Kvinnotryck klandras för att ha tillskrivit debattör högst kontroversiella åsikter om användning av ”porrfilter” för barn

Eli Linderholm har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot en artikel med rubriken Vad är problemet med en porrskadad barndom? som Kvinnotryck publicerade i utgåva 3/2021 utgiven i september 2021.

 Eli Linderholm har även anmält motsvarande artikel som publicerats på nätet. MO kan dock endast pröva den tryckta utgåvan, eftersom Kvinnotryck inte är anslutet till bransch­organisationerna Sveriges Tidskrifter eller TU – Medier i Sverige (Tidnings­utgivarna) och inte heller frivilligt anslutit nättidningen till det medieetiska systemet.

VAD TIDNINGEN PUBLICERADE

 Förstasidan

På tidningen förstasida presenterades artikeln på följande sätt: ”Barn mår bra av porr! Porrliberalerna poppar popcorn.”

Innehållsförteckningen

Granskat: Porrfilter för barn borde egentligen vara en självklarhet. Men sedan Porrfri Barndom bildats hade en motrörelse växt fram som gjort att allt färre vågade ta i frågan. Ingen ville ju göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik. Kvinnotryck granskade gagget från antiporrfilterlobbyn.

 Ingressen

 Barn skulle inte porrsurfa i förskolan och skolan. En oförarglig ståndpunkt kunde tyckas. Kanske rentav en självklarhet, som ingen skulle motsatt sig i salongsfähiga sammanhang. Men, nej, det var en högst kontroversiell åsikt, som man inte kunde yttra utan att ådra sig spott och spe. Sedan organisationen Porrfri Barndom bildats år 2017 hade en motrörelse för att motverka deras mål vuxit fram.

Artikeltexten

Porrfilter var fel, för Porrfri Barndom och alla som höll med dem var töntar. Ungefär så kunde man sammanfatta budskapet från svenska porrfiltermotståndare.

Några exempel från Twitter:

”Är det bara jag som får Hem & Skola-vibbar av Porrfri Barndom?”

”Porren är dagens motsvarighet till videovåldet och den farliga hårdrocken. Tänk på barnen-hysterin har nu spritt sig till högsta politiska nivå.”

”Tänk att vara utbildad kriminolog som Nina Rung och kunna göra vettiga saker men helt väljer att spola ner det bara för att hon kom på hennes man med att runka till double penetration och sen förklara krig mot porren.” (OBS! Det som påstods i denna tweet saknade verklighetsgrund, tidningens anmärkning).

Det var sant att ultrakonservativa misogynister använde ”skydda barnen” som ursäkt för allsköns otäckheter. Men andra schatteringar av misogynister använde det som ursäkt för att kunna avfärda hela tanken på att skydda barn som en högerkonspiration. Man ville ju inte förknippas med The Simpsons-pastorskan Helen Lovejoys ”Won’t somebody please think of the children?” och göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik.

Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, hade gjort sig känd på 2000-talet genom att försvara nätmobbning med att vuxna borde sluta tolka barns jargong utifrån sina egna värderingar. Numera bekämpade hon porrfilter för glatta livet. Under 2017–2020 hade hennes huvudargument varit att de var så ineffektiva att de filtrerade bort icke-pornografiskt innehåll, medan de släppte igenom pornografiskt innehåll.

Vidare hade Dunkels menat att porrfilter invaggade lärare och föräldrar i en falsk trygghet, att ”filterlobbyn göder porrindustrin” samt att allmänheten skulle lyssna på henne i stället för på sagda lobby eftersom hon ”representerar kunskap”. Med sig hade Dunkels ett enat porrliberalt kommentariat. ”Det är inte statens roll att avgöra vad vi får och inte får titta på”, hade representanter för CUF skrivit i Expressen.

Porrentusiasten (hennes eget ordval) Myra Åhbeck Öhrman hade twittrat om ”den här avarten av porrmoralister”. Att beskriva det våld som kvinnor utsatts för i pornografi hade enligt Åhbeck Öhrman varit ”en fullständigt vidrig och ohederlig härskarteknik de (S-kvinnor och Unizon) sysslar med för att tysta meningsmotståndare”.

Dunkels hade suckat över att hon och motståndarsidan inte förstått varandra över huvud taget – hennes sida hade ju inte varit för porrsurfande i skolan, utan bara invänt mot uppfattningen att skolporrfilter skulle ha avsedd verkan. Invändningen hade hörsammats. På DN Debatt i december 2020 hade S-representanter fastslagit att ”(e)xakt hur det (att skydda barn mot porrindustrin) ska lösas, om det ska vara med hjälp av bank-ID eller en annan teknisk lösning, skulle behöva utredas”.

Då hade filteropponenterna eskalerat. Nu var de öppna med att de motsatte sig skol­porrfilter, inte främst för att de tyckte att dylika filter filtrerade bort fel saker, utan för att de ville att barn skulle ha möjlighet att porrsurfa i skolan. Argumentet om falsk trygghet var fortfarande i bruk, nu med tillägget att föräldrar måste tala om porr med sina barn medan de konsumerade porr tillsammans.

I februari i år hade Dunkels tillsammans med RFSU-exponenterna Siri Lind­qvist och Eli Linderholm skrivit på GP Debatt att skoldatorer borde släppa igenom porr för ”(n)ordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning” och att det var nyttigt för elever att ha ”icke-skambeläggande samtal” om sitt porrsurfande med lärare. Att på skoltid onanera till förtryck­ande företeelser som kränkte mänskliga rättigheter skulle alltså vara ofarligt eftersom det rörde sig om fiktiva företeelser.

I juni i år hade Lotta Ilona Häyrynen skrivit en text i DN Kultur, där hon tyckt sig se en direkt koppling mellan Porrfri Barndom och ett homofobiskt lagpaket stiftat av Viktor Orbán. Syftet med den ungerska lagstiftningen var att ”skydda barnen”, hade Häyrynen skrivit. Av det hade hon dragit slutsatsen att svenska insatser för att filtrera bort material såsom Teenage Assholes Wrecked och Painal Personified från skol­datorer var ett uttryck för nationalkonservatism samt att Porrfri Barndom krävt att RFSU inte längre skulle kunna ge sexualundervisning i skolor (i senare upplagor var Porrfri Barndom utbytt mot ”porrkritiska debattörer”).

Enligt den ungerska skattemyndigheten drogs landets sexindustri in motsvarande en miljard amerikanska dollar om året. Vore Viktor Orbán emot sexhandel så skulle han för länge sedan ha krossat den ungerska sexindustrin som han hade krossat landets fria medier och teatrar. 2016 hade den amerikanska pornografen Dan ”Porno Dan” Leal skatte­flytt till Ungern, där han bedömt att han kunnat upprätthålla sitt porrimperium utan byråkratiska besvär. Orbán hade tagit emot honom med öppna armar och fått löften om hundratals pornografiska arbetstillfällen.

” – I utbyte mot miljontals dollar och löften om att bara ge jobb till ungrare beviljar Orbán mig skydd”, hade Leal sagt i en intervju med nyhetsbyrån BosNewsLife i april 2018 och vidare berättat att endast rasrena magyarer medverkat i hans porrproduktion­er. De var alla ungerska. Det var en del av överenskommelsen.

Vem ville inte att sådant här skulle filtreras bort från svenska förskolor och skolor?

 ANMÄLAN

Publiceringen anmäldes av Eli Linderholm.

Han namngavs och tillskrevs anstötliga åsikter i form av förvrängda eller påhittade citat. Det påstods att han förespråkade att barn skulle se på porr tillsammans med sina föräldrar och att barn skulle onanera till våldsam porr i skolan. Detta var löst baserat på en debattartikel han skrivit med två kollegor, publicerad i GP i februari 2021. Bara att skriva ut dessa påhitt om honom gav upphov till obehag hos honom.

Presentationen av artikeln på förstasidan – ”Barn mår bra av porr! Porrliberalerna poppar popcorn” – ramade behändigt in honom som galen och pervers. Löpsedlar och rubriker skulle enligt de medieetiska reglerna korrespondera med innehållet i artikeln.

Utöver den direkta svartmålningen i artikeln kopplades han, genom en underartikel, samman med personer som kampanjat mot kriminalisering av innehav av barnporno­grafi. Detta förstärkte bilden av honom som en smygpedofil med dunkla motiv.

Det var kränkande att bli beskriven på det aktuella sättet. Det var förtal, och nivån av detta kunde få allvarliga konsekvenser i hans yrkesliv. Att han blev utmålad som någon som förespråkade incest riskerade att orsaka obehag för hans patienter. Hans ingång i debatten handlade om att skydda barn från risker på nätet, inget annat.

I kontakt med den ansvariga utgivaren hade han fått ett lamt svar om att denne ansåg att det var tydligt att det var skribentens egna åsikter och slutsatser som framkom i artikeln, men han höll inte med. Skribenten blandade friskt sådant han sagt med rena påhitt, vilket medförde att det framstod som att allt kom från honom.

Tidningen sa sig vara villig att publicera ett genmäle, men han ville att de skulle få en reprimand från MO. Det var inte anständigt att bete sig som tidningen gjort.

Han bifogade ett exempel på det han menade vara påhitt.

 TIDNINGENS SVAR

 Kvinnotryck svarade genom den ansvariga utgivaren Jenny Westerstrand, även ordförande för Roks, och redaktören Unni Drougge.

 Roks var en riksorganisation med ett opinionsbildande uppdrag, och Kvinnotryck var en av flera kanaler genom vilken Roks axlade uppdraget. Kvinnotrycks uppdrag var att bära kvinno- och tjejjoursrörelsens röst och intresse i flera profilerade frågor, bland annat pornografins skadeverkningar.

Generellt om artikelns sakinnehåll

Artikeln var en genomgång av argumentationen hos det åsiktsläger som debatterat mot förslaget om att införa porrfilter i skolor och förskolor. Skribenten redovisade en rad exempel på porrfiltermotståndarnas hårda retorik och resonerade kring de synpunkter som förts fram. Kort efter att materialet lagts upp på webben hade den aktuella artikeln delats flitigt bland dem som tagit ställning mot porrfilter. Följden hade blivit att den unga kvinnliga skribent­en utsatts för grova påhopp och drev på sociala medier, vilket också utgjort huvudtemat för utgåvan i sin helhet. För att und­vika ytterligare nätmobbning och hätska utfall hade Kvinnotryck valt att avpublicera texten.

Kvinnotryck tillbakavisade kritiken av följande skäl.

• 
  
  
  
  • I det fall anmälarens namn nämndes var hans uttalanden korrekt citerade och inom citationstecken. Det angavs också varifrån citat var hämtade.
  
  
  • När skribenten redovisade synsätt som förekommit i debatten angav hon tydligt varifrån de härstammade. Det gavs även, som brukligt, hänvisningar till vad som uttryckts inom ett åsiktsläger, exempelvis ”porrfiltermotståndarna” eller ”det porrliberala kommentariatet”. Dessa ståndpunkter fanns det källor till, även om de inte var angivna i den publicerade texten. Kvinnotryck gav ett exempel på en källa, och framförde att tidningen normalt angav källor endast i samband med statistik och faktasammanställningar, men att den alltid hade tillgång till källmaterial som granskande texter byggde på.
  
  
  
  

Särskilt om klagomålet från Eli Linderholm

 I debattartikeln i GP debatterade bland andra anmälaren mot att införa porrfilter för barn. Debatten om porrfilter riktat mot barn hade ett allmänintresse.

Inledningsvis noterades följande i debattartikeln:

”GP publicerade en debattartikel där fyra politiker kräver gratis webbfilter på alla abonnemang riktade till barn. Vi arbetar med denna fråga profess­ione­llt och ser med stor oro när folkvalda driver ogenomtänkta förslag när det gäller allvarliga frågor, skriver bland andra Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete.

Nätporr kan inte förklara de problem som de facto finns med psykisk ohälsa bland unga, smärtproblematik och övergrepp. Nordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning. De förhåller sig och kritiserar både villkoren för de som deltar och de normer porr reproducerar. Och de önskar sig fler samtal med vuxna i frågan. Kunskapsbaserade, reflekterande och icke-skambeläggande samtal är också det som forskningen visar ger allra bäst resultat i en god sexualundervisning.”

Genom att öppet debattera om porr och porrfilter samt att inta en ståndpunkt mot porrfilter riktade mot barn öppnade anmälaren för att kritiseras. Han fick tåla att det kunde uppstå motsatta ståndpunkter i frågan. Den anmälda artikeln var resonerande och argumenterande och höll sig inom de medieetiska gränserna.

Ingenstans i texten framgick att anmälaren uttalat att han förespråkade att barn skulle se på porr tillsammans med sina föräldrar och att barn skulle onanera till våldsam porr i skolan, vilket anmälaren påstod.

Alla citat var korrekt återgivna. Debattartikeln i GP, där han stod som medförfattare, gick ut på att porrfilter inte borde införas i skolor. Kvinnotrycks skribent resonerade kring debattörernas ställningstagande:

De tre debattörerna skrev ”att skoldatorer bör släppa igenom porr för ’(n)ordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning’ och att det är nyttigt för elever att ha ’icke skambelägg­ande samtal’ om sitt porrsurfande med lärare. Att på skoltid onanera till förtryckande företeelser som kränker mänskliga rättigheter skulle alltså vara ofarligt eftersom det rör sig om fiktiva företeelser.”

Skribenten markerade tydligt vad som hade hämtats direkt ur debattartikeln och drog sedan en logisk slutsats av dessa uttalanden, vilket markerades med ett ”alltså”. Att onani hörde ihop med porr var en sådan slutsats.

Eli Linderholm var varken utmålad som smygpedofil eller incestförespråkare. Det var hans egna ord. Hans namn nämndes i samband med en debattartikel han undertecknat. Övriga företeelser som nämndes i artikeln stod frikopplade från hans person, såsom den historiska tillbakablicken på porrliberalismen inom svensk offentlighet.

Citatet som anmälaren hänvisat till handlade inte om honom. Citatet var hämtat som ett exempel ur ett brett åsiktsläger utan att namn nämndes.

ANMÄLARENS KOMMENTARER

 Kvinnotrycks försvar av artikeln gick ut på att han fick skylla sig själv att bli anklagad för bisarra saker eftersom han skrivit en debattartikel som handlade om att porrfilter var direkt dåligt om man, som han, värnade om barns säkerhet på nätet och utanför.

Kvinnotryck försvarade även artikeln med att skribenten citerat honom korrekt. Vissa citat var sådant som han sagt och stod bakom. Men om man skulle citera på ett heder­ligt sätt räckte det inte med lösryckta meningar, utan även att kontexten skulle vara med. När man dessutom, som skribenten gjort i den anmälda artikeln, vävde in olika konstiga påståenden blev det inte alls tydligt vem som sagt vad, utan det framställdes som att det var han som tyckte det.

Från Kvinnotrycks sida hävdades att det skulle betraktas som en sammanfattning av ”breda åsiktsläger”. Problemet var ju att ingen i något ”brett åsiktsläger” hade uttryckt att barn och föräldrar skulle konsumera porr tillsammans, att barn skulle kolla på porr i skolan eller att barn skulle onanera till våldsporr i skolan. Det var ohederligt att koppla ihop skribentens märkliga och obehagliga fantasier med hans ståndpunkter.

Kvinnotryck påstod vidare att artikeln tagits ner efter hat och hot mot skribenten och det var givetvis oacceptabelt om det hade skett. Det hade dock inte varit vad den ansvariga utgivaren sagt när han först hörde av sig om artikeln. Den ansvariga utgivar­en hade då sagt att ”det är olyckligt när ogrundade beskrivningar ges plats” och att tidningen arbetat med saken, omkring klockan 23 på kvällen. Därefter hade han fått besked om att ”artikeln togs ner som enskild klickbar text under det att vi säkerställde att den inte trädde över någon gräns. Tidningen ligger fortsatt ute som pdf”.  Nu hade tidningen tydlige ändrat sig om skälen för varför avpublicering skett.

Något som också var ett anmärkningsvärt försvar av artikeln var att skribenten var en ”ung kvinna”. I själva verket var skribenten i yngre medelåldern och äldre än fyra av fem av de som hon pekat ut som klandervärda i artikeln.

Avslutningsvis ville han understryka sitt stöd för kvinnojourernas viktiga arbete. Han tyckte att det var tråkigt att riksorganisationen svärtade ner arbetet med detta beteende.

YTTERLIGARE SKRIFTVÄXLING

Kvinnotryck tillade att det av den anmälda artikeln framgick att det var skribentens tolkningar av debattörernas ställningstaganden som fördes fram.

MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING

MO prövar i ärendet om den anmälda publiceringen har orsakat Eli Linderholm en oförsvarlig publicitetsskada.

Texten innehåller kritik mot de argument som förts fram mot att införa porrfilter, en teknisk lösning som begränsar tillgången till pornografi på internet genom att till exempel blockera vissa hemsidor samt dölja bilder och filmer. Ämnet – hur barn och unga bör skyddas från pornografiskt material – har ett allmänintresse.

I tidningen presenterades den anmälda publiceringen som en granskning. Artikeln är dock närmast att uppfatta som en personligt skriven text i vilken skribenten utrycker sina egna åsikter – ett inlägg i debatten om ”porrfilter”. Att texten ska förstås på detta sätt har Kvinnotryck även framhållit under skriftväxlingen inför detta beslut.

Det är problematiskt att artikeln har vinjetterats som en granskning. I en granskning kan läsaren nämligen förvänta sig en annan nivå av saklighet. Det hade alltså varit bra om det tydligt framgått i artikeln att det varit fråga om en opinionstext när det, efter vad som kommit fram i skriftväxlingen i ärendet, varit Kvinnotrycks avsikt.

I en opinionstext är det tämligen högt i tak. Utgångspunkten är att skribenten i en sådan text fritt ska kunna uttrycka sina åsikter och ett tillspetsat språk accepteras i större utsträckning. Skribenten får sedan vara beredd på kritik och att kritiserade personer eller menings­motståndare kan gå i svaromål. Även i opinionstexter finns det dock en bortre gräns för hur en enskild person ska behöva tåla att omskrivas.

Eli Linderholm har tillsammans med andra skrivit en debattartikel i GP som berört just ”porrfilter”. Han får därmed anses ha gett sig ut på samhällsdebattens arena i detta ämne. Mot denna bakgrund får han acceptera att namnges i sammanhanget.

I den anmälda texten tillskrivs anmälaren vissa åsikter. Även om Eli Linderholm inte namnges i stycket om ”filteropponenterna” så klumpas han ihop med dem – ett åsiktsläger som är emot ”porrfilter” och förespråkar att barn ska ha möjlighet att porrsurfa i skolan, samt anser att föräldrar ska prata om porr med sina barn medan de konsumerar porr tillsammans. I den anmälda texten påstås att det i debatt­artikeln, som anmälaren varit medförfattare till, menas vara ofarligt för barn att på skoltid onanera till förtryck­ande företeelser som kränkte mänskliga rättigheter eftersom porren är fiktiv. Uppgifterna är sammantaget skadliga för Eli Linderholm.

Medieombudsmannen prövar inte om uppgifterna är sanna eller falska, utan om det funnits tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna. MO har inför detta beslut tagit del av den debatt­artikel som anmälaren varit medskribent till, och anser inte att den ger tillräckligt underlag för att tillskriva anmälaren de åsikter som gjorts i den anmälda artikeln.

Sammanfattningsvis: Eli Linderholm får tåla att namnges och kritiseras för sina åsikter. Han har dock i publiceringen tillskrivits högst kontro­versiella åsikter som det inte funnits tillräckligt stöd för i debattartikeln han skrivit. Av betydelse är att den anmälda artikeln presenterades som en granskning och inte en opinionstext. Uppgifterna har sammantaget orsakat Eli Linderholm en oförsvarlig publicitetsskada och för detta bör tidningen klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.