Kungälvs-Posten frias från kritik mot uppföljande publicering
mars 10 2021
Kungälvs-Posten, exp. nr. 13/2021, dnr. 20287
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Kungälvs-Posten.
Genom beslut den 22 september 2020 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Kungälvs-Posten.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Bakgrund
Kungälvs-Posten publicerade under perioden augusti 2019 till maj 2020 tre artiklar som rörde anmälaren:
Anställd avstängd – fick gård av brukare (publicerad 30 augusti 2019)
Kommunanställd anmäld för mutbrott (publicerad 7 januari 2020)
Utredning om muta nedlagd (publicerad 19 maj 2020)
NN [namn angivet] anmälde den 7 april 2020 artikeln Kommunanställd anmäld för mutbrott. Som bakgrundsmaterial till sin anmälan bifogade hon publiceringen från augusti 2019, som vid anmälningstidpunkten var för gammal för att prövas av Medieombudsmannen. Hennes klagomål handlades i ärende dnr MO 20114.
Under ärendets handläggning publicerades den tredje artikeln, Utredning om muta nedlagd. Tidningen gav in publiceringen till Medieombudsmannen, och även denna kom alltså att utgöra bakgrundsmaterial vid prövningen av NN:s anmälan mot tidningen.
Medieombudsmannen beslutade den 16 juni 2020 att avskriva ärende dnr MO 20114 eftersom det inte fanns skäl att klandra tidningen. Beslutet har överklagats till Mediernas Etiknämnd.
NN har därefter inkommit med en ny anmälan mot Kungälvs-Posten i vilken hon riktat kritik mot publiceringen från maj 2020.
Vad Kungälvs-Posten publicerade
Den 19 maj 2020 publicerades artikeln Utredning om muta nedlagd i tidningens tryckta utgåva. Dagen därpå publicerades den på tidningens webbplats, kungalvsposten.se.
I ingressen stod att polisen hade lagt ned utredningen mot den kommunanställda som polisanmälts av arbetsgivaren när hon tagit mot en gård av en brukare, och mot en man som hade bevittnat brukarens testamente och sedan haft det hemma hos sig.
Tidningen hade tidigare skrivit om kvinnan som tagit emot en testamenterad gård och 800 000 kronor av en brukare på ett äldreboende där hon jobbade deltid. Kvinnan blev först polisanmäld av anhöriga till den avlidne mannen. De menade att mannens testamente var förfalskat och utgjorde sista delen i en plundring av mannens tillgångar.
När Kungälvs kommun fick kännedom om gåvan stängde den av kvinnan från hennes arbete. Därefter gjorde man en stor utredning av det inträffade. Utredningen ledde fram till att man valde att polisanmäla kvinnan.
“- I vår policy står det att vi ska polisanmäla vid misstanke om mutbrott. Det här var en gråzon, men vi tittade på rättspraxis och kände att vi behövde polisanmäla så att det blev utrett”, hade Lena Arnfelt, sektorchef trygghet och stöd på kommunen, då sagt till tidningen.
I polisutredningen förekom också en man som varit hyresgäst hos den gamle mannen. Denne bevittnade det testamente, daterat 2016, genom vilket gården tilldelades kvinnan. Hyresgästen hade sedan testamentet hemma hos sig, fram tills mannens död 2018. Brottsbeskrivningen i hans fall var bedrägeri genom social manipulation.
I kvinnans fall var brottsbeskrivningen i polisens utredning tagande av muta och tjänstefel.
Men polisutredningen hade nu lagts ned i brist på bevis. “Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”, skrev polisen som skäl till nedläggningen.
En av mannens anhöriga som stod bakom polisanmälan kommenterade nedläggningen av utredningen: “- Uppenbarligen tycker polisen att det är tillåtet att göra så här. Då finns det ingen trygghet för de som bor på äldreboenden i Sverige.”
“- Det är polisen som utreder och är det inget mutbrott enligt dem kan inte vi ha någon annan ingång”, sade Lena Arnfelt.
Tidningen frågade Lena Arnfelt: Så nu skulle kvinnan kunna anställas igen?
“- Rent formellt, ja. Sedan bör man ändå göra en bedömning om det är lämpligt eller inte. Det är i så fall närmsta enhetschef som får göra den bedömningen.”
Med facit i hand, gjorde kommunen rätt som polisanmälde?
“- Jag tycker att kommunen har gjort rätt. Vi har gjort en grundlig utredning och vi tog beslut att göra en polisanmälan utifrån det som står i vår policy.”
Tidningen hade sökt kommentarer från den anställda kvinnan och från hyresgästen. Kvinnan hade inte svarat och hyresgästen avböjde att kommentera.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av NN, genom ombud.
Anmälaren hänvisade inledningsvis till det hon anfört i dnr MO 20114. Detta eftersom den nu anmälda publiceringen innehöll upprepningar av uppgifter från de två föregående artiklarna.
NN har i detta ärende anfört i huvudsak följande.
Det var fel av tidningen att upprepa de osanna och kränkande uppgifterna om anklagelserna på det sätt som gjorts. Det hade varit bättre med en mer seriös och trovärdig beskrivning av händelserna, vilket också legat i allmänhetens intresse.
Tidningens rubriksättning var felaktig. Det korrekta förhållandet var att utredningen avseende både muta och tjänstefel lagts ned. Det senare framgick inte i rubriken, vilket kunde ifrågasättas eftersom syftet med publiceringen måste varit att kungöra att hon blivit rentvådd från alla påstådda brott.
Ett av de grövsta felen tidningen begått i samband med publiceringarna var att inte följa upp resultatet av förundersökningen tidigare. Tidningen gjorde ingenting för att följa förundersökningen. Åklagaren fattade beslut om att lägga ned förundersökningen den 10 februari 2020. Tidningen skrev i ett yttrande till Medieombudsmannen den 28 april 2020 att den fick kännedom om den nedlagda utredningen genom skriftväxlingen i dnr MO 20114. Enligt uppgift från polisen hade tidningen begärt ut utredningen den 29 april 2020. Om tidningen hade bevakat ärendet hade den uppföljande publiceringen alltså kunnat ske månader tidigare.
Trots att utredningen lades ned förmedlade denna publicering fortsatt den ensidiga bild som målats upp av hennes arbetsgivare och av släktingarna som anmält henne.
Tidningen borde avstått från uttalandet från mannens släktning. Att uttalandet togs med i publiceringen förmedlade att tidningen instämde i släktingens uppgifter.
Det var än värre att tidningen frågat chefen om anmälaren kunde anställas igen. Frågan banade väg för hennes katastrofala svar, som antydde att kommunen skulle sätta sig över polisens beslut och att misstankarna mot NN gärna fick bestå trots en grundlig utredning. Genom att ställa frågan och publicera svaret tog tidningen offentligt ställning för denna uppfattning.
Till anmälan bifogades ett e-postmeddelande gällande Kungälvs-Postens begäran om att ta del av förundersökningen.
Medieombudsmannens bedömning
Medieombudsmannen har till uppgift att pröva klagomål från enskilda som själva pekats ut med kränkande eller på annat sätt skadande uppgifter om deras personliga angelägenheter. Uppdraget är med andra ord att pröva om det som publicerats orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.
I den nu anmälda publiceringen förekom inte några identifierande uppgifter om anmälaren. Anmälaren var anonymiserad på ett godtagbart sätt, och tidningens vidare läsekrets kunde inte identifiera vem artikeln handlade om. Som Medieombudsmannen konstaterat i dnr MO 20114 kan det emellertid vara så att en mindre krets av personer som redan kände till att anmälaren var part i den aktuella arvstvisten eller att hon stängts av från sin arbetsplats förstått att artikeln handlade om henne.
Att en begränsad krets kan ha förstått att publiceringen handlade om anmälaren är dock inte tillräckligt för att en publicitetsskada ska uppkomma. Det krävs även att denna krets genom tidningen får del av ny känslig eller nedsättande information.
I detta fall var artikeln en uppföljning av tidigare rapportering om misstänkt brottslighet. Ur ett medieetiskt perspektiv är det viktigt att en tidning som valt att skildra en pågående rättsprocess också följer upp ärendet med den slutliga utgången. Särskilt i fall där processen avslutas med friande dom eller beslut om nedläggning av en förundersökning. Det finns därför ingenting att invända mot att tidningen skrev om att utredningen mot anmälaren lagts ned.
Tidningen publicerade den uppföljande artikeln drygt tre månader efter nedläggningsbeslutet. Det är önskvärt ur den omskrivnes perspektiv att en uppföljning sker snarast och det är förståeligt att anmälaren reagerar över dröjsmålet. Det har dock framkommit i ärendet att tidningen agerade så snart den fick kännedom om nedläggningsbeslutet. Tidningen begärde ut förundersökningen dagen efter yttrandet till Medieombudsmannen, och publicerade därefter den aktuella artikeln.
Att tidningen valt att lyfta fram en särskild del av nedläggningsbeslutet i rubriken är medieetiskt acceptabelt. Det framgår tydligt i artikeln att inga misstankar kvarstår i utredningen.
Anmälaren har vidare riktat kritik mot att tidningen publicerat uttalanden från brukarens släkting och från arbetsgivaren. Att tidningen sökt kommentarer från de inblandade om deras syn på nedläggningsbeslutet är inte grund för medieetiskt klander. Även om citaten visar på att de har en annan syn på frågan än anmälaren, är innehållet i dessa inte nedsättande i den bemärkelsen som avses för att en beaktansvärd publicitetsskada ska föreligga. Tidningen erbjöd dessutom anmälaren möjlighet att kommentera åklagarens beslut.
Slutligen kan noteras att Medieombudsmannen i dnr MO 20114 fann att det inte fanns skäl att klandra tidningen för den tidigare anmälda publiceringen. Tidningen har i den nu anmälda publiceringen redogjort för bakgrunden till nedläggningsbeslutet genom att sammanfatta den tidigare rapporteringen. Eftersom det inte skett något ytterligare utpekande eller tillkommit ny kränkande information i sammanfattningen finns inte skäl att klandra tidningen för vad den skrivit i denna.
Sammanfattningsvis: Anmälaren har inte orsakats en oförsvarlig publicitetsskada av tidningens publicering. Det saknas därför skäl att rikta medieetiskt klander mot Kungälvs-Posten.
Ärendet avskrivs.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s avskrivningsbeslut och bland annat anfört följande.
Anonymiseringen av de inblandade var otillräcklig och utpekandet visade sig vara alltför tydligt.
Anmälarens åsikter har framkommit i mycket begränsad omfattning trots att de var tillgängliga för tidningen.
Tidningen har givit plats för ny, tidigare opublicerad information i form av uttalanden från den avlidnes släktingar och anmälarens chef. Tidningens upprepning av tidigare anklagelser blir ny information för läsare som inte läst de tidigare publikationerna.
Tidningen har inkommit med ett kort yttrande till nämnden i vilket man bland annat anför att det var nödvändigt att redogöra för bakgrunden för att uppföljningen inte skulle bli obegriplig. Tidningen har inte tillfört någon ny information om anmälaren eller övriga inblandade.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot tidningen.