Som mäklare har man ofta en sådan förtroendeställning i förhållande till sina klienter att man kan behöva tåla en granskning av påstådda missförhållanden, och ibland även ett utpekande.
Länstidningen Södertälje, dnr. 25235, exp. nr. 80/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Länstidningen Södertälje.
Genom beslut den 27 maj 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Länstidningen Södertälje.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har, genom ombud, i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Länstidningen Södertälje (LT) för tre artiklar som publicerades på tidningens sajt lt.se:
- Tidigare mäklare åtalas för bokföringsbrott, publicerad den 26 februari 2025 (artikel 1)
- Hemliga chattar avslöjar spelet om Y-fastigheten [namn angivet], publicerad den 5 mars 2025 (artikel 2)
- ”Till slut orkade jag inte längre”, publicerad den 14 mars 2025 (artikel 3)
Vad mediet publicerade
Artikel 1
I artikeln rapporterade mediet att den tidigare mäklaren NN hade åtalats för bokföringsbrott kopplat till sitt bolag, ABC AB [företagsnamn angivet]. Mediet berättade att mäklaren, som uppgavs vara en av huvudpersonerna i ett omfattande åtal, låg bakom den omstridda X-försäljningen [fastighetsnamn angivet], som utgjorde en central del av det stora åtalet.
Det angavs att NN sedan tidigare var misstänkt för grov näringspenningtvätt, grov penningtvätt och bedrägeri genom bruk av falsk urkund. Enligt det åtalet skulle hen ha lämnat falska uppgifter till en bank för att få lån beviljade för bulvanpersoner som hade köpt X-fastigheten. Åtalspunkterna var kopplade till den omstridda försäljningen av villan, som NN genomförde i sin roll som mäklare, skrev tidningen.
Nu hade NN även åtalats för bokföringsbrott av normalgraden under räkenskapsåret 2019 och för grovt bokföringsbrott under 2020. Samma brottsmisstankar riktades också mot en redovisningskonsult.
NN:s advokat uppgav att hen förnekade brott och att hens inställning skulle redovisas närmare vid den framtida förhandlingen.
Artikeln bildsattes med ett porträtt av NN med bildtexten ”Den tidigare prisade mäklaren åtalas nu för flera misstänkta brott kopplade till försäljningen av X-fastigheten. Hen förnekar brott.”
Artikel 2
Artikeln utgick från Ekobrottsmyndighetens utredning av försäljningen av det så kallade Y-fastigheten i Södertälje. Mediet hade tagit del av en omfattande samling chattar och inspelade samtal som beskrevs kasta nytt ljus över flera av Södertäljes mest uppmärksammade fastighetsaffärer. I artikeln redovisades ett stort antal chattmeddelanden mellan de inblandade personerna.
Bland affärerna fanns försäljningen av X-fastigheten och en kyrkobyggnad, som ingick i ett åtal som väcktes i februari 2025 mot 14 personer. Åtalet omfattade dock inte köpet av fastighetsbeteckning A, även kallat Y-fastigheten. Tidningen menade dock att utredningen avslöjade intressanta detaljer om bakgrunden till försäljningen. Även om ekobrottsåklagarna inte hade misstänkt något brott i samband med A-affären hade en spaningsinsats mot de dåvarande mäklarna NA och NN samt en affärskontakt pågått. Trion, som hade varit barndomskompisar sedan skolåren hade enligt tidningen utnyttjat varandras styrkor för att bygga upp sitt gemensamma affärsimperium. Fastighetsbeteckning A var, enligt tidningen, den största fastighetsaffären de hade försökt sig på.
Till en början hade planen varit att förvärva fastigheten genom en etablerad fastighetsägare i Södertälje. Fastighetsägaren hade dock dragit sig ur och en ny lösning behövde hittas, både för finansieringen och för vem som skulle träda fram som köpare. NA skickade ett meddelande till affärskontakten som löd: ”Jag har en plan som jag tar imorgon när vi ses. Men då är det jag, NN och NB (redovisningskonsulten) som köper och frontar.”
Dagen därpå kontaktade NA fastighetsägarens vd och presenterade sig själv, NN och redovisningskonsulten som villiga köpare av fastighetsbeteckning A. De lade dessutom ett bud som matchade det som den tidigare fastighetsägaren erbjudit. Tidningen beskrev att det främst var NA och affärskontakten som var drivande i A-affären, de övriga tilltänkta delägarna som NN och redovisningskonsulten var mest passiva passagerare.
NA kontaktade senare tre nya finansiärer som kallades för ”svenskarna” i chattarna. Dessa tre skulle enligt planeringen ha 50 procent av ägandet i bolaget som skulle överta Fastighetsbeteckning A. NA hade, i ett telefonsamtal som hade spelats in av Ekobrottsmyndigheten i lönn, beskrivit ägarfördelningen för NN och då uppgett att ”de har 50 procent, [affärskontakten] 30 och du och jag 10”. De båda hade tillbakavisat detta senare.
Tidningen berättade att Ekobrottsmyndigheten hade gjort en gryningsräd och gripit och häktat fem personer misstänkta för grov näringspenningtvätt. En av dessa var NN. Nästan fyra år senare valde åklagarna att åtala personerna, men A-affären ingick inte i åtalet. Inget tydde på att något brottsligt hade skett i den affären, och om det skulle finnas dolda ägare – vilket utredarna på Ekobrottsmyndigheten misstänkte – var det inte i sig brottsligt. Myndighetens förhörsledare hade ändå ställt frågor till de åtalade om affären.
Tidningen ställde även frågor till NA och en annan delägare till fastigheten.
Artikeln var bildsatt med bland annat ett porträtt av anmälaren.
Faktaruta
I artikeln fanns en faktaruta benämnd ”Flera affärer och händelser igång samtidigt”. I denna beskrevs bland annat försäljningen av X-fastigheten, där NN stod åtalad för grov näringspenningtvätt, misstänkt för att tillsammans med en annan person ha slussat pengar till köpet på ett sätt som åklagaren hade beskrivit som anmärkningsvärt. En annan affär som rörde en försäljning av en kyrkobyggnad beskrevs. Därtill sammanfattade mediet försäljningen av A-fastigheten, som var i fokus för artikel 2. Parallellt med dessa affärer hade flera andra, mindre fastighetsaffärer ägt rum, varav ett husköp också omfattades av åtalet. Det angavs att de åtalade nekade till alla anklagelser.
Artikel 3
I artikeln intervjuades den tidigare ägaren till X-fastigheten i Södertälje. Fastighetsaffären stod i centrum för åtalet där bland annat mäklaren misstänktes för att ha haft dolda kopplingar till köparna. Hen uppgav att hen kände sig lurad efter försäljningen.
Hen hade anlitat NN för att sälja fastigheten, som var en XXX kvadratmeter stor trevåningsvilla med tre lägenheter, swimmingpool och tennisbana. Villan hade värderats till XX miljoner kronor, men såldes för XY miljoner. Nu hade säljaren kunnat läsa i Ekobrottsmyndighetens förundersökning att mäklaren hade varit affärskompanjon med de misstänkta köparna – det var åtminstone så det framstod i utredningen.
Tidningen berättade att X-fastigheten hade sålts till en läkare från Stockholm som var barndomsvän till mäklaren NN. Enligt ekobrottsåklagaren hade läkaren dock varit en bulvan. De XX miljoner kronor som hade betalats för fastigheten kom inte från läkarens eget konto, utan från NN:s bolagspartner och mäklarkollega, NA. Pengarna kom dels från dennes privata konto, dels från hens bolagskonto men hade först slussats via flera andra bolag och privatpersoner. Ekobrottsåklagarna menade att de många transaktionerna var ett exempel på grov näringspenningtvätt, och att det var ett sätt att försöka dölja pengarnas ursprung. Detta tillbakavisades av de åtalade.
Våren 2020 hade läkaren sålt två av lägenheterna i X-fastigheten, den ena till en nära anhörig till NA och den andra till en affärspartner. Åklagarna menade att alla tre lägenhetsinnehavarna senare skulle ha lämnat in felaktiga låneansökningar till banken som hade upprättats med hjälp av NA och i läkarens fall även av NN, vilket ledde till att banken hade beviljat bostadslån på felaktiga grunder med hjälp av en mutad handläggare på banken.
Utredarna hade enligt tidningen hittat chattar som visade att några av de inblandade hade planer på att bygga om X-fastigheten till minst tio smålägenheter. Chattarna visade enligt åklagare att mäklaren gick mer i köparens intresse än i säljarens.
Den 7 juni 2019 hade NA skrivit till NN att hen hade ett bud till honom på X-fastigheten på elva miljoner kronor, varpå NN hade svarat att hen redan hade ett på tolv miljoner. NA upplyste då mäklaren om att tolvmiljonersbudet hade lagts av en av de andra åtalade.
Två veckor senare inkom ett bud på 11,8 miljoner kronor från en utomstående intressent. NN skrev då till NA att säljaren hade ringt, men att hen inte vågade svara. ”Tänk om hen tar budet på 11,8 miljoner?” hade hen skrivit.
I en annan chatt hade NA skrivit till en av de andra åtalade: ”Det kom en stiftelse och gav ett bud på 12,5 på gula huset samt var beredda att gå upp i pris, men vi fick bort dem”.
Den 3 november 2019 stod läkaren som köpare, för 13 miljoner kronor med pengar från NA:s konton. Handpenningen betalades dagen därpå och NA skrev då till den medåtalade ”Betalt handpenningen för X-fastigheten idag, så nu är affären i lås”.
Mediet ställde frågor till NA om bostadsaffärerna och hen uppgav att hen inte hade gjort något olagligt. Mediet berättade att alla de tre huvudmännen förnekade anklagelserna. Mediet berättade även att åklagarna övervägde att väcka åtal mot NN om trolöshet mot huvudman, men att bedömningen blev att det skulle bli svårt att bevisa att säljaren hade lidit ekonomisk skada.
Säljaren själv uppgav för tidningen att hen hade lidit ekonomisk skada eftersom huset var värderat till 15 miljoner kronor medan hen bara fick 13. Hen uppgav för tidningen att det hade förekommit en rad märkliga omständigheter vid försäljningen. Hen hade reagerat på att ingen av spekulanterna ställde frågor om elsystemet, poolen eller maskinerna. Hen mindes även försäljningsperioden som oerhört pressande:
”– Allt var jobbigt, min partner var sängliggande och sjuk, och en byggentreprenör blockerade plötsligt entrén med byggbaracker. Gästerna fick ledas genom husets trappor, vilket var särskilt besvärligt för de äldre besökarna. Till slut var jag tvungen att anlita en advokat för att få hjälp mot byggentreprenörens intrång” sade hen.
Hen fortsatte:
”– En dag ringde advokaten och meddelade att hen avslutade uppdraget – hen hade blivit anlitad av byggentreprenören. Det var fruktansvärt. Jag kände mig instängd på min egen tomt, och det märkliga var att ingen på kommunens bygglovsavdelning ville hjälpa mig. Till slut orkade jag inte längre. Jag sålde för 13 miljoner, trots att fastigheten var värd 15.”
Enligt förundersökningsmaterialet framgick det nu att byggentreprenören i fråga hade samarbetat med köparna i flera projekt.
Avslutningsvis uppgav mediet att det hade sökt NN för en kommentar.
I en faktaruta under artikeln framgick återigen att de åtalade förnekade brott. Artikeln bildsattes med porträttbilder av några av de inblandade, däribland NN.
Anmälan
NN förde fram i huvudsak följande.
Tidningen hade felaktigt gjort bedömningen att allmänintresset vägde över den enskildes behov av skydd för sin integritet och valde att exponera hen med bild.
Allmänintresset av att informera om en händelse och en rättsprocess behövde särskiljas från allmänintresset av en dömd persons identitet. Medieombudsmannen hade tidigare uttalat att vikten för samhället att en tidning rapporterade om en dom inte nödvändigtvis innebar att det var acceptabelt att namnge den tilltalade.
Det kunde konstateras att anmälaren endast var misstänkt – och således inte dömd – för brott. Att i detta skede publicera flera artiklar på det sätt som hade gjorts var att inkräkta på hens privata sfär. Allmänintresset för hens utseende var lågt. Hen var en privatperson inom ett reglerat yrke men var inte en offentlig person. I artiklarna framställdes hen på ett sätt som gav intryck av skuld trots att en rättsprocess pågick. Bilderna på hens ansikte sågs som en visuell förstärkning av hens skuld, vilket var särskilt problematiskt sett till oskuldspresumtionen. Under alla omständigheter skapade artiklarna en association mellan hen och allvarliga brottsliga handlingar och publiceringen av bilderna förstärkte utpekandet. Tidningen hade inte beaktat den omfattande publicitetsskada som hade skett för hen vad gällde anseende, yrkesutövning och privatliv. Medier borde trots åtal vara återhållsamma vid identifiering och visa särskild hänsyn när dom ännu inte hade fallit.
Utpekandet innebar att hen hade orsakats en oförsvarlig publicitetsskada och tidningen hade åsidosatt god publicistisk sed avseende samtliga tre artiklar.
Medieombudsmannens bedömning
Medieombudsmannens uppgift är att pröva om anmälaren har drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada.
I artiklarna förekommer anmälaren med namn och bild och hen kopplas ihop med flera fastighetsaffärer som utretts av Ekobrottsmyndigheten. Mediet uppger också att hen har åtalats för ett flertal brott. Uppgifterna är skadliga för hen. Frågan jag har att bedöma är om publicitetsskadan varit oförsvarlig ur ett medieetiskt perspektiv. För att avgöra det tittar jag på allmänintresset för ämnet, anmälarens ställning, mediets belägg för uppgifterna samt om anmälaren fått möjlighet att bemöta de skadliga uppgifterna.
Allmänintresse och ställning
Det finns ett allmänintresse för rapportering om påstådda missförhållanden på bostads- och fastighetsmarknaden. Fastighetsaffärerna som beskrivs i artiklarna har varit stora och omskrivna i Södertälje. Fastigheterna det gäller är välkända byggnader i staden och det har därför funnits ytterligare skäl för LT att uppmärksamma detta.
Anmälaren är mäklare och har mångårig erfarenhet av yrket. Som mäklare har man ofta en sådan förtroendeställning i förhållande till sina klienter att man kan behöva tåla en granskning av påstådda missförhållanden, och ibland även ett utpekande. Ett påstående om att en mäklare missbrukat denna förtroendeställning för att tillskansa sig fördelar är något som medier måste kunna rapportera om. Jag noterar här också att anmälaren tidigare har uttalat sig i medier, dels gällande ett av de fastighetsobjekt som omnämns i de anmälda artiklarna, dels om fastighetsmarknaden i stort.
Jag har därför inte något att invända mot generellt att mediet rapporterat om ämnet eller namngivit anmälaren i sammanhanget.
Belägg och bemötande
MO:s uppgift är primärt inte att avgöra vad som är sant eller falskt. Det jag tittar på är om mediet haft underlag, eller belägg, för att göra publiceringen.
Tidningen har huvudsakligen baserat publiceringarna på ett stort åtal mot anmälaren och flera andra personer. Mediet har även gått igenom förundersökningsmaterialet med bland annat chattar mellan inblandade personer och polisförhör. LT har därtill intervjuat flera personer, däribland personer som figurerat i utredningen och åklagare. Artikel 3 bygger exempelvis till stor del på en intervju med säljaren till X-fastigheten.
Enligt min mening har mediet presenterat ett gediget underlag för de påståenden som förs fram. Det bör dock beaktas att anmälaren inte har dömts för något brott utan att hen i nuläget endast åtalats. Med hänsyn taget till det som kommit fram om anmälarens ställning och åtalets storlek anser jag trots det att tidningen har haft ett medieetiskt utrymme att namnge honom i sammanhanget. Gällande fastighetsaffären i artikel 2 har mediet också förtydligat att den inte omfattats av åtalet och att det inte finns något som tyder på att något brottsligt skett i affären.
I artikel 1 redovisar tidningen anmälarens inställning till åtalet genom ett citat från hens advokat och i artikel 3 framgår att LT har sökt anmälaren för en kommentar. Detta är normalt sett i linje med vad som kan krävas av ett medium.
Artikel 2 fokuserar främst på några av de andra inblandade personerna och det anges att anmälaren mest var en ”passiv passagerare” i affären. Mediet har inte sökt anmälaren inför artikeln, men har tagit in andra personers ståndpunkter, vilket får anses vara tillräckligt ur medieetisk synvinkel. Det framgår vidare av en faktaruta att de åtalade nekat till alla anklagelser. Även om det hade varit bra om invändningen hade placerats på en mer framskjuten plats i artikeln anser jag inte att detta utgör en sådan medieetisk brist att tidningen förtjänar kritik.
Sammantaget bedömer jag att mediet har hanterat bemötandefrågan på ett medieetiskt godtagbart sätt.
Sammanfattning
De anmälda artiklarna innehåller skadliga uppgifter för anmälaren och jag har förståelse för att hen har reagerat på att förekomma med namn och bild i den kontexten. Jag anser dock att publiceringarna kan motiveras utifrån ett allmänintresse av att granska påstådda missförhållanden på fastighetsmarknaden och att detta är överordnat intrånget i anmälarens personliga integritet. Även om publiceringarna gjorts i ett relativt tidigt stadium i rättsprocessen anser jag att mediet har haft belägg för sina påståenden.
Jag finner därför sammantaget inte skäl att rikta kritik mot Länstidningen Södertälje med anledning av det som kommit fram i anmälan. Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut och sammanfattningsvis anfört följande. I MO:s beslut anges att de anmälda artiklarna innehåller skadliga uppgifter för anmälaren samt att det ska beaktas att anmälaren inte har dömts för något brott utan endast är åtalad. Trots detta kommer MO fram till att det funnits ett medieetiskt utrymme att namnge honom. Anmälaren delar inte denna uppfattning utan anser att det i vart fall var felaktigt att publicera bilder på honom. Allmänintresset för anmälaren torde vara lågt. Han är en privatperson inom ett reglerat yrke men inte en offentlig person. Artiklarna skapar en association mellan honom och allvarliga brottsliga handlingar och publiceringen av bilderna förstärker utpekandet. Det saknas ett tydligt allmänintresse för att motivera publiceringen av bilderna på honom. Utpekandet har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada och tidningen har åsidosatt god publicistisk sed i samtliga artiklar.
Tidningen har yttrat sig och anfört bland annat följande. Allmänintresset är stort och mediet har noggrant angivit vad åtalen avser och att det inte är klart när rättegången kan ske. Tidningen har på olika sätt markerat att anmälaren förnekar brott och inget av det som har publicerats rör privatlivets helgd. Det fanns ett tydligt utrymme för namnpublicering genom anmälarens ställning som mäklare (det handlar om en verksamhet som vänder sig till allmänheten och söker dess förtroende), uppgifternas samhällsintresse samt det förhållandet att åtal väckts för bland annat grovt bokföringsbrott och grov näringspenningtvätt. Tidningen anser att MO:s beslut ska fastställas.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Länstidningen Södertälje.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Jonathan Jeppsson, utsedd av Publicistklubben, Johanna Lindblad Ahl, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Jonas Nordling, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Göran Ellung, utsedd av TV4, Ruth Mannelqvist, Anders Forkman, Gertrud Åström, Per Lyrvall och Eva Lindström representerande allmänheten.
Dessutom har ledamöterna Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter och Eva Landahl Kihlman, utsedd av Utbildningsradion, närvarat vid ärendets behandling.