ett meddelande på klinikens telefonsvarare. Ett meddelande anmälarna först nåddes av dagen efter, när Kristianstadsbladet även publicerat artikeln i papperstidningen.
Sammantaget finner jag att Kristianstadsbladet brutit mot god publicistisk sed. Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd (PON).
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Anmälaren har anfört bl.a. följande. Såväl X som A och B har lidit omfattande publicistisk skada av publiceringen. Det måste därvid beaktas att kliniken är den enda i närområdet med denna typ av inriktning varför kliniken och de anställda är lätta att identifiera och att klinikens nuvarande och potentiella kunder därför också tagit intryck av artikeln.
Tidningen har anfört bl.a. följande. Läkaren och tandläkaren kan inte anses ha lidit publicistisk skada av publiceringen. Dels är kännedomen om X och omfattningen av dess verksamhet låg, namnet ger visserligen viss vägledning om verksamhetens innehåll, dels är det mycket få människor som vet namnet på någon som jobbar på X. I artikeln nämns en läkare och en tandläkare, utan att namnges.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.