Berättelsen har ett allmänintresse och anmälaren har en ställning som motiverar granskning. Anmälaren har också getts möjlighet att i väsentliga delar bemöta uppgifterna. Fyra av ledamöterna förklarade sig skiljaktiga.
Svenska Dagbladet, dnr. 24171, exp. nr. 6/2025
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Svenska Dagbladet.
Genom beslut den 25 oktober 2025 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Svenska Dagbladet.
MO:s beslut hade följande lydelse.
NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat klagomål mot SvD:s podd Blenda: Lyxvillans hemlighet i fyra delar som alla publicerades den 23 januari 2024.
Det första avsnittet var öppet för alla medan de övriga var tillgängliga för prenumeranter.
I samband med podden publicerade SvD även artiklar i ämnet. Klagomålen gäller dock inte artiklarna.
Vad mediet publicerade
Podden handlade om fastigheten Villa ABC på X-ort och ägaren NN. Nedan följer en sammanfattning av innehållet som MO i huvudsak uppfattar detta. Sammanfattningen ger alltså ingen fullständig bild eller alla nyanser. En transkribering av podden i dess helhet finns som bilaga till beslutet. Transkriberingen är gjord av ett externt företag.
Avsnitt 1
På svd.se presenterades avsnittet enligt följande: ”Del 1 av 4. När Villa ABC i X-ort [fastighetens namn och ort angivet] läggs ut på Hemnet blir det känt som ’Sveriges dyraste hus’. Men villan säljs aldrig och på ön växer oron. Det går rykten om ägaren, hans planer för huset och hans påstådda kopplingar till Ryssland. Lars Berge nystar i gåtan med den öde rekordvillan – och jagar den hemlighetsfulle ägaren.”
Reportern: ”Du har sett scenen i någon av alla snarlika westernfilmer. En mystisk främling rider in i den lilla staden, möter invånarnas misstänksamma blickar och slår upp dörrarna till salongen.”
Avsnittet inleddes med en presentation av den påkostade reklamfilm som 2021 lagts ut på nätet inför försäljning av villan och där priset var satt till XX miljoner kronor.
Reportern sa i avsnittet bland annat: ”Ett mysterium som länge gäckat X-ortsborna. Villa ABC har nämligen stått tomt under tio år. Under den tiden har det gjorts omfattande renoveringar. Det har satts upp staket, dubbla grindar och övervakningskameror. Folk har börjat kalla huset för Fort ABC. Samtidigt har den hemlighetsfulla ägaren aldrig avslöjat vad han har för planer. Och det finns något med ägaren som har gjort X-ortsborna extra oroliga, hans påstådda kopplingar till Ryssland. ’Vad sysslar han egentligen med därinne?’ har de undrat.”
I avsnittet intervjuades bland annat AA som tidigare arbetat som reporter på X-orts lokaltidning och skrivit artiklar om Villa ABC. Hon hade även varit kommunpolitiker. Vidare intervjuades AB, politiker i X-ort, som varit engagerad i frågor om fastighetens renovering och utveckling. Även AC, talesperson för intresseföreningen Y-traktens vänner, uttalade sig.
Den spektakulära fastigheten med utblick över Stockholms inlopp hade tidigare varit öppen för allmänheten och även kunnat hyras för bröllop och andra tillställningar, men nu var fastigheten avstängd med flera låsta grindar och avskärmad med tujahäckar och vallar. Övervakningskameror fanns uppsatta. Ägaren hade också tagit ned träd på kommunens mark vilket hade väckt upprördhet hos X-ortsborna som även var missnöjda med att inte längre ha tillgång till fastigheteten. Om ägaren var inte mycket känt, utom att det framkom att han hette NN, att han var en affärsman med internationella kopplingar och hade gjort affärer i bland annat Ryssland.
Avstängningen av Villa ABC tillsammans med den knapphändiga informationen om ägaren och hans internationella kontakter hade lett till uppkomsten av en omfattande ryktesspridning om Villa ABC och dess tänkta användning bland X-ortsborna. Det framkom genom intervjuerna i inslaget. De uppkomna ryktena skulle också ses i ljuset av det rådande geopolitiska läget med Rysslands aggressioner. Vissa X-ortsbor såg Villa ABC som en slagplats i det lilla mellan öst och väst.
Ryktena avsåg bland annat att Villa ABC skulle kunna bli Putins nya sommarställe och att en rysk ubåtsbas för miniubåtar skulle anläggas. AC hade väckt frågor om fastigheten skulle kunna användas för militära ändamål. Han var XX år, hade gott om tid och intresseföreningen hade spanat på fastigheten, även med drönare. Diplomatbilar hade rört sig vid fastigheten. Men det fanns också rykten om att till exempel Bruce Springsteen skulle flytta dit berättade han.
Det framkom också att Y-traktens vänner hade gjort en orosanmälan till Säpo.
AA berättade att andra rykten var att arabiska shejker skulle komma dit, eller oligarker som skulle förhandla om vapen, pengar, guld och diamanter, med mera. Det var den typen av rykten som uppkom. Ägaren gjorde enligt henne inget för att dementera ryktena och då ökade såklart fantasin och ryktesspridningen.
Även AB hade militära frågor kring Villa ABC. Fastigheten var enligt honom väldigt lättförsvarad terräng. AB började enligt reportern nästan likna en privatspanare.
Reportern kontaktade Skatteverket och fick reda på att NN hade bott i Ryssland på 90-talet och han hade även gift sig med en rysk kvinna. NN hade alltså levt där när Jeltsin föll och kunnat följa Putins väg till makten. Makarna skilde sig 2004 och hustrun bodde i Schweiz. NN var enligt Skatteverket numera skriven i Dubai.
Dagens Nyheter hade för några år sedan en granskning av NN och hans fastighetsaffärer. DN beskrev där hans företagsverksamhet som ett exempel på hur ryska intressen flyttat fram sina positioner i Sverige. NN kommenterade själv inte uppgifterna i artiklarna i DN. I stället skickade han ut ett pressmeddelande där han beskyllde DN för att ha utmålat honom som en spion eller agent. Han stämde tidningen för förtal, och tidningen backade. Chefredaktören Peter Wolodarski skrev att han citat ”tar avstånd från och beklagar de felaktiga tolkningar av DN:s publiceringar som gjorts”. Mest verkade NN ha ägnat sig åt att köpa, sälja och hyra ut fastigheter. Han ägde fastigheter för flera miljarder i Stockholmsområdet.
Reportern sökte affärsbekanta till NN men fick inga direkta svar eller information förrän NB, som företrädde Villa ABC, kontaktade reportern utan att han blivit tillfrågad. Denne trodde att utsikterna till att få en intervju med NN var mikroskopiska, ja mindre än mikroskopiska. NN hade inte ställt upp på någon intervju sedan 1990-talet. Då hade han varit verksam i affärer gällande användningen av tidigare kärnvapen för fredliga syften.
En reporter från ett nyhetsinslag på 90-talet hördes säga: ”Omvandlingen av de gamla kärnvapenmissilerna till rymdraketer är en följd av nedrustningsavtalen mellan Ryssland och USA. Och den ryska sidan hoppas på ett långtgående samarbete.”
Det var alltså sådant som NN hade sysslat med då.
I de fortsatta avsnitten av podden skulle reportern söka vidare efter NN och även efter till exempel vad som hade hänt med orosanmälan till Säpo. Spåren efter NN skulle till slut leda till en fashionabel klubb i London.
I slutet av avsnittet hördes NN och reportern presentera sig för varandra. Vidare hördes ett uttalande från NN: – Du hör ju själv hur befängt det låter. Det är galet på riktigt.
Avsnitt 2
På svd.se presenterades avsnittet enligt följande: ”Del 2 av 4. Några nedhuggna träd utanför Villa ABC hamnar mitt i en nationell bankskandal. Mäklaren hoppas att Hollywoodstjärnan Uma Thurman ska flytta in. Kändispolisen AG berättar hur det var att jobba ihop med NN – och om deras planer för villan.”
I avsnittet intervjuades bland annat finansmannen AD.
Reportern: ”Hur kan några nedsågade träd vid Villa ABC bli en del av en nationell bankskandal? Och hur hänger det ihop med vår historia om den mystiska fastigheten och mannen som äger den? Jag ska försöka förklara. Det börjar med att den otillåtna trädfällningen blir en stor snackis på orten. För i X-ort värnar man sina träd. Kommunen ingriper och ägarna tvingas betala för plantering av nya träd. Sen glöms det hela bort i ett par år tills AD, han som vi hörde nyss, söker en ny finanschef till ett av sina bolag. Han pratar då med C-bankens ordförande AE som rekommenderar en av sina egna tidigare medarbetare, AF. AD anställer AF. Men sen ringer en granne i X-ort upp.”
AD hade fått information från en granne om att AF kunde ha varit inblandad i trädfällningen och att han hade kopplingar till Villa ABC.
Reportern: ”AD tycker att AF slingrar sig när han frågar om han har något med träden och Villa ABC att göra. Han blir misstänksam och lejer en kille att kartlägga AF:s privata affärer. Kartläggningen visar att AF är delägare i ett av NN:s bolag, det som äger det bolag som äger Villa ABC. Och inte bara det, AF och NN har dessutom köpt en annan fastighet tillsammans med två av de högsta cheferna i C-banken. Här ringer varningsklockor tycker AD. Han fattar ett drastiskt beslut. AF får sparken innan han ens hunnit börja.”
Bankchefernas fastighetsaffärer ansågs olämpliga och flera chefer fick lämna C-bankens ledning. Det fanns fler förklaringar till kaoset i C-bankens ledning vid den här tiden. Exakt vad som hände visste bara de inblandade. Men AD, han var övertygad om att det var just kopplingen till Villa ABC ägare som blev de två bankchefernas fall. Att NN var en person som de inte borde ha gjort affärer med.
AD: ”Jag har aldrig träffat honom, men han håller sig till lagens gränser, och så har han då lite bulvaner i Sverige som hjälper. Och AF var … bland dem misstänker jag. Sen jobbade AF:s fru som vd för det där ABC, så att … Nej, allt var en röra.”
AF intervjuades. Han sa att det var olyckligt med trädfällningen, men han hade inget att göra med huset längre. När det gällde anställningen konstaterade han bara att man inte hade gått vidare med den och han hade inte en aning om varför AD skulle ha några problem med NN. Den sistnämnde var en duktig, bra affärsman.
Det spekulerades även i detta avsnitt kring vad huset, som lagts ut till försäljning 2021, skulle kunna användas till. Mäklaren tyckte att det vore kul om Uma Thurman flyttade dit. Mäklaren sa också att huset skulle kunna användas till kursgård eller konferensanläggning, vilket förstås inte var så spännande som andra teorier, enligt reportern. Politikern AB sa att hans fantasi skenade i väg och spekulerade kring att fastigheten skulle kunna användas för att göra upp korrupta affärer och hans tankar gick då till öststater och framför allt Ryssland.
Det var enligt reportern svårt att få uttalanden från personer i NN:s omgivning. En som dock lät sig intervjuas var före detta polisen AG.
AG bekräftade att han under en period ingått i styrelsen för bolaget som ägde Villa ABC. Men, sa han, hans uppdrag handlade mest om att juridiskt hantera de där nedhuggna träden åt NN. AG framförde att tanken hade varit att Villa ABC skulle säljas till något arabland som ambassad-byggnad. Men han sa också att det, efter att han slutat där, förts en diskussion om att ryssarna skulle köpa det.
AA och reportern åkte bil till en annan stor X-ortsvilla med havsutsikt, som också den hade ägts av ett av NN:s bolag. Tidigare hade villan hyrts ut till den kontroversielle ryske ambassadören Viktor Tatarintsev. Han som hade hotat Sverige med militära åtgärder om Sverige gick med i Nato.
Hela den villan totalrenoverades nu och enligt AG hade tanken varit att Viktor Tatarintsev skulle flytta till Villa ABC, men så blev det inte, utan Villa ABC lades ut till försäljning.
Reportern hade fortfarande inte lyckats boka en intervju med NN, men han fick till stånd en lunch med NN:s bror och talespersonen NB som ville veta vad tidningen planerade att rapportera kring Villa ABC.
Avsnitt 3
Avsnittet presenterades på svd.se enligt följande: ”Del 3 av 4. Frågorna hopar sig. Bor NN i smyg på Villa ABC? Hur har han haft råd att ha huset stående tomt i tio års tid? Är han i ekonomisk knipa? Grindarna till Villa ABC öppnar sig till slut – och Lars får information om Säpos agerande kring huset.”
Det hade gått flera månader sedan mötet med NB och nu skulle det äntligen bli en träff med NN. Mötet var tänkt att ske på Villa ABC men kom i stället att ske i en till stora delar övergiven kontorsfastighet i en förort. Mötet innebar dock inte att en intervju skulle genomföras, utan att NN skulle få information om upplägget av och innehållet i podden för att kunna ta ställning till om han ville medverka.
Inför mötet sa talespersonen NB: ”Men som vi har berättat för er tidigare så är han … han är extremt restriktiv med att bli intervjuad. Men vi ser värdet i det här och tycker din vinkel med cowboyen som kommer till X-ort är lite rolig och kan vara intressant.”
Reportern: ”Mötet pågår i ungefär en timme. NN vill veta vad vi håller på med. Berättar historien om mysteriet Villa ABC, svarar vi, och försöker övertala honom att ställa upp på en bandad intervju. Vi säger att vi undrar hur han har upplevt alla rykten och anklagelser. Och om han väljer att inte medverka kan folk tro att han har något att dölja. NN lyssnar, men säger inte så mycket. Han lovar att han ska tänka på saken.”
I avsnittet intervjuades även AB. Rykten hade uppkommit om att NN skulle bo på Villa ABC i smyg. Men varför skulle han vilja göra det?
AB: ”Tanken har slagit mig att det är … ja, perfekt gömställe. För någon som inte kan röra sig fritt och är rädd, så är det ett väldigt tryggt ställe.”
Reportern: ”Det är inte ovanligt att den som gör affärer i Ryssland förr eller senare får att göra med den mäktiga ryska säkerhetstjänsten. Vladimir Putin är känd för att ha ett begränsat tålamod med affärsmän som inte verkar i linje med Kremls intressen. Många har råkat ut för utpressning, andra har fängslats eller dött under märkliga omständigheter. Även de som flytt Ryssland.”
Reportern: ”Tänk om det finns en sån här hotbild mot NN.”
Reportern kontaktade före detta polischefen AG vars uppfattning var att NN inte använde Villa ABC som gömställe, däremot vistades han där när han kom till Sverige. NN reste väldigt mycket.
Det framkom också frågor kring hur NN hade råd att låta Villa ABC stå tom under så många år fast det ledde till stora kostnader. Häromåret hade ett av hans bolag ansökt om konkurs med skulder på över en halv miljard, men sedan hade konkursansökan dragits tillbaka så det fanns kanske pengar ändå.
Efter ytterligare en och en halv månad fick reportern äntligen besöka Villa ABC. Efter alla historier han hade hört kändes det nästan overkligt att till slut se Villa ABC från insidan. Huset var enormt med fyra våningsplan och egen spaanläggning. Det var kostbart renoverat.
NN:s bror NA gjorde en Powerpointpresentation om huset och sin brors affärer, bland annat i Ryssland.
NA: ”Alla ryssryktena är så hemska och så där, så. Men jag tycker det finns ett ganska stort behov av att på något sätt avdramatisera. Här har du presentation från NN:s företag som han startade i början på 90-talet.”
NA visade en bild på sin bror från 1992, där NN poserade framför gigantiska raketer tillsammans med personer i stora pälsmössor. De befann sig på vad som en gång varit en av Sovjetunionens allra hemligaste militärbaser, men som omvandlats till rymdbas.
Reportern: ”Bilden är från åren då NN arbetade med att sälja gamla sovjetiska missiler som rymdraketer.”
NA: ”Och det de gjorde då tidigt i början på 90-talet, det var att tillsammans med svenska rymdbolaget ge sig in i ett projekt där de konverterade kärnvapenraketer till kommersiellt bruk.”
Reportern redogjorde för uppgifter från brodern om att NN, efter de sovjetiska kärnvapenraketerna, bland annat gjort telekomaffärer i länder som USA, Australien och Thailand. Men på senare år hade det mest blivit fastigheter. I Stockholm hade han förvärvat och hyrt ut en byggnad i Gamla stan som ambassad åt Indien. Och den irakiska ambassaden hade haft ett kontor i en av hans fastigheter. När han på nolltid hade byggt om en fastighet till ett köpcentrum hade dåvarande statsministern kommit på besök.
NN hade alltså arbetat en hel del mot ambassader och enligt NA hade flera av ambassaderna tagit kontakt med NN efter UD:s rekommendation.
NA: ”Och det är väl det som … det finns en vilja att få fram att hela den här diplomataffären är en del av affärsverksamheten. Då var det … så lyfts en ambassadör ut, när det här har varit en del av hela affärsverksamheten.”
Reportern: ”NA syftar här på pratet om att NN har hyrt ut en bostad till Rysslands ambassadör.”
Budskapet var enligt reportern tydligt: NN var en mycket seriös och noggrann fastighetsutvecklare och affärsman. Att han fortfarande i dag skulle ha någon särskild relation till Moskva, det var ett missförstånd. Han hade relationer till alla möjliga länder.
Hans bror sa att en stor del av ryktesspridningen berodde på att NN aldrig någonsin hade strävat efter att vara en offentlig person.
Reportern sa att NA och NB kanske hade rätt: ”Eftersom NN är så tillbakadragen och aldrig uttalar sig i medier har alla rykten om honom och Villa ABC kunnat stå oemotsagda. I själva verket kanske han bara är en vanlig affärsman? Någon som har hela världen som arbetsfält och goda kontakter bland diplomater på UD och i Rosenbad. Tänk om skvallret egentligen mest beror på att han inte gillar att prata om sig själv?”
Reportern samtalade också med en reporter på SVT:s Uppdrag granskning (UG). Den sistnämnde sa att han från en underrättelserapport fått uppgifter om att myndigheter, bland annat Säpo, hade ögonen på Villa ABC. Vad berodde det på?
UG:s reporter: ”I det här klustret av bolag kopplat till Villa ABC så finns det personer som har jobbat i Ryssland, som har kopplingar till ryska ambassaden och den ryska ambassadören. Och dessutom så har Villa ABC det som kallas ett strategiskt läge ur militärpolitiskt hänseende.” Men denne reporter hade inte från sin källa kunnat få svar på vad undersökningarna utmynnat i.
SvD:s reporter kollade om NN förekom i några rättsfall och hittade en stämningsansökan från en tidigare affärsbekant med påståenden om att NN plundrat ett bolag som de två ägt gemensamt. Det visade sig dock att rätten hade avvisat stämningsansökan då underlaget var för bristfälligt och anklagelserna för svepande för att målet skulle kunna tas upp. Reportern ringde mannen bakom stämningsansökan men denne ville inte ge några kommentarer. Reportern frågade om ett bolag med namnet Project Russia som funnits i toppen av ett organisationsschema som mannen lämnat in till rätten, men fick inget svar.
Avsnitt 4
På svd.se presenterades avsnittet enligt följande: ”Del 4 av 4. NN tar emot på en exklusiv medlemsklubb i London. Vem är han? Vad har han för förklaring till det som hänt på Villa ABC? Hur ser han på utvecklingen i Ryssland?”
SvD:s reporter träffade NN och intervjuade honom. Han hade inte gett några intervjuer sedan 90-talet. Då, när Sovjetunionens tidigare kärnvapenraketer skulle användas i fredliga syften och han, en affärsman från det neutrala Sverige, skulle sälja den här produkten till resten av världen.
Enligt vad som uppgavs i inslaget arbetade den ryske man, som NN då företrätt i förhållande till svenska rymdbolaget med syfte att konvertera tidigare kärnvapenraketer för fredliga ändamål, numera för att utveckla Rysslands kärnvapen. NN kände dock inte till detta.
NN fick frågor om utvecklingen i Ryssland och kriget, men ville inte ge kommentarer kring frågorna, det fick andra som hade bättre kännedom göra.
Han fick även frågor om sina tidigare affärskontakter i Ryssland och om Project Russia som han sa inte existerade. Mannen bakom den avvisade stämningsansökan (som bland annat skrivit om ett gemensamt fastighetsimperium) hade ägnat sig åt utpressning och var anmäld för förtal.
Han berättade om sitt tidigare och nuvarande arbete som internationell affärsman, han reste mycket och bodde i både Dubai och Monaco. Det hade felaktigt påståtts att han varit skriven i Ryssland i 18 år. I själva verket hade han bara bott där i 6 år. Han hade alltså lämnat Ryssland för många år sedan och arbetade i länder över hela världen.
Tänkta intressenter till Villa ABC var enligt NN bland annat ambassader, och många ambassadörer hade besökt villan för möten under åren. Det hade dock aldrig varit på tal att den ryske ambassadören skulle bo där. Bland annat med tanke på spekulanternas karaktär hade ett säkerhetstänkande kring Villa ABC fallit sig naturligt.
Han kände till och avfärdade de olika fantasifulla rykten som florerade kring Villa ABC. X-ort var enligt honom som en stor syjunta. Det fanns enligt honom ingen story. Det enda man gjort var att restaurera en fastighet som hade blivit oerhört vacker och ett unikt objekt.
Till exempel kommenterade han centerpolitikern AB:s misstankar om att Villa ABC var tänkt att fungera som en diskret mötesplats för korrumperade makthavare och ljusskygga affärsmän.
NN: ”Lars, du hör ju själv hur befängt det låter, det är ju … ja, galet på riktigt.” Uttalanden från honom liknande detta återgavs vid flera tillfällen i avsnittet.
Han tyckte också att samarbetet med kommunen hade fungerat bra, en uppfattning som inte delades av AB.
NN sa att Y-traktens vänner inte var någon registrerad förening och att det dessa personer höll på med var dumheter. Han visste att Säpo var en mycket professionell organisation som kunde skilja på verklighet och påhittade historier. Reportern sa till NN att han hade en källa om myndighetsutredningar. NN hade dock inte kännedom om några myndighetsutredningar, och kände sig inte särskilt orolig.
När reportern berättade för den tidigare X-ortreportern AA om NN:s uttalande om att X-ort var som en stor syjunta medgav hon att han till viss del hade rätt, men ansåg också att han hade sig själv att skylla; för att undvika ryktesspridning borde han ha gått ut till X-ortsborna direkt, skapat en relation till de boende och inte ha varit så återhållsam med information.
NN fick också tillfälle att kommentera sin ekonomi, mot bakgrund av den konkursansökan som sedermera dragits tillbaka.
Anmälan
Anmälaren förde i huvuddrag fram följande.
Övergripande synpunkter
Podden ”Lyxvillans hemlighet” hade utmålat honom som en skum affärsman med påstådda kopplingar till Ryssland och terrorstämplade länder. Framställningen hade varit spekulativ och oseriös och vid flera tillfällen presenterat fakta på ett missvisande sätt för att upprätthålla ett sensationellt narrativ. Anmälaren hade drabbats av en allvarlig skada på både personlig och professionell nivå till följd av de osanna påståendena.
SvD hade inte bara spridit sakfel utan även förtalsgrundande uppgifter om anmälaren, inkluderat anklagelser om olaglig verksamhet och användning av bulvaner i affärssammanhang. Dessa påståenden hade inte föregåtts av tillräcklig kontroll av fakta och han hade inte heller erbjudits möjlighet att bemöta dem. Bristen på opartiskhet och balans i podden var också uppenbar, eftersom anmälaren inte fått tillfälle att bemöta anklagelser och påståenden som framförts.
I stället hade alltså spekulativa och sensationella påståenden spridits utan att verifieras eller ifrågasättas. I de fall då anmälaren beretts tillfälle att bemöta påståenden hade hans kommentarer publicerats i en inlåst episod som benämndes ”Avsnitt fyra”, vilket innebar att det hade varit en fri smutskastning av honom och hans medarbetare i tre avsnitt, där det första fanns tillgängligt för alla.
Genom att publicera osanningar och förtalsgrundande uppgifter hade podden bidragit till ogrundad ryktesspridning om anmälarens kopplingar till Ryssland, vilket kunde leda till allvarliga konsekvenser både för honom personligen och för samhället i stort, särskilt med tanke på dagens politiska klimat där Ryssland utpekades som ett säkerhetshot. Extra allvarligt blev det eftersom han levde under en hotbild, något som tidningen hade informerats om. Ändå valde SvD att publicera uppgifter med spekulationer kring möjliga hotbilder mot honom.
Viktigt att notera var enligt anmälaren att han hotats med att tidningen skulle publicera även om han valde att inte medverka. Det var ett tydligt tecken på en osaklig och oseriös metodik från SvD:s sida; tidningen verkade mer drivas av kommersiella intressen än syftet att bedriva ansvarig journalistik.
SvD hade genom publiceringarna orsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada.
Faktafel
Podden innehöll en mängd sakfel och en missvisande presentation som hade skadat anmälarens anseende. Den missvisande rapporteringen inkluderade påståenden om affärsrelationer och ägande av fastigheter som inte hade stöd i verifierbara källor.
Till exempel hävdades i podden att anmälaren ägde fastigheter värda flera miljarder i Stockholmstrakten utan att man presenterade tillförlitliga källor för denna uppgift.
Ett annat exempel var uppgiften om att han gift sig med en rysk kvinna när kvinnan i själva verket var svensk medborgare och dessutom hade barn i Sverige sedan tidigare.
SvD hade också underlåtit att kontrollera enkla fakta med anmälaren, vilket medfört att tidningen spridit en bild av honom som en suspekt person som handlade med vapen i terrorstämplade länder. Bland annat påstods helt felaktigt att han hade rest till Iran och Afghanistan. Det hade varit mycket enkelt för SvD att kontrollera saken med honom.
Förtal
Podden hade spridit förtal om honom, däribland påståenden om olaglig verksamhet, kopplingar till ryska intressen och användning av bulvaner i affärsverksamhet.
Till exempel upprepades, utan bevis, påståenden om att anmälaren använde bulvaner i sin affärsverksamhet och han fick inte heller tillfälle att bemöta detta. Det var en mycket allvarlig anklagelse som SvD inte borde ha publicerat utan att ha ordentligt på fötterna. Uppgiften publicerades okritiskt utan att ens en följdfråga ställdes.
Brist på opartiskhet och balans
Anmälaren hade inte fått möjlighet att bemöta samtliga allvarliga anklagelser och påståenden som framfördes. Det stred mot grundläggande principer för journalistiskt arbete och respekten för den anklagades rätt att försvara sig. Exempelvis fortsatte podden att sprida absurda påståenden om anmälarens kopplingar till Ryssland och användningsområden för Villa ABC, utan att han fick möjlighet att försvara sig.
Spridning av ogrundade rykten
Det spekulerades bland annat, utan bevis eller möjlighet till bemötande, kring att anmälaren använde Villa ABC som ett gömställe (underförstått från Vladimir Putin). Det mest obehagliga med detta var att han hade varit väldigt tillmötesgående både med att låta sig intervjuas och med material, men i stället för att bedriva journalistiskt arbete och försöka belägga saker hade SvD medvetet publicerat rykten som tidningen visste var osanna i syfte att förstärka det dramaturgiska narrativet.
Anmälaren återkom till att tidningen hotat med att publicera alla rykten även om han inte ställde upp på en intervju. Detta framgick av mejl (som bifogades anmälan). Han ansåg att varje poddavsnitt skulle betraktas som en enskild publicering, och framhöll igen att han inte fått möjlighet att bemöta många av uppgifterna. Endast det första avsnittet var tillgängligt utan inloggning, vilket innebar att många lyssnare endast hörde denna inledande del där anmälaren svartmålades men inte fick tillfälle till kommentar.
(Anmälaren tillade i sammanhanget också att en försvårande omständighet var att SvD:s reporter hade medverkat i ett program i Sveriges Radio, i januari 2024, där podden om Villa ABC hade omtalats. Reporterns medverkan hade föranlett SR att efteråt göra ett förtydligande: ”NN, som vi pratar om, har aldrig handlat med kärnvapen. Tillsammans med det statliga svenska Rymdbolaget gjorde han affärer med uttjänta raketer som konverterats för fredliga syften, som att skjuta upp vädersatelliter.”)
Därefter följde i anmälan en lista från NN över vad han ansåg var de mest flagranta sakfelen samt överträdelserna. Han gick igenom poddavsnitten i kronologisk ordning, med tidsangivelser för de publicerade uppgifter som han invände särskilt emot, samtidigt som han även lämnade sina egna kommentarer till uppgifterna.
Genomgången från anmälarens sida skedde först under rubriken Sakfel och därefter, en gång till, under rubriken Förtalsgrundande uppgifter. Nedan följer MO:s sammanfattning av anmälarens synpunkter. (Tidsangivelserna är från anmälaren.)
Sakfel
Avsnitt 1
[02.06 in i programmet] Det sades att anmälaren aldrig hade avslöjat vad han hade för planer med Villa ABC, men det stämde inte. Planerna för Villa ABC hade tagits upp i lokalpressen. Anmälaren hänvisade i denna del till en artikel med rubriken ”Nu tänker Villa ABC börja öppna dörren” som publicerades i en lokal nättidning 2017. Av den artikeln framgick att anmälaren vid tidpunkten hade bjudit in lokalpressen till Villa ABC. Dessutom hade Villa ABC fram till 2019 en hemsida som beskrev syftet med och omfattningen av renoveringarna. Dessa uppgifter hade SvD medvetet valt bort eftersom de inte stödde narrativet om Villa ABC som en mystisk plats.
[17.40] Intresseföreningen Y-traktens vänner presenterades i podden. Men det nämndes ingenstans att Y-traktens vänner inte var en organiserad förening eller att företrädaren hade rättshaveristiska tendenser. Denne hade bland annat skrivit till kommunen 120 gånger och därvid bifogat en kartläggning av anmälarens släktingar med felaktiga organisationsscheman. Trots detta gavs denne företrädare och den icke-existerande föreningen Y-traktens vänner en framträdande och auktoritär roll i poddserien.
[24.30] Det sades att det inte hade gjorts något försök att bemöta ryktena och att ”det var väldigt tyst”. Anmälaren hänvisade igen till artikeln på en lokal nättidning samt till Villa ABC tidigare hemsida. SvD hade inte kontrollerat fakta tillräckligt noga.
[28.00] Det sades felaktigt att anmälaren enligt folkbokföringen varit skriven i Ryssland /…/ i 18 år. Saken hade ändrats i folkbokföringen. SvD hade dock behållit uppgiften i podden, eftersom den stödde deras falska narrativ. (Anmälaren noterade att tidningen korrigerat uppgiften i en artikel som publicerats i ämnet.)
[28.50] Det sades att anmälaren hade varit gift med en rysk kvinna. Det korrekta förhållandet var att kvinnan var svensk medborgare och att anmälaren hade träffat henne i Sverige. Hon hade vid tidpunkten också barn i Sverige och barnets pappa var en svensk läkare.
[31.00] Det uppgavs att anmälaren ägde fastigheter värda flera miljarder i Stockholmstrakten. Detta stämde inte och SvD hade inget underlag för påståendet. Anmälaren fick heller aldrig kommentera saken. Uppgiften var bara till för att förstärka bilden av anmälaren som en mäktig affärsman utan skrupler, och för att motivera ett allmänintresse som egentligen inte fanns.
[41.42] Det sades att ”spåren” skulle leda bland annat till Moskva. Men mediet hade inga belägg för några spår som ledde till Moskva, utan rapporteringen syftade bara till att skapa en verklighetsfrämmande spänning i förhållande till Ryssland.
Avsnitt 2
[04.35] I avsnittet uppgavs att AF och NN tillsammans med två andra C-banken-chefer hade köpt en annan fastighet. Det var fel i sak och det påtalade anmälaren för SvD under intervjun. Men bilden av honom som en oseriös fastighetshaj förstärktes åter här.
[06.55] Där uppgavs att anmälaren ”har lite bulvaner i Sverige som sköter hans affärer”. Det var ett allvarligt sakfel och en anklagelse som han aldrig fick bemöta. Anmälaren hänvisade till Ekobrottsmyndighetens hemsida om innebörden av begreppet bulvan i affärssammanhang: ”Det är utan ett godtagbart skäl förbjudet att utse någon till styrelseledamot eller verkställande direktör i ett aktiebolag om den personen inte kommer att ta del i den verksamhet som styrelsen eller den verkställande direktören är skyldig att utföra enligt lagen. En sådan person brukar kallas för målvakt eller bulvan”. Påståendet gjordes dessutom av en person som inte hade någon insyn i anmälarens verksamhet och som han själv aldrig hade träffat. Varför denne, AD, bereddes utrymme att uttala sig om anmälarens affärsverksamhet var obegripligt och oseriöst.
[22.24] Det sades att det hade ”varit diskussioner om att ryssarna skulle köpa det”, men den saken hade aldrig varit på tal. Anmälaren hade informerat reportrarna om det.
[25.00] Spekulationer framfördes om en villa i Z-området. SvD undvek dock att berätta att anmälarens bolag sålt fastigheten för flera år sedan. Sedan tilläts reportern att spekulera och ge legitimitet åt den felaktiga uppgiften att Villa ABC skulle ha varit tänkt som nytt residens för den ryska ambassadören. Trots att reportern visste att en sådan tanke aldrig funnits: ”Varför blev det inte så utan att Villa ABC i stället las ut till försäljning”. Det var dessutom allmänt känt i dessa kretsar att den ryske ambassadören alltid själv fick välja residens, och därför köptes aldrig en fastighet utan man hyrde i stället. Innan ambassadören hade hyrt residens av anmälaren, hyrde han av familjen G. För undvikande av missförstånd kunde tilläggas att några diskussioner, internt eller externt, om att den ryske ambassadören skulle hyra Villa ABC, aldrig hade förevarit.
Avsnitt 3
[21.36] Det sades bland annat att: ”Bilden är ifrån när NN arbetade med att sälja gamla sovjetiska missiler som rymdraketer”. Det var ett sakfel. Anmälaren hade aldrig handlat med missiler (missil var en anglicism från det engelska ordet missile och en term för själva vapnet). Sakfelet har rättats till i en anslutande artikel i SvD men i podden hade den felaktiga uppgiften – som framställde anmälaren som en vapenhandlare – fått vara kvar. Anmälaren hade aldrig handlat med kärnvapen. Tillsammans med det statliga svenska rymdbolaget hade han gjort affärer med uttjänta raketer som konverterats för fredliga syften, som att skjuta upp vädersatelliter eller andra kommersiella satelliter.
[29.35] Reportern sa att han ”undersöker om NN förekommer i några aktuella rättsfall och det gör han”. Det var ett mycket grovt fel. Stämningsansökan i fråga blev aldrig något rättsfall eftersom den blev avvisad. Märk väl att det krävdes en synnerligen bristfällig stämningsansökan för att den skulle bli avvisad. Saken var dessutom flera år gammal och gällde påstådda händelser för 15–20 år sedan.
Avsnitt 4
[22.40] Där sades bland annat: ”… i det som ska ha varit ert gemensamma fastighetsimperium”. Här valde SvD att publicera en felaktig sakuppgift från en avvisad stämning, som skrivits av en man som var polisanmäld för urkundsförfalskning. Det stred mot kraven på saklighet och opartiskhet. Som ovan nämnts krävdes att en stämningsansökan var helt undermålig för att den skulle avvisas. Saken hade påpekats för SvD inför sändningen av podden, men tidningen hade ändå publicerat, med den avvisade stämningsansökan som enda källa.
Förtalsgrundande uppgifter
Avsnitt 1
[23.17–25.30] Ett antal rykten redovisades utan att reportern gjorde något försök att påtala rimligheten, eller att någon fick svara på ryktena i detta avsnitt. Uppgifter som SvD publicerade var följande: 1. Putins nya sommarställe. 2. Det skulle anläggas en underjordisk ubåtsbas. 3. Bryggan skulle användas som en rysk örlogsbas och för miniubåtar. 4. Bruce Springsteen skulle flytta dit. 5. Arabiska shejker skulle till Villa ABC 6. Oligarker skulle använda Villa ABC och förhandla om vapen, guld och diamanter. Samtliga påståenden förutom det om Bruce Springsteen utsatte anmälaren för andras missaktning.
[24.50] Det sades: ”Någon undrar om det kan finnas vapen på Villa ABC. Kanske till och med specialtränade soldater”. Det var en felaktig uppgift som utsatte anmälaren för andras missaktning och inget han fick bemöta vare sig i detta avsnitt eller senare.
[24.55] ”Man fäller alla träd för att ha fri sikt inom skotthåll och så kan det nog vara. Man kan inte närma sig huset utan att bli sedd”. Påståendet utsatte anmälaren för andras missaktning och var heller inget han fick bemöta i detta avsnitt eller senare. Det var helt häpnadsväckande hur SvD kunde publicera sådana påståenden utan en enda kritisk motfråga.
[25.20] ”Innanför är det bara plan gräsmatta som lätt sluttar bort från huset. Det är typiskt en medeltida fästning så det är ingen insyn. Man bygger en borg högst upp på ett berg och man ser angriparen. Väldigt lättförsvarad terräng”. Förutom att publicera detta absurda påstående utan någon kritisk motfråga och utan att anmälaren fick möjlighet att bemöta det, så var det fel i sak eftersom Villa ABC inte låg på ett berg.
[30.04] ”Tidningen beskriver NN:s fastighetsaffärer som ett exempel på hur ryska intressen har flyttat fram sina positioner”. Detta var förtal och något som Dagens Nyheter hade bett om ursäkt för. Ändå valde SvD att sprida uppgiften vidare.
[37.05] ”Varför kom DN med antydningar om Ryssland”. Frågan ställdes aldrig till anmälaren eller till Dagens Nyheter. Däremot bidrog SvD till att sprida förtal och spä på spekulationer. Reportern hade dessutom fått utförlig information om förtalsprocessen som anmälaren drivit mot Dagens Nyheter och som resulterat i en ursäkt på DN:s förstasida. Så om reportern hade velat fördjupa sig i frågan hade alla möjligheter funnits.
[40.00] ”Orosanmälan SÄPO”. Uppgiften utsatte anmälaren för andras missaktning och han fick inte bemöta saken i det aktuella avsnittet. Han framhöll igen att varje avsnitt i serien borde betraktas som en enskild publicering. Tidningen underlät även att berätta hur gammal anmälan var eller att den inte lett till något. Allt för att stödja dramaturgin och kasta en skugga över honom och hans verksamhet.
Avsnitt 2
[06.45] ”Kopplingen till Villa ABC:s ägare som blir de två bankchefernas fall. Att NN är en person som de inte borde gjort affärer med”. Anklagelsen skadade honom och han fick inte alls bemöta saken.
[14.34] ”Där kunde jag egentligen inte landa i någon rimlig verksamhet så min fantasi började skena i väg. När man vill träffas med högt säkerhetspådrag och undanskymt utan uppmärksamhet, det är egentligen bara i korruptions-sammanhang, om det är någon som vill göra upp en korrupt affär med fula villkor. Det är ju olagligt. Jag kan inte se någon marknad för den typen av möten som de har förberett fastigheten för. (Fråga från reportern:) Vilka personer föreställer du dig då i dina fantasier? Det jag kan tänka mig är utländska politiker och utländska näringsidkare gör upp en korrupt affär. … Jag tänker då på Ryssland och att det är där man gör på det här sättet”. Allt detta var inte bara fel utan också helt häpnadsväckande okunnigt. Reportern ställde ingen motfråga utan uppmanade tvärtom intervjupersonen att utveckla sina fantasier. Ingen möjlighet till bemötande gavs.
[16.48] ”NN:s bulvaner…” Här upprepade SvD:s reporter den allvarliga anklagelsen om att anmälaren skulle använda sig av bulvaner.
[19.00] ”NN är inte lätt att samarbeta med /…/ Han vill vara tupp på hönsgården själv…” Han fick aldrig bemöta påståendet utan det lades bara ovanpå högen av andra kränkande uppgifter.
[29.05] ”Menar NN att DN påstår att han skulle vara någon slags rysk agent /…/ Skriverierna har inneburit ett intensivt psykiskt lidande”. Här upprepades DN:s förtal och det nämndes aldrig att DN tvingades be om ursäkt. Dessutom publicerade SvD ett påstående om anmälarens psykiska hälsa vilket var integritetskränkande. Det senare rättades till i tidningens pappersversion men i podden fanns uppgiften kvar.
[36.23] ”Tanken har slagit mig att det är ett perfekt gömställe för någon som inte kan röra sig fritt och är rädd”. Detta var otroligt spekulativt och kränkande och tilläts stå oemotsagt.
Avsnitt 3
[07.55] ”Tanken har slagit mig att det är ett perfekt gömställe för någon som inte kan röra sig fritt och är rädd så är det ett tryggt ställe”. Reportern: ”Det är inte ovanligt att gör man affärer i Ryssland så får man förr eller senare att göra med den mäktiga ryska säkerhetstjänsten. Vladimir Putin är känd för att ha ett begränsat tålamod med affärsmän som inte verkar i linje med Kremls intressen.
Många har råkat ut för utpressning, andra har fängslats eller dött under märkliga omständigheter. Även de som flytt Ryssland.” Sedan följde ett nyhetsinslag om en rysk före detta Putinallierad som hittats hängd och om en oljedirektör som dött genom att fall från en byggnad. Reportern: ”Tänk om det finns en sådan här hotbild mot NN?” Hela segmentet var ett så grovt övertramp att man inte trodde att det var sant. Att koppla ihop anmälaren med Putin och före detta Putinallierade var naturligtvis förtal. Att dessutom spekulera kring en hotbild mot anmälaren bröt mot all god publicistisk sed. Och det gjordes dessutom trots att tidningen visste att det verkligen fanns en hotbild mot honom.
[27.40] ”En av de affärer som man har varit intresserad av från myndighetshåll är Villa ABC /…/ en av utredningarna har fokuserat på Villa ABC”. Det konstaterades sedan att man inte visste vad några utredningar hade landat i. Reportern gjorde heller inget försök att själv ta reda på det, utan tidningen publicerade denna uppgift okritiskt. Uppgiften misstänkliggjorde anmälaren.
[29.45] ”…som påstår att NN har plundrat ett bolag som de två har ägt gemensamt”. Att beskylla anmälaren för bolagsplundring var grovt förtal. Och tidningen publicerade uppgiften med en avvisad stämningsansökan som enda grund.
Avsnitt 4
[08.50] ”Enligt Säpo har Ryssland gjort krigsförberedande åtgärder i Sverige sedan 2014, alltså samma år som Villa ABC spärrades av”. Att publicera denna nonsenskorrelation innebar ett misstänkliggörande av anmälaren och hans verksamhet. Dessutom var det inget han fick bemöta.
[38.00] ”I Sverige har man en process där man ansöker om bygglov /…/ och så kommer det någon som har väldigt mycket pengar och bara struntar i sanktionerna”. Detta var ett allvarligt påstående som han aldrig fick bemöta. Vidare påstods att man (anmälaren) stod över lagen. Ett allvarligt påstående som inte fick någon motfråga, något försök att precisera vad som menades gjordes inte heller.
Till anmälan bifogades också ett mejl från SvD till NB (skickat den 29 november 2023):
”Hej NB. Återigen, vi uppskattar att du håller oss uppdaterade. Men som sagt börjar tiden rinna ut. Vi har redan flyttat det planerade publiceringsdatumet för serien en gång för att ta höjd för att kunna träffa NN. Mina chefer har varit tydliga med att de inte kommer att acceptera att det flyttas igen.
Om det ska ske en intervju måste (kursivering i mejlet) den därför ske senast torsdagen den 7 december, det är en ej förhandlingsbar deadline.
Är det så att det verkligen inte går att få till ett fysiskt möte så är ett Zoom-samtal bättre än ingenting. Och behöver det ske kvällstid så löser vi det, vi kan vara flexibla. Men om det inte blir av senast den 7:e så kommer vi att behöva publicera utan hans medverkan.
När vi gör ett sånt här poddsläpp brukar det skapa mycket uppmärksamhet. Många kommer att lyssna på serien. Det kommer att framgå i podden att vi har gjort allt vad vi kan för att få tala med NN, och om han trots det inte kan ta sig tid att tala med oss finns det en risk att det framstår som att han har något att dölja. Det vore olyckligt, vi vill ju höra NN berätta själv, och jag tror att vi kan enas om att det vore bättre för alla om intervjun blev av. /…/”
Mediets svar
Svenska Dagbladet svarade genom ansvariga utgivaren Lisa Irenius i huvudsak följande.
I den aktuella podden nystade SvD:s reporter i vad som egentligen hände med det som kallades för ”Sveriges dyraste hus” i samband den mycket spektakulära försäljningsannons som NN:s anlitade mäklarbyrå publicerade våren 2021.
Den omtalade byggnaden, som lades ut till försäljning för XX miljoner kronor, hade tidigare varit en mötesplats där lokalinvånare bokat vigslar och minnesstunder eller kommit för att äta en bit mat i restaurangen. I dag var Villa ABC avskärmat för allmänheten med dubbla grindar och tjocka tujahäckar. Den höga säkerheten runt fastigheten hade väckt frågor om vad som hände därinne och saken hade blivit en källa till allmän oro, diskussion och vild ryktesspridning bland invånare på X-ort.
Under åren hade hotet från Ryssland blivit alltmer påtagligt. Säpo hade varnat för att landet genomförde ”krigsförberedande åtgärder i Sverige” och särskilt pekat på så kallade ”strategiska förvärv” av fastigheter som, likt Villa ABC, var belägna i närheten av platser med militärstrategisk betydelse och gjorda av personer med personliga eller affärsmässiga kopplingar till Ryssland. Även Villa ABC hade, enligt tidningens uppgifter, under en period funnits på Säpos radar. Anmälaren hade fått möjlighet att bemöta dessa uppgifter, och sa i podden att han varken hade kontaktats av Säpo eller att det låg något i uppgifterna.
Givet att Villa ABC var ett av Stockholms mest spektakulära hus, där ägarna aktivt arbetat för publicitet i samband med försäljningen och med tanke på husets historiska betydelse, fanns det en hög angelägenhetsgrad för publicering. Detta förstärktes ytterligare av hur Villa ABC hade blivit ett exempel på hur geopolitiska konflikter i dag kunde fortplanta sig ner på lokalnivå. Många av de frågor som ställdes mynnade i det journalistiska arbetet också ut i sökandet efter husets ägare, affärsmannen NN.
En dialog hade förts med anmälaren och hans talesperson NB, men även med brodern och representanten NA, och detta i mer än ett halvår före publicering. Det var in i det sista mycket svårt att få till en intervju. Kommunikationen hade skett via telefonsamtal, otaliga mejl och sms.
Det var förvånande att anmälaren påstod att han ”hotades” till att ställa upp på en intervju. Däremot hade tidningen varit tydlig med att podden om Villa ABC skulle komma att publiceras även om anmälaren valde att inte medverka.
SvD hade varit mån om att anmälaren skulle få möjlighet att bemöta de påståenden som framfördes om honom. Han själv och hans representant hade före publicering fått ta del av de avsnitt av intervjun som användes i podden. I kommunikationen hade formatet för publiceringen också framgått – att den utgick från den vilda ryktesspridningen i X-ort i skenet av det spända världsläget, samt att intervjun med anmälaren skulle placeras sist i podden, som en sorts slutpunkt för dokumentären.
Detta hade anmälaren inte framfört några synpunkter på. Värt att betona var också att hans medverkan framgick tydligt redan i det första avsnittet där han presenterade sig med namn och gav ett första samlat bemötande med citatet: ”Du hör ju själv hur befängt det låter, det är ju liksom galet på riktigt”. Det var också tydligt att anmälaren skulle få utveckla detta i kommande avsnitt.
Tidningen hade redan haft en diskussion med anmälaren om påtalade sakfel. I de delar SvD ansåg att det funnits skäl, alltså reella faktafel, hade tidningen gjort tillrättalägganden och ändrat.
SvD bemötte därefter i yttrandet mer specifikt det mediet uppfattade som de främsta invändningarna från anmälarens sida.
Uppgiften om att fastigheterna skulle vara värda flera miljarder
Det var korrekt att denna uppgift inte hade stämts av med NN men faktauppgiften kom från hans egen företagssfär, NCP Nordics ”Investerarpresentation” (2019). Där stod att läsa att NN:s försäljning av Villa ABC samt kommande bostadsrätter i förorten skulle ge ett försäljningspris om XX kronor. Fastigheterna var fortfarande i NN:s ägo. I kommunikationen med NN:s representanter efter publicering hade tidningen erbjudit sig att rätta denna uppgift om den trots allt inte stämde, men något sådant önskemål hade inte framförts.
Uppgiften om att anmälaren gifte sig med en rysk kvinna
Anmälaren hade invänt mot uppgiften eftersom ”kvinnan i själva verket var svensk medborgare”. Att hon var, eller hade varit, svensk medborgare gjorde det enligt SvD:s mening dock inte felaktigt att beskriva henne som ”rysk” när hon ursprungligen kom från Ryssland. Det var i sammanhanget också en relevant uppgift. Värt att notera var även att det var så Skatteverkets personal definierade hennes nationalitet i en intervju med tidningens reporter.
Om att anmälaren skulle ha sysslat med vapenhandel
Ingenstans i podden påstod SvD att NN handlade eller hade handlat med vapen, eller aktiva kärnvapen. Anmälaren hade däremot en affärshistorik i att sälja gamla konverterade kärnvapenmissiler. När ordet ”missiler” användes vid ett tillfälle i podden var det av kontexten tydligt att det inte avsåg vapenhandel utan just konverterade raketer för användning i fredliga syften. Anmälaren hade själv i sin intervju med SvD använt formuleringen ”konverterade kärnvapenmissiler”.
Uppgifter om affärer i Ryssland och om ”bulvaner”
Att anmälaren tidigare gjort affärer i Ryssland rådde det ingen som helst tvekan om, det hade han också pratat om i andra medier. Anmälaren ansåg att ordet bulvaner utgjorde förtal vilket SvD avvisade. Bulvaner kunde avse att man försökte hemlighålla någonting och i podden fick anmälaren också bemöta detta när han – efter att reportern säger: ”Det kommer när jag tar upp ryktena om att NN försökt dölja att det är han som äger Villa ABC” – säger: ”ni hör ju själva hur tokigt det låter”.
I podden sa lokalpolitikern AB att han ”fantiserar om” att Villa ABC skulle kunna tänkas användas av ”utländska politiker och utländska näringsidkare som gör upp en korrupt affär”. Av sammanhanget framgick med all tydlighet att detta var en av de vilda spekulationer som spridits på X-ort, och AB sa alltså själv att han ”fantiserar” vid tillfället. Anmälaren fick också bemöta detta vid intervjutillfället och tydliggjorde då att påståendet var fullständigt taget ur luften. SvD påstod inte någonstans att anmälaren skulle ägna sig åt korruption.
Om möjligheten till bemötande
SvD framhöll att tidningen hade gett anmälaren alla möjligheter till bemötande. Tidningen återkom till att den haft en många månader lång dialog med anmälaren och hans företrädare för att få till stånd en intervju.
Avslutningsvis ville tidningen igen framhålla att det inte fanns någon tvekan om att anmälaren hade haft affärskopplingar till Ryssland, och att det var något som han själv också talat om i podden.
Anmälarens kommentar
Att beskriva SvD:s arbete som ett sökande efter anmälaren var bara ännu ett sätt för tidningen att förstärka sitt eget falska narrativ. En enkel googling på Villa ABC hade lett fram till exempelvis en artikel i Fastighetsvärlden med rubriken ”Ute på marknaden för XX miljoner” (länk bifogades). Där framgick tydligt att NB var talesperson för anmälarens bolag. Tidningen hade enkelt kunna kontakta NB, och en relevant fråga var varför man inte helt enkelt ringde denne om man hade några frågor om Villa ABC eller dess ägare. I stället ringde reportern runt i periferin till anmälarens affärsbekanta med syfte att skapa ett dramatiskt händelseförlopp. Så fort anmälaren och hans medarbetare hade fått reda på att SvD ställde frågor kontaktade NB reportern. Det var alltså bolaget som kontaktade reportern och inte tvärtom, men även detta lyckades tidningen göra till något dramatiskt och överraskande i podden.
Tilläggsyttrande från tidningen
Utifrån anmälarens kommentar ville SvD tillägga följande.
Journalistik byggde på research. I det arbetet ingick att söka kunskap och fakta, exempelvis genom tidigare publiceringar och samtal med personer som kunde besitta relevant information och insikt. Att denna research utfördes innan en intervjuförfrågan framfördes var inget anmärkningsvärt, och det var likaledes naturligt att researcharbetet fortsatte även efter att en intervjuförfrågan gjorts. När en tillräcklig mängd information samlats in för att initiera en första kontakt, skedde en sådan.
Precis som anmälaren själv angav hade tidningen haft en lång kommunikation med anmälarens representanter för att få till en intervju. Det var inget ”falskt narrativ” att påstå att han var en mycket otillgänglig affärsman – det påtalades redan vid första kontakten av talesmannen NB som uppskattade chanserna till en intervju som ”mindre än mikroskopiska”.
SvD invände bestämt mot att tidningen skulle ha likställt ”vilda rykten och fantasier med verifierade fakta”. I podden framgick tydligt när ett rykte eller en spekulation fördes fram, och många gånger poängterades i speakertexten just att det X-ortsborna föreställde sig skedde inne på Villa ABC var rena spekulationer eller fantasier.
Det skulle även klargöras att det i podden inte nämndes en specifik summa som fastigheterna var värda. I stället uppgavs ”flera miljarder”. Om detta enligt anmälaren inte var korrekt så beklagade SvD faktafelet, men kunde inte se att det i sig innebar en beaktansvärd publicitetsskada för anmälaren.
Att en medborgare lämnade sitt hemland för att bosätta sig i ett annat land medförde inte att personen förlorade sin ursprungliga nationalitet.
När det gällde begreppet bulvan beskrev det enligt SAOB en ”person som är det synliga verktyget åt” och ”åtager sig ansvaret för en annan som står bakom ss. den faktiskt verksamme”, det var alltså en beskrivning av ett partsförhållande. Som hade konstaterats i tidningens tidigare yttrande fick anmälaren i podden bemöta påståendet om att han skulle försöka dölja att det var han som var ägare till Villa ABC.
SvD ville igen understryka att tidningen kraftigt motsatte sig anklagelserna om att tidningen skulle ha hotat anmälaren till en intervju. En företagsledare kunde förväntas svara på frågor om sin affärsverksamhet och sina affärskontakter. I det här fallet ville reportrarna ge anmälaren möjlighet att i lugn och ro tänka igenom och förbereda sina svar och skickade därför i god tid en lista med frågeställningar – det var också en förutsättning för att överhuvudtaget få göra intervjun enligt anmälarens representanter. Frågorna fick han möjlighet att besvara på en privat klubb i London, en plats och vid en tidpunkt helt anpassad efter affärsmannens kalender.
Avslutande kommentar från anmälaren
Det var nog ingen som motsatte sig att journalister skulle göra research. Det som särskilde denna publicering var att researchen publicerades i ett försök att skapa en spännande historia. I sitt försök att bygga upp en dramaturgi förlorade journalisterna i saklighet och beskrivning av den verkliga, sanna bilden – den blev i stället falsk. Att anmälaren var en otillgänglig affärsman var en kraftig överdrift. Som exempel på att han var tillgänglig i adekvata situationer var de dagligen återkommande möten som han hade med affärspartners och andra människor. Att han däremot inte ville ställa upp på intervjuer i medier var något helt annat. Han var ingen offentlig person och hade heller ingen ambition att vara det.
Journalistik bestod, såvitt han visste, av att verifiera och publicera fakta. Att uppmuntra intervjuobjekt till att utveckla sina fantasier rimmade illa med att bedriva seriös journalistik. Dessutom ställdes det inte en enda kritisk motfråga när de intervjuade framförde rykten, vilket medförde att ryktena jämställdes med fakta. Det fanns flera exempel på hur spekulationer och fantasier fördes fram, utan att det klargjordes av reportern att dessa var oseriösa.
En av intervjupersonerna var polisanmäld för förtal men detta framgick inte i publiceringen. Samma person hade skrivit till X-ort kommun över 120 gånger och personen hade bedrivit egna privata ”utredningar”. Detta hade reportrarna enkelt kunnat ta reda på. Personen hade alla kännetecken på att vara en klassisk rättshaverist, men SvD framställde honom som ett expertvittne. Ytterligare en affärsman som uttalade sig negativt om anmälaren var en person som han varken träffat eller någonsin gjort affärer med. En tredje person som uttalade sig, både i svepande ordalag och felaktigt, var en person som fått sparken från ett av anmälarens företag och denne var således en före detta missnöjd anställd. Inte heller det framgick i publiceringen trots att SvD kände till saken.
Tidningen hade, trots uppmaning, inte korrigerat detta grova faktafel. Självklart var publiceringsskadan stor. För det första visste SvD att det förelåg en hotbild mot hans person. Hotbilden förvärrades självklart av det falska påståendet att anmälaren innehade värden för flera miljarder. Värre var att SvD i mejl fått flera bevis om den hotbild som fanns. Efter publiceringen hade anmälaren tvingats förstärka sitt personskydd. Anmälaren hade också flera pågående projekt som var inne i försäljnings- och refinansieringsprocesser. Arbetet försvårades avsevärt av att en seriös tidning påstod att anmälaren hade värden på flera miljarder, något som han inte hade.
Han hade aldrig motsatt sig att man kunde skriva om hans tidigare frus ursprung, om man nu tyckte att det var relevant (vilket han i och för sig hade svårt att se). Att däremot medvetet utelämna det faktum att hon var svensk medborgare när anmälaren gifte sig, var dock ett sätt att försöka styrka ett falskt narrativ. Hon hade dessutom varit svensk medborgare en längre tid när de träffades. Vanligtvis brukade medier inte publicera nationell bakgrund på svenska medborgare och han hade mycket svårt att se varför man skulle göra undantag i detta fall. Även kriminella personer med annan ursprungsnationalitet omnämndes aldrig annat än som ”svenska medborgare”. Han kunde inte se något annat syfte med att ange hans förra hustrus ursprungsnationalitet än att förstärka ett falskt narrativ.
Han hade aldrig försökt dölja sitt ägande. Att då kalla hans anställda eller hans styrelseledamöter för bulvaner var ett allvarligt faktafel. I allmänhetens medvetande var det suspekta personer som anlitade bulvaner. Ett kraftladdat ord med stor negativ klang. Publiceringen var kränkande inte bara för honom utan även för de personer som utpekades om bulvaner.
Eftersom inga försök gjorts för att dölja hans ägande, var det inte journalistiskt hederligt att publicera påståendet. Det misstänkliggjorde honom fast en enkel googling kunde visa att det var han som ägde fastigheten. SvD blandade ihop anmälarens ovilja att vara offentlig och ge intervjuer med att han försökte dölja ägande. Som exempel på den öppenhet som han visat kunde nämnas att han/hans medarbetare tidigare hade bjudit in pressen till Villa ABC för att berätta om planerna med fastigheten. Det hade även funnits en hemsida där allmänheten informerades om planerna med fastigheten.
Ytterligare om handläggningen av ärendet
Medieombudsmannen Caspar Opitz har hos Mediernas Etiknämnd (MEN) väckt frågan om han är jävig att fatta beslut i ärendet. MEN har ansett att jäv föreligger. Medieetikens Förvaltningsorgan (Mefo) har därför delegerat beslutanderätten i ärendet till Robert Olsson.
Medieombudsmannens bedömning
Att något är skadligt innebär inte nödvändigtvis att mediet ska klandras. Skadliga uppgifter kan vara försvarliga. För att avgöra saken prövar MO frågan om allmänintresset för publiceringen, den utpekade personens ställning, vilka belägg mediet haft för sina påståenden samt om den som kritiseras fått möjlighet att bemöta anklagelserna.
Poddformatet är inte det journalistiska verktyg som kännetecknas av att vara den mest precisa journalistiska formen. Inte sällan kombineras granskning, raka fakta, miljöbeskrivningar och en mångfald av röster i en mix som eftersträvar en lättsam framtoning med underhållningsvärde. Men utifrån en medieetisk bedömning är det samma kriterier som gäller oavsett den journalistiska formen.
I mediets poddsatsning Lyxvillans hemlighet över fyra episoder bjuds det frikostigt på skvaller, rykten och spekulationer. I flera av anmälarens invändningar exemplifieras hans uppfattning om att ha drabbats av en oförsvarlig publicistisk skada med just den typen av uppgifter. Samtidigt framstår det i ett lyssnarperspektiv (skratt, tonalitet med mera) som helt uppenbart att merparten av de rykten som presenteras är tokigheter utan substantiella värden – de fungerar som scenografi för att ge stöd till det lokala allmänintresse om fastigheten som utgör kärnan i berättelsen det handlar om. Dock blandas ibland rykten med konkreta ögonvittnesbeskrivningar från fastigheten som inte bidrar till att stärka bilden av en faktabaserad helhet.
När detta väl är sagt: Lyxvillans hemlighet över fyra episoder bekräftar det allmänintresse som föreligger om fastigheten. Och som en konsekvens av detta är personen, företaget, som äger och förvaltar fastigheten i en position som innebär att en granskning är försvarbar.
Anmälaren menar att mediet inte kunnat belägga de påståenden som framförs i poddserien och hans huvuduppfattning är att en räcka detaljer och en samman-blandning av rykten och påståenden har publicerats för att stärka berättelsens narrativ, oavsett sanningshalt. Anmälarens påståenden är i vissa delar relevanta, utifrån vad som tidigare sagts om rykten och spekulationer. Samtidigt rör det sig om uppgifter som med hänsyn till allmänintresset och strävan att skapa en helhetsbild på intet sätt är oviktiga.
Mediet ska naturligtvis sträva efter att det som publiceras är korrekt. MO:s uppgift är dock inte att slå fast vad exakt som är sant eller falskt gällande detaljerna eller tolkningarna i en publicering. I stället tittar MO på om mediet haft underlag, eller belägg, för de huvudsakliga uppgifterna i rapporteringen.
Mediet har i den skriftväxling som ägt rum bemött anmälarens främsta invändningar gällande påståenden som publicerats, och har också visat att anmälaren givits möjlighet till bemötande. Detta kan i punktform exemplifieras på följande sätt:
- Uppgiften om att fastigheterna skulle vara värda flera miljarder
- Uppgiften om att anmälaren gifte sig med en rysk kvinna
- Uppgifter om affärer i Ryssland och om ”bulvaner”
- Uppgifter om att anmälaren handlat med missiler
Mot bakgrund av det som kommit fram under skriftväxlingen bedömer jag att det inte finns skäl att ifrågasätta att mediet haft underlag, eller belägg, för det som publicerats.
Anmälaren upplever att mediet hotat honom genom att hävda att oavsett om han ställer upp på en intervju eller inte så kommer materialet att publiceras. Det är upp till var och en om man vill låta sig intervjuas av medier, men avstår man innebär det som regel inte att mediet i sin tur måste avstå att publicera. I det här fallet har mediet återkommande och under lång tid försökt få till en intervju med anmälaren och dessutom öppnat för att anmälaren kan välja dag, tid, stad och om inget annat går – att göra intervjun på video. Intervjun blev av och skedde på dag, tid och stad som anmälaren bestämt.
Anmälaren har en medieetisk poäng vad gäller rätten till bemötande. Poddseriens första episod var öppen för alla att ta del av, medan de tre följande låg bakom betalvägg. Här krockar en publicistisk affärsidé (att locka många lyssnare med förhoppningen att fånga in fler prenumeranter som vill höra fortsättningen) med det medieetiska kravet att också personer som utsätts för kritik ska få komma till tals (underförstått till de mediekonsumenter som tagit del av framförd kritik). I det här fallet har undertecknad dock lutat sig mot den principiella hållningen att anmälaren getts tillfälle till bemötande.
Sammanfattningsvis: Undertecknad har alltså att pröva ärendet utifrån allmänintresset för publiceringen, den utpekade personens ställning, vilka belägg mediet haft för sina påståenden samt om den som granskas fått möjlighet att gå i svaromål. Det är mycket begripligt att anmälaren uppfattar sig utsatt för publicistisk skada – säkert också förstärkt av den journalistiska form mediet använt där allt från skvaller och spekulationer till ögonvittnesskildringar och hårda fakta samsas för att ge en heltäckande bild med underhållningsvärde.
När detta är sagt: berättelsen har ett allmänintresse och anmälaren har en ställning som motiverar granskning. Mediet har kunnat belägga det väsentliga i poddserien om Lyxvillans hemlighet. Anmälaren har också getts möjlighet att i väsentliga delar bemöta det som framförts. Det innebär sammantaget att anmälaren inte utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut men inte anfört något ytterligare i nämnden.
Mediet har inte yttrat sig i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Svenska Dagbladet.
I beslutet har deltagit ordförande Kristina Svahn Starrsjö samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Hanna Nyberg, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Mikael Rothsten, utsedd av Tidningsutgivarna, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Robert Hårdh, Göran Collste, Ruth Mannelqvist, Laura Hartman och Karin Johannesson, representerande allmänheten.
____________________________________________
Ledamöterna Hanna Nyberg, Göran Collste, Laura Hartman och Karin Johannesson var av skiljaktig mening och anförde följande.
Undertecknade är av skiljaktig mening och vill klandra Svenska Dagbladets publicering.
Vi är eniga med MO om att det i poddserien frikostigt bjuds på skvaller, rykten och spekulationer. Inom medieetiken är rätten till bemötande central. I det här fallet får anmälaren möjlighet att bemöta rykten och spekulationer kring honom och Villa ABC ordentligt först i det sista av de fyra avsnitten, bortsett från en mening i det första avsnittet.
Vi som är skiljaktiga anser att en tydligare redogörelse för anmälarens inställning till poddens innehåll borde ha getts i anslutning till varje avsnitt. Podden förmedlar rykten och insinuationer som sammantagna innebär allvarliga anklagelser mot anmälaren. Att vänta till det sista avsnittet med att publicera en bredare bild av anmälarens inställning till uppgifterna gör att podden bidrar till en snedvriden bild där ryktena tar överhanden och blir svåra att försvara sig emot. Vi anser därför att mediet bör klandras.